Tidsresan en magisk lek som gör historien levande

Transkript

1 Vi tänder ett ljus, blundar och håller i varandras händer. Kastrullocket av koppar blänker och snurrar runt på golvtiljorna. Kommer vi att hamna hundra år tillbaka i tiden? Eller i 1950-talet? Vår tidsresa ska snart börja FOTO: BENGT WEILERT Tidsresan en magisk lek som gör historien levande Text: Yvonne Nenander Britt-Marie Borgström på Jamtli började med Tidsresor Då hade ett fåtal museer i Sverige börjat med rollspel som riktade sig till vuxna besökare. Men Britt- Marie ville vända sig till barn. Idag har Tidsresan fått många efterföljare och är spridd långt utanför Norden. Från Jamtli friluftsmuseum i Östersund sprids kunskaperna vidare. Man startade med kurser Intresserade kommer hit och utbildar sig och startar upp med metoden hemma. Nu finns Tidsresor i hela Norden, ja till och med i USA, New Mexico och Quebec i Kanada, säger Britt-Marie Borgström, och från Finland och Norge brukar det alltid komma flera deltagare varje gång. Hon håller i utbildningar och föredrag både på Jamtli och på annan ort. Med dem som gått utbildningar ordnas trevliga nätverksträffar på Jamtli och ute i länet, då man kan få fräscha kunskaper om nya teman. Tidsresan är en pedagogisk metod som utgår från lek och fantasi. Det är en dramalek och en upplevelse för alla sinnen. Man utgår från ett kulturhistoriskt tema och bygger upp ett historieäventyr kring det. Lekens magi förenar barn och vuxna. Tidsresan skapar förståelse för andra tiders människor och ger en allsidig bild av livet förr.

2 Britt-Marie Borgström är utbildad förskollärare och har studerat på Kulturvetarlinjen. Hon arbetar sedan mitten av 1980-talet på Jamtli med att utveckla öppna förskoleverksamheten och Tidsresan i samarbete med Östersund kommun. Hon har också arbetat som producent för Lekstugor, lek- och Lärmiljöer och utställningar för barn och är en flitig anlitad föreläsare inom Norden och internationellt. På Jamtli och i hela länet som i Ragunda till exempel, har vi också satsat mycket på lekmiljöer för barn, säger Britt-Marie Borgström. Ragunda hembygdsförening har en handelsbod med postkontor och andra härliga miljöer som barn kan leka i. Man kan få idéer och inspiration till lekmiljöer av oss. Det har de gjort på Fjällmuseet och andra ställen. Föräldrarna blir ju ofta inspirerade när de besöker Jamtli. Från och med våren 2017 har också Strömsunds kommun i samverkan med Jamtli och Ströms hembygdsförening en Öppen förskola i en hembygdsgård! Det är första gången, vad jag vet, som en kommun och hembygdsförening gör det med franchaiseavtal tillsammans med ett museum. Jamtli Öppna förskola i Ström kommer att ha öppet drygt fyra månader: maj, juni, juli, augusti och halva september. Där har vi inrett ett helt hus, Storstugan, som är på över 150 kvadratmeter. Kommunen har anställt en förskolepedadog med musiklärarkompetens, och så ställer aktiva i hembygdsföreningen och hantverkare i bygden upp ideellt för att tillverka gammeldagsleksaker och föremål till verksamheten Till Jamtli Öppna förskola i Ström är det ju föräldrar eller mor- och farföräldrar som kommer tillsammans med sina barn och barnbarn, så det blir en familjeaktivitet med särskild kvalitet kan man säga. Samarbete med skolan är jättebra, och hembygdsföreningarna har enormt mycket spännande att erbjuda! Många har små mini-museer på hembygdsgårdarna där man kan uppleva gamla skolmiljöer. Men man kan Tidsresan lek och fantasi som pedagogisk metod av Britt-Marie Borgström är en presentation, med både praktiska och teoretiska exempel, av den metod som utvecklats av museipedagoger under mer än 30 år. Boken vänder sig till lärare, fritidsledare, pedagoger inom museer, skolor och förskolor och historiskt intresserade inom hembygdsrörelsen och turistnäringen. Utgivningen är ett samarbete mellan Nordiska museet och Jamtli, Jämtlands läns museum. 144 sidor. Illustrerad. Cirkapris: 150 kr (inkl moms) Beställ boken från Jamtli Förlag tel , e-post: forlaget@jamtli.com

