Pippi är kanske hundra tusen miljoner år - En studie om Pippi Långstrump utifrån barns perspektiv

Transkript

1 Malmö högskola Lärande och samhälle Barn, unga, samhälle Examensarbete 15 högskolepoäng, grundnivå Pippi är kanske hundra tusen miljoner år - En studie om Pippi Långstrump utifrån barns perspektiv Pippi is perhaps hundred thousand million years - A study of Pippi Longstocking from children s perspective Anesa Avdic Camilla Jönsson Braun Lärarexamen 210hp Barn- och ungdomsvetenskap Examinator: Handledare: Anne Ange Harju handledare Handledare: Jutta Balldin

2 2

3 Förord Det har varit väldigt givande och intressant att jobba med denna studie. Vi har arbetat tillsammans under hela arbetets gång förutom när det gäller intervjuerna och samtalen med barnen. Det har vi gjort var för sig på våra vft-förskolor och med barn i våra familjer. Tack Först och främst vill vi tacka varandra för ett väldigt bra samarbete. Tack till alla barn som har deltagit i studien. Vi vill även tacka vår handledare Jutta Balldin för all hjälp och stöttning. Sist men inte minst vill vi tacka våra underbara familjer för allt stöd. Malmö den 24 oktober 2011 Anesa Avdic och Camilla Jönsson Braun 3

4 4

5 Sammanfattning Avdic, Anesa & Jönsson Braun, Camilla (2011). Pippi är kanske hundra tusen miljoner år - En studie om Pippi Långstrump utifrån barns perspektiv. Lärarutbildningen, Malmö högskola. Syftet med denna studie är att få en ökad förståelse för barns tankar, känslor och uppfattningar om Pippi Långstrump som karaktär. Vi vill ta reda på vad det är för dragningskraft Pippi har som tilltalar barn generation efter generation. I tidigare forskning har forskarna, till exempel Ödman (2007) och Gaare & Sjaastad (2002), undersökt temat Pippi utifrån andra utgångspunkter än barnens perspektiv. Det är oftast de som läser böckerna eller får dem lästa för sig. Att vi tar in barns perspektiv är just det som gör vår studie unik. I vår studie har vi gjort ostrukturerade intervjuer med barn och utifrån barnens perspektiv har vi sedan utgått från olika sekvenser i böckerna och gjort en närläsning för att hitta kopplingar. Vi har även sammanställt empiri från strukturerade intervjuer i diagramform. Resultat blev att barnen relaterar till Pippi i olika vardagliga kontexter och i vissa fall identifierar sig med henne. I vår studie har vi kunnat se att barn ser Pippi som en rolig och tokig karaktär. Det har också framkommit att vissa barn ser Pippi som en verklig flicka medan andra ser henne som en fiktiv figur. Vi har kunnat se att Astrid Lindgren har förmedlat några dolda budskap till läsaren i böckerna genom att hon har skapat en karaktär som Pippi som går emot den traditionella samhällssynen och uppfostringstankarna för hur ett barn bör vara. Resultatet visar även att synen på barnet har förändrats från 1940-talet och framåt utifrån fostran och samhällssyn. Nyckelord: barnlitteratur, barns perspektiv, Pippi Långstrump, samhällssyn, uppfostran 5

6 6

7 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte och frågeställningar Historik Pippi och barnlitteraturens framväxt Historik om Astrid Lindgren och Pippi Långstrump Litteraturgenomgång Pippi är alla barn som är tvungna att vara övermänskligt starka Pippi är en revolutionär men bara i barnens värld Pippi har en filosofisk stil Samhällets avsikter Fria flickor före Pippi Sammanfattning av litteraturgenomgången Teoretiska begrepp Barns perspektiv Barnperspektiv Uppfostran Metod Metodval Urval Genomförande Forskningsetiska överväganden Resultat, analys och teoretisk tolkning Uppfostran

8 7.1.1 Det är klart att du måste äta din goda gröt Den lyckliga barndomens kost Pippi går emot strömmen Pippis styrka - fiktion eller verklighet Samhällssyn Pippi bor själv för hon kan det Identifikation fiktion eller verklighet Strukturerade barnintervjuer Tycker du om Pippi Långstrump? Varför? Skulle du vilja vara som Pippi? Varför? Tror du att Pippi finns på riktigt? Slutdiskussion Uppfostran Samhällssyn och styrka Strukturerade barnintervjuer Kritisk diskussion om metod och genomförande Framtida forskning Framtida yrkesroll Referenser Bilaga 1 - Intervjufrågor Bilaga 2 Brev till föräldrar

9 1. Inledning Pippi är kanske hundra tusen miljoner år (flicka, 3 år) Så uttryckte sig en flicka under en av intervjuerna när vi frågade hur gammal hon tror att Pippi är. Vi tycker att det ligger lite sanning i detta påstående eftersom Pippi Långstrump har funnits i många år och berört flera generationer, så även oss, våra föräldrar och nu våra egna barn. När vi var små läste våra mammor böckerna om Pippi för oss så vi är båda två uppväxta med Astrid Lindgrens sagor. Ändå är vi uppväxta i två olika länder, en i Montenegro och en i Sverige. Nu är det vi som läser om Pippi för våra egna barn. Vi har alltid sett Pippi som en stark person som tar hand om de svagare och utsatta. Många gånger har vi önskat oss en kompis som Pippi och kanske till och med att vi själva var en Pippi. Men vi tror att de flesta människor innerst inne har en Pippi i sig. Med det menar vi att de flesta har en vilja att kunna hjälpa andra människor som Pippi gör. När vi var ute på våra vft-förskolor (verksamhetsförlagd tid) så såg vi att Pippi var väldigt populär bland barnen. När vi skulle ha sagostund så valde barnen ofta just Pippiböcker. Vi tycker att det är fascinerande att barn idag också väljer Pippi, framför nutida sagoböcker. Genom att göra en närläsning av Pippiböckerna så tror vi att vi kommer att se saker i böckerna som vi inte sett eller märkt förut, även om vi har läst dem flera hundra gånger. Detta kommer ge oss ny kunskap om vad barnen fascineras av och vad Astrid Lindgren försökte förmedla för oss som läsare. Vi vill få en djupare förståelse för hur vi på bästa sätt kan använda böckernas budskap och barns förståelse av Pippi som litterär figur. 9

