Dorte Kock og Lene Kleinschmidt: Find din stemme. En brugsbog (Hans Reitzels forlag 2010)

Transkript

1 Anmeldelse Dorte Kock og Lene Kleinschmidt: Find din stemme. En brugsbog (Hans Reitzels forlag 2010) Bibliografisk Forfatter: Jette Barnholdt Rhetorica Scandinavica 55 (2010), side Anmeldelsen Den argumenterande Olof Palme, med undertiteln En argumentationsanalys av strukturer och strukturbrott i Olof Palmes inlägg i valdebatten mot Thorbjörn Fäll din i Scandinavium, Göteborg 1976, presenterar en analys av Palmes sätt att agera under en av de viktigaste valdueller som en socialdemokratisk ordförande deltagit i. Wikströms uppsats som djupgående argumentationsanalys av Palmes insatser i slutdebatten utgör en analys av en historiskt/samtidshistoriskt intressant händelse, där delar av den undersökta valdebatten brutits loss och underkastats en ambitiös granskning. Projektet att analysera debatt har redan tidigare påbörjats vid Örebro universitet, med Gudrun Weiners doktorsavhandling om tv-sända kulturdiskussioner. Och det finns egentligen inget som säger att en retoriska analys skulle vara reserverad för monologiska framställningsformer. Däremot är det oklart vilka metoder som kan/ska användas för att klarlägga dialogiska drag. Hur undersöker man exempelvis deltagarnas grad av samspel? I slutdebatten från valet 1976 var deltagarna konkurrenter till varandra, men kanske påkallade situationen ändå någon typ av samarbete för att kunna skapa en bra debatt som påverkade (och avgjorde) hur argumentationen kom att se ut. Olof Palme är ju en legendarisk politiker. Hans argumentationsförmåga är känd men förvånande nog inte närmare undersökt. Uppgiften är angelägen eftersom den ansluter till frågor som specifikt rör argumentationstraditioner inom arbetarrörelsen och allmänt framstående politikers retoriska förmåga. Tidigare studier av Palme visar på en komplex politiker: ett rättvisepatos som bryter fram i ett känslosamt och känsloframkallande språkbruk, men även en personlig ton som bryter mot genrekonventioner, som att framföra politiska tal i diktform. Men Palme hade också en stridbar och stridslysten sida som gjorde att han ibland kunde uppfattas som arrogant. En 1 / 5

2 utgångspunkt för Wikströms studie är att ordens känslokvaliteter är viktiga för det politiska språket och att de utnyttjas strategiskt, för att vinna fördelar. För politiker gäller det att förmedla förväntningar, attityder och värderingar lika mycket som kunskap och fakta. En av de valda analysmetoderna bygger på Stephen Toulmins modell. Den används för att undersöka argumentationen som mental process. Men hur förhåller sig den processen till dialogen? Det står inte riktigt klart. Wikströms analys baseras på kortare utdrag om någon eller ett par meningar. Varje utdrag har föranlett en reproduktion av den toulminska analysmodellen med begrepp som data, warrant och claim. Det finns dock ingen tydlig motivering av vilka kriterier som författaren haft för sitt urval av analyselement. De valda utdragen är inte heller enhetliga och de verkar främst representera argumentation på olika nivåer, så att övergripande frågor blandas med underordnade resonemang. Dessutom behandlas utdragen som avgränsade argumentationer, där ingen eller mycket lite hänsyn tas till den replik som utdraget är en del av eller till motståndarens föregående replik. Utdragen har analyserats kronologiskt linjärt från början till slutet av debatten. Debattförloppet utnyttjas däremot inte som analytisk resurs. Kanske skulle en hierarkisk analys fungera bättre, alternativt en analys som tydligt visar utvecklingen från en del av debatten till nästa. Uppsatsens viktigaste del är en fallasianalys, som bygger på en pragmadialektisk modell. Den är uttalat dialogisk och