1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Thailand 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Thailand är en monarki som 1992 etablerade sig som parlamentarisk demokrati. Vid det senaste ordinarie parlamentsvalet i februari 2005 upprepade Thaksin Shinawatra och hans parti Thai Rak Thai (TRT) valsegern från Militärkuppen den 19 september 2006, under ledning av arméchefen Sonthi Boonyaratglin, bröt denna femtonåriga demokratiska ordning. Regeringen avsattes, undantagstillstånd infördes, författningen upphävdes och en övergångsregering tillsattes under ledning av den tidigare medlemmen av kungens rådgivande organ Surayud Chulanont. Kuppmakarna, som bildade Rådet för nationell säkerhet, angav som skäl bland annat att premiärminister Thaksin missbrukat sin ställning genom att skapa splittring i landet samt gjort sig skyldig till korrupta affärstransaktioner. Kort tid efter kuppen beslöt juntan att häva undantagstillståndet i större delen av landet, inklusive Bangkok. Arbetet på en reviderad konstitution har inletts och utfästelser har gjorts om att inom kort hålla folkomröstning och allmänna val. Mycket talar för att demokratin kan komma att återställas under innevarande år. I avvaktan på detta råder inskränkningar när det gäller pressfrihet, mötesfrihet och andra grundläggande civila och politiska rättigheter. Monarken har en stark ställning och har historiskt varit en stabiliserande faktor i Thailand. Kungen har vid ett par tillfällen ingripit för att lösa politiska konflikter. Thailand har uppvisat stora framsteg vad gäller mänskliga rättigheter (MR) under det senaste dryga decenniet. Samtidigt har landet tagit vissa steg tillbaka, framförallt i samband med kuppen och de frihetsbegränsande restriktioner som då infördes. Undantagstillståndet i södra Thailand har varit i kraft sedan juli 2005 och polisingripanden har vid ett antal tillfällen resulterat i våld med dödlig utgång,

2 2 särskilt vid gripande av personer misstänkta för narkotikabrott och i samband med oroligheterna i området. Domstolarna är självständiga i förhållande till den lagstiftande och exekutiva makten, men domstolsväsendet är påverkbart för inflytelserika personer. Korruptionen är utbredd inom vissa områden i samhället, och straffrihet förekommer. Dödsstraff tillämpas fortfarande, men inga domar har verkställts sedan Yttrande- och föreningsfrihet är förankrad i lag men har under året i ökande grad begränsats av det "civila" undantagstillståndet i södra Thailand. Efter militärkuppen har undantagstillståndet i hela landet använts för att begränsa radio- och TV-utsändningar och för att i viss utsträckning censurera tryckta media. Föreningsfriheten vad avser politiska föreningar upphörde att gälla efter kuppen. Den snabba ekonomiska utvecklingen i landet har gjort att många thailändare fått bättre levnadsvillkor, samtidigt som andelen fattiga minskat markant. Omfattande satsningar på utbildning, liksom på förebyggande hälsovård, har gett resultat och lett till att utbildningsnivån i landet ökat och att Thailand lyckats vända landets negativa hiv/aids-trend. Satsningar har också gjorts för att öka jämlikheten mellan könen och för att skydda barnets rättigheter. Landet har dock fortfarande stora problem med människohandel och sexindustri, i vilka barn ofta är inblandade. Omkring flyktingar från Burma befinner sig fortfarande i flyktingläger längs gränsen i nordvästra Thailand. Nya löften om utfärdande av thailändska ID-handlingar har givits av premiärminister Surayud. En sådan åtgärd skulle ge flyktingar rätt att flytta inom landet och att arbeta. I de norra delarna av landet lever ungefär en miljon medlemmar av olika bergsfolk. Hälften av dessa saknar thailändskt medborgarskap och betraktas därför som illegala invandrare i sitt eget land. Ett flertal nationella och internationella enskilda organisationer, som på olika sätt arbetar för mänskliga rättigheter, finns i Thailand. Kurser i mänskliga rättigheter finns också på universitetsnivå. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer En nationell kommission för mänskliga rättigheter inrättades under hösten Den har till uppgift att årligen rapportera om läget för de mänskliga rättigheterna i Thailand samt undersöka brott mot mänskliga rättigheter som anmäls av thailändska medborgare. Kommissionen kan dock inte föra kränkningar av mänskliga rättigheter inför nationell domstol. Den lider också av brist på resurser och har snarast motarbetats av den förra regeringen. Den nationella kommissionen för mänskliga rättigheter presenterade i början av augusti 2004 ett utkast till rapport avseende åren om situationen rörande de mänskliga rättigheterna i landet. Kommissionen har hittills tagit emot över anmälningar om övergrepp, som huvudsakligen skall ha

3 begåtts av poliser. Rapporten redovisar en positiv utveckling inom flera områden, framförallt när det gäller lagstiftning, men pekar också på svagheter eller regelrätta kränkningar inom andra områden. Thailand har ratificerat: - Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW, 1985) och dess tilläggsprotokoll om enskild klagorätt (CEDAW-OP, 2000) - Konventionen om barnets rättigheter (CRC, 1992) och de två fakultativa protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn. - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR, 1996). De två fakultativa protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet har dock inte ratificerats. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR, 1999) - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD, 2003) Thailand har undertecknat, men ännu inte ratificerat, stadgan för den internationella brottsdomstolen (ICC, 2000). Landet har inte undertecknat eller ratificerat flyktingkonventionen eller dess tilläggsprotokoll från Detta gäller även konventionen mot tortyr (CAT) och det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr. Thailand har lämnat in totalt fem rapporter till FN:s konventionskommittéer. Tre gäller CEDAW (1987, 1999 och 1999), en gäller CRC (1996) och en gäller ICCPR (1999). Thailand ligger efter i rapportering om samtliga ratificerade konventioner. Ingen rapport har till exempel inkommit vad gäller ICESCR (förfallodatum juni 2002). Senast Thailand fick besök av en av FN:s specialrapportörer för mänskliga rättigheter var i maj Den dåvarande thailändska regeringen under ledning av premiärminister Thaksin, tackade därefter nej till besök, vilket tolkades som bristande intresse för samarbete med det internationella systemet för skydd av mänskliga rättigheter. 3 MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Thailand har inte anslutit sig till konventionen mot tortyr och annan inhuman eller kränkande behandling eller bestraffning (CAT). Dock pågick under 2006 diskussioner på justitieministeriet om en eventuell framtida ratifikation. Den nationella lagstiftningen förbjuder summariska avrättningar, påtvingade eller ofrivilliga försvinnanden, tortyr och misshandel. Rapporter vittnar trots detta om överträdelser på flera av ovan nämnda områden i samband med oroligheter i södra Thailand, särskilt av polisen, säkerhetsstyrkorna och rättsapparaten. Maktmissbruk och våld, som utövas av offentlig tjänsteman, inrapporteras sällan och får oftast inte några rättsliga konsekvenser.