10 Vi har valt att undersöka barnlitteratur för att det är en stor och viktig del av barns och vuxnas liv. I förskolans läroplan står det att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner, utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa (Lpfö 98 reviderad 2010). Liberg skriver att boksamtal är en betydelsefull form av samtal. Böckerna hjälper oss att hitta saker som barnen känner igen eller är intresserade av och som inte bara handlar om det som händer just nu. Dessa boksamtal bör man börja med redan i förskoleåldern och fortsätta med upp i skolåldern (Liberg, 2009:11f). Barns läs- och skrivinlärning måste få en mening, barn lär sig i meningsfulla sammanhang (Liberg, 2009:139). Under vår utbildning på Malmö högskola har vi tidigare skrivit ett arbete, Alfons budskap genom tiderna. Det var ett intressant och roligt arbete som har gjort att vårt intresse för barnlitteratur har växt. Men nu valde vi Pippi Långstrump, skriven av Astrid Lindgren, för att sagorna om Pippi har funnits sedan mitten på 40- talet och har under alla dessa år fängslat båda barn och vuxna. Det unika med Pippi är att hon vid första anblicken skiljer sig från andra barn. Så här beskrivs Pippi utseende i Ur- Pippi: Hennes hår hade samma färg som en morot och var flätat i två hårda flätor, som stod rätt ut. Hennes näsa hade samma form som en mycket liten potatis och den var översållad med fräknar. Under näsan satt en verkligen mycket bred mun med friska vita tänder. Hennes klänning var röd där fram och blå där bak. Pippi hade själv sytt den, och det röda tyget räckte inte. På de långa smala benen satt ett par långa strumpor, den ena brun och den andra svart. Och på fötterna hade Pippi ett par skor, som var precis dubbelt så långa som hennes fötter (Lindgren 2007:14f). Hon lever utan sina föräldrar i ett stort hus tillsammans med sin apa Herr Nilsson och hästen Lilla Gubben. Pippis mamma är död och hennes pappa är sjökapten i Söderhavet. Dessutom är Pippi starkast i världen. Vi har hittat ganska mycket tidigare forskning om Astrid Lindgren och Pippi Långstrump 10

11 men det som är unikt med vår studie är att vi tar in barns perspektiv och försöker förstå hur barn själva uppfattar böckerna om Pippi Långstrump. Eftersom det i huvudsak är barn som läser sagorna eller får dem lästa för sig så tycker vi det är viktigt att ta med deras syn på Pippi. Hur ser barn på Pippi? Och vem är Pippi för dem? Den pedagogiska poängen är att vi lär oss förstå hur barn förstår för att därmed kunna bemöta dem på ett bra sätt, ge dem inflytande och vara mer närvarande. 11

12 2. Syfte och problemställning Syftet med denna studie är att få en ökad förståelse för barns tankar, känslor och uppfattningar om Pippi Långstrump som karaktär. Vi vill ta reda på vad det är för dragningskraft Pippi har som tilltalar barn generation efter generation. Vår strävan är att få en förståelse för barns perspektiv på Pippi som litterär figur. Vi vill ta reda på om det finns några dolda budskap i böckerna som Astrid Lindgren vill förmedla till läsaren och den som får boken läst för sig. Huvudfråga Hur ser barn idag på Pippi Långstrump som karaktär? Underfrågor Hur speglas uppfostran och samhällets syn på barn i böckerna om Pippi Långstrump? Kan barn relatera till Pippi och i så fall hur? Finns det några dolda budskap i Pippiböckerna? 12

13 3. Historik 3.1 Pippi och barnlitteraturens framväxt Barnboken har så länge den funnits haft en funktion i barnuppfostran. De vuxna har alltid satt upp regler och normer för barnet. Under tidernas lopp har uppfostringsidealen förändrats i takt med skiftande sociala och samhälleliga förhållanden, och därmed har nya regler, normer och metoder för barnuppfostran formulerats. Även själva synen på barnet som sådant har varit och är stadd i ständig förvandling. Barnboken speglar många av dessa förändringar (Kåreland, 1987:17). Under början av 1500-talet var syftet med barnböcker att fostra barnen religiöst. Det var religiösa texter som förenklades speciellt för barn för att stärka deras kristna tro. Det var först på 1700-talet, även kallat upplysningstiden, som de första egentliga barnböckerna kom ut. Det var en typ av faktaböcker som skrevs på ett roande och lekfullt sätt. Syftet var att förmedla kunskap på barnens nivå. Man ansåg att om barnen läste om barn med bra egenskaper så ville de ta efter detta och bli likadana. Läste de om stygga barn som gjorde hyss så skulle barnen bli avskräckta och inte göra likadant. Under slutet av talet och början på 1800-talet, den period som kallas för romantiken, började man se barnet ur ett nytt perspektiv. Fantasi och känsla hyllades. Det var sagor och rim och ramsor som man ansåg var lämpliga för barn. Barnen fick möjligheten att utveckla känsloliv och fantasi genom läsningen. Det är viktigt att påpeka att det framförallt var överklassbarn som hade tillgång till böcker. (Kåreland, 1987:17ff). Under 1900-talet förändrades barnböckerna från att handla om prydliga, hjälpsamma och lydiga barn till allt mer utlevande och bråkiga barn stormade Pippi Långstrump in och utmanade alla regler om hyss och ordning (Kåreland, 2009:43). 13

14 3.2 Historik om Astrid Lindgren och Pippi Långstrump För att ge en helhetsbild av Pippi Långstrump tycker vi att det är relevant att ha med lite historik om Astrid Lindgrens bakgrund eftersom hon har fått mycket inspiration och idéer från sin egen barndom, uppfostran och från sina egna barn. Astrid Lindgren levde under det sekel som ibland kallas för Barnets århundrade, hon föddes 1907 och dog Astrid blev vår mest älskade och översatta författare och hon var även föredöme för alla som försöker vara goda människor (Hagerfors, 2002:5). Astrid hade en barndom som var fylld av trygghet och frihet. Föräldrarna fanns där om hon behövde dem men annars lät de henne fritt och lyckligt leka på gården Näs. Men visst hände det att Astrid och hennes syskon blev tuktade och förmanade som var sed på den tiden (Strömstedt, 1987:96ff). Astrid hade tre syskon och de växte alla fyra upp i en tid när det varken fanns radio eller TV. På kvällarna satt familjen i köket med fotogenlampan tänd. Kvinnorna stickade och männen lagade verktyg. När barnen hade gjort klart sina läxor fick de höra de mest fantastiska historier (Hagerfors, 2002:17). Astrid upptäckte tidigt sagans förtrollande värld och ordens magi. Det muntliga berättandet spelade en stor roll för henne. Hennes far var den som berättade historier och sägner för henne. Astrids läslust var enorm men i hemmet fanns nästan inga böcker så skolan blev hennes räddning. Varje år fick eleverna en bok i julklapp (Kåreland, 2009:70f). Skolflickan Astrid minns: Ännu kan jag minnas hur dessa böcker luktade, när man fick dem färska och nytryckta. Jo, man började med att lukta på dem, och av alla dofter i världen fanns ingen godare. Den var full av försmak och förväntan (Widerberg & Holm, 1984:9f). Astrid Lindgren gick ifrån den moral som fanns när det gäller uppfostran på 40-talet. När hennes böcker kom ut var det fortfarande många äldre som trodde att barn var en sorts småväxta vuxna med spring i benen som måste tuktas. Barnen fick inte prata vid 14