utgår från en normativ föreställning om en s.k. kritisk diskussion. Som exempel på vad Wikströms analys visar kan jag nämna att Palmes anklagelser om en borgerlig splittring kan kritiseras som en form av övergeneralisering. Anklagelser om borgerlig inkompetens slår också ofta över i personangrepp. Palme visar sig inte sällan tvärsäker, vilket kan uppfattas som arrogant. Han sår tvivel om borgarna med ad hominem-argument, med hot om nyval och med straw man-fallasier. Tillskrivandet av åsikter och problem är ett intressant drag. Det skulle dock vara intressant att få veta vilka fallasier som är vanligast och hur många gånger de utförs? Och framför allt vilka som är typiska för Palme? Fallasianalysen är ändå givande, eftersom den är normativ på två sätt: För det första behandlas fallasier som strukturbrott, dvs som avvikelser från ett idealt sätt att debattera på, och för det andra kan de tolkas som medvetna strategier i debatten. Syftet att kartlägga Olof Palmes argumentation i en debatt blir dock inte helt uppfyllt, eftersom många av resultaten lika gärna kan relateras till debattbeteende hos vilken partiledare som helst som till just Olof Palme. En komparativ analys av kontrahenten Fälldin skulle ganska enkelt kunna användas för att få en kontrast till Palmes agerande. Dessutom orsakar valet av analysobjekt problem: en slutdebatt blir ofta ensidig och polariserad, utan större utrymme för ideologisk diskussion, fördjupning eller problematisering av olika ämnen. Det handlar mer om att snabbt fastslå att den egna sidan förtjänar regeringsmakten medan motståndarsidan inte gör det. Det lämnar ett ganska litet utrymme för att undersöka vilka medel Palme behärskade och excellerade i. Undersökningen aktualiserar således frågor av metodologisk natur. Hur kan retoriska teorier omsättas i en empirisk analys? Vilka operationaliseringar och urval blir då nödvändiga? Hur ska man veta om de argumentationsteoretiska perspektiven håller för en empirisk tillämpning? Så blir också resultaten ibland otydliga: Palme antyder svagheter och sår tvivel om borgarna. 2 / 5

3 Tonvikten ligger på negativa uttalanden om de borgerliga partierna. Argumenten är att borgarna är inkompetenta, splittrade, orealistiska och arbetarfientliga. Palme undviker att försvara den socialdemokratiska inställningen till kärnkraften. Det är dock svårt att se vad som är specifikt för Palme i dessa avseenden. I en debatt utgör deltagarnas olika inlägg betydelsefulla delar av den retoriska situationen. Här uppstår många omedelbara problem, som avlöser varandra. Det motiverar en dynamisk syn på situationsbegreppet. Då kunde argumentationen direkt relateras till hur situationen förändras under debattförloppet. I Wikströms analys läggs istället Bitzers modell för den retoriska situationen som ett raster på debattens yttre omständigheter, t ex den inrikespolitiska situationen, socialdemokraternas partiprogram, arenan och den närvarande publiken generellt. Det är inte ointressanta faktorer, men de bidrar knappast till den närgångna analys av argumentationsteknik som Wikström är ute efter. En sådan analys skulle kunna utgöra en betydligt bättre grund och utgångspunkt i en stilistiskt orienterad argumentationsanalys. Det är en god idé att använda tre olika analysperspektiv, men kanske bör de relateras mer till varandra eller till och med bilda en sammanhållen modell där alla delar tydligare motiveras. Sammantaget kan sägas att analysobjektet ställer till med ganska mycket besvär, garderingar och tillbakataganden i förhållande till vad ana lysen egentligen ger. Analysen av den retoriska situationen framstår som lite överflödig, och Toulmin-analysen skapar otydlighet. Men en del av syftet är ju att pröva modellen så undersökningen har ändå