4 4 Sedan det "civila" undantagstillståndet trädde i kraft i södra Thailand (sommaren 2005) finns rapporter om oroväckande höga siffror vad gäller summariska avrättningar av "misstänkta narkotikasmugglare". I flertalet fall hävdar den thailändska polisen att de misstänkta skjutit först. Dödsfallen utreds aldrig. I hela landet beräknas mellan personer ha dödats av polisen under det av Thaksin initierade "war on drugs". Inget av dessa dödsfall har lett till åtal (se nedan under rubrik 7). Polisens och militärens användande av våld med ibland dödlig utgång, uppmärksammades även efter stormningen av moskén i Krue Se i södra Thailand april 2004 där alla 32 förskansade rebeller dödades och efter den så kallade Tak Bai-incidenten i oktober 2004 vid vilken sju personer sköts till döds och 78 kvävdes under en fångtransport. Vid båda händelserna dödades och sårades även personer ur säkerhetsstyrkorna. Ingen tjänsteman, vare sig inom polis eller militär, har ställts till svars för dessa händelser. Däremot har 58 personer åtalats för deltagande i upploppet i Tak Bai, ett åtal som den nye, tillfällige, premiärministern Surayud dock lade ner i början av november. Förhållandena i thailändska fängelser är kända för att vara mycket spartanska, men anses överlag inte utgöra någon allvarlig fara för fångarnas liv eller hälsa. Många fängelser är kraftigt överbelagda och tillgången till sjukvård är otillräcklig. I fängelserna med plats för totalt personer fanns år personer, varav män och kvinnor. Förutom traditionella fängelser finns det även öppna anstalter. Under 2006 uppges dock överbeläggningen generellt ha minskat, något som skall ha lett till att våldsutbrotten blivit färre. Förhållandena i häktena är dock fortsatt allvarliga. Uppgifter om övergrepp, misshandel och tortyr i fängelserna förekommer. På vissa fängelser förses fångar med fot- och handbojor. Detta gäller framförallt dödsdömda fångar, som tvingas bära dessa bojor dygnet runt. Enligt vissa källor diskrimineras afrikanska och icke-thailändska asiatiska fångar särskilt. Andra utländska medborgare, däribland svenskar, behandlas i princip korrekt och får tillgång till läkarvård genom sina respektive ambassader. 4. Dödsstraff Thailand tillämpar dödsstraff. Landet har ännu inte ratificerat tilläggsprotokollet till konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna, som syftar till att avskaffa dödsstraffet. Sedan år 1935 har sammanlagt 316 män och tre kvinnor avrättats i Thailand. Dödsstraff utdöms för mord samt för smuggling av tyngre droger som heroin och amfetamin. Nåd kan beviljas av kungen inom 60 dagar efter domens utfärdande och omvandlas då till livstids fängelse. Gravida kvinnor avrättas som regel inte, inte heller individer som bedöms svårt psykiskt sjuka. En lag som förbjuder avrättning av individer under 18 år antogs i december 2000, för att bättre anpassa den inhemska lagstiftningen till konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Från och med oktober samma år verkställs dödsdomar inte heller som tidigare genom arkebusering, utan genom en giftinjektion.

5 Efter ett uppehåll i verkställandet av dödsdomar mellan åren , återupptog Thailand avrättningar under Sedan år 2004 har enligt uppgift inga dödsdomar verkställts i Thailand, även om dödsdomar fortfarande utfärdas. Det finns knappast någon inhemsk opinion mot dödstraffet och medierna tar sällan upp frågan. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Texten i Thailands tidigare konstitution från 1997 gav ett gott skydd för rätten till liv, personlig frihet och rörelsefrihet. I den nu gällande, tillfälliga, konstitutionen är bestämmelserna om mänskliga rättigheter utformade som ett svepande skydd, där rättigheter som "alltid åtnjutits av det thailändska folket" kombineras med "sedvänja hos den demokratiska staten". Denna formulering kan inte sägas ge ett fullgott skydd för mänskliga rättigheter. Dock finns en direkt hänvisning till "Thailands existerande internationella förpliktelser", vilket skulle kunna tolkas som en förändring till det bättre nämligen att texter i internationella fördrag blir direkt tillämpliga nationellt, utan att som tidigare behöva omsättas i nationell lagstiftning. Eftersom konstitutionsdomstolen fortfarande är upphävd, är det dock ännu i november 2006 oklart vilken eller vilka institutioner som ska garantera att konstitutionen efterlevs och tolka dess bestämmelser. Den uppblossande konflikten i södra Thailand har lett till rapporter om ett ökat antal försvinnanden och mord där under Några av de försvunna har återfunnits döda, medan andra fortfarande är saknade. Den 16 juli 2005 antog den thailändska regeringen ett dekret angående offentlig förvaltning under undantagstillstånd (Emergency Decree on Government Administration in States of Emergency, ett slags "civilt" undantagstillstånd) för södra Thailand. I oktober 2006 förnyades dekretet. Det ger myndigheterna rätt att frihetsberöva människor upp till 30 dagar utan domstolsprövning. Rätten till advokat eller till att träffa anhöriga begränsas också. Dekretet stadgar dessutom att personer som frihetsberövats inte behöver hållas i polisstationer, häkten och fängelser, vilket bidragit till försvinnanden och häktningar där den häktade hålls incommunicado. Det finns inga uppgifter om hur många som häktats sedan dekretet trädde i kraft eller i vilken utsträckning fångarnas rättigheter har respekterats. Myndigheterna har också getts starkt ökade befogenheter att genomföra husrannsakningar, riva hus och byggnader samt att använda telefonavlyssning och på andra sätt övervaka medborgarna på ett sätt som hotar den personliga integriteten och rätten till privatliv. Det finns inga effektiva begränsningar eller kontroller som förhindrar missbruk av befogenheterna. Dekretet har mötts av kritik såväl inom som utanför landet. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har, i en rapport av den 28 juli 2005, starkt kritiserat dekretet och varnat för att det bland annat förstärker den kultur av straffrihet som redan existerar i Thailand. Fördömandet från internationella frivilligorganisationer är också starkt. Efter militärkuppen den 19 september 2006 utfärdades generellt undantagstillstånd för hela landet. Under detta har ett antal förbud utfärdats 5

