Förstudie Projekt Södertälje Närodlat

Transkript

1 Förstudie Projekt Södertälje Närodlat september februari 2012 Kostenheten, Södertälje Kommun Slutversion 2 mars 2012 Projektledare: Helena Nordlund Styrgrupp: Kostenheten Södertälje kommun: Elin Waltersson och Lars Ekström LRFs Kommungrupp Södertälje: Anita Wennberg och Olle Rundqvist BERAS Implementation: Hans von Essen Skillebyholms Yrkeshögskola: Daniel Hörberg Denna förstudie har möjliggjorts genom ett projektstöd från Leader Södertälje Landsbygd

2 Innehållsförteckning Sammanfattning och slutsatser... 3 Inledning... 5 Uppdraget... 5 Källor och avgränsningar... 6 Metoder och aktiviteter... 6 Matens identitet... 8 Vad är närproducerat?... 8 Kommunens kostpolicy... 8 Kommunen i örnperspektiv...10 Kommunen i örnperspektiv...10 Produktgrupper...12 Mejeriprodukter Ägg Spannmål Oljeväxter Frukt och bär Potatis och grönsaker Kött Kommunens mark...20 Upphandlingsfrågor...21 Att ställa kvalitetskrav Handla direkt från producenten eller gå via grossist? Information kring upphandling Andra kommuners arbete med näroldat...26 Enkät till alla Sveriges kommuner Har er kommun någon intention att upphandla närproducerade livsmedel? 26 Vad är er definition på närproducerat? 27 Hur går er upphandling till? 28 Ställer ni specifika kvalitetskrav som gör att produkterna måste vara närodlade? 28 Har ni kontakt med lokala producenter för att anpassa anbudsunderlagen till deras förutsättningar? 29 Har ni någon form av distribution för att underlätta för lokala producenter, t.ex. en gemensam distributionscentral? 29 Arbetar ni aktivt med era grossister för att få fram närodlade produkter? 30 Arbetar ni med frågan om kontraktsodling? 30 Övrigt som görs för att få fram närproducerat 31 1

3 Ordförklaringar och förkortningar...32 Källförteckning...33 Broschyrer, rapporter, studier och skriftliga yttranden Intervjuer med andra kommuner Kommuner som svarat på enkäten Företag/personer som deltagit i evenemang och referensgrupper eller bidragit med information på annat sätt Livsmedelsgrossister/förädlare 35 Lantbruk och trädgårdsodlingar 35 Myndigheter, organisationer och övriga företag 37 Webbsidor Bilaga...39 Djurgårdar i Södertälje Kommun, nov

4 Sammanfattning och slutsatser Målsättning för denna studie har varit att titta på förutsättningarna för att öka tillgången på närproducerade livsmedel, först och främst i den offentliga måltidsverksamheten i Södertälje kommun, men också för Södertäljes konsumenter i allmänhet. Den avgränsning som gäller för Projekt Södertälje Närodlat är att produkterna ska komma från Södertälje kommun. Målsättning är också att skapa nya arbetstillfällen inom Södertälje Landsbygd och optimalt utnyttja odlingsmarken i kommunen. En av svårigheterna för den offentliga måltidsverksamheten är Lagen om offentlig upphandling, LOU, som inte tillåter att man ställer geografiska krav. Andra kvalitetskrav får ställas, men rättsläget är mycket oklart, då en rad överprövningar av upphandlingar lett till motsägande domar på olika orter i Sverige. Lokala producenter måste alltså vinna upphandlingar på andra kriterier än att de är lokala. De är ofta mindre företag som upplever offentlig upphandling som svårt, och det kommer att krävas utbildningsverksamhet och anpassning av upphandlingsunderlag från kommunens sida, om man vill få in fler lokala anbud. Uppdelning av upphandlingen på olika sätt, bl.a. fler produktområden eller enskilda produkter som bryts ut, möjlighet att lägga anbud på delar av en kommun, viss säsong eller vissa mängder, är lösningar som andra kommuner använder för att öppna för lokala leverantörer. En kontinuerlig informationsverksamhet där kommun och producenter går in i ett ömsesidigt lärande skulle kunna leda till en bättre upphandlingsprocess. Utbyte med andra kommuners upphandlingsenheter skulle också kunna utveckla tillvägagångssätten. En enkät till Sveriges kommuner gjordes inom ramen för denna förstudie, och generellt kan sägas att många av kommunerna jobbar hårt med frågan om närproducerade livsmedel. Det finns en stark önskan på många håll både att få färskare och miljövänligare produkter, samt att gynna lokalt näringsliv och behålla en levande landsbygd. Många kommuner kämpar med juridiska processer och överprövningar, men det leder också till ökad kunskap, studier och utvecklade strategier. Ett drygt tiotal av de 90 kommuner som svarade på enkäten kan vara intressanta för Södertälje att studera mer ingående. De lokala produkter som har störst potential att öka i kommunens kök är kött och potatis/grönsaker. Kött produceras i relativt stor mängd inom kommunen, men når inte de lokala konsumenterna i tillräcklig omfattning p.g.a. svårigheter inom slakt, förädling, logistik och distribution. Detta är ett stort område att bearbeta, och samarbeten mellan producenter kommer troligen att krävas, då det är svårt för enskilda uppfödare att lämna anbud och hålla en jämn leveranstakt som möter kommunens behov. En kombination med andra marknader är också nödvändig då kommunen inte köper alla typer av styckningsdetaljer. Kommunens köttproducenter har visat stort intresse och många har deltagit på de möten som hållits inom ramen för denna studie. Grönsaker produceras en del inom kommunen, men efterfrågan är mycket större än tillgången. Här handlar det alltså främst om att stimulera nyproduktion eller utvidgning av befintliga odlingar. Rationell fältmässig potatis- och grönsaksodling 3

