GOOD COP / BAD COP HUR FÖRHÖRSLEDARE VÄLJER FÖRHÖRSMETOD UTIFRÅN ERFARENHET OCH HUR DET I SIN TUR KAN PÅVERKA RÄTTSSÄKERHETEN SARA ANTONIA LARSSON

Transkript

1 GOOD COP / BAD COP HUR FÖRHÖRSLEDARE VÄLJER FÖRHÖRSMETOD UTIFRÅN ERFARENHET OCH HUR DET I SIN TUR KAN PÅVERKA RÄTTSSÄKERHETEN SARA ANTONIA LARSSON Examensarbete i Kriminologi Malmö högskola hp Hälsa och samhälle Fristående kandidatkurs kriminologi Malmö Juni 2017

2 GOOD COP / BAD COP HUR FÖRHÖRSLEDARE VÄLJER FÖRHÖRSMETOD UTIFRÅN ERFARENHET OCH HUR DET I SIN TUR KAN PÅVERKA RÄTTSSÄKERHETEN SARA ANTONIA LARSSON Larsson, S. Förhörsmetoder. Hur förhörsledare väljer förhörsmetod utifrån erfarenhet och hur det i sin tur kan påverka rättssäkerheten. Examensarbete i Kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för Hälsa och Samhälle, Institutionen för Kriminologi, Abstrakt: Denna uppsats belyser hur förhörsledare väljer förhörsmetod och hur det kan påverka rättssäkerheten. Syftet var att undersöka hur erfarenheten påverkar förhörsledarens val av förhörsmetod samt hur erfarenheten tas tillvara och sprids inom Polisverksamheten. Studien har genomförts i samarbete med Polisen i Malmö. I undersökningen har förhörsledare och individer med gedigen kunskap inom området intervjuats. Resultatet visar att erfarenheten kan påverka rättssäkerheten, dock har det inte undersökts i vilken utsträckning den gör det. Förhörsledare tillämpar inte en specifik förhörsmetod utan använder sig av den fria berättelsen som är ett inslag i både PEACE-modellen och den kognitiva intervjumetoden. Resultatet visa vidare att respondenterna i stor utsträckning vill att erfarenheter av förhörsmetoder ska spridas på ett bättre sätt. Respondenterna uttryckte även att mer vidareutbildning inom området är önskvärt då metoderna bör följa samhällsutvecklingen. Nyckelord: erfarenhetens påverkan, förhörsmetoder, polisiärt arbete, rättssäkerhet. 2

3 GOOD COP / BAD COP THE RELATION BETWEEN INTERROGATION METHOD AND LEVEL OF LEGAL CERTAINTY SARA ANTONIA LARSSON Larsson, S. Methods of interrogation. How an interrogator chooses method of interrogation based upon experience and how this will affect legal certainty. BA thesis in Criminology, 15 credits. Malmö university: Faculty for Health and Society, Department of Criminology, Abstract: This thesis explores the way the interrogator chooses method of interrogation based upon experience and how this in turn will affect legal certainty. The purpose is to examine how the experiences within the police force will be taken advantage of and how it is disseminated within the organization. The study was conducted in cooperation with the Police in Malmö. By interviewing interrogators and persons with first-rate knowledge about the subject the researcher has tried to get as extensive research material as possible. The results show that experience can affect legal certainty, but the extent of this has not been further investigated. Interrogators do not use a specific interrogation method but uses the free story that is a feature in both the PEACE-model and the cognitive interview method. Furthermore, the experiences within the Police force in Malmö was examined and the results show that the respondents want this to be disseminated to a higher extent. The respondents also expressed that further education was most important and desirable as the methods develop to the same extent as society. Key words: experience, interrogation methods, police work, legal certainty 3

4 FÖRORD Jag vill börja med att framföra ett stort tack till min handledare Marie Torstensson Levander. Utan din vägledning och ditt stöd skulle denna uppsats inte ha varit möjlig att genomföra. Du är en inspirationskälla och förebild! Jag vill även tacka Stefan Sintèus och Anders Wiberg från Polisen i Malmö för ett gott samarbete! Respondenterna som har deltagit i uppsatsen förtjänar också ett stort tack, dels för ert deltagande men även för det engagemang som ni visade under intervjuerna. Min familj och vänner bör även tackas. Utan er stöttning hade uppsatsen aldrig blivit klar. 4

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Inledning Syfte Avgränsning Problematisering Utbildning och förhörsmodeller Utbildning Förundersökning Rättssäkerhet PEACE- modellen Kognitiv intervju SUE-tekniken Erfarenhetsbaserad kunskap Metod och material Metod Ontologi Epistemologi Induktiv och deduktiv Kvalitativ metod Trovärdighet och pålitlighet Forskningsetik Material Intervjuer Urval Typ av frågor Genomförande Inspelning och transkribering Kodning och analys av materialet Resultat Förhörsmetoder och flexibilitet Bättre och sämre förhörsmetoder Flexibilitet under förhör Erfarenhet Samtal om erfarenhet Hur erfarenheten tas tillvara på Erfarenhetens påverkan Rättssäkerhet Vad är rättssäkerhet Samtal om rättssäkerhet Erfarenhet och rättssäkerhet Påverkas rättssäkerheten av arbetet Arbetsplats och förhörsledarnas utveckling Vidareutbildning Tips från kollegor Diskussion Metoddiskussion Kvalitativ och kvantitativ undersökning Urval Respondenter och genomförande Trovärdighet och pålitlighet Resultatdiskussion Begreppet rättssäkerhet

6 Erfarenhet Vidareutbildning Sammanfattande slutsats Referenser Bilagor Intervjufrågor Samtyckes- och konfidentialitetsblankett