inneburit en nyttig erfarenhet. Det ana lys arbete som ligger till grund för uppsatsen tyder på en hög ambitionsnivå, för här provas olika retoriska infallsvinklar som sedan jämförs med varandra. Jag vill av sluta med en förhoppning om att Wikströms undersökning kommer att stimulera till fler analyser av politiska storheter i nordisk (samtids-)historia med avseende på deras retoriska förmåga och argumentationskompetens. Vi har mycket att lära av den här typen av exemplum-forskning, som jag tror kan utveckla retorikämnet på många plan. Dorte Kock og Lene Kleinschmidt, der er to af Danmarks anerkendte og erfarne talelærere, italesætter Find din stemme som en brugsbog, og netop brugsaspektet vil blive omdrejningspunkt for min anmeldelse. Det nye ved værket er således først og fremmest de udførlige lydfiler, som læserne har mulighed for at høre og downloade fra en særlig hjemmeside på og som fungerer som et innovativt og meget gennemtænkt supplement til teksten. Denne gennemførte brug af nettet forholder sig konstruktivt til en række af de kommunikative begrænsninger, som man ofte bliver konfronteret med i forbindelse med præskriptive håndbøger i stemmebrug og mundtlig retorik. Selve det pædagogiske princip med at lade lydfiler på en hjemmeside ledsage et skriftligt undervisningsmateriale er dog set før, bl.a. i Peder Skyum-Nielsens Vellyden (Syddansk Universitetsforlag 2003), men Kock og Kleinschmidt videreudvikler og systematiserer metoden, så den både omfatter øvelsesdemonstration og pædagogisk forklaring. Dette muliggør en næsten dialogisk interaktion mellem forfatterne og brugerne. Man kan også lytte til adækvat oplæsning af tre eksempeltekster, der er indtalt specielt til bogen af skuespilleren Lars Mikkelsen. 3 / 5

4 Bogen har hovedvægten på stemmebrug, som behandles indgående i tre kapitler i form af en pædagogisk og letforståelig introduktion til stemmens anatomi og fysiologi, et systematisk katalog med detaljerede øvelser for åndedræt, støtte, en hensigtsmæssig kropsholdning, klang og artikulation og endelig et mindre kapitel, hvor forfatterne besvarer en række ofte stillede spørgsmål om stemmebrug. Ud over stemmebrugsdelen rummer bogen også to kapitler om kropssprog i form af en introduktion til kropssprogets begreber og elementer og en række øvelser, hvormed man kan træne holdning, grounding, nærvær, øjenkontakt, mimik og gestus. Der er også selvstændige kapitler om de retoriske appelformer, håndtering af nervøsitet og mundtlighed, hvor der gives specifikke råd mht. diverse former for mundtlig formidling såvel nyhedsoplæsning, foredrag som skuespilkunst. To appendikser rummer desuden konkrete trænings- og opvarmningsprogrammer målrettet skuespillere, journalister og erhvervsfolk og en samling med tekster af Tom Kristensen og William Shakespeare til den personlige oplæsningstræning, hvor man i quintiliansk forstand har mulighed for at imitere og lade sig inspirere af Lars Mikkelsens forbilledlige oplæsning på bogens hjemmeside. Bogen udmærker sig på en række områder ved sin gennemtænkte pædagogiske fremstilling: Det er således gennemgående lykkedes at fremstille vanskeligt anatomisk og fy sio logisk stof om fx den støttefunktion, der ledsager en hensigtsmæssig stemmebrug, på en enkel og pædagogisk måde uden at gå på akkord med korrektheden. Dog er formuleringen om mellemgulvets funktion uheldig: Det er en udbredt misforståelse at man kan lære at tale/synge med mellemgulvet. Det kan man ikke. Mellemgulvet bruges kun til at trække vejret ind med og er ikke under viljens kontrol. (s. 23) Det er jo netop kendetegnende for vejrtrækning, at den kan ske automatisk, når den styret af respirationscentret i den forlængede rygmarv, der er følsomt over for blodets indhold af kuldioxid tilpasser