Dokumentation av slutlig BU-modell v7.95

Transkript

1 DATUM 2 november 2010 DNR /2.1.2 Dokumentation av slutlig BU-modell v7.95

2 Innehållsförteckning 1 Introduktion Bakgrund Ändringar av modelldokumentationen Sammanfattning av resultaten Det här dokumentets struktur Översikt över enskilda modeller Konsolideringsmodellen Core-modellen Accessmodellen Samlokaliseringsmodellen Gemensamma definitioner och principer Konsolideringsmodellen Huvudfunktionerna i konsolideringsmodellen Antaganden om beräkning av kapitalkostnader Rörelsekapital FA-kostnader (driftkostnader) Funktionella områden Storlek på de enskilda områdena Kostnad för varje enskilt område Fördelning av kostnaden för varje område Andra gemensamma kostnader Lokalkostnader Kostnader för delade faciliteter Kommissionens rekommendation Behandling av andra tjänster, inkl. slutkundstjänster Fördelning av kostnader till tjänster Core-modellen Tjänster och volymdata Telefoni och samtrafik Bredband/bitström IP-TV Hyrda förbindelser Routingfaktorer Noder i core- och accessnätet Modellering och utrustning Infrastruktur för transmissionsnät Samförläggning med corenätet IP-routing och utrustning Kostnadsdata Accessmodellen Definitioner och antaganden Fiber i accessnätet Geotyper Urval Antal hushåll per flerfamiljshus PTS i

3 4.2 Modellering och utrustning Kalibrering Kostnader för de enskilda resurserna Tätort och utanför tätort Kablar och noder PDP SDP till NTP Kablar på stolpar Businessfiber Grävschakt och kanalisation och samförläggning Fast trådlös access Samförläggning i accessnätet Nätelement för engångskostnader i accessnätet Utdata till konsolideringsmodellen Samlokaliseringsmodellen Samlokaliseringsmodellens struktur Modellering av samlokaliseringstjänster Direkta kostnader i samlokaliseringsmodellen Installationskostnader för placering av utrustning Installationskostnader och årliga kostnader för kabelprodukter Strömförbrukningskostnader Gemensamma kostnader i samlokaliseringsmodellen Årliga kostnader gällande utrustningsplacering (stativutrymme) Övriga tjänster som ingår i samlokaliseringsmodellen Regionala och lokala POI Samtrafikkapacitet Installation av bitström operatörsaccess Installation av hel och delad ledning och bitström vid telestation Installation av hel ledning och delade ledning vid kopplingsskåp Informationsbegäran Operatörsbyte eller produktbyte Byte från delat tillträde till fullt tillträde Borttagning av BF-system och pupinspolar Bortkoppling respektive återinkoppling av delad ledning Bilaga 1 Figurförteckning PTS ii

4 1 Introduktion 1.1 Bakgrund Denna hybridmodell är resultatet av en process som initierats av PTS (Post & Telestyrelsen) i december 2009 för att revidera hybridmodellen 7.1. Den första versionen av hybridmodellen togs fram 2002/2003. Därefter har modellen uppdaterats årligen och under genomfördes en revidering. Nyckeldatum för den ursprungliga modellen samt datum för efterföljande revisioner och uppdateringar, inklusive denna är som följer: Maj 2002 september 2002 Augusti 2002 mars 2003 Augusti 2002 juni 2003 Riktlinjer för modellframtagande (MRP) Framtagning av BU-modell Framtagning av TD-modell Juni 2003 november 2003 Avstämning och framtagning av hybridmodell November 2003 december 2003 Slutlig hybridmodell, prismetod och kostnadsresultat 2004 Oktober 2004 december 2004 Uppdaterade kostnadsresultat för 2005 Oktober 2005 december 2005 Uppdaterade kostnadsresultat för 2006 September 2006 november 2006 Uppdaterade kostnadsresultat för 2007 Mars september 2007 Revidering av MRP Juni 2007 december 2007 Revidering av BU-modell December 2007 april 2008 Revidering av hybridmodell samt uppdaterade kostnadsresultat för 2008 Augusti 2008 december 2008 Uppdaterade kostnadsresultat för 2009 Augusti 2009 november 2009 Januari maj 2010 Mars 2010 september 2010 Mars 2010 juni 2010 September 2010-oktober 2010 Uppdaterade kostnadsresultat för 2010 Revidering av MRP Revidering av TD-modell Revidering av BU-modell (utkast) Revidering av BU-modell (slutlig) Den aktuella versionen av denna dokumentation hänvisar till version 7.95 av BUmodellen. PTS har dock valt av praktiska skäl att i dokumentet behålla benämning hybridmodellen eftersom det är den modell som slutligen dokumenteras. 1.2 Ändringar av modelldokumentationen Modelldokumentationen har uppdaterats och reviderats så att den motsvarar de ändringar som gjorts för att ta fram version 7.95 av hybridmodellen. För en översiktlig information om ändringar i modellerna hänvisas till arbetsblad changes i respektive modell. PTS 1

5 1.3 Sammanfattning av resultaten Kostnadsresultat från hybridmodellen presenteras i arbetsbladet Results i konsolideringsmodellen. I arbetsbladet Sensitivity kan skillnader i resultat utvärderas när ändringar görs genom jämförelse med tidigare lagrade resultatdata. I det här arbetsbladet finns även en kostnadsanalys, uppdelad per enhet, av viktiga core- och accessprodukter för att visa ingående delarna som utgör varje produkt. 1.4 Det här dokumentets struktur I det här dokumentet beskrivs strukturen och principerna bakom hybridmodellen för LRIC (Long Run Incremental Cost) som tagits fram av PTS. Hybridmodellen består av flera enskilda modeller som är relaterade till varandra och fungerar tillsammans. Tillsammans utgör de en modell. I det här dokumentet används ordet modell både i betydelsen en enskild modell såväl som den övergripande modellen som bildas när de enskilda modellerna kombineras. I dokumentet beskrivs de fyra huvudmodellerna: Konsolidering. Denna modell kombinerar resultat från varje modell nedan, och beräknar kostnadsresultaten. Core. Här beräknas anläggningskostnader (investeringar) för corenätet som ligger till grund för trafikkostnader för bland annat samtrafik och bitström. Access. Här beräknas anläggningskostnader för accessnätet som ligger till grund för enhetskostnader för bland annat LLUB och svart fiber. Samlokalisering. Här beräknas kostnaden för tjänster som kan användas av andra operatörer för samlokalisering av utrustning i TeliaSoneras tekniklokaler. En översikt över modellerna finns i avsnitt 1.5 nedan. I efterföljande huvudavsnitt beskrivs varje modell mer i detalj. 1.5 Översikt över enskilda modeller I det här avsnittet ges en allmän beskrivning av delmodellerna som tillsammans utgör hybridmodellen. Som tidigare nämnts består hybridmodellen av fyra sammanlänkade modeller: konsolidering, core, access och samlokalisering. Dessa visas i bild 1 nedan. PTS 2

6 Figur 1. Övergripande modellstruktur Modellerna delar på vissa data gemensamma data som används av varje enskild modell. Dessa har länkats samman så att inmatningar av data vanligtvis endast behöver göras i en modell. I konsolideringsmodellen finns en funktion (validering) där kontroller görs av de olika modellernas data. För större transparens visas de huvuddata som delas mellan olika delar av modellen i ett särskilt arbetsblad i varje delmodell (I_Interface). De olika modellerna är i princip slutna enheter och utför nästan alla beräkningar för de tjänster den omfattar. I viss utsträckning innebär detta att varje enskild modell kan utvecklas oberoende av de övriga. Där så är tillämpligt är dock modellerna hoplänkade för att säkerställa en konsekvent hantering av produktnamn och volymer. Slutresultaten beräknas i konsolideringsmodellen. Det är här som data från varje modell samlas in och bearbetas till slutgiltiga kostnader per tjänst. Utanför de faktiska modellerna har en del ytterligare analysarbete varit nödvändig för vissa områden. Dessa beräkningar sägs vara externa, eftersom de inte visas i modellerna. Den huvudsakliga externa analysen gäller väglängder för core- och accessnät. Denna analys har gjorts med Microsoft Autoroute samt utifrån kartor från TeliaSoneras grossistwebbplats. Detta arbete ger information om antal kilometer gata, vilket ligger till grund för beräkningar av avstånd för grävschakt och kabelförläggning i både core- och accessmodellen. Kostnadsindata är ofta konfidentiella. Vissa versioner av modellerna har dolda värden. Källdata identifieras med kommentarsfält. Källnamnet identifieras ibland med en kod. Koden kan spåras tillbaka till namnet på en källa med ett kodblad (detta är konfidentiellt). På grund av att vissa indataparametrar är dolda kommer det slutgiltiga resultatet som presenteras i den offentliga versionen av modellen att skilja sig något från det resultat som fås när modellen körs med konfidentiella indata. 1 1 Den faktiska prissättningen baseras på originaldata och inte kamouflerade data. PTS 3