7 1. INLEDNING Intresset för hur processen ser ut från att ett brott begås, till att någon blir dömd och specifikt hur ett förhör går till, har vuxit fram under min utbildning i kriminologi. Den forskning som finns berör till stor del frågan om hur olika förhörsmetoder fungerar i praktiken, men inte hur förhörsledaren använder sig av själva metoden och det är just därför frågan bör belysas. I augusti 1998 hittades en fyraårig pojke död (Wixe, 2017, 8 maj). Till en början såg det ut som att pojken hade drunknat då han hittats i vassen och inte kunde simma. Efter att en rättsläkare hade undersökt pojken framkom det att pojken hade blivit strypt och sedan lagts i vattnet (Josefsson, 2017). En förundersökning påbörjades och fallet om Kevin öppnades (Wixe, 2017, 8 maj). Sex dagar efter händelsen kom två bröder in till polisstationen och säger att de har något att berätta angående Kevin. Det var femåriga Robin och hans bror Christian som vid tidpunkten var sju år gammal (Wixe, 2017, 8 maj). Dessa bröder ansågs till en början enligt polisen vara vittnen till mordet på Kevin. Den yngre brodern Robin, berättar i förhör att han träffat Kevin dagen innan han blev hittad, vilket gjorde polisen ännu mer intresserade av Robin (Josefsson, 2017). Under förhör berättar Robin olika historier om vad som utspelades dagen då Kevin miste livet (Josefsson, 2017). Berättelserna om vad som hände den dagen och vad bröderna gjorde var många. Under ett förhör berättade till exempel Robin att han hade sett mördaren hugga en kniv i Kevin, vilket både rättsläkaren och polisen visste inte var sant då det enligt rättsläkarutlåtandet inte fanns sådana skador (Josefsson, 2017). Tiden gick och polisen var pressade, dels från ortsborna men också av media som visade ett stort intresse för fallet (Josefsson, 2017). Ingen hade blivit gripen och förundersökningsledaren ville sätta tryck på fallet. En teknisk bevisning gjordes på fyndplatsen och polisen hittade en pinne som de ansåg var mordvapnet (a.a). Flera ortsbor, däribland barn fick lämna sina fingeravtryck men ingen matchade. Polisen tog nu även in Robin och Christians fingeravtryck för att se om det skulle ge någon träff, men så var inte fallet (a.a). Förhören fortsatte med de två barnen i hopp om att ny information skulle dyka upp. Efter 31 stycken förhör under tre månaders tid, gick sedan spaningsledaren Rolf Sandberg ut och berättade för media att fallet var löst. Kevins mördare var två barn, fem och sju år gamla (a.a). Eftersom Robin och Christian var så unga gick det inte att genomföra någon rättegång. Det var därmed en spaningsledare som tog beslutet om att dessa barn skulle bli dömda för mord (Josefsson, 2017). Efter att ha sett delar av förhören fylldes jag av en obehagskänsla. Såhär får det inte gå till. I Sverige har vi lagar som säger att en individ inte kan bli dömd om det inte är bortom allt rimligt tvivel (Lambertz, 2009). Vart tog rättssäkerheten vägen och hur kunde förhören med Robin och Christian få pågå på detta sätt Syfte Syftet med uppsatsen är att få en större förståelse för hur förhörsledare applicerar olika förhörsmetoder under ett förhör samt undersöka om det finns någon specifik anledning till varför en viss förhörsmetod används. Syftet är också att undersöka 7

8 om erfarenheten hos förhörsledaren samt dennes sätt att arbeta kan påverka rättssäkerheten. Syftet kommer att besvaras genom frågeställningarna nedan: Hur påverkar erfarenheten hos förhörsledaren valet av förhörsmetod? Hur tas erfarenheten hos förhörsledaren tillvara på? Hur kan valet av förhörsmetod påverka rättssäkerheten? Vilken förhörsmetod är mest förekommande? 1.2. Avgränsning Att ha en avgränsning för arbetet är grundläggande då tiden för arbetet har varit begränsad. Därmed har enbart åtta respondenter intervjuats. Avgränsningen för respondenterna har varit att individen måste ha arbetat eller arbetar som förhörsledare inom polisen samt att de någon gång har arbetat eller tillhört en utredningsavdelning. Respondenter som enbart har arbetat i yttre tjänst har därmed exkluderas Problematisering Grunden till att jag ville undersöka om erfarenheten hos förhörsledare kan påverka rättssäkerheten är inte enbart för att jag tycker att ämnet är intressant, utan även för att jag ville belysa problematiken som kan uppstå om erfarenheten påverkar rättssäkerheten. Problematiseringen av begreppet kommer att bearbetas i kategorin utbildning och förhörsmodeller. Uppsatsen kommer att utgå ifrån nationalencyklopedins definition av rättssäkerhet som lyder: rättssäkerhet, juridisk rättvisa. Någon entydig definition finns inte, men i allmänt språkbruk brukar benämningen innebära att ett land har en lagstiftning och ett system i övrigt som innebär att den enskilde medborgaren har ett skydd mot godtyckliga ingrepp från samhället självt, t.ex. att man inte åtalas eller döms utan tillräcklig bevisning, att man inte döms utan tyckligt stöd i lag och att alla medborgare oavsett samhällsställning eller ursprung bedöms på ett likartat sätt. Den enskilde medborgaren är även tillförsäkrad juridisk trygghet för sin person och egendom samt att rättsreglerna ska tillämpas på ett förutsägbart och effektivt sätt (NE, 2017) 2. UTBILDNING OCH FÖRHÖRSMODELLER I detta kapitel presenteras polisens grundutbildning, syftet med en förundersökning, problematiseringen kring begreppet rättssäkerhet, tre förhörsmetoder som används på Polisutbildningarna i Sverige samt vad erfarenhetsbaserad kunskap innebär Utbildning För att utbilda sig till polis måste individen genomgå en grundutbildning på två år samt en aspirantutbildning på 0,5 år (Rikspolisstyrelsen, 2013). Det är upp till de tre utbildningsorterna Växjö, Umeå och Stockholm samt en distansutbildning att sedan definiera vad studenten måste uppfylla för att bli godkänd. Polisens utbildningsplan är därmed generell och har inga specifika riktlinjer för samtliga utbildningsplatser (a.a). 8

