Lärare i sitt organisatoriska sammanhang

Transkript

1 Lärare i sitt organisatoriska sammanhang en studie av lärarrollen i arbetsplatsförlagd utbildning Kjerstin Larsson APeL Forskning och Utveckling

2 Innehållsförteckning Innehållsförteckning... 2 Lärare i sitt organisatoriska sammanhang... 3 Inledning... 3 Syfte... 4 Teoretisk plattform... 5 Resultat... 7 Nya metoder och arbetssätt... 7 Att ta tillvara de studerandes erfarenheter... 8 Lärarens syn på kursplaner, böcker och validering... 9 Lärarrollen Erfarenheter av samverkan med verksamheten Den egna organisationen Resultat från analysseminariet Sammanfattning och analys Jämvikt mellan systemen Metodbeskrivning Arbetsgång Referenser

3 Lärare i sitt organisatoriska sammanhang Denna rapport handlar om lärarrollen i arbetsplatsförlagt lärande. Den bygger på erfarenheter från Kompetensstegen. Lärarrollen kommer att studeras utifrån begreppet treklövern, som är en samverkansform i den verksamhetsbaserade och verksamhetsplacerade utbildningen. Läraren har fått samverkanspartners från arbetsplatsen i form av handledare och verksamhetschefer. Intressant är att studera hur samverkan och relationer har utvecklats mellan de olika aktörerna i treklövern samt om den har fungerat. Jag ger i inledningen en bakgrund till mitt uppdrag och försöksverksamheten i Kompetensstegen, samt sammanfattar syftet med studien. Inledning Kompetensstegens försöksverksamheten, som regeringen beslutat om, är inriktad på att höja den grundläggande kompetensen hos omvårdnadspersonalen. Satsningens syfte är att ge fler anställda både grundläggande och specialiserade kunskaper. Kommittén för Kompetensstegens uppdrag är att ta fram en modell för hur verksamhetsnära kompetensutveckling på ett bättre sätt kan systematiseras. Kompetensstegen har genomfört en försöksverksamhet med sex kommuner. I försöksverksamheten har ingått att pröva den modell för utbildning av vuxna som tagits fram. Insatserna kan avse både grundutbildning och kompetensutveckling inom specifika områden. Under har jag gjort en studie i Kompetensstegens försöksverksamhet Lärande på arbetsplatsen exempel från försöksverksamheten i Kompetensstegen. Studien har gjorts i samarbetade med Kommittén för Kompetensstegen och bygger på intervjuer med lärare, chefer, handledare, studerande samt en grupp arbetskamrater till de studerande. Intervjuerna genomfördes i tre av försökskommunerna. Jag har även funnits med och fört minnesanteckningar på de återkopplingsträffar som den nationella projektledaren genomfört i de olika försökskommunerna, samt deltagit på möten med styrgrupp, kontaktpersoner, lärare, handledare m.fl. som har arbetat i försöksverksamheten. Lärarna har skrivit loggböcker under försöksverksamheten som använts som sekundärmaterial. En enkätundersökning har genomförts av APeL-FoU i samarbete med HELIX, Linköpings Universitet. Minnesanteckningar, loggböcker, enkätresultat och tidigare intervjuer har använts som underlag för denna studie. Utifrån tidigare material har jag intervjuat 20 lärare och gemomfört ett analysseminarium där de lärare som medverkade i de senaste intervjuerna inbjöds. Med på analysseminariet fanns även representanter från Kommittén för Kompetensstegen. Under analysseminariet presenterades resultaten för lärarna och en gemensam analys gjordes av resultaten (Se bilaga 1). Syftet med den studie som jag genomförde var att studera hur teori och praktik kan förenas i genomförande av verksamhetsbaserad och verksamhetsplacerad utbildning, samt hur individuellt och organisatoriskt lärande kan integreras så att enskilda medarbetares nya kunskaper får en tillämpning i verksamheten. Ett av resultaten som framkom tidigt i min studie var att lärarna i försöksverksamheten upplevde att i en verksamhetsplacerad och verksamhetsbaserad utbildning ställdes det andra krav på dem än i den traditionella lärarrollen. Mitt intresse väcktes att göra en kompletterande studie med inriktning på lärarrollen. Intresse av att delta i studien har framförts från några kommuner som inte varit med i försöksverksamheten, från Malmö, Göteborg och Sundbyberg. Kommunerna hade dock bedrivit utbildningen inom ramen för Kompetensstegen, men de hade inte deltagit i försöksverksamheten. Det finns en planering för att dessa kommuner kommer att starta upp en liknande ut- 3

4 bildningsform i sina respektive kommuner. Jag har involverat dessa kommuner i min studie kring den nya lärarrollen i Kompetensstegens försöksverksamhet. På det sättet har jag fått ett bredare underlag och en bättre grund för att dra slutsatser. Syfte Syftet är att studera en utbildning som är verksamhetsplacerad och verksamhetsbaserad, och där fokus är på lärarrollen. I utbildningsmodellen finns samarbetspartners till läraren, såsom handledare och chefer, som tillsammans med läraren ska ta ansvar för utbildningens planering och genomförande. Denna grupp kallas för treklövern i utbildningsmodellen. Lärarna har fått nya samverkanspartners som organisationsmässigt tillhör äldreomsorgens verksamhet. De ska bedriva undervisningen ute i verksamheten, samt ta tillvara på och utgå från verksamhetens kunskaper och behov i utbildningen. Det övergripande syftet med studien är att beskriva hur lärarna uppfattar sin nya lärarroll. Hur fungerar treklövern, där tanken är att lärare, handledare och chefer ska samverka i planering och genomförandet av utbildningen? Hur uppfattas handledarfunktionen och chefskapet av lärarna? Har synen på den egna lärarrollen och uppdraget förändrats? Har lärarens arbetsuppgifter ändrat inriktning? Vilka förutsättningar finns för att en fungerande samverkan ska ske mellan läraren, handledaren och chefen? Vilka möjligheter finns att utveckla ett samarbeta mellan utbildningssystemet och arbetslivssystemet på ett mer omfattande plan? Det är även intressant att studera hur övriga lärare hos utbildningsanordnaren ser på den nya rollen. Mina frågeställningar kan sammanfattas i följande: Hur uppfattar lärarna sin nya roll, där undervisningen och lärande sker ute på arbetsplatserna? Vilka hinder och möjligheter har det funnits för att förändra lärarrollen och arbetssättet? Har nya undervisningsmetoder tillämpats? Har den erfarenhetsbaserade kunskapen integrerats med det informella och formella lärandet? Har det skett ett organisatoriskt lärande ute på de lokala arbetsplatserna? Hur ser lärarna på den nya funktionen treklövern, dvs. samarbetet med handledarna och cheferna på arbetsplatsen? Uppfattas det som ett hot eller som en resurs? Har ett samarbete mellan dessa parter utvecklats som kan leva vidare efter projekttiden? Vad krävs för att samarbetet mellan utbildningssystemet och arbetsplatserna ska fungera på en organisatorisk nivå? Har läraren någon funktion i detta samarbete? Vilket stöd och vilka hinder finns i den egna organisationen för att arbeta i den nya lärarrollen? Intervjuer har gjorts med 20 lärare som arbetat med verksamhetsbaserad och verksamhetsplacerad utbildning. De intervjuade kommer från Linköping, Säffle, Tyresö, Katrineholm. Sundbyberg, Malmö och Göteborgs kommun. Fyra av kommunerna har ingått i Kompetensstegens försöksverksamhet 1 (SOU 2007:88). De övriga har inspirerats av försöksverksamhetens 1 Regeringen beslutade 2004 att utse en kommitté för att utarbeta en utbildningsmodell för verksamhetsnära kompetensutveckling för personal inom den kommunala äldreomsorgen. En försöksverksamhet har genomförts, där ett mindre antal kommuner har prövat att arbeta enligt den nya modellen. Kompetensstegens försöksverksamhet har omfattat sex kommuner; Jönköping, Katrineholm, Säffle, Linköping, Mark och Tyresö. Försöksverksamheten har prövat ett alternativt sätt att organisera och genomföra en yrkesinriktad utbildningsform för vuxna. Modellen karaktäriseras av att vara verksamhetsplacerad och verksamhetsbaserad och omfattar karaktärsämnen inom äldreomsorgen. Med verksamhetsplacerad utbildning menas att utbildningen genomförs på arbetsplatsen i 4