7 1.5.1 Konsolideringsmodellen Konsolideringsmodellen samlar in kostnadsdata från de enskilda modellerna. Ytterligare numeriska data om volymer för tjänster och andra tekniska värden samlas också in. Kostnader för avskrivningar och ränta beräknas genom annuiteter (tilted annuities). Denna annualisering konverterar investeringsutgiften för utrustning till årliga kapitalkostnader, baserat på utrustningens livstid, pristrender och restvärden. Dessutom läggs en räntekostnad (baserad på en kalkylränta) till kapitalkostnaden. Varje kostnadspost fördelas till en nätkostnad denna definierar vilket nätelement eller vilken tjänst som kostnaden gäller. Kostnaden fördelas sedan till tjänstkostnader med en fördelningstabell som benämns routing-tabell. Fördelningen gör att kostnadsposter som beräknats i en modell kan överföras till tjänster som tillhör en annan modell (kostnader för exempelvis portar eller fiberdistributionsfält beräknas i core-modellen, men används som en del av accesstjänstberäkningarna i konsolideringsmodellen). Routingtabellerna konstrueras med data från huvudmodellerna. I routingtabellerna definieras hur enskilda produkter använder nätelementen. Baserat på routingtabellen och produktvolymdata kostnadsberäknas tjänsterna utifrån kostnadsinformation för nätelementen. Ytterligare indata och beräkningar i konsolideringsmodellen möjliggör en initial fördelning av driftkostnader i core- och accessmodellen som beräknats genom påslag att omvandlas till driftkostnader som beräknats med avseende på funktionellt driftkostnadsområde. Indirekta och gemensamma kostnader (grossistspecifika kostnader och OH-kostnader) som inte ingår i övriga modeller inmatas och fördelas också i de slutgiltiga tjänstkostnaderna. Ett känslighetsanalysblad ingår i konsolideringsmodellen. Här jämförs uppdaterade utdata med utdata från en tidigare körning av modellen så att användare kan se effekten på slutresultaten av ändringar som gjorts av viktiga indata i modellen. Känslighetsbladet innehåller också en genomgång av nätelementkostnaden per enhet för vissa viktiga produkter Core-modellen I core-modellen beräknas anskaffningsvärden för att förlägga nät och tillhörande kostnader för aktiv utrustning samt lokaler som krävs för driva ett nät som i omfång och omfattning motsvarar TeliaSoneras nät. Här beräknas kostnaden för växel- och transmissionssystem enligt paketförmedlad teknik som används för samtliga tjänster i nätet (Ethernet/IP-nät). I core-modellen beräknas kostnader som härrör från trafik (telefoni, bredbands-/bitström, IP-TV och hyrda förbindelser) till skillnad från accessmodellen där kostnaderna härrör från antalet kunder. Det bör nämnas att core-modellen har andra gränser än corenätet. Core-modellen beräknar också kostnader för linjekort och ODF. Dessa kostnader ingår i accessnätet, men av praktiska skäl beräknas de i core-modellen. Dessa accessrelaterade kostnader fördelas till accesstjänstkostnader i konsolideringsmodellen. Utgångspunkten för core-modellen är volymdata för de enskilda tjänsterna. Tjänstegrupperna telefoni, bredband (inklusive bitström), IP-TV samt hyrda förbindelser definierar den övergripande storleken för nätet och utrustningen för nätet. Dimensionering av nätet görs via en routing-tabell som definieras hur tjänsterna PTS 4

8 använder nätet. Den utrustning som behövs för att skapa det övergripande nätet beräknas härnäst tekniska designregler används för att beräkna antalet nätelement och storlekar på dem. De slutgiltiga kostnaderna för de nätelement som krävs för corenätet exporteras slutligen till konsolideringsmodellen tillsammans med routingdata och volymdata. Externa beräkningar används för att uppskatta avstånd mellan noder och lokalkostnader per kvadratmeter. Core-modellen har följande viktiga egenskaper: Alla produkter produceras över ett Ethernet/IP-nät. De hierarkiska lagren består av fiberswitch, aggregering/metro- switchar, edge-routrar och core-routrar, samt ytterligare utrustning som inkluderats särskilt för telefonitjänster (soft switches och media gateways). Beräkning av förbindelselängder mellan Core- Core, Core-Edge (transit-transit, transit-lokal) baseras på samtliga förbindelser mellan ingående stationer. Dessa har ritats ut på karta med hjälp av MS Autoroute. För beräkning av förbindelselängder mellan utflyttade stationer (Remote units) och Edge-noder görs en uppskattning av total nätlängd som baseras på ett urval av noder som uppgår till ca 30 % av totala antalet förbindelser mellan noder. Alla indata visas i indatabladet I_Trenching. En bedömning har gjorts av behovet av repeatrar som ger stöd för långa kabeldragningar (överstigande 80 km). Logiska/fysiska ringar ger robusthet. Vanligtvis används optiska system, men även mikrovågor kan användas. Vissa siter är anslutna via stjärnformade nät (spurs), på grund av geografiska förutsättningar, t.ex. dalar. Detta framgår inte explicit av modellen men ingår som en parameter vid utritning av näturvalet på karta Accessmodellen Accessmodellen beräknar vilken utrustning som behövs och vilka kostnader som kan antas finnas för att anlägga ett accessnät för Sverige med den omfattning av tjänster och geografisk utbredning som TeliaSonera har. Accessmodellen beräknar mängden kablar och utrustning som behövs för att ansluta från korskoppling eller fiberdistributionsfält till kundens lokaler. Huvudkomponenterna i accessnätet är fiberkablar, kanalisation och schakt. Spridningsoch delningspunkter krävs också. I diagrammet visas accessmodellens beräknade kostnader från ODF via ett träd- och grennätverk till kundernas lokaler. PDP (primära spridningspunkter) kan användas för att dela kablarna. SDP (sekundära spridningspunkter) kan också användas för att dela kablarna till de slutgiltiga spridningspunkterna (EFSD, exit from street duct). Dessa slutgiltiga spridningspunkter förbinder kundsiter till kablarna i gatan till den kundunika anslutningen. Alla förbindelser kommer inte att behöva primära och sekundära spridningar eller den sista spridningen de flesta behöver bara en spridningspunkt. PTS 5

9 Figur 2. Accessnät från ODF till NTP Samlokaliseringsmodellen Samlokaliseringsmodellen beräknar vilka aktiveter och kostnader som krävs för att samlokalisera utrustning i TeliaSoneras tekniklokaler samt installation av grossisttjänster som hel och delad ledning. Huvudkomponenterna för samlokaliseringstjänster är: Placering av utrustning Installation och montering av utrustning Stationskabeldragning Placering Ström, kylning och ventilation Installation (leverans av befintlig kapacitet) av tjänster och produktändringar Till skillnad från tjänster i core- och accessnätet utgörs samlokaliseringstjänster av relativt få kostnadskategorier. Det är huvudsakligen fristående underprodukter som kan kombineras av operatören som begär samlokalisering. Trots att samlokaliseringsmodellen har en enklare uppbyggnad än både core- och accessmodellen är kostnadsindata mer detaljerade för att kunna identifiera kostnader på en tillräckligt detaljerad nivå. 1.6 Gemensamma definitioner och principer Vissa koncept och definitioner används genomgående i detta dokument, och en förståelse av de viktigaste underlättar läsningen. Scorched Node. Antagandet om scorched node förutsätter att antalet och placeringen av SMP-operatörens befintliga noder är givna. En nod definieras som en geografisk PTS 6