9 Under studietiden är det obligatoriskt för alla studenter att delta i vad som kallas för en utredningstermin (Rikspolisstyrelsen, 2013). Under denna termin ska studenten förvärva kunskaper om individers men även gruppers beteenden och kommunikationen mellan dessa. Studenten ska även kunna förstå samspelet mellan människor i övrigt, då polisens arbete till stor del handlar om kontakten mellan människor. Det är även viktigt för studenten att förstå samt använda sig av Polisens arbetsmetoder och tekniker, dels för att kunna kommunicera men också för att kunna använda sig av den kunskap som studenten har lärt sig (a.a). Studenten får utöver detta även studera PEACE-modellen som står för Plan and prepare, Engage and explain, Account and challenge, Closure and Evaluation, SUE-tekniken som står för Strategic Use of Evidence, kognitiv intervju, bevisvärdering, lögnens psykologi och falska erkännanden (a.a). PEACEmodellen är den förhörsmetod som rekommenderas att användas utav alla Polishögskolor (a.a). Under denna termin arbetare studenten oftast utifrån en Case-metodik där studenten följer ett fall från början till slut, detta för att få en inblick i hur hela processen ser ut (a.a). Genom att arbeta på detta sätt är tanken att studenten ska lära sig att applicera det som denne har lärt sig, både genom föreläsningar och litteratur men även genom praktiska övningar i hur man i själva verket genomför ett förhör (a.a). Studenten ska även uppvisa att denne kritiskt kan reflektera över sina egna men också andras förhör samt se vilka svårigheter som det kan finns med avseende på tillförlitlighetsbedömningar inom förhör (a.a). Under denna termin ska därmed studenten i stora drag ha lärt sig hur denne håller ett professionellt förhör utifrån principerna att det ska vara etiskt och rättssäkert. Efter denna termin, under förutsättning att studenten är godkänd på resterade utbildning kan den nyblivna polisen därefter hålla förhör samt utföra andra polisiära arbetsuppgifter (a.a) Förundersökning Syftet med en förundersökning är att ta reda på om ett brott har begåtts och vem som har begått brottet (Öhrn, 2016). Detta arbete sker i olika stadier, genom att undersöka fysiska spår, rättsläkarintyg, andra typer av dokument, fotografier, telefonlistor samt undersöka den information som polisen fått genom förhör av brottsoffer, misstänkta och vittnen (a.a). Genom att gå igenom all denna information skapas sedan ett underlag som förundersökningsledaren i sin tur ger till åklagaren. Detta för att åklagaren ska få så mycket information som möjligt för att sedan väcka åtala mot den misstänkta eller lägga ner förundersökningen (a.a). Det är enbart fall som kan leda till dom som tas upp av en åklagare (a.a) Rättssäkerhet Begreppet rättssäkerhet har diskuterats länge utan att forskare kommit fram till någon specifik definition (Frändberg & Jareborg, 2005). Begreppet rättssäkerhet har sina rötter från tyskan och ligger nära till hands med begreppet rättsstat. Begreppet rättssäkerhet kan användas både i ett juridiskt sammanhang men även inom politiken. Det kan därmed få olika betydelse beroende på i vilket sammanhang begreppet används (a.a). Forskare i ämnet har försökt delat upp begreppet rättssäkerhet i två grenar, formell och materiell (Peczenik, 1995). Med den formella rättssäkerheten menar han den rättssäkerhet som rör den rättsliga ramen. Peczenik (1995) beskriver den formella rättssäkerheten som ett skydd mot staten och dess rättsutövande men även mot andra enskilda individer. Han menar att den formella rättssäkerheten ska utövas utifrån ett förutsägbart tänkande. Med 9

10 andra ord utgår den formella rättssäkerheten från att utifrån ett juridiskt ramverk vara förutsägbart, tillförlitligt, offentligt, effektivt och stabilt, upprätthålla ordning (Peczenik, 1995). Peczenik (1995) förklarar därefter den materiella rättssäkerheten utifrån en rättssäkerhetsnorm. Eftersom den formella rättssäkerheten ska ses som förutsägbar samt att den ger myndigheter rätt att handla menar han att det måste finnas ett normsystem som kritiskt granskar definitionen samt ser rättssäkerheten utifrån ett etiskt perspektiv (a.a). Det kan därmed uppstå en svår balansgång mellan den formella och materiella definitionen, då allmänheten kan ha en viss syn på en lag eller ett visst myndighetsutövande. Det krävs därför att samhället ska ses som dynamiskt för att detta ska fungera. Rättssystemet bör därmed vara flexibelt då lagstiftningsprocessen inte går särskilt snabbt tillväga (a.a). Forskaren Åke Frändberg ståndpunkt när det gäller definitionen av rättssäkerhet är att det inte ska finnas någon värdering i de olika uppläggen som beskrivs ovan (Frändberg & Jareborg, 2005). De två forskarna motsätter sig därmed en uppdelning av begreppet, då detta kan leda till att det blir en värderingsfråga om vilken gren som har stört inverkan (a.a). I tidigare forskning visas också att den formella rättssäkerheten har använts i ett nedsättande syfte, något som dessa forskare sätter sig emot (a.a). För att återfå begreppets neutrala grund anser forskarna att man bör vara försiktig med hur begreppet används (a.a). De anser att när begreppen diskuteras måste klarhet och precision vara en del av användandet, om det ska ses som seriöst. Eftersom begreppet har en så stor innebörd beskriver forskarna också att det är svårt att skapa ett meningsfullt begrepp som kan inneha alla dessa delar (a.a). För att ytterligare försöka tyda begreppen rättssäkerhet användes nationalencyklopedins definition av rättssäkerhet som lyder: rättssäkerhet, juridisk rättvisa. Någon entydig definition finns inte, men i allmänt språkbruk brukar benämningen innebära att ett land har en lagstiftning och ett system i övrigt som innebär att den enskilde medborgaren har ett skydd mot godtyckliga ingrepp från samhället självt, t.ex. att man inte åtalas eller döms utan tillräcklig bevisning, att man inte döms utan tyckligt stöd i lag och att alla medborgare oavsett samhällsställning eller ursprung bedöms på ett likartat sätt. Den enskilde medborgaren är även tillförsäkrad juridisk trygghet för sin person och egendom samt att rättsreglerna ska tillämpas på ett förutsägbart och effektivt sätt (NE, 2017) PEACE- modellen En stor rättsskandal ägde rum under 1900-talet i England (Öhrn, 2016). Det kom fram att falska erkännanden var grunden till att misstänkta blivit dömda. Genom flera granskningar av fallet upptäcktes det att förhörsledarna hade använt sig av manipulativa tekniker samt övertalningstekniker för att få de misstänka att erkänna (a.a). I granskningen kom det även fram att 80 % av förhörsledarna ansåg att förhörets syfte var att få fram ett erkännande (a.a). Utifrån denna kunskap arbetades PEACE-modellen fram för att motverka att oskyldiga blir dömda (a.a). Huvudsyftet för denna modell är att få fram så fullständig och korrekt information från den förhörde som möjligt. För att beskriva modellen kan den delas upp i fem olika steg. 10

