Konferanserapport. Argumentation in (Con)Text, Bergen, 4. til 6. januar Bibliografisk

Transkript

1 Konferanserapport Argumentation in (Con)Text, Bergen, 4. til 6. januar Bibliografisk Forfatter: Knut Ågotnes, professor ved Universietet i Bergen. Rhetorica Scandinavica 44 (2007), side Konferanserapport Den argumenterande Olof Palme, med undertiteln En argumentationsanalys av strukturer och strukturbrott i Olof Palmes inlägg i valdebatten mot Thorbjörn Fäll din i Scandinavium, Göteborg 1976, presenterar en analys av Palmes sätt att agera under en av de viktigaste valdueller som en socialdemokratisk ordförande deltagit i. Wikströms uppsats som djupgående argumentationsanalys av Palmes insatser i slutdebatten utgör en analys av en historiskt/samtidshistoriskt intressant händelse, där delar av den undersökta valdebatten brutits loss och underkastats en ambitiös granskning. Projektet att analysera debatt har redan tidigare påbörjats vid Örebro universitet, med Gudrun Weiners doktorsavhandling om tv-sända kulturdiskussioner. Och det finns egentligen inget som säger att en retoriska analys skulle vara reserverad för monologiska framställningsformer. Däremot är det oklart vilka metoder som kan/ska användas för att klarlägga dialogiska drag. Hur undersöker man exempelvis deltagarnas grad av samspel? I slutdebatten från valet 1976 var deltagarna konkurrenter till varandra, men kanske påkallade situationen ändå någon typ av samarbete för att kunna skapa en bra debatt som påverkade (och avgjorde) hur argumentationen kom att se ut. Olof Palme är ju en legendarisk politiker. Hans argumentationsförmåga är känd men förvånande nog inte närmare undersökt. Uppgiften är angelägen eftersom den ansluter till frågor som specifikt rör argumentationstraditioner inom arbetarrörelsen och allmänt framstående politikers retoriska förmåga. Tidigare studier av Palme visar på en komplex politiker: ett rättvisepatos som bryter fram i ett känslosamt och känsloframkallande språkbruk, men även en personlig ton som bryter mot genrekonventioner, som att framföra politiska tal i diktform. Men Palme hade också en stridbar och stridslysten sida som gjorde att han ibland kunde uppfattas som arrogant. En 1 / 5

2 utgångspunkt för Wikströms studie är att ordens känslokvaliteter är viktiga för det politiska språket och att de utnyttjas strategiskt, för att vinna fördelar. För politiker gäller det att förmedla förväntningar, attityder och värderingar lika mycket som kunskap och fakta. En av de valda analysmetoderna bygger på Stephen Toulmins modell. Den används för att undersöka argumentationen som mental process. Men hur förhåller sig den processen till dialogen? Det står inte riktigt klart. Wikströms analys baseras på kortare utdrag om någon eller ett par meningar. Varje utdrag har föranlett en reproduktion av den toulminska analysmodellen med begrepp som data, warrant och claim. Det finns dock ingen tydlig motivering av vilka kriterier som författaren haft för sitt urval av analyselement. De valda utdragen är inte heller enhetliga och de verkar främst representera argumentation på olika nivåer, så att övergripande frågor blandas med underordnade resonemang. Dessutom behandlas utdragen som avgränsade argumentationer, där ingen eller mycket lite hänsyn tas till den replik som utdraget är en del av eller till motståndarens föregående replik. Utdragen har analyserats kronologiskt linjärt från början till slutet av debatten. Debattförloppet utnyttjas däremot inte som analytisk resurs. Kanske skulle en hierarkisk analys fungera bättre, alternativt en analys som tydligt visar utvecklingen från en del av debatten till nästa. Uppsatsens viktigaste del är en fallasianalys, som bygger på en pragmadialektisk modell. Den är uttalat dialogisk och utgår från en normativ föreställning om en s.k. kritisk diskussion. Som exempel på vad Wikströms analys visar kan jag nämna att Palmes anklagelser om en borgerlig splittring kan kritiseras som en form av övergeneralisering. Anklagelser om borgerlig inkompetens slår också ofta över i personangrepp. Palme visar sig inte sällan tvärsäker, vilket kan uppfattas som arrogant. Han sår tvivel om borgarna med ad hominem-argument, med hot om nyval och med straw man-fallasier. Tillskrivandet av åsikter och problem är ett intressant drag. Det skulle dock vara intressant att få veta vilka fallasier som är vanligast och hur många gånger de utförs? Och framför allt vilka som är typiska för Palme? Fallasianalysen är ändå givande, eftersom den är normativ på två sätt: För det första behandlas fallasier som strukturbrott, dvs som avvikelser från ett idealt sätt att debattera på, och för det andra kan de tolkas som medvetna strategier i debatten. Syftet att kartlägga Olof Palmes argumentation i en debatt blir dock inte helt uppfyllt, eftersom många av resultaten lika gärna kan relateras till debattbeteende hos vilken partiledare som helst som till just Olof Palme. En komparativ analys av kontrahenten Fälldin skulle ganska enkelt kunna användas för att få en kontrast till Palmes agerande. Dessutom orsakar valet av analysobjekt problem: en slutdebatt blir ofta ensidig och polariserad, utan större utrymme för ideologisk diskussion, fördjupning eller problematisering av olika ämnen. Det handlar mer om att snabbt fastslå att den egna sidan förtjänar regeringsmakten medan motståndarsidan inte gör det. Det lämnar ett ganska litet utrymme för att undersöka vilka medel Palme behärskade och excellerade i. Undersökningen aktualiserar således frågor av metodologisk natur. Hur kan retoriska teorier omsättas i en empirisk analys? Vilka operationaliseringar och urval blir då nödvändiga? Hur ska man veta om de argumentationsteoretiska perspektiven håller för en empirisk tillämpning? Så blir också resultaten ibland otydliga: Palme antyder svagheter och sår tvivel om borgarna. 2 / 5

