Biotopvårdsplan 2004 Sörmjöleån

Transkript

1 Biotopvårdsplan 2004 Sörmjöleån

2 Förord I Västerbottens län är många vattendragen kraftigt påverkade av mänskliga aktiviteter. I en del har detta lett till stora negativa konsekvenser för de arter som lever där. Faktorer som kraftigt påverkat livet i vattendragen är bl.a. dammar, vägtrummor, dikningar, rätningar, flottledsrensningar, försurning, utsläpp och överfiske. Detta leder till negativa konsekvenser för de arter som lever i vattendragen bl.a. i form av begränsade och förstörda livsmiljöer och reproduktionsområden, oönskade konkurrensförhållanden, utslagning av arter m.m. På sikt kan detta leda till utarmning av våra vattensystem. För att få en översiktlig bild av tillståndet i och kring våra vattendrag startades 1998 inventeringsprojektet Skog och Vatten i Västerbotten län, numera projektet Skoglig vattenmiljö. Projektet är ett samarbete mellan Länsstyrelsen, Skogsvårdsstyrelsen, Länsarbetsnämnden, respektive arbetsförmedling, kommuner samt ideella organisationer och verkar för bevarandet och skyddandet av skogliga vattenmiljöer. Syftet är att inventera utvalda vattendrag och deras närmiljö på skogliga och akvatiska uppgifter, biologiska värden samt graden av mänsklig påverkan. Detta skall i sin tur leda till att skapa goda livsmiljöer för alla land- och vattenlevande organismer i och omkring mindre vattendrag. Syftet med biotopvårdsplanen är att utifrån underlagsmaterialet från projektet Skoglig vattenmiljö föreslå vilka restaureringsåtgärder som behövs för att återställa vattendraget till mer naturliga förhållanden. Mänsklig påverkan (främst vandringshinder) som har en negativ inverkan på vattendragets djurliv är föreslagna som restaureringsobjekt i biotopvårdsplanen och bör på sikt åtgärdas. Biotopvårdsplanen kan utnyttjas av fiskevårdsområden, markägare, vägförvaltare, kommuner och andra intressenter som ett underlag till framtida restaureringsprojekt. Mattias Sundqvist Kontaktpersoner: Projekt skoglig vattenmiljö Mattias Sundqvist (Länsstyrelsen) Göran Lindberg (Skogsvårdsstyrelsen) Biotopvårdsplanen: Mattias Sundqvist (Länsstyrelsen) 2

3 Innehållsförteckning PÅVERKAN I VÅRA VATTENDRAG... 4 BIOTOPVÅRD... 6 LAGSTIFTNING OCH TILLSTÅND... 8 SÖRMJÖLEÅN... 9 Allmän beskrivning av huvudflöde och biflöden... 9 ÅTGÄRDSOBJEKT LÄNGS SÖRMJÖLEÅNS VATTENSYSTEM Objekt Objekt Objekt Objekt Objekt Objekt Objekt Objekt Objekt Objekt Objekt Objekt Objekt Objekt Objekt Objekt Objekt Objekt Objekt Objekt Objekt Objekt SLUTORD