10 stationsplacering (site), som kan innehålla telefoni, koncentratorer, DSLAMar, IPswitchar och routrar, etc. Detta betyder att det kan finnas mer än en nod på en plats eftersom utrustning ofta är samlokaliserad. Emellertid är antalet platser fast. Graden av optimering syftar på ändringar i nodernas karaktär. Mixen av utrustning kan därför ändras. Noder i corenätet definieras som stationsplaceringar i TeliaSoneras nät som har fler än 30 aktiva accessförbindelser eller har en D-SLAM installerad. I accessnätet ingår de noder och därmed accessnätsområden som har aktiva kunder. Kundplacerade noder ingår inte i corenätet eller accessnätet (förbindelserna för dessa räknas in i den överordnade noden). ODF: Utgör huvudtermineringspunkten för fiberkablar på en scorched node. Fiberparen från kunden länkas från ODF till anslutningsutrustningen (här fiberswitch) i en scorched node. ODF:en kan även finnas i distributionspunkter längre ut i accessnätet. Geotyp. Varje accessnätsområde klassificeras som en viss geotyp i modellen. En geotyp är beroende av abonnenttätheten per km 2, d.v.s. antalet accessförbindelser i området dividerat med ytan för området. Kostnaderna varierar beroende på geotyp. Med geotyper kan modellen representera olikheter för områden i Sverige, samtidigt som det undanröjer behovet av detaljerad analys och uppskattning av alla de cirka 7551 accessnätsområden. De geotyper som används i modellen är: Geotyp 1 Stad: över 500 linjer per km 2 Geotyp 2 Tätort: 50 till <500 linjer per km 2 Geotyp 3 Landsbygd A: 5 till <50 linjer per km 2 Geotyp 4 Landsbygd B: 1 till <5 linjer per km 2 Geotyp 5 Glesbygd: upp till 1 linjer per km 2, minst en accessförbindelse Tom: inga accessförbindelser. Accessnätsområde. Varje enskild nod omges av ett accessnätsområde (eller upptagningsområde). Abonnenter ansluts i allmänhet till den nod som är närmast (med några undantag där det är mer kostnadseffektivt att ansluta abonnenter till en annan närliggande nod på grund av ett hinder, som t.ex. en sjö eller en lokal anhopning av hushåll). Ett accessnätsområde är vanligtvis på några km 2 (stad) upp till några hundra km 2 (landsbygd). Observera att det finns många delar av Sverige där ingen accesszon alls behövs, eftersom det inte finns några kunder i området området innehåller endast sjöar, skogar och berg och har ingen befolkning som behöver tjänster. Dessa tilldelas den sista av de geotyper som anges ovan ( Tom ) och ingår inte i analysen av kostnaderna i accessnätet. Core/access-avgränsning. För att förenkla modelleringen är modellernas avgränsning och tjänsterna olika. Accesstjänsten omfattar all utrustning från kundens lokaler till en scorched node, inklusive linjekort eller port i en scorched node. Access omfattar därmed också linjekort i RSS, AXE-växel eller porten i fiberswitchen. Även själva korskopplingen ingår i accessnätkostnaderna. Modellmässigt avgränsas kostnaderna i accessmodellen vid korskopplingen eller fiberdistributionsfältet och omfattar därmed alla kostnader från NTP (nätanslutningspunkten) upp till (men inte med) ODF/MDF. Gränsen mellan core och access visas i figuren nedan. PTS 7

11 Figur 3. Modellavgränsning Core- och accessnät Observera att avgränsningen mellan core och accessnät definieras i relation till TeliaSoneras faktiska nät. Accessnätet definieras upp till (och med) linjekort i RSS eller lokalstationer eller DSLAM (befintliga små RSM utan DSLAM kommer att placeras i accessnätet). I hybridmodellen ersätts RSS och RSM med fiberswitchar (liksom lokalstationer ersätts av Edge-routrar). Ring. En logisk eller fysisk koppling som har två vägar och därför (valfritt) kan ge alternativa framföringsvägar ifall en väg kring ringen misslyckas. Logisk eller fysisk länk. Logiska förbindelser är förbindelser mellan två utrustningsenheter. Den fysiska vägen är den faktiska sträckningen som data tar mellan utrustningsenheterna. Det kan finnas två logiska vägar, men det är möjligt att dessa är på samma fysiska väg eller olika vägar. PTS 8

12 Kapitalkostnad eller driftkostnad. En grundläggande funktion i modellen är de olika bestämningarna av kapitalrelaterade kostnader och driftrelaterade kostnader. Kapitalkostnader (eller anläggningskostnader) är ett resultat av inköp- och installation av utrustningen. Utöver kalkylräntan (WACC) är även utrustningens livslängd, pristrender och restvärden kapitalrelaterade data. De används tillsammans med anskaffningsvärdena för att bestämma den årliga kapitalkostnaden som beräknas i konsolideringsmodellen. Driftkostnader omfattar underhåll, drift och övervakning av utrustning. Detta är en löpande eller årlig kostnad. Driftkostnader beräknas i konsolideringsmodellen enligt funktionella områden(se nedan). Funktionella områden och driftkostnadsberäkningar. Driftkostnader är baserade på en definition av funktionella områden. Detta är affärsområden som behövs för att utföra en uppsättning relaterade funktioner, t.ex. underhåll av accessnätet. Funktionella områden definieras med ett variabelt antal anställda beroende på en kostnadsdrivare och måste ha ett minsta antal personal. Kostnaderna för funktionella områden är därför indirekt beroende av kapitalkostnaden. Modellen fördelar kostnaden för det funktionella området till kostnadskategorier (nätelement, dvs. utrustning i nätet) proportionellt mot en kostnadsfaktor. Kostnadsfaktorn definieras som en procentandel av kapitalkostnaden procentandelen är en initial uppskattning av driftkostnaden som en andel av inköpskostnaden. Kostnader fördelas pro rata vilket innebär att om kapitalkostnaden för utrustningen varierar så är den totala driftkostnaden fortfarande oförändrad (den definieras av det funktionella områdets storlek). Om kvantiteten för utrustningen varierar kan detta dock mycket väl påverka den totala driftkostnaden, beroende på vilka kostnadsdrivare som används. Fördelningen av den totala driftkostnaden kommer också att variera något. PTS 9

13 2 Konsolideringsmodellen Konsolideringsmodellens struktur beskrivs i navigeringskartan, som återges i diagrammet nedan. Figur 4. Konsolideringsmodellen navigeringskarta 2.1 Huvudfunktionerna i konsolideringsmodellen Konsolideringsmodellen utför i princip tre viktiga funktioner: Annualisering av anskaffningsvärden för att ta fram en årlig kostnad. Anskaffningsvärden kan också tas upp som engångskostnad. Beräkning av FA-kostnader (driftkostnader) och fördelning till nätelement. Fördelning av totala kostnader för respektive nätelement till tjänster och sammanställning av kostnadsresultat per tjänst. Dessa funktioner beskrivs mer i detalj i följande avsnitt. Konsolideringsmodellen innehåller vissa centrala datavärden och beräkningar, men dess huvudsyfte är att konsolidera alla beräknade kostnader från de enskilda modellerna och beräkna tjänstkostnaderna med hjälp av dessa kostnadsindata. De sammanställda kostnaderna från varje modell annualiseras (eller tas upp som engångskostnader). I detta ingår att lägga ihop olika kostnadstyper, som utrustningskostnader, installationskostnader, driftkostnader, indirekta kostnader och gemensamma kostnader för att ta fram en enskild kostnad (årlig kostnad eller engångskostnad) som representerar den långsiktiga kostnaden. Den antagna kalkylräntan, pristrender, livslängder och skrotvärden beaktas också i denna beräkning. PTS 10

14 Den årliga kostnaden för varje kostnadskategori fördelas på nätelement eller tjänster. Det finns möjlighet att omdefiniera vilket nätelement som ska användas. Kostnader per nätelement bearbetas sedan till produktkostnader. Till den slutgiltiga kostnaden för en tjänst allokeras sedan genom en mark up en andel av gemensamma affärskostnader (OH-kostnader). 2.2 Antaganden om beräkning av kapitalkostnader Antaganden och beräkningar som ligger till grund för kalkylräntan i modellen (WACC) dokumenteras separat och ingår därför inte i detta avsnitt. Se PTS webbplats och kalkylarbete fasta nätet. Pristrender, restvärden (skrotvärden) och utrustningens livslängd anges för alla kostnadskategorier och används i beräkningarna. Dessa indata görs i de separata core-, access- och samlokaliseringsmodellerna. I hybridmodellen används utrustningens ekonomiska livslängd för att mäta tillgångars livslängd. En översikt över tillgångars livslängd och (prognoser för) pristrender som används finns i tabellen nedan: Figur 5. Ekonomisk livslängd och pristrender i hybridmodellen Kostnadskategori Tillgångars Pristrender livslängd Grävschakt för access % Kanalisation för access % Grävschakt för core % Kanalisation för core % Stolpar % Fiberkabel 20-2 % Kopplingsskåp % Kabelbrunnar % ODF 15 0 % NTP (Fiber) 10-5 % Portenhet 10-5 % Fiberswitch 5-5 % Aggregering/Metroswitchar 5-5 % IP-routrar 5-5 % Media gateways 5-5 % Soft switches 5-5 % Sjökabel 20-4 % Microwave 10-5 % Strömförsörjningsenhet 10-2 % Reservkraft 10-2 % Luftkonditioneringsenhet 10 1 % Säkerhetssystem 10 1 % Anpassning av tekniklokal 20 0 % Byggnader % PTS 11

