Läsning och skrivning hos finlandssvenska elever

Transkript

1 Vasa Specialpedagogiska Center Åbo Akademi i Vasa Lahtinen, U., Hjerpe, J. & Risberg, A-K Läsning och skrivning hos finlandssvenska elever Kartläggning av läs- och skrivfärdighet och läs- och skrivvanor inom grundläggande utbildningen i Nyland 2006 Sammanfattning Syftet med projektet NY-SOL var att kartlägga läs- och skrivfärdigheten och läs- och skrivvanorna hos elever i årskurserna 5, 7 och 9 inom grundläggande utbildning i svenskspråkiga skolor i Nyland. Första undersökningen genomfördes år 2002, den andra år 2004 och den tredje och sista undersökningen genomfördes år Sammanlagt deltog elever från sju lågstadieskolor och sex högstadieskolor i undersökningen år I denna rapport redovisas basresultat från undersökningen år I kommande rapporter analyseras och jämförs resultaten från de tre studierna. I projektet användes test som mäter ordavkodning, ordförståelse, läsförståelse och rättstavning Testen är utarbetade och normerade i Sverige men används i stor utsträckning i Svenskfinland. Finlandssvensk normering saknas på dessa test liksom test skapade och normerade i Svenskfinland. En av målsättningarna med studien är att pröva behovet av och få underlag för test med finlandssvensk normering. I projektet ingick också en enkät innefattande frågor gällande elevernas kön, ålder, språkanvändning och läs- och skrivvanor på fritiden. I rapporten presenteras läs- och skrivfärdigheten och läs- och skrivvanorna i relation till årskurs, kön och språkanvändning. Vidare presenteras samband mellan läs- och skrivfärdighet och läs- och skrivvanor. Den rikssvenska normgruppens medelvärde i läs- och skrivtesten är 5 på stanineskalan 1-9. Undersökningsgruppens resultat relateras i denna rapport till detta medelvärde. Läs- och skrivfärdighet Hela elevgruppens resultat Den undersökta nyländska elevgruppen hade i genomsnitt svagare prestationer (m= 4.78) än den rikssvenska normgruppen i avkodning mätt med testet Ordkedjor. Elevgruppen

2 presterade dock något bättre än normgruppen i det andra ordavkodningstestet Meningskedjor (m=5.09), där eleverna hade möjlighet att utnyttja semantiska och syntaktiska ledtrådar i texten. De genomsnittliga resultaten understeg normgruppens medelvärde även i ordförståelse (m= 4.20) och läsförståelse (4.62). I rättstavning presterade undersökningsgruppen däremot i genomsnitt något bättre (5. 06) än normgruppen. Jämförelse enligt årskurs I studien granskas och jämförs elevernas prestationer årskursvis. Vid jämförelsen bör man beakta att testen för de olika årskurserna sannolikt inte är helt jämförbara sinsemellan. Jämförelse med de rikssvenska normvärdena görs parallellt för att visa på eventuella skillnader mellan årskurserna. I avkodning mätt med testet Ordkedjor var skillnaden mellan årskurserna signifikant. De yngsta eleverna, dvs. eleverna i årskurs 5 hade det svagaste medelvärdet (4.42). I årskurs 7 var det något högre (4.74) än i årskurs 5 men endast i årskurs 9 uppnådde eleverna ett genomsnittligt värde (5.03) som motsvarade det rikssvenska normvärdet 5. I det andra avkodningstestet Meningskedjor var skillnaden mellan årskurserna inte signifikant. Eleverna i samtliga årskurser hade genomsnittsprestationer som motsvarade de svenska normerna. Ordförståelsen var svag och understeg normen i alla årskurser med medelvärdena 4.21, 4.18 och Skillnaden mellan årskurserna var inte signifikant. I läsförståelsen noterades däremot signifikanta skillnader. De yngsta eleverna hade de bästa resultaten, ett medelvärde på 5.21 vilket också var betydligt högre än normvärdet. I de övriga årskurserna var medelvärdena 4.63 (åk 7) och 4.29 (åk 9) och understeg alltså klart de