11 1) Förbereda och planera: innan förhöret bör förhörsledaren ta reda på så mycket information om fallet som möjligt genom att läsa de material som finns samt se om det finns information om personen som ska förhöras sedan tidigare (Öhrn, 2016; Rikspolisstyrelsen, 2013). Det är även av vikt att förhörsledaren har någon typ av struktur eller plan för hur denne ska genomföra förhöret på bästa sätt. 2) Engagera och förklara: här är det viktigt för förhörsledaren att på ett pedagogiskt sätt förklara syftet med förhöret, berätta om den förhördes rättigheter samt försöka skapa en god relation mellan de båda parterna (Rikspolisstyrelsen, 2013). Om en god relation skapas är sannolikheten större att den förhörde öppnar sig och vågar berätta vad den har varit med om eller gjort. 3) Berättandet och kartläggning: det är under denna fas som själva informationsförhöret genomförs. Det är ytterst viktigt att förhörsledaren låter den förhörde berätta fritt från minnet, vad det är som har hänt samt uppmuntra den förhörde att berätta så mycket som möjligt om händelsen (Rikspolisstyrelsen, 2013). I denna fas är det också av vikt för förhörsledaren att inte ställa ledande frågor utan enbart använda sig av öppna frågor då den förhörda inte ska påverkas av förhörsledaren (a.a). Som förhörsledare ska man heller inte avbryta den förhörde utan låta denne prata fritt, om personen sitter tyst är det också viktigt att inte gå in och ställa frågor. Under tystnaden kan det vara så att den förhörde försöker minnas vad det är som har hänt eller gjorts (a.a). Förhörsledaren kan dock vara behjälplig med att få fram informationen samt styrka den genom att be den förhörda att till exempel berätta om händelsen i omvänd kronologisk ordning eller återge händelsen utifrån ett annat perspektiv (a.a). I vissa fall kan det vara svårt för den förhörde att berätta vad denne har varit med om eller gjort, då kan förhörsledaren bryta upp händelseförloppet i olika delar för att underlätta för den förhörde. I slutet av förhöret när förhörsledaren känner att den har fått all information som behövs så kan denne ställa öppna frågor för att reda ut oklarheter eller motsägelser som den förhörda har berättat (Öhrn, 2016). Dessa frågor visar också på att förhörsledaren har lyssnat och varit aktiv under förhöret vilket kan leda till att en bättre relation mellan förhörsledaren och den som blir förhörd (a.a). 4) Avsluta förhöret: efter att förhörsledaren har ställt sina frågor måste denne även läsa upp det som har antecknats och sagts under förhöret. Detta då den förhörde ska ha möjlighet att ändra samt göra tillägg om denne tycker att något är felaktigt (Öhrn, 2016; Rikspolisstyrelsen, 2013). I vissa fall kan det vara så att nya minnen väcks i samband med att den förhörde får höra det som har sagt, då bör förhörsledaren återuppta förhöret men om detta inte sker kan förhöret avslutas (Rikspolisstyrelsen, 2013). Efter detta meddelas den förhörde om vad som är nästa steg i själva utredningen. Det är även av vikt att vid alla förhör försöka avsluta det på ett positivt sätt. Detta då man som förhörsledare vill att den förhörde ska lämna med en god känsla och om det skulle behövas vilja lämna mer information i kommande förhör (a.a). 5) Utvärdering: det är enlig PEACE-modellen viktigt för förhörsledaren att kunna utvärdera både sin egna förmåga efter förhöret men också den förhördes förmåga att kunna berätta. Sedan bör förhörsledaren kritiskt granska den information som denne har fått för att sedan lämna över nödvändiga fakta till åklagaren (Öhrn, 2016; Rikspolisstyrelsen, 2013). 11

12 2.5. Kognitiv intervju Under 1980-talet tog forskare fram en ny förhörsmetod som sedan gå under namnet kognitiv intervju (Rikspolisstyrelsen, 2013). Denna metod uppkom av forskningsresultat som rör minnespsykologi samt forskning som rör hur det mänskliga minnet fungerar. I korta drag kan metoden förklaras så som att om en förhörsledare vill veta vilka minnesledtrådar och sökvägar den förhörde använder för att återhämta minnen, måste denne ha kunskap om hur minnet är lagrat samt behärska intervjumetoden (Rikspolisstyrelsen, 2013: Christianson, Engelberg & Holmberg, 1998). Sedan 25 år tillbaka har flera forskare undersökt om denna metod ger goda resultat eller inte. Genom dessa tester har det visats att kognitiv intervju som förhörsmetod ger betydligt bättre resultat än standardmässiga intervjutekniker (Rikspolisstyrelsen, 2013). Så mycket som 25 50% visar på att den kognitiva intervjumetoden fungera bättre jämfört med andra tekniker (Christianson, Engelberg & Holmberg, 1998). Kognitiv intervju innebär att förhörsledaren med färre frågor ska få mer information än vad som anses möjligt med standardiserade förhör (a.a). Den kognitiva intervjumetoden har även visat sig vara bra i olika typer av förhör, så som förhör med barn, vuxna samt för personer som har lättare kognitiv nedsättning (Rikspolisstyrelsen, 2013). Brottstypen är heller inte av vikt när man använder sig utav denna metod, den passar både när den förhörde har varit med om olika brottshändelser men även om den förhörde har varit med om till exempel en olycka (a.a). Dock säger forskningen att den kognitiva intervjun lämpar sig bäst i förhör med målsägande och vittnen som är villiga att berätta så mycket som är möjligt om det som har hänt (a.a). Förhörsledare som har att göra med en gärningsperson som är villig att berätta om de brott som denna har begått kan också använda metoden, detta då denne vill försöka berätta en sanningsenlig version av det som har hänt (a.a). För att på ett mer detaljerat sätt beskriva den kognitiva intervjun kan man dela upp förhöret i olika delar. Dessa delar kan beskrivas som följande: introduktion (1), fri redogörelse (2), detaljerad genomgång (3), återblick (4) och avslut (5) (Christianson, Engelberg & Holmberg, 1998). 1) I introduktionen är förhörsledarens roll att skapa en trygghetskänsla för den förhörde (Christianson, Engelberg & Holmberg, 1998). Detta då den kognitiva intervjun kan väcka obehagliga känslor beroende på vad den förhörde har varit med om. Det är även av vikt att den förhörde inte känner några prestationskrav (a.a). Om den förhörde upplever känslor så som att vara stressad, känna obehag eller vara nervös försämras möjligheten till att få ut så fullständig information som möjligt (a.a). Det är även viktigt att förhörsledaren tydliggör vilka ramar som gäller för förhöret samt vad som förväntas av den förhörde. Mängden information som förhörsledaren kan få ut av den förhörde har visats sig öka markant när den förhörde vet vad som förväntas av denne (a.a). Det kan också vara så att den förhörde inte tidigare varit med om ett förhör, och därmed anses det vara av vikt att denne får reda på hur den ska göra och att fokus är att få ut så mycket information som möjligt (a.a). En annan viktig punkt att ta upp för den förhörde är att det kommer ta tid att genomföra denna form av förhörsmetod samt att den förhörde måste vara koncentrerad på ämnet. Desto mer koncentrerad den förhörde är desto mer information kommer förhörsledaren att få ut (a.a). 2) För att sedan övergå till den fria berättelsen där själva informationsförhöret genomförs kan det för att på ett bättre sätt förklaras, delas upp i ytterligare fyra 12

