Barn till föräldrar med kognitiva svårigheter

Transkript

1 SOCIOLOGISKA INSTITUTIONEN Socionomprogrammet, 210 hp Kandidatuppsats, VT 2014 Kurskod 2SC125 Barn till föräldrar med kognitiva svårigheter En kvalitativ studie av deras perspektiv på skolgången och umgänget med jämnåriga Författare: Malin Edin och Lilja Fakudze Handledare: Stina Fernqvist Examinator: Sandra Torres

2 Innehållsförteckning Sammanfattning 4 1. Inledning Syfte Frågeställningar Definition Uppsatsens disposition 7 2. Tidigare forskning Föräldrarna Barn till föräldrarna Barnets skolgång Teori Barndomssociologi Stigmabegreppet enligt Goffman Metod Datainsamling Urval Respondenterna Genomförande Förförståelse Analysverktyg Kodning Reflektion kring datamaterial och analys Etiska aspekter Resultat Mobbning/utanförskap Svårigheter i skolan Relationer/familj Umgänge med jämnåriga 28 2

3 5.4. Läxor Ansvar hemma Diskussion Sammanfattning av resultatdelen Koppling till teori Barndomssociologi Stigmabegreppet enligt Goffman Diskussion om metod Framtida forskning Avslutande diskussion 40 Referenser 42 Bilaga 1 - Tabeller 46 Bilaga 2 - Godkännande av intervju med barn under 15 år 48 Bilaga 3 - Deklarering 49 3

4 Sammanfattning Studien belyser hur barn som har föräldrar med kognitiva svårigheter, upplever sin skolgång och umgänget med jämnåriga. Mycket av den forskning som finns på området berör föräldrarnas svårigheter medan forskning som utgår från barnens egna perspektiv är mer sällsynt. Det finns olika åsikter om hur väl föräldrar med kognitiva svårigheter kan hantera sitt föräldraskap. Dessa synsätt resulterar i olika tankar kring om vilket stöd som är lämpligt för dessa familjer. Vår studie undersöker hur barn som är mellan år och har föräldrar med någon kognitiv svårighet, upplever aspekter relaterade till skolan. Studien grundar sig i sex kvalitiva intervjuer och analyserats med hjälp av innehållsanalys. Dessa aspekter är bl.a. specialundervisning, utanförskap och läxhjälp. Utifrån analysen av det empiriska materialet framkommer att många av respondenterna själva har varit med om att bli mobbade och utfrysta av klasskamrater. Flera menar att deras föräldrar inte kan hjälpa dem med läxorna, vilket gör att de hellre vänder sig till skolan och vänner för att få hjälp. Nästan alla i studien har deltagit i specialundervisning, eller deltagit i specialutformat program i skolan. De flesta menar att de har en nära vän, eller andra vänner de kan umgås med utanför klassrummet. På grund av förälderns kognitiva svårigheter måste respondenterna ibland ta ansvar i hemmet med hushållsysslor och även hjälpa föräldern vid planering av resor och andra aktiviteter. Detta kan påverka deras skolgång på ett sådant sätt att de inte hinner göra läxor och annat skolarbete. Vi önskar att vår studie kan bidra till att uppmärksamma dessa barns upplevelser av skolgången och umgänget med jämnåriga. Vår förhoppning är att barn till föräldrar med kognitiva svårigheter blir mer uppmärksammade i samhällsdebatten och i forskningen. Sökord: kognitiva svårigheter, föräldrar, barn, skolan. 4

5 1. Inledning I dagens samhälle lever det till en viss del kvar en negativ syn på utvecklingsstörda och människor med andra funktionsnedsättningar vilket kan skapa rädsla hos dessa personer att prata om sin problematik och kan försvåra att familjer får det stöd de behöver. Den tidigare negativa synen tog sig uttryck i bl.a. tvångssteriliseringar eftersom samhället ansåg dem olämpliga som föräldrar. Det var inte förrän 1976 som lagen om tvångssterilisering togs bort, och diskussionen utvecklades om krav på bättre livsvillkor för personer med utvecklingsstörning (Bruno, 2012:8). Den tidigare negativa synen på dessa människor har fått konsekvenser för hur samhället ser på deras föräldraskap idag (Bruno, 2012:8). Jens Ineland, som själv har erfarenhet att växa upp med utvecklingsstörda föräldrar menar att det är besvärligt att kategorisera utvecklingsstörda i en homogen grupp. Orsaken är att de precis som alla andra formas av den sociala och historiska miljö som de lever i, och därmed är varje situation unik (Ineland, 2004:140). Vilken slags svårighet eller diagnos som föräldern har påverkar i hög grad hur barn upplever sin uppväxt och relation till sina föräldrar. Pipping (2002) och Stephensen (2010) är exempel på hur stor variationen kan vara i upplevelsen av att växa upp med en förälder med kognitiva svårigheter. Mycket av den forskning som finns idag har fokus på föräldrarnas svårigheter och det finns väldigt lite forskning där barnen till dessa föräldrar själva får komma till tals och berätta om sina upplevelser. Tidigare har vuxna setts som den främsta informationskällan om barns liv, men nyare barndomsforskning betonar ett aktörsperspektiv där barnet är expert på sina egna upplevelser (Näsman, 2005:281). Magnus Stephensen är en person som har vuxit upp med en förälder med Asperger syndrom. Han menar: "Jag kände mig verkligen negligerad av min pappa ibland. Det gjorde mig frusterad när jag kände att han inte ens försökte förstå mig. Dessa känslor är verkliga, riktiga. Även om min pappa oftast förstår mitt perspektiv när han fått tid att fundera på det ett tag, så känner jag mig fortfarande sårad ibland när han inte förstår mig i den takt jag förväntar mig av andra människor [ ] Jag har även funderat på vad jag vunnit på att ha en pappa som har Asperger syndrom. Min pappas sätt att strukturera upp saker påverkade mig, i synnerhet när jag var mindre. Min pappa uppfostrade mig väldigt metodiskt, pedagogiskt och med stor omtanke. Jag har antagligen många faktiska färdigheter att tacka min pappa för" (Stephensen, 2010:3-4). Barn som växer upp med föräldrar med kognitiva svårigheter kan ha många olika känslor och upplevelser kring sin barndom. Citatet ovan beskriver både positiva och negativa aspekter av att växa upp med en pappa som har Aspergers syndrom. Han beskriver situationer där pappans svårigheter orsakade konflikter i hemmet, exempelvis när han ville bjuda hem vänner på besök och pappan inte städat på väldigt länge. Andra konfliktområden handlade om att han upplevde 5