15 Restvärden antas vara noll för nästan alla kostnadskategorier. De enda kostnadskategorin där ett restvärde (positivt) används som indata är lokalkostnader. Här är skrotvärdet 30 % av dagens byggnadsvärde. Vidare tillämpas för stolpar ett negativt restvärde, för att beakta kostnader för nedmontering och destruktionskostnad Rörelsekapital Rörelsekapital är det kapital som används i den dagliga verksamheten för ett företag. Kostnaden för rörelsekapital beräknas genom att kalkylräntan (WACC) multipliceras med det beräknade rörelsekapitalet. Kostnaden för rörelsekapital har satts till noll i modellen. 2.3 FA-kostnader (driftkostnader) Tillvägagångssättet att modellera driftkostnader och indirekta kostnader bygger på s.k. FA-kostnader (functional areas/funktionella områden). Alla dessa områden är dimensionerade för att kunna motsvara de sammanlagda förväntade driftkostnaderna för en effektiv operatör. Denna metodik består av flera stadier: Definition av driftkostnadsområden och kostnadsdrivare för personal och andra kostnader Beräkning av antal personal och entreprenadkostnader (pay cost och non-pay cost) per driftkostnadsområde. Fördelningen av kostnaden för varje område till nätelement, så att totalsumman som allokeras är lika med summan av de funktionella områdena. Den senare fördelningen av kostnader till nätelement utförs med en fördelningstabell och vikter som kommer från core- och accessmodellerna Funktionella områden Funktionella områdeskostnader i bladet I_FA_Costs har grupperats i fyra olika huvudkostnadskategorier: Nätrelaterade kostnader Icke-nätrelaterade kostnader Grossistspecifika access- och corekostnader Dessa kostnader har delats upp i följande områden: PTS 12

16 Figur 6. Kategorier för funktionella områden Kostnader Nätrelaterade kostnader Icke-nätrelaterade kostnader Grossistspecifka kostnader för access- och coretjänster Områden Hantering av softswitch Underhåll av softswitch Nätplanering och nätarkitektur Hantering av coreinfrastruktur Underhåll av coreinfrastruktur Planering av coreinfrastruktur Hantering av IP-nät Underhåll av IP-nät Planering av IP-nät Stödsystem Fiber access - hantering Fiber access -underhåll Fiber access -planering Hantering av accessinfrastruktur Underhåll av accessinfrastruktur Planering av accessinfrastruktur Affärsomkostnader Personal Finans Stödsystem Administration Kundorienterade kostnader Debitering (billing) Kundfordringshantering Övriga grossistspecifika kostnader PTS 13

17 2.3.2 Storlek på de enskilda områdena För varje identifierat funktionellt område ovan innehåller modellen indata för personalkrav, t.ex. antalet anställda som krävs för varje område och ickelönekostnader (uppdelat i tre typer av icke-lönekostnader: inhyrd personal, stödsystemskostnader och övrigt). Indata till varje funktionellt område är ett resultat av en offline-analys av olika datakällor, särskilt indata från top down-modellen och indata som fåtts under de olika konsultationsprocesserna som utförts. De indata som används är baserade på en utvärdering av kraven för ett optimerat nät med omfattning och storlek för SMP-operatören och uppgifter enligt top down-modellen från TeliaSonera. Som startpunkt är kostnaderna i hybridmodellen baserade på siffror från top downmodellen och siffror från TeliaSonera. Dessa kostnader har dock därefter analyserats och modifierats för att säkerställa konsekvens med underliggande kostnadsindata. I allmänhet har två huvudsakliga typer av korrigeringar gjorts: 1) Teknik. Hybridmodellen har en annan nätstruktur och teknik (alla tjänster produceras i ett IP-nät) än TeliaSoneras faktiska nät. 2) Slutkund. Specifika slutkundskostnader ska inte ingå i kostnaderna för funktionella områden. Slutkundskostnader har tagits bort från alla kostnadsberäkningselement, vilket säkerställer att korrekta indatavärden används i modellen Kostnad för varje enskilt område Kostnaden för varje område beräknas med antaganden om personalprofil % ledning, % support och % teknik (egen och inhyrd personal) samt genomsnittlig årlig kostnad för de olika personaltyperna. Personalkostnaderna omfattar sociala avgifter, pensionskostnader, utbildning, anställningsförmåner, tjänstebilar, hälsovård o.s.v. och baseras på information från TeliaSonera för att säkerställa konsekvens med övriga indata från funktionella områden. Icke-lönekostnader (non-pay cost) kan definieras i tre olika typer: inhyrd personal (outsourced), stödsystemskostnader och övrigt. Behov av inhyrd personal beräknas på samma sätt som behov av egen personal, med lämpliga kostnadsdrivare Fördelning av kostnaden för varje område För att fördela driftkostnader används i modellen på två olika alternativ: Fördelning till nätelement och sedan till tjänster Fördelning direkt till tjänster med ett pålägg. Nätrelaterade driftkostnader fördelas till nätelement, medan icke-nätrelaterade kostnader för fördelas med pålägg. För att fördela nätrelaterade driftkostnader till nätelement används en fördelningstabell (se arbetsblad C_FA_cost) som använder driftkostnader per funktionellt område och vikter från core- och accessmodellen. PTS 14

18 Gemensamma affärskostnader (OH-kostnader) fördelas direkt till de slutgiltiga tjänsterna med en (multiplikativ) påläggsmetod, där de totala gemensamma affärskostnaderna beräknas som en andel av totalkostnaderna för core, access och samlokalisering. 2.4 Andra gemensamma kostnader Gemensamma affärskostnader beskrevs ovan. Det här avsnittet gäller andra gemensamma kostnader, som byggnadsrelaterade kostnader och delade kostnader som kanalisationer och kablar. Dessa är nätkostnader för delad nätutrustning som är nödvändiga om access- och samtrafiktjänster tillhandahålls och inte undviks om samtrafik- och accesstjänster inte längre tillhandahålls. Dessa kostnader är inte specifika för konsolideringsmodellen, men beskrivs här eftersom de är relaterade till alla modeller Lokalkostnader Byggnadsutrymme och gemensamma byggnadsrelaterade kostnader är indata i core-modellen. Gemensamma lokalrelaterade kostnader inkluderar kostnader för säkerhet, strömförsörjning och luftkonditionering. Kostnader relaterade till toaletter, förvaring, etc. upptas i de gemensamma kostnaderna. Modellen beräknar gemensamma (byggnadsrelaterade) kostnader för varje typ av nodplacering. Denna kostnad delas sedan med snittstorleken för dessa siter för att få fram en kostnad per kvadratmeter. Den genomsnittliga storleken tekniklokalen antas bestå av den yta som används för IP-utrustning och samlokalisering. De rena kvadratmeterkostnaderna för varje geotyp är indata till modellen. Detta värde har hämtats från offentligt tillgängliga källor (årsredovisning från börsnoterade fastighetsbolag). Gemensamma lokalkostnader annualiseras och läggs till kostnaden per kvadratmeter för varje geotyp. Dessa värden konverteras sedan till ett kvadratmetervärde för varje stationstyp. Denna totalkostnad per kvadratmeter används också i samlokaliseringsmodellen. De totala gemensamma lokalkostnaderna fördelas sedan till utrustningen på tekniklokalerna. Detta görs i proportion till den yta som beläggs Kostnader för delade faciliteter Det finns ett antal delade faciliteter (utöver byggnader). De två huvudkategorierna av kostnader för delade faciliteter som diskuteras i detta avsnitt är: kostnader för förläggning av kabel (anläggningskostnader) och kostnader för aktiv utrustning Anläggningskostnader för grävschakt Det finns två viktiga aspekter för delning av grävschakt: Den fysiska grävschaktlängden, i kilometer, som delas med andra funktioner Den fysiska grävschaktlängden, i kilometer, som delas med accessnätet Förutom den fysiska delade längden finns en separat fråga, nämligen hur dessa kostnader delas. Den fysiska delade längden är en teknisk designfaktor som är utdata från modellberäkningarna. Mängden kostnadsdelning är dock ett mer subjektivt beslut, eftersom det inte finns någon tydlig kostnadsdrivare som kan PTS 15

19 användas för att fördela dessa kostnader. I modellen används 50 % kostnadsdelning vid delning av anläggningskostnader Aktiv utrustning Aktiv utrustning (switchar, routrar o.s.v.) delas av många tjänster. Dessa kostnader fördelas till tjänsterna baserat på den primära kostnadsdrivaren, som är: Använd kapacitet (megabit per sekund eller megapaket per sekund) av tjänsten för transmission/routing (switchar och routrar). Samtalsvolymer för telefoniutrustning (soft switch och media gateways). Dessa fördelningar görs utifrån routingfaktorer som baseras på den kapacitet som utnyttjas av tjänster eller på dedicerad kapacitet (hyrda förbindelser). 2.5 Kommissionens rekommendation Hybridmodellen kunna bedöma kostnaden för grossisttjänsten fast samtalsterminering åt tredje part (nedan benämnd termineringsinkrementet) i enlighet med kommissionens rekommendation från (fortsättningsvis benämnd kommissionens rekommendation om terminering). Med tanke på att kommissionens rekommendation om terminering inte tillåter återvinning av gemensamma kostnader för termineringsinkrementet kvarstår frågan om hur dessa kostnader ska behandlas. I modellen kan kostnader hanteras på tre olika sätt, vilka är: Samkostnader fördelas som vanligt (dvs. som i hybridmodellen 7.1 och tidigare). Samkostnader för terminering omfördelas till övriga tjänsterna i corenätet på grundval av användning eller mark-ups/pålägg. Samkostnader för terminering exkluderas från att omfördelas till prisreglerade grossisttjänster. För ändringar av vilken fördelningsmetod som används hänvisas till arbetsbladet I_Parameters i konsolideringsmodellen. 2.6 Behandling av andra tjänster, inkl. slutkundstjänster Vissa grossisttjänster och samtliga slutkundstjänster beräknas inte explicit i modellerna vilket innebär att hänsyn endast tas till dessa tjänster andel av gemensamma kostnader. Inkrementella, tjänstespecifika kostnader kan därmed saknas för dessa tjänster. Därmed är det oklart hur de kostnadsresultat som finns i modellen är representativa för fullkostnaden för dessa tjänster. 2.7 Fördelning av kostnader till tjänster För access- och coretjänster beräknas kostnader för tjänster med användning av routing-/fördelningstabellerna. För samlokaliseringstjänster görs fördelningen direkt utan någon fördelningstabell. 2 KOMMISSIONENS REKOMMENDATION av den 7 maj 2009 om reglering av termineringstaxor i fasta och mobila nät inom EU (2009/396/EC). PTS 16