13 underkategorier. Dessa beskrivs utifrån; återskapa inre och yttre miljö, återge alla detaljer, återge händelsen i olika perspektiv och återge händelseförloppet i varierande ordning (Christianson, Engelberg & Holmberg, 1998). När förhörsledaren ber den förhörde att återskapa de inre och yttre miljöerna menar denne att den förhörde ska försöka minnas både de som skedde runt omkring brottet men även hur den förhörde kände i situationen (a.a). Exempel på hur de yttre miljöerna kan te sig kan förklaras med, när på dygnet brottet hände, var det utomhus eller inomhus, var det mycket trafik där brottet skedde med mera (a.a). Inre känslor kan förklaras med om den förhörde var glad, ledsen, stressad, trött eller pigg. Förhörsledaren bör också i den inledande fasen ställa frågor som rör den förhörde så som vart denne var på väg eller vad denne hade för ärende på platsen (a.a). När den förhörde sedan har svarat på frågorna kring dennes medverkan är det upp till förhörsledaren att leda in den förhörde på själva händelsen av brottet. Det är viktigt att förhörsledaren i denna fas låter den förhörde ta kontroll över berättandet (Christianson, Engelberg & Holmberg, 1998). Den förhörde kan därmed börja berättelsen utifrån vad denne anser vara bäst. Under denna fas är det också viktigt att förhörsledaren inte avbryter den förhörde utan låter denne prata fritt. Dock bör förhörsledaren uppmuntra den förhörde att berätta så detaljrik information som denne kan (a.a). Om det skulle vara så att den förhörde har problem att minnas eller visar andra svårigheter till att minnas kan förhörsledaren välja att byta perspektiv. Detta då det kan vara lättare för den förhörde att minnas händelseförloppet om denne uppmuntras att byta (a.a). Ett exempel på det kan vara att förhörsledaren ber den förhörde att byta plats i händelseförloppet. Från att ha stått vid kassan till att den förhörde står vid utgången, på detta sätt ser den förhörde situationen från en annan synvinkel och kan därmed få ett annat perspektiv på händelsen samt minnas mer (a.a). Som nämnts ovan är det av vikt att den förhörde får berätta dennes berättelse utifrån hur denne minns. I vissa fall kan det uppstå att de olika händelseförloppen kommer i oordning (a.a). Att händelseförloppet inte kommer i kronologisk ordning är inte något egendomligt. Det har visats sig i studier att den mänskliga hjärnan inte minns i kronologisk ordning när känslor är inblandade (a.a). Det är som förhörsledare viktigt att inte ifrågasätta den information som den förhörde ger, då det kan skapa en otrygg känsla för den förhörde. Förhörsledaren kan i den andra fasen gå vidare och be den förhörde om mer information om det är något som verkar osammanhängande (a.a). 3) Sedan sker en övergång till den detaljerade genomgången av de olika minnesbilderna. Under denna fas har förhörsledaren möjlighet att ställa följdfrågor till den förhörde (Christianson, Engelberg & Holmberg, 1998). Dessa frågor bör vara öppna och inte ledande eller slutna. Slutna frågor kan ses som frågor där den förhörde enbart kan svara ja eller nej men också frågor som lyder: hade inte den misstänkta en blå jacka på sig. Med öppna frågor menas att den förhörde även här återger sitt minne av händelsen men svarar på ett mer specifikt sätt (a.a). De specifika frågorna kan vara till exempel hur den misstänktes hår såg ut, vad den misstänkte hade för kläder med mera. Förhörsledaren går därmed från att ha allmän information om brottet till specifika svar från den förhörde (a.a). Denna fas kan vara påfrestande för den förhörde då det kräver mycket koncentration. Även här bör förhörsledaren berätta att det kommer ta tid och energi (a.a). 13

14 4) Under återblicksfasen berättar förhörsledaren all information som denne har fått från den förhörde. När detta görs kan den förhörde uppleva att denne minns mer än vad denne har sagt (Christianson, Engelberg & Holmberg, 1998). Då är det viktigt att förhörsledaren låter den förhörde avbryta för att återge mer information om brottet. Att läsa upp all information är också viktigt ur den synvinkeln att den förhörde anser att förhörsledaren har förstått och tolkat den förhördes minnen korrekt (a.a). 5) Under avslutet av förhöret är det viktigt att förhörsledaren informerar om att efter en kognitiv intervju kan flera minnen fortsätta att dyka upp (Christianson, Engelberg & Holmberg, 1998). Om den förhörde minns något som anses vara av värde kan förhörsledaren be den förhörde att återkomma till denne. Det är även vanligt att förhörsledaren efter att ha hållit i ett sådant förhör, själv ringer upp den förhörde några dagar efter då som tidigare nämnts flera minnen kan ha uppkommit (a.a). Efter att förhörsledaren har informerat om detta är det bra om denne försöker avsluta förhöret på ett positivt sätt. Detta då den förhörde inte ska lämnas med negativa känslor (a.a) SUE-tekniken Under 2000-talet utvecklade svenska forskare en ny teknik, SUE- tekniken som står för Strategic Use of Evidence (Rikspolisstyrelsen, 2013). Metoden utvecklades av erfarna förhörsledare och utbildningsansvariga inom polisen. Tidigare forskning har visat att misstänkta i större utsträckning använder sig av en undvikande motstrategi, detta på grund av att de vill undvika den kritiska informationen som förhörsledaren använder sig av (Granhag & Hartwig, 2008). Målsägande och vittnen tenderar i stället att använda sig av ett mer rättframt tillvägagångssätt när förhörsledaren lägger fram sin bevisning (a.a). Huvudsyftet med SUE-tekniken är att få de skyldigas motstrategier att bli ineffektiva medan de oskyldigas motstrategier ska bli effektiva (Rikspolisstyrelsen, 2013). Denna teknik ska därmed leda till att, i ett förhör med misstänkta ska dennes utsaga uppfylla kriterier för lögner, medan ett förhör med vittnen eller målsägande ska dennes förhör uppfylla de tillförlitliga kriterierna så som öppenhet och ärlighet (a.a). När en förhörsledare applicerar SUE-metoden utgår denne från två nivåer, strategisk samt taktisk nivå. Strategiska nivån kan ses som abstrakt och generell då denna nivå av metoden kan appliceras på alla typer av ärenden (Granhag & Hartwig, 2008). Den strategiska nivån består av de grundläggande psykologiska principerna som metoden vilar på. Den andra nivån som är taktisk är konkret och ärendespecifik. Den innehåller tre taktiker som kan urskiljas med; värdering av kritisk information så som bevisning, frågor som rör bevisning samt delgivning av bevisning (Granhag & Hartwig, 2008; Rikspolisstyrelsen, 2013). De tre olika taktikerna anses vara av vikt vid planering, genomförande, dokumentation samt när det kommer till värdering av förhöret. Under planeringsfasen värderas den bakgrundsinformation som förhörsledaren kritiskt har granskat samt om det föreligger någon bevisning i fallet (a.a). Under förhöret är det sedan upp till förhörsledaren att tömma den förhörde på alternativa förklaringar till varför en viss bevisning är riktad åt dennes håll. Den sista punkten är sedan att delge den misstänkta med den bevisning som finns på ett effektivt sätt (Granhag & Hartwig, 2008). 14

