PTS konsultationssvar på samråd av hybridmodell

Transkript

1 DATUM DIARIENUMMER 16 december PTS konsultationssvar på samråd av hybridmodell Post- och telestyrelsen

2

3 Innehåll Innehåll Inledning Ändringar jämfört med utkastet Kommentarer från Tele Revidering eller uppdatering? Tele2 föreslår att två eller tre olika modeller tas fram Marginalklämning Konsolideringsmodellen Access modellen Kommentarer från TeliaSonera Accessnät Spridningsnätet Skillnader i produktionskostnad Avskrivningstider Timkostnader Samförläggning Skåpyta Konsistens Bitströmsaccess Samtrafik Kommentarer från Telenor Kostnader för framtida nedkopplingar Tidsåtgången för andra aktiviteter i samband med installation av en access (förutom framtida nedkopplingar) Kommentarer från EU-kommissionen PTS 1

4

5 1 Inledning TeliaSonera har enligt gällande skyldighetsbeslut på marknaderna för nätinfrastrukturtillträde (marknad 4), bredbandstillträde (marknad 5), samtalsoriginering (marknad 2) och samtalsterminering (marknad 3) en skyldighet att sälja och hyra ut ett antal produkter och tjänster till kostnadsorienterade priser i enlighet med PTS LRIC-metod. Med LRIC-metoden avses en metod för beräkning av kostnadsorienterad prissättning som baserar sig på en långsiktig särkostnad för en effektiv operatör som använder sig av modern teknik och inkluderar, där så är lämpligt, påslag för fördelade samkostnader som en effektiv operatör har under konkurrensmässiga förhållanden. PTS fastställer en hybridmodell som ska beräkna kostnader enligt LRIC-metoden. Hybridmodellen används sedan tillsammans med prismetod och skyldighetsbeslut när PTS utvärderar huruvida de priser som TeliaSonera tillämpar för samtrafik och accessprodukter, inklusive samlokalisering, uppfyller kravet på kostnadsorientering. Enligt föreskrifterna 1 ska PTS årligen uppdatera hybridmodellen med bl.a. priser för utrustning, kostnader för personal, utfall och prognoser för volymer avseende de tjänster som ingår i respektive hybridmodell. Den 19 juni 2013 publicerade PTS ett förslag till en uppdaterad hybridmodell (version 10.0) för det fasta nätet som bygger på gällande LRIC-föreskrifter och skyldighetsbeslut för det fasta nätet, MRP (rev c) och prismetod. Modellen och tillhörande kostnadsresultat samråddes med marknadens aktörer till och med den 2 september Följande aktörer inkom med synpunkter på förslaget, Telenor, Tele2 och TeliaSonera. Efter det avslutade nationella samrådet har PTS samrått det justerade förslaget (v10.06) med EU-kommissionen. PTS kommentarer på operatörernas synpunkter visas inom ram. 1.1 Ändringar jämfört med utkastet PTS har endast gjort mindre ändringar i modellen mellan det förslag till uppdaterad hybridmodell som publicerades den 19 juni 2013 (version 10.0), version som samråddes med kommissionen och den slutliga versionen Ändringar av modellen framgår av respektive modell och arbetsblad changes. Nedan beskrivs de ändringar som gjorts. Förändringar i hybridmodell version sedan samråd av version 10.0 Kostnaden per kwh (core model, I_building_cost) uppdaterades med utfall för spot pris för kwh till och med sista september Post- och telestyrelsens föreskrifter (PTSFS 2004:5) om LRIC-metoden för beräkning av kostnadsorienterad prissättning, ändrade genom PTSFS 2011:1 gällande för marknad 4 och 5. Det bör noteras att de senast ändrade föreskrifterna (PTSFS 2013:2, som är gällande för marknad 2 och 3) inte längre innehåller krav på årlig uppdatering, utan att PTS årligen ska se över behovet av att uppdatera. PTS 3

6 Förändringar i hybridmodellen version 10.1 sedan samråd med EU-kommissionen PTS har i v.10.1 uppdaterat kostnaden för kraft och kyla per kwh (core model, I_building_cost) med utfall för spotpriset på el utifrån utfall för oktobernovember PTS