5 finns egentligen inte i någon särskild omfattning idag. Både det och mer diversifierad odling behövs. För kommunen har dock grödorna potatis, morötter och vitkål prioritet, då det är dessa som konsumeras i störst mängder. Ingen odlare kan dock bygga upp sin verksamhet på att leverera enbart till kommunen, då kommunen aldrig kan lova någon i förväg att köpa dennes produkter. Det gäller att vinna anbud eller gå igenom en grossist som kan vinna anbudet. Därför måste nya odlare räkna med att också ha avsättning på andra håll. Även här kan producentsamarbeten vara ett bra upplägg, och goda exempel finns i Sörmland. Att arrendera mark och ha maskinsamarbete mm med ett större jordbruk kan också vara ett sätt för nya trädgårdsmästerier att komma igång. De redan etablerade grönsaksodlarna har idag måttligt intresse av kommunen som kund, då de har sin avsättning ordnad. Det finns dock några entreprenörer som är intresserade av nya satsningar och Skillebyholms yrkeshögskola utexaminerar varje år en grupp trädgårdsmästare, bland vilka det också finns personer som är inställda på att starta ny grönsaksproduktion. Ägg är en produkt som har stor potential för att skapa nya jobb inom Södertälje kommun. Det finns ingen kommersiell produktion av ägg i kommunen idag, men efterfrågan är mycket stor på närproducerade ägg från lösgående höns. Det gäller att locka nya entreprenörer att få syn på detta område. I Haninge finns två goda exempel på ekologiska äggproducenter som vunnit upphandlingen i sin kommun. Andra produktområden som t.ex. mejerivaror och bär/frukt är intressanta ur ett allmänt perspektiv, och här finns stor potential för lokala Järna Mejeri att utöka och även för enskilda bär- och fruktodlare, om de har möjlighet att investera. Dessa verksamheter är dock för småskaliga för att vara högintressanta för kommunen, prisbilden är hög och lokal avsättning finns utan kommunens upphandling. Möjligen kan mindre mängder vara intressanta för förskolor och kanske äldreboenden. En observation som gjorts under studien är att de ekologiska odlarna varit mest aktiva och har flest nya initiativ på gång inom kommunen. En slutsats är också att de ekologiska producenterna har större möjlighet att konkurrera i upphandlingar och vid lokal försäljning än de konventionella. De ekologiska produkterna konkurrerar med produkter som framställts under liknande regler, även om klimatskillnader kan vara till de lokala producenternas nackdel. De konventionella lantbruken ska däremot konkurrera med produktion som verkar under helt annan lagstiftning (särskilt på djursidan) och produktion som bara ser till billigast möjliga produktionssätt. 4

6 Inledning Arbetet med denna studie kring närproducerad mat har blivit mycket väl mottaget av de allra flesta, både lantbrukare, livsmedelsförädlare, personal i skolköken, kommunens tjänstemän och media. Det finns idag en stor efterfrågan och ett djupt intresse för närproducerade livsmedel från såväl konsumenter och producenter som politiker. Jag har inte stött på någon som inte bejakat intentionen att öka den lokala matproduktionen inom kommunen och servera mer av närproducerat i de offentliga köken. Det förarbete med utbildning kring miljöanpassad och hälsosam mat som bedrivits av Kostenheten i Södertälje kommun under flera års tid, har varit en förutsättning för den positivitiet som omgärdat studien. Uppdraget I projektplanen för Södertälje Näroldat Förstudie beskrivs syfte och målgrupp: Syftet är att 1) öka tillgången till närodlade livsmedelsprodukter i Södertälje för lokal konsumtion 2) optimalt utnyttja marker med förutsättningar för produktion av närodlade livsmedel och 3) skapa arbetstillfällen i Södertälje Landsbygd. Målgrupperna är 1) jordägare och jordbruksarrendatorer i Södertälje Landsbygd och andra potentiella entreprenörer inom livsmedelskedjan 2) offentliga och privata måltidsverksamheter som efterfrågar produkter från lokal livsmedelsproduktion. Jag som anställd projektledare fick uppdraget att kartlägga livsmedelsproduktionen i kommunen och utreda förutsättningarna för att uppnå syftet enligt ovan. Jag fick också i uppdrag att titta på hur Södertälje kan gå tillväga för att öka tillgången på närproducerade livsmedel i kommunens kök och vad andra kommuner gör för att uppnå liknande målsättningar. Jag har arbetat med frågeställningarna: Vilka produkter finns idag? Vilka skulle kunna finnas i framtiden? Vilka hinder finns för mer närproducerat? Hur kan kommunen stödja ökad lokal produktion och anbud? Vad gör andra kommuner för att lyckas köpa närodlat? Hur kan jordbruksmarken i kommunen användas på bästa sätt? Däremot har jag inte arbetat med att värdera vilka produkter eller produktionssätt som är mer eller mindre miljö- och klimatvänliga. Jag har helt koncentrerat mig på det som är lokalt producerat och inte bedömt produkterna utifrån andra kriterier. Däremot upplyser jag om vilka delar av produktionen som är ekologiska (d.v.s. har någon form av ekologisk certifiering) eftersom kommunen har en policy att öka även andelen ekologiska råvaror i sin matlagning. 5

7 Källor och avgränsningar Det har inte varit helt enkelt att få fram kompletta listor på lantbruksföretagen inom kommunen. LRF som organiserar huvuddelen av lantbrukarna får inte lämna ut sina medlemslistor, men har hjälpt oss med statistik. De har också gjort utskick till sina medlemmar från Södertälje Närodlat. På så vis har vi nått LRF:s medlemmar, utan att själva veta exakt vilka de är. Miljökontoret i Södertälje och Länsstyrelsen i Stockholm, som har hand om tillsyn av primärproduktionen, d.v.s. lantbruksföretagen, har lämnat ut listor på de lantbruk de kontrollerar, men dessa listor är inte kompletta. Hos Miljökontoret finns kompletta listor på lantbruksföretag med areal över 30 hektar, men inte på de mindre enheterna. De stora utgör endast ca en tredjedel av alla lantbruksföretag, vilket innebär att studien kan ha missat några mindre jordbruk som skulle kunna vara av intresse. Vid kontakt med Jordbruksverket för att försöka få fram komplett förteckning över jordbruksföretag har de hänvisat tillbaka till Länsstyrelsen. Jag har dock kompletterat sökandet efter namn och kontaktuppgifter genom att titta på vilka företag som är KRAV-certifierade och/eller Demeter-certifierade. Dessutom har jag kompletterat listorna genom webbsidan där man kan söka registrerade företag utifrån verksamhetsgren och geografisk ort. Det är dock svårt att avgöra vilka som egentligen är aktiva odlare eller djuruppfödare, då många kringnäringar också dyker upp när man söker på jordbruk eller djuruppfödning. Styrgruppens medlemmar har också kompletterat med sin personliga kännedom om vilka lantbrukare som är aktiva och vilken typ av produktion de har. Svårast har varit att kartlägga Vårdinge/Mölnbo då denna kommundel inte har någon aktiv lokal LRF-grupp. Listor på livsmedelsförädlare, bagerier och grossister har vi också fått av Miljökontoret, och där har vi utgått ifrån att kontrollen är så pass strikt att dessa listor är kompletta. Restauranger och icke offentliga storkök har inte ingått i studien. Avgränsningen till Södertälje kommun var given då studien finansierats genom Leader Södertälje Landsbygd, som har sitt verksamhetsområde endast inom Södertälje kommun. Jag har dock kontaktat en del odlare och djuruppfödare utanför kommungränsen för att få information och i vissa fall även bjudit in dem till möten. Jag hade gärna sett att avgränsningen gjorts på ett annat sätt, t.ex. genom att täcka in ett område inom en viss radie från Södertälje stad, eller att inkludera de närmaste grannkommunerna, eller vissa delar av dem. Eftersom kommunen är så avlång så finns det områden både i öster, väster och sydväst som har nära anknytning till Södertälje. Den del av projektets syfte som går ut på att öka tillgången på närodlade produkter hos målgruppen offentliga måltidsverksamheter i Södertälje, skulle kanske ha gagnats av en något vidare geografisk avgränsning, se också stycket Vad är Närproducerat. Metoder och aktiviteter Jag har besökt eller telefonintervjuat ett stort antal lantbruk och livsmedelföretag inom kommunen. Jag har besökt webbsidor för alla de gårdar och livsmedelsföretag inom kommunen som har egna webbsidor, samt webbsidor för en del särskilt intressanta livsmedelsföretag i andra kommuner. Jag har också telefonintervjuat några företag utanför kommunen. Det har hållits ett öppet möte med minimässa, två referensgruppsmöten, ett upphandlingsseminarium samt ett presentationsseminarium när studien låg färdig. 6