15 matbordet och skulle märkas så lite som möjligt. Barnen skulle lyda annars fick de stryk med rottingen eller björkriset. Astrid betraktade alla barn med stor respekt. Astrid kunde berätta vilket härligt liv trygga och fria barn kan ha. (Hagerfors, 2002:6). Mer än någon annan visste hon dessutom att barn behöver lek och äventyr, ruskiga historier och farligheter för att må bra (Hagerfors, 2002:6). En dag när Astrids dotter Karin, som var sju år, låg sjuk och hade det tråkigt kom hon på namnet Pippi Långstrump och ville att hennes mamma skulle berätta om Pippi. Astrid började hitta på historier om en flicka med rött hår som var så märklig att ingen hört talas om det tidigare. Karin och hennes kamrater blev så förtjusta i Pippi och hennes galenskaper att Astrid ofta fick berätta historierna. En marsdag 1944 halkade Astrid och stukade foten. Då kom hon på att hon kunde passa på att skriva ner historierna om Pippi. Det första manuset fick dottern Karin när hon fyllde tio år. Astrid skickade även in det till bokförlaget Bonniers men de tackade nej till boken. Astrid skrev då om manuset och gjorde Pippi mer godhjärtad och ändrade så att Pippis mamma var död och att pappan var sjökapten i Söderhavet. Astrid skickade in det ändrade manuset till bokförlaget Rabén & Sjögren och vann då förstapriset i en tävling. Pippi blev en hjältinna för svenska barn på och 50-talet. På den tiden var det papporna som bestämde och mammorna tog hand om hemmet och uppfostrade barnen. Pojkarna lekte med byggsaker, hade slidkniv och skulle vara fint kammade. Flickorna skulle vara intresserade av städning, brodera, bädda till sina dockor och de skulle ha fina rosetter i håret. Barn skulle lyda och de skulle tvätta öronen varje dag och de fick inte ha armbågarna på bordet. Men framförallt fick de inte gå baklänges och åka skridskor med skurborstar som Pippi gjorde (Hagerfors, 2002:53ff). 15

16 4. Litteraturgenomgång I detta kapitel har vi tagit med andras forskning och tolkning av Pippi Långstrump. 4.1 Pippi är alla barn som är tvungna att vara övermänskligt starka Vi har hittat en hel del forskning kring Pippi Långstrump och Astrid Lindgrens författarskap. En bok vi särskilt fastnade för är Snälla vilda barn (Ödman, 2007) som vi tycker handlar mycket om det vi vill undersöka. I boken skriver författaren om olika sätt att uppfatta Pippi på. Är hon en fantasifigur eller en verklig flicka? Pippi ses som en fantasifigur. Ett roande skräckexempel, men oftare en dröm om allt barnet skulle vilja vara, men inte kan (Ödman, 2007:18). Pippi verkar vara riktigt tillfreds med sig själv och sin tillvaro i Villa Villekulla. Men det finns en baksida. Det första som berättas i den första boken om Pippi är att hon är ensam. Pippi är nio år men bor alldeles ensam. Först längre in i boken står det om Pippis styrka, flätorna, fräknarna och om hennes guldpengar (Ödman, 2007:20f). Pippi-berättelsen ses som en så kallad kompensatorisk saga: det barnet inte kan få i verkligheten, sublimerar det genom att leva ut det i sagan (Ödman, 2007:18). Pippis ensamhet är inte enbart på grund av anhörigas frånvaro, utan det beror även på hur omgivningen bedömer henne mot en förväntning, som inte stämmer med Pippis natur. De vuxna ser inte Pippis goda vilja. De missuppfattar henne och tycker att hon inte kan uppföra sig, att hon inte duger och de 16

17 blir även arga på henne. I och med detta så kanske vi kan förstå barns upplevelse av vuxnas bemötande (Ödman, 2007:27). Följer man ensamhetstemat framträder en gestalt som håller masken och tillmötesgående försöker anpassa sig, en som skiljer sig från de sorgsna känslorna, sitt äkta jag, för att klara av sin situation (Ödman, 2007:28). I denna kontext framstår Pippis enorma styrka i ett annat ljus. För att ett barn ska klara sig själv krävs det extraordinära resurser. Reservkrafterna som människor innehar för att klara av extrema situationer är beaktansvärda. Om det behövs så är man starkast i världen. Pippi har helt enkelt blivit så stark och tuff att hon inte ger något utrymme för omsorg gentemot sig själv. Pippi är alla barn som är tvungna att vara övermänskligt starka, för att föräldrarna helt enkelt inte finns till hands på barnets villkor (Ödman, 2007:30). Istället är hon lojal mot alla små, svaga och utsatta. Hon tycks se det som sin uppgift att ansvara för alla barn som far illa (Ödman, 2007:28f). Att ställa sig på barnens sida verkar vara det huvudsakliga syftet med böckerna om Pippi. Pippis budskap till barnläsaren är att du är fri, även om de försöker få dig att tro att du är som Tommy och Annika, försiktig, nedtryckt och lydig. Pippi är inget superbarn, hon är en helt vanlig flicka (Ödman, 2007:18f). 4.2 Pippi är revolutionär, men bara i barnens värld Astrid Lindgren ser alltid till barnens intresse, det kan vara en av orsakerna till att Pippi Långstrump kom till. Boken hade en frigörande funktion för barnen och de tog emot den med öppna armar. Detta kan bero på uppfostringstankarna under åren (Lundqvist, 1979:18). Då påbörjades en debatt i Sverige om uppfostran. Det kom nya barnpsykologiska rön som ifrågasatte aktuella uppfostringsmetoder. Det centrala var agan och det började pratas om en uppfostran utan våld (Lundqvist, 1979:38). På den tiden var det naturligt att tro på tvång, straff och aga som uppfostringsmetod (Lundqvist, 1979:43). Det har påpekats att Pippi revolterade mot det kapitalistiska samhället genom att hon inte ifrågasätter aktuella sociala villkor och att hon accepterar samhället som det är. Men, det 17