3 Tonvikten ligger på negativa uttalanden om de borgerliga partierna. Argumenten är att borgarna är inkompetenta, splittrade, orealistiska och arbetarfientliga. Palme undviker att försvara den socialdemokratiska inställningen till kärnkraften. Det är dock svårt att se vad som är specifikt för Palme i dessa avseenden. I en debatt utgör deltagarnas olika inlägg betydelsefulla delar av den retoriska situationen. Här uppstår många omedelbara problem, som avlöser varandra. Det motiverar en dynamisk syn på situationsbegreppet. Då kunde argumentationen direkt relateras till hur situationen förändras under debattförloppet. I Wikströms analys läggs istället Bitzers modell för den retoriska situationen som ett raster på debattens yttre omständigheter, t ex den inrikespolitiska situationen, socialdemokraternas partiprogram, arenan och den närvarande publiken generellt. Det är inte ointressanta faktorer, men de bidrar knappast till den närgångna analys av argumentationsteknik som Wikström är ute efter. En sådan analys skulle kunna utgöra en betydligt bättre grund och utgångspunkt i en stilistiskt orienterad argumentationsanalys. Det är en god idé att använda tre olika analysperspektiv, men kanske bör de relateras mer till varandra eller till och med bilda en sammanhållen modell där alla delar tydligare motiveras. Sammantaget kan sägas att analysobjektet ställer till med ganska mycket besvär, garderingar och tillbakataganden i förhållande till vad ana lysen egentligen ger. Analysen av den retoriska situationen framstår som lite överflödig, och Toulmin-analysen skapar otydlighet. Men en del av syftet är ju att pröva modellen så undersökningen har ändå inneburit en nyttig erfarenhet. Det ana lys arbete som ligger till grund för uppsatsen tyder på en hög ambitionsnivå, för här provas olika retoriska infallsvinklar som sedan jämförs med varandra. Jag vill av sluta med en förhoppning om att Wikströms undersökning kommer att stimulera till fler analyser av politiska storheter i nordisk (samtids-)historia med avseende på deras retoriska förmåga och argumentationskompetens. Vi har mycket att lära av den här typen av exemplum-forskning, som jag tror kan utveckla retorikämnet på många plan. Symposiet Argumentation in (Con)Text ble arrangert i Bergen 4. til 6. januar 2007, etter et initiativ fra lærermiljøet ved Akademisk skriving ved Universitetet i Bergen. Akademisk skriving er et førstesemesteremne som fokuserer på analyse av akade miske tekster som en innfallsvinkel til å kunne mestre akademias tekstsjangere. Dette miljøet (Randi Brodersen, Fredrik Bråten, Anders Reiersgård, Kolbjørn Slethei, Knut Ågotnes) står også bak boken Tekstens autoritet. Tekstanalyse og skriving i akademia, som nylig er utkommet på Universitetsforlaget. På denne bakgrunnen har det vokst fram en forskningsinteresse for strukturen i de tekster som produseres i akademia, for å legge våre egne tekster under lupen. Hvordan ser disse tekstene ut med hensyn til argumentasjon, retorikk, sjangertilhørighet og relasjoner til omgivelsene? Et spesielt viktig og vanskelig problem her er forholdet mellom argumentasjon og retorikk i forskningstekster. Under første del av symposiet var temaet argumentasjon, belyst gjennom uformell logikk, slik Stephen Toulmin, Douglas Walton og andre har utviklet denne, ikke som et rent logisk emne, men som et redskap til å analysere åpen argumentasjon innen ulike kommunikasjonsformer. Professor Douglas Walton, Universitetet i Winnipeg, gikk i sin åpningsforelesning, Identifying 3 / 5