rikssvenska normvärdena. I rättstavning var skillnaden mellan årskurserna också signifikant. Eleverna i årskurs 5 hade mycket goda resultat med ett medelvärde på 5.71, alltså betydligt över normvärdet. I årskurs 7 uppnådde eleverna i genomsnitt ett värde (5.05) som motsvarade normvärdet medan de i årskurs 9 presterade betydligt svagare (4.71). En granskning av andelen svagtpresterande elever (stanine värde 1-3) i de olika årskurserna kompletterar den bild som granskningen av medelvärdena ger. I avkodningstestet Ordkedjor var andelen svagpresterande elever nära den förväntade andelen (23 %) utgående från den rikssvenska normalfördelningen och normvärdena. I Meningskedjor där eleverna presterade väl var andelen svagtpresterande låg i alla årskurser. I rättstavningstestet var det få elever (8 %) i årskurs 5 som hade svaga prestationer. I årskurs 7 hade också en lägre andel än förväntat svaga resultat (20 %). I årskurs 9 däremot hade 27 % svaga resultat, vilket överskred den förväntade andelen 23 %. Samtliga årskurser hade en betydligt högre andel svagpresterande elever i Ordförståelsetestet än förväntat. I årskurs 5 hade 38 % och i årskurserna 7 och 9 hade 32 % svaga prestationer. I läsförståelsetestet hade både årskurs 7 och 9 en högre andel svagpresterande elever än förväntat (29 % respektive 36 %). Årskurs 5 hade en mindre andel elever med svaga resultat (17 %).

3 På basen av läsförståelsetesten kan man utläsa att de flesta elever med grava läsförståelseproblem fanns i årskurserna 7 och 9. Här bör noteras att olika läsförståelsetester användes i olika årskurser. Årskurs 5 utförde deltestet Läshastighet, där eleverna skulle läsa en text och välja ett ord som passade in i meningen. I årskurs 7 och 9 skulle eleverna läsa tio texter och för att kunna svara på efterföljande frågor måste eleverna behärska översiktsläsning, kunna läsa mellan raderna och tolka textens innehållsmässiga signaler. Testen har sannolikt inte motsvarat varandra. Jämförelsen med de rikssvenska normerna tyder dock på en skillnad mellan årskurserna. Orsaken till svagare prestationer i de högre årskurserna kan vara att texterna i testen för de dessa årskurser eventuellt uppfattas annorlunda i Svenskfinland än i Sverige. Jämförelse enligt kön Flickorna hade signifikant högre medelvärden än pojkarna i alla deltest. Flickornas medelvärden översteg det förväntade stanine 5 i båda avkodningstesten och i rättstavningstestet. I läsförståelsetestet var flickornas medelvärde endast en aning under det förväntade värdet. Pojkarna däremot underskred det förväntade stanine 5 i alla deltest. Både flickorna och pojkarna hade det högsta medelvärdet i Meningskedjor och det lägsta medelvärdet i Ordförståelse. Pojkarna överskred den förväntade andelen svaga resultat i alla deltest. Flickorna hade mindre andel svaga resultat än förväntat i alla deltest, utom i deltestet Ordförståelse och Läsförståelse. Sammantaget visar läs- och skrivtesten att det fanns tydliga skillnader mellan pojkars och flickors läs- och skrivfärdigheter, vilket också konstaterats i andra undersökningar (t.ex. Jacobson, 1995, Linnakylä & Sulkunen, 2002; 2003, Utbildningsstyrelsen, 2003). Jämförelse enligt språkanvändning I skolor med svenska som undervisningsspråk har de flesta eleverna svenskspråkig bakgrund och talar mest svenska i hemmiljön och i kamratkretsen. En rätt stor andel använder dock både svenska och finska i hemmiljön och med kamraterna. Bland eleverna kan man också identifiera en grupp som använder mera finska än svenska hemma och i kamratkretsen. Språkanvändningen antas ha betydelse för utvecklingen av läs- och skrivfärdigheten och sambandet med prestationerna i olika test analyseras och presenteras