5 modell och genomfört en liknande utbildning. Intervjufrågorna berör nya arbetssätt/arbetsformer, lärarrollen, samverkan med verksamheten samt den egna utbildningsorganisationen. När jag beskriver den verksamhetsbaserade och verksamhetsplacerade utbildningen i rapporten kommer jag att använda förkortningen APL, som står för arbetsplatsförlagd utbildning. Teoretisk plattform Arbetsplatslärande kan ses som en möjlighet att skapa ett effektivt, meningsfullt och motiverat lärande. Ett grundläggande teoretiskt antagande är att man lär bättre genom att handla, att göra, något som tillskrivs Dewey (Dewey, 1999). Den praktiska utgångspunkten som finns i handlandet framställs ofta som en kritik mot det formella lärandet, dvs. de teoretiska kunskaperna som erhålls genom den traditionella skolundervisningen. Inom forskningen finns det ett starkt stöd för att grupper som inte är studievana främjas av ett konkret, erfarenhetsbaserat lärande. Detta lärande kallas för informellt lärande eller vardagslärande, vilket innebär att det kan ske ett engagerat och motiverat lärande genom att man kan se och pröva sig fram och få handledning, stöd och hjälp i sitt kunskapssökande. Forskningen visar att det finns en begränsning i detta lärande, genom att det ger praktisk kunskap men ingen kompetens (Svensson & Åberg, 2001; SOU 2007:88). Med kompetens menas i allmänna ordalag att klara av en arbetsuppgift, och i det avseendet räcker vardagslärandet långt. Med kompetens menas idag något mera, nämligen inte endast förmågan att enbart klara av en arbetsuppgift, utan även att kunna utveckla den (Ellström, 2002). Vad menas med att utveckla en arbetsuppgift? Det kan innebära att ifrågasätta gamla rutiner, förändra och förbättra dem, anpassa arbetet efter nya krav, arbeta lösningsfokuserat med problem, veta varför man gör på ett visst sätt och kunna problematisera och se konsekvenserna av sitt handlande. Det innebär att arbetsplatslärande måste innehålla teori. Teorin blir ett hjälpmedel till att kunna se flera alternativ och perspektiv, se samband och en djupare förståelse. Kompetens innebär att det finns en kombination mellan teoretisk och praktisk kunskap (Sjöberg, Svensson & Larsson, 2009). Ytterligare en aspekt i arbetsplatslärande är att studera hur individers lärande kan bidra till verksamhetsutveckling. Inom forskningen definieras det i termer av att kombinera individuellt och organisatoriskt lärande till ett integrerat lärande. Det handlar om samspelet mellan individers lärande och olika organisatoriska förutsättningar i form av rutiner, regler, ledningsstöd, kulturer, attityder, tid och resurser m.m. Det handlar till stor del om att ta tillvara de kunskaper som individen får genom det formella och informella lärandet, och skapa förutsättningar och organisera verksamheten i form av t.ex. mötesplatser och forum där nya synsätt diskuteras och analyseras tillsammans. Genom gemensam reflektion på olika nivåer i verksamheten, dvs. att kritiskt granska sitt uppdrag med teorins hjälp, kan nya arbetsformer utvecklas till ett organisatoriskt lärande. En utgångspunkt i arbetsplatslärande är att se om individens lärande kan leda till verksamhetsutveckling. Inom forskningen formuleras det som ett reflekterat och integrerat lärande genom att kombinera det individuella och det organisatoriska lärandet. Det handlar om indivispeciellt inredda studierum, där läraren bedriver sin undervisning. Specialutbildade pedagogiska handledare, som är undersköterskor, finns med i utbildningen och fungerar som en länk mellan läraren och de studerande. Den verksamhetsbaserade utbildningen innebär att utbildningen har en praktisk utgångspunkt. Kursdeltagarnas erfarenhet och förtrogenhetskunskap har varit grunden, och utbildningen har sedan byggts på med teoretiska kunskaper. Teori och praktik har varvats och integrerats med varandra. 5

6 ders lärande och organisatoriska förutsättningar i form av rutiner, regler, kulturer, attityder, tid, resurser, ledningsstöd med mera (Svensson & Åberg, 2001; SOU 2007:88). I försöksverksamheten har en ansats gjorts att kombinera och skapa förutsättningar för samverkan och lärande mellan två olika traditionella system. Det handlar om två organisationer som var för sig är experter på var sin del utbildning och verksamhet. Traditionellt sett finns inget kunskaps- och erfarenhetsutbyte mellan utbildningsanordnare och verksamhet. Ytterligare en utgångspunkt i arbetsplatslärande syftar på en obalans mellan utbildningssystemet och arbetslivssystemet. Obalansen, som illustreras i figur 1, har historiska och samhälleliga förklaringar. I ett traditionellt tänkande har teoretiska kunskaper värderats högre än praktiska kunskaper. Inom utbildningssystemet organiseras det formella lärandet med professionella yrkesroller Det råder en ojämlik relation i den traditionella förmedlingspedagogiken mellan lärare och studerande. Läromedlen blir starkt styrande för de kunskaper som de studerande tillägnar sig. Inom arbetslivssystemet finns sällan något långsiktigt tänkande avseende utbildning. Det finns ofta en tveksamhet till att investera i kompetensutveckling som inte leder till direkta konkreta resultat i verksamheten. Organiseringen av lärandet som erbjuds från utbildningssystemet bygger till stor del på kursplaner och scheman som inte arbetsgivaren kan påverka. Deltagare med låg formell utbildning kan känna osäkerhet inför de traditionella examinationsformerna. Utbildningarna organiseras oftast i storskalighet med fasta scheman och långsiktig planering, vilket gör det svårt för arbetsgivare som styrs av klienters behov eller kunders efterfrågan. Figur 1. En ojämlik relation mellan utbildnings- och arbetslivssystemet Utbildningssystemet Arbetslivssystemet Teoretisk kunskap Praktisk kunskap Monopol En traditionell lärarroll Planerade och schemalagda kurser Styrande läromedel Ett heltidsjobb för professionella Begränsat utbud av formell utbildning En underordnad studeranderoll Svårt att kombinera produktionen med organiserade läraktiviteter Utbildningen en liten och oprioriterad del Den obalans som finns mellan utbildnings- och arbetslivssystemet (se figur 1) kan till viss del förklara det svala intresse som finns för utbildningar i företag och organisationer. Arbetsgivarna investerar i korta kurser och anlitar till stor del konsulter till detta. De nöjer sig med det informella lärandet. Förnyelsekraften blir begränsad med dessa insatser både för arbetsgivaren och från de anställda. De anställda erhåller inte en generell kunskap som ger anställningsbarhet utanför den egna organisationen. Analysmodellen ovan kan förklara de problem som funnits med kompetensutveckling i arbetslivet. Om balansen mellan utbildnings- och arbetslivssystemet förändras kan arbetsplatslärande vara en lösning för kompetensutveckling inom företag och organisationer. Om oba- 6