18 håller inte barnbokskritikern Ulla Lundqvist med om (Lundqvist, 1979:131). Pippi är revolutionär, men bara i barnens värld. Hon har inga tankar på att försöka omstörta ett samhälle som hon inte alls är en del av (Lundqvist, 1979:131). Pippi hjälper till att hålla ordning som tillexempel när hon ingriper mot tjuvar och mobbare. Pippi har massor med guldpengar men är totalt ointresserad av dem. Hon har allt men försöker aldrig ta makten. Pippi är en flickgestalt som går emot tidigare böcker om typiska flickgestalter som tämjs och blir mjukt ljuva. På grund av att Pippi är en flicka bryter hon ett barnlitterärt mönster. Granskar man Pippi så kan man knappast se henne som kvinnlig i ordets traditionella betydelse (Lundqvist, 1979:131). Pippi är flicka, men naturligtvis en alldeles annorlunda flicka. Det är just detta, att hon alltid är annorlunda, som konstituerar hennes egenart. I Pippis gestalt finns ett säreget sprängstoff, hon personifierar en livskänsla som bryter alla konventionens ramar, som är allmängiltig och inte bara berör flickornas, inte bara barnens värld. Och hon gör det som vi slutligen ska se, inte minst på parodins villkor (Lundqvist, 1979:132). Visserligen kan hon laga mat och skura golv men hennes sätt att utföra sådana sysslor kan snarare ses som parodi på traditionella städ och matlagningsmodeller (Lundqvist, 1979:132). 4.3 Pippi har en filosofisk stil Hon låter sig inte knäppas på sin fräkniga näsa av vuxna auktoriteter; tvärtom sätter hon dem frejdigt på plats med eftertryck och humor. Hon leker med språket och låter ingrodda värderingar ta en oväntad vändning. Och hon är högst tillfreds med sitt, enligt gängse ideal, osköna yttre. Precis som Sokrates. Ja, alla de här egenskaperna kännetecknar också Sokrates, bortsett från att han inte hade fräknar. (Gaare & Sjaastad, 2002:18). Gaare och Sjaastad (2002) skriver att Pippi är en individ som tar saken i sina egna händer genom att hon är en teoretiker och själv utforskar saker. Hon tyder världen på nya sätt och ändrar den. Hon har en filosofisk stil som går emot det traditionella uppförandet i den lilla idylliska staden. Att vara en filosof innebär att hitta innebörd i allt det underliga i livet och 18

19 det är så Pippi gör när hon utforskar saker, hon ger inte upp oavsett hinder utan kämpar tills hon får reda på det hon vill veta (Gaare & Sjaastad, 2002:19). Pippi är barndomens befriare som sätter sig emot vuxnas regler och normer (Gaare & Sjaastad, 2002:55). När Pippi kom ut 1945 blev hon väl bemött, men det tog inte lång tid innan folket började anklaga författaren att innehållet i böckerna skulle skada de små eftersom det gick emot moralen, religionen och samhällsordningen som de vuxna var vana vid. Gröt är makt, och makt är rätt. Och vad är den djupare grunden för detta övergrepp som sker från generation till generation? Det är inte det enskilda barnens väl, långt därifrån. Det är i själva samhällsordningen. Det är att rädda samhället från anarki (Gaare & Sjaastad, 2002:78f). Pippi var den som gick emot det vanliga grötätandet och detta var ett tecken på dålig uppfostran eftersom man skulle lära sig att äta gröt, och senare föra det vidare i generationer till sina barn och barnbarn (Gaare & Sjaastad, 2002:78f). 4.4 Samhällets avsikter Pippi bodde ensam i villa Villekulla med sina husdjur och kallade det för barnhem eftersom det inte fanns några vuxna som bodde där. Namnet blev till när hon flera gånger om blev erbjuden att flyttas till ett barnhem där vuxna fanns för att ta hand om barn. Pippi gör tydligt upprepade gånger att hon klarar sig bra. Samhällets verkliga avsikter kommer fram i hur de ser på ett barn. Det visar sig att det inte handlar om omsorg för barnet utan mer att lära barnet disciplin och för att övervaka barnet från att det är väldigt litet och framåt (Gaare & Sjaastad, 2002:106). Det var tillåtet att aga barn i Sverige fram till 1977, då kom lagen om att man inte fick använda fysiskt våld mot barn. Svenska folket var väldigt kritiskt mot denna lag men Astrid Lingren har varit starkt motståndare mot all sorts övergrepp på barn, både i vardagliga livet och genom sitt författarskap (Gaare & Sjaastad, 2002:108). 19

20 4.5 Fria flickor före Pippi Den främsta symbolen för den nya svenska barnlitteraturen är Astrid Lindgrens författarskap och figuren i den bok med vilken hon fick sitt genombrott, Pippi Långstrump (1945). Pippi Långstrump har fått symbolisera både den nya barnboken och det nya fria barnet, men också synen på det moderna barnet, präglad av nya rön inom psykologin och pedagogiken (Wahlström, 2011:13f). Wahlström (2011) har gått igenom barnlitterära texter skriva före 1945 och hon menar att det finns tecken på att det har funnits förebilder för Astrid Lindgren och hennes författarskap. Förebilderna som Wahlström nämner är författarna Ester Blenda Nordström och Karin Michaëlis. Ester Blenda Nordström har skrivit böcker om Ann-Mari och Karin Michaëlis har skrivit böcker om Bibi. Böckerna om Ann-Mari och Bibi har flera påfallande likheter med Pippiböckerna. (Wahlström, 2011:14f). Det som är utmärkande för författarna är deras närhet till barnet och barndomstiden (Wahlström, 2011:166). Dessa tre författarskap och deras skildringar av flickor har beröringspunkter som omfattar rent innehållsmässiga likheter. Men också språkliga och berättartekniska samband är tydliga (Wahlström, 2011:17). Språket i böckerna växlar mellan farligt och ofarligt, högt och lågt (Wahlström, 2011:138). Genom ordvrängandet avväpnas vuxnas makt. I böckerna om Pippi är det Pippis prat och påhitt som dominerar i texten. Hennes muntliga humor innehåller ordvitsar, sarkasmer med mera. Detta har hon gemensamt med sina två föregångare (Wahlström, 2011:142f). Maten har en speciell roll i Astrid Lindgrens verk. Just pannkakor förknippas med den lyckliga barndomstidens kost (Wahlström, 2011:134). Något av den borgerliga uppfostrans signum var att barnet skulle läras sova i egen säng och äta fint med kniv och gaffel. Det är dessa normer som flickorna parodierar och protesterar mot (Wahlström, 2011:134). När det gäller diskussionen om Pippis ljugande försvarar Pippi gråtmilt sig själv. Hon menar att det är besvärligt för henne att alltid tala sanning eftersom hon är moderslös. Annika, som är väluppfostrad, tycker inte om Pippis ljugande men Tommy förklarar för henne att det såklart inte är på riktigt, Pippi ljuger på låtsas och hittar bara på. (Wahlström, 20