4 and Analyzing Arguments in a Text, gjennom noen av de viktigste forsøk på å ordne den kompleksitet vi finner i slik argumentasjon, ved hjelp avargumentasjonsskjemaer, diagrammer og dialogtypologier. Ass. Professor Bart Verheij, Universitetet i Groningen, presenterte i On the Toulmin Model en videreutvikling av Toulmins modell for argumentasjonsanalyse. Han viste for eksempel hvordan en gjendrivelse kan settes inn på ulike steder i et resonnement, noe som har ulike implikasjoner. En slik utvidet modell gjør det lettere å foreta en mer presis evaluering av argumentasjon og av funksjonen til hjemler ( teori ). Professor David Hitchcock, McMaster University, argumenterte i On the Generality of Warrants for at Toulmin har rett når han hevder at ethvert argument forutsetter en generell hjemmel. Dette utelukker ikke at hjemmelen kan brukes med forbehold. Professor James B. Freeman, The City University of New York, drøftet i Warrants, Backing, and Assessing Institutional and Evaluative Connection Adequacy ulike typer av hjemler. Ulike typer har ulike former for reliabilitet eller troverdighet. Noen kan gis adekvat ryggdekning, for andre er slike forsøk mer problematiske, selv om ulike forsøk på gjendrivelse kan imøtegås. Den andre delen av symposiet la et retorisk perspektiv til grunn. Professor Christian Kock, Universitetet i København, understreket den retoriske karakteren til deliberativ argumentasjon. Slik argumentasjon har ikke som mål å tilintetgjøre det ene av to konkurrerende synspunkter med sikte på å sitte igjen med sannheten, slik idealet er i akademisk argumentasjon. Målet er heller å vise at ens egne argumenter veier tyngre enn opponentens, samtidig som relevansen til hans argumenter aner kjennes. Denne type diskurs uttrykker retorikkens vesen. Førsteamanuensis Jens Elmelund Kjeldsen, Universitetet i Bergen, drøftet i Visual Argumentation in Scandinavian Political Advertising visuell argumentasjon i norsk og dansk politisk reklame. Selv om den retoriske effekten av slik reklame beror på interaksjonen mellom bilde og kontekst og situasjon, kan man se gan ske skarpt hva som fungerer argumentativt i slik kommunikasjon. Med utgangspunkt i denne typen analyser og støttet av teoretikere som har utviklet et kognitivt perspektiv på argumentasjon, hevdet Kjeldsen at argumentasjon er handlinger, ikke tekster. Siste del av symposiet handlet om sjanger. Professor Sigmund Ongstad, Høg skolen i Oslo, presenterte et vidt perspektiv i sitt innlegg ( Argument(s) and/as Utterances, Genre and Context. Or the Paradoxes of Positioning(s) ). Med ut gangspunkt i en drøfting av hvordan syntaks, semantikk og pragmatikk relaterer seg til hverandre i ulike kontekster, blir også bildet av det argumentative aspektet i kommunikasjonen komplekst. På den ene siden kan vi si at enhver ytring er et argument, på den andre siden differensierer det kontekstrelaterte sjangermangfoldet selve fenomenet argumentasjon. I tillegg til de nevnte hovedtalerne hadde følgende kortere innlegg: Eivind Kolflaath, Universitetet i Bergen: The Strength of Arguments 4 / 5

5 Lars Johnsen, Universitetet i Bergen: Probability and Arguments Magne Reitan, Universitetet i Trondheim: Fallacies and Different Types of Faults Knut Ågotnes, Universitetet i Bergen: Non-rhetorical Informal Argumentation Kjersti Fløttum, Universitetet i Bergen: Author Presence and Polyphonic Argumentation in the Genre of the Research Article Stipendiat Eva Thue Vold, Universitetet i Bergen: Force through Mitigation. Epistemic Modality as an Argumentative Strategy in the Genre of the Research Article Stipendiat Sissel Jensen Nefzaoui, Universitetet i Trondheim: A comprehensive Model for Academic Texts 75 personer deltok over 3 dager. Initiativtakerne vil forsøke å få til et nytt sympo sion i år En del av innleggene vil være å finne på 5 / 5