20 Fördelning av kostnadskategori till nätelement utförs i arbetsbladet I_Cost_Category. Innan kostnaderna fördelas till tjänster annualiseras de (eller tas upp som engångskostnader). Annualiserade utrustningskostnader och installationskostnader läggs ihop med årliga driftskostnader och indirekta kostnader för att få fram en enskild årlig kostnad. Det finns fem möjligheter att fördela kostnader till coretjänster i modellen: Trafikminuter, bråd timme Trafikminuter BHG (Busy Hour Gigabits per second, Gbps bråd timme) BHM (Busy Hour Mega packets per second, Megapaket per sekund, bråd timme) En användardefinierad fördelningsgradient (används endast för bredbands- /bitströmstjänster) Med fördelningen trafikminuter, bråd timme används varje tjänst del av de totala minuterna under bråd timme som kostnadsfördelningsnyckel. Med trafikminuter som fördelningsnyckel divideras tjänstens genomsnittliga användning av ett nätelement med den totala minutvolymen genom elementet. För BHG och BHM i IP-nätet använder modellen tjänsternas andel av den totala trafiken gigabit per sekund (eller megapaket per sekund) under bråd timme som fördelningsnyckel. Bråd timme-fördelningen använder kostnadsvikter som härleds i core-modellen för dimensionering av nätet. Dessa kostnadsvikter (CW, cost weight) beräknas med följande formel: rf ij BHTi CWij =, BH capacity där rf ij = routingfaktorer för tjänsten i och nätelement j BHT i = trafik bråd timme (busy hour traffic, BHE eller BHCA eller BHG) för tjänst i BH capacity j = kapacitet, bråd timme genom nätelement j eller rf ij BHTi. i i Observera att CW = 1. ij För telefoni använder modellen en omräkningsfaktor för att konvertera de årliga samtalsminuterna till erlang bråd timme. Denna omräkningsfaktor är: BHE = årliga minuter/52/6/10/60. Faktorn 52 motsvarar antalet veckor på ett år medan faktorn 6 används för att konvertera till dagsvärden (helgtrafiken antas vara densamma som en veckodag). Faktorn 10 betyder att 10 % av trafiken förekommer under bråd timme. Slutligen är faktorn 60 för konvertering från minuter till timmar. Om omräkningsfaktorn är densamma för alla tjänster kommer resultaten av en bråd timme-fördelning att vara densamma som med en minutfördelning samma kostnadsvikter, d.v.s. j PTS 17

21 rf BH ij BHT capacity i j rf ij Traffici = rf ij Traffic För bredbands- och bitströmsprodukter konverterar GigaByte per månad per abonnent till bråd timme-gigabit per sekund via följande formel: BHG = årlig GB per abonnent/52/bråda dagar per vecka/bråda timmar per dag/3600*8*antal abonnenter där 52 anger antalet veckor per år och 3600*8 konverterar GigaByte per timme till Gigabit per sekund. Bråda dagar per vecka anges av användaren (7 för privat bredbands-/bitströmsanvändning och 5 för affärsanvändning i den aktuella modellen). Även bråda dagar per timme anges av användaren (4 för all bredbands- /bitströmstrafik i den aktuella modellen). Modellen har också omräkningar som gör att megapaket per sekund kan beräknas från gigabit per sekund, med undantag för VoIP-trafik där paket per sekund är en indataparameter beroende på vald talkodning. För accessnätet fördelas kostnader till accesstjänster med en routingtabell. i i PTS 18

22 3 Core-modellen I core-modellen beräknas de resurser som krävs för att bygga den del av nätet som ligger mellan stationer, dvs. från gränsen för accessnätet i en fiberswitch via nät som ansluter aggregerings/metronoder, Edge-noder och Core-noder till en gräns där trafiken överlämnas till annan operatörs nät eller övergår i accessnätet vid en annan fiberswitch (eller samma fiberswitch). Huvudsyftet är att beräkna kostnaden för användningen av nätet definierat som nyttjande i termer av Gbits (gigabit per sekund) och Mpps (miljoner paket per sekund). Corenätet ska baseras på paketförmedlad teknik. Core-modellens struktur visas i diagrammet nedan. Figur 7. Core-modellens navigeringskarta Det finns åtta huvudsteg i core-modellen: Indatavolymer Data om antal noder och antal kunder Tekniska data om användning och kapacitet Routing-parametrar Utrustningspriser och kostnadsdata för anläggning av nät Beräkning av längder (förläggning av corenät) Lokalkostnader Beräkningsark för utrustning respektive anläggning av nät PTS 19

23 Export till konsolideringsmodellen Startpunkten är den totala trafiken för alla tjänster (telefoni, bredband/bitström, IP-TV och hyrda förbindelser) som produceras i det fasta nätet. Detta används för att beräkna storleken på det nät som behövs både storleken på transmissionsförbindelser och IP-utrustning. Nätet är dimensionerat för att uppfylla behoven för den genomsnittliga årliga inmatade trafiken och trafik vid bråd timme. Dessa trafikvolymer är baserade på senast kända data från TeliaSonera (i BU-modellen 7.9 används samma volymer som i version 7.1). För telefonitrafik har nätet också dimensionerats för att hantera obetald uppringningstid (mellan uppringning och besvarat samtal), baserat på information från TeliaSonera. Separata användningsprofiler tillämpas på bredbands- och bitströmstrafik som går över IP-nätet där trafik vid bråd timme återigen har bedömts baserat på årlig användning. Den genomsnittliga trafiken per site (eller förbindelse) bestäms av antalet sådana siter. Profileringsdata, antalet siter och trafikberäkningarna tas från tabellerna med indatavolymer och tekniska data. Driftkostnaderna bestäms och kombineras med utrustningskostnaderna i modellen. Totala driftkostnaderna är definierade enligt de olika funktionella områdena i konsolideringsmodellen. Fördelningen av driftkostnaderna baseras på en uppskattning av den årliga driftkostnaden (som en procentandel av inköpspriset). De resulterande initialvärdena används som viktning för att fördela kostnaderna som bestäms av funktionellt område-analysen (se avsnitt 2.3). Lokalkostnader, strömförsörjning och kostnader för luftkonditionering beräknas utifrån data som anges för respektive utrustning för utrymmeskrav och strömförbrukning. 3.1 Tjänster och volymdata Core-modellen är en bottom up-modell som beräknar anläggningar (infrastruktur i form av lokaler, grävschakt, kanalisation mm) och utrustning (reservkraft, routrar mm) som krävs för att bära de tjänster som definieras i modellreferensdokumentet (MRP) med lämplig kvalitetsnivå för en effektiv SMP-operatör. Trafikvolymer för de ingående tjänsterna framgår av arbetsbladet I_Product_data. För beräkning av kapaciteter (Gbits och Mpps) används antaganden i coremodellen som framgår av arbetsbladen I_Demand_data och I_Design_rules Telefoni och samtrafik Indatatabellerna i arbetsbladet I_Product_List definierar de totala trafikvolymerna för basåret för varje produkt. Dessa indata utökas i arbetsbladet I_Product_Data och anger volymer för: Samtalsminuter Antal samtal Tillväxtprocent för framtida år Väntetider och ej framkopplade samtalsförsök Alla dessa värden kan anges för varje enskild produkt. PTS 20