3 göra mycket mer med Tidsresor än att leka skola, och metoden kan anpassas till alla åldrar. Vi har till exempel kurser i rollspel med värdegrundsteman för äldre elever, Liten Tidsresa med dockor för 1 5-åringar och Tidsrepet för funktionsnedsatta barn och ungdomar. Jag tycker nog det är särskilt viktigt att bjuda in förskolebarnen. Då ökar chansen att de blir intresserade senare också. Barn är så roliga att arbeta med när de är fyra, fem år och leker så mycket, de är ju helt inne i sin fantasivärld. I den åldern ska det inte handla om att uppleva en gammaldags skola, för de har ju inga referensramar om skolan ännu, och när de inte kan jämföra skolan nu och då blir det inte meningsfullt. Däremot fungerar det väldigt bra med teknikhistoria. Ta temat tvätt. De flesta små barn vet bara att man trycker på en knapp på en maskin när man vill ha kläderna rena. Men i en tidsresa får man tvätta för hand. Man följer olika steg precis så som alla gjorde innan vi hade rinnande vatten, el för att värma det och maskiner som gör kläderna rena medan man själv kan göra annat. Sådana teman kallar jag för existentiella. Att baka är ett annat exempel. Många barn vet ju inte var mjölet kommer ifrån. De kan inte räkna ut hur man över huvud taget överlevde förr, på självhushållningens tid och den begynnande industrialismens tid. Det är så roligt att berätta och gestalta kring det. Berättaren Per Gustavsson är en eldsjäl i Sagobygden. Kurser i Tidresans metod anordnas på Jamtli i Östersund. Några exempel är kurser i rollspel med värdegrundsteman för äldre elever, Liten Tidsresa med dockor för 1-5-åringar och Tidsrepet för funktionsnedsatta barn och ungdomar. Kontakt: britt.marie.borgstrom@jamtli.com Kurser i muntligt berättande finns på flera orter och universitet (även på distans) och hos professionella berättare. Särskilt intressant för hembygdsaktiva som vill få inspiration är två arrangörer av kurser, festivaler och berättaraktiviteter: Sagobygden i Ljungby i Småland (drivs av den ideella föreningen Berättarnätet Kronoberg) som regeringen nyligen nominerat till UNESCO:s register över immateriellt kulturarv. Hemsida: Västerbottens museum i Umeå där landets enda berättarantikvarie Marianne Folkedotter finns. Hemsida: FOTO: BJÖRN GULLANDER