8 Öppet möte och minimässa Mer närodlad mat i Södertälje, 24 okt 2011 på Rosenborgsskolan i Södertälje, riktat till alla intresserade av lokal matproduktion innehöll en minimässa med 16 utställare och besöktes av ett 70-tal personer. Reportage i Länstidningen och inbjudan via LRF. Referensgruppsmöte kring grönsaks- och potatisodling, 6 december 2011 på Skillebyholm i Järna, riktat till aktiva eller blivande odlare och företag inom trädgårdsnäringen, 15 deltagare och medverkande. Referensgruppsmöte kring köttproduktion, 8 december 2011 på Säby gård, Järna, riktat till aktiva djuruppfödare och köttförädlare. 28 deltagare och medverkande. Upphandlingsseminarium, 22 februari 2012 på Stadshuset i Södertälje, riktat till producenter som vill lära sig lämna anbud i kommunens livsmedelsupphandling. 11 deltagare och medverkande. Presentationsseminarium för hela förstudien, 28 februari 2012 på Resurscentrum i Södertälje, 10 deltagare. Jag har besökt, samtalat med personal och ätit på flera av kommunens grund- och gymnasieskolor. Jag har också haft kontakt med Södertälje kommuns Samhällsbyggnadskontor, Näringslivskontor och Miljökontor. Jag har läst en rad studier, rapporter och yttranden från andra kommuner eller aktörer inom livsmedelområdet, se källförteckning. En enkät till Sveriges alla kommuner gjordes där ca 90 svar kom in, se stycket Andra kommuners arbete med närodlat. Vi har haft 6 styrgruppsmöten där jag som projektledare har deltagit. Stort tack till styrgruppen och alla andra som har tagit emot mig på besök, som låtit sig intervjuas, som försett mig med material, eller som medverkat på våra aktiviteter. Jag har blivit mycket väl bemött och har haft en lärorik och inspirerande tid under arbetet med denna förstudie. Södertälje den 2 mars 2012 Helena Nordlund, projektledare 7

9 Matens identitet Att konsumera närproducerade livsmedel är inte bara en fråga om färskare varor och bättre smak, minskade transporter och bättre miljö. Det är också en fråga om att maten får identitet. Vet man exakt var maten kommer ifrån, hur och av vem den är producerad och hur den har transporteras och förädlats kan man följa upp matens innehåll och kvalitet, samt hur den påverkar djur, natur och människor. Detta kan också användas pedagogiskt, och det kan vara ett skydd mot förfalskningar och lurendrejeri av olika slag. Vad är närproducerat? Begreppen närodlat och närproducerat har ingen vedertagen definition, inte heller begreppet lokalt producerat som kan betraktas som synonym till de andra två. I en studie från Jordbruksverket, Hållbar konsumtion av jordbruksvaror (Rapport 2010:19) gör man en ingående studie av hur dessa begrepp används och hur olika aktörer definierar dem. Projektet Miljösmart Mat som bedrivs av organisationen LivsmedelsSverige definierar närproducerat som mat där såväl produktion, förädling och distribution till konsument sker inom ett visst avgränsat område. Detta är en ganska bra definition som denna studie utgått ifrån, men man kan också ta hänsyn till var olika insatsvaror kommer ifrån. Sedan kan det avgränsade området vara olika stort beroende på vilket perspektiv och vilken produkt eller ort man utgår ifrån. T.ex. så definierar den ideella föreningen Bondens Egen Marknad ett livsmedel som närproducerat, när det producerats inom en radie av 25 mil från marknaden. I denna studie har avgränsningen varit den egna kommunen, alltså Södertälje kommun. Avståndet från centralorten Södertälje till södra Mörkö, som ligger längst bort, är ca 3 mil. Kommunen är dock långsmal. Hade vi istället använt en radie på 3 mil från Södertälje stad som avgränsning skulle flera näraliggande kommuner ha ingått, bl.a. några av Södertörnskommunerna, Nykvarn och delar av Trosa, Gnesta och Strängnäs kommuner. Några olika uppfattningar kring hur man kan definiera området för närproducerat redovisas nedan under rubriken Andra kommuners arbete.... Kommunens kostpolicy Södertälje kommun köper livsmedel för ca 50 miljoner kronor/år ( kr sept 2010 aug 2011) och serverar ca portioner lagad mat varje vardag under skolterminerna. Totalt under året blir det drygt 3,3 miljoner portioner inräknat skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen. Kommunen började för ca 10 år sedan att anpassa sin matlagning så att den skulle främja en hållbar utveckling. Man beslutade att använda kommunens matinköp som ett verktyg för miljöarbetet, och en kostchef anställdes. Sedan dess har processen gått successivt och sedan en ny kostchef anställdes 2004 har förändringen drivits med stor energi började man åter bygga upp nya 8

10 tillagningskök ute på skolor, förskolor och äldreboenden, efter att en tid ha satsat på ett fåtal centralkök. Man strukturerade upp måltidsenhetens organisation samt inrättade en kostpolicy. Projektet BERAS Implementation, som bedrivs av Södertörnas Högskola, Södertälje Kommun och Biodynamiska Forskningsinstitutet i Järna, har utvecklat ett koncept kallat Diet for a clean Baltic (Östersjövänlig mat), som kommunen sedan 2010 använder för att utveckla matlagningen i miljö- och klimatvänlig riktning. I korthet går detta måltidskoncept ut på: God och hälsosam mat Mer ekologiskt odlat Mer lokalt producerat Mer säsongsanpassat Mindre kött, mer grönsaker och fullkorn Mindre svinn Detta har förändrat arbetssättet på kommunens kök i grunden. Exemplevis anställdes en kock på Eneskolan i Järna för att utveckla köket enligt ovanstående koncept. När testköket blivit inarbetat har kocken gått vidare till att utbilda de övriga skolköken. Först utbildas kökspersonal och lärare, sedan informeras elever och föräldrar. Det är viktigt att få alla med sig inför en förändring. Det behövs också en teknisk anpassning av kökens utrustning, då man har gått från ett fåtal centralkök och många mottagningskök utan egen tillagning, till att bygga upp tillagningskök på fler och fler enheter. Målsättningen är att alla skolor, förskolor och äldreboenden ska ha egna kök och tillämpa Diet for a Clean Baltic. I stort sett all mat ska lagas från grunden och mycket få hel- och halvfabrikat användas, vilket minskar svinn och sänker råvarukostnaderna rejält. För att lyckas med detta har man också anställt fler utbildade kockar, så att idag alla skolor har 1-3 kockar och resten köksbiträden. Förr fanns det enheter med enbart köksbiträden där ingen hade kockutbildning. Inom skolköken har man i stort sett genomfört förändringen och nu står förskolor och äldreboenden på tur. Idag är det med stolthet Södertälje skolors kökschefer och deras medarbetare berättar om hur de numera jobbar utifrån ovan nämnda koncept. Man erbjuder varje dag en vegetarisk rätt, en kött- eller fiskrätt + en soppa och salladsbuffé till skollunch. En dag i veckan är helt vegetarisk. År 2011 var andelen ekologiska råvaror ca 45%, och kostnaden för råvaruinköp beräknas totalt till ca 9 kronor/portion. Ett försök pågick med att en lokal lantbrukare levererade potatis, grönsaker och kött till två av skolorna i kommunen. I övrigt är det lokalt producerade ännu inte så stort, och för att ändra på detta görs denna förstudie. I BERAS-konceptet ingår att utveckla lokala kluster för livsmedelsproduktion på olika platser i länderna runt Östersjön. Södertälje kommun är en sådan plats, där den lokala och även ekologiska livsmedelsproduktionen är omfattande och kreativ i vissa delar av kommunen sedan länge. 9