24 Modellen konverterar minutdata till BHE-värden (Erlang, bråd timme). Denna konvertering definieras som en enkel formel (BHE-värdet är relaterat till det totala antalet minuter per år och hur produkten är viktad mot toppbehovet). Konverteringen bör definieras som andelen av den årliga samtalsminuttrafiken som sker under nätets bråda timme. Nätets bråda timme är topptiden per dag i genomsnitt över hela nätet. En tumregel för konvertering är att BHE = antalet minuter per år/52/10/6/60. Detta antar att alla veckor liknar varandra, topp för bråd timme en veckodag har en tiondel av den dagliga trafiken, helgtrafiken är totalt densamma som på en veckodag och (naturligtvis) 60 minuter per timme. Formeln ovan har multiplicerats med 1,2 för att ta hänsyn till uppskattade variationer mellan trafikflöden per veckodag och månad. Väntetider och misslyckade samtal ger i praktiken en ökning av samtalsvolymerna jämfört med de uppmätta samtalsvolymerna som används som indata till modellen. TeliaSonera har uppgivit information om omfattningen av denna ökning och har införlivat denna i trafikdimensioneringsprocessen. Observera att samtalsvolymerna bör vara de uppmätta samtalslängderna (uppmätta per sekund) och bör inte avrundas uppåt vilket är vanligt i vissa debiteringssystem och för vissa växelsystem som använder pulskodsmodulering. Observera också att volymerna inkluderar ISDN2- och ISDN 30-samtal de behandlas på samma sätt som PSTN-samtal i modellen. Indata för beräkningen av genomsnittlig kapacitet (datatrafik i kbps och paket per sekund och prioriteringsjustering) för telefonitrafik, bredband, IP-TV och hyrda förbindelser framgår av arbetsbladet I_Design_rules och IP parameters Bredband/bitström För datatrafik anges indata i I_Product_List antalet abonnenter för varje tjänst (bredband, bitström) samt genomsnittlig användning avseende gigabyte per månad per abonnent. En användningsprofil tillämpas sedan för att beräkna produktkraven för bråd timme-gigabit per sekund. Användningsprofilen tar hänsyn till koncentrationen av trafik till ett visst antal bråda dagar per vecka och även till ett visst antal bråda timmar per dag. De bråda dagarna per vecka har antagits vara sju (veckodagar och helger) för privat användning och fem (måndag till fredag) för företagsanvändning. Antalet bråda timmar per dag har angivits till fyra för alla produkter. Dessa parametrar kan vid behov ändras i arbetsbladet I_Product_Data. Produkter för bitströmstransport ingår också i modellen. Dessa produkter samlar trafik till/från ett antal platser (RUC-noder) och överlämnar den till grossistkund som en enskild dataström. Produkterna särskiljs med bandbredden för den samlade dataströmmen, mätt i Mbps och baserat på antagandet att förbindelsen inte utgör dedicerad kapacitet utan best effort. För att beräkna kapacitet för förbindelsen och därmed kostnad görs ett antagande i I_demand_data om faktiskt använd kapacitet i förhållande till teoretiskt maximal kapacitet (som är teoretiskt maxhastighet för förbindelsen, t.ex. 50 Mbit). Den genomsnittliga paketstorleken för dessa produkter antas vara densamma som för de underliggande bitströms- /bredbandsprodukterna. PTS 21

25 3.1.3 IP-TV Nätanvändningen relaterad till IP-TV-trafik modellera utifrån antagandet att trafiken produceras i nätet med multicast-teknik. Användningen av multicast betyder att det för varje tillgänglig TV-kanal behövs: En enskild IP-ström från TV-utrustningen till varje core-router (därför är det totala antalet IP-strömmar lika med det totala antalet core-routrar) En enskild IP-ström från relevant core-router till varje Edge-router (därför är det totala antalet IP-strömmar lika med det totala antalet Edge-routrar) En enskild IP-ström från relevant Edge-router till varje fiberswitch med stöd för IP-TV (därför är det totala antalet IP-strömmar lika med det totala antalet nodplaceringar som stödjer för IP-TV) De indata som gäller IP-TV finns i avsnitt 2.4 i arbetsbladet I_Demand_data i core-modellen samt i tabell 6 i I_Design_rules Hyrda förbindelser Nätet är dimensionerat för att hantera den extra kapacitet som krävs för hyrda förbindelser. De totala volymerna anges i Mbit/s för var och en av de fyra urbaniseringskategorierna, och finns i avsnitt 2 i arbetsbladet I_Demand_Data. Detta är samma fyra kategorier som används i analysen av grävlängder för corenätet som sammanfattas i kalkylbladet I_Trenching. Kategori A är för Stockholm, B för andra stora städer, C för resten av norra Sverige och D för resten av södra Sverige. Dessa indata baseras på uppgifter om dedicerad kapacitet för hyrda förbindelser per station och per nätnivå (RSS-LE, LE-TS och TS-TS) från TeliaSonera. En geografisk fördelning av denna kapacitet görs sedan utifrån kategorierna ovan. 3.2 Routingfaktorer Routingfaktorer definierar hur produkter använder nätets olika nivåer. För vissa tjänster (t.ex. IP-TV och hyrda förbindelser) används faktorer som mer direkt visar vilken kapacitet som används för en viss nivå av nätet. Parametrar motsvarar uppskattningar av sannolikheterna för särskilda typer av trafikfall för respektive produkt. Trafikfall och sannolikheter för dessa kombineras för att definiera ett genomsnittligt routingvärde. Det genomsnittliga routingvärdet används i modellen. Routingvärden används tillsammans med produktvolymdata och antaganden om bandbredd för produkter enligt IP parameters i arbetsbladet I_design_rules (tabell 6) för att definiera totalt kapacitetsbehov som därefter används som vikt för att fördela kostnaderna för olika nätelement. En viktig fördelningsfråga finns för både bredbands- och bitströmsprodukter. Detta gäller den relativa fördelningen av kostnader mellan tjänster som är identiska i allt utom accesshastighet (t.ex. 500 Kbps mot 2 Mbps eller 8 Mbps). Modellen har två alternativa metoder för att fördela kostnader över bredbands- /bitströmstjänster. Den första av dessa fördelar baserat på den antagna genomsnittliga användningen per månad (mätt i Gigabyte nedladdade data) baserat på information från TeliaSonera. Den andra metoden fördelar kostnaderna enligt en fördelningskurva. Denna kan t.ex. anges i enlighet med PTS 22

26 slutkundspriskurvan, eller välja något annat förhållande mellan accesshastighet och kostnad/pris. Kurvan är för tillfället angiven baserat på en logaritmisk formel: Kurvan = ln (anslutningshastighet/minimumhastighet) där lägsta hastigheten är angiven till 64 Kbps (motsvarar en normal POTS-linje). Med fördelningskurvan omfördelas kostnader till produkter med lägre kapacitet. I modellen används för närvarande fördelningskurvan. Vad gäller routingvärden för olika telefonitjänster används tills vidare routingvärden från tidigare hybridmodell baserad på kretskopplad teknik. Routingtabellen exporteras till konsolideringsmodellen för att produkterna ska kunna kostnadsberäknas med hjälp av nätelementkostnaderna. 3.3 Noder i core- och accessnätet Hybridmodellen följer det modifierade scorched node-antagandet. Detta innebär att SMP-operatörens befintliga antal och placering av noder tas som givna i modellen. En nod definieras som en geografisk stationsplacering (site), som kan innehålla telefoni, koncentratorer, DSLAMar, IP-switchar och routrar, etc. Detta betyder att det kan finnas mer än en nod på en plats eftersom utrustning ofta är samlokaliserade. Emellertid är antalet nodplaceringar fast. Den utrustning som används på en site kan dock ändras. Exempelvis kan en lokalstation som innehåller traditionell växelutrustning ersättas med en Edge-router eller så kan ett utbrutet abonnentsteg (RSS) ersättas av en fiberswitch (eller flera fiberswitchar). I modellen kallas dessa noder för remote unit core (RU core) vilka är indelade i noder som endast används för produktion av telefonitjänster, så kallade RUC VOL (Remote Unit Core Voice Only Locations) och övriga RUC-noder där även bredband, hyrda förbindelser och IP-TV tillhandahålls. Uppdelningen görs för att särskilja kostnader som endast bör allokeras till telefonitjänster. Kostnader för förbindelser från en Metro/Edgenod som ansluter en RUC VOL- nod kommer därmed uteslutande att allokeras till telefonitjänster inklusive samtrafik. Figur 8. Antal noder per nodtyp i core-modellen 1,2 Number of nodes and lines -All nodes RU_Access RU_Core VOL RU_Core Edge nodes Core nodes Max. lines/site: Max. lines/site: Max. lines/site: Max. lines/site: Max. lines/site: Max. lines/site: Max. lines/site: Max. lines/site: No lines Total På en RU-Core-site finns utrustningen för att ansluta accessnätet. I modellen används fiberswitchar. Vidare finns utplacerade i nätet aggregeringsswitchar och metroswitchar som har till funktion att samla ihop trafik och anslutningar från fiberswitch mot edge-routrar. Edge-stationer och core-stationer motsvarar lokalstationer respektive förmedlingsstationer i TeliaSoneras nät för telefoni. PTS 23