6 att pappan inte lyssnade på eller förstod honom och inte hade förmågan sätta sig in i hans livsvärld. Stephensen (2010) beskriver ändå sin uppväxt som annorlunda i positiv bemärkelse, där han har lärt sig att inte döma människor utifrån vad de klarar av och inte klarar av. Lisbeth Pipping, i en artikel av Sandberg (2002), ger en personlig beskrivning av hur det är att växa upp med en förälder med kognitiva svårigheter. I hennes berättelse framställs hemmiljön som bristfällig på många sätt. Pipping fick utstå mobbning i skolan, våld i hemmet och fick ta stort ansvar i tidig ålder för att hjälpa sin mamma med olika saker. Hon anser sig själv att ha blivit tvingad att bli vuxen redan vid sex års ålder, och i efterhand skulle hon ha önskat att hon hade fått komma till ett familjehem där hon skulle fått uppleva den barndomen hon inte fick. Lisbeth Pipping är kritisk till stöd i hemmet, då hon anser att det inte alltid räcker till för att hjälpa barn som växer upp med en förälder som har dessa svårigheter (Sandberg, 2002). Det finns olika åsikter om behovet av stöd till barn som har föräldrar med kognitiva svårigheter. Eftersom mycket av den forskning som finns idag fokuserar på föräldrarnas svårigheter och stöd kring dessa är barnens behov av stöd i skolan fortfarande ett relativt outforskat ämne. I FN:s barnkonvention artikel 12 står det att barnet har rätt att uttrycka sig i alla frågor som rör barnet själv och att barnets åsikter ska tas i betydelse i förhållande till ålder och mognad. Näsman (2004) menar att ett aktörsperpektiv handlar om att barnet är med och påverkar sitt eget liv och villkor. Barnkonventionen kombinerar barnets rätt att uttrycka sig med ett perspektiv där barnet är i behov av skydd och omsorg. Författaren menar att konventionen är ett steg mot ett aktörsperpektiv, även om barn ses mer som föremål i behov av skydd vilket i någon mån anses minska utrymmet för aktörskap och delaktighet (Näsman, 2004:58). Ett aktörsperspektiv har barnet i fokus, och vi har använt oss av perspektivet som en utgångspunkt i denna studie där betoningen är på barnets egna tankar och upplevelser kring skolgången. Vi har valt att lägga fokus på skolgången eftersom det är en viktig del av barnens vardag och dess sociala kontext. Vi har valt att skriva om barn som har föräldrar med kognitiva svårigheter då vi anser att det är ett intressant ämne eftersom det finns ytterst lite forskning på detta område som har fokus på barnens upplevelser. 1.2 Syfte Syftet med studien är att undersöka hur barn som har föräldrar med kognitiva svårigheter upplever sin skolgång och umgänget med jämnåriga Frågeställningar Hur beskriver barnen sina relationer till andra jämnåriga i skolan? 6

7 Upplever barnen någon form av stigmatisering eller utanförskap? Får barnen någon form av stöd i skolan? I så fall på vilket sätt? 1.3. Definition Enligt SUF:s kunskapscentrum definieras kognitiva svårigheter som "intellektuella begränsningar som utvecklingsstörning (IQ 70 eller lägre) eller svagbegåvning (IQ 85-71), och innefattar olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som exempelvis ADHD, ADD, Aspergers syndrom och förvärvad hjärnskada" (SUF, 2013). Vår studie kommer genomgående utgå från denna definition. För att få diagnosen utvecklingsstörning krävs både nedsättning i intellektuell och i adaptiv förmåga. Att ha nedsatt adaptiv förmåga kan innebära att ha svårare med praktiska färdigheter som exempelvis städning och att passa tider. Vidare kan det innebära att ha svårigheter att förstå sociala koder och bedömning av människors pålitlighet (Socialstyrelsen, 2007:31). Personer med svagbegåvning (IQ mellan 71-84) kan samtidigt ha andra funktionsnedsättningar/psykiska sjukdomar som kan öka problematiken i vardagen. Konsekvens av kognitiva nedsättningar kan vara exempelvis läs- och skrivsvårigheter, problem med minnet, förståelse och planering (SUF, 2013). Föräldrar med kognitiva svårigheter kan uppleva det problematiskt att skapa goda rutiner kring barnets skolgång och hälsa (Llewellyn et al., 2003; Starke, Uppsatsens dispositon Uppsatsen inleds med ett kapitel om nuvarande forskning på området. Kapitlet är relevant för att upptäcka vad som har studerats om barn till föräldrar med kognitiva svårigheter, och även för att uppmärksamma eventuella kunskapsluckor. Därefter beskrivs två teorier som är aktuella utifrån syftet med studien: barndomssociologi och stigmabegreppet enligt Erving Goffman. Vidare kommer ett kapitel om metod. Kapitlet beskriver hur vi har gått till väga i arbetet med studien, och inkluderar tankar kring metodval, urval, analysverktyg och etiska aspekter. Metodkapitlet är viktigt för trovärdigheten och transparensen i studien. Därefter presenteras resultat och analys där empirin redovisas och analyseras. Kapitlet inkluderar den forskning vi har funnit inom området. Sista kapitlet är diskussion utifrån resultatet där teorierna analyseras tillsammans med en reflektion om metodval och framtida forskning. I diskussionen synliggörs våra egna tankar kring vårt insamlade material utifrån teorierna och analysen. 7

8 2. Tidigare forskning Detta kapitel handlar om forskning kring barn till föräldrar med kognitiva svårigheter. För det första kommer vi att beröra forskning om förälderns svårigheter, därefter hur barnet generellt påverkas av förälderns svårighet och till sist hur barnets skolgång påverkas. Syftet med kapitlet är att visa på en del av den aktuella forskningen både nationellt och internationellt, och även specifikt inriktat på vårt forskningsområde. Vi har funnit ganska mycket forskning som berör föräldrar med kognitiva svårigheter och barn till dessa, men ytterst lite om barns egna upplevelser. Vi tycker att det är ett intressant ämne att undersöka barn som har föräldrar med kognitiva svårigheters egna upplevelser av skolgången och deras umgänge med andra jämnåriga. Större andelen av den forskning vi funnit är kvantitativa studier. Endast ett fåtal är kvalitativa studier och därför anser vi att det är intressant att göra en kvalitativ studie i ämnet Föräldrarna Några studier konstaterade att föräldrar med kognitiva svårigheter generellt antas sett ha lägre utbildning, och att de föräldrar som har lägre utbildning även har låga förväntningar på barnets fullföljande av högre utbildning. Ju högre utbildning föräldrarna har, desto större sannolikhet att barnet fullföljer grundskolan och eventuell högre utbildning. Även ekonomin i familjen påverkar utbildningsgraden hos barnen, där en bättre ekonomi ger godare förutsättningar till högre utbildning (Miles et al., 2011; Olkins et al., 2006; Shandra & Hogan, 2009). Några kvantitativa studier menar att familjer där någon av föräldrarna har intellektuella svårigheter har över lag sämre ekonomi än övriga föräldrar som inte hade liknande svårigheter. Den knappa ekonomin beror i många fall på att föräldern inte har ett hel- eller deltidsjobb. Enföräldersfamiljer där barnet endast bor med mamman, har ofta sämre ekonomi än i familjer där det finns två föräldrar (Hogan, Shandra & Msall, 2007; Olkin et al., 2006; Mcconell et al., 2011). Dessa tre studier representerar en relativt stor population utifrån en amerikansk kontext vilket nödvändigtvis inte behöver stämma överens med en svensk kontext. Av den forskning vi funnit är det övervägande fokus på mödrars intellektuella svårigheter, vilket kan hänga samman med att det är en stor andel ensamstående mödrar i målgruppen. Även i vår studie bor alla respondenterna med enbart sina mödrar. Föräldrar med kognitiva svårigheter kan uppleva flera saker som kan göra deras vardag utmanande. Socialstyrelsen (2007) visar att föräldrar med kognitiva svårigheter kan ha problem med att planera och bedöma olika handlingsalternativ (Socialstyrelsen, 2007:28). Personer med kognitiva svårigheter kan ha svårt att tolka abstrakta symboler, som till exempel bokstäver och siffror, och kan leda till en begränsad förmåga att läsa, skriva och räkna, och att planera framåt, att förstå sammanhang och bedöma olika handlingsalternativ (Socialstyrelsen, 2007:28). Socialstyrelsen (2007) beskriver även att föräldrar med kognitiva svårigheter kan vara i behov av stöd för att klara av sitt föräldrarskap (Socialstyrelsen, 2007). Vilket är något flera studier upplever och detta är något som beskrivs i nästkommande stycke, där man använder sig av 8