därför i denna rapport. Eleverna tilldelades ett frågeformulär där de bland annat skulle ange vilket språk de talade med mamma, pappa, syskon och kamrater. På basen av elevernas språkanvändning beräknades ett språkindex och eleverna indelades i tre grupper; elever med mestadels svensk språkanvändning (n=679, 56 %), tvåspråkig språkanvändning (n=389, 32 %) och mera finsk språkanvändning (n=151, 12 %). Skillnaden i läs- och skrivfärdighet mellan språkanvändningsgrupperna är statistiskt signifikant i alla deltest (P=.000). Den svenskspråkiga elevgruppen presterade bättre i läs- och skrivtesten än de två övriga språkgrupperna. Detta framkommer både när man

4 jämför fördelningen av elevernas staninevärden och när man jämför gruppernas medelvärden. Den tvåspråkiga elevgruppen presterade i sin tur bättre i läs- och skrivtesten än den mera finsktalande elevgruppen. Största delen (55-64 %) av eleverna hade medelgoda (Stanine 4-6) resultat oberoende av språkbakgrund. Fastän eleverna som använde båda språken eller mera finska i genomsnitt hade svagare resultat än eleverna som mestadels använde svenska, är det skäl att observera att många av dessa elever också hade goda prestationer. Av de tvåspråkiga hade 7-18 % och av de finska hade 4-11 % mycket goda resultat (Stanine 7-9) i de olika testen. Motsvarande andel i den svenska gruppen var %. Vidare noteras att den svenskspråkiga gruppen underskred de rikssvenska normvärdena i ord- och läsförståelse och de övriga språkgrupperna underskred normerna i samtliga test. Även tidigare finlandssvenska studier (t.ex. Sundman 1998) har visat att tvåspråkiga elever har svagare läs- och skrivfärdighet jämfört med enspråkigt svenska elever. Läs- och skrivvanor Läsvanor Läsvanorna har enligt tidigare studier betydelse för läs- och skrivutvecklingen. I denna studie kartlades vad och hur mycket eleverna läser och skriver på fritiden. Eleverna fick ett frågeformulär där de bland annat skulle svara på frågan vad och hur ofta de läser på sin fritid. Specifikt gällde frågorna böcker, tidningar, Internettexter och e-post. Bokläsningen bedöms i denna studie vara den av de undersökta aktiviteterna som har störst betydelse för läsfärdigheten. Läsning av tidningar och Internettexter innefattar texter som kan vara av mycket olika natur vilket innebär att sambandet med utvecklingen av läsförmågan sannolikt är svårt att identifiera. Omkring en tredjedel av eleverna (35 %) uppgav att de aldrig eller sällan läste böcker på sin fritid. Resultatet väcker frågor och bör leda till vidare analys och åtgärdsförslag eftersom bokläsning utvecklar såväl språk som läs- och skrivfärdighet. En nästan lika stor andel (34 %) uppgav dock att de läste böcker så gott som varje dag. Hur ofta eleverna läste böcker på sin fritid varierade kraftigt mellan årskurserna. Majoriteten av eleverna i årskurs 5 läste böcker så gott som varje dag. I årskurs 7 var andelen betydligt lägre och i årskurs 9 läste endast 23 % av eleverna böcker nästan dagligen. Trenden är tydlig och skillnaden mellan årskurserna signifikant. De yngre eleverna läste böcker betydligt oftare än de äldre. Signifikanta könsskillnader kunde också konstateras. Nästan hälften av pojkarna, 49 %, och 22 % av flickorna uppgav att de sällan eller aldrig läste böcker på fritiden. Situationen var den motsatta för frekventa bokläsare. Av flickorna uppgav 44 % att de läste böcker så gott som varje dag medan andelen dagliga läsare bland pojkarna var 22 %. I föregående kapitel konstaterades att pojkarna genomgående hade svagare färdigheter i de olika läs- och skrivtesten. En bidragande orsak kan vara mindre lästräning och läserfarenhet eftersom många pojkar uppgav att de sällan läste böcker.