7 lansen kvarstår mellan utbildnings- och arbetslivssystemet så innebär alla projekt med inriktning på pedagogik, distanslärande, informellt lärande osv., inga lösningar. Det finns en risk att dessa lösningar förstärker obalansen genom att det bygger på ett utbudstänkande, att de utgår från utbildningssystemets förutsättningar och inte från arbetslivets behov (Baumgarten, M. Svensson, L. Tallvid, K. & Åberg, C, 2007; Larsson, 2007). Resultat Nya metoder och arbetssätt Ett nytt inslag i utbildningen är att undervisningen sker ute i verksamheten, i lokaler som inte tillhör skolan. I vissa fall ligger lokalerna nära arbetsplatserna i någon kommunägd fastighet. Det förekommer även att undervisningen sker ute på arbetsplatserna, i speciellt inredda studiehörnor. I dessa finns det datorer, lite läromedel och en fysisk miljö som möjliggör att studera individuellt, men även i grupp. Några har bedrivit undervisningen på skolan på grund av att det inte finns lokaler ute i verksamheten. Flertalet av lärarna menar att lokalernas utformning och utrustning inte varit ändamålsenlig. Några lärare hade svårt att förstå varför de inte kunde vara i deras skollokaler som är anpassade för undervisning. Ett önskemål från flertalet av lärarna var att de gärna deltagit vid planeringen av studiehörnorna ute på arbetsplatserna, eftersom de har kunskaper om hur en pedagogisk miljö bör utformas på ett ändamålsenligt sätt. Några lärare menade att det varit värdefullt att bedriva undervisningen på arbetsplatsen. De studerande befinner sig i en känd miljö. Det är lätt att knyta resurspersoner till undervisningen och personalen på arbetsplatsen blir involverade i studierna. Lärarna har mindre tid med de studerande än vid reguljär utbildning 2, och tiden måste därför vara väl strukturerad och planerad. De studerande måste vara väl förberedda vid undervisningstillfällena för att tiden tillsammans med läraren ska kunna tas till vara. Några lärare skriver i sina loggböcker att den förkortade studietiden innebär en risk för att det inte finns tillräckligt med tid för reflektion och fördjupning av kunskaperna. Att koppla ihop fakta och förståelse till en hel lärprocess får en underordnad betydelse. Min studie visar att många av lärarna använt nya arbetssätt vid planering av utbildningens innehåll. Utbildningen ska vara verksamhetsbaserad, vilket innebär att lärarna behöver veta vilka behov som finns i verksamheten. Några lärare har haft samarbete med chefer och handledare, där de tillsammans inventerat vilka kunskapsbehov som finns i verksamheten. Tillsammans har de kommit fram till viktiga områden som sedan relateras till kursplan och kursmål. Innehållet i kurserna bestäms tillsammans med ansvariga för verksamheten. Några lärare har enbart dialog med cheferna. De flesta lärarna baserar undervisningen på fallstudier som är mer eller mindre autentiska. Nytt för lärarna har varit att samarbeta med de pedagogiska handledarna som fungerat som en länk mellan skolan, de studerande och verksamheten. Samarbetet med de pedagogiska handledarna har flertalet av lärarna upplevt som mycket positivt och de har lärt sig mycket av dem. Pedagogiska handledare har avlastat lärarna genom att medverka i undervisningen, handleda studerande och vara värdefulla resurser i samarbetet med verksamheten. Handledarna har även en egen specifik kompetens som använts i utbildningen, t.ex. i rehabilitering och taktil massage. Det har även funnits lärare som upplevt hinder med att samarbeta med peda- 2 De studerande har mindre tid i skolan än i en reguljär utbildning. Tiden varierar från 2 dagar per vecka till 1 dag varannan vecka. Detta medför att undervisningstiden med lärarna blir koncentrerad. 7

8 gogiska handledare. Det har varit svårt att hitta lämpliga arbetsuppgifter för handledarena, samt att de i vissa fall blivit för självständiga, enligt lärarna. Nya metoder har använts i undervisningen, såsom att försök att ta tillvara på förtrogenhetskunskapen, bl.a. genom det lärande samtalet och gemensam reflektion. Läraren har fått ett annat kontaktnät i verksamheten genom att göra studiebesök och få in resurspersoner i undervisningen. Det nya kontaktnätet har bidragit till lärarnas egen kompetensutveckling samt att de fått kontakt med personer som kunnat medverka i utbildningen och i den reguljära utbildningen. Att ta tillvara de studerandes erfarenheter En bärande ide i utbildningsmodellen är att ta tillvarata på de studerandes kunskaper och att integrera teori och praktik. Detta har varit ett nytt sätt att tänka för flertalet av lärarna. Flera lärare har hoppat av uppdraget. De intervjuade lärarna menar att förklaringen till stor del handlade om att lärarna träffade kunniga och erfarna studerande och lärarna började ifrågasatte sitt eget kunnande. Flertalet av de intervjuade lärarna menar att man måste inse att de studerande kan saker som de själva inte kan, och att läraren kan lära sig av de studerande. Det handlar till stor del om att inte se sig själv som expert, utan som pedagog som ska skapa goda förutsättningar för studerande att utvecklas och få nya kunskaper. Lärarna i allmänhet framhåller att det varit en fortbildning för dem att möta alla kunniga studenter. Resultaten från minnesanteckningarna och loggböckerna ger en liknande beskrivning av vikten av att utgå från de studerandes erfarenheter. Detta har positiva effekter både på utbildningen och på de studerandes personliga utveckling, både för lärare och för de studerande. I början var jag osäker i min lärarroll när jag mötte studerande. De hade så stora kunskaper och erfarenheter. Min strategi blev att utveckla och fördjupa de kunskaper som de redan hade. Det är de studerande som ska söka sin egen kunskap, Det handlar om att skapa ett respektfullt klimat, ta tillvara på de studerandes kunskaper och olika personligheter som är formade av livet och livserfarenheter. Det är viktigt att våga ha en avvikande uppfattning och respektera det. Det är inte hotande med olikheter och jag som lärare måste kunna tåla att bli ifrågasatt. Jag är mycket bättre på det nu. På de arbetsplatser där de studerande lär av varandra har det skett en bredare utveckling även på arbetsplatsen, dvs. det har skett ett visst organisatoriskt lärande De studerande började ifrågasätta de egna arbetssätten och rutinerna, vilket medförde att det även skedde förändringar på arbetsplatsen. När de studerande kan sätta ord på sin kunskap och använda teorin och vetenskapen i diskussioner med enhetschefer, sjuksköterskor m.m. så stärks deras yrkesroll. De studerande kan argumentera på ett bättre sätt när de har de teoretiska kunskaperna och kan uttrycka sig professionellt. Några lärare menar dock att det kan bli för enkelriktat och okritiskt när utbildningen för mycket bygger på erfarenheter från arbetsplatsen. De menar att studerande behöver kunskaper från andra verksamheter och områden så att de får en helhetsbild över området. Några andra säger att det är upp till varje individ att skaffa de kunskaper de behöver om de byter arbetsplats. 8