15 SUE-tekniken stävar inte efter att utvinna om den förhördes tala sanning eller inte, även om det är en stor del av metoden. Huvudmålet är att bidra med information om bevisningen samt se till att ingen blir oskyldigt dömd (Rikspolisstyrelsen, 2013) Erfarenhetsbaserad kunskap Erfarenhetsbaserad kunskap kan delas in i två kategorier, explicit samt implicit kunskap (Taylor, Van der Heijden & Genuchi, 2017). Med explicit kunskap menas den kunskap som kan läras ut via böcker och undervisning. Denna kunskap är i stor utsträckning vetenskapsgrundad (a.a). Den implicita kunskapen är däremot svårare att förklara. Den kan i vissa fall förklaras som den tysta kunskapen som förs över från individ till individ genom erfarenhet (a.a). En individ besitter kunskapen att kunna hantera både explicit och tyst kunskap (Collins, 2010). Beroende på vilken miljö individen befinner sig i kommer denne att antingen använda sig av den ena eller den andra, men i vissa fall har det även visats att individer kan använda sig av båda (a.a). Forskning visar också på att den tysta kunskapen kan förvärvas genom handlingsorienterad kunskap där individen inte får någon hjälp från andra individer utan måste klara uppgiften själv (a.a). Forskare anser att den tysta kunskapen är tillverkad av individens erfarenhet om världen, känslor, beröringar men också genom hörseln (Collins, 2010: Nonaka, 1994). Genom den tysta kunskapen kan individen också uppnå personliga mål då den upplever att den klarat av något som den inte visste att den kunde (Taylor, Van der Heijden & Genuchi, 2017). De personliga målen kan vara både kortsiktiga och långsiktiga. Forskare menar att den tysta kunskapen är en mångdimensionell konstruktion som tillkommer via kunskap om sig själv, andra och den miljö individen befinner sig i (Taylor, Van der Heijden & Genuchi, 2017: Nonaka, 1994). För att kunna ta del av den tysta kunskapen måste en individ känna att den kunskap som erbjuds är användbar för individen själv (Collins, 2010). Individer varierar i den fråga då det kan skilja sig i vad en individ uppfattar som god kunskap gentemot vad en annan individ uppfattar (Taylor, Van der Heijden & Genuchi, 2017: Nonaka, 1994). Det kan även skilja sig i vad de uppfattar för signaler om kunskapen, beroende på vilken miljö denne befinner sig i (a.a). Forskning har även visat att det behövs tre komponenter för att ta till sig den tysta kunskapen (Taylor, Van der Heijden & Genuchi, 2017). Den första är selektiv kodning, den andra är selektiv kombination och den tredje är selektiv jämförelse. Den första, selektiv kodning innebär att en individ kan känna igen relevant information samt sålla bort irrelevant information (a.a). Med selektiv kombination menas att en individ efter kodning kan sätta in relevant information i ett kodningsschema för att sedan ta fram informationen i liknade situationer (a.a). Den sista komponenten som är selektiv jämförelse kan förklaras med att en individ går tillbaka i minnet för att underlätta införandet av den nya informationen med en liknade händelse (a.a). Även när den tysta kunskapen känns igen och behålls krävs det också att individen klarar av att applicera den (Collins, 2010). Det finns två strukturer som anses vara nyckeln till hur en individ klarar av att lagra den tysta kunskapen (Taylor, Van der Heijden & Genuchi, 2017). Antingen kan den tysta kunskapen lagras genom regler som kan appliceras på den nya situationen eller så kan den lagras via att individen bygger på tidigare erfarenheter. Sessa kommer sedan styra hur individen kommer handla i en viss 15

16 situation (Taylor, Van der Heijden & Genuchi, 2017). Det bör därmed understrykas att individer har olika möjligheter att ta till sig den tysta kunskapen (a.a). Vissa individer verkar vara mer framgångsrika i att ta till sig denna typ av kunskap medan vissa har lättare att ta till sig de explicita kunskaperna (a.a). Tidigare forskning har även visat att erfarenhet är den mest avgörande faktorn när det gäller att erkänna vad som är värdefullt och användbart inom tyst kunskap (a.a). Erfarenhet kan även överföras via ett mentorskap. Detta är ett bra verktyg för att föra vidare den tysta kunskapen. Att ha ett mentorskap i en organisation brukar oftast leda till en högre grad av omsorg jämtemot sina kollegor (Nonaka, Ichijo & Von Krogh, 2000). En mentor bör besitta egenskaper så som att denne kan visa omsorg, tillit, lyssna, kunna lära ut men även kunna ta emot ny kunskap samt kunna kritisera på ett respektfullt sätt (a.a). Genom ett mentorskap kan individen vägleda den nya kollegan under en övergångsprocess. Denna övergång förklara Nonaka, Ichijo & Von Krogh (2000) som en period där den nya kollegan får nya uppgifter som kan kännas stressfyllda, skapa oro och konflikter. Dessa känslor behöver inte enbart ses som negativa utan de kan även vara positiva (a.a). Mentorns syfte är att vägleda samt stötta den nya kollegan genom dessa känslor oavsett om de är positiva eller negativa. Mentorn kan även bistå med förklaringar och egna uppfattningar om hur denne skulle handlat i en specifik situation (a.a). 3. METOD OCH MATERIAL I detta kapitel redogörs de metodologiska tillvägagångssätten som har använts i uppsatsen. En beskrivning och en motivering till varför ett visst tillvägagångssätt har tillämpats kommer även att presenteras Metod Under denna del presenteras de vetenskapliga grunder som använts i uppsatsen. De beskrivs utifrån varför en viss metod eller ansats har valts samt på vilket sätt det har påverkat arbetet Ontologi Ontologin ställer sig frågan om vad det är som finns och hur verkligheten uppfattas (Bryman, 2008; Wallén, 1996). Inom ontologin finns det två huvuduppfattningar, realism och idealism (a.a). Med realism förklarar Bryman (2008) att det finns en uppfattning inom naturvetenskapen och en inom samhällsvetenskapen, och att dessa två bör använda samma insamling och förklaring av data. Det finns därmed bara en yttre verklighet och det är denna som man som forskare bör förhålla sig till för att kunna mäta den data man samlar in. Idealism innebär däremot att kunskapen är subjektiv och att den är beroende av individens egna föreställningar och tankar (Bryman, 2008). Det kan därmed inte finnas någon verklighet bortom individens egna föreställningar om världen. Idealismen tolkar kunskapen som att den är rörlig och ständigt kan förändras beroende på individens sätt att se på verkligheten (a.a). 16