5 Läsvanor och läsfärdighet samverkar men det är inte i denna studie möjligt att dra slutsatser om vilken komponent som påverkar den andra och i vilken utsträckning. Av eleverna som dagligen läste böcker på sin fritid hade 25 % god läsfärdighet medan endast 7 % hade god läsfärdighet bland dem som sällan eller aldrig läste böcker. Motsatt förhållande rådde för elever med svag läsfärdighet. Om man i analysen utgår från att läsfärdigheten påverkar läsvanorna visar resultatet att väl hälften (53 %) av de goda läsarna läser böcker nästan varje dag mot 16 % av de svaga läsarna. Bland de goda läsarna läser 15 % sällan eller aldrig böcker medan andelen bland de svaga läsarna är 58 %. Sambandet är signifikant. Nästan 70 % av eleverna läste tidningar så gott som varje dag. Endast 10 % av eleverna uppgav att de sällan eller aldrig läste tidningar. Det framkommer inte i vilken utsträckning det var fråga om dagstidningar, serietidningar, facktidningar, skvallertidningar etc. Man kan inte heller veta om eleverna fokuserade på texten eller bilderna i läsningen. Läsningsfrekvensen av tidningar varierade något mellan årskurserna. Av eleverna i årskurs 5 läste knappt 60 % tidningar så gott som dagligen och i årskurs 9 väl 70 %. Skillnaden mellan årskurserna är signifikant. Resultatgranskningen enligt kön visar att största delen av både pojkarna och flickorna (66 % respektive 67 %) läste tidningar så gott som varje dag. Av pojkarna läste 14 % och av flickorna 7 % sällan eller aldrig tidningar. Könsskillnaden är signifikant. Man kan också notera ett signifikant positivt samband mellan tidningsläsning och läsfärdighet. Över 60 % av eleverna läste Internettexter och e-post så gott som varje dag medan 20 % sällan eller aldrig gjorde det. Eftersom elevernas fritid är begränsad, kan man anta att läsning av Internettexter och e-post stjäl en del tid från bokläsningen. Det är också lättare att läsa korta fragmentariska Internettexter än att läsa en hel bok. Årskurs 9 hade den största andelen Internetanvändare och årskurs 5 den minsta. Grunden kan antas vara den att äldre elever har mer användning av Internet, att de har större tillgång till datorer och Internet och att föräldrarnas inflytande över barnens datoranvändning minskar med åldern. En ungefär lika stor andel flickor som pojkar (63 respektive 61 %) uppgav att de läste Internet/e-post så gott som varje dag. Av pojkarna angav dock hela 24 % att de sällan eller aldrig läste Internettexter eller e-post. Motsvarande andel flickor var 16 %. Könsskillnaden är signifikant. Frågan om hurudana Internet-/e-posttexter eleverna läste framkommer inte i studien. Att läsa på Internet kan, liksom tidningsläsning, innebära allt från att läsa bildbaserad text till att läsa längre textavsnitt. Skrivvanor Förutom läsvanorna undersöktes också skrivvanorna. Eleverna fick svara på frågor om vad och hur ofta de skrev på fritiden. De studerade skrivaktiviteterna innefattar textmeddelanden på mobiltelefon, e-post, brev samt dikter och noveller.

6 Textmeddelanden var den vanligaste formen av skriven text som eleverna producerade utanför skolarbetet. Majoriteten av eleverna (80 %) uppgav att de skrev textmeddelanden så gott som varje dag. Endast 9 % av eleverna uppgav att de aldrig eller sällan skrev textmeddelanden. Den lägsta andelen elever (66 %) som skrev meddelanden på mobiltelefonen fanns bland de yngsta eleverna, alltså i årskurs 5. Av flickorna skrev 88 % textmeddelanden dagligen medan andelen bland pojkar var 71 %. Bland flickorna var det endast 5 % som sällan eller aldrig skrev textmeddelande medan andelen bland pojkar var 14 %. Inget samband noterades mellan rättstavningsfärdighet och frekvens av textmeddelanden. Textmeddelanden var den vanligaste formen av skriven text som eleverna producerade utanför skolarbetet, oberoende av rättstavningsfärdighet. Av eleverna med svag rättstavningsfärdighet skrev 83 % textmeddelanden nästan varje dag och av eleverna med god färdighet skrev 74 % så gott som dagligen. Textmeddelanden är ett lätt sätt att kommunicera på. Det går bra att använda sig av förkortningar och bilder, stavningen förefaller inte vara så viktig och budskapet når fram fastän man inte använder många ord och korrekt meningsbyggnad. Att