9 Några lärare lyfter även fram nackdelar med att arbeta med vuxna som har stor erfarenhet av ett yrke. Det finns deltagare som har en fast uppfattning som inte går att rubba genom utbildning. De är inte lika öppna för dialog och egen reflektion som yngre deltagare. En del studerande har dåliga erfarenheter av gymnasietiden, med misslyckanden i skolan, och de är oroliga för att de ska misslyckas igen. Det behöver inte alltid gå ihop att man har stora erfarenheter med goda kunskaper. Man har en massa erfarenheter som inte är bearbetade, då kan man inte föra det vidare och förstått vad man har gjort och varför. Lärarens syn på kursplaner, böcker och validering Studien visar att kursplanerna använts på olika sätt av lärarna. Flertalet menar att kursplanerna är vida och att det går att tolka in verksamhetens behov i dessa. I kursplanen återkommer samma mål i flera kurser och när innehållet i utbildningen organiseras i teman behöver inte de studerande läsa samma saker flera gånger. Några lärare tar även in yrkesverksamma i undervisningen genom att de föreläser om olika teman inom sitt kompetensområde. Ett fåtal lärare använder de reguljära kursplanerna utan omarbetning. (I de fallen finns ett krav från kommunen att de ska läsa vissa kurser i omvårdnadsprogrammet.) Kursplanen är styrande när lärarna gör bedömningar och när mål och delmål planeras in i de olika kurserna. Läroböcker används inte i så stor utsträckning. Det finns lärare som inte har några läroböcker alls. De studerande söker då kunskaper via nätet, artiklar, böcker, olika försök att lära av varandra, av yrkesverksamma inom olika professioner, genom studiebesök m.m. Skolan är lika med en egen lärobok. Det är en bild som de flesta har. De förknippar det med att det är en riktig utbildning. De hade svårt att se att man kan lära av varandra Några lärare menar att kursböckerna i omvårdnadsprogrammet inte är skrivna för vuxna med erfarenhet från yrket. Flertalet av lärarna gör egna kompendier med studiehandledning till studerande. Merparten av lärarna använder fallstudier i utbildningen. De arbetar problembaserat, och de studerande får teoretiska kunskaper presenterade för sig, och sedan går de ut i verksamheten och söker fördjupning på kunskaperna. Att inte ha läroböcker har varit den största konfliktkällan mellan de studerande och läraren. De fick några böcker till studiehörnorna som de samsades om, för övrigt skulle de söka på nätet, de fick intressanta adresser av läraren samt fick fråga yrkesverksamma i ämnet. En lärare berättar att det varit svårt att inte använda kursböcker när de teoretiska kunskaperna skulle förmedlas. Det har varit besvärligt att hitta lämplig litteratur eftersom merparten av de studerande inte är datavana och har svårt att läsa texter i artiklar som ofta är krångliga. Därför är läroboken bra att utgå från, menar läraren. Reflektion och det lärande samtalet är metoder som varit bärande och använts genomgående på olika sätt i hela utbildningen. Det är några få lärare som inte använt sig av detta. Orsaker till detta är att de inte haft pedagogiska handledare, och någon lärare har inte förstått hur de pedagogiska handledarna kan användas i utbildningen. Flertalet av lärarna från loggböckerna lyfter betydelsen av det lärande samtalet som en betydelsefull metod i APL. 9

10 Det är fascinerande med lärande samtal som metod. Det är så enkelt men ändå så kraftfullt. Deltagarna blir sedda och lyssnade på och alla kommer till tals. Det lärande samtalet ser jag som en av de operativt viktigaste faktorerna mot en lärande organisation. Lärarnas uppfattning om validering är mycket varierande. Fyra av lärarna använder inte validering och det krävs därför betyg på avklarade kurser för tillgodoräknanden. Några lärare tillämpar validering av kunskaper innan utbildningen börjar och andra har en pågående validering som görs under tiden som studerande läser sina kurser. Merparten av lärarna anser att validering är bra eftersom ett långt yrkesliv genererar kunskaper som går att omsätta och kan bedömas mot kursplaner. Med en integrerad validering får de studerande olika studietakt. Det finns några få lärare som inte anser att validering är en bra metod, och de menar att det är omöjligt att bedöma om en studerande har kunskaper som motsvarar kursplanerna. I enkäten framkommer det att 70 procent av de studerande fått erkännande genom validering av kunskaper som de redan hade. 16 procent svarar att de inte fått ett erkännande, 10 procent vet ej och 3 procent har inte svarat på frågan. De studerande svarade vidare att de fått erkännandet av sina kunskaper genom bedömning av kunskaper före utbildningen, som en naturlig del i undervisningen, genom skriftiga arbetsuppgifter, lärande samtal och i de praktiska delarna i undervisningen. Resultaten från enkäten visar att de studerande haft nytta av möjligheten att validera. Några lärare använder valideringscentrum, som har modeller för praktisk och teoretisk validering. Andra lärare använder valideringsmodeller som är framtagna av valideringscentrum, men då är det de egna lärarna tillsammans med verksamheten som validerar. I verksamheten kan det vara handledare och chefer eller andra professioner som bidrar till valideringen. Flera lärare menar att de pedagogiska handledarna är viktiga i valideringen och att det reflekterande samtalet är en bra metod för att bedöma deltagarnas kunskaper. Lärarrollen Flertalet av de intervjuade beskriver att deras lärarroll förändrats. Det handlar numera om att handleda, coacha, vara organisatör och samordna och integrera skolan och verksamheten. Lärarrollen är mer flexibel och samtidigt mer strukturerad, eftersom de träffar de studerande mer sällan än i en reguljär utbildning. Det innebär att undervisningstillfällena är färre och innehållet måste vara väl planerat, men det måste även finnas utrymme för flexibilitet och frågeställningar utifrån de studerandes behov. Det handlar om att lektionerna ska vara öppna för nya inslag samtidigt som en stor förutbestämd kunskapsmassa ska bearbetas. Lärarna lägger scheman och har större frihet att pröva nya pedagogiska metoder än tidigare. Det finns möjligheter att släppa på kontrollen, minska på stressen och få ett friare arbetssätt. Några av de intervjuade menar att lärarrollen inte förändrats så mycket. En anser att det är först i APL-utbildningen som hon kunnat tillämpa de kunskaper som hon fick när hon gick lärarutbildningen. Lärarna har även tillämpat delar av det nya arbetssättet i den reguljära utbildningen. En skillnad med APL är att undervisningsmaterialet hela tiden måste omarbetas eftersom innehållet i undervisningen ska utgå från de studerandes och verksamhetens behov. Tidigare kunde undervisningsmaterialet återanvändas i större utsträckning. Lärarna menar att de deltar i öppna lärprocesser, och undervisningen kan därför bli något annat än det som var planerat. 10

11 Att arbeta med APL är utmanande och arbetskrävande, men det ger en annan arbetstillfredsställelse. Det sker ett möte på lika villkor med de studerande och vi kan bekräfta varandras kompetens. Flera av de intervjuade anser att det finns en möjlighet att knyta ihop delar till större helheter, i form av teman i undervisningen, samt att pröva nya pedagogiska arbetssätt och utveckla nya idéer. Lärarna menar att den nya lärarrollen till stor del handlar om att vara handledare, pedagog, vara metodsäker och att skapa en god lärmiljö med en struktur där kursmålen blir tydliga. Min lärarprofession är tydligare nu och den har blivit mera avgränsad. På skolan är man allt. Ute har andra professioner tagit ansvar för delar som jag gör på skolan De flesta av lärarna menar att de fått egen kompetensutveckling i kontakten med de studerande, handledare och chefer, men även med andra yrkesprofessioner i verksamheten. De har fått ny kunskap om verksamheten som de inte hade tidigare. Lärarna menar att de kunnat utvecklas genom att pröva olika pedagogiska förhållningssätt, att utmana, bekräfta och låta andra ta plats och att själv stå tillbaka när de själva känt sig trygga i sin lärarroll. Jag känner inte att jag måste bli färdig, det gjorde man i början. Man ville säga det man hade förberett och pratade fortare och fortare. Flertalet av lärarna beskriver betydelsen av kontakterna och mötena med andra yrkesgrupper som finns i verksamheten. Det har varit en häftig upplevelse att möta andra yrkesgrupper. Jag har växt individuellt. Det blir svårt att gå tillbaka till en vanlig traditionell skola. Flera lärare menar att de fått ett annat förhållningssätt till sin lärarroll. De är mera medvetna om syftet med kursen, kan vänta in och klargöra målen på ett annat sätt än tidigare. De reflekterar mera, både före, efter och under undervisningen, och det finns en större medvetenhet om varför lärarna gör som de gör. Tidigare tänkte jag att som lärare är det en massa stoff som måste in och som de studerande måste lära sig. Jag trodde att om inte jag som lärare har föreläst om det så har de studerande inte lärt sig det I den nya lärarrollen handlar det mycket om att vara metodsäker, och jag är en starkare pedagog nu än tidigare. Är jag en bra pedagog kan jag skapa en bra lärmiljö och skapa en bra struktur genom kursmålen, studiehandledningar. Några lärare menar att de ser utbildning som en utveckling för de studerande. Att arbeta inom vård och omsorg handlar om personlig mognad, ökad självkännedom och att få de studerande att reflektera över hur de arbetar och varför de gör som de gör. Utbildning handlar om hur man utvecklas som människa och inte så mycket om man återge en massa faktakunskaper. Det finns studerande som ser sig som offer, menar lärarna. De har inte gjort medvetna val att arbeta inom äldreomsorgen och många av dessa har arbetat länge i verksamheten, utan att reflektera över yrkesvalet. 11