17 Denna uppsats utgår från idealism som ansats då ämnet är att undersöka vad respondenterna har för tankar och känslor kring ämnet. Jag vill undersöka respondenternas egna erfarenheter och föreställningar och därför passar idealismen bäst för detta ändamål Epistemologi Epistemologi eller kunskapsteoretiska frågor beskriver vad som är eller vad som ska betraktas som kunskap inom ett visst område (Bryman, 2008). En viktig ståndpunkt inom epistemologin är om den sociala verkligen kan eller bör utforskas utifrån samma principer, verklighetsbilder eller metoder som används inom naturvetenskapen (a.a). Den ståndpunkt som talar för att forskaren ska följa naturvetenskapens tillvägagångssätt kallas för positivism. Enligt Thurén (2007) innefattar positivismen en absolut kunskap. Han förklarar det som att för att kunna förstå positivismen måste en individ rensa bort all dennes kunskap så att enbart den säkra kunskapen är kvar (a.a). Kunskap uppstår därmed via en individs sinnen (Bryman, 2008). Enligt positivismen ska även individen vara objektiv och därmed vara värderingsfri från vad forskningen säger (a.a). Interpretativism bygger till skillnad mot positivismen på förståelse och tolkning av forskningsfrågan (Bryman, 2008). Inom interpretativismen menar forskare att det är en skillnad mellan naturvetenskapliga forskningsområden och människor och att forskare därmed bör ta hänsyn till detta (a.a). Forskare bör också fokusera på att fånga den subjektiva innebörden av det sociala sammanhanget som forskaren befinner sig i. Bryman (2008) beskriver att det krävs en annan logik om man utgår från interpretativismen än om forskare utgår från de naturvetenskapliga områdena då naturens ordning skiljer sig från människans ordning. Inom interprevatismen finns även hermeneutiken. Hermeneutiken syftar till att tolka och förstå en social handling (Bryman, 2008). Ordet hermeneutik betyder läran om tolkning och bygger på forskarens förståelse och tolkning av material som denne har samlat in (Dalen, 2007). Det väsentliga för forskaren är att tolka de uttalanden som görs genom att fokusera på ett djupare innehåll än det som omedelbart sägs. Innehållet kan även skifta från handlingar, texter samt upplevelser och därmed är det av vikt att forskaren har en förförståelse i form av kulturella och språkliga kunskaper (Wallén, 1996). Språket anses också vara centralt då det är genom detta forskare kan namnge och förstå den data som bearbetas. För att kunna hitta det meningsfulla innehållet måste forskare också enligt Dalen (2007) sätta innehållet i ett sammanhang eller tolka innehållet utifrån en helhet. Processen för att genomföra detta utgår inte bara från delar till helhet utan kan även ske vise versa, alltså från helhet till delar. Det är denna växelverkan från helhet till del samt del till helhet som beskrivs som den hermeneutiska cirkeln (a.a). Gustavsson (2004) beskriver att inom hermeneutiken lånar forskare andra individers tankar och handlingar för att sedan tolka dem. Forskare bygger då sina tolkningar utifrån det material som denne har fått in. I stora drag gör hermeneutiken anspråk på att skapa sig en förståelse för hur andra uppfattar och föreställer sig sin verklighet (a.a). Hermeneutiken kommer att användas som utgångspunkt i denna uppsats. Detta då det passar uppsatsens syfte då jag vill tolka det som respondenterna säger och tycker angående ämnet. Jag vill också kunna tolka kontexten utifrån respondenternas subjektiva upplevelser samt deras situationer. Jag vill också 17

18 kunna gå såväl från delar till helhet som från helhet till delar i min tolkning, vilket är en stor del av det hermeneutiska synsättet Induktiv och deduktiv Det finns två distinkta ansatser när man ser till forskning, induktiv ansats samt deduktiv ansats. Med en deduktiv ansats beskriver Bryman (2008) att forskaren först har en teori som den sedan vill testa genom att utföra observationer eller analyser. Bryman (2008) menar att det är den mest förekommande ansatsen att använda sig av när man som forskare vill gå från praktik till teori. Om man som forskare i stället vill använda sig av en induktiv ansats måste forskaren först samla in empiri för att sedan kunna koppla den till teori (Bryman, 2008). Han anser därmed att med en induktiv ansats så kan forskaren dra en generaliserbar slutsats på grundvalen av dennes observationer eller av materialet som forskaren har samlat in (a.a). Han förklarar också att en induktiv ansats är mest lämpad när man använder sig av en kvalitativ metod. Detta på grund av som det nämnts ovan, att forskaren vill utefter resultatet hitta forskning som är lämplig och med hjälp av detta sedan kunna stötta upp de resultat som forskaren hittat (a.a). Denna uppsatsen använder sig av en induktivt ansats, då syftet är att hitta forskning som stärker det som respondenterna har uttryckt i intervjuerna. Jag kommer därmed att utgå från respondenternas verklighet och deras uppfattningar om vad de tänker och känner kring ämnet förhörsmetoder och dess applicering Kvalitativ metod Syftet med en kvalitativ metod är att förklara ett fenomen eller ett ämne med ord snarare än med siffror och tabeller (Bryman, 2008). Inom den kvalitativa forskningen bearbetas materialet genom att forskaren analyserar texter och dokument. Forskare vill i stor utsträckning visa på dennes tolkning av materialet (a.a). Den kvalitativa forskningen kan därmed användas när en forskare vill beskriva ett ämne som kan ses som svårförklarat (Wallén, 1996). Svårförklarade ämnen kan till exempel vara när någon ska beskriva sina känslor eller upplevelser kring ett ämne. Tolkningen genomförs genom att forskaren analyserar en del av materialet för att sedan se det i en större helhet genom empiri (a.a). Med den kvalitativa forskningen går forskare därmed från insamling av data till empiri. Forskare vill därmed inom det kvalitativa tillvägagångssättet gå på djupet av ämnet (a.a). Ett kvalitativt tillvägagångssätt har valts till denna uppsats. Detta för att jag ville tolka det material som jag fick in. Ämnet som uppsatsen berör kan ses som svårförklarat då det rör vad enskilda individer tycker om sina arbeten och deras tillvägagångsätt när det kommer till förhörsmetoder. Jag ville få möjligheten att undersöka det underförstådda och dolda genom att tolka empirin. Ämnet kan därmed beskrivas som subjektivt då det rör känslor och upplevelser kring vad respondenterna själva har upplevt på sina arbetsplatser. Det kvalitativa tillvägagångssättet ger mig även ett större tolkningsutrymme när det kommer till resultatet. Under intervjuerna kunde jag med detta tillvägagångssätt ställa följdfrågor för att få ett rikare och ett mer detaljrikt material. Jag anser också att för detta ämne är det lättare att göra tolkningar utifrån ord än vad det hade varit 18