21 2011:146ff). Pippi uppfostrar sig själv. Det innebär i många fall en form av antiuppfostran och ett bruk av olika subversionsstrategier, vilket starkt bryter mot den samtida synen på hur barn, och särskilt flickor, borde vara. Maktkampen mellan barn och vuxna, mellan under- och överordnad, får andra proportioner och kan ses i ett genusperspektiv: (Wahlström, 2011:166). Eva Wahlström ifrågasätter att Pippi har ensamrätt på epitetet århundradets barn. Hon tycker att det finns andra barn, liknande Pippi, som finns i böcker skrivna före Pippi (Wahlström, 2011:174). I böcker om flickor verkar ett villkor för frigörelse från uppfostran vara att mamman är död och att pappan är tillåtande. Föräldralösheten tycks göra att de håller sig utanför lagar och regler. Denna frihet ger flickorna makt (Wahlström, 2011:186). De tre flickorna som har studerats går sina egna vägar och skapar sin egen tillvaro, tvärt emot samhällets riktlinjer för hur en ung flicka ska ha det (Wahlström, 2011:189). Alla tre flickorna i böckerna står på de utsattas och svagas sida (Wahlström, 2011:220). Klass, etnicitet och ras är något alla tre författarna tar upp på olika sätt. Wahlström funderar på vad som kan vara exotism eller i själva verket rasistiskt och vad som kan tolkas som ironi eller parodi. En signal är uttrycket negerkung, som Pippis pappa sägs vara. Detta måste iakttas i sin samtidskontext, eftersom det inte låg någon värdering bakom eller så blev den inte ifrågasatt eftersom den underliggande värderingen var så given. Pippi säger att hon ska färga både sig själv och sina skor svarta. En tanke som framläggs är att rastillhörighet är något som kan erövras. Med dagens synsätt kan man naturligtvis tycka att det är rasistiskt att tala om negrer och svarthet, men samtidigt är det möjligt att texten driver med på vilket sätt svarta framställs i äldre litteratur (Wahlström, 2011:208f). Alla tre flickorna är på sina egna vis starka och okrossbara. Allt är möjligt, även för flickor. Det man vill det kan man. Flickorna struntar i vad andra tycker om dem (Wahlström, 2011:232). På 1900-talet var det värsta flickor kunde drabbas av att få fräknar. Pippi håller inte med, hon tycker att det är snyggt med fräknar. Hon är noga med att fräknarna ska få tillräckligt med sol så de trivs. Pippi driver med den tidens skönhetsideal och är rent av 21

22 nöjd med sitt utseende. (Wahlström, 2011:234f). 4.6 Sammanfattning av litteraturgenomgången Vi kan se att alla författarna i vår litteraturgenomgång anser att Pippi är annorlunda och ensam av sitt slag, förutom Wahlström som håller med om att Pippi är annorlunda men hon anser att det även funnits andra flickor tidigare som liknar Pippigestalten. Författarna tar även upp att Pippikaraktären går utanför den tidens samhälles syn för hur ett barn bör vara. Gaare & Sjaastad och Wahlström kommenterar Pippis utseende, framförallt hennes fräknar. De anser att Lindgren genom Pippis fräknar driver med den tidens skönhetsideal. Både Lundqvist och Gaare & Sjaastad tar upp att Pippi är en revolutionär som bryter mot de vuxnas regler och normer. Vi kan se att ingen av författarna i vår litteraturgenomgång är kritiska mot Pippigestalten. 22

23 5. Teoretiska begrepp I följande kapitel kommer vi att förklara några begrepp som vi anser är relevanta för vår studie. 5.1 Barns perspektiv Barns perspektiv handlar om barnens egna uppfattningar om sina liv (Arnér & Tellgren, 2006:27ff). till exempel att se med barns ögon och att se ur barnens egen synvinkel eller rättare sagt hur barnen ser ur sin synvinkel och hur barnen ser med sina ögon (Arnér & Tellgren, 2006:40). Genom att vuxna samtalar med barn om deras tankar och föreställningar så kan det hjälpa vuxna att lättare förstå och komma närmare barnens perspektiv. Många vuxna gör anspråk på att företräda barnens perspektiv men när vuxna uttalar sig om barns bästa vidhåller vi att vad det många gånger handlar om är ett vuxenperspektiv på barn (Arnér & Tellgren, 2006:40.) Vuxna måste vara medvetna om att barns perspektiv kan se olika ut beroende på deras bakgrund och att det kan skilja sig från barn till barn. Därför är det viktigt att tänka på vad som särar och vad som sammanför barn (Arnér & Tellgren, 2006:40ff). 23

24 5.2 Barnperspektiv Arnér & Tellgren (2006) skriver att det är svårt att beskriva begreppet barnperspektiv. Det finns många olika definitioner och begreppet kan liknas vid kategorierna barn och barndom som definieras olika i förhållande till kulturella, historiska och sociala omständigheter. Barnperspektiv kan anses vara hur vuxna agerar som företrädare för barn. De talar om barn inte med dem. Man använder sig av vissa talesätt som tillexempel i citatet nedan. barns bästa, barn i centrum eller barns rätt användas (Arnér & Tellgren, 2006:40). Jonstoij och Tolgraven skriver att alla har sin egen teori om vad ett barn är. Även om vi inte satt ord på hur vår egen barnsyn är så inverkar den på vårt beteende i samspel med barn. Vi bemöter barn olika beroende på om vi ser barn som rika och kunniga eller sårbara och i behov av ständig hjälp (Jonstoij & Tolgraven, 2001:24). 5.3 Uppfostran Att fortlöpande lära ut till någon hur man bör ordna sitt liv och uppföra sig mot andra för att bl.a. klara sig i samhället, speciellt med avseende på barn. Även att överföra normer och värderingar från en generation till nästa kan benämnas uppfostran (Nationalencyklopedin, 2011). Forskaren Diane Baumrind har utvecklat en modell med fyra olika typer av fostran. De olika typerna är auktoritativ stil, auktoritär stil, tillåtande stil och icke-involverad stil. Auktoritativ stil och auktoritär stil ställer krav medan tillåtande stil och icke-involverad stil undviker krav (Sommer, 2007:150f). Nedan kommer vi att redogöra för de två stilarna som vi tycker är relevanta för vår studie. Auktoritativ stil En uppfostringsstil som både ställer krav och är responsiv en rationell och demokratisk form, där både vuxnas och barns rättigheter respekteras (Sommer, 2007:151). Inom 24

25 auktoritativ uppfostringsstil sätter föräldrarna gränser men de tar hänsyn och visar intresse för barnet. De lyssnar på barnen och deras synpunkter och uppmanar dem att vara delaktiga i familjens beslut (Sommer, 2007:151). Auktoritär stil En uppfostringsstil som ofta ställer stora krav på barnet, men som inte är responsiv (Sommer, 2007:152). Inom auktoritär uppfostringsstil där de vuxna inte är så toleranta mot barnet och i vissa fall är de avvisande. När det gäller konflikter så ska barnet lyda. Det är fasta regler på hur barnet ska uppföra sig och barnet får sällan säga sin mening (Sommer, 2007:152). 25