9 utbildningar till dessa föräldrar för att öka deras kunskap kring ämnet barns behov (se Llewellyn et al., 2003; Tarleton & Ward, 2007; Starke, 2011). I Starke (2011) intervjuas professionella som arbetar med föräldrar med kognitiva svårigheter som ser behovet av mer kunskaper om hur de kan ge stöd till dessa föräldrar. Stödet som ges kan bl.a. vara att hjälpa föräldern i kontakt med barnets skola och hjälp med att skapa goda dagliga rutiner kring barnets skolgång och hälsa. Llewellyn et al. (2003) nämner att föräldrautbildningar kan främja en god relation mellan förälder och barn och ge en större förståelse för barnets behov. Föräldrautbildningarna innebär att professionella träffar föräldrarna antingen i grupp eller individuellt, och ger föräldrarna kunskaper i bl.a. säkerhet i hemmet, barnets hälsa och måltidsplanering. Studien bestod av ett projekt där 40 familjer fullföljde ett tio-veckors program som handlar om barnens säkerhet i hemmet. Det finns även föräldrautbildningar som syftar till att föräldrar med kognitiva svårigheter får lära sig hantera barnets beteende och sätta gränser (Tarleton & Ward, 2007). Två studier menar att det lever kvar pessimism kring dessa föräldras förmåga att hantera sina barn trots många års forskning som bevisar motsatsen, dvs. att dessa föräldrar är kapabla att lära sig bli fungerande föräldrar (Llewellyn et al., 2003; Starke, 2011). Llewellyn et al. (2003) menar att föräldrar med intellektuella svårigheter som har fullgjort föräldrautbildningar har fått kunskap som de tidigare saknat vilket underlättar föräldraskapet. En god dialog mellan professionella och föräldrarna är en förutsättning för att kunna ge rätt stöd (Starke, 2011; Tarleton & Ward, 2007;Llewellyn et al., 2003) Barnen till föräldrarna Det finns olika syn på hur barn påverkas av föräldrarnas kognitiva svårigheter. En del studier menar att den största påverkan på barnet och dess uppväxt är inte enbart förälderns kognitiva svårighet utan även andra sociala faktorer såsom fattigdom, förälderns egna svårigheter från barndomen och socialt utanförskap. En kombination av flera av dessa faktorer utgör en större negativ påverkan på barnet. Trots dessa faktorer har de flesta barn till föräldrar med kognitiva svårigheter god fysisk hälsa (Hogan, Shandra & Msall, 2007; Collings & Llewellyn, 2012; Miles et al. 2011). Studien som undersöker barns hälsa är en kvantitativ studie där föräldern har fyllt i en enkät om barnets hälsa de senaste tolv månaderna (Miles et al. 2011). Det innebär att föräldern skulle kunna framställa barnets hälsa som god även om den inte är det. Bruno (2012) menar att nätverket kring familjerna många gånger är svagt, och att föräldrarna med kognitiva svårigheter kan ha problem med att stödja barnet i utvecklandet av sociala relationer. Författaren menar likaså att ungefär hälften av barn som har en förälder med kognitiva svårigheter utvecklar egna svårigheter, då intellektuella och neuropsykiatriska nedsättningar till viss del är ärftliga (Bruno, 2012:16). Enligt Socialstyrelsen (2007) bidrar goda relationer till barnets självkänsla då föräldrar med kognitiva svårigheter rapporteras ha en brist på nätverk och umgänge. Rapporten visar att barn som har föräldrar med kognitiva svårigheter kan känna sig utanför och ha svårigheter att skapa och behålla relationer (Socialstyrelsen, 2007: 37-38). 9