6 som inskränker fri- och rättigheter. Yttrandefriheten har inskränkts och mötesfriheten för politiska möten dragits in. Personer med anknytning till den förra regeringen har frihetsberövats, men senare släppts utan att några åtal väckts mot dem. Thailands ekonomiska tillväxt drar till sig människor från de fattigare grannländerna. Flera miljoner personer från Burma, Kambodja och Laos arbetar i Thailand, majoriteten illegalt utan skydd av lagen. Utöver dessa tillkommer hundratusentals flyktingar som befinner sig inteoch inte heller återvända till sina hemländer. Thailand har svårigheter att hantera migrationsströmmarna och det stora antalet flyktingar i landet. Precis som är fallet i Thailands grannländer, är markägande ett stort problem, framför allt på landsbygden. Det thailändska fastighetsregistret är ytterst komplicerat. En relativt stor andel av jordbruksbefolkningen är därför i praktiken jordlös. I juni 2005 mördades en munk efter att ha startat en kampanj mot dem som utnyttjar systemet för att helt enkelt roffa åt sig mark (så kallad land grabbing). Reserestriktioner drabbar främst personer tillhörande etniska minoriteter, som saknar thailändska medborgarskapshandlingar. Dessa personer blir även ofta utnyttjade som illegal arbetskraft (se rubrik 16). 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Domstolarna är självständiga i förhållande till den lagstiftande och den verkställande makten, men domstolsväsendet är påverkbart för inflytelserika personer. Sedan 2001 har konstitutionsdomstolens självständighet ifrågasatts, då domare erkänt att de fattat beslut grundade på bedömningar gjorda med hänsyn till folkopinionen. Domar från civila domstolar kan överklagas. Några lagstadgade skillnader mellan mäns och kvinnors tillgång till rättsväsendet finns inte. Vid militärkuppen den 19 september 2006 avskaffades officiellt konstitutionsdomstolen och en tillfällig konstitution ersatte några dagar senare den gamla. Enligt denna ska de mänskliga fri- och rättigheter som Thailand i internationella konventioner förbundit sig till fortfarande gälla. Dock finns även en hänvisning till "thailändsk sedvänja", vilket riskerar öppna för nya, svagare uttolkningar av mänskliga rättigheter i Thailand. Det återstår att se hur den tillfälliga konstitutionen kommer att tolkas och tillämpas i praktiken. Det är också oklart vilka institutioner som i dagsläget skyddar dessa rättigheter. En ny, permanent konstitution förväntas antas genom folkomröstning inom ett år från kuppen. Problem inom rättsväsendet hänförs ofta till förundersökningsstadiet där polisen ges en stark ställning. Korruptionen är utbredd inom poliskåren. Åklagare kallas normalt in på ett sent stadium och det blir ofta aktuellt med försvarsadvokat först efter det att förundersökningen pågått länge (se även under punkt 7). 7. Straffrihet "Civilt" undantagstillstånd infördes genom dekret den 19 juli 2005 i Thailands tre sydligaste provinser Yala, Narathiwat och Pattani. Där slås fast att tjänstemän som agerar i överensstämmelse med dekretet, inte kommer att bli 6

7 7 föremål för undersökning eller bestraffning vid misstanke om brott. Det är med andra ord en in blanco straffrihet, eftersom förvaltningsdomstolarna har fråntagits sin uppgift att ta upp mål som handlar om brott mot dekretet. Det "civila" undantagstillståndet har varit i kraft under hela 2006 och dessutom kompletterats med ett generellt, militärt undantagstillstånd för hela landet efter militärkuppen den 19 september. Korruptionen inom polisen är omtalad. Korruption finns i stora delar av samhället och Thailand rankas år 2005 som nummer 59 av 158 länder (fallande skala) i Transparency Internationals korruptionsrapport. Förundersökningar om utomrättsliga avrättningar utförda av polis och militär läggs oftast ned på grund av bristande bevis. Åklagare är enligt brottmålslagstiftningen ålagda att fatta beslut om eventuella åtal på rekommendationer från polisen. Förundersökningar mot misstänkta polismän genomförs dock ofta av kolleger från samma enhet, vilket innebär att åtal sällan väcks. Detta förhållande försvårar möjligheten att komma till rätta med korruptionen inom polisväsendet. Händelserna i Krue Se-moskén (april 2004) och i Tak Bai (oktober 2004) då sammandrabbningar i södra Thailand mellan muslimer och säkerhetstjänsten ledde till att nästan 200 upprorsmän dödades av säkerhetsstyrkorna, har under 2006 fortfarande inte fått något rättsligt efterspel. Ett annat fall där det förekommit straffrihet är i samband med den kampanj mot droger som inleddes den 1 februari 2003 och som gick in i en ny fas under oktober-december Enligt Human Rights Watch har kampanjen krävt människoliv, varav 752 fall lett till förundersökning. Arresteringsorder har utgått i 117 fall och förhör har hållits i 90 fall. Oviljan hos polisen att undersöka resterande fall, kombinerat med en ökning av drogrelaterade mord, har lett till misstankar om utomrättsliga avrättningar från polisens sida. Den thailändska polisens utrensningar bland knarklangare och missbrukare har uppmärksammats internationellt och mött kritik från såväl internationella som regionala och lokala organisationer för mänskliga rättigheter; bland andra EU har framfört sin oro över situationen. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Den nu upphävda thailändska författningen garanterade yttrandefrihet och landet anses länge ha haft den kanske friaste pressen i Sydostasien. Den inhemska pressen har hittills varit kritisk och frispråkig. Det återstår att se vilket skydd den nya, tillfälliga, konstitutionen kommer att ge dessa friheter (se vidare under rubrik 6). Under förre premiärminister Thaksins regering uppvisades en allt strängare attityd gentemot media, som på olika sätt kringskar den tryckta pressens och etermedias frihet. Media uppmanades att inte kommentera händelser eller framföra åsikter som skulle kunna uppfattas som negativa i samhället eller utanför landet. En ökande självcensur noterades också, i synnerhet rörande kungahuset eller uttalanden som skulle kunna uppfattas som direkt kränkande mot religionen eller som hot mot den nationella säkerheten. I september 2005 lämnade Thaksin själv in en stämningsansökan mot tre välkända journalister