26 6. Metod I följande kapitel motiverar vi våra val av metod för insamling av empiri till denna studie. Vi har utgått från studiens syfte och frågeställningar. 6.1 Metodval För att få svar på våra frågor har vi valt att samla in empiri genom närläsning av Pippiböcker och ostrukturerade och strukturerade intervjuer med barnen. Närläsning innebär att man läser aktivt och samtidigt stryker under eller antecknar viktiga ord, ställer egna frågor och sammanfattar innehållet. Vi har även inspirerats av den kritiska närläsningen. I den kritiska närläsningen är det viktigt att fråga sig vilket tänkbart syfte texten har. Andra frågor kan vara: vad har tagits med, vad har uteslutits, vad betonas, vad tonas ner och kan vi hitta något annat än det som direkt syns och sägs i boken (Johansson & Svedner, 2010:49f). För att ta reda på hur barns syn på Pippi ser ut har vi valt att göra en ostrukturerad intervju med barn i samtalsform när vi läste böckerna. Ostrukturerad intervju innebär att endast frågeområdena är bestämda och därefter anpassar man frågorna under intervjuns gång efter vad de svarande svarar och vilka teman och intressanta punkter han/hon tar upp. Syftet med att göra en sådan undersökning är för att den svarande ska ge så grundliga svar som möjligt (Johansson & Svedner, 2010:30f). Efter den ostrukturerade intervjun i samtalsform valde vi att avsluta med en strukturerad intervju i form av tre frågor (se bilaga 1). Strukturerad intervju innebär att frågorna och frågeområdena är bestämda, till skillnad från den ostrukturerade intervjun där endast frågeområdet är bestämt. I den 26

27 strukturerade intervjun kan det förekomma frågor med både öppna och fasta svarsalternativ (Johansson & Svedner, 2010:31). Efter intervjuerna har vi valt att transkribera materialet, det vill säga att vi skriver ut våra inspelade samtal inklusive pauser, skratt och tvekande (Stukát, 2005:40). För att tydliggöra barnens svar från den strukturerade intervjun har vi valt att sammanställa svaren i diagramform. Att göra på dessa sätten har hjälpt oss att förstå barns perspektiv på Pippi på ett djupare sätt. 6.2 Urval Vår urvalsgrupp består av 20 barn, 10 pojkar och 10 flickor i åldern 3-5 år. 12 barn är från vft-förskolor och 8 finns i våra familjer och bekantskapskretsar. Vi valde barn i den åldern för vi anser att de har tillräckligt bra språklig förmåga för att vi ska kunna kommunicera med dem om Pippi Långstrump. Vid intervjuerna fick barnen välja mellan tre olika böcker som vi skulle läsa och samtala kring: Känner du Pippi Långstrump? (Lindgren & Nyman, 2002), Pippi vill inte bli stor och andra serier (Lindgren & Vang Nyman, 2011) och Pippi Långstrump på Kurrekurreduttön (Lindgren & Nyman, 2009). Dessa tre böcker är slumpvis valda av oss. Vi är inte intresserade av någon speciell bok eller händelse eftersom vår fokus ligger i vad barnen lyfter fram i böckerna om Pippikaraktären. Dessa böcker använde vi dessutom vid vår närläsning. Vi valde att även närläsa Ur-Pippi (Lindgren, 2007) eftersom det är en originalmanussamling. 27

28 6.3 Genomförande På våra Vft-förskolor läste vi en av de tre valda böckerna om Pippi Långstrump för två barn i taget. Vi pratade med två barn i taget för att alla skulle få chansen att säga vad de tyckte och för att undvika att alla pratade samtidigt. Två barn i taget var även en fördel eftersom vi hade ett barn på varje sida när vi läste vilket gjorde att barnen kunde följa med i boken och prata om bilderna samtidigt. Under sagostunden och intervjun i samtalsform hade vi en diktafon i bakgrunden för att få med allt barnen sa. Detta gjorde att vi kunde gå tillbaka och lyssna på samtalen flera gånger. Barnen fick välja mellan böckerna Känner du Pippi Långstrump? (Lindgren & Nyman, 2002), Pippi vill inte bli stor och andra serier (Lindgren & Vang Nyman, 2011) och Pippi Långstrump på Kurrekurreduttön (Lindgren & Nyman, 2009). Som avslutning på våra sagostunder hade vi en strukturerad intervju med tre frågor till barnen: Tycker du om Pippi Långstrump? Varför? Skulle du vilja vara som Pippi Långstrump? Varför? Tror du att Pippi finns på riktigt? Vi tog frågorna i slutet för att inte riskera att påverka barnens tankar under sagostunden. Det är viktigt för oss att helt och hållet utgå från barns perspektiv. När det gäller barnen i våra familjer och bekantskapskretsar så gjorde vi på samma sätt fast med ett barn i taget. Utöver detta närläste vi Känner du Pippi Långstrump? (Lindgren & Nyman, 2002), Pippi vill inte bli stor och andra serier (Lindgren & Vang Nyman, 2011), Pippi Långstrump på Kurrekurreduttön (Lindgren & Nyman, 2009) och Ur-Pippi (Lindgren, 2007). Därefter utgick vi från de sekvenser i Pippiböckerna som väckte flest tankar hos barnen och sammanställde det för att besvara våra frågor. 28

29 6.4 Forskningsetiska överväganden I samråd med pedagoger på förskolorna har vi valt att inte fråga föräldrarna om tillåtelse för att göra undersökningen med deras barn eftersom vi varken använder barnens eller förskolornas namn. Däremot satte vi upp en lapp (se bilaga 2) på vft-förskolorna för att informera föräldrarna om vår undersökning. Forskaren skall informera de av forskningen berörda om den aktuella forskningsuppgiftens syfte (Vetenskapsrådet, 2011). Det är frivilligt att vara med i vår studie. Barnen blev tillfrågade om de ville vara med på sagostunden. Vi informerade barnen om att vi skulle läsa en bok om Pippi Långstrump och sedan efter sagostunden ville vi ställa några frågor till dem om Pippi. Vi berättade även för barnen att de fick avböja om de inte ville vara med och avbryta samtalen när de ville. Om föräldrarna inte ville att deras barn skulle delta så fick de meddela oss. De hade all rätt att avböja. Deltagare i en undersökning har rätt att själva bestämma över sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2011). Vi anser att det är oväsentligt för vår studie att skriva namn på barnen i vårt arbete. Vi är endast intresserade av barnens syn på Pippi Långstrump. Namnen som förekommer i vårt arbete är fingerade. 29