4 Påverkan i våra vattendrag Vattendragen runt om i världen har under lång tid utsatts för förändringar utifrån mänskliga aktiviteter. I Sverige går det att spåra effekter av människans framfart redan från järnåldern via förhöjt ph-värde i vattendragen. Detta berodde på att neutraliserande ämnen frigjordes och lakades ut som en följd av den ökade avskogningen och svedjebruket. Var hittar vi opåverkade och orörda vattendrag i vårt land? Svaret är troligtvis; ingenstans! Det vi idag ser som naturliga vatten har antagligen påverkats av mänsklig aktivitet på något vis under historiens gång. En viktig sak att ha i åtanke är att effekter av mänsklig aktivitet inte bara förekommer i själva vattendraget utan även påverkan i omgivande avrinningsområde kan leda till stora förändringar för bland annat vattenkemi och hydrologi. De största förändringarna av vattendragen i vårt land härrör främst från skogsbruk, jordbruk och vattenkraftsutnyttjande. I avsnitten som följer sker en beskrivning i grova drag över olika påverkansformer med viss inriktning mot norrländska vattendrag. Skogsbruk Nästan alla vattendrag i Sverige har påverkats direkt eller indirekt av skogsbruk. Redan vid järnålderns avskogning och svedjebruk förändrades vattenkemin genom förhöjt ph-värde. Detta kan dock anses vara en positiv påverkan jämfört med sentida avverkningar, skogsdikningar och flottledsrensningar m.m. Avverkning av skog medför ofta stora förändringar i vattnets hydrologi och kemi. Borttagande av träden orsakar bland annat minskad avdunstning vilket avspeglar sig i förhöjd årsavrinning och ökade flödesvariationer. En vanlig följdeffekt av detta är att läckaget av näringsämnen blir högre samt att erosionen ökar. Ett vanligt problem vid avverkning är bortagande av skyddsbården närmast vattendraget. Detta kan ge stora konsekvenser genom bland annat kraftigt förhöjda variationer i vattentemperatur, både års- och dygnsvis, på grund av att in- och utstrålning ökar. Många arter är också beroende av överhängande vegetation som skydd mot bland annat rovdjur. Dagens skogsbruk bedrivs till stora delar av stora, tunga traktorer vilka beroende på jordart kan orsaka sår i marklagren. Det är relativt vanligt att maskinerna körs rakt genom vattendragen vilket allt som oftast ger upphov till erosion av minerogent material vilket i sin tur leder till grumling av vattnet. Liknande effekter kan även uppstå vid markberedning då fårorna läggs för nära vattendragen. Under mitten av 1800-talet började den svenska skogsindustrin att expandera kraftigt vilket ökade behovet av att frakta timmer från inland till kust, där sågarna oftast var belägna. Infrastrukturen var vid den här tiden av ringa storlek och betydelse vilket medförde att vattendragen kom att utnyttjas som transportväg genom flottning av timret. Flottningsepoken varade ända fram till mitten av 1900-talet då man mer och mer övergick till att transportera timret på lastbilar. I vattendragen fanns det dock en hel del hinder för stockarnas framfart på dess väg mot kustens sågverk. I Norrlands inland är rinnande vatten i regel mycket sten- och blockrika vilket gjorde det nödvändigt med stora investeringar för att timret inte skulle bromsas upp 4