12 Jag har lärt att i vuxenutbildningen handlar det till stor del om att stödja människors självkänsla, stötta dem i deras utveckling samt bygga på deras styrkor och förmågor. Flera lärare beskriver att deras kunskapssyn och hur de värderar kunskap har förändrats. Tidigare såg de kunskap som något som stod i böckerna och som skulle förmedlas av läraren. Numera ser de att det även att det finns kunskap i erfarenheter som människor gör, den praktiska kunskapen. Lärarna har omvärderat sin syn och lärt sig att de kan ta tillvara på de studerandes förtrogenhetskunskap på ett annat sätt. De har större respekt för den kunskapen, och den har blivit mera synlig för dem. Vidare menar lärarna att det är viktigt att kunskapen förankras och att deltagarna förstår vad den ska användas till. Tidigare fanns inte kopplingen så tydligt till verksamhetens behov och nyttan av det som studerande lär sig. Att hitta individens motivation till sitt eget lärande är min värdering på kunskap. Lärarna menar även att de är mer medvetna om att studerande kan ta ett eget ansvar för att inhämta kunskaper på egen hand. Några av lärarna menar att de tidigare såg det som sitt ansvar att föreläsa om det som var viktigt. Numera överlåter de åt de studerande att själva söka kunskap mer självständigt. Jag kan se att kunskap finns hos alla människor. Det har varit fantastiskt att se hur stor den erfarenhetsbaserade kunskapen är och att alla har kunskaper i det man gör. Det har varit lärorikt att utgå från deras erfarenheter och med hjälp av teorin ge dem en hel utbildning. Merparten av de intervjuade beskriver att de även fått en egen personlig utveckling. Någon menar att det handlar om att arbeta lösnings- och problemfokuserat, att formulera sig och kunna argumentera i tal och skrift och luta sig mot vetenskap och teoretiska utgångspunkter när praktiken ska förstås och omsättas teoretiskt. Flera av de intervjuade berättar att de fått ett större självförtroende genom att de själva fått ansvara för Kompetensstegen. De har fått större kunskap inom området genom kontakten med verksamheten och de är mera insatta i de utbildningsbehov som verksamheten har. De har även blivit uppdaterade i hur organisationen för äldreomsorgen fungerar idag och hur verksamheten arbetar metodiskt i viktiga frågor. De har också utvecklat nya insikter i hur de kan stötta och stärka individer med dåligt självförtroende. Det finns många anställda inom äldreomsorgen som har dåligt självförtroende. De har inte någon utbildning och har arbetat länge på samma arbetsplats. De har en stor förtrogenhetskunskap som inte är synlig för dem själva. Lärarna beskriver att de utvecklat metoder så att de kan coacha och uppmuntra dem. I början tyckte jag att mötet med cheferna var obehagliga. De bevakade sina revir och de var noga med att markera mot skolan. Numera kan jag ta mera plats och stå upp för det som jag tycker är viktigt. Vad skolan kan och vad vi vill göra för att uppnå målen. Erfarenheter av samverkan med verksamheten I utbildningsmodellen ingår att läraren ska samverka med chefer och handledare i verksamheten och att de tillsammans planerar innehållet i utbildningen. Detta samarbete kallas för treklövern. Det finns även en tanke om att verksamheten ska få del av de kunskaper som de studerande får i utbildningen, dvs. en form av organisatoriskt lärande. Det handlar till stor del om hur de nya kunskaperna tas tillvara, efterfrågas av den egna arbetsplatsen. I lärandet på ar- 12

13 betsplatsen har cheferna en stor betydelse, genom att skapa förutsättningar för ett kollektivt lärande på arbetsplatsen. Att ta tillvara på erfarenheter och bygga vidare på teoretiska kunskaper kräver ett annat sätt att tänka., både från utbildningssystemet och från verksamhetens sida. Lärarna beskriver hur samarbetet har sett ut med chefer och handledare på lite olika sätt. En lärare menar att vanliga skolor inte bygger relationer med arbetsgivaren. Skolan måste samverka mer med verksamheten för att kunna utveckla omvårdnadsprogrammet Samarbetet med cheferna har fungerat både bra och dåligt. Några få av de intervjuade lärarna menar att de inte haft något samarbete alls med cheferna, och några lärare menar att de inte visste vilka cheferna var. Resultaten från enkäten stämmer väl överens med ovanstående resultat. 38 procent uppger att de haft ett gott samarbete med enhetscheferna, 50 procent ganska bra samarbete och 12 procent ganska dåligt samarbete med cheferna. Liknande variationer finns även från loggbok och i minnesanteckningarna. I enkäten har frågan ställts till de studerandena om de anser att deras chef har stöttat dem i utbildningen. 75 procent av de studerande svarar att de fått stöd av sin chef och arbetsgivaren. De anger att chefen uppmuntrat dem till att söka utbildningen samt att de fått gå på betald arbetstid. Cheferna har inte haft förutsättningar i organisationen för att delta på gemensamma möten och planering av utbildningens innehåll. Flertalet av cheferna har mera sett sitt uppdrag att ansvara för den praktiska planeringen av utbildningen. Verksamheten kan vara lite rädd för vad vi ska åstadkomma från skolan. Det är läraren som håller ihop skolan och verksamheten där. Lärarna vänder sig till cheferna och inte tvärt emot. Jag har kommit närmare vissa chefer Lärarna ger olika bilder av hur samverkan har gått till. Samtliga har bjudit in cheferna till gemensam dialog och planering kring utbildningens innehåll och genomförande. Till dessa träffar har inte alla chefer kommit, men de som kommit är engagerade och vill vara med och påverka. Samtliga lärare har en gemensam bild av hur chefernas arbetssituation ser ut. De menar att cheferna har en stor arbetsbörda och att de är hårt belastade. Cheferna har inte fått någon extra tid för att arbeta med treklövern. Extra tid har däremot både lärarna och handledarna haft. Jag ser nu i efterhand att jag anpassade mig för mycket till cheferna i början för att få ihop utbildningen. De var fem stycken och jag var ensam lärare. Jag var rädd att de skulle uppfatta mig som stel och inte veta hur det skulle vara. Samarbetet är bra nu och vi har en bra diskussion och vi planerar innehållet och utvärderingen av utbildningen tillsammans. Flera av lärarna har ett gott samarbete med cheferna och de beskriver samarbetet som att de har förtroende för varandra De har kontinuerliga möten med ett bestämt syfte, och de vet vilka frågor som ska behandlas. Dessa lärare ser cheferna som en resurs och några lärare fungerar även som ett bollplank till cheferna. Flertalet av lärarna menar att det är viktigt att cheferna är delaktiga, men det är svårt att veta hur delaktigheten ska organiseras så att det passar cheferna och deras arbetssituation. Olika enhetschefer har olika kraft att arbeta vidare med det som vi kommit överens om på våra planeringsträffar. Enhetscheferna är med på tåget, men det har tagit olika lång tid. 13