7 2 Kommentarer från Tele2 2.1 Revidering eller uppdatering? Tele2 påtalar att PTS tidigt 2012 startade en revidering av den fasta kalkylmodellen. PTS ambition då var att genomföra en revidering av modellen varje gång som PTS ser över skyldigheterna på de relevanta marknaderna. På samtrafikmarknaden (Marknad 3) kommer beslut att fattas under sommaren/hösten 2013, dvs. innan version 10.0 av modellen kommer att tas i bruk, medan beslut på marknaderna 4 och 5 (NIT och Bitströmstillträde) är under förberedande i avvaktan på kommissionens nya rekommendation som förväntas träda i kraft under september 2013, även det innan modellversion 10.0 väntas vara klar. Vidare menar Tele2 att nuvarande prisreglering på marknaderna 4 och 5 är ett stort misslyckande. Resultatet har blivit att antalet grossistförsålda LLUB över koppar minskat med -14% under perioden Q4/2010-Q4/2012 medan Telias eget innehav av LLUB (bredband över xdsl till egna kunder) endast minskat med 5,9% under samma tid. Tillträde till fiber till flerfamiljshus finns det med PTS prissättningspolicy inga förutsättningar för och Bitströmstillträde har fortfarande efter 8 års försök från PTS sida att reglera ännu inte lett till annat än enstaka uthyrningar på grund av att det reglerade grossistpriset leder till marginalklämning. Allt detta har PTS informerats om i skrift och vid möten under drygt tre års tid, inte bara från Tele2 utan även från andra aktörer på marknaden, utan att någon påtaglig förändring skett. Tele2 anför att kommissionen kommer ungefär samtidigt som dessa remissvar ska vara inlämnade till PTS att komma ut med en ny rekommendation rörande reglering av tillträde, som i stora stycken innebär en ny approach till regleringen. Att mot den ovan beskrivna bakgrunden i det här läget gå vidare med samma modell som nu gäller och enbart uppdatera vissa marknadsdata förefaller för Tele2 vara slöseri med tid och resurser, när PTS i stället borde ta sitt ansvar och lägga stora resurser på att försöka komma till rätta med de problem som nuvarande prisreglering skapat. PTS har tidigare stoppat den påbörjade revideringen av den fasta LRIC-modellen i avvaktan på att kommissionens förslag till rekommendation om kostnadsbaserad prissättning och icke-diskriminering ska träda ikraft. Nu känner både PTS och marknaden till de stora dragen i den kommande rekommendationen och allt pekar på att den kommer att antas under september Tele2 menar att det därför inte längre finns någon anledning att vänta med en revidering av modellen. En ny modell kan tas i bruk redan 1 januari 2014 om arbetet återupptas snarast och drivs med kraft. Tele2 anför att kommissionen kommer att rekommendera en BULRIC+ modell för beräkning av kostnaderna för NIT- och Bitströmstillträde. Dessutom ska kostnaderna för passiv infrastruktur som schakt, kanalisation etc. beräknas med hänsyn tagen till gjorda avskrivningar (rekommendation 34). Kostnaderna ska med andra ord i framtiden inte längre beräknas i en Hybridmodell av den typ PTS PTS 5

8 tagit fram. Det är inte ens säkert att fibertillträdet ska prisregleras. Tillträdet till kopparnätet ska dessutom behandlas på särskilt sätt. PTS har den 24 oktober 2013 fattat beslut om bl.a. marknad 2 och 3. PTS har under sommaren 2013 samrått utkast till marknadsavgränsning avseende marknad 4 och fr.o.m. 13 september samrått utkast till marknadsavgränsning avseende marknad 5. Eftersom arbetet med marknad 4 och 5 försenats och det inte är helt säkert vilken typ av prisreglering som kan komma ifråga, har PTS pausat arbetet med den påbörjade revideringen. 2.2 Tele2 föreslår att två eller tre olika modeller tas fram Tele2 menar att det enda rätta nu är att dela upp den reglering som finns på så sätt att PTS nu tar fram en modell vars uppgift det är att enbart beräkna kostnaden för samtrafik i fasta nätet och ingenting annat. För detta ändamål kan PTS mycket väl bygga på den modell som finns. Det innebär troligen att v10.0 måste genomgå ganska betydande ändringar. Samtrafikmodellen kan dock i grunden troligen bygga på Core- och Consolidation- modellerna. Vidare bör minst en, troligen två nya BULRIC+ modeller tas fram, en för NGAtillträde och en för att hantera kommissionens krav på tillträdesreglering för kopparnätet. Det finns varken anledning eller tid att vänta med igångsättandet av detta arbete, och Tele2 uppmanar PTS därför att snarast börja arbeta utefter de här föreslagna riktlinjerna. Utgångspunkten för arbetet kan vara Access- och Colocation-modellerna i kombination med en modifierad Consolidation-modell (med avseende på beräkningar av hur stora avskrivningar som skall subtraheras från värdet på schakt och kanalisation). Tele2 påtalar att regeringen (Näringsdepartementet) också under sommaren har aviserat ändringar i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, ändringar som kommer att påverka behovet och funktionen av framtida modeller för beräkning av de kostnader som skall ligga till grund för framtida reglerade priser. Även av det skälet finns anledning att se över hur tillgängliga resurser bäst används för att snabbast nå det mest ändamålsenliga målet. Tele2 står till PTS förfogande för diskussioner om hur modeller för framtida prisreglering skulle kunna se ut. PTS återkommer gärna till Tele2 vid kommande revideringsarbete för att inhämta viktiga synpunkter från marknaden. 2.3 Marginalklämning Tele2 menar att de priser för bl.a. koppar- och fiberaccess som modellen leder till medför marginalklämning för en del av produkterna. Till exempel säljer TeliaSonera idag Mbps bredband för 339 SEK/mån (271,20 exkl. moms). Skulle en hyresgäst i ett flerfamiljshus välja att köpa en sådan anslutning av Tele2 skulle bara kostnaden till TeliaSonera för fiberhyra, installation, samlokalisering och hyra av trunk-kapacitet belöpa sig till över kr/månad. För Tele2 skulle det innebära en ren förlust på nära kronor per månad per kund innan bolagets egna 6 PTS

9 kostnader ens räknats in. Av detta framgår med all tydlighet att drygt 54 % av landets hushåll inte kan erbjudas Tele2:s tjänster på detta sätt. För LLUB-anslutning, dvs. egenproducerat bredband via egen DSLAM och samlokalisering är Tele2:s totala kostnad till TeliaSonera för hyra av delad ledning, samlokalisering, trunkförbindelse och installationsavgift fördelad över 12 månader = 105 kronor per månad. Av detta utgör installationsavgiften inkl. nedkopplingskostnad 42,83 kr per månad. Detta måste anses vara uppseendeväckande högt, vilket bl.a. beror på modellens antagande att varje enskild uppkoppling kräver ett besök på en station och att nedkoppling krävs. En effektiv operatör samlar naturligtvis ihop ett antal kopplingsorder och utför samtliga under ett och samma besök på berörd station. Nedkoppling behövs överhuvudtaget inte. Innan PTS tillämpar resultaten från modellen begär Tele2 att PTS genomför en noggrann marginaklämningstest, och anpassar regleringen efter de resultat en sådan test ger. Det kan inte vara regleringens eller myndighetens syfte att stänga ute konkurrenter från möjligheten att erbjuda en majoritet av svenska hushåll sina tjänster. Det exempel som Tele2 framför är svårt att förhålla sig till eftersom företaget i detta jämför kostnaden för TeliaSoneras slutkundsprodukt för fiberbredband med grossistkostnaden för att ansluta en kund i ett flerbostadshus (FTTB). Eftersom det inte är likvärdiga frågor blir jämförelsen inte rättvisande enligt PTS. Det marginalklämningstest som Tele2 begär att PTS ska genomföra innan resultaten tillämpas, faller inte inom nuvarande skyldighetsbeslut. Däremot är detta en möjlig skyldighet som kan komma att beaktas inom arbetet med nya skyldighetsbeslut. Denna fråga får därmed hänvisas till det pågående arbetet med nya skyldighetsbeslut för marknad 4 och 5. Tele2:s syn vad gäller nedkopplingsfrågan är sedan tidigare känd. PTS är dock av en annan uppfattning i denna fråga och hänvisar till avskrivningsbeslut med dnr där PTS uttalade följande. PTS bedömer att någon form av återtagande av kontrollen av nätet efter det att en förbindelse inte längre hyrs ut är rimligt. Då PTS inte med någon säkerhet kan säga att de alternativa tekniska metoder som kan finnas för detta skulle innebära en lägre kostnad än den nuvarande kostnaden för nedkoppling kan inte heller PTS i nuläget dra slutsatsen att nedkopplings-kostnaden inte kan rymmas inom ett kostnadsorienterat pris. 2.4 Konsolideringsmodellen Tele2 menar att konsolideringsmodellen bör beräkna de kostnader som faktiskt finns för anslutning av enskilda hushåll och företag. Om PTS av olika anledningar efter att ha beräknat kostnaden för access till enskild lägenhet i bl.a. MDU vill påverka priset för en sådan access så anser Tele2 att det ska motiveras särskilt och göras i det dokument PTS kallar prismetoden. Vad gäller faktiska kostnader för anslutning innebär förekomsten av samkostnader att det finns olika sätt att fördela kostnader. PTS vill påminna om att antagandet i hybridmodellen är att den kundunika anslutningen inte ingår i abonnemangsavgiften utan täcks av en engångsavgift. Det är således det PTS 7

10 gemensamma accessnätet som frågan gäller. I modellen fördelas kostnader för access till enskild lägenhet baserat på ett fibernät där varje lägenhet har en egen anslutning (FTTH). Principen är således densamma som tillämpades när hybridmodellens nät var baserat på ett kopparnät och egen anslutning per lägenhet. Vidare beträffande fiber till flerfamiljshus (FTTB) är det enligt PTS rimligt att i prissättningen av (FTTB) beakta att ett tillträde till ett flerfamiljshus normalt ger tillträde till mer än en enskild slutkund och att prissättningen därmed bör utgå från kostnaderna för flera lägenheter för att SMP-operatören ska få kostnadstäckning. Detta gäller oavsett om det är tekniskt möjligt att använda en enskild lägenhets fiberförbindelse för att betjäna resterande lägenheter i huset. PTS vill även framföra att det i prismetoden och avsnittet Prissättning vid tillträde till fiber till flerfamiljshus tydligt framgår hur PTS motiverar det som Tele2 menar borde framgå av prismetoden och prissättningen av MDU. Vidare hänvisar PTS till myndighetens kommentarer på Tele2s synpunkter från förra året på utkast till hybridmodell v Access modellen Enligt Tele2 är antalet PSTN-linjer underskattat jämfört med TeliaSoneras egen redovisning. Cirka linjer ska läggas till i modellen (se Financial and Operational data Q2 2013, flik Operational data, som visar kopparbaserade telefonianslutningar inkl GTA för Q4 2012, medan modellen har motsvarande anslutningar). PTS anser inte att antalet linjer har underskattats i hybridmodellen. Dels avser volymerna i modellen år 2013 och eftersom telefoniabonnemang minskar årligen med ca 15 procent blir Tele2:s jämförelse med TeliaSoneras operativa data för 2012 inte rättvisande. Vidare vill PTS hänvisa till tidigare konsultationssvar (v7.0) som förklarar skillnader mellan TeliaSonera operativa data och volymer enligt hybridmodellen. Här framgår att skillnader består i att operativa data redovisar antal abonnemang och inte accesser. Vidare finns det skillnader som beror på ISDN och centrex. I hybridmodellen v9.1 (som avser år 2012) uppgår den totala volymen accesser till ca 3,9 miljoner. I v10.0 (som avser år 2013) är volymen 3,6 miljoner. Totalt sett bromsas minskningen av antalet accesser upp vilket beror på ökning i antal fiberaccesser och naked DSL, dvs. bredband utan traditionellt telefoniabonnemang PTS

11 3 Kommentarer från TeliaSonera 3.1 Accessnät Spridningsnätet TeliaSonera vidhåller att avseende kopparnätet måste sträckan väg till hus ingå i underlaget för att beräkna kostnaden för en kopparaccess. TeliaSoneras syn på frågan är välkänd för PTS. PTS har tidigare, vid upprepade tillfällen, redogjort för anledningen till varför vägtill-hus fortsatt exkluderas ur den periodiska avgiften för tillträde till koppar-, fiber- och bitströmstillträde. En fullständig beskrivning av bakgrund, ställningstagande och motivering återfinns bl.a. i den utredning som PTS publicerade den 12 april 2011 i ärende nr , Vidare har Förvaltningsrätten i Stockholm meddelat dom i mål nr , den 4 oktober 2012, vilken kortfattat innebär bl.a. följande. En effektiv operatör låter slutkunden bekosta anläggningen av den sista delsträckan i accessnätet (sträckan från väg till hus) varför kostnaden inte ska belasta den kvartalsavgift som tas ut av grossistoperatören. Domen är överklagad Skillnader i produktionskostnad TeliaSonera hävdar att de verkliga kostnaderna skiljer sig markant mellan en kopparaccess som används för bredband och en access som används för analog telefoni. Kostnadsskillnaderna gäller såväl driftskostnader som kostnaderna för själva accessen. Detta speglas inte i kostnadsresultatet från hybridmodellen enligt TeliaSonera. TeliaSoneras syn på denna fråga är även den sedan tidigare känd för PTS. I hybridmodellen finns inga kostnadsskillnader för en access som används till telefoni jämfört med bredband. I modellen används inte PSTN i accessen. I hybridmodellen kostnadsberäknas ett fibernät och ip-telefoni. Enligt PTS saknas det stöd för att det skulle finnas skillnader i driftkostnad för access i ett sådant nät. Det går heller inte att utesluta att de markanta skillnader som TeliaSonera åberopar har sin grund i att nätet inte är dimensionerat för att erbjuda bredband på ett effektivt sätt, dvs. att TeliaSoneras nät i hög grad återspeglar ett nät som anlagts för att erbjuda telefoni. I hybridmodellen anläggs ett nytt nät som är dimensionerat för att kunna tillhandahålla bredband. Anläggningskostnaderna för det modellerade nätet överstiger markant kostnaderna för kopparaccess i TeliaSoneras nät oavsett vilken tjänst som erbjuds på accessen. Detta avspeglas, enligt modellen, inte heller i kostnadsresultaten. Enligt PTS skulle det innebära en inkonsekvent tillämpning av LRIC-metoden om nätet skulle modelleras som om det vore nytt kapitalkostnadsmässigt men att alla fel och brister skulle bestå driftkostnadsmässigt. Vad beträffar kostnadsskillnader för accesserna kan inte PTS se att det finns några skillnader kopplade till användningen. Däremot finns det kostnadsskillnader som beror på var accessen är belägen. Såvitt PTS uppfattar det har TeliaSonera primärt PTS 9

12 utgått från förhållanden för villor och flerfamiljshus för att hitta kostnadsskillnader och inte från de övergripande geografiska kostnadsskillnaderna enligt geotyperna. TeliaSonera utgår från nationella genomsnittliga kostnadsresultat för hel ledning och fördelar därefter kostnaderna till PSTNaccess och hel ledning utifrån nationella volymer, men bortser från de underliggande geografiska kostnaderna för hel ledning och volymer Avskrivningstider TeliaSonera menar att avskrivningstiden är för lång i hybridmodellen för grävning, kanalisation och kabelbrunnar. Inom TeliaSonera används 30 års avskrivning för den förläggningsmetod och kanalisation bolaget har i sitt nät. PTS använder enklare (och billigare) typer av förläggning och kanalisation än TeliaSonera faktiskt har i sitt nät. TeliaSonera anser därför inte att det är rimligt att räkna med att kanalisationen fortfarande kan användas efter 20 år, dvs. när den gamla kabeln är uttjänt och ska ersättas med en ny. TeliaSonera anser att dessa antaganden måste ses över i modellen för att få konsistens mellan vald förläggningsmetod och rimliga avskrivningstider. Inledningsvis vill PTS kommentera påståendet om att kabeln är uttjänt efter 20 år och måste ersättas med ny kabel som ett felaktigt påstående från TeliaSonera. Generellt sett anser PTS att ekonomiska livslängder inte behöver sammanfalla med tekniska livslängder, vilka oftast är längre. I fråga om telenät överstiger de tekniska livslängderna oftast väsentligt de ekonomiska livslängderna. PTS noterar att TeliaSonera säger sig använda en kostsammare förläggningsmetod med en längre avskrivningstid jämfört med vad som antas i modellen. Företaget lämnar inte någon närmare förklaring till vilken förläggning som avses eller vari skillnaderna består, utan hänvisar till kalkyler (TD-modellen) som lämnats in för v8.1. PTS kan utifrån dessa kalkyler inte se att TeliaSonera använder en förläggningsmetod som skulle vara robustare än den som gäller i modellen. Därmed finner PTS inte skäl att ändra antaganden om avskrivningstider i denna uppdatering av hybridmodellen. I hybridmodellen används avskrivningstider motsvarande 40 år för anläggningsarbete (grävschakt och kanalisation) och 20 år för fiber. För stolpanläggning används 20 år. Avskrivningstiderna är lika för det gemensamma accessnätet och kundunika accessnätet Timkostnader Enligt TeliaSonera är den av PTS antagna timkostnaden för TeliaSoneras personal inte i överensstämmelse med den verkliga timkostnaden. TeliaSonera har vid ett flertal tillfällen framfört att PTS i kalkylen räknar med alltför låga timkostnader för personal. Timkostnaden i PTS kalkyl i LRIC 10.0 är densamma som den var i LRIC 5.1 trots att det självfallet varit löneökningar även i denna bransch under perioden. TeliaSonera anser därför att PTS måste justera timkostnaderna för att på ett korrekt sätt spegla de timkostnader som råder i branschen eller åtminstone reflektera den löneökning som skett under perioden. Den praxis PTS har tillämpat avseende timkostnader är att denna kostnadspost enskilt inte ses över vid en uppdatering av modellen. Vid en revidering av modellen däremot kommer timkostnaden att vara föremål för översyn av PTS. 10 PTS

13 Myndigheten tar då via TD-modellen in uppgifter från TeliaSonera om bl.a. driftskostnader. Dessa uppgifter stäms sedan av mot de uppgifter som då finns aktuella i hybridmodellen samt jämförs med statistik från SCB innan eventuella justeringar av bl.a. löner görs. Därmed kommer PTS inte att inom ramen för denna uppdatering justera timkostnaderna, ej heller lönenivån i enlighet med TeliaSoneras önskemål. Kostnader för personal ses i uppdateringar över genom att uppdatera antalet linjer och därmed implicit behovet av antalet personal Samförläggning TeliaSonera anser att den beräknade kostnaden i kalkylen för grävschakt vid samförläggning med annan part är fel. Det är rimligt att dela lika mellan transport och access. Däremot är den del som delas med andra kraftigt överskattad. PTS bör utgå från det samförläggningsavtal som gäller mellan TeliaSonera och andra infrastrukturbyggare. I avtalet anges hur kostnaderna ska beräknas och fördelas. TeliaSonera har även tidigare år hänvisat till detta dokument och delger gärna PTS detta ännu en gång. Enligt ovan nämnda avtal betalar tillkommande part de i avtalet angivna belopp oavsett hur många parter som tillkommer. Det går således inte att utifrån de rekommenderade beloppen avgöra hur stor andel som tillkommande part(er) finansierar totalt. Antagandet i modellen är avsett att fungera i båda riktningarna, dvs. när TeliaSonera är projektägare och säljare av samförläggning samt när TeliaSonera är tillkommande part och köpare av samförläggning. Det finns således enligt PTS bedömning inga skäl att ändra kostnadsdelningsprocenten vid samförläggning för grävschakt som i modellen uppgår till 50 % Skåpyta Enligt TeliaSoneras uppfattning räknar PTS fortfarande med en tilldelad yta per skåp som är för låg. TeliaSoneras verkliga packningsgrad är ännu långt från den packningsgrad/yta per skåp som PTS anser är tillräckligt i LRIC-kalkylen. Samlokaliseringskunder får idag larm på grund av att det blir för varmt i deras samlokaliserade utrustning. TeliaSonera vidhåller att mer yta än en (1) kvm behöver avsättas per skåp. Se för övrigt tidigare framförda synpunkter. Enligt PTS bedömning är skåpytan i modellen tillräckligt tilltagen. Den faktiska ytan för ett skåp är 0,36 kvm och modellen avsätter en (1) kvadratmeter per skåp således finns det tillräckligt med plats mellan skåpen. Emellertid beror frågan (om att det blir för varmt) på hur mycket utrustning som finns i skåpen. TeliaSonera har förändrat de tidigare reglerna som angav högst 1000 watt per skåp. Nu tillåter TeliaSonera en maxeffekt på 2000 watt per skåp, vilket torde vara en rimlig anledning till att det blir för varmt i skåpen. PTS vill även framhålla att operatören får betala för beställd effekt, dvs. hyrs ett skåp med maxeffekt 1000 watt så betalar operatören ett lägre pris än om den hyr ett skåp med maxeffekt 2000 watt. Det finns således ökade kostnader i modellen för ökad effektförbrukning, vilket förefaller vara den slutsats man kan dra av de problem som har uppstått. PTS 11

14 3.1.7 Konsistens TeliaSonera pekar på att det är viktigt med konsistens mellan valda lösningar avseende förläggningssätt och drifts- och installationskostnader. PTS har valt att i modellen beräkna kostnader för ett nät med kabelbrunn i stället för som TeliaSonera bygga med teknikskåp. TeliaSoneras uppfattning är att skåp oftast är att föredra ur klimat och tillgänglighetssynpunkt. Rimligen borde PTS val få återverkan på kostnaderna för t.ex. installationer i de fall dessa ska göras i accessnätet. PTS kan konstatera att frågan som ställs är komplex. Det är riktigt att i modellen väljs kabelbrunn framför kabelskåp. Det är en optimering som görs i modellen (kalkylblad C_Nodes), där hänsyn till tas till kapital- och driftkostnader för utrustningen. Således finns det en konsistens mellan förläggningssätt och driftkostnader. För merparten av fiberförbindelserna i accessnätet antas emellertid inga omkopplingsarbeten ske i samband med leverans. PTS menar därför att den aspekten inte bör få någon nämnvärd effekt på kostnadsresultatet. Inte heller skulle det enligt PTS bedömning bli någon större skillnad i kostnaderna om skåp används Bitströmsaccess PTS gör ingen skillnad på prissättningen för Bitstream FTTx access mellan MDU och SDU trots att den underliggande fiber-accessen är dyrare för SDU än för MDU, även enligt hybridmodellen (fiber till villa = geotyp 3). PTS kan konstatera att TeliaSonera har rätt i att priset för svart fiber till villa och priset för bitström i motsvarande geografiska område kommer allt närmare varandra ju längre ut bland geotyperna man rör sig. Detta är en konsekvens av att TeliaSonera vid prissättning av svart fiber (nätinfrastrukturtillträde) ska beakta eventuell förekomst av väsentliga kostnadsskillnader för sådant tillträde i olika geografiska anslutningsområden samtidigt som priset för bitströmstillträde baseras på kapacitet och kvalitet som den tillträdande operatören köper. Således är detta ett resultat av hur prisskyldigheterna ser ut i nu gällande skyldighetsbeslut på marknaden för nätinfrastrukturtillträde respektive bitströmstillträde. PTS har samrått utkast till nya marknadsavgränsningar för dessa båda marknader. Vidare anför TeliaSonera att vad gäller Bitstream PRO-accesser görs ingen skillnad på priset med hänsyn till olika QoS profiler (endast bandbredd vägs in). Hänsyn måste tas till QoS-profilerna för att få en nödvändig styrning av kostnadsdrivare i nätet. PTS bör därför undvika att presentera kostnadsresultat på den detaljnivån och istället överlåta till TeliaSonera att anpassa priserna givet att genomsnittskostnaden upprätthålls. Detsamma gäller prissättning av olika bandbredder. TeliaSonera måste naturligtvis beakta risken för prisklämning mot sina egna slutkundspriser. PTS har noterat TeliaSoneras inställning till prissättning av bitströmsprodukter. PTS har inte för avsikt att minska detaljnivån för kostnadsresultaten i denna uppdatering av hybridmodellen. 12 PTS

15 3.2 Samtrafik IP - TeliaSonera har i dagsläget inget att invända mot hur kostnaderna beräknas för samtalsterminering i ett IP-nät. Det är dock viktigt att dessa beräkningar kontinuerligt revideras i takt med att kunskapen ökar om hur kostnadsbilden för denna typ av terminering ser ut. Detta då det i dagsläget inte finns mycket kunskap inom området eftersom ingen storskalig verksamhet ännu bedrivs. PTS noterar TeliaSoneras kommentar om betydelsen av att kostnadsberäkningarna för samtalsterminering i ip-nät revideras kontinuerligt. PTS avser att i sitt återkommande arbete med såväl uppdatering som revidering av hybridmodellen göra nödvändiga anpassningar till marknadsutvecklingen. Sådan hänsyn kommer att tas även när det gäller ovan nämnda kostnadsberäkningar. Samtalsoriginering - TeliaSonera anser att PTS i modellen måste se till att origineringstjänsten bär de samkostnader som tidigare fördelades till terminering. TeliaSonera har vid tidigare samråd redogjort för skälen till detta och hänvisar därför här endast till vad som sagts i tidigare samråd. Vad beträffar fördelning av samkostnader från samtalsterminering ber PTS att få hänvisa till skyldighetsbesluten avseende fast samtrafik som meddelats den 24 oktober 2013 och där denna fråga hanterats. Initialkostnader Enligt PTS innehåller modellen initialkostnader som uppkommer vid start av ett nytt nät i form av kostnader för utbilning, planering av det nya nätet, tester etc. TeliaSonera kan inte se var dessa kostnader redovisas och vill att PTS redogör för detta. Hybridmodellen innehåller kostnader för utbildning planering, tester etc. Emellertid innehåller den inte initialkostnader, vilket PTS inte har hävdat, eftersom sådana kostnader vid start av ett nytt nät är att anse som migreringskostnader (CG 1 enligt MRP). PTS har i själva verket betonat att migreringskostnader inte får inkluderas, dvs. ytterligare kostnader förenade med att förändra det befintliga nätet till det optimerade nätet. Således ingår kostnader i modellen för design, tester och utbildning endast i en omfattning som normalt gäller för en effektiv operatör., dvs. löpande kostnader under normal drift. Beträffande frågan var dessa kostnader redovisas hänvisar PTS för utbildning till att kostnader om kr per år ingår i nyckeltalen för personalkostnader enligt consolidation model I_FA_cost, avsnitt 2.3 Beträffande kostnader för planering, design och tester är dessa inkluderade i hybridmodellen (I_FA_cost) enligt nedanstående driftkostnadsområden (functional area cost). (Även Kammarrätten i Stockholm har ansett att relevanta kostnader får anses kunna utläsas i modellen. 3 ) 3 Kammarrättens i Stockholm dom i mål nr sid PTS 13

16 Functional area cost IMS planning Network planning/realization Core infrastructure planning IP network planning Fiber Access Switch planning Access infrastructure planning Totalt planning i modellen v10.0 4,3 mkr 57,3 mkr 5,3 mkr 5,3 mkr 32,5 mkr 40,4 mkr 145,1 mkr 14 PTS

17 4 Kommentarer från Telenor 4.1 Kostnader för framtida nedkopplingar Telenor påtalar att PTS i version 10.0 återigen har börjat allokera kostnader för framtida nedkopplingar vid beräkningen av kostnaden för installation av accesser. Telenor anser att det är fel, vilket även framgick i ett tillsynsärende avseende TeliaSoneras installationsavgifter för koppar (dnr ). I detta ärende fick Telenor möjlighet att kommentera PTS preliminära slutsatser avseende bl.a. allokering av kostnader för framtida nedkopplingar, vilket gjordes i ett remissvar den 4 juni Telenor argumenterade att LRIC-kalkylen ska avse kostnaderna för en effektiv operatör med ett nät baserat på modern teknik. En effektiv operatör med ett modernt nät skulle ha investerat i en lösning som möjliggör fjärrstyrda nedkopplingar. Även om en sådan investering inte skulle ha gjorts skulle en effektiv operatör säkerställa att grossistkunder inte fortsätter använda en uppsagd access, utan att fysiskt koppla ner accessen på stationen. Det går t.ex. att reglera i avtalet som avser användningen av den relevanta grossisttjänsten. Telenor anser alltså att det inte ska allokeras kostnader för framtida nedkopplingar på det sätt som PTS har gjort i version PTS hänvisar till svaret under Tidsåtgången för andra aktiviteter i samband med installation av en access (förutom framtida nedkopplingar) Telenor menar att PTS har gjort vissa ändringar i tidsåtgången för de aktiviteter som behövs för att installera accesser. Framförallt de ändringar som avser restiden för tekniker, till och från stationen, i modellen får relativt stora konsekvenser för kostnadsresultaten för installationsavgifter. Telenor vill säkerställa att PTS har resonerat rätt kring hur en effektiv operatör, som inte är vertikalt integrerad, skulle planera sina teknikerbesök till telestationen. Det är till exempel möjligt att antalet teknikerbesök per utförd installation i TeliaSoneras nät har ökat, men att antalet jobb som inte beräknas i LRIC-kalkylen som teknikerna utför vid samma besök till stationen också har ökat. I så fall är det felaktigt att höja den genomsnittliga restiden per installation helt och hållet baserat på antalet installationer som görs vid ett och samma teknikerbesök till telestationen, utan att ta hänsyn till andra jobb som teknikern utför vid samma besök. PTS har även allokerat mer restid till stationen till engångsavgiften för migrering från koppar eller IP-stream till bitström. Såvitt Telenor kan bedöma behövs det inga teknikerbesök för migrering från IP-stream enhanced till bitström. Dessa tjänster produceras på samma plattfrom och det borde räcka med registervård. Har PTS tagit hänsyn till detta? PTS har utöver allokerat mer arbetstid till tjänsten Operatörsbyte/produktbyte/portbyte i telestation. Det framgår inte av kalkylmodellen vad det beror på. Telenor vill säkerställa att PTS har tagit hänsyn till produktbyte från delad ledning till hel ledning inte kräver arbete på stationen. PTS 15

18 Telenor framför att det är fel att höja den genomsnittliga restiden per installation eftersom det inte är säkert att andelen teknikerbesök per installation totalt sett har ökat. Telenor anser att man bör ta hänsyn även till andra jobb som teknikern utför vid samma besök. Således borde det om andelen andra jobb har ökat med motsvarande skulle det inte enligt Telenor leda till att restiden för reglerade produkter ökar. PTS vill inledningsvis framföra att principen om att samtliga produkter ska dela på samkostnader, i det här fallet kostnaden för bilresan till station, delas av myndigheten. Vad gäller de specifika ändringar som gjorts jämfört med den tidigare versionen (9.1) är bakgrunden de nya uppgifter om entreprenadkostnader som lämnats till PTS inom ramen för tillsyn av leveransavgifter. PTS har fått data från TeliaSonera som myndigheten lagt till grund för ändringarna. De data som lämnats är priser på olika entreprenadarbeten (aktiviteter), vilka som input betraktat inte är direkt tillämpbara i co-location modellen eftersom den beräknade kostnaden för inkoppling och resa består av faktorerna antal minuter multiplicerat med timpriset. PTS har valt att inte ändra timpriserna i modellen. Således har tidsestimaten ändras fullt ut för att få fram rättvisande kostnad per aktivitet. Det är således underentreprenörernas priser som ändrats. Det går därför inte göra koppling mellan ändringen av modellen och till huruvida förändringar av andelen teknikerbesök vid leverans är lika avseende reglerade leveranser och andra jobb. Vidare kan prishöjningen bero på andra faktorer, t.ex. högre kostnader för resa. PTS vill dock anmärka att Telenors resonemang ändå är relevant så till vida att detta rimligtvis är något som beaktats vid upphandlingen som ligger bakom de nya entreprenadpriserna. Det har emellertid i det avseendet inte framkommit omständigeter som tyder på att det skulle ha gjorts någon prismässig åtskillnad mellan reglerade leveranser och andra arbeten. I tabellen nedan visar förändringen mellan 9.1 och 10.0 för leverans av enkel hel ledning där det framgår att kostnaderna för inkoppling och resa (och även nedkoppling) har ökat i modellen. 16 PTS

19 HY v10.0 Full access -simple Tid Per timme kostnad Processing of order 0, kr 19 kr Coupling in exchange 0, kr 107 kr Travel to Exchange 0, kr 267 kr Disconnection 0, kr 57 kr Support system 41 kr OH 4,7% 23 kr Total 514 kr HY v9.1 Full access -simple Tid Per timme kostnad Processing of order 0, kr 19 kr Coupling in exchange 0, kr 103 kr Travel to Exchange 0, kr 205 kr Disconnection 410 kr - kr Support system 41 kr OH 4,2% 15 kr Total 383 kr Beträffande migrering till bitström från IP stream enhanced är priset 0 kr enligt TeliaSoneras referenserbjudande (version 13). Den beräknade kostnaden enligt modellen, som uppgår till 454 kr, avser inte migrering från IP stream enhanced utan migrering till bitström enligt de andra tillämpningsfallen som framgår av referenserbjudandet. Avslutningsvis vad gäller tjänsten operatörsbyte/produktbyte/portbyte i telestation är förklaringen bakom kostnadsökning densamma som för leverans av enkel installation (se tabell ovan), dvs. högre kostnader för omkoppling och resa. Tjänsten avser inte produktbyte från delad till hel ledning vilken är en annan tjänst som beräknas separat. Tjänsten som innebär byte från delad till hel ledning kostar 95 kronor, vilket är en följd av det inte krävs omkopplingsarbete på station. PTS 17

20 5 Kommentarer från EU-kommissionen Med anledning av PTS notifiering av kostnadsresultat från HY har EUkommissionen bl.a. lämnat följande synpunkter: Kommissionen är av uppfattningen att terminering enbart kan betraktas som effektiv vid en samtrafiknivå i en miljö som utgörs av nästa generations nät. PTS borde motivera varför så inte skulle vara fallet i Sverige. I PTS kostnadsberäkning utgår myndigheten från de olika samtrafiksegment som erbjuds på marknaden av TeliaSonera. Utgångspunkten är att samtliga segment som erbjuds också kostnadsberäknas. Därmed avspeglar kostnadsmodellen i viss utsträckning TeliaSoneras nät (modified scorched node). PTS anser inte att fler än en samtrafiknivå står i strid med en miljö som utgörs av nästa generations nät (NGN) och heller inte i strid med rekommendationen om reglering av termineringstaxor i fasta och mobila nät inom EU (2009/396/EG). 18 PTS