10 McConell et al. (2003) menar att det kan vara missvisande att benämna barn till föräldrar med kognitiva svårigheter som en riskgrupp, där hänsyn inte tas till individens unika situation och behov. Författarna menar att det är viktigt att särskilja på grupp och individ för att kunna veta vilka som är i behov av stöd och vilka som klarar sig utan stöd. Det finns en hel del forskning som visar på att barn till föräldrar med olika grad av kognitiva svårigheter utsätts i högre grad för brist på säkerhet i hemmet, riskerar att inte få tillräckligt med stimulans och utsätts i högre grad för våld i hemmet. Brist på säkerhet i hemmet kan handla om att föräldern inte kan förutse faror i hemmet, exempelvis vassa föremål, elektricitet som kan skada barnet och farliga leksaker. (Bruno, 2012; Llewellyn et al., 2003; McConell et al., 2011). Vi anser liksom McConnell et al.,(2003) att dessa barn inte bör generaliseras som en riskgrupp. Däremot bör det tas i beaktning att mycket av den forskning vi funnit visar att dessa barns miljö kan utgöra en risk och att många föräldrar med kognitiva svårigheter kan behöva stöd i sitt föräldrarskap. Vi anser att det är rimligt att barn själva får komma till tals och uttrycka sin egen syn på det stöd som kan vara lämpligt för att de ska få de insatser som passar deras unika situation Barnets skolgång Vårt fokus i studien handlar om hur barn upplever sin skolgång i relation till förälderns kognitiva svårighet. I några kvalitativa studier, med en mindre population, har intervjuer gjorts med föräldrar med kognitiva svårigheter., Dessa uttrycker att några av de områden de upplever som problematiska kring barnets skolgång är att hjälpa barnet iväg till skolan, delta i möten med lärare och hjälpa barnet med läxor (Pixa-Kettner, 1998;Tarleton & Ward, 2007;Tarleton, Ward & Howart, 2006). I samband med skolstart blir många barn uppmärksammade på förälderns svårigheter. Förälderns brister kan visa sig i dålig skötsel av barnets hygien, brist i förmåga att hjälpa barnet med skolarbete och detta kan i sin tur leda till att barnet blir utsatt för mobbning och stigmatisering (Faureholm, 2010;Collings & Llewellyn, 2012). Faureholm (2010) menar att några av föräldrarna hade svårt att hjälpa barnet med praktiska aspekter i samband med skolgången. Bland annat uttrycker en informant i studien att föräldern inte lärt denne hur tänderna skulle borstas och att inte heller nödvändigheten av att tvätta sig. Föräldrarna hade även svårt att hjälpa till med barnens läxor vilket gjorde att de fick ta ansvar för att klara av det själva. Detta ledde i sin tur till att flera upplevde att de blev mobbade i skolan på grund av förälderns tillkortakommanden. Några studier uppmärksammade att barnen till föräldrar med någon kognitiv svårighet många gånger fick lägre betyg i skolan, och deltog i specialundervisning alternativt fick extra stöd i klassrummet. (Miles et al., 2011; Faureholm, 2010; Aunos, Goupil & Feldman, 2003). En rapport som studerade barn till mödrar med utvecklingsstörning har uppmärksammat att informanterna bl.a. hade läs-och skrivsvårigheter, svårt att räkna och flertalet deltog även i specialundervisning (Feldman & Walton -Allen, 1997). Faureholm (2010) menar att specialundervisning i många fall kan vara förödmjukande för barnet, och var en av anledningarna till att respondenterna blev mobbade i studien. Mobbning i sin tur gav några av respondenterna psykiska men många år 10

11 framåt. I samma studie beskriver respondenterna att de är socialt isolerade och saknar ett umgänge med jämnåriga. Studierna visar att det finns belägg för att barn upplever olika svårighet i samband med deras skolgång. Faureholm (2010) är den enda kvalitativa studien vi har funnit där barnen är informanter. Studien var därmed en givet val att använda oss av mer i studien, eftersom de andra kvalitativa studier vi funnit har fokus på föräldrarnas upplevelser. I vår studie kommer vi knyta an främst till den forskning som berör skolarbete, mobbning/stigmatisering och extra stöd i skolan. I den forskning vi har funnit är en genomgående tanke att många barn utsätts för risker i hemmet eftersom föräldern kan ha svårigheter med att skydda barnet från farliga föremål och situationer (se exempelvis Collings & Llewellyn, 2012). Det finns emellertid de som har en annan syn, och menar att det är en högst individuell bedömning och oavsett om föräldern har kognitiva svårigheter så behöver det inte automatiskt innebära en risk för barnet (McConell et al., 2003). Vi är intresserade av att undersöka hur våra respondenter upplever sin situation, och utifrån vårt empiriska material jämföra med den forskning vi har funnit, för att upptäcka skillnader och likheter. 11

12 3. Teori Vi har valt två teoretiska perspektiv i vår studie. Dessa är barndomssociologi och stigmabegreppet enligt Erving Goffman. Barndomssociologi är relevant utifrån studiens syfte som är att undersöka hur barn till föräldrar med kognitiva svårigheter upplever sin skolgång och umgänget med jämnåriga, i synnerhet begreppet aktörsskap. Stigmabegreppet har vi valt utifrån vår frågeställning om barnen upplever någon form av stigmatisering. I kapitlet presenteras först barndomssociologin och sedan stigmabegreppet enligt Goffman Barndomssociologi Vi har valt barndomssociologi som ett teoretiskt perspektiv för studien då vi har barnens egna perspektiv i fokus. Vi kommer att ta upp några av de begrepp som sedan kommer att analyseras i diskussionsdelen. I redogörelsen av barndomssociologin kommer vi att lägga mycket fokus på aktörsperspektivet, vilket handlar om att möjliggöra barns delaktighet och synliggöra deras resurser (Näsman, 2004:53). Vi har berört ett socialkonstruktivistiskt synsätt därför att det är ett viktigt synsätt inom barndomssociologin men som även är kritiserat av den moderna barndomsforskningen för att det bortser från viktiga biologiska aspekter. Näsman (2004) menar att det finns olika sätt att se på barndomen. Ett sätt är att se barndomen är med fokus på uppväxten, och vägen till att bli en vuxen, förnuftstänkande människa. I detta utvecklingsperspektiv är det centrala inte nuet utan snarare framtiden där barndomen ses som en genomgångsfas. Utvecklingsperspektivet har kritiserats för att inte se barnet och dess barndoms betydelse i nuet (Näsman, 2004:55). Vidare menar Näsman att den moderna barndomssociologin å sin sida inriktar sig på barnen som aktörer, som är med och skapar och påverkar sina liv och där deras röster är viktiga (Näsman, 2004:58). Qvortrup menar att samhället många gånger betraktar barn ur ett utvecklingsperspektiv, där barnen ses som inkompetenta varelser som måste utvecklas för att kunna vara en del av samhället, något som det senare aktörsperspektivet inte håller med om (Qvortrup, 1994:2). Qvortrup anser att det går definiera barndom ur ett strukturellt perspektiv, med förförståelsen att barndomen ser olika ut beroende på kultur, ekonomi, politiska aspekter osv. Författaren menar att barn har flera saker gemensamt vilket gör det möjligt att tala om barndom som en kategori (Qvortrup, 1994:5-6) medan andra inriktningar inom barndomssociologin fokuserar på mikro/interaktionsperspektiv med ett tydligare fokus på individen. Ur ett aktörsperspektiv är barn viktiga i samhället. Barn har en egen röst och har rätt att bli hörda och sedda här och nu. Barn har egna behov, rättigheter och intressen likt andra grupper i samhället, och de påverkas av samhällets intressen och beslut (Qvortrup, 1994:18). Halldén (2005) uttrycker att ur ett aktörsperspektiv är syftet att ge makt åt barnen, att inte bara tala om barn men för barn och med barn (Halldén, 2005:6). Näsman (2004) menar att frågan om handlingsutrymme är viktigt i samband med ett aktörsperspektiv. Barns skyldigheter och rättigheter går i hög grad via föräldrarna. Det innebär att handlingsutrymmet är begränsat till vad föräldrarna väljer för barnet, och är beroende av föräldrarnas välvilja och intresse av att göra barnet delaktigt (Näsman, 2004: 59-61). Detta kan handla om barnets insyn i familjens ekonomi, 12