14 Samarbetet i treklövern har varit fantastiskt. Varför har vi inte gjort så här tidigare? Det blir effektivt, lätt att kommunicera och vi vet om varandra. Vi har haft bra struktur, tydliga möten, rak kommunikation, samma mål och ingen strider för sin egen sak. På de arbetsplatser där cheferna är engagerade och delaktiga i utbildningen fungerar återkopplingen tillbaka till arbetsplatsen. Cheferna ger utrymme för de studerande på t.ex. APT 3, där de kan berätta för sina arbetskamrater om viktiga delar i utbildningen. Där det fungerar bra blir arbetsplatsen en arena för lärande där ny kunskap produceras. Det sker ett utbyte av kunskaper mellan arbetslaget och den studerande. Jag ser mig inte enbart som lärare utan jag är delaktig i en organisationsutveckling. Jag deltar i strategiska möten men enhetschefer och medarbetare på olika nivåer På några av arbetsplatserna samarbetar lärarna och cheferna med att skapa en bank för olika problem som finns i verksamheten, en problembank. Dessa problem, eller utvecklingsområden, fungerar sedan som underlag för att konstruera case som är det material som lärarna använder som en bas i undervisningen. När casen är autentiska blir det samtidigt en utvecklingsprocess i verksamheten. De studerande löser casen med hjälp av teoretiska kunskaper, men även med hjälp av kolleger och andra yrkesprofessioner i verksamheten. Samtliga lärare menar att cheferna är en viktig resurs i APL; de är en tillgång och lärarna är beroende av dem. Lärarna menar att det inte går att driva en sådan här utbildning om inte cheferna är engagerade och delaktiga i processerna. Ett bra samarbete kan leda till att det sker en verksamhetsutveckling. Då krävs att verksamheten tar tillvara på de kunskaper som de studerande får under utbildningstiden. Att ta tillvara på de studerandes kunskaper ute i verksamheten kunde utvecklas mera, anser flertalet av lärarna. I enkäten har de studerande svarat på frågan om de har börjat ifrågasätta det vanliga traditionella arbetet på arbetsplatsen. 22 procent anger i hög grad, 53 procent i viss mån, 17 procent varken ja eller nej och 6 procent har svarat nej. 2 procent har inte svarat alls. Resultatet visar på att det finns en medvetenhet hos de studerande att kritiskt tänka kring arbetsmetoder i verksamheten. På frågan om de studerande fått använda det de lärt sig genom utbildningen i arbetet svarade 76 procent ja, 15 procent nej och 9 procent har inte svarat. En annan fråga som ställdes till de studerande var om de anser att deras deltagande i utbildningen bidragit till en utveckling av arbetet. 76 procent svarar ja, 15 procent svarar nej och 8 procent har inte svarat på frågan. Resultaten från enkäten visar att de studerande anser att de får använda sina kunskaper i det dagliga arbetet, men lärarna anser att verksamheten inte tar tillvara på de studerandes kunskaper fullt ut. Samverkan mellan skolan och verksamheten handlar till stor del om att finna en balans mellan två olika system. Lärarna beskriver hur de tar initiativ till samarbete och det sker till stor del på skolans villkor. Detta framkommer även i enkäten, där både enhetschefer och handledare beskriver hur utbildningsanordnarna är de som driver på och initierar samarbetet. Innebär det att skolan har övertaget och att verksamheten passiviseras? Om det finns ett gemensamt ansvar för att skapa goda lärvillkor i utbildningen och att göra arbetsplatsen till en lärarena, så kan APL fungera på ett intressant sätt. Samarbetet med handledarna är en del i treklövern. Några av de intervjuade lärarna har inte haft handledare i utbildningsmodellen. Flertalet av de lärare som haft handledare anser att de 3 APT betyder arbetsplatsträff och sker regelbundet tillsammans med chefen och arbetslaget. 14

15 varit en viktig resurs och att de har fungerat som en mellanhand mellan skolan och verksamheten. Handledarna har fungerat som ett stöd till läraren, och det är handledarna som haft den största kontakten med de studerande. Lärarna har bollat idéer med handledarna om föreläsningar och studiehandledningar samt vid konstruktioner av case. Handledarna har ansvarat för vissa teman, diskussioner och det lärande samtalet. Genom samarbetet med handledarna har flera av lärarna fått en annan syn på lärarrollen. Lärarrollen bör vara att ansvara för planering och examination. Handledaren kan ansvara för punktinsatser i lärande situationen och arbeta på uppdrag av läraren. Någon av lärarna anser att lärarrollen har blivit mera tydlig, att det handlar om att vara pedagog och att skapa goda lärmiljöer. Lärarna har blivit avlastade av handledarna genom att de har ansvarat för många praktiska göromål som lärarna annars får göra själva på skolan. Flertalet av lärarna handleder handledarna i deras kontakter med de studerande. Samtliga lärare som haft handledare menar att de lärt sig mycket av handledarna och att det har varit roligt att samarbeta med dem. En av lärarna menar att hon är imponerad av handledarna, de har hög kompetens. Handledarna har en teoretisk bas att stå på, de leder grupper, väljer litteratur. Vi ska ge stöd till dem vid behov och jag har fått träna mig i att vara tyst och ge stöd bara när det behövs. Läraren stöttar handledaren när det blir jobbigt i arbetslaget. Handledaren är en resurs och en samarbetspartner. Handledarna är ett komplement till lärarna, men det krävs att de används på rätt sätt, anser flertalet av lärarna. Några få av lärarna har haft svårigheter med att samverka med handledarna. De har haft svårt att se vilken funktion som handledarna kan ha i utbildningen. De menar att det har varit komplicerat att samarbeta med handledaren, och läraren förstod inte hur hon skulle använda dem. Det var besvärligt att hitta den nya rollen i samarbetet. En av dessa lärare menar att hon försökt att använda dem vid några tillfällen, men det blev inte bra. I vissa lägen kunde man se det som ett merarbete för att hitta moment som passar för handledaren. Deltagarna hade svårt att se handledarens roll i början. De undrade över deras funktion. Till en början blev de ifrågasatta. Samarbetet med handledarna kan utvecklas och bli bättre, menar läraren. Handledarna måste veta sin roll och vara trygga i den. De måste veta vad de kan göra och vad de inte kan göra. Handledarna får inte bli för självständiga, menar några lärare. I enkäten har frågor ställts till lärarna om hur samarbetet har varit med handledare och chefer. Svaren från enkäten stämmer väl överens med de resultat som redovisats här. Flertalet, 67 procent, anser att samarbetet med chef och handledare fungerat mycket bra, och 22 procent anser att det fungerat ganska bra. Några få, 11 procent, uppger att samarbetet fungerat ganska dåligt. Analysen från minnesanteckningar, som gjorts i försöksverksamhetens olika sammankomster, visar att lärarna är mycket nöjda med samarbetet med handledarna. Beskrivningen 15

16 av samarbetet med handledare stämmer överens med resultaten från loggböcker, minnesanteckningar och enkäten. Vad krävs av en lärare för att samverka med olika yrkesgrupper i äldreomsorgens verksamhet? Flertalet menar att läraren måste ha social kompetens, vara flexibel och inte rädd för att driva frågor. De behöver även vara trygga i sin lärarroll, ödmjuka och smidiga. En fördel, menar fleratlet av lärarna, är att de tidigare arbetat i liknande verksamheter, vilket underlättar kommunikationen och de kan verksamhetens koder och språk. Vidare menar de att det är viktigt att var lyhörd och kunna hantera osäkerheten som uppkommer när läraren inte är i skolans trygga värld. Läraren måste kunna hantera att läraren inte vet mest, med den inställningen kommer lärarna att lära sig mycket nytt från verksamheten. Skolan är i vissa avseenden en skyddad verkstad och det är bra att få komma ut i verksamheten och få nya kunskaper. Det har förekommit att lärarna inte har kunnat konstruera case därför att cheferna sagt nej till det föreslagna problemområdet. Lärarna uppfattar det som att det handlar om att bevaka revir mellan skolan och verksamheten. Verksamheten vill inte visa att de har problem, och cheferna menar att om inte de kan lösa dessa problem, så kan inte skolan och de studerande göra det. Lärarens uppfattning är att det går att lösa många svåra frågor genom pedagogikens hjälp, att pedagogiken blir ett verktyg där frågor ställs om varför och hur de gör. Genom att ställa frågor startar en reflektionsprocess och de studerandena kan lösa problemet tillsammans med verksamheten, dvs. det blir ett gemensamt lärande. Läraren menar att det handlar till stor del om att samverka och att tillsammans med verksamheten för att skapa en god lärmiljö. Minnesanteckningar från några kommuner beskriver bristen på samverkan mellan utbildningsanordnarna och verksamheten. Det handlar till stor del om informationsutbyte. Tanken var att det skulle ske en samplanering och att verksamheterna skulle närma sig varandra och lära av varandra. Den egna organisationen Hur ser villkoren ut i den egna organisationen när nya uppdrag och arbetssätt prövas för lärarnas del? Forskningen visar att det är av största vikt att det finns förutsättningar i den egna organisationen i form av ledningsstöd, tid, resurser m.m. för att en förändring ska bli hållbar. De intervjuade lärarnas upplevelse av stöd från ledningen i den egna organisationen ser olika ut. Två tredjedelar av alla lärare upplever att de inte har stöd i sitt nya uppdrag av den egna organisationen. De uttrycker önskemål om att kunna få feedback från skolledningen, och de vill att ledningen kunde vara ett bollplank i större utsträckning än vad de är nu. Lärarna efterlyser att ledningen inbjuder till kontinuerlig uppföljning och avstämning av det nya uppdraget. Vi sköter oss själva och ingen frågar efter vad vi gör. Några lärare menar att de får stöd från sin rektor och från de kolleger som arbetar inom samma utbildning samt från projektledaren som funnits i Kompetensstegens försöksverksamhet. Några skolor har engagerade rektorer som brinner för den nya modellen. På dessa skolor finns ett intresse från kolleger, och flera lärare är involverade i utbildningen i mindre eller större grad. I dessa organisationer förs även ett samtal om erfarenheter som görs i APL. På en arbetsplats används det lärande samtalet i lärarkollegiet och lärarna turas om att leda det. 16