27 I fallet för 764 Remote unit access-noder (RUA) anses fiberswitchen vara en del av accessnätet. Därmed anses transmissionsförbindelsen från aggregeringsnätet (aggregeringsnod/metronod) till RUA vara en del av accessnätet. 3.4 Modellering och utrustning Nätet dimensioneras med designregler. Dessa dimensionerar nätet med tekniska och ekonomiska faktorer. En lista på nätelement framgår av arbetsbladet Network Elements. För närvarande finns ett antal nätelement (i huvudsak för aktiv utrustning) som inte används i modellen men kan användas för att finfördela kostnader efter mer detaljerade kostnadsdrivare. I nuläget är det dock oklart om det behövs ytterligare uppdelning av aktiv utrustning i modellen. Grunden för tekniska designregler är huvudsakligen självförklarande i modellens formler eller förklaras i textkommentarerna i modellen. Allmän information om den tekniska designen: För IP-nätet antas en hierarki med fyra nivåer av utrustning: fiberswitchar, aggregering/metro-switchar, edge-routrar och core-routrar. Edge-routrar antas i princip vara placerade där de befintliga lokalstationerna finns, med core-routrar placerade där 14 transitstationer finns. Repeatrar antas behövas för långa sträckningar (över 80 km). De antagande som görs för antal enheter för olika nivåer av nätet framgår av designantaganden i avsnitt 5 i arbetsbladet I_Design_rules. Antaganden om priser för utrustning finns i arbetsbladet I_Equipment_Cost. Anslutningar mellan siter antas i huvudsak vara baserade på fysiska/logiska ringar. Praktiska tekniska regler används. Därför antas ett visst extra kapacitetsutrymme finnas för tester och tekniska säkerhetsfaktorer. System designas inte för utnyttjande till 99,9 % av den fysiska gränsen. De används upp till gränsen som definieras av de tekniska designreglerna. Erlang-beräkningar är en nyckelberäkning eftersom trafikbehovet i Erlang används för dimensionering av många nätelement för rösttrafik. Erlang-formeln är en uppskattning med en formel som baseras på Gaussisk statistik. Denna formel kan ändras av användaren till en alternativ erlang-beräkning (även om detta kan göra modellberäkningarna långsammare) Infrastruktur för transmissionsnät Corenätets längd beräknas med en metod som använder elektroniska kartor i Microsoft Autoroute (i den ursprungliga hybridmodellen användes en matematisk metod). Beräkningen baseras på uppgifter om samtliga noders geografiska placeringar (X och Y koordinater) som tillhandahållits av TeliaSonera (TS_Sitemaster). Beräkningar och antaganden om nätlängder för corenätet framgår av arbetsbladet I_Trenching. Detta arbetsblad består av fyra huvudavsnitt. De första tre omfattar grävschaktsnätets tre huvudsakliga hierarkinivåer: Core-Core-förbindelser (som också inkluderar närliggande Edge-noder), ytterligare förbindelser mellan Edgenoder och Core-noder samt förbindelser mellan RUC-noder och Edge-noder. I PTS 24

28 det sista avsnittet sammanförs data från de första tre avsnitten, varefter det ordnas till ett format som är lämpligt för att överföras till arbetsbladet C_Transmission. För förbindelser mellan Core-Core och Edge Core (tidigare lokalstationförmedlingsstation) har samtliga förbindelser beräknats i kartprogrammet. För utflyttade (koncentratorer och multiplexorer) till lokala sträckningar har ett urval gjorts, på grund av den mycket större datamängden, i syfte att täcka minst 20 procent av de tillgängliga noderna. I bilden nedan illustreras resultaten av den Autoroute-baserade analysen för Core- Core (blå linjer) och Edge-Core (röda linjer eller grå vid svartvit utskrift). PTS 25

29 Figur 9. Förbindelselängder mellan Core- och Edge-noder. För avstånd mellan utflyttade noder (RU-core och RU-access som motsvaras av RSS och RSM i TeliaSoneras nät) och Edge-noder (lokalstationer) har på grund av den mycket större datamängden ett urval gjorts. En analys har gjorts av 64 lokalstationer och deras underliggande stationer. Lokalstationer har indelats i fyra olika områdeskategorier där kategori A motsvarar Stockholm, Göteborg och Malmö, C norra Sverige, D södra Sverige och slutligen B som motsvaras lokalstationer i större städer i Sverige (över invånare). Analysen inkluderar en bedömning av antalet kilometer grävschakt som delas med de två högre nivåerna i näthierarkin. Därefter används resultaten från urvalet för att skala upp till det totala avståndet för nätet mellan RUC och Edge-noder. Denna skalanpassning görs baserat på grupperingen av de olika Edge-noderna enligt de fyra områdesklasserna. Totalt antal noder och storleken för urvalet visas nedan: PTS 26

30 Figur 10. Urval för beräkning av corenätslängder för nätnivå RUC- Edge Grouping Ref Total sites Edge RU-Core RU-Access Total Length Qty Qty Qty Qty km A B C D Totals in sample Percent Sampled 27% 48% 26% 37% 26% Grand Totals Efter att totala längder för nätet har beräknats görs en konverteringen av kilometer nätlängd till förläggningstyper (t.ex. Trench H; asphalt/tarmac grävschakt, asfalt) med hjälp av fördelningsmatriser och anpassas även för samförläggning med Core-Core- och Core-Edge-förbindelser. Till ovanstående nätlängd tillkommer nätlängder mellan Core-Core (motsvarande förmedlingsnoder) vilket ger det sammanlagda avståndet enligt nedan: Figur 11. Total nätlängd per förläggningstyp och nodklass 4,3 Trench length: All Sweden RUA links RUCVOL links RUC links Edge-Edge links Edge-Core links Core links Totals Trench H; asphalt / tarmac km Trench H; large stones, eg slabs km Trench H; small stones km Trench H; tunneled, eg under a road km Trench H; bare rock km Trench S; forest / woodland km Trench S; earth or grass km Trench S; earth/grass - ploughed cable km Poles; poles over earth / grass km Poles; poles over hard surfaces km Surface; duct on surface eg at road/railside km Underwater; cable laid in river, lake or sea (24 pair ckm Totals: Resultaten enligt ovan tabell i arbetsbladet I_Trenching förs vidare till tabellerna i avsnitt 11 (avsnitt 17 i version 4.1) i arbetsbladet C_Transmission. Detta har gjort att ett antal av de tidigare avsnitten av arbetsbladet har tagits bort. I modellen tas hänsyn till möjligheter till samförläggning. Modellen tillåter delning mellan core- och accessnät och dessutom delning med andra infrastrukturer som gas/vatten/el Samförläggning med corenätet Core-modellen beaktar möjligheter till samförläggning och därmed kostnadsdelning. Huvudposterna är: Samförläggning med accessnät Samförläggning med övrig infrastruktur PTS 27

31 Samförläggning med accessnät uppstår eftersom de flesta gator kräver ett accessnät (slutkunder ska betjänas). Därför kan ett effektivt nät dela kanalisation och grävschakt med corenätet. Möjlighet till samförläggning uttrycks i procentandelar för olika delar i nätet (I_Design_Rules). Kostnadsdelningsprocenten är subjektiv eftersom det inte finns någon direkt kostnadsdrivare (kanalisation och grävschaktet är gemensamma eftersom det krävs för antingen core- eller accesskablar). En delning är dock rimlig. Delning av förläggningskostnader (grävschakt) med annan infrastruktur (elektricitet, kabel-tv, andra operatörer o.s.v.) är vanligtvis möjlig som i vissa områden uppmuntras eller är till och med är obligatoriskt enligt kommunala föreskrifter IP-routing och utrustning IP-nätet är baserat på ett nät med fyra nivåer: Fiberswitch. Modellen förutsätter i huvudsak ett fiberbaserat accessnät där kunden ansluts till en port i en fiberswitch med en fibermodul (SFP). Fiberswitchar antas vara den aktuella utrustningen för att ansluta kundanslutningar baserat på fiber. Två olika storlekar har inkluderats, en som kan hantera 24 fiberabonnenter och en större som kan hantera 48 fiberabonnenter. Där fler abonnentanslutningar krävs antar modellen helt enkelt, enligt branschpraxis, att flera switchar placeras tillsammans på samma site. Aggregeringsswitchar och metroswitchar. Dessa antas vara ethernet-switchar som används för att gruppera ett antal fiberswitchar och bilda högkapacitetsringar i tätbefolkade områden (ofta affärsområden). Edge-routrar. Dessa representerar den första nivån av IP-routing i nätet och installeras vanligtvis i ringar, med ett antal aggregations-/metroswitchar som matas till två (för dubbel anslutning till högre nivåer i nätet) edgeroutrar i en ring. Core-routrar. Dessa representerar den andra nivån av IP-routing i nätet och installeras återigen vanligtvis i en ringkonfiguration (eller mer sannolikt två ringar) med ett antal edge-routrar som matas till två (för dubbel anslutning till högre nivåer i nätet) core-routrar. Ingen kostnadsåtskillnad har gjorts för kapaciteten för backhaul-förbindelsen från varje fiberswitch (och aggregeringsswitch) eftersom (a) standard-backhaul sannolikt består av 1 Gbps-portar och (b) kostnadspåverkan av portar med högre hastighet (10 Gbps) antas vara utan större betydelse, om ens nödvändiga, med de aktuella utnyttjandemönstren. Fiberswitchar grupperas via managed layer 2 Ethernet- aggregeringsswitchar, där det genomsnittliga antalet fiberswitchar per aggregeringsswitchar är designindata (baserat på antalet scorched node-siter per aggregeringsswitch). Aggregeringsswitchar är i sin tur anslutna till Edge, layer 3 IP-routrar, som i princip utgör den första nivån i IP-näthierarkin där trafik-routing är möjlig per anslutning (permanent routing är möjlig i det hanterade Ethernet-växellagret via användning av VLAN, men denna routing är mer som en hyrd förbindelserouting än trafik-routing). Metroswitcharna kan anslutas till edge-routrarna i en PTS 28