19 med siffror. Det kvalitativa tillvägagångssättet ger mig också en större möjlighet att få djupare svar. Jag ville som tidigare nämnt skapa ett större tolkningsutrymme, vilket går hand i hand med den hermeneutiska ansatsen som oftast används inom den kvalitativa forskningen (a.a) Trovärdighet och pålitlighet Inom den kvantitativa forskningen arbetar forskare utifrån begreppen validitet och reliabilitet (Bryman, 2008). I den kvalitativa forskningen använder forskare istället begreppen trovärdighet och pålitlighet/överförbarhet. Detta då de kvantitativa begreppen är mer anpassade till mätningsundersökningar medan begreppen inom de kvalitativa undersökningarna är mer anpassade till tolkningsundersökningar (a.a). Innebörden av begreppen har dock inte ändrats. Inom de kvalitativa undersökningarna är det viktigt att läsaren anser att forskningen är trovärdig och pålitlig (Bryman, 2008). Forskare bör därmed sträva efter en hög reliabilitet eller pålitlighet som är aktuellt för denna forskning. Genom att forskare beskriver och förklarar konkret hur denne gick tillväga för att genomföra undersökningen, kommer en hög pålitlighet att finnas i arbetet (a.a). Pålitligheten blir också hög om forskare beskriver exakt hur denne har arbetat så att andra forskare kan genomföra samma undersökning och få liknande resultat. Validitet beskrivs som trovärdighet (Bryman, 2008). Genom att forskare undersöker det som denne har sagt att den ska undersöka så ökar validiteten. Kvale & Brinkmann (2009) beskriver även pålitligheten som att det finns en röd tråd genom arbetet samt att undersökningsområdet genomsyrar arbetet. Pålitligheten kan också stärkas utifrån att de teoretiska resonemangen är väl uppbyggda gentemot forskningsfrågan (Thurén, 2007). I denna uppsats har pålitligheten, reliabiliteten varit central genom hela arbetet. Att eftersträva detta har varit viktigt för mig då det kan påverka arbetet i stor utsträckning. Trovärdighet, validitet har också eftersträvats genom att jag enbart har hållit mig till det ämne som jag hade för avsikt att undersöka. Jag har också strävat efter att förklara hur jag gått tillväga i varje steg av min undersökning och även kopplat tillvägagångssättet teoretiskt samt upprätthållit en röd tråd genom hela arbetet Forskningsetik När en undersökning ska genomföras så finns det enligt Bryman (2008) vissa etiska krav som en forskare bör förhålla sig till. De fyra utgångspunkter som beskrivs är: samtyckeskravet, konfidentialitetskravet, informationskravet och nyttjandekravet (a.a). Informationskravet innebär att den som medverkande blir informerad om studien och dess syfte samt blir informerad om att det är frivilligt att delta och att denne kan avbryta sin medverkan med omedelbar verkan utan någon direkt förklaring (Bryman, 2008). Samtyckeskravet innebär att forskaren ska få ett samtycke från respondenterna som är med i undersökningen. Detta ska helst ske genom en underskrift så att man som forskare kan styrka att respondenten faktiskt har fått information om studiens syfte och vad deras medverkan består av (Bryman, 2008). 19

20 Konfidentialitetskravet avser att forskaren har tystnadsplikt samt att det finns en sekretess på det material som intervjuaren får. Enskilda individer ska heller inte kunna identifieras samt att inga utomstående ska kunna få tag i informationen som respondenterna har lämnat (Bryman, 2008). Nyttjandekravet innebär att informationen som forskaren tillförskaffat inte får användas för beslut eller åtgärder som påverkar den enskilde individen utan enbart får användas utifrån studiens syfte (Bryman, 2008). Om en forskare utför ett arbete som är av känslig karaktär kan det vara bra att göra en etikprövning innan arbetet påbörjas. Känsliga ämnen avser frågor som rör etnicitet, politiska ställningstaganden och sexuell läggning. Etiknämnden går då igenom om arbetet behöver förhålla sig till några specifika riktlinjer samt om forskaren måste ta hänsyn till något specifikt för att skydda sina respondenter konfidentialitet. För denna uppsats gjordes ingen etikprövning. Detta då frågorna i intervjuerna inte hade någon känslig karaktär, utan enbart gällde frågor kring respondenternas egna upplevelser och erfarenheter på deras arbetsplatser. Informationskravet har för denna uppsats inneburit att respondenterna informerades skriftligt om undersökningens syfte. Vid intervjutillfällena erhöll respondenterna också muntlig information om undersökningens syfte och att deras deltagande i studien var frivilligt och kunde avslutas utan att orsak angavs. Respondenterna lämnade även sitt samtycke genom att skriva under en samtyckesblankett. Konfidentialitetskravet har uppfyllts genom att respondenterna informerades om att det som berättades under intervjuerna skulle hanteras varsamt på så sätt att inspelningen av intervjuerna förvarades på säker plats och raderades direkt efter transkribering. Utifrån nyttjandekravet upplystes även respondenterna om att materialet och kunskapen som jag tillförskaffat mig endast var för uppsatsens ändamål. Förutom de aspekter som en forskare bör tänka på innan och under forskningsprocessen finns det även aspekter att beakta efter publicering (Bryman, 2008). Som forskare bör man vara beredd på att forskningen kan vinklas åt både det positiva och negativa hållet och därmed förstå att publiceringen av ens arbete kan leda till konsekvenser ute i samhället (a.a). Syftet med denna uppsats har varit att ta reda på hur Polisen arbetar med förhör utifrån begreppen erfarenhet och rättssäkerhet. Polisens arbete blir ofta kritiserat i media och bland samhällsinvånare. Denna uppsats skulle därmed kunna användas för negativ publicering mot Polisen, då den pekar på områden som fungerar sämre inom Polisens organisation. Uppsatsen skulle dock samtidigt kunna användas för att skapa en positiv bild och förståelse för Polisens arbete, då den också tar upp svårigheterna som finns med Polisens arbete. Uppsatsen eftersträvar också att ge Polisen en bättre helhetssyn på vad som kan göras bättre inom organisationen. Uppsatsen kan därmed vara av intresse för Polisen som aktör, media och samhällsinvånare ur ett samhällsperspektiv Material I detta kapitel redovisar jag hur insamlingen av materialet skedde samt hur genomförandet gjordes. 20