sig stofskiftets behov, men at det også lader sig gøre at påvirke respirationscentret ved en viljesakt; man kan fx holde vejret og også bevidst ændre åndedrætsrytmen, så indåndingen bliver kort og udåndingen lang, hvilket er hele fundamentet for vokal formidling. Selve de vokale øvelser, der reflekterer mange forskellige traditioner inden for såvel international som dansk stemmepædagogik, er også udførligt beskrevet og understøttes af lydfilerne på hjemmesiden. Denne sammentænkning af skriftlig og mundtlig kommunikation fungerer i langt de fleste tilfælde virkelig godt. Man kan tydeligt mærke, at afsenderne er grand old ladies inden for den danske talelærerstab med en lang praktisk erfaring, indgående kendskab til diverse stemmetyper og fortrolighed med forskellige kommunikationssituationers vokale krav. Dog er jeg betænkelig ved øvelse 30-33, der fokuserer på stemmekvaliteter. Øvelserne fremstår som en slags dramatiske karakterøvelser, der taler til brugernes fantasi og indre skue spiller i kraft af fire stereotyper, som man opfordres til at frembringe med stemmen: Boris, den russiske bas, Mario, den italienske helt, Dolores, den spanske donna, og endelig Melissa, den unge, naive pige. Jeg har stor respekt for den legende og kreative tilgang til det vokale arbejde, som disse øvelser lægger op til. Min indvending går derfor kun på den manglende direkte lærer/elev kontakt, for i dette tilfælde mener jeg ikke, at der er nok hjælp at hente i lydfilerne, idet øvelserne appellerer til mange individuelle stemmekarakterer skabt på 4 / 5

5 baggrund af de fire stereotyper. Jeg ser således en række oplagte faldgrupper. Mange brugere vil fx benytte bagtungen og svælgsnørerne med en guttural klang til følge, når de skal lege russisk bas. Den naive pigestemme kan ligeledes også let frembringes med en klemt og ufri rand registerfunktion. Jeg er sikker på, at Koch og Kleinschmidt ville reagere prompte i en undervisningssituation på vokale udgaver af de fire stereotyper, som blev realiseret via fejlfunktioner, men spørgsmålet er, om brugerne i denne sammenhæng kan undvære de erfarne talelæreres ører? Jeg tvivler. Inden for meget stemmebrugslitteratur er der en tendens til at betragte stemmeøvelser som en art fælleseje og mundtligt arvegods formler uden en egentlig afsender, som man kan benytte sig af uden at angive en kilde. I mange tilfælde er der vitterligt ingen oprindelig kilde at opspore; fx mht. klangøvelser på nasaler, som forfatterne også benytter sig af (bl.a. s. 50), og som talelærere altid synes at have anvendt for at styrke en stemmes resonans, men i nogle tilfælde er der et ophav. Jeg savner således en kildeangivelse til en række øvelser under Kombineret tunge- og læbefitness (s. 77), der i mange år har været anvendt i taleundervisningen på Af deling for retorik, Københavns Universitet, men som oprindeligt stammer fra det systematiske øvelsesafsnit i Viggo Forchhammers Taleøvelser (København 1953), s Som minimum burde værket optræde i litteraturlisten. Selv vil jeg således også være påpasselig med at henvise til Koch og Kleinschmidt, når jeg i fremtiden anvender og refererer til deres humoristiske og sanselige øvelser som bl.a. chokoladeskildpadden, nutella på armen og kys loftet. Find din stemme er en stemmepædagogisk bedrift, og dens nytænkende brug af nettet bevirker en mulig interaktion mellem afsender og modtager, som tidligere stemmebrugslitteratur har savnet, og som langt hen ad vejen kan sikre at øvelserne udføres korrekt, så man opnår den tilsigtede vokale forbedring. Bogen anvendes allerede af de retorikstuderende på Københavns Universitet, der uddanner sig til talelærere, og som især i øvelsesafsnittene har fundet inspiration til at forny det stemmepædagogiske arbejde. 5 / 5