skriva e-post var inte lika vanligt som att skriva textmeddelanden. Nästan 40 % av eleverna uppgav att de sällan eller aldrig skrev e-post medan nästan 30 % uppgav att de skrev så gott som dagligen. Vid en årskursvis jämförelse var svaren relativt jämt fördelade i årskurs 7 och 9. I årskurs 5 uppgav dock över hälften av eleverna att de aldrig eller sällan skrev e-post. Eleverna skrev e-post i medeltal från knappt en gång till ca 2-3 gånger per månad. Könsskillnader noterades. Av flickorna skrev 32 % och av pojkarna 23 % nästan dagligen. En ansenlig del av eleverna, hela 46 % av pojkarna och 32 % av flickorna, uppgav att de sällan eller aldrig skrev e-post. Ett svagt samband kan noteras mellan rättstavningsfärdighet och aktiviteten gällande skrivande av e-postmeddelanden. En något större andel elever (34 %) med svag rättstavningsfärdighet var nästan dagliga e-post skrivare jämfört med andelen elever som hade god färdighet (30 %). Bland dem som hade svaga eller medelmåttiga färdigheter fanns dock den största andelen elever som aldrig eller sällan skrev e-post meddelanden (37 % respektive 40 %). Man kan konstatera att det var betydligt mer populärt att skriva textmeddelanden än e- post. Möjligen uppfattas e-post skrivande som vanligt brevskrivande. Dessutom krävs tid och ständig uppkoppling på datorn, om man vill ha snabba svar. Det blir också allt vanligare att chatta, det vill säga att kommunicera skriftligt i realtid via Internet. Denna typ av skriven text påminner mer om textmeddelanden via mobiltelefon jämfört med e- post. Troligtvis har denna form av skriftlig kommunikation delvis ersatt e-post, eftersom man får direkt respons. Chattandet undersöktes inte i denna studie.

7 Brevskrivning var inte populärt. Majoriteten av eleverna skrev nästan aldrig brev. En del skrev brev någon gång per månad, medan en försvinnande liten skara skrev brev så gott som varje dag. Det verkar vara vanligare bland yngre elever att ha brevvänner. Årskurs 5 hade den högsta andelen elever som skrev brev åtminstone en gång i månaden. Årskurs 9 hade den högsta andelen som aldrig eller sällan skrev brev. Största delen av både pojkarna (96 %) och flickorna (70 %) skrev sällan eller aldrig brev. Många flickor (27 %) skrev trots allt brev 1 4 gånger per månad och 3 % dagligen. Motsvarande värden för pojkarna var 3 % respektive 1 %. En viss skillnad i elevernas brevskrivningsintresse kan ses utgående från skrivförmågan, i detta fall undersökt med hjälp av rättstavningen. Av eleverna med god rättstavningsfärdighet skrev 27 % brev minst en gång i månaden medan andelen bland eleverna med måttlig och svag färdighet var 11 % respektive 17 %. Att skriva dikter och noveller är inte en ofta förekommande aktivitet i dagens samhälle. Denna studie visar dock att 15 % av eleverna skrev dikter eller noveller minst en gång i månaden. En något större andel elever i årskurs 5 (20 %) skrev dikter och noveller en gång i månaden eller oftare jämfört med eleverna i årskurs 7 och 9 (13 % respektive 15). Skillnaden mellan flickor och pojkar är tydlig. Av flickorna skrev 24 % dikter och noveller minst en gång i månaden. Motsvarande andel bland pojkarna var 6 %. Ett samband kan noteras mellan rättstavningsfärdighet och aktiviteten gällande skrivning av dikter och noveller. Bland eleverna med god färdighet skrev 25 % dikter och noveller minst en gång i månaden medan motsvarande andel bland eleverna med svag och medelmåttig färdighet var 10 respektive 14 %. Jacobson, C. (1995). Översikt över projektet Läsutveckling i Kronoberg. Ingår i C. Jacobson & I. Lundberg, Läsutveckling och dyslexi. Frågor, erfarenheter och resultat. Stockholm: Liber. Linnakylä, P. & Sulkunen, S. (2002). Millainen on suomalaisten nuorten lukutaito? Ingår i J.Välijärvi & P. Linnakylä (toim.). Tulevaisuuden osaajat. PISA 2000 Suomessa. (kap. 2). Jyväskylä:Kirjapaino Oma. [Online]. Tillgänglig www: Sundman, M. (1998). Språkkompetens hos tvåspråkiga barn: synpunkter på den egna och andras forskningsresultat. Ingår i A-L. Østern & R. Heilä-Ylikallio (Red.), Diagnostisering av elevers färdigheter i svenska språket. Pedagogiska, lingvistiska och kliniska perspektiv. Publikation nr 27. Vasa: Åbo Akademi. Pedagogiska fakulteten.