8 8 och den mediegrupp de representerade för att de uttalat sig kritiskt om premiärministerns relationer med kungen. Det "civila" undantagstillstånd som infördes i juli 2005 mot bakgrund av oroligheterna i södra Thailand, har gett regeringen ytterligare befogenheter att censurera uttalanden och åsikter som anses riskera att underblåsa konflikten. Ett militärt undantagstillstånd för hela landet infördes efter militärkuppen den 19 september 2006 och har bland annat använts för att inskränka yttrandefriheten. Ett antal lokala radiostationer i de norra delarna av landet (där de flesta av anhängarna till den förra regeringen finns) stängdes, tillgången till internationella nyhetskanaler stängdes av och nationella kanaler sände endast de nyhetsbudskap som kuppmakarna proklamerade. Efter kuppen har inskränkningarna successivt dragits tillbaka, men har i många fall ersatts av en omfattande självcensur. Dock finns efter kuppen en viss ökad frihet att uttala sig kritiskt om den tidigare regeringen. Dessutom kan det konstateras att en hel del diskussioner som ifrågasätter militärkuppen fått publicitet i framförallt engelskspråkig press. Den 28 november beslutade Rådet för nationell säkerhet att lyfta undantagstillståndet i 41 av Thailands 76 provinser, inklusive Bangkok. Under 2006 har Thailand ytterligare nedgraderats i Worldwide Press Freedom Index, från plats 107 till plats 122. Därmed rankas Thailand lägre än sina grannländer Kambodja (108) och Indonesien (103). Enligt den nya grundlagen från 1997 ska både TV och radio privatiseras men processen går långsamt och kantas av politisk träta och korruptionsanklagelser. Militären äger de flesta radiokanalerna och hyr ut dem till privata operatörer. Både TV och radio finansieras via reklam. Regeringen uppmuntrar program som främjar etik och moral och befolkningen uppmanas att anmäla program, musikvideor och modeshower som innehåller sex och våld. Censur av internetsidor utförs av den thailändska polisen. Av alla spärrade internetsidor innehåller ungefär 58 procent pornografiskt material, medan omkring elva procent bedömts innehålla information som kan vara ett hot mot rikets säkerhet. Regeringen gjorde under 2005 vissa försök att stänga separatiströrelsen Pattani United Liberation Organizations (PULO) hemsida med argumentet att organisationen hotar rikets säkerhet. Även efter militärkuppen fortsatte och utökades blockeringen av utvalda internetsidor. Det finns ett relativt aktivt och växande civilt samhälle i Thailand. Under året har dock flera journalister och inhemska organisationer för mänskliga rättigheter rapporterat om ökad förföljelse och censur i samband med rapportering om det upptrappade våldet i södra Thailand. Enligt Human Rights Watch har minst 18 personer, som på olika sätt arbetar med mänskliga rättigheter, försvunnit eller mördats i Thailand mellan åren 2001 och Få fall har fått rättslig efterföljd. Ett aktuellt fall rör Somchai Neelapaijit, en muslimsk advokat och förespråkare för mänskliga rättigheter som var försvarare för misstänkta Jemaah Islamiyah-aktivister. Advokaten försvann i Bangkok i mars Fem poliser har arresterats i samband med försvinnandet, men eftersom Somchai inte har återfunnits, åtalades de inte för mord. I rättegången friades alla utom en, som dömdes till tre års fängelse för

9 9 frihetsberövande. Även Somchais fru, Angkhana, har hotats till livet för sitt engagemeng för mänskliga fri- och rättigheter. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Mellan 1932 och 1992 genomlevde Thailand sammanlagt 17 militärkupper, de flesta oblodiga. Från 2002 och fram till militärkuppen den 19 september 2006 styrdes landet av civila regeringar. I samband med militärkuppen den 19 september upphävdes grundlagen och en tillfällig konstitution trädde i kraft. Pressfrihet, mötesfrihet och andra grundläggande rättigheter ska skyddas också av den tillfälliga konstitutionen (se ovan under rubrik 5 och 6). Dock avsattes konstitutionsdomstolen och det är i dagsläget oklart vilka institutioner som ska försvara ens den tillfälliga konstitutionen. En ny, permanent konstitution ska skrivas under det kommande året av ett organ bestående av 2000 personer. Politiska val i Thailand brukar beskrivas som fria men med betydande inslag av korruption och röstköp. Den nya författning som infördes 1997 syftade till att komma tillrätta med den politiska korruptionen och säkra en rättvis valprocess. Dock utnyttjades förekommande luckor i texten av den senaste regeringen och de kontrollerande organen förhindrades att verka som tänkt. Den officiella ambitionen är att komma tillrätta med detta demokratiska underskott i den nya konstitution som nu ska skrivas. Kungen är statschef och formellt landets överbefälhavare. Monarken har en stark ställning och har historiskt varit en stabiliserande faktor i landet. Kung Bhumibol Adulyadej har vid ett par tillfällen ingripit för att lösa politiska konflikter. Thailand styrdes före militärkuppen i september 2006 sedan 2001 av en koalitionsregering ledd av premiärminister Thaksin Shinawatra och hans parti Thai Rak Thai (TRT). Vid det senaste ordinarie parlamentsvalet i februari 2005 vann partiet stort och fick egen parlamentarisk majoritet (över 75 procent av platserna). Betydande kritik riktades dock bland annat mot misstankar om röstköp. Det finns ett tiotal oppositionspartier. Partierna är ofta snarare uppbyggda kring karismatiska ledare än genomtänkta politiska program, något som också gör systemet känsligt och mottagligt för plötsliga ingrepp bortom konstitution och politiska spelregler det senaste exemplet är militärkuppen i september. Även om det inte finns några lagstadgade restriktioner för kvinnors deltagande eller valbarhet, är kvinnor kraftigt underrepresenterade i politiken. Förbättringar på denna punkt har emellertid skett under de senaste åren. I den nuvarande regeringen ingår endast två kvinnor. Inga formella hinder finns för personer från etniska minoriteter att inneha politiska poster. I verkligheten är det dock svårare då de i många fall saknar medborgarskapshandlingar, vilket gör det omöjligt att delta i det politiska livet. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER

10 Rätten till arbete och relaterade frågor Thailand har ratificerat fem av den internationella arbetsorganisationen ILO:s åtta centrala konventioner rörande mänskliga rättigheter i arbetslivet. det finns inhemsk arbetslagstiftning (Labour Protection Act) som reglerar barnarbete, arbetstid, uppsägning och semestrar. Brister föreligger dock vad gäller tillämpningen av lagen. Kvinnor utgör ungefär hälften av arbetskraften i landet, men har i regel sämre löner än männen och är underrepresenterade på högre poster inom förvaltning och näringsliv. En annan missgynnad grupp är illegala invandrare från grannländerna. Dessa är ofta offer för organiserad människohandel och tvingas till tiggeri eller till olagligt arbete inom bland annat fiske-, gruv-, eller sexindustrin. Rätten att tillhöra en fackförening är lagfäst. Fackföreningsrörelsen är dock alltjämt svag och dåligt utvecklad. Regeringen kan inte sägas motarbeta facklig anslutning, men uppmuntrar det inte heller. Arbetslagstiftningen ger regeringen rätt att förbjuda strejker som kan ha negativ inverkan på den nationella säkerheten eller som kan inverka negativt på befolkningen i stort. Anställda inom viktiga serviceyrken som telekommunikation, elektricitet, vatten och offentliga transporter saknar strejkrätt. Det finns rapporter som tyder på att privata och statliga företag på olika sätt diskriminerar fackanslutna, bland annat genom att undvika att ge dem befordran. Mindre än fyra procent av den totala arbetskraften är idag fackligt ansluten, men nästan 11 procent av industriarbetarna och 50 procent av anställda i statligt ägda industrier är fackligt anslutna. Lagstadgad minimilön för arbetare finns. Under 2006 var den motsvarande 37 svenska kronor om dagen i Bangkok med närområde och några kronor lägre i övriga Thailand, vilket inte är tillräckligt för en skälig levnadsstandard. Löneökningar för arbetstagare sker oftare som ett resultat av en ökning av minimilönen, än som ett resultat av fackliga löneförhandlingar. Lagen förbjuder tvångsarbete, förutom i händelse av ett nationellt krisläge och krig. Lagen täcker dock inte arbete inom jordbruk och den informella sektorn, där de flesta fall av tvångsarbete går att finna. Under 2005 rapporterades det om fall där lokala affärsägare inte betalat ut löner eller hindrat sin arbetskraft att lämna arbetet. Det stora antalet illegala immigranter från grannländerna Burma, Laos och Kambodja ökar risken för att allt fler personer, som står utanför skydd av lagen, utnyttjas som gratis arbetskraft. Under 2005 har regeringen vidtagit åtgärder för att uppmuntra illegala arbetare att registrera sig och därigenom få vissa rättigheter. Över en miljon illegala arbetare har sedan dess registrerat sig. Samtidigt har regeringen också klargjort att de som inte registrerar sig, kan komma att utvisas ur landet. Med en svag och otydlig lagstiftning till skydd för asylsökande, riskerar man därför att även fortsättningsvis utvisa folk med ett legitimt skyddsbehov. Detta gäller i första hand illegala arbetare från Burma (se vidare under rubrik 18). Den nuvarande, tillfällige, premiärministern Surayud har lovat att identitetshandlingar ska utfärdas till burmesiska flyktingar, så att de ska kunna flytta inom landet och arbeta. Det återstår att se hur och när detta löfte kan uppfyllas, men om det

11 sker skulle det innebära en avgörande förbättring av flyktingarnas ställning och möjligheter. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Thailands hälsovård är övervägande offentlig. Hälsosektorns andel av statens totala budget har stadigt ökat under de senaste 20 åren. Fortfarande utgör dock hälsosektorn endast 3,1 procent av landets bruttonationalprodukt. Thailand har länge satsat på förebyggande hälsovård, som rent vatten, sanitet och vaccinationer. Resultaten har varit positiva. Spädbarnsdödligheten har minskat, liksom andelen kvinnor som dör vid förlossningen. Omkring 99 procent av alla förlossningar sker numera under överseende av läkare eller barnmorska. Den förra regeringen införde en mycket låg enhetstaxa, motsvarande omkring sex svenska kronor för sjukvård, till gagn för de sämst ställda. Den nuvarande, tillfälliga, regeringen har lovat att även den kostnaden ska tas bort och sjukvården bli helt avgiftsfri. En oberoende kontrollmyndighet ska se till att kvalitén på vården är densamma i olika delar av landet. Alla företag med fler än tio anställda måste också betala in pengar till en fond, som ger den anställde viss rätt till sjukvård, föräldraledighet, invaliditets- och dödsfallsförsäkring. Omkring en tredjedel av befolkningen står dock utanför denna försäkring. Ett pensionssystem har nyligen införts, men utbetalningarna kommer inte att påbörjas förrän Det saknas belägg för diskriminering på grundval av kön vad gäller tillgång till hälsovård. Personer ur etniska minoritetsbefolkningar saknar ofta medborgarskapshandlingar och får därigenom endast begränsad tillgång till sjukvård. I slutet av 1990-talet skedde en kraftig ökning av antalet hiv-smittade i Thailand. Omkring 1,5 procent av den vuxna befolkningen uppskattas idag bära på viruset. Kraftiga åtgärder från myndigheternas sida har minskat spridningen och jämfört med grannländerna har Thailand lyckats väl med att informera om sjukdomen. Det finns dock fortfarande stora behov av insatser för att förhindra ytterligare spridning. Undersökningar har visat att uppskattningsvis 20 procent av de prostituerade i Thailand bär på smittan och liksom i Europa ökar nu hiv/aids bland unga vuxna. Vid sidan av insatser mot hiv/aids behövs fler insatser för att hindra spridningen av tuberkulos.. I storstäderna börjar miljöföroreningarna bli en allt större hälsofara. Vissa åtgärder från myndigheternas sida har vidtagits för att komma till rätta med de ökade miljöproblemen. Bland annat måste alla nya bilar ha katalysator, blyhaltig bensin har försvunnit och gränsvärden har införts för hur mycket kolmonoxid bilar och motorcyklar får släppa ut. Bangkok anses emellertid fortfarande vara en av världens mest förorenade städer och blyhalten hos stadens barn är högt över gränsvärdena. 12. Rätten till utbildning Utbildning är obligatorisk i nio år och avgiftsfri de tolv första åren. Thailand har de senaste decennierna gjort omfattande satsningar på utbildning och idag 11