4 I taket hänger en vasskrona,,am kallar den oro, som tillverkats inför ett bröllop för länge sedan. FOTO: RAGNAR NYBERG Pelles och Annas nya kläder DALARNA. Elsa Beskow fick inspiration till sin bok Pelles nya kläder när hon besökte väninnan Ottilia Adelborg i Gagnef Det var redan då, för hundra år sedan, angeläget att berätta för barn om hur kläder tillverkades i hemmen innan industrin helt tagit över. I boken får man följa de olika momenten fårklippning, kardning, spinning, färgning, vävning och skrädderi. Bara till en del av dessa sysslor anlitade man yrkesfolk. Stiftelsen Gagnefs Minnesstuga vill ge nutidens barn tillfälle att göra en tidsresa till i början på 1900-talet. Tidsresor använder lekens magi för att förflytta barn och vuxna till en annan tid och ett annat sammanhang. Barnen får namn som förr i tiden och sätter på sig ett klädesplagg som användes då. De får träffa familjen som bor på Minnesstugan. Det är barnen Pelle 10 år och Anna 7 år som behöver nya kläder. Genom att delta i sysslorna på gården får barnen med alla sinnen uppleva hur det var i Gagnef förr. Tidsresorna görs för åk 3. Brev till barnen och lärarhandledning skickas ut i förväg. Förberedelse Tidsresan förbereds av lärarna så att barnen vid sitt deltagande är införstådda med att de ska befinna sig i en annan tid. Det material de får tillgång till är ett klassfoto från tidigt 1900-tal och en familjebild där det framkommer att familjerna vid denna tid var ganska stora med 6-8 barn. Namnskicket; gårdsnamn, förnamn och son- eller dotternamn beskrivs. I Gagnef var 4 pojknamn och 4 flicknamn de som alltid användes; Olof, Per, Erik och Anders, Karin, Kerstin, Anna och Britta. Barnen uppmuntras att fråga äldre släktingar om eventuella gårdsnamn och namn förr i tiden. Tidsåtgång Barnen indelas i grupper om 8-10 barn så att det blir möjligt för alla att ta del av de sysslor som presenteras. En timme avsätts för att gå igenom de olika momenten och höra berättelser om familjen och tiden de lever i.

5 Genomförande Barnen möts av berättaren som ska visa dem hur det var i Gagnef förr. Spelplatsen är hembygdsgården Minnesstugan och omkringliggande område. Fåren i sin hage är en utgångspunkt. Gruppen leds in i ett portlider som markerar gränsen mellan nu och då. Barnen räknar till tio steg när de håller i tidsrepet som för dem in i en annan tid. Tidstypiska kläder erbjuds; fransnäsduk för flickor och hattar för pojkar. De känner igen plaggen från klassfotot de tidigare har studerat. Barnen får också en träbricka med ett namn från förr i tiden; Jönses Anna Persdotter, Klipp Anders Andersson osv. Namnen används senare av de olika personerna som utgör gårdens folk. Gårdens hemmavarande personer är mor som spinner, farmor kardar, farfar täljer räfspinnar, mormor som kommer på besök väver och en faster färgar garn. Ibland kan gårdens barn vara med; den tvättade ullen. Trots att barnen deltar en begränsad tid får de klart för sig att tillverka kläder är ett arbete som tar lång tid. Reflektioner Trots att de barn som deltar i tidsresan är 9-10 år är det förvånansvärt många som fångas av tidsresans magi. De tror och vill förvissa sig om att de som presenteras som familj verkligen bor där. Vilken säng ligger du i? Vem delar du säng med? Vilken mat tycker du bäst om? Många barn vill gärna dröja kvar i tidsresans magi. De säger: Det är så lugnt här, Jag kan sitta här hela dagen och karda, Jag kan hjälpa dig så att du blir färdig med all ull. Jag vill lära mig att väva eller tälja. Tidsresan har nu pågått i åtta år och ger både barn och deltagande vuxna mycket glädje och trevliga pratstunder. En reflektion vi gör varje år är att barn tycker om att arbeta tillsammans med vuxna. Tar vi vara på det i vår tid? Text: Lena Nordesjö, ordförande i Gagnefs Minnesstuga och Ottilia Adelborg museets eldsjäl. Här färgas garnet blått med växtfärgen indigo. Barnen deltar i alla sysslor, känner och luktar på material och de färdiga produkterna. Pelle 9 år och Anna 7 år även yngre syskon kan vara med. Berättaren sätter in barnen i familjens situation; far är i Stockholm och bygger hus, de äldre barnen är och förbereder fäboden inför sommaren. Alla deltagare i tidsresan är klädda enligt den tidens sed. Barnen deltar i alla sysslor, känner och luktar på material och de färdiga produkterna. Populärast är att nysta och vinda garn till mormor vid vävstolen, tälja räfspinnar och att karda FOTO: RAGNAR NYBERG