13 att bli behandlad med respekt och att mottaga omsorg och vård av föräldrarna (Näsman, 2004:61). Aktörsperspektivet synliggör brister i tidigare forskning i relation till vår studie då det finns mycket tidigare forskning kring föräldrar med kognitiva svårigheter, men inte lika mycket kvalitativ forskning om barn som har föräldrar med kognitiva svårigheter. Perspektivet bidrar således till att lyfta barnets perspektiv i sammanhanget, där deras berättelser blir värdefulla. Wyness (2006) menar att vara liten är synonymt med barndomen, att vara mindre och svagare i kroppslig form än vuxna. Författaren menar att en annan väsentlig skillnad mellan barndomen och vuxenlivet är att barn leker medan vuxna arbetar. Leken symboliserar det ansvarslösa och fria i att vara en individ som får sina behov tillfredsställda av människor i sin omgivning (Wyness, 2006:7-9). Inom barndomssociologin finns det radikala socialkonstruktionister som hävdar att barndomen skapas genom diskurser eller berättelser om barndomen. Dessa anser att barndomen är en produkt av vuxnas handlande och intressen snarare än att barnen själva är medkonstruktörer (Wyness 2006, 17,22). James och Prout (1997), som har ett socialkonstruktionistiskt synsätt på barndomen, menar att barndomen är som något som skapas. James och Prout skriver om några kännetecken för deras syn på barn och deras uppväxt:. Barndomen ska förstås som en social konstruktion. Under barndomen skapas en tolkningsram utifrån olika kontexter.. Barn kan aldrig skiljas från olika variabler som klass, kön eller etnicitet. Olika slags analyser visar på att det finns en mängd variationer av upplevelser av barndomen.. Barns sociala relationer och kulturer är värda att studera i sin egen rätt, oberoende av de vuxnas perspektiv.. Barn är aktiva i skapadet av sitt eget sociala liv. Barn är inte endast passiva objekt i en social struktur och process. (James & Prout, 1997:8) Till skillnad från det radikala socialkonstruktionistiska sättet att se på barndom, har modernare socialkonstruktionister (som James & Prout) större fokus på att barns röster blir hörda i den vuxna debatten. Barndomen har en fysisk och materiell dimension och kan därför inte reduceras till enbart en social konstruktion (Wyness, 2006:22). Kopplat till detta menar James, Jenks och Prout att barns liv inte går att separera från deras relation till den vuxna världen (1998:82). Det innebär att för att kunna förstå barns verklighet så måste den ses i ett perspektiv där vuxna är med och spelar en viktig roll. Hur barndomen upplevs är personligt, men där de vuxnas sätt att vara eller handla påverkar barnens upplevelse. Det socialkonstruktionistiska synsättet kommer inte helt ifrån att det är den vuxna världen som skapar diskursen kring synsättet på barndomen även om barnens röster blir hörda. Wyness menar att det blir komplicerat att förena ett aktörsperpektiv, där barn har egna rättigheter och intressen, med ett perspektiv där vuxna agerar för barnets 13

14 bästa. Wyness menar att det är möjligt att se barn som en egen social grupp, som är involverade i beslut som rör dem själva (Wyness, 2006:47). Morgan (1996) tar upp skillnaden mellan att vara och att göra barndomen. Att vara innebär att barnet är en tyst och beroende deltagare i familjen medan görandet innebär att barnet tar en aktiv roll i skapandet av familjelivet och deras egen barndom. Görandet kan innebära att barnen har en aktiv del i utformandet av familjens rutiner och regler, som en social praktik (Morgan 1996; i Wyness 2006:56). Detta kan kopplas samman till aktörsperspektivet, där barnen har en aktiv roll i familjen, och där deras åsikter och intressen tas på allvar. Det innebär, likt den socialkonstruktionistiska tanken att barnen är med och skapar sitt eget sociala liv, och inte enbart är passiva i olika sammanhang. Näsman & von Gerber (2003) menar att det är viktigt att låta barnens perspektiv vara i fokus för att de själva ska kunna berätta och delge sina tankar och upplevelser (Näsman & von Gerber, 2003:9). Detta blir speciellt viktigt i vår studie, där syftet är ta reda på hur barnen till föräldrar med kognitiva svårigheter upplever sin egen skolgång Stigmabegreppet enligt Goffman Vi har valt att använda stigmabegreppet i vår studie för att det är användbart i synnerhet med tanke på utanförskap och mobbning som är en del av vår frågeställning. Goffman skiljer mellan en människas virtuella sociala identitet och dennes faktiska sociala identitet. Den virtuella sociala identiteten är den som visas upp för omgivningen. Det innebär att omgivningen tillskriver egenskaper och kategoriserar individen utifrån normativa förväntningar och krav (Goffman, 2011:12). I upptäckten av den faktiska sociala identiteten, kan det innebära att individen stämplas och reduceras i människors medvetande, vilket författaren beskriver som ett stigma. Det finns tre olika typer av stigma: kroppsliga, personliga egenskaper och sociala (2011:12). Stigma som personlig egenskap kan vara exempelvis arbetslöshet, alkoholism eller kognitiva svårigheter. Dessa egenskaper är osynliga men kan synliggöras genom personens handlingar som uppmärksammar stigmat (Goffman, 2011:14). Vi valt att avgränsa oss till personliga egenskaper då de övriga inte är relevanta för studien. Stigmatisering skapar en vi- och dem känsla, och kan ta sig uttryck genom utanförskap eller mobbning. Goffman menar att samhället är uppbyggt på så sätt att alla personer som har vissa sociala egenskaper har en moralisk rätt att förvänta sig bli behandlad på ett passande sätt. När en person kategoriserar sig inom en viss kategori förväntar han eller hon sig att bli behandlad som personer inom denna kategori. (Goffman, 1990 [1959]: 24). Det finns dem som är stigmatiserade men som inte berörs av detta och på så sätt påverkas han eller hon inte så mycket av detta (Goffman 2011:16). Den individ som innehar ett stigma avviker från människors förväntningar på ett negativt sätt (Goffman, 2011:14). Stigma har att göra med samhällets normer och värderingar, vad som anses normalt och inte normalt. Personer beter sig ofta som förväntat av dem och detta påverkar dem 14