17 Det finns inget intresse och ingen efterfrågan i den egna organisationen av att få del av de kunskaper som lärarna fått genom att arbeta med APL. Det sociala stödet och den interna diskussionen från kolleger är obefintlig, menar de flesta lärarna Det finns en föreställning om att erfarenheter och lärdomar från kompetensstegen sprider sig själv i organisationen Det finns en dubbelhet i lärarnas upplevelse av bristen på stöd. Det kan tolkas så att ledningen har det fulla förtroendet för att läraren ska fixa det nya uppdraget. Det finns inga tidigare erfarenheter att falla tillbaka på och ledningen låter lärarna arbeta fritt och självständigt. Rektorerna ger lärarna sitt stöd genom att ge dem fria händer. Detta kan tolkas som ett ointresse från ledningen sida. Jag har fått fria händer och uppmuntrats till att fortsätta mitt samarbete med kommunerna. Jag har fått tid och uppmuntran och en klapp på axeln av ledningen. Stödet från kollegerna som inte är involverade i utbildningen är bristfälligt, menar de flesta lärarna. Kollegerna är inte intresserade av vad lärarna gör i APL. Det finns en skepsis bland kollegerna att de studerande inte läser alla kurser och arbetar med målen i alla kursplaner. Det finns även en rädsla från kollegerna att de inte ska få sökande till de reguljära programmen, eftersom det är så många som erbjuds utbildning i verksamheterna. Det finns ett generellt problem på skolorna, menar några lärare. Det handlar om att varje lärare arbetar individuellt och sköter sitt. Flera lärare menar att det finns en förståelse från kolleger och några ser positivt på det som lärarna gör, men det finns ingen dialog och erfarenhetsutbyte. Det finns ingen kommunikation och intresse från våra kolleger av att veta vad vi arbetar med och hur vi gör. Varje lärare lever i sitt uppdrag och de arbetar individuellt. Våra kolleger ifrågasätter kvaliteten på utbildningen och om utbildningen når de kursmål som finns i kursplanen, eftersom de studerande inte läser alla kurser. Några lärare menar att det finns hinder i den egna organisationen för att utveckla en ny lärarroll. Organisationen och strukturen är hierarkisk, och läraren får ett schema som de ska arbeta efter. Schemat är oftast fyrkantigt, där det inte finns utrymme för flexibilitet och nytänkande. Några lärare menar att lärarna arbetar i en organisation där lärande och kunskapsutveckling är centrala delar. Det finns dock sällan något uttalat krav eller någon genomtänkt målsättning för lärarnas egen kompetensutveckling och det egna lärandet. Det bygger på lärarnas eget engagemang och vilja till att kompetensutveckla sig själva. Några lärare menar att de måste börja arbeta mera i lärarlag på skolan, och de efterlyser även ett forum där det förs diskussioner kring pedagogik och undervisningsmetoder. Det behövs en mötesplats på skolan för pedagogiska diskussioner, där utbildning och personalens utveckling diskuteras och inte bara faktakunskaper. 17

18 Det finns även en okunskap kring behovet av att skolan utvecklas och möter samhällets krav på utbildning och kompetensutveckling. En lärare menar att skolan ligger efter när man jämför med andra förvaltningar i kommunen. Det finns ingen tydlig och klar tanke om utveckling på skolan, vi arbetar i gamla spår trots att det står i läroplanen att skolan ska samverka med samhället. Ledningen måste sätta mål med vad man vill med utbildningen och att utveckla kvalitet. Samverkan mellan skolan och arbetsplatserna behöver utvecklas och det finns inte kunskaper om varandras kompetensområden. En lärare menar: Det är inte naturligt för lärarna att kontakta verksamheten för att uppdatera sig om olika utbildningsbehov som finns i verksamheten. Verksamheten är inte vana vid att kontakta vuxenutbildningen. Inom äldreomsorgen finns ett digert utbildningsprogram som är framtaget för deras kompetensutvecklingsbehov. Vi på skolan har ingen aning om detta. Vi lärare kunde ansvara för vissa utbildningsdelar och på andra kunde vi vara med för att få egen kompetensutveckling. Några skolor har tagit tillvara på erfarenheterna från APL och modellen kommer att införas i utbildningar som inriktar sig på verksamheter för funktionshindrade. Några lärare har tagit emot studiebesök från andra kommuner samt själva varit ute och föreläst om den egna utbildningsmodellen. Resultaten från minnesanteckningar, där politiker och högre tjänstemän inom utbildningsförvaltningen och verksamheten funnits med, visar på att de vill ha kvar utbildningsmodellen, samt att den ska utvecklas och även användas inom andra verksamheten än äldreomsorgen. De anser att det har varit nödvändigt med en nationell satsning, och några politiker menar att det kan vara svårt för kommunerna att själva driva frågorna utan nationellt stöd. Resultat från analysseminariet Försöksverksamhetens modell har visat sig vara en bra grundmodell, som alla försökskommunerna har utvecklat på olika sätt. Lärarrollen har utvecklats och blivit tydigare, och det handlar inte enbart om att vara ämnesexpert. En stor del i lärarrollen är att finna arbetsmetoder som riktar sig mot verksamheten. Erfarenheterna från försöksverksamheten har spridits till andra kommuner, och det har varit värdefullt för dessa att ta del av dem. Ett resultat är att det behövs en större samverkan i lärarkollegiet på skolan, både med dem som är inne i och arbetar i den nya modellen och de kolleger som finns i andra utbildningar. Det handlar om att lära av varandra. Lärarna arbetar med att utveckla och skapa förutsättningar för andras lärande, men det finns inget utrymme för lärarutveckling. Det finns en struktur i utbildningssystemet som medför att lärarna ska arbeta individuellt med sina kurser. Flera av de försökskommuner som funnits med i projektet har inte en fortsatt planering för att använda och utveckla modellen i utbildningssammanhang. Några andra kommuner har en strategi för att modellen ska utvecklas, och i dessa kommuner pågår en planering för en fortsättning av utbildningssatsningarna. I de kommuner där modellen finns kvar har ett helhetsperspektiv tagits, där hela verksamheten är involverad. En av kommunerna hade en halvtidsutvärdering som genomfördes av en extern utredare. Utvärderaren lyfte fram viktiga resultat och poängterade att kommunen hade nya och spännande saker på gång som var nyskapande. 18