11 Kommunen i örnperspektiv Södertälje kommun ligger i ett gränsland. Åt ena hållet storstad, d.v.s. Storstockholm, åt andra hållet landsbygd med både skärgård, jordbrukslandskap, skogsområden och insjöar. Kommunen är avlång. Norr om Södertälje stad mot Mälaren finns Enhörna kommundel, rakt söderut längs med kusten finns Järna och Hölö/Mörkö kommundelar och i sydväst mot inlandet finns Vårdinge/Mölnbo kommundel. 10

12 Enligt LRFs statistik fanns det ca 150 aktiva jordbruksföretag i Södertälje kommun år 2010, med tillsammans 9500 ha jordbruksmark och 1150 ha betesmark. Ett 50-tal av dessa företag har mer än 30 ha mark, varav ca 20 st har 100 ha eller mer. Det är i Järna-Hölö-Mörkö som livsmedelsproduktionen är livaktig. Här finns samtliga åtta mjölkgårdar som kommunen har kvar, med ca 500 kor sammanlagt. Fyra av mjölkgårdarna är ekologiska. Dessutom finns fårgårdar och nötköttsproduktion, samt en anläggning för förädling av viltkött. Här finns också huvuddelen av grönsaks- och bärodlingarna i kommunen. Här finns de flesta ekologiska odlingarna. Enhörna har ingen ekologisk odling och ingen grönsaksodling, men kommunens enda slaktsvinsuppfödare, i övrigt i stort sett inga djur. En grönsaksodlare finns dock strax utanför Södertälje åt Enhörnahållet. Vårdinge/Mölnbo har relativt mycket får, samt en getgård och ett fåtal ekologiska gårdar. I Järna finns ett stort antal företag som sysslar med livsmedelsförädling: Cerealia och Saltå Kvarn, Järna Mejeri och Järnaglass, fyra bagerier samt de DeVilda och Säby rapsoljepress. I Södertälje finns bl.a. Svenska Lantchips och Scandinavian Bulgur samt närmare 10 bagerier och konditorier. I Vårdinge finns småskalig mjölksyrning och äppelmostillverkning samt oljepress (Norra Stene). I Enhörna finns ingen förädling. 11

13 Produktgrupper För kommunens upphandling är två produktgrupper särskilt intressanta att arbeta med, nämligen kött och grönsaker. För generell stimulans av lokal produktion är alla produktgrupper av intresse. Mejeriprodukter Det finns ett lokalt mejeri i kommunen, Järna Mejeri, som idag tar mjölk från två närliggande biodynamiska gårdar, Nibble Gård och Ytter Eneby gård, och vars produkter är både KRAV- och Demeter-märkta. Järna Mejeri skulle kunna växa då det finns stor efterfrågan på deras produkter, men det är kanske inte aktuellt för kommunen att bli deras kund. Kommunen köper för stora mängder och Järna Mejeris priser ligger troligen för högt. Möjligen kan kommunens förskolor vara intresserade, eftersom de tar små mängder och inte har Arla som leverantör. Eventuellt kan också något äldreboende komma ifråga. Kommunen har avtal med Arla, men de levererar bara till de stora enheterna. Övriga får mejeriprodukter genom Servera. Utökning av Järna Mejeri är dock intressant ur ett allmänt perspektiv, men det behövs en ny verksamhetsledare, då nuvarande vill gå i pension. Det behövs också en stor investering i nytt färskvaru-mejeri. Nuvarande mejeri är egentligen byggt enbart för ystning och nu utnyttjat till bristningsgränsen. I det fall man vill utöka finns en ekologisk gård på nära håll, Säby, som skulle kunna leverera mjölk (eventuellt också Vinterhälla, men den ligger lite längre bort). Skulle man ta in mjölk från dessa får man övergå till enbart KRAV-märkning på delar av produktionen. En besättning med mjölkgetter finns på Sörbro i Mölnbo och där planeras ett mindre gårdsmejeri. Idag samarbetar de med Järna Mejeri. Ägg Det finns ingen kommersiell produktion av ägg i Södertälje kommun för närvarande. Det är ett mycket intressant område att bearbeta då efterfrågan på lokalt producerade ägg från frigående höns är mycket stor. Alla gårdsbutiker/marknader eller andra lokala butiker skulle vilja ha närproducerade ägg, både i Södertälje kommun men också i Stockholmsområdet. Södertälje kommuns egna kök gör av med kg ägg per år. Efterfrågan på svenska ägg kommer dessutom att öka, då EU nyligen infört hårdare regler för hönserier (oinredda burar förbjuds), vilket gör att ägg som inte lever upp till de nya reglerna inte får exporteras inom EU. Här finns stor potential för att skapa nya jobb och utnyttja kommunens marker mer intensivt, t.ex. kommunens egen arrendejord. Utegående höns har inga krav på särskild jordart eller läge. Att vilja investera i att bygga upp fasta nya stallar kan vara ett hinder om man arrenderar marken, men det finns också lösningar med flyttbara stallar som både är bra ur betningssynpunkt och eventuellt också möjliga att ta med sig om man vill flytta sin produktion. Äggproduktion är ett område där man borde få igång intresse hos nya producenter. Då måste man annonsera eller på annat sätt gå ut brett, så att man hittar helt nya intressenter. Bra förebilder finns i Haninge, Sanda Hönseri och Stadsberga gård, två ekologiska äggproducenter med ca värphöns vardera. 12