15 i interaktionen med andra. Personen som känner sig stigmatiserad kommer i detta läge anpassa sitt beteende på ett sådant sätt att det passar andras förväntningar för att inte sticka ut (Goffman, 1990[1959]:15f). Stigmatiseringen kan vara både direkt och sekundär eftersom barn som har föräldrar med kognitiva svårigheter kan själva ha egna svårigheter som de kan uppleva som ett stigma. Sekundär stigmatisering kan både vara när föräldrar som har kognitiva svårigheter upplever stigmatisering och det kan sedan överförs till deras barn. Goffman använder inte uttryckligen begreppet sekundär stigmatisering, men beskriver hur en individ kan vara socialt sammankopplad med en stigmatiserad individ och därmed ser samhället dem som sammanhörande. Personen delar därmed något av den stigmatisering som den stigmatiserade upplever (Goffman, 2011:38). Med social information menas en persons karaktärsdrag och egenskaper som förmedlas till omgivningen genom rutinmässiga tecken exempelvis kroppsuttryck och ordval (Goffman, 2011:52). Den sociala informationen som en individ förmedlar uppfattas av omgivningen och kan bidra till stigmatisering. Skylning, eller döljande, är ett annat begrepp som innebär att den person som vet om att denne har ett stigma anstränger sig för att det inte ska bli uppmärksammat i onödan. Det kan handla om förändringar av yttre attribut eller sätt att agera och vara för att stigmat inte ska skapa spänningar i relationen till omgivningen. Den stigmatiserade personen använder sig av olika metoder för att komma ur detta dilemma genom att försöka hemlighålla eller dölja sitt stigma. En metod kan vara att avleda uppmärksamheten från stigmat och istället rikta andras uppmärksamhet mot mer lättsamma områden. I den sociala interaktionen kan personen som har ett stigma lära sig uppträda på ett sådant sätt som förväntas enligt normerna i omgivningen, och på sätt blir stigmat inte uppmärksammat i lika stor utsträckning (Goffman 2011:113). Barn till föräldrar med kognitiva svårigheter kan många gånger uppleva stigmatisering och utanförskap, och därför blir Goffmans stigmabegrepp användbara i vår studie (Faureholm, 2010). Några av de begrepp som är särskilt intressanta för vår studie är personliga egenskaper, där kognitiva svårigheter kan inkluderas. Sekundär stigmatisering blir aktuellt eftersom föräldrar med kognitiva svårigheters känsla av stigmatisering kan överföras till deras barn. Skylning eller döljande blir likaså ett användbart begrepp i en situation där barnen använder sig av olika strategier för att dölja tecken på stigma. 15

16 4. Metod I detta avsnitt presenteras den metodologiska ansatsen till studien och hur genomförandet av datainsamlingen har skett. Kapitlet inleds med en redogörelse för hur datainsamlingen har gått till. Därefter beskrivs hur urvalet, respondenterna och hur analysen har genomförts. Sedan kommer en redogörelse av reflektion kring datamaterialet och analysen, och till sist redovisas de etiska aspekter som är viktiga i studien Datainsamling Det finns flera sätt att samla in datamaterial på. Trost (2010) beskriver skillnaden mellan kvalitativa och kvantitativa metoder, och menar att syftet är avgörande för vilken metod som bör användas. Trost menar att kvalitativa intervjuer ger ett innehållsrikt material som går att använda för att förstå individers åsikter, intressen och se olika typer av mönster (Trost, 2010:53). Vi har valt att använda kvalitativ metod som utgångspunkt där datainsamlingen har skett genom intervjuer. Vårt intresse ligger i att se mönster och förstå individers egna erfarenheter och tankar, vilket kvalitativa metoder lämpar sig bäst för. Aspers (2011) menar att intervjuer har olika grad av struktur, som innebär att forskaren bestämmer vad intervjun ska handla om, olika teman och när man byter ämne. Utifrån detta så tar Aspers upp fyra olika typer av intervjuer med olika grad av struktur. En av dessa är den tematiskt öppna intervjun, som vi har använt oss av i studien (Aspers, 2011: ). I den tematiskt öppna intervjun har forskaren bestämt ett antal teman som tas upp under intervjun, och intervjun är flexibel och öppen där frågorna anpassas efter de områden som respondenten tar upp under intervjun (Aspers, 2011: ). Intervjumetoden ger möjlighet till respondenten att berätta och ta upp frågor som forskaren inte tänkt på och ger en större flexibilitet i samtalet än vid användandet av t.ex. en strukturerad intervjuform. Den tematiskt öppna intervjun följer samtalets logik, där samtalet liknar ett vardagssamtal med jämbördiga deltagare (Aspers, 2011:144). Cederborg (2010) skriver om intervjuer med barn utifrån en socialsekreteras perspektiv. Vi anser att vissa tankar är tillämpbara i vår studie. Cederborg (2010) menar att barnet är expert på sina egna erfarenheter, och därmed är det vikigt att barnet tas på allvar och får förmedla sin egen berättelse. Författaren menar vidare att intervjuaren bör tänka på språkbruket på ett sådant sätt att svåra ord förenklas och anpassas efter barnets nivå (Cederborg, 2010:56). Med vetskapen om detta var våra intervjuer relativt korta för att barnen skulle orka fokusera på intervjun och språket anpassades efter situationen. Esiasson et al. (2007) menar att det är skillnad mellan respondentundersökning och informatundersökning. I en informantundersökning är svarspersonerna en form av vittnen, som 16

17 uttrycker kunskap om ett t.ex. ett händelseförlopp, en organisation eller vad som hänt i en viss situation (Esiasson et al. 2007: ). I en respondentundersökning ligger fokus på svarspersonerna själva och deras tankar och upplevelser (Esiasson et al. 2007:258). Syftet är inte att få fram vad som är sant eller falskt utan att komma åt respondenternas tankevärldar och föreställningar utifrån temat på intervjun (Esiasson et al. 2007: 291). Den här studien är att betrakta som en respondentundersökning, då det är tillämpbart med tanke på studiens syfte vid intervjuer med ett barnperspektiv Urval Esiasson et al. menar att en viktig punkt vid urval är att inte välja någon som intervjuaren känner sedan tidigare (Esiasson et.al 2007:291). Det finns problem som kan uppstå vid intervjuer med människor som man känner väl, såsom risk för att ta saker för givna och att inte kunna vara opartisk i vissa frågor (Esiasson et. al 2007: 292). I vår studie har vi intervjuat barn som vi inte känner personligen. Däremot kände vi till några av dem sedan tidigare då en av oss har gjort praktik där vi utfört våra intervjuer. De respondenter vi har intervjuat är barn, där ålderspannet är år. Respondenterna fick vi kontakt med genom vår verksamhetsförlagda utbildning. En person som arbetade på verksamheten hjälpte oss att få kontakt med respondenterna då föräldrarna till barnen har kontakt med denna stödverksamhet. Vi tog kontakt med föräldrarna genom att skicka ut en förfrågan om vi kunde intervjua deras barn (se bilaga 2). Efter att föräldrarna gav sitt godkännande tog vi kontakt med barnen och bestämde tid för intervjuer Respondenterna Respondenterna består av fyra flickor och två pojkar i åldrarna år (namnen och åldrarna på respondenterna har fingerats för anonymitetens skull). Föräldrarna till respondenterna har de flesta något neuropsykiatriskt funktionshinder alternativt svagbegåvning. Några av respondenterna i studien har själva någon form av neuropsykiatriskt funktionshinder. Alla respondenterna bor med enbart sin mamma. Detta var inte ett urval vi har gjort utan skedde slumpmässigt utifrån de respondenter vi fick kontakt med. Respondenterna går på olika skolor. Vi har valt att inte ge en mer ingående beskrivning av respondenternas familjeförhållanden eftersom det kan vara allt för utpekande för individerna och deras familjer. Anna 10 år Frida 15 år Katarina 17 år Hanna 14 år Fredrik 13 år Christoffer 16 år 17