12 går omkring 94 procent av alla barn upp till tolv år i skolan. Omkring 30 procent av statens budget går till utbildningssektorn. Läskunnigheten var 2003 enligt FN:s utvecklingsprogram (UNDP) 92,6 procent för vuxna och 98 procent för ungdomar. Ofullbordad skolgång är dock vanligt förekommande och i snitt går inte thailändska barn mer än åtta år i skolan. På landsbygden är det fortfarande vanligt att skolgången blir lidande, eftersom barnen behövs som arbetskraft i jordbruket. Personer som tillhör de etniska minoriteter som inte innehar medborgarskapshandlingar, har begränsad tillgång till utbildningssystemet och är i praktiken diskriminerade. De har rätt att gå i skolan, men får inga officiella examensbevis. En femtedel av studenterna läser vidare vid något av de många statliga eller privata universiteten, men brist på högutbildad arbetskraft börjar bli ett stort problem. På universitetsnivå finns tillgång till utbildning i mänskliga rättigheter. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard FN:s utvecklingsprogram UNDP rankar Thailand som nr 73 av 177 länder (fallande skala) i 2005 års Human Development Index (HDI). Thailands ekonomi har vuxit i snabb takt sedan 1950-talet, och landet räknas till andra vågen av asiatiska tigerekonomier. Ett resultat av den snabba ekonomiska utvecklingen är att många thailändare har fått bättre levnadsvillkor, samtidigt som andelen fattiga minskat. Den ekonomiska krisen år 1997 ledde dock till att andelen fattiga återigen ökade och år 2005 beräknas omkring 10 miljoner människor, eller 16 procent av befolkningen, leva på mindre än två dollar per dag (Världsbanken 2005). Det thailändska samhället lider också av stora sociala och ekonomiska klyftor. Den rikaste femtedelen av befolkningen står för omkring 60 procent av inkomsten medan den fattigaste femtedelen endast står för 4 procent. Den största andelen fattiga lever på landsbygden i landets nordöstra och sydligaste provinser, och inkomstklyftan mellan stad och landsbygd växer. Regeringen har under senare år vidtagit vissa åtgärder för att minska fattigdomen i landet. Förutom satsningar inom utbildning och hälsosektor, har regeringen bland annat lovat fattiga byar tillgång till investeringsfonder, bönder har fått uppskov på statliga avbetalningar och omkring statsanställda har fått lån för husköp. 12 OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Thailand har ratificerat konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor och kvinnor har sedan gammalt en jämförelsevis stark ställning i landet.

13 Kvinnor har lagstadgade rättigheter var gäller äktenskaplig egendom, rätten att välja bostadsort och sysselsättning, samt vårdnad av barn. Kvinnor har också mycket länge kunnat äga och ärva mark. Kvinnor har samma tillgång till högre utbildning som män och utgör majoriteten av studenterna som tar universitetsexamen. Sammanlagt 48 procent av arbetskraften i landet är kvinnor. I näringslivet och förvaltning återfinns flera kvinnor på ledande befattningar. I praktiken sker dock viss diskriminering. Kvinnor är underrepresenterade på högre politiska poster. I den tillfälliga regeringen efter militärkuppen i september 2006 finns endast 2 kvinnor. Andelen kvinnor i det utgående parlamentet var 10 procent. Mäns löner är i genomsnitt 17 procent högre än kvinnornas. Lagen förbjuder sexuella trakasserier på arbetet. Våldshandlingar inom familjen är vanliga och mörkertalet är stort. Enligt ett flertal studier har uppskattningsvis 40 procent av kvinnorna i landet utsatts för någon form av fysiskt eller sexuellt våld. Stränga fängelsestraff utdöms för våldtäkt; mellan fyra år och dödsstraff. I verkligheten anmäls dock få våldtäkter, och ännu färre fall leder till prövning i domstol. Offer för våldtäkt kan få viss ersättning utbetald från staten. Våldtäkt inom äktenskapet faller inte under strafflagen. Ett särskilt uppmärksammat problem i Thailand är den utbredda prostitutionen, som är olaglig men ändå vanligt förekommande i stora delar av samhället. Merparten av denna prostitution riktar sig mot inhemska kunder, även om sexturismen också bidrar till att upprätthålla de höga siffrorna. Minst till prostituerade finns i Thailand, varav 20 procent uppskattas vara barn. Prostitutionen understöds av den växande sexturismen liksom av kriminella gäng och, i vissa fall, poliser och lokala myndighetspersoner, som har ett ekonomiskt intresse i sexindustrin. Den thailändska lagen förbjuder människohandel, men Thailand är fortfarande ett nav för människohandeln i regionen. Människohandeln drabbar i första hand fattiga och utsatta grupper. Under de senaste åren har den inhemska människohandeln minskat, medan allt fler prostituerade smugglas till Thailand från Burma, Kina, Laos och Kambodja. Dessa befinner sig olagligt i landet och lever under svåra förhållanden, ofta utan möjlighet att återvända till sina hemländer. Regeringen har vidtagit vissa åtgärder mot prostitutionen och människohandeln. En nationell kommitté mot människohandel finns sedan mars 2005 och en ny lag om människohandel är under utarbetande. De sex Mekongländerna Burma, Kambodja, Kina, Laos, Thailand och Vietnam undertecknade i oktober 2004 ett samarbetsavtal mot människohandel. Avtalet är det första i sitt slag i Asien och Oceanien. Viktiga framgångar är att avtalet hänvisar till riktlinjer för arbetet mot människohandel, som tagits fram av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och att avtalet utgår ifrån att personer som utsatts för människohandel ska betraktas som offer och inte som illegala immigranter. 13

14 Det finns idag ett stort antal nationella och internationella enskilda organisationer i Thailand. De arbetar på olika sätt med att främja nationellt och regionalt samarbete för att begränsa prostitution och handeln av kvinnor, barn och män över landgränserna till olagligt arbete och prostitution. 15. Barnets rättigheter Thailand ratificerade konventionen om barnens rättigheter år 1992 och under senare år har ansträngningar gjorts för att förbättra situationen för landets barn. Regeringen har lagt fram en plan om skydd av rättigheter för barn, ungdomar och familjer för perioden En nationell kommitté för barnens rättigheter finns. I mars 2004 antog regeringen en barnskyddslag, som bland annat gör gällande att alla medborgare har en skyldighet att rapportera övergrepp mot barn, oavsett om de sker inom hemmets gränser eller inte. Lagen utökar även barnens rättskydd och tillgång till sociala myndigheter. Övergrepp, våldtäkt och övergivande av barn är straffbart och leder som regel till långa fängelsestraff om brott kan bevisas. Lagstiftning har också introducerats för att skärpa straffen för barnmisshandel. Aga i skolor förbjöds från och med november Rapporter gör dock gällande att efterlevnaden av lagarna är bristfällig. Omkring gatubarn finns i Thailand och omkring barn under 18 år uppskattas vara inblandade i sexindustrin. Vissa av dessa är så unga som 11 år. Många av barnen kommer från de angränsande länderna Burma, Laos, Kambodja och Kina. Thailand försöker följa upp den nationella handlingsplanen mot kommersiell sexuell exploatering av barn, som godkändes av regeringen Lagen mot prostitution ger också fängelsestraff på upp till sex år för den som utnyttjar barn. Flera enskilda organisationer och statliga kommittéer bedriver upplysningskampanjer i frågan. Polisen och ett antal enskilda organisationer har undertecknat ett samförståndsavtal, för att formalisera sitt samarbete vad gäller bekämpning av handel med barn. Bland annat ska polisen behandla alla barn, även de som inte är thailändska, som offer och inte som brottslingar. Uppskattningsvis barn är anställda som hushållsarbetare i Thailand. Utnyttjande av barn under 15 år för barnarbete är förbjudet enligt ILO:s konvention nr 138, vilken Thailand ratificerade år Lagen täcker dock inte arbete inom jordbruk och den informella sektorn, där de flesta barnarbetare i Thailand återfinns. En nationell strategi för att eliminera de värsta formerna av barnarbete antogs av regeringen i slutet av En nationell kommitté ska upprättas för att genomföra strategin. Det finns omkring 52 ungdomsanstalter för barn under 18 år. Barn förekommer även på vanliga fängelser. Dödstraff tillämpas inte på barn, sedan en lag som förbjuder avrättning av individer under 18 år antogs år Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Religionsfriheten är lagstadgad i Thailand och statliga bidrag utgår till de tre större religiösa samfunden i landet. Landet är dock till övervägande delen buddhistiskt och buddhismen genomsyrar det thailändska samhället. Ungefär 14