32 punkt till punkt -konfiguration eller i en ringkonfiguration (där den senare använder spanning tree-algoritmen), men kostnadspåverkan från valen av design har sannolikt inte någon betydelse och därför har dessa inte modellerats olika. Edge-routrar antas vara konfigurerade i en ringstruktur för att ge redundans och dessutom vara anslutna till två core-routrar (större routrar i den översta nätnivån). På samma sätt antas core-routrar också vara etablerade i en ringkonfiguration (eller mer sannolikt som minst två ringar) av robusthetsskäl. Designen förutsätter att IP-nätet inte kräver ytterligare transmissionsutrustning (t.ex. som ett SDH-nät). Visserligen lägger vissa operatörer IP-nätet över ett (befintligt) SDH-nät, men detta antas huvudsakligen bero på traditionella skäl, eftersom det inte finns någon övergripande teknisk anledning till detta. Utrustningskostnader för IP-routing, inklusive två storlekar av fiberswitch, aggregerings/metroswitchar, Edge-routrar och core-routrar, anges i ett separat indatablad, I_IP_Routing_Costs. Även repeatrar har tagits med i det här bladet och används där avståndet mellan noder överstiger 80 km. Det bedömda antalet repeatrar matas in i arbetsbladet I_Trenching för respektive sträckning mellan Core-noder. Eftersom det finns betydande variationsmöjligheter för exakt konfiguration, leverantör och därmed kostnaden för utrustningen i switchar och routrar, beskrivs i modellen inte exakta konfigurationer eller tillverkare. Resonemanget bakom detta stärks av den betydande variationen i leverantörsrabatter som kan vara tillgängliga (rabatter på upp till 75 procent på listpriset är inte omöjliga för sådan utrustning, även om procent är mer sannolikt för storskaliga operatörer) Kostnadsdata Kostnaderna måste definieras för varje enskild post. Kostnadsdata omfattar: Utrustningskostnad. Inköpspriset för basåret. Anläggningskostnader anges som utrustningskostnad (och inte som installationskostnad). Installationskostnad. Kostnad för att installera och konfigurera utrustning. Livslängd. Utrustningens ekonomiska livslängd. Pristrend. Pristrend i nominella termer (om priset är 5 % lägre än förra året och detta förväntas fortsätta under utrustningens livslängd är trenden -5 %). Driftkostnader. Detta är den uppskattade årliga driftkostnaden för posten, som en procentandel av kapitalvärdet. Observera att de faktiska driftkostnaderna definieras i separata beräkningar som finns i I_FA_Cost i konsolideringsmodellen. Skrotvärde. Värdet för utrustningen när den skrotas som en procentandel av dagens inköpsvärde. Anta att utrustningen skrotas idag (basåret, inte om x år). Dessutom behövs andra faktorer för utrustning, t.ex. spillfaktorer. Detta definierar procentandelen av utrustningen som konsumeras när den installeras och inte är tillgänglig för användning (vanligtvis kabellängder som går till spillo i varje ände). Det finns tre separata arbetsblad för kostnadsindata: utrustning, transmission (fiber och anläggningskostnader) lokalkostnader. Vidare finns två separata beräkningsark för aktiv respektive passiv utrustning C_Equipment, C_Transmission. Lokalkostnader beräknas i tillsammans med aktiv utrustning. PTS 29

33 I kalkylark Output grupperas kostnader för nätelement och övriga parametrar (routingtabell, trafikvolymer mm) för export över till konsolideringsmodellen. PTS 30

34 4 Accessmodellen I accessmodellen beräknas de resurser som krävs för att bygga den del av nätet som finns mellan fiberswitchen och NTP (nätanslutningspunkten) i kundens lokaler. Huvudsyftet med accessmodellen är att beräkna kostnaden för access (LLUB eller bitströmstillträde) definierat bland annat som tillträde till förbindelsen från ODF till NTP (kundernas lokaler). Tillträde till svart fiber och subloop (tillträde i kopplingsskåp) sker dock vid punkter mellan ODF och NTP. Modellen omfattar en navigeringskarta som visar alla arbetsblad och förbindelserna mellan dem. Figur 12. Accessmodellens navigeringskarta Pilarna visar informationsflödet mellan de olika beräkningsgrupperna. Heldragna linjer används för huvudflöden, streckade för mindre flöden. Grå områden visar grupperade arbetsblad med liknande funktioner. Informationsflödet inom respektive grupp visas inte i detalj, alla flöden går nedåt i listan. 4.1 Definitioner och antaganden Fiber i accessnätet PTS har i riktlinjerna för kalkylmodellen fastslagit att fiber och trådlöst utgör modern teknik i accessnätet. Beräkningarna i utkastet till BU-modell baseras därför på kostnaden för att anlägga och driva ett fibernät kompletterat med trådlösa lösningar i områden med mycket höga anläggningskostnader för fast nätinfrastruktur. En grossistkund som köper nätinfrastrukturtillträde kommer därför att betala ett belopp som motsvarar vad det kostar att anlägga och driva ett nät baserat på fiber oavsett om tillträdet avser koppar eller fiber. PTS 31

35 Detta är en förändring jämfört med den tidigare BU-modellen som är baserad på koppar och trådlöst. PTS har därför i revideringen av BU-modellen sett över anläggningskostnaden i modellen och anpassat den till ett nät som är baserat på fiber och trådlös teknik. I praktiken kommer det finnas olika lösningar parallellt i accessnätet. Koppar, som är den mest utspridda infrastrukturen, är baserad på en dedicerad förbindelse till varje bostad medan fiber ibland anläggs som en dedicerad förbindelse (FTTH) och ibland som en gemensam förbindelse (exempelvis FTTB). I utkastet till BUmodell har antagits att nätet som förläggs är baserat på att ett dedicerat fiberpar dras till varje bostad Geotyper Huvuddefinitionen som används i accessmodellen bygger på att Sverige delas upp i undergrupper av liknande områden som kallas geotyper. Kriterierna för de olika geotyperna har förändrats jämfört med tidigare versioner av hybridmodellen. De senaste årens utveckling har inneburit att antalet accesser per område har minskat väsentligt vilket har inneburit en glidning mot geotyper med lägre densitet. För att få en jämnare spridning av antalet områden som representeras av en geotyp har antal linjer per klass halverats. Alla accessnätsområden i Sverige tilldelas en av fem geotyper enligt nedan: Figur 13. Illustrerande kartor över de olika geotyperna för accessnätet Stad: fler än 500 linjer per km²: Tätort: från 50 till 500 linjer per km 2 Landsbygd A: från 5 till 50 linjer per km 2 Landsbygd B: från 1 till 5 linjer per km 2 PTS 32

36 Glesbygd: Upp till 1 linje per km Urval I modellen finns 7551 accessnätsområden som täcker ca 80 % av Sveriges yta. Figur 14. Antal geotypsområden, accesser och area Number of Lines Number of zones Total area in km2 Geotype 1 City >500 subscribers/km Town / Urban >50 subscribers/km Rural A >5 subscribers/km Rural B >1 subscribers/km Sparse >0 subscribers/km Empty no subscribers Total Total excluding Empty För att kunna utforma och kostnadsberäkna nätet behövs detaljerade beräkningar av geografin för varje område. Det är givetvis inte praktiskt möjligt att analysera alla accessnätsområden i landet. Modellen gör därför huvuddelen av analyserna på ett urval av 50 accessnätsområden. För bottom up-modell v4.9 valdes en ny uppsättning om 25 urvalsområden och en analys genomfördes externt för att avgöra antal kilometer gata i de nya urvalsområdena med hjälp av Microsoft Autoroute. Resultatet av analysen matades in i accessmodellen i två områden, I_GIS_Routes och I_Zones_Raw_Data, och används för alla efterföljande versioner av modellen. I version 7.9 av modellen har ytterligare 25 områden (områden per geotyp) inkluderats. Vid den nya analysen av områden kan konstateras att ett antal områden från det förra urvalet (v 4.9) har bytt klass eftersom antalet accesser har minskat generellt i samtliga områden. Detta har medfört att vissa områden representeras av fler respektive färre än 10 områden. Detta bedöms dock ha liten inverkan på resultaten då det trots allt finns fler områden per geotyp jämfört med tidigare versioner. Nedan återfinns en sammanställning över urvalet. PTS 33