18 4.4. Genomförande Vi hade sedan tidigare en kontakt med den verksamhetsförlagda utbildningen, där några av personalen hade kontakt med en grupp av föräldrar med kognitiva svårigheter genom verksamheten. Personalen hjälpte oss att kontakta barnen till dessa föräldrar, och skapade på så sätt en möjlighet för oss att få respondenter till studien. Intervjuerna ägde rum i ett enskilt rum där barnen fick möjlighet att uttrycka sina tankar och berättelser utan att riskera att bli avbrutna. För att få tillstånd att intervjua barnen skickade vi ut ett papper till föräldrarna om godkännande att intervjua deras barn. På det pappret förklarade vi även vad intervjuerna i stort kommer att handla om, och några av de teman som vi ämnade ta upp. Våra intervjuer var relativt korta, ca 30 minuter. Trost menar att i vissa fall kan det vara positivt att vara två personer som intervjuar. Det kan vara i situationer då samtalet handlar om ett känsligt ämne eller som komplement till varandra i vissa situationer (Trost, 2010: 66-67). Vi båda deltog i alla intervjuer med respondenterna, då vi tror att det kan underlätta för respondenten att våga prata och berätta sina historier om det inte är endast en person till i rummet. Dessutom finns det möjlighet att den ena personen kan observera respondenten och fylla i där det behövs. Möjligheten finns att det även kan försvåra intervjun, om respondenten känner sig i underläge gentemot intervjupersonerna. Intervjuerna genomfördes individuellt (dvs. med en respondent i taget), eftersom vi tror att om flera personer samlas kan det bli svårt att uttyda vad en enskild person tycker och tänker. Vissa människor har dessutom svårt att fokusera och prata öppet om det finns andra i rummet, vilket kan vara ett störningsmoment under intervjun. Aspers (2011) påpekar att det finns fördelar med att prata lite med respondenten innan intervjun startar, för att minska tillstånd av osäkerhet eller obehag. En stategi kan vara att ta med sig fika till intervjun för att ha möjlighet att småprata innan intervjun startar (Aspers, 2011:145). Vi tog med oss fikabröd och en mindre aktivitet (t.ex. ett spel, ritpapper) som vi använde för att få en så avslappnad stämning som möjligt inför intervjun. Själva intervjun var enkel och tydlig, på den nivå som respondenten befinner sig på åldersmässigt. Alla respondenter tillfrågades om godkännande av inspelning av intervjuerna. Inget motsatte sig detta, och därmed bandades alla intervjuerna Förförståelse Aspers (2011) menar att förförståelse kan liknas vid att se forskningsfältet med ett slags glasögon. Det innebär att kunskapen och erfarenheten som forskaren har sedan tidigare, påverkar hur denne ser på fältet (Aspers, 2011:38). Inför studien hade vi en relativt bristfällig kunskap i ämnet. Vi hade en viss kunskap om föräldrar med kognitiva svårigheter, utifrån vår kunskap vi fått på praktikplatser och tidigare studier. Vi hade däremot mindre kunskap om hur barn som växer upp med föräldrar med kognitiva svårigheter upplever sin situation. I samtal med professionella inom det sociala arbetet med dessa föräldrar framgick att det inte finns särskilt mycket forskning om barnen i dessa familjer. Utifrån dessa samtal formades tankar och vidare intresse för att skriva om ämnet. 18

19 4.5. Analysverktyg Aspers (2011) skriver att meningen med analysen är att datamaterialet ska styrka eller avstyrka de teoretiska påståenden som utgör en vetenskaplig förklaring (Aspers, 2011:163). För att nå fram till detta krävs det att materialet bearbetas under hela arbetets gång. Aspers tar upp en viktig del av analysarbetet som är kodning av det empiriska materialet. Kodning innebär att materialet delas upp i mindre delar, som sedan kan analyseras (Aspers, 2011:165). Koderna är i sig neutrala, och kan beskriva personer, miljöer, teoretiska begrepp, känslor etc. (Aspers, 2011: 168). Kodningen utgör en grund för att kunna analysera det material som vi fått in genom de kvalitativa intervjuerna. Aspers menar att genom att se de stora dragen och kodschemat kan forskaren förstå de enskilda meningar och ord som ska kodas (Aspers, 2011:190). Efter kodningen sorteras datan efter bärande teman som sedan kan jämföras och analyseras (Taylor & Bogdan, 1984:138). Vi använder innehållsanalys för att analysera materialet, där det kodade materialet sedan jämförs med tidigare forskning och teori (Larsen, 2009:102) Kodning Efter intervjuerna transkriberade vi materialet och efter att vi hade läst igenom intervjumaterialet ett antal gånger sorterade vi detta efter lämpliga koder. Koderna sorterades in i teman: familj, skola, kompisar, utanförskap, läxor, ansvar hemma. De teman vi har valt är en övergripande sammanfattning av koderna. Kodningsprocessen gick till på så sätt att vi satt tillsammans och läste datamaterialet och diskuterade om vilka koder som var lämpliga att använda. De koder som vi använt oss av är: familj, syn på sig själv i familj, social status, hemmiljö, relationer, ansvar, svåra ämnen, läxor, läxhjälp, klassen, skola, skolarbete, förälder, självständighet, hjälp, utanförskap, kompisar, hemmiljö, morgon, väckning, frukost, aktiviteter, svårigheter, grupparbete, välbefinnande, helger, städning, middag, bestraffning, intressen, hjälpmedel, idrott, positiva aspekter, negativa aspekter, rutiner, lärare, utomstående, hobbys, klättring, konflikter, tjejer, killar, framtidsdrömmar, läs-och skrivsvårigheter, läsa/skriva, favoritämne, ålder, anpassning, stämning, lärare, respekt, ovänner, mobbning, gymnasium, klasskompisar, hjälp från förälder, specialklass, läxstuga, personlig upplevelse, skolskjuts, ålder. Koderna har reducerats till teman där många valdes bort för att de var snarlika i egenskaper och passade in under de teman vi valt i resultatdelen. För att få en överskådlig bild av materialet, skapade vi tabeller för att tydliggöra mönster utifrån utvalda teman. Dessa finns tillgängliga i resultatkapitlet och även som bilaga 1. Även enskilda ord och meningar utifrån kodningen och teman har analyserats utifrån våra frågeställningar. I analysdelen har vi valt att analysera materialet utifrån tidigare forskning. Utvalda begrepp från teorikapitlet tas upp under diskussiondelen. 19