19 Detta togs emot positivt av beslutsfattarna. Det medförde att kommunen beslutat att utbildningen ska fortsätta, och att modellen ska utvecklas och förfinas. Det finns problem med att utbildningen utgår från verksamhetens behov, från de lokala arbetsplatserna och enbart mot äldreomsorg. Det finns en risk att perspektiven blir för snäva, att inte helheten blir tydlig. Någon av deltagarna menade Läraren måste släppa kontrollen, våga tro på människan. Om personen byter arbetsplats ligger det på individens ansvar att förkovra sig Det är viktigt att det finns en arena på arbetsplatsen där treklövern kan mötas. Den måste organiseras, eftersom det inte uppstår av sig själv. Det är viktigt att ha samtal med varandra, där de olika rollerna som personerna har förtydligas och vilka förväntningar som var och en har på de andra. Det är viktigt att vara ödmjuka inför varandras kompetens, att ha en bra kommunikation och hitta sin egen roll. Det är också viktigt med ett vinna-vinna koncept. Vissa chefer har inte samma syn på kunskap som lärarna när det gäller att en stor del av lärandet kan ske på arbetsplatsen. Flera chefer anser att lärande och utbildning ska ske på skolan. Genom att lärarna har bedrivit utbildningen på arbetsplatsen har det medfört att de fått bättre kontakt med verksamheten, vilket även gynnat eleverna i de reguljära utbildningarna. Eleverna får ett bättre bemötande och även innehållet i praktiken har blivit bättre. Personalen på arbetsplatserna vågar komma med kritik och ta ett större ansvar för praktiken. Handledarna är den funktion som gör att vågskålen kan väga jämt, menar lärarna. Funderingar finns kring att använda och utveckla handledarfunktionen i den reguljära utbildningen. Arbetsplatsen är en känd arena där eleverna har sin praktik, och det finns ett antal handledare som är ansvariga för att ge stöd till eleverna. Det går att utveckla den arenan. Lärarna kan åka ut till arbetsplatserna och vara pedagogiskt stöd i handledarnas utvecklingsarbete. De kan implementera lärande samtal som en metod och utbilda dessa handledare till att få ett ökat ansvar för lärande och utveckling, tillsammans med lärare och chef. Idag dras resurserna in från utbildningsanordnarnas sida, och det finns inte tillräckligt med tid för handledning från läraren till eleverna i reguljär utbildning. Teori och praktik måste integreras, det finns annars en risk att det sker en oreflekterad modellinlärning om det enbart är erfarenheter från arbetsplatsen som bearbetas. E-portfolie kan vara en metod som kan vara användbar i flera sammanhang, som ett underlag för enskild eller gemensam reflektion, t.ex. med läraren. Sammanfattning och analys Resultaten visar att lärarnas roll och uppdrag har förändrats genom APL. Flertalet av lärarna har värdefulla erfarenheter av att vara ute på arbetsplasterna, men det har varit en omställning för dem, och för några lärare har det tagit tid att forma den nya lärarrollen. Fördelar med att vara ute i verksamheten är att det är lättare att knyta resurspersoner till verksamheten, tycker lärarna. Undervisningen i APL får en praktisk utgångspunkt, där handlandet blir centralt (Dewey, 1999). Genom att undervisningen blir förlagd ute på arbetsplatserna kan det bidra till att räta upp den obalans och ojämlikhet som finns mellan utbildningssystemet och verksamheten, där utbildningssystemet har tolkningsföreträde (se figur 1). Utbildningen blir mer otraditionell där lärarrollen är central, men även verksamhetens olika professioner tar en central plats i undervisningen. Det är dock inte tillräckligt att enbart flytta ut utbildningen i lokaler på arbetsplatsen. Det krävs andra insatser för att ojämlikheten ska balanseras. Det handlar till stor del om att utveckla ett samarbete mellan dessa verksamheter, där treklövern är en modell som visat sig vara framgångsrik. Några få lärare ser inte några vinster med att bedriva undervis- 19

20 ningen ute på arbetsplasterna i äldreomsorgen. De menar att de har ändamålsenliga lokaler i skolan och borde använda dem. Dessa lärare kan anses bidra till att upprätthålla den rådande obalansen mellan utbildningssystemet och arbetslivssystemet (Baumgarten, M. Svensson, L. Tallvid, K. & Åberg, C, 2007; Larsson, 2007). Flertalet av lärarna anser att deras lärarroll har förändrats och utvecklats. Det har till stor del skett genom att de ställts inför olika utmaningar och dilemman som måste lösas. På det sättet har nya arbetssätt och metoder utvecklats. Ett talesätt har myntats i försöksverksamheten: Vi bygger båten samtidigt som vi seglar den. Den traditionella synen på att läraren vet det mesta har omprövats och lärarna har lärt mycket från verksamheten och de anställda där. Den nya lärarrollen handlar om att vara handledare, coach, god pedagog, att vara metodkunnig samt att kunna organisera och samordna skolans krav med verksamhetens, menar lärarna. Undervisningen blir med nödvändighet mer strukturerad på grund av färre undervisningstillfällen, men den blir samtidigt mer flexibel. Undervisningsmaterialet omarbetas ständigt, eftersom innehållet styrs mer utifrån verksamhetens behov med en större helhetssyn. Undervisningen sker i mer öppna lärprocesser, där de studerande har ett större inflytande, enligt lärarna. Det informella lärandet, i kombination med det formella lärandet, har en central plats i lärarnas planering (Svensson & Åberg, 2001; SOU 2007:88). Flera lärare menar att deras syn på kunskap och hur de värderar kunskap har förändrats. Genom det nya arbetssättet, att utgå från de studerandes erfarenhet, ser lärarna att det finns goda kunskaper bland anställda på berörda arbetsplatser. Lärarna blir mer medvetna om att kunskapen ska vara användbar och att den ska kunna omsättas i praktisk handling, dvs. kravet på kompetens har blivit tydligare. Det har varit utmanande att koppla samman teori och praktik till en helhet, tycker flera lärare. Lärarnas uppfattning är att de studerande lättare kan koppla teorin till praktiken genom att de arbetar med verkliga fallstudier som är utgångspunkten i undervisningen. När fallstudierna är autentiska sker ofta ett lärande på den arbetsplats där fallstudierna är hämtade från. Inom forskningen definieras det som ett reflekterat och integrerat lärande där individens lärande kombineras med organisatoriska förutsättningar. Detta skapar förutsättningar i verksamheten att utveckla och förändra arbetsmetoder så att de motsvarar de behov som finns i verksamheten (Svensson & Åberg, 2001; SOU 2007:88). Kursplanerna används flexibelt, men är styrande vid bedömningar av deltagarnas prestationer. Lärarna har olika uppfattningar om möjligheten att validera de studerandes kunskaper. Det handlar till stor del om svårigheter med att kunna göra en rättvis bedömning, menar lärarna. Läroböcker används i begränsad utsträckning i undervisningen. De läroböcker som finns är inte skrivna för vuxna med arbetslivserfarenhet och används därför i mindre omfattning. Flera lärare gör eget material, använder artiklar, nätet, böcker och lär av varandra. Det sker även ett lärande mellan andra yrkesverksamma i organisationen. Reflektion och det lärande samtalet är metoder som utvecklats och använts i utbildningen, och denna metodik har fungerat som en grundmetod i alla kurser. Det nya arbetssättet ifrågasätter de traditionella läromedlen, fastställda scheman och kursplaner som är starkt styrande i den reguljära utbildningen. I APL tas större hänsyn till den enskilda individen genom att studerande kan validera och läsa kurserna utifrån tidigare erfarenheter och kunskaper (Baumgarten, M. Svensson, L. Tallvid, K. & Åberg, C, 2007; Larsson, 2007). En fungerande treklöver (mellan lärare, handledare och verksamhetschef på arbetsplatserna) har varit en viktig förutsättning för utformningen av en annorlunda lärarroll. De lärare som inte haft en fungerande treklöver har format utbildningen efter en mer traditionell modell. Lärarna menar att det är i mötet med verksamheten som deras lärarroll ifrågasätts och utmanas, vilket medför att de måste tänka i nya banor och arbeta i mer otraditionella former. Flertalet av lärarna ser samverkan i treklövern som en förutsättning för att kunna bedriva APL- 20