6 Eleverna i årskurs 5 i Eksjö skolor får guidning i bruksmiljön på Bruzaholm av Hembygdsföreningen Bruzaholms Bruksmuseum. FOTO: JES SUHR Skolbesök vid järnbruket JÖNKÖPING. Bruzaholms bruk i Eksjö, Småland, är från 1660-talet och fortarande igång. På bruksområdet ligger Eksjö museum som kommunen driver. Tack vare eldsjälarna från hembygdsföreningen kan 200 elever ifrån sju skolor komma hit på studiebesök varje år. Tre dagar i maj månad tar ett 20-tal aktiva i hembygdsföreningen emot omkring alla femteklassare i Eksjö vid järnbruket. Det är omkring 200 barn från kommunens sju skolor, elever varje dag, och de tillbringar en hel förmiddag på bruket. De kommer till en unik, levande bruksmiljö som dominerat orten i flera hundra år. I den gamla radiatorverkstaden ligger nu Bruzaholms Bruksmuseum som ägs och drivs av kommunen. Samtidigt pågår arbetet som vanligt i bruket som idag har 65 anställda. Här tillverkas numera två huvudprodukter. Det är blandarblad till tjärgrytor i asfaltindustrin och roster, ett slags gjutgods som tål hög värme och används i sopförbränningsanläggningar och fjärrvärmeverk och mestadels går på export till Tyskland. När femteklassarna kommer hit med bussarna så tar hembygdsföreningens folk emot, och barnen får sätta på sig kepsar och huvudkläden. De ska vara

7 ILLUSTRATION: FÖRENINGEN BRUZAHOLMS BRUKSMUSEUM. De kommer till en unik, levande bruksmiljö som dominerat orten i flera hundra år. Hela samhället växte upp kring järnbruket på 1600-talet. Idag är det en av Europas ledande tillverkare av slitgods för asfalts- och betongblandare. med om en tidsresa och gå igenom fyra olika stationer, en idé som tagits fram i samarbete med museipedagogen Lina Ludvigson. Man börjar inne på museet med den historiska bakgrunden om järnet och järnbruket. Sedan får de laga mat, berättar Yvonne Nilsson som är ordförande i Bruzaholms hembygdsförening. De får använda en järnlagg, en produkt man tillverkar i bruket. När barnen vispat ihop en smet får de grädda plättar i laggen. Det är alltid uppskattat! Bodde på bruket Efter det besöker de arbetarbostäderna. Vi har förmånen att ha en kvinna, Rut som nu är 93 år, som guide. Hon har själv vuxit upp i just det arbetarhem där honsitter och tar emot. När hon berättar kan man höra en knappnål falla - barnen är knäpptysta och lyssnar! Den dagen då Rut inte orkar berätta längre kommer barnen att få lyssna till en inspelning av hennes berättelse istället. Det är ganska fantastiskt att dessa arbetarbostäder också finns kvar. Fjärde och sista stationen är i det gamla gjuteriet, säger Yvonne Nilsson. Där får barnen göra ett eget halssmycke, stämplat med brukets logotyp, och ta med hem. Men de gjuter i tenn istället för järn, och har förstås några äldre hjälpgubbar till hands som instruerar dem i sysslan. Hittills har hembygdsföreningen fått Skapande skola-pengar från Kulturrådet, kronor per år, till busstransporterna. Men nu har Kulturrådet sagt att det är skolornas sak att bekosta barnens resor till och från bruket. Jag är rädd att skolorna har annat de måste prioritera, säger Yvonne Nilsson. Det vore tråkigt om det inte blir någon fortsättning. Hembygdsföreningens ideella insats kunde verkligen värderas högre. Man ser på barnens utvärderingar hur mycket de tycker om skolbesöket på bruket. Tack vare hembygdsföreningen får alla femteklassare i Eksjö lära sig om järnets betydelse för hembygden. FOTO: JES SUHR