15 fem procent av befolkningen är muslimer och 0,5 procent är kristna. Muslimerna utgör en betydande minoritet i södra Thailand. I de fyra provinser som gränsar till Malaysia är muslimerna i majoritet. Den kristna minoriteten återfinns främst bland de etniska kineserna i de större städerna. Dessa har som regel stort ekonomiskt inflytande och är väl integrerade i samhället.. I de norra delarna av landet lever omkring en miljon människor som tillhör olika bergsfolk. Dessa utgör flertalet av de etniska minoritetsfolken i Thailand. Bergsfolken lever på flera sätt i utkanten av samhället och endast hälften av dem har thailändskt medborgarskap. Även om familjerna bott i landet i många generationer betraktas de som illegala invandrare i sitt eget land. Utan medborgarskap har de inte tillgång till annat än grundläggande skolgång och hälsovård. I vissa fall nekas de även detta. De tillåts inte arbeta och täcks därför inte av arbetslagstiftningen (till exempel minimilönen). De kan som regel heller inte äga mark. Utan rättigheter garanterade i lagen är de utlämnade till arbetsgivares, polisens och andra myndigheters goda vilja, men även till hot, våld och trakasserier från desamma. En del av bakgrunden till problemet med medborgarskap är att samma etniska grupper lever i såväl Thailand som i grannländerna. Thailändska myndigheter hävdar att det är svårt att fastställa vilka personer som faktiskt har rätt till medborgarskap. Under de senaste femtio åren har dock myndigheterna försökt kontrollera förflyttningarna över gränserna. Sedan år 2000 har vissa åtgärder vidtagits för att göra det lättare för bergsfolken att ansöka om thailändskt medborgarskap. Utbredd korruptionen i samband med ansökningsprocessen tillsammans med komplicerade regler för medborgarskap och bristande politisk vilja gör dock att processen går långsamt. En ökad förföljelse och diskriminering av bergsfolken från myndigheters sida har också kunnat noteras under senare år, efter anklagelser om att bergsfolken skulle vara inblandade i droghandel och miljöförstöring. Situationen förvärrades under förra året, genom att indragning av medborgarskap ibland används som hot. Om någon person i familjen misstänks för att ha hanterat droger, kan samtliga familjemedlemmars medborgarskap återkallas. Oroligheterna i södra Thailand anses främst ha etnisk grund och inte religiös. I Thailands sydligaste provinser, Pattani, Yala och Narathiwat, är majoriteten av befolkningen muslimska malajer. Under många år har denna etniska grupp förbisetts och diskriminerats av det thailändska styret. Malajerna har varit kraftigt underrepresenterade i den lokala administrationen och fått mycket lite gehör för sina krav på bland annat skolundervisning på sitt modersmål. Rapporter om grova brott mot de mänskliga rättigheterna i samband med oroligheter i södra Thailand fortsatte att inkomma under Mellan januari 2004 och november 2006 rapporterades att minst militärer och civila har dödats i det alltmer upptrappade våldet mellan muslimska separatister och säkerhetsstyrkor. En nationell försoningskommission, ledd av före detta premiärminister Anand Panyarachun, tillsattes 2005 för att utreda situationen i de södra provinserna. En rapport publicerades under våren Rapporten är kritisk mot den förra regeringens hårdföra metoder för att komma tillrätta med konflikten och förespråkar i stället dialog och försoning. Rapporten har välkomnats av ledande människorättsorganisationer, akademiker och politiker men har ännu inte lett till några konkreta resultat. 15

16 Rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner (HBT) Det thailändska samhället är generellt sett tolerant avseende sexuell läggning. Det finns heller inga lagar som diskriminerar mot homosexuella, bisexuella eller transexuella. I Thailand är det dock inte möjligt för homosexuella att gifta sig eller registrera partnerskap. 18. Flyktingars rättigheter Thailand har inte ratificerat 1951 års flyktingkonvention och tillämpar inte internationella normer vid definiering och klassificering av personer som söker skydd i Thailand. Detta gör att det är omöjligt att veta det exakta antalet personer, som enligt internationell rätt skulle ha legitima skäl att få skydd i landet. FN:s flyktingkommissariat UNHCR har ett regionkontor i Bangkok. Omkring flyktingar från Burma finns i dag i flyktingläger längs gränsen i nordvästra Thailand. De flesta av dessa tillhör folkgrupperna karen (62 procent), mon och karenni och har flytt undan stridigheterna i östra Burma. Utöver dessa, beräknas att mellan och en miljon flyktingar från Burma befinner sig illegalt i Thailand. Flyktinglägren växer med ungefär 300 flyktingar i månaden. Övergrepp och misshandel i flyktinglägren förekommer i vissa fall. Hjälparbetare har i flera år varnat för epidemiriskerna i lägren, särskilt vad gäller hiv/aids. Thailand Burma Border Consortium (TBBC), en humanitär organisation där svenska Diakonia är medlem, arbetar med humanitärt bistånd och utveckling för burmesiska flyktingar. Ett samarbete finns dock sedan många år mellan de thailändska myndigheterna och FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) samt med de enskilda organisationer som arbetar med flyktingar längs gränsen mot Burma. Regeringen beordrade från och med 1 januari 2004 UNHCR att upphöra med flyktingstatusbedömning, men har senare åter låtit UNHCR få registrera asylsökande. Tanken är att regeringen själv skall återuppta sådan flyktingstatusbedömning med viss assistans från UNHCR. Ett avgörande problem är dock att thailändsk lagstiftning inte lever upp internationella normer på området. Under 2005 har Thailand vid flera tillfällen, både till Burma och till Laos, deporterat personer som sökt asyl, varav vissa definierats som flyktingar av UNHCR. Detta strider mot folkrättens princip om att man har rätt att inte bli deporterad till ett land där man riskerar förföljelse. Under de senaste två åren har en större grupp hmonger lämnat Laos och tagit sig till Petchabun i Thailand. Motivet har varit förhoppningar om att bli inkluderade i ett förflyttningsprogram till USA.. I ett tillfälligt läger som upprättats finns nu hmonger. Många av dessa är från Thailand men andra är från Laos. Den thailändska regeringen anser att de laotiska hmongerna befinner sig illegalt i Thailand och ska sändas tillbaka till Laos. Ur denna grupp skickades 22 barn tillbaka till Laos i december Den laotiska regeringen förnekar all kännedom om dessa barn, trots trovärdiga rapporter om att de blivit deporterade. De förmodades under en period ha hållits frihetsberövade i Laos men kan senare ha skingrats.