20 4.6. Reflektion kring datamaterial och analys En viktig aspekt av insamladet av datamaterialet är att få förtroende av den som ska intervjuas. Finns förtroende är det enklare för respondenten att berätta saker som berör och påverkar dennes liv. Ett bra första möte kan vara av betydelse för hur intervjun sedan kommer att bli (Trost 2010:82). Trost (2010) menar att det är viktigt att tänka på människors integritet och att inte försöka tvinga fram svar i en intervju (Trost 2010:83). Analysbarheten på datamaterialet beror till stor del på hur mycket respondenterna vill berätta om ämnet. För att en bra intervju ska kunna ske krävdes det att vi som intervjuade var väl förberedda, avslappnade och samtidigt alerta för att kunna lyssna och ställa frågor under samtalets gång. Viktiga faktorer för datamaterialet rör dess validitet och reliabilitet. I kvalitativ forskning betonas dessa begrepp inte på samma sätt, eftersom begreppen ursprungligen kommer från den kvantitativa forskningen. Några andra begrepp som hellre används är trovärdighet, äkthet och pålitlighet (Bryman, 2011). I kvalitativa intervjuer ligger intresset i att undersöka hur respondenterna tänker kring olika företeelser och hur denne definierar olika begrepp (Trost, 2010:133). I vår studie har vi fokuserat på respondenternas egna upplevelser och tankar, utifrån ett aktörsperspektiv. Trovärdighet handlar om tillförlitlighet i resultatet, att det som framgår av en studie är trovärdigt och äkta. Det handlar om att beskriva saker på ett sådant sätt att den sociala verklighet som undersöks accepteras av läsaren som trovärdigt (Bryman, 2011:354). Detta är något som vi har tänkt på under arbetetprocessens gång, att bilden som framställs av respondenterna blir trovärdig. Pålitligheten innebär en transparens av forskningsprocessen där de olika faserna kan och bör bedömas och kritiseras för att säkerställa kvalitén. Vi har under arbetets gång deltagit i grupphandledning där materialet har granskats, kritiserats och förbättrats. Vi har även gjort tabeller över de svar vi har fått från respondenterna för att visa hur vi har arbetat med det empiriska materialet. Tabellerna visar hur varje respondent har svarat under utvalda teman och ger en överskådlighet av det empiriska materialet (se bilaga 1). Resultat kapitel kommer att utgå ifrån dessa tabeller. Tabellerna blev därför en viktig del för att tydliggöra arbetsprocessen Äkthet handlar om hur undersökningen ger en rättvis bild av den grupp som undersökts och att respondenterna får en bättre förståelse av sin sociala situation (Bryman, 2011: ). I vår undersökning har vi varit noga med att under intervjuerna klargjort genom frågor att vi har förstått respondenterna på rätt sätt. Vi hoppas att undersökningen ger en rättvis bild av den grupp vi undersökt, och när vi har skickat ut de färdiga uppsatserna tror vi att respondenterna kan få en ökad förståelse av sin egen och andras situation. För att undersöka hur barn till föräldrar med kognitiva svårigheter upplever sin skolgång, anser vi att kvalitativ intervju var ett lämpligt metodval, då det har ett fokus på individens egna upplevelser och är inte enbart en allmän undersökning om exempelvis hur nöjd en grupp av individer är med sin skolgång. Trost (2010) menar att det viktigaste med kvalitativa studier är att det finns tydligt beskrivet hur datainsamlingen har skett, och att det empiriska materialet och 20

21 analyserna är trovärdiga (Trost, 2010:133). Aspers menar att det är skillnad mellan primärmaterial och sekundärmaterial, där primärmaterialet är sådant som forskaren själv skapar, och sekundärmaterial är material forskaren inte har skapat (Aspers, 2011:167). Primärmaterialet är det som är det viktigaste i studien och det betyder att forskaren själv har kunnat välja metod och frågeställningar vilket ger en bättre trovärdighet än sekundärmaterialet där forskaren själv inte har skapat materialet (Aspers, 2011:167). En viktig aspekt som vi tror kan ha påverkat materialet till analysdelen är att vara vi var väl förberedda inför intervjuerna och att vi hade tänkt igenom de frågor och teoretiska perspektiv som vi sedan analyserade Etiska aspekter I vår studie har vi tagit hänsyn till etiska aspekter som är viktiga att belysa. En etisk aspekt är samtyckeskravet för att få intervjua barn (under 15 år). Innan vi började intervjua hade vi skickat ut förfrågan om samtycke för att intervjua respondenterna till deras föräldrar. I informationen vi skickade ut till föräldrarna meddelade vi att respondenternas namn kommer att fingeras, och att intervjuerna kommer att raderas efter att studien är färdig. Vi skrev även att intervjuerna enbart kommer att användas i uppsatsen, i utbildningssyfte och vad intervjun kommer att handla om. Det är viktigt att den intervjuade blir medveten om tystnadsplikten, och att respondenten när som helst kan avbryta intervjun och välja att inte svara på alla frågor (Trost, 2010:124). Detta är något som, vi informerade respondenterna om innan intervjun startade. Aspers menar att det är viktigt att behålla saker för sig själv som berättats i förtroende (Aspers 2011:117). Det kan i praktiken vara om respondenten exempelvis vill berätta något utanför det inspelade samtalet som denne meddelar att informationen inte ska komma med i intervjun. Det kan även vara saker som kan skada andra människor, eller är integritetskränkande för individen. En viktig aspekt när intervjuerna redovisas är att inte bara fingera namnet på respondenten, men även att ta bort sådan information som gör att personen kan utpekas som den intervjuade (Trost 2010:128). Vi var tydliga med att informera både respondenterna och deras föräldrar om att vi skulle ta bort deras namn och att inte avslöja personen i citaten. Vid användande av citat från intervjun, är det bra att få ett medgivande från repondenten om hur dessa kommer att användas (Aspers, 2011:149). Trost menar att citat som kan avslöja indentiteten hos intervjuade ska vara förbjudna (Trost, 2010:129). Gällande användning av citat är det ibland ett dilemma, då det kan vara en svårighet att upprätthålla konfidentialiteten hos respondenterna samtidigt som vissa delar kan vara viktiga att använda för syftet med studien. Detta är en balansgång, och något som bör avgöras från fall till fall. Det är även viktigt att tala om för respondenten hur denne kan får tag i det färdiga materialet (Aspers, 2011:149). Vi kommer att skicka den färdiga uppsatsen till respondenterna efter att arbetet är avslutat, för att de ska kunna ta del av resultatet. Aspers menar att forskaren är ansvarig 21