30 7. Resultat, analys och teoretisk forskning I detta kapitel redovisar vi resultatet och analysen av vårt empiriska material. Vi har valt att använda oss av rubrikerna Uppfostran, Pippis styrka - fiktion eller verklighet? och Samhällssyn eftersom vi har tolkat att barnens svar handlar om just detta. Sist i kapitlet redogör vi för våra intervjuer med barnen som vi hade efter sagostunderna. För att tydliggöra vilka citat som är från barnen respektive från böcker så kommer vi att skriva barnens ord kursivt och centrerat. 7.1 Uppfostran Det är klart att du måste äta din goda gröt Mamma säger jag måste äta gröt, men jag tycker om pannkakor som Pippi (flicka 4 år) Så uttryckte sig en flicka i vår bekantskapskrets när vi läste ett stycke om när Annika sitter och ska äta sin gröt i boken Pippi på Kurrekurreduttön. Varför måste jag egentligen äta den, sa hon klagande. Hur kan du fråga så dumt, sa Pippi. Det är klart att du måste äta din goda gröt. För om du inte äter din goda gröt, så kan du inte växa och bli stor och stark. Och om du inte blir stor och stark, så orkar du inte tvinga dina barn, när du får nåra, att äta deras goda gröt. Nej, Annika, det där duger inte (Lindgren, 2009:7). 30

31 Det finns en tydlig koppling mellan flickan ovan, Annika och grötätandet. Vi tolkar flickans kommentar som att hon måste äta gröten fast hon inte vill. Hennes mamma säger att hon ska äta sin gröt. Samma sak säger Pippi till Annika. Vi kan se att flickan identifierar sig med Pippi när hon säger att hon tycker om pannkakor som Pippi. Hon känner igen sig i boken och identifierar sig även med Annika i grötsituationen. Både i flickans kommentar och i citatet från boken står ordet måste framför äta gröt. Ett annat ord som vi lägger märke till i citatet från boken är ordet goda framför gröten. Den goda gröten upprepas flera gånger. Och just att det står att man som barn måste äta sin gröt för att senare kunna tvinga sina egna barn att äta gröt. Vad vill Lindgren förmedla med detta? Vill hon kanske betona det meningslösa i att fostra för fostrandets skull, bara för att det gjorts och sagts i generationer? Finns det några dolda budskap? När Pippi skrevs på 1940-talet pågick andra världskriget, vilket gjorde att man inte hade lika stor tillgång på mat. Därför var det vanligt att man åt gröt för att det var nyttigt och mättande. Tillgång på läckerheter var begränsad i många familjer, inte bara de fattigaste. Även baslivsmedel ransonerades i snabb följd så snart kriget var ett faktum (Lundqvist, 1979:52). Gaare och Sjaastad skriver att grötsekvensen i boken handlar om en maktfråga (Gaare & Sjaastad, 2002:78f). Är det så att Lindgren inte vill gå emot grötätandet helt utan istället vill få läsaren att fundera över maktfrågan mellan vuxna och barn? Bara för att man har makten som förälder eller vuxen så betyder inte det att barnen inte har någonting att säga till om. Det blir lite dubbla budskap, å ena sidan verkar Lindgren vilja att barnen ska äta sin gröt så att de bli stora och starka, å andra sidan så skriver hon att man ska bli stor och stark för att senare tvinga sina egna barn att äta gröt. Vi tolkar det som att det är på detta sätt Lindgren ironiserar över fostranstanken och vuxnas förhållningssätt genom att skriva om maten som är något konkret och vardagligt som alla kan relatera till. 31

32 7.1.2 Den lyckliga barndomens kost Wahlström skriver att pannkakor är förknippade med den lyckliga barndomens kost (Wahlström, 2011:134). Pippigestalten som inte har någon förälder närvarande kan äta pannkakor varje dag eftersom det är hon själv som lagar maten och själv väljer vad hon ska äta. På så sätt kan man säga att Pippi är självuppfostrande och därmed bryter mot den traditionella uppfostran om hur en flicka bör vara. Det budskapet speglas också i nedanstående citat: Pippi är helt tokig, hon äter pannkakor under bordet (flicka 4år) Detta sa flickan när vi läste Känner du Pippi Långstrump? på en av våra Vft-förskolor. Just då läste vi om Pippi som gjorde pannkakor men det stod inget om att hon åt dem under bordet. Det var 13 av 20 barn som kommenterade att Pippi bakar pepparkakor på golvet och att hon även gör pannkakor på ett roligt sätt genom att hon kastar dem i luften tvärs över rummet. Hon kavlar ut degen på köksgolvet. För inte räcker en bakskiva, när man ska baka minst femhundra pepparkakor, säger Pippi (Lindgren, 2002:11). Barnen i vår studie förknippade pannkakornas och pepparkakornas förberedande med mycket lek och skoj. Det är uppenbarligen något som dem tyckte var roligt att läsa om, samtidigt kommenterade barnen flera gånger att det var helt tokigt att göra på det viset. Hon är tokig när hon bakar pepparkakor på golvet, det är kul. Man kan ju inte det (flicka 4 år) Här kan vi se att denna flicka själv kommenterar att man inte kan göra som Pippi och baka pepparkakor på golvet. Med den sista meningen: Man kan ju inte det, visar hon tydligt att det är otänkbart för henne och helt tokigt. Hon moraliserar och antar en vuxens röst. 32

33 Flickan är 4 år, men hennes sätt att kommentera Pippis beteende visar att hon har förstått vad den vuxna världen anser vara rätt respektive fel. Även om barnen tycker det är en rolig sekvens så är de medvetna om att det inte hör till vanligheterna att man bakar på golvet. Det är troligtvis inget de har sett sina föräldrar göra hemma. Det är kanske just det som gör att det blir så roligt och tokigt Pippi går emot strömmen Duu, kommer du ihåg när jag sminkade mig *fnissar* jag skulle va som mamma (pojke 5 år) En pojke i vår bekantskapskrets börjar skratta när vi pratar om Pippi. Han kommer att tänka på en händelse när han sminkade sig. Vad var det som gjorde att han kom att tänka på detta när vi pratade om Pippi. Förknippade han händelsen med Pippi? Att sminka sig som pojke är kanske ett centralt normbrott för honom och utifrån de erfarenheter han har. När vi närläste Pippiböckerna fastnade vi för en sekvens i Ur-Pippi när Pippi skulle gå på kafferep i och gjorde sig fin innan. Vi har inga belägg för det men det fick oss att undra om det var den händelsen som fick pojken att minnas. När Tommy och Annikas mamma skulle ha kafferep så blev även Pippi bjuden. Pippi blev nervös och undrade hur hon skulle kunna uppföra sig. Hon förberedde sig för kalaset och målade både sin mun och naglarna röda. Ögonbrynen sotade hon så de var alldeles svarta. När hon kom till kalaset så fick hon använda sig av kommando för att våga gå in och hälsa (Lindgren, 2007:78f). Det verkar som att Pippi tar kalaset på stort allvar och vill vara extra fin genom att hon försöker förberedda sig både fysiskt och psykiskt så att hon passar in. Hur ser barn på detta? Måste man sminka sig för att vara tillräckligt fin för att gå på kafferep? Är det så barn uppfattar vuxna? 33