14 Sanda Hönseri har byggt upp sin verksamhet successivt sedan 90-talet och har nu vunnit upphandling inom Haninge kommun, och levererar alla ägg till dem med egen utkörning till samtliga enheter. De samarbetar med Stadsberga för att kunna garantera kontinuerlig leverans. Spannmål Cerealia, f.d. Kungsörnen (ca 200 anställda) och Saltå Kvarn (ca 65 anställda) finns i Järna, och deras produkter kommer till kommunen via grossisten Servera. Lokalt odlad spannmål tas in så mycket som möjligt på båda företagen, men skiljs inte ut från det övriga. Cerealia, med både ekologiska och konventionella produkter, tillverkar havreprodukter som havregryn och müsli av svensk havre, i huvudsak från Mälardalsområdet (50-75%), samt pasta (Idealmakaroner av svenskt vete och övriga pastaprodukter av sydeuropeiskt durumvete). Saltå Kvarn tillverkar alla mjöl- och grynprodukter av svenska sädesslag, helt inriktat på ekologiskt. Total produktion ca 5000 ton/per år varav 50% vete och 25% vardera av råg och havre. Ca 80% kommer från Sörmland och Östergötland och10% från Södertälje kommun. Ett normalt skördeår är det inga problem att få tag på tillräckligt med spannmål, men vissa år när det är dålig skörd eller dålig kvalitet importeras mindre mängder från Kazakstan (!). Både Cerealia och Saltå Kvarn har också grossistverksamhet för andra varor, se nedan under rubriken Upphandlingsfrågor. Spannmålsodling finns i kommunen och fortsätter, huvuddelen är konventionell men relativt stor del är ekologisk eller biodynamisk. Många som tidigare haft djur har idag bara spannmål och möjligen oljeväxter, även maltkorn, eller odlar foderspannmål till närliggande djurgårdar. Havreodling har minskat och Cerealia vill gärna slå ett slag för mer odling av detta sädesslag, men det har svårt att konkurrera prismässigt med maltkornet. Åby Kvarn, som är den gård som på försök levererar närodlat till Hölö-skolan och Ene-skolan i Järna, producerar mindre mängder mjöl av egen säd och kan leverera till närliggande skolor. Kommunen har leveransavtal med två lokala bagerier, Tidemans bageri och Pane Italiano AB. Båda har en liten del ekologiskt i sin matbrödsproduktion, men tar huvudsakligen sina råvaror från Bageriprodukter i Tumba, som inte jobbar specifikt med närproducerat. Tidemans uppger att de har möjlighet att ta mjöl från Saltå Kvarn också. Tidemans är det enskilt största bageriet i Södertälje med många kommuner i Stockholmområdet som sina kunder. I övrigt finns ytterligare sju bagerier/konditorier i Södertälje, varav Il Forno della Pita (enbart pitabröd), Bagarna i Södertälje AB och Weda bageri är de största. En del av Södertäljes bagerier tar sitt mjöl från Strängnäs valskvarn. Numera finns fyra mindre ekologiska bagerier i Järna. Saltå bageri som förut var andra största bageri i kommunen har nyligen flyttat hela sin bageriverksamhet till Bromma. Inget av Saltås matbröd bakas längre i Järna. Övriga Järnabagerier är mindre verksamheter, varav en också har konditoriproduktion. Järnabagerierna tar mjöl från Saltå Kvarn, Strängnäs valskvarn och Warbro Kvarn eller andra lokala producenter. En bulgurfabrik, Scandinavian Bulgur, finns också i Södertälje. Ur närodlatperspektiv är den inte intressant, då de tar all sin råvara från utlandet (mest Canada) 13

15 eftersom de använder durumvete, som inte får tillräckligt bra kvalitet om det odlas i Sverige. Oljeväxter I första hand odlas raps och rybs i kommunen. Två gårdar har egen oljepress och båda är intresserade av att sälja rapsolja i dunk till kommunen. Säby gård producerar totalt lit/år men har kapacitet att öka Norra Stene producerar ca 2000 lit/år. Av det vegetabiliska matfett kommunen använder är rapsolja den största produkten, ca kg/år. En del av detta skulle kunna ersättas med lokalt producerad rapsolja. Frukt och bär Det finns ett fåtal producenter av frukt och bär i kommunen. Det är ett intressant område ur generellt perspektiv, men inte högst prioritet för kommunen. För kommunen är det främst äpplen och päron som skulle kunna vara intressant, då förbrukningen är ca 50 ton på äpplen och ca 27 ton på päron per år. Följande odlingar har identifierats: Römora gård, Järna, producerar jordgubbar för självplock, totalt 4 hektar, konventionellt. Säger att det finns stor efterfrågan, men de är också ensamma med självplock idag. Skilleby trädgård, Järna, odlar lite biodynamiska jordgubbar och har anlagt en ny plommonodling för några år sedan. Åbykvarn, Hölö, planerar att detta år anlägga en ekologisk fruktodling på ½ hektar (600 träd) med främst äpplen, men också andra fruktsorter och bär. Har f.n. endast mindre mängder som säljs direkt i gårdsbutiken. Saltkällan, Mölnbo, odlar 2 hektar biodynamiska svarta vinbär extensivt för självplock och egen saftproduktion. Norra Stene Skafferi, Mölnbo, har en liten ekologisk äppelträdgård och gör inläggningar i mindre skala, samarbetar kring inläggningar med Finesserna i Flen. Stiftelsen Biodynamiska Produkter, grossist i Järna, driver dessutom en fruktodling i Hallstahammar i Västmanland, varifrån man får ton frukt under säsongen augusti t.o.m. november. De har stor efterfrågan, man kan tänka sig att leverera till kommunen. Potatis och grönsaker Det finns en del grönsaksodling i kommunen, men efterfrågan är mycket större än tillgången. Det är stor efterfrågan både från kommunen, från lokala konsumenter och från hela Stockholmsregionen. Idag levererar den stora grossisten Menigo grönsakerna till kommunens kök. Här är utmaningen att skapa förutsättningar för mer odling. Det finns plats både för diversifierade odlingar med gårdsbutiker, torgförsäljning och direktdistribution samt större fältmässiga odlingar till kommun och grossist, samt kombinationer av dessa. Producentsamarbeten kan behövas t.ex. kring lagring och distribution, kanske också kring maskiner. En ny grossistverksamhet med inriktning på näroldat håller på att startas, Närodlat Mälardalen. De kommer att rikta sig till de stora livsmedelskedjorna i Stockholmsområdet, men också till specialbutiker som Kajsa Varg och 14