17 17 FN: s flyktingkommissarie har inget tillträde till hmong-grupperna i Petchabun. Cirka 300 av de senast anlända hmongerna har vägrats plats i det tillfälliga lägret och i stället placerats i thailändska häkten. Den humanitära situationen i lägret är allvarlig, och endast Läkare utan gränser tillåts att distribuera mat och förnödenheter i lägret. Thailändska myndigheter nekar också fortfarande omkring Shanflyktingar från Burma flyktingstatus eller hjälp från internationella organisationer längs gränsen. Det händer också att myndigheter arresterar flyktingar utanför lägren. Dessa förs ofta till gränsen och släpps utan att bli överlämnade till myndigheterna i Burma. Det senaste året har en förbättring i toleransen av främst de burmesiska flyktingarna skett. Situationen för hmonger (se ovan) har samtidigt förvärrats. Förre premiärministern Thaksin utlovade under sommaren 2006 att de burmesiska flyktingarna skulle få tillträde till det nationella hiv/aidsprogrammet. Det är oklart om den nya regeringen har för avsikt att följa upp detta löfte. Thailands nye premiärminister Surayud har i ett uttalande i oktober 2006 lovat UNHCR att de cirka flyktingar från Burma, som nu befinner sig i Thailand, ska få identitetshandlingar från thailändska myndigheter. Detta skulle göra det möjligt för dem att fritt förflytta sig utanför lägren och att få arbeta legalt. Om dessa löften realiseras kan de komma att innebära ett genombrott för flyktingarnas levnadsförhållanden och en avsevärd förbättring av deras ställning i landet. I augusti 2005 flydde 131 thailändska muslimer över gränsen till Malaysia, undan det ökade våldet i landets sydligaste provinser. Frågan om hur dessa flyktingar ska hanteras har blivit ett störningsmoment i de annars goda relationerna mellan de båda grannländerna. 19. Funktionshindrades rättigheter Thailändsk lag ger visst skydd för funktionshindrade och förbjuder mot diskriminering av personer med funktionshinder inom skola och arbetsliv. Funktionshindrade, som registreras hos regeringen, har även rätt till fri sjukvård, rullstolar och andra medicinska hjälpmedel, liksom till mindre, räntefria "starta-eget"-lån från staten. Hittills har regeringen dock inte lyckats vidta nödvändiga åtgärder för att se till att lagarna efterlevs. Under 2006 gick ungefär funktionshindrade barn i skolan, varav ungefär gick i någon av Thailands 43 specialskolor för funktionshindrade. En lag infördes år 1991 som innebar att alla privata företag måste anställa en funktionshindrad per 200 anställda eller inrätta en fond till förmån för funktionshindrade. Med låg utbildning har dock få vuxna med funktionshinder i praktiken möjlighet att hitta jobb. Uppföljningar har visat att mellan procent av alla företag bortsåg från lagen.

18 18 ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter är tillåtna. Det är främst enskilda personer, advokater, journalister och intellektuella som är engagerade. Rättighets-, miljö- och demokratifrågor engagerar i ökad utsträckning den thailändska medelklassen och ett antal pådrivande enskilda organisationer har bildats. Flera oberoende organisationer, däribland Forum Asia, har särskilt uppmärksammat problem gällande mänskliga rättigheter och flyktingar. Denna typ av organisationer har på senare tid märkt av en allt mindre tolerant miljö för sitt arbete. Olika former av inskränkningar i yttrande- och organisationsfriheten har införts, framförallt för organisationer verksamma i de södra delarna i landet, där "dubbelt" undantagstillstånd råder (se vidare rubrik 2). Flera registrerade organisationer har under 2006 etablerat närvaro i Thailand, t ex International Commission of Jurists (ICJ) och Asian Human Rights Commission. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Thailand har partnerskapsstatus hos OSSE (Organization for Security and Cooperation in Europe), vilket har ökat möjligheterna till samarbete inom området mänskliga rättigheter. Det förekommer också ett informellt samarbete inom EU-kretsen och andra likasinnade länder om flyktingfrågor och frågor om mänskliga rättigheter i Thailand. FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och ett flertal enskilda organisationer genomför insatser för mänskliga rättigheter i flyktinglägren i landet. Thailands frivilligorganisationer är viktiga stöttepelare i regionens arbete för mänskliga rättigheter och viktiga kanaler för att stärka det civila samhället. Det finns flera regionala organisationer för mänskliga, som har sina kontor i Bangkok. Vid några universitet finns studier i mänskliga rättigheter redan integrerade i universitetsprogram på magisternivå, bland annat i statsvetenskap. Thailändska experter i mänskliga rättigheter är inom ramen för den regionala samarbetsorganisationen ASEAN (Association of Southeast Asian Nations) pådrivande för att upprätta en regional mekanism för denna typ av frågor. Sverige stödjer sedan flera år både utbildningar på magisternivå om mänskliga rättigheter och regionala utbildningsprogram på området för journalister vid universitet samt vid organisationer baserade i Bangkok. En regional kvinnorättsorganisation i Chiang Mai får också svenskt stöd.