34 Avdelning halt! Hon stannade. Armar framåt sträck, ett, två! skrek hon och grep med sina båda händer om fru Settergrens ena, vilken hon hjärtligt skakade. Knäna böj, skrek hon och neg vackert (Lindgren, 2007:79). Varför måste Pippi bli militäriskt för att våga gå in? Är det så hon ser på familjlivet? Lundqvist skriver att tvång, straff och aga var en vanlig uppfostringsmetod på den tiden. Därför låg makten hos dem vuxna och barnen skulle lyda. Om de inte betedde sig efter vuxnas normer och regler så blev de straffade och tillrättavisade (Lundqvist, 1979:43). Vi kan se likheter mellan detta och den auktoritära uppfostringsstilen. Det innebär oftast att det är stora krav på barnet, men barnet har inget att säga till om. De vuxna är mindre toleranta mot barnet och ibland avvisande (Sommer, 2007:152). Vid konflikter handlar det om att få barnet att lyda, och endast begränsad tid används till dialoger för att få barnets uppfattning av situationen. Fasta, odiskutabla regler om korrekt uppförande anses skapade av vuxna en gång för alla, och barnets uttryck för självständighet uppfattas därför lätt som tecken på olydnad (Sommer, 2007:152). Pippi verkar inte ha haft samma uppfostringsstil. Pippis uppfostran har fler likheter med den auktoritativa uppfostringsstilen. Den innebär att både vuxna och barn har något att säga till om. Föräldrarna har regler som barnen ska rätta sig efter, men de visar intresse och tar hänsyn till dem. Föräldrar lyssnar på sina barn och barnen är delaktiga i familjens beslutsprocesser (Sommer, 2007:151f). Detta stämmer inte helt in på Pippi eftersom Pippi inte har några regler att rätta sig efter nu när hon bor själv. Det är kanske lite långsökt men var det kanske så här Pippis pappa uppfostrade henne när de bodde på havet? Är det ett budskap från Lindgren att barn ska ha mer att säga till om? Ett exempel på detta är åter igen från kafferepet hos fru Settergren. På kalaset rafsar Pippi åt sig så många kakor hon kan ta, hon strör socker på golvet, stoppar in så många kakor i munnen att hon inte kan prata och doppar ner hela sitt ansikte i gräddtårtan. Damerna på kafferepet satt alldeles tysta och bara tittade på Pippi (Lindgren, 34

35 2007:80f). Fru Settergren säger då till sina gäster: - Bry er inte om ungen! Hon tröttnar nog snart och går med Tommy och Annika in i deras rum. Bara prata på ni och låtsa om ingenting! (Lindgren, 2007:82). Det får oss att undra varför fru Settergren vill att gästerna ska ignorera Pippi. Fru Settergren verkar inte se Pippis osäkerhet. Hon förväntar sig att barn ska vara på ett visst sätt och att Pippi går utanför hennes ramar för hur ett barn ska bete sig. I boken Pippi vill inte bli stor och andra serier kan vi se en förklaring från Pippi själv om varför hon gör som hon gör. När Pippi, Tommy, Annika och fru Settergren hos tant Laura och fikar. Fru Settergren säger till Pippi att hon ska vara tyst. Ska jag vara tyst? Nä, då kanske tant Laura tror att jag är arg på henne. Fru Settergren förklarar för tant Laura att Pippi har varit ute och seglat hela sitt liv. Pippi häller upp saft så det stänker om det och när hon har druckit så sätter hon glaset på huvudet. Då säger tant Laura: Så du bär dig åt lilla vän. Jag tror inte att du blir någon verkligt fin dam, när du blir stor. Pippi svarar: Nä, vi ska hoppas det bästa. En verkligt fin sjörövare hade jag närmast tänkt mig. Fast tänk om jag blir en verkligt fin dam med flor på näsan och tredubbelhakor inunder. Oj, oj! (Lindgren, 2011:13f). Vi kan se här att Lindgren har skapat en barnkaraktär som ofta blir ifrågasatt för sina handlingar. Ödman skriver att vuxna inte ser Pippis goda vilja. De missuppfattar henne och tycker att hon inte kan uppföra sig, att hon inte duger och de blir även arga på henne. I och med detta så kanske vi kan förstå barns upplevelse av vuxnas bemötande (Ödman, 2007:27). Men vi kan även se att Lindgren indirekt ifrågasätter de vuxnas förhållningssätt gentemot barn. Pippi har inga baktankar med det hon gör och säger utan hon är bara sig själv. Som vi skrev i kapitlet om historik så skulle barnen på den tiden lyda vuxna. Flickorna skulle vara intresserade av att städa, leka med dockor och alltid se fina ut. Att en flicka föredrar att bli en sjörövare före en verklig fin dam är något oacceptabelt. Vad är då 35

36 budskapet i denna text? Det ser ut som att Lindgren vill poängtera att barn kan bli vad de vill, eller att flickorna inte måste bli fina damer. Men Pippi som var en flickgestalt gick emot strömmen. Pippi har inte haft någon vuxen förebild som har kunnat lära henne hur man ska bete sig i sociala situationer, speciellt där det förväntas att barn ska uppföra sig på ett visst sätt. Kan detta vara ett budskap från Lindgren, att man ska se hela barnet och se vuxnas stela sätt att förstå sig själva och barn? Att Pippi syns och hörs mest är det som framträder, men vi måste även tänka på det som är underliggande. Varför beter Pippi sig som hon gör? Vad beror det på? Kan det kanske bero på osäkerhet? Vi kan även se här att Lindgren var före sin tid, hon är mer i fas med hur det är nu när det gäller synen på barn. Pippi Långstrump har fått symbolisera både den nya barnboken och det nya fria barnet, men också synen på det moderna barnet (Wahlström, 2011:13f). Lindgren hade inte de uppfostringstankar som var aktuella på den tiden, utan hon var mer fri och utforskande. Det enklaste sättet att beskriva skillnaden mellan nutidens barn och barn för femtio år sedan är kanske att dagens barn går omkring i världen som om de har rätt att vara här. de utrycker med stor självklarhet sina åsikter och känslor, ställer sina frågor, argumenterar och förväntar sig att bli tagna på allvar (Juul & Jensen, 2007:22). Citatet ovan speglar delvis synen på barn idag. Men Lindgren verkar redan ha haft denna syn på barn redan för 60 år sedan. Detta kan vi se genom Pippigestalten eftersom hon utrycker sina åsikter, ställer frågor och vågar ta plats. Hon är den som går emot strömmen. 36