16 restauranggrossister. De kommer att marknadsföra sig med gemensam logga för Näroldat Mälardalen, men också odlarens namn synligt på etiketten. De räknar med 15 % mer betalt för närodlat och planerar att vara igång i maj Gårdsbutiker och Bondens Egen Marknad behövs, men kan inte försörja hela Stockholm. Nästa steg är att grossisterna, som t.ex. Närodlat Mälardalen, intresserar sig för näroldat. Näroldat Mälardalen vill skriva kontrakt med odlare och driver på för att få igång odling av mer rationell karaktär. Helst ekologiskt, men de tar också konventionellt. De skulle också kunna bli en leverantör till kommunen. Etablerad sedan länge finns Stiftelsen Biodynamiska produkter i Järna som arbetar helt inriktat på ekologiskt, både importerat och närproducerat, och som har en stor försäljning av grönsaker och frukt. De har dock väldigt liten del inköp av produkter från den egna kommunen, p.g.a. att det odlas för lite. De odlare som finns idag har tillräcklig avsättning utan att sälja till grossist. De svenska produkter som Stiftelsen Biodynamiska Produkter säljer kommer huvudsakligen från Gotland, Småland och Dalarna, samt frukt från Västmanland, se ovan. En slutsats är att det behövs fältmässiga, rationella och helst ekologiska odlingar av basgrönsaker som potatis, morötter och vitkål, som skulle kunna levereras till kommun och grossister. Dessa produkter går i störst volymer i kommunens kök. När man räknar enbart färska varor (ej frysta, konserverade eller förädlade) var det 154 ton potatis, 42 ton morötter, 31 ton vitkål under ett år 2010/11. Kommer det igång odling av dessa produkter finns god chans att övriga grönsaker kommer på köpet. Det behövs förebilder, någon som vågar sätta igång, då skulle fler kunna haka på. Varför skulle inte Mälardalen återigen kunna bli en stor producent av grönsaker som det en gång var? Ett problem med leveranser av potatis och grönsaker till kommunen är att de allra flesta köken vill ha tvättade rotfrukter, och till viss del även skalade och skurna, strimlade osv. Köken har ibland inte lämpliga lokaler, men inte heller personal tillräckligt för att kunna göra dessa moment i direkt anslutning till matlagningen. I många fall är det mer rationellt att dessa arbetsmoment görs på annan plats utan att det för den skull behöver betyda sämre kvalitet. Man kan dock inte räkna med att odlarna ska kunna investera i tvättanläggningar och än mindre skal- och skärapparater. Här finns dock utrymme för andra företag att fylla en funktion i denna kedja. Det kan vara helt nya företag, men det finns också befintliga företag som skulle kunna ta på sig denna typ av uppgifter. I kommunen finns Svenska Lantchips, som kan skala och skära potatis och rotfrukter. De har en stor anläggning och förbrukar lika mycket potatis på en vecka, som kommunen gör av med på ett år. Kanske är Svenska Lantchips för stora för de volymer som är aktuella för kommunen, men de är intresserade av frågan och kan vara rådgivare när det gäller utrustning (de bygger en del själva) om någon annan vill starta. Ett mikroföretag som heter Prima Potatis gör också denhär typen av arbete, men i väldigt liten skala och inriktat på restaurangkök. Ägaren är dock i pensionsåldern och har ingen som vill ta över. Han själv och en anställd sköter företaget idag. Här skulle dock kunna finnas en utvecklingspotential om någon vill ta över och satsa. Restaurangkedjan Grekiska Kolgrillbaren har huvudkontor och en produktionsanläggning (14 anställda) i Södertälje där man förädlar kött till grillspett. Man jobbar också med en del andra produkter som tsatsiki och moussaka, där grönsaker ingår. Det är ett företag under utveckling som är intresserat av utvidgning och ev nya uppgifter. 15

17 En idé som kommit från flera håll är att stimulera jordägare att arrendera ut lämpliga marker till trädgårdsmästerier, och att också erbjuda visst maskinsamarbete för de tyngre momenten, som t.ex. plöjning. Det behövs förebilder som kan marknadsföras och inspirera. I Järna finns två gårdar som har ett liknande upplägg: Nibble gård med Nibble trädgård och Skilleby med Skilleby trädgård. Ett resultat av Södertälje Närodlats aktiviteter är att Samhällsbyggnadskontoret nu frigjort en mindre areal kommunmark i Järna för några unga trädgårdsmästare att arrendera. Hörningsholm på Mörkö har också visat intresse för idén, de har tidigare haft stort trädgårdsmästeri. Många utbildade trädgårdsmästare kommer ut från Skillebyholms trädgårdsmästarutbildning varje år och de behöver någonstans att börja odla. Lämpliga marker där det tidigare odlats potatis och grönsaker finns t.ex. i Enhörna (Ekeby, Lina), i Hölö vid Kyrksjön, på Hörningsholm och Tullgarn, i Vårdinge på Nådhammar, Visbohammar och Sörbro, i Järna på Ytter Eneby (Solvik) för att nämna några. Aktiva grönsaksodlingar idag Nibble trädgård, Järna, diversifierad odling med friland, växthus och egen butik. Skilleby trädgård, Järna, diversifierad odling med friland, växthus och gårdsförsäljning. Skillebyholms odlingar, Järna, diversifierad odling med friland, växthus och egen butik. Skäve trädgård, Järna, diversifierad trädgård inom terapeutisk verksamhet. Åbykvarn, Hölö, diversifierad frilandsodling med gårdsbutik. Trädgårn, Ulf Engström, Södertälje, växthus med tomatodling i större skala, diversifierad odling av andra grönsaker och gårdsförsäljning. Hejsta Växthus, Swedponic, Hölö, växthus med specialiserad odling av kruksallad samt vissa kryddor. Uttalat intresserade av att starta upp Mats Larsson, Ekeby gård, Enhörna, kommer att starta upp potatisodling om överenskommelse och arrendeavtal med kommunen blir klart. Tidigast nästa år kan odling komma igång, eftersom avtal med kommunen ännu inte är klart. Ett trädgårdskooperativ med f.d. Skillebyholms-elever kommer att starta grönsaksodling vid Tuna gård i Järna, på mark arrenderad av kommunen, under förutsättning att arrendeavtal blir klart. Det finns också en del grönsaksodlingar i Trosa och Gnesta kommuner som kan vara intressanta för Södertälje, t.ex. Korslöts växthus i Vagnhärad, och Rheumgruppen ett odlarsamarbete i Sörmland som levererar köttfärs och vitkål till Trosa kommun. Kött Kött produceras i kommunen, men det hittar inte så lätt fram till de lokala konsumenterna. Att mer skulle kunna konsumeras lokalt, på kommunen och hos andra lokala konsumenter är en fråga om organisering av slakt, logistik och distribution, samt vad konsumenterna är beredda att betala. Svensk köttproduktion minskar och det gör den också i Södertälje. Sverige har hårdare djurskyddskrav än andra länder och därför blir svenskt kött dyrare än 16