5 eller fastna på sin väg nedströms. För att råda bot på detta problem lades stora resurser på att rensa vattendragen från dessa hinder. I vissa fall var det omöjligt att få bort all sten vilket föranledde grävande av helt nya fåror samt byggande av trärännor vilket gjorde det möjligt att leda vattnet förbi forsar och fall. Det var också av stor vikt att vattnet kanaliserades för att ge vattnet ett större djup och högre hastighet. En av de vanligaste åtgärderna för detta var att bygga ledarmar av olika slag för att styra vattnet mot huvudfåran. Dikning Redan från mitten av 1800-talet finns uppgifter på att skogsdikning förekom, om än i liten skala. Den första kraftiga expansionen kom i början av 1900-talet som en följd av att den norrländska förbudslagen trädde i kraft. Den nya lagen innebar att skogsbolagen förlorade möjligheten att köpa in ny mark vilket i sin tur föranledde ökad skogsdikning, eftersom man var tvungen att öka produktionen på den befintliga marken. En ny topp i dikningshistorien inträffade under 1930-talets krisår. Vid den här tiden tillkom en dikeslängd av ca 8000 km per år. Orsaken till uppgången var att dikning ingick i en rad av åtgärder för att minska den stora arbetslösheten som rådde under denna period. Under och 1980-talet kom återigen dikningsintensiteten att öka. Det var nämligen då skogsbolagen främst i Norrland började använda sig av skyddsdikning 1. En följd av dikning i skogs- och myrmark kan vara sänkta ph- och alkalinitetsvärden. Detta är dock ett initialt problem då det i förlängningen oftast sker en höjning utifrån normala värden. Orsaken är att mineraliseringen ökar i de tidigare vattenmättade marklagren varpå buffrande ämnen lakas ut. En annan vanlig effekt av dikning är att läckaget av näringsämnen och då främst olika kvävefraktioner ökar under ett antal år. Under själva dikningsprocessen är det även vanligt med kraftig uttransport av material. Består den dikade marken av finkorniga jordarter kan förhöjd uttransport ske under en lång tid, annars brukar det avta efter ca ett halvt år. Mer långsiktiga problem är höga och kortvariga flödestoppar samt minskad nivå på lägstaflöden vilket kan leda till bottenfrysning eller uttorkning av lekbottnar. Dikning och rätning av själva vattendragen har också varit vanligt förekommande vilket har medfört att biotoper som bildats under årtusenden gått förlorade. Jordbruk Jordbrukets påverkan på vattendrag har förekommit under lång tid. Den kanske mest markanta modifieringen när det gäller vatten ägde rum på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Det var nämligen då de flesta sjösänkningar och utdikningar ägde rum, i syfte att erövra ny odlingsmark. Med jordbruk följer ett diffust läckage av näringsämnen från främst odlingsmarken men även från punktkällor som gödselhögar m.m. Detta är ett problem främst i landets sydliga och mellersta delar men kan lokalt ge upphov till störningar även i Norrland. Ett annat problem är erosion av finkornigt minerogent material som är vanligt förekommande i anslutning till jordbruksmark. Vid vårflod och kraftiga regn transporteras dessa partiklar ut i vattendragen, främst via diken men även från strandzonen. Detta uppträder särskilt då en skyddande bård av buskar och träd saknas vilket är vanligt vid jordbruksmark. Andra orsaker till erosion kan vara att marken används till betande djur vilket kan leda till skador i den sammanhållande markvegetationen. 1 Denna form av dikning går ut på att sänka en, på grund av avverkning, förhöjd grundvattenyta. 5

6 Hur påverkas det biologiska livet Hur och i vilken grad olika former av mänskliga aktiviteter påverkar ekosystemen i vattendrag är en mycket komplex fråga. Nedan följer dock en beskrivning i grova drag över hur olika effekter av mänsklig påverkan kan inverka på det biologiska livet. Vid erosion i ostörda vatten frigörs relativt små mängder partikulärt material. Däremot vid mänsklig påverkan i form av jordbruk, skogsbruk och vägbyggnationer m.m. kan stora mängder frigöras. Bottenfauna, som utvecklats i relativt klara vatten, kan därmed ta stor skada; antingen genom direkt påverkan såsom skador på andningsorgan och fångstanordningar eller indirekt via resurs- och/eller habitatförstörelse. Vissa fjäder- och mygglarver kan dock gynnas vid uttransport av organiskt material. Hos fisk är det främst rom och gulesäcksyngel som drabbas vid tillförsel av finkornigt material. Detta eftersom lekbottnar täpps igen och hindrar vattengenomströmning vilket får till följd att syrebrist uppstår. Ökade mängder näringsämnen i vattendragen kan till en viss gräns medföra en positiv inverkan på artrikedom och abundans genom ökning av algproduktion och annan växtlighet vilket i sin tur skapar föda och skydd för olika former av bottenfauna. Vissa arter är dock anpassade till naturligt låga näringsförhållande. Dessa arter kan därför konkurreras ut då det förekommer näringsläckage. Vandringshinder kan förekomma i ett flertal former, exempelvis vägtrummor, kvarn-, flottnings- och kraftverksdammar. Gemensamt för dessa är att de på något vis hindrar akvatiska organismer från att röra sig fritt inom och till/från vattendragen. Akvatiska insekter sprider sig ofta genom att drifta 2 under larvstadiet och genom att flyga under adultstadiet. