Barnpsykoterapi Föreläsning Britt-Inger Samuelsson

Transkript

1 Klinisk psykologi med psykodynamisk inriktning Barnpsykoterapi Föreläsning Britt-Inger Samuelsson Nedtecknat av Jakob Karlsson Föreläsningens innehåll: Barndiagnostik: hur sker diagnostiken och vad ingår? Olika typer av barnpsykoterapi Vilka typer av interventioner använder man inom barnpsykoterapi? Hur arbetar man inom barnpsykoterapi med alliansen, använder sig av överföring och motöverföring? Samarbetsalliansen i psykoterapi kan definieras som 1. medvetande om psykiskt lidande 2. önskan om förbättring 3. medveten vilja och förmåga att bearbeta inre konflikter 4. förmåga att konfronteras med smärtan och att uthärda smärtan Samarbetsalliansen i barnterapi består av två delar 1. önskan om att få hjälp med inre problem (central faktor) 2. positiv överföring Barn ca 3-12 år diagnosticeras med följande metoder: Lekobservationer (Ericametoden) 3 observationer Projektiva test (Ex. Fri teckning, Düss, Machover, CAT, Satskomplettering, Rorschach) Självskattningsskalor (Ex. Jag tycker jag är, Becks ungdomsskalor) Begåvningstest (WPPSA, WISC) Anamnes från föräldrar Information från förskola/skola OLIKA TYPER AV BARNPSYKOTERAPI PARALLELL BARN- OCH FÖRÄLDRATERAPI a. Två terapeuter b. Samma terapeut SAMTIDIG BEHANDLING AV BARN OCH FÖRÄLDRAR a. BOF (BarnOrienterad Familjeterapi) b. Samleksterapi

2 Interventioner Att lyssna, vara öppen och mottagande för både verbal och icke-verbal kommunikation Att göra sig till måltavla för patientens känslor Att härbärgera, smälta och dela känslor och att ge tillbaka Att stå för ramar, gränser Att verbalisera, klarifiera, konfrontera, tolka Interventioner Psykoterapi för barn (Jokipaltio, 1989) Verbalisering Klarifiering Konfrontation Tolkning Psykoterapi (Dewald, 1969) Att lyssna Klarifikation Konfrontation Tolkning (med insikt om mål; att hjälpa patienten bli medveten) Vad är terapeutiskt verksamt inom barnpsykoterapi? Barnets uttrycksmöjligheter: Barnet ges möjlighet att uttrycka sig på sitt sätt genom lek, målning, rollekar, spel etc. på samma sätt som den vuxne uttrycker sig med ord Att barnet får ett eget utrymmer där det kan få uttrycka sig fritt utan att behöva ta ansvar för och hänsyn till sina föräldrar. Terapeutens förhållningssätt: a. Den dolda inriktningen på barnet b. Den passivt-aktiva attityden och att vara ett halvt steg efter patienten c. Den positiva värderingen d. Hopknytning. Tolkning på symbolplan e. Utnyttjande av barnets magiska tänkande f. Ritualistiskt och agerande

3 Ramar: tiden, rummet, lådan Relationen mellan barnet och terapeuten Mentaliseringen Lek mentalisering (reflektionsförmåga) Fonagy: barnets förmåga att låtsas spelar en avgörande roll för förmågan till mentalisering Psykisk ekvivalens: idéer är repliker av verkligheten och därför sanna (subjektet har en känsla av likhet mellan inre och yttre verklighet) Låtsasläge: idéer är föränderliga representationer I 4-årsåldern integreras de två lägena/utvecklas barnets mentaliseringsförmåga alltmer förutsatt att en tydligt skillnad mellan inre och yttre verklighet etablerats i barnets psyke. För att utveckla en mentaliserande psykisk verklighet (integrera de två lägena) behöver barnet Erfarenhet av egna pågående tankar och känslor Att dessa mentala tillstånd blir representerade (tänkta på) i objektet (t ex förälderns inre) En yttre ram bestående av objektets realitetsanpassade perspektiv Barnet behöver den vuxne som leker med så att barnet kan se sin fantasi eller idé representeras i den vuxnes psyke, reintrojicera den och använda den som en representation för sitt eget tänkande. Detta gör det möjligt att uppfatta en idé som en idé som något som går att tänka om, på andra sätt och från olika perspektiv.

4 BARNPSYKOTERAPI Psykologutredning av barnet och föräldrabedömning Underlag och startpunkt för terapin Tidsmässigt uppehåll mellan utredning och terapi (olika förhållningssätt) Vad bedöms? Anamnes Barnets personlighetsstruktur, relations- och lekförmåga Barnets totala situation (om kaotisk situation runt barnet, terapi ej lämpligt) Eget hjälpbehov hos barnet? Föräldrars hjälpbehov/motivation (ambivalens, förmåga till allians) Terapeutens förmåga till identifikation med och känslor för barnet Kontraindikationer Olämplig ålder hos barnet Negativ attityd från föräldrarnas sida Långvariga konflikter och slitningar inom familjen Kontrakt Med både föräldrar och barn RAMAR: plats, tid, rum, återbud, teamarbete för både barnterapin och föräldraterapin/- samtalen Initialfas (barnterapin) Ramar (tid, rum, lådan ) samt något om innehållet i kontakten presenteras för barnet Arbete med samarbetsalliansen Barnet uppmärksamt på relationen föräldrar-terapeut ( är mamma/pappa med på att jag går till terapeuten? ) om motstånd från föräldrarna, så ökar barnets negativa överföring på terapeuten Vid oseparerade föräldra-barnrelationer krävs mycket arbete med föräldrars ångest och motstånd Bearbetningsfas Förhållningssätt och interventioner Total inriktning på barnet Passivt-aktiv attityd ( ett halvt steg efter ); kroppsligen passiv med aktivt lyssnande Anda av att vilja förstå barnet: barnets beteende och produkter ses alltid som meningsbärande Mottagande hållning och positiv värdering av allt som barnet uttrycker Tro på barnets latenta resurser Utnyttjande av barnets magiska tänkande Ramar och gränssättning: terapeutens lugn och bevakning av det fysiska rummet och terapins yttre ramar och struktur avgörande Föra ihop teman Terapeutens härbärgerande funktion (ju mer stört barnet är) Tolkning på symbolplan med användning av barnets eget symbolspråk; verbalt tolkande klarspråk ju mindre stört barnet är Timingen viktig: växlingen mellan att vara härbärgerande och tolkande kräver stor lyhördhet och intuition från terapeutens sida

5 Barnets uttryckssätt Lek med hjälp av Ericamaterialet, dockor, mjukdjur, rollek med terapeuten Teckning, målning, pyssel och konstruktioner (tape, klister, garn etc.) Modellera Spela spel Böcker, sagor, berättelser Relation barn-terapeut (överföring-motöverföring) Terapeuten gör sig till måltavla för patientens känslor Terapeutens motöverföring, ett redskap att förstå patienten Avslutningsfas (betydelsefull fas av terapin) Orsaker till avslutning Barnets symtom har lindrats (inte tillräcklig orsak) Hinder för utveckling har undanröjts, en utvecklingsprocess har ägt rum och barnet fungerar bättre känslomässigt, socialt och kognitivt Barnet har fått mer av egen identitet och terapeuten börjar tänka på framtida avslutning Terapiprocessen kan ha stannat av Yttre omständigheter kan ha ändrats, t ex familjeliv, skolsituation, arbetssituation, bostadsort Lekens betydelse som terapeutiskt hjälpmedel Leken ett naturligare kommunikations- och uttryckssätt för barnet än ord Ju mindre barn desto mindre kan vi lita till verbal information och desto viktigare är andra uttrycksformer som t ex lek och bildskapande Leken inte bunden av realiteterna. Kan utformas efter barnets inre behov. Tid, rum, person utgör inget hinder. Barnet kan t ex splittra upp sin personlighet och samtidigt vara två personer, en snäll och en dum Leken följer lustprincipen (inte realitetsprincipen); ger tillfälle till regression Ger barnet möjlighet att uttrycka känslor (förbjudna, omedvetna) i symbolisk form Leken innebär för normala barn en möjlighet till konfliktlösning som kan leda till självläkning. I leken kan barnet arbeta sig igenom svåra händelser Störd lekförmåga Barnet förlorar sina bearbetningsmöjligheter, kan leda till psykisk störning Leken kommer inte igång eller fragmenteras (avbryts ständigt) Leken blir destruktiv utan att barnet kan bygga upp den på nytt så att den blir konstruktiv Leken hos traumatiserade barn kan bli repetitiv samma tema upprepas om och om igen (ett försök att uttrycka något smärtsamt och skrämmande) ( captured play )