18 utländskt. Inga restriktioner finns för införsel av kött från EU-området även om det är producerat under andra betingelser. Inom offentlig upphandling får man inte ställa kravet att köttet ska vara svenskt, vilket är en oerhörd dubbelmoral, när svenska lagar och regler ställer högre krav på produktionen än andra länder. Resultatet är att svensk köttproduktion håller på att slås ut, speciellt slaktsvinsproduktionen. I Södertälje finns endast en gård med slaktsvin kvar, Lida gård i Enhörna med 300 suggor och uppfödning av 3500 slaktsvin per år, och även denna riskerar att läggas ner. Den drivs av Gunnar Carlsson, som också driver butiken Carlssons Kött i centrala Södertälje där närproducerat kött säljs. Även nötboskap minskar i antal. Endast åtta mjölkgårdar finns kvar i kommunen och en av dessa planerar att lägga ner mjölkproduktionen och gå över till enbart köttdjur. Ekologiska Säby i Järna är den största mjölkgården med 120 kor i nybyggd ladugård. Tidigare mjölkgårdar har i allmänhet nötköttsproduktion idag. Ett exempel är ekologiska Åby Kvarn där det numera produceras nötkött som säljs i gårdsbutik, till restauranger och till viss del levereras till Hölöskolan. En del gårdar som lägger av helt med nötkreatur skaffar lite får istället, för att få sina marker betade. Det som verkar öka är lammköttsproduktion. Flera gårdar har fårbesättningar under uppbyggnad eller har byggt upp dem under senare år. Den största lammköttsproducenten är ekologiska Molstaberg Säteri i Mölnbo med 500 tackor och ca 700 lamm/år samt egen gårdsbutik. Många av lammköttsproducenterna säljer lokalt via gårdsbutiker och beställningssystem av köttlådor. Ett relativt nystartat företag som styckar och förädlar viltkött finns i Järna, DeVilda. De kan också stycka tamboskap. Ett slakteri saknas dock i kommunen, men DeVilda har lokaler som skulle kunna bli ett slakteri. De köttproducenter som finns i kommunen och som säljer lokalt slaktar på olika håll, t.ex. Ö-slakt på Värmdö, Rinkeby slakteri i Jönåker (Krav), Närke slakteri Gällersta (Krav), Stigtomta slakteri (Krav) (ska troligen läggas ner) och Sörby slakteri i Heby, Uppland. Kött är en produkt som kommunen skulle kunna få till stor del från lokala producenter, det finns troligen tillräcklig produktion idag för att täcka hela behovet. En omfattande organisering kring slakt och logistik/distribution skulle dock behövas. Enskilda lantbrukare kan knappast lämna anbud till kommunen, så utan denna organisering kan man knappast räkna med att lokalt producerat kött ska kunna hitta fram till de offentliga köken. En stor fördel är att det skulle gå bra att kombinera kommunens behov med annan efterfrågan. Kommunen vill i huvudsak ha köttfärs och grytbitar när det gäller nöt, d.v.s. de billigare styckningsdetaljerna, medan de restauranger och många privata kunder som väljer kvalitetskött vill ha de fina bitarna. Kommunen gör av med närmare 20 ton färskt oberett nötkött per år och ca 30 ton fruset nötkött, alltså totalt 50 ton. Det behövs ca slaktade nötkreatur för att ge denna mängd, beroende på hur stor del av styckningsdetaljerna man köper. De vikter man kan räkna med från slaktade stora nötkreatur är följande: Kviga slaktvikt ca 300kg konsumentstyckat ca 150 kg Ko slaktvikt ca 400 kg konsumentstyckat ca 200 kg Tjur slaktvikt ca 500 kg konsumentstyckat ca 250 kg Max hälften blir köttfärs vid normal styckning. 17

19 När det gäller griskött så ger ett slaktsvin ca kg konsumentstyckat med ben och kg utan ben. Kommunen köper ca 6 ton färskt griskött per år, lika mycket fruset kött, samt ca 10 ton berett kött i form av kassler, rökt och kokt skinka (korv ej inräknat). Sammanlagt blir detta 22 ton och då skulle djur räcka om man köper samtliga styckningsdetaljer benfritt. Detta är endast ca 10% av Lida Gårds i Enhörna totala produktion. Möjligen måste man komplettera med skinka och framför allt kassler från annat håll, om kommunens kök vill behålla de menyer man har idag. En förutsättning för att kommunen ska få lokalt griskött är att Gunnar Carlsson på Lida gård inte lägger ner sin slaktsvinsproduktion, eftersom han är den enda producenten. En köttbörs, med en bra webbsida där man kan boka upp sig på olika delar av ett djur som ska slaktas, skulle kunna vara ett hjälpmedel. Alternativt att gårdarna bjuder ut köttlådor med blandade styckningsdetaljer, som sedan Kostenheten fördelar mellan sina kök. Producentgruppen Rheum i Sörmland levererar till Trosa/Vagnhärads skolor, endast nötfärs, även frusen. De är intresserade av Södertälje också. DeVilda har en nybyggd anläggning, idag godkänd för styckning av vilt, lamm och nöt. Man vill själv bara sälja vilt för att bygga sitt varumärke. Man skulle dock gärna jobba med tamdjur för att få en jämnare säsong, men då troligen låta andra sälja. Anläggningen är byggd som ett slakteri, men för att få slakttillstånd behövs några mindre kompletteringar. Fördelen med mindre slakterier är att man kan hantera djuren individuellt. Även äldre djur blir bra kött om det får hänga tillräckligt, enligt DeVildas ägare Mikael Löf. Helt i närområdet finns flera gårdar med djurskötsel och DeVilda skulle vilja jobba med mobil avlivningsvagn, men Livsmedelsverket har hittills sagt nej. Transportera döda djur är mycket enklare och billigare, och slakt direkt på gården är bättre för djuret och bättre för köttet. Avfallet från DeVilda går i dag till destruktion, d.v.s. bränns. Det skulle kunna bli biogas, men Ytter Eneby som har en biogasanläggning i närheten får inte sprida resterna på jorden, även om DeVilda får leverera dit. Tveta Återvinning vill inte ta emot från DeVilda. Avfallshanteringen kostar idag 3 kr/kg för DeVilda. Under köttmötet på Säby gård, där 28 personer var närvarande d.v.s. intresset var mycket stort - diskuterades många aspekter av slakt och försäljning av kött. Fem problem ringades in: 1. Att slakta i småslakterier är dyrt. 2. Slakt på storslakterier gör att köttet inte blir behandlat på rätt sätt efter slakt, t.ex. för snabb kylning, för kort hängning, elektrisk mörning, vilket ger dålig kvalitet. 3. Att slakta på gården är inte tillåtet utan eget slakteri. 4. Svårt att bli av med hela djuret, vissa styckningsdetaljer svårsålda. 5. Distribution och logistik är svårt att klara av för en enskild uppfödare. Många ser som ideal att slakta på gården och slippa transportera levande djur, och det börjar byggas enkla gårdsslakterier som bara ska hantera de egna djuren. Ett exempel finns i Krokek, kostnad kr plus eget arbete och egen skog för 18

20 nybyggnad av gårdsslakteri. Fler är på gång med liknande investeringar, men ingen i Södertälje kommun. Nackdelen är att dessa slakterier är en relativt stor investering för att bara slakta den egna gårdens djur. På köttmötet diskuterades transport av levande djur: Flera menade att det är bättre med lite längre transport (ett par/tre timmar) än en kort transport på max en timme, då djuren hinner lunga ner sig i bilen om de får lite längre tid på sig. En lösning skulle därför kunna vara att slakta på storslakterier, men sen ta hem kropparna för att hängning och annan efterbehandling ska ske på en mindre enhet som har tillstånd till detta. Tänkbara målsättningar för ett projekt med maximalt djur- och miljövänlig lokal kötthantering: Slakt på gård med mobil avlivningsvagn. Endast transport av döda djur, bättre för djuret och köttet, billigare. Styckning, förädling, packning på lokal anläggning. Samarbete kring logistik och distribution från olika uppfödare. Leveranser och konsumtion i närområdet. Avfallet tas tillvara på nära håll. Blir biogas och gödselmedel. Djuruppfödare redovisas i bilaga till denna studie, men innefattar inte 100% av alla köttproducenter, då det varit svårt att få fram kompletta listor på jordbrukare i kommunen, se Indelning/källor. 19

21 Kommunens mark Södertälje kommun är en stor ägare av jordbruksmark. Man äger över 1000 hektar i Södertälje, Enhörna och Järna. Man äger marken för att den ska vara tillgänglig för exploatering, men har intentionen att bevara jordbruksmarken i möjligaste mån. I dagens läge har man ett 20-tal arrenden, och man är intresserad av att stimulera produktion av livsmedel till kommunen när man omförhandlar arrenden. De arrendatorer som kommit till tals i denna studie efterlyser bättre kommunikation med kommunen. För att en arrendator ska vilja satsa behöver han/hon känna sig väl informerad och lyssnad på. Att satsa och investera i lantbruk är en långsiktig handling och kräver stabilitet i relationen med markägaren. Kommunen visar god vilja rent teoretiskt, men kanske saknas det ibland insikter och kunskap om lantbrukets villkor och situation. Den viktigaste rekommendationen till kommunen är att se till att varje arrendator har en kontaktperson inom kommunen, som ska vara länk vid alla frågor som rör den arrenderade marken. Som det är idag är det en person som har hand om kontrakt, en annan som har hand om planläggningsfrågor, en tredje som har hand om byggfrågor osv. När kommunen vill göra något på den utarrenderade marken, t.ex. sätta upp lyktstolpar eller placera ut parkbänkar så tillfrågas ofta inte arrendatorn. Det kan innebära att tillgängligheten till åkrarna försvåras, i många fall säkert helt i onödan bara p.g.a. av brist på kommunikation. Kontraktsodling har diskuterats inom kommunen som en eventuell möjlighet för att öka lokalt odlat i de offentliga köken. Om kommunen vill ställa krav på vad som ska odlas på den utarrenderade marken, eller t.o.m. skriva kontrakt på en viss typ av gröda, t.ex. potatis, är det viktigt att det först gjorts markkartering och kanske mindre provodlingar. Det ryktas om att vissa jordar som skulle vara lämpliga för potatis kanske är smittade med sjukdomar sedan tidigare. Företrädare för kommunen har sagt att man kan tänka sig att dela upp marken så att mindre arrenden lämpliga för grönsaksodling uppstår. Innan både kommun och odlare eventuellt låser upp sig med kontrakt, bör man ha säkerställt att marken är lämplig för den gröda som ska odlas. Markartering och undersökning av eventuella sjukdomar bör därför göras omgående. Eventuella provodlingar skulle kunna ingå i ett kommande projekt. Som resultat av de kontakter som tagits under denna studie är två nya odlingar på gång på kommunens arrendemark, se ovan under Grönsaker och potatis. Det är positivt att kommunen tagit på allvar möjligheten att bryta ut mindre arealer för att arrendera ut till grönsaksodlare, och att man redan i vår kommer att pröva detta på en plats. Det är dock tråkigt att handläggning och prisförhandlingar dragit ut på tiden så att den lantbrukare som vill börja odla potatis i större skala inte kan göra det redan i år, då det blivit för sent för honom att planera och få fram utsäde för start i vår. 20

22 Upphandlingsfrågor Att ställa kvalitetskrav De stora leverantörerna som Södertälje kommun har idag, Servera, Menigo och Arla, har inte kontaktats i denna studie. Det har varit Södertälje Kostenhets uttalade avgränsning, då dessa företag inte är Södertäljebaserade, och då man redan har en upparbetad kontakt med dem. Intentionen med denna studie har varit att finna nya lokala leverantörer, framför allt på de produktområden där Servera och Menigo arbetar, för att stimulera till mer konkurrens. Många kommuner tycker att Servera och Menigo försöker försvåra konkurrens genom att ständigt överpröva upphandlingar som på olika sätt inte gått deras väg. Detta leder till att kommunerna är rädda för att ställa de krav de egentligen vill ställa på livsmedlen, t.ex. att animaliska produkter ska vara producerade enligt svensk djurskyddslag. Att ställa krav på att produkten ska komma från ett visst geografiskt område är uttryckligen inte tillåtet enligt Lagen om offentlig upphandling, LOU. Därför leder många upphandlingar till långdragna juridiska processer, där dessa stora företag påstår att de miljö- och djurskyddskrav kommunerna vill ställa förhindrar konkurrens, genom att vara förtäckta geografiska krav eller krav som är omöjliga att kontrollera. Det är svårt att förstå att t.ex. Servera inte istället försöker tillmötesgå kommunerna i deras kvalitetssträvan. Genom att motarbeta kommunernas miljö- och kvalitetsarbete inom livsmedelsområdet skaffar man sig dåligt rykte som en monopolsträvande koloss. Det finns dock kostchefer som menar att Servera är ett förhållandevis seriöst företag, som ser sig omsprunget av mindre seriösa företag som inte bryr sig om att uppfylla de krav som kommunerna ställer i sina upphandlingsunderlag. Om kommunerna då inte har kapacitet att kontrollera att kraven efterföljs blir ju konkurrensen snedvriden. Flera rättsfall har pågått under den tid som denna studie gjorts, och dessa talar inte alltid till de överklagande grossisternas fördel. När Servera förlorar i Förvaltningsdomstolen (första instans), så ändrar de sina anklagelser och går vidare till Kammarrätten (andra instans). Så hände t.ex. i Rättviksfallet där kommunen ställt krav på att alla animalieprodukter ska vara producerade enligt svensk djurskyddslagstiftning, genom att uttryckligen ställa samma krav som står i lagen. Först menade Servera att det var ett förtäckt geografiskt krav, och därmed diskriminerande. När detta inte godkändes så ändrade man sig till att kraven inte skulle gå att kontrollera. Man fick delvis rätt i Kammarrätten, trots att kommunen lagt ett stort arbete på att visa att det är möjligt att kontrollera även kött som producerats utomlands, bl.a. tack vare EU:s system för ursprungsmärkning av allt kött. Helt kort innan denna studie färdigställdes föll domen i ett annat fall, nämligen Sigtuna. Kammarrätten där slog fast att det inte finns något generellt förbud mot att vid en offentlig upphandling ställa produktkrav som går längre än EU:s regler och att kommunen har stor frihet i detta. Kammarrätten menar också att kommunens krav är möjliga att kontrollera, och att det inte behövs något gemensamt certifierings- eller kontrollsystem inom EU för att en kontroll ska vara möjlig, vilket var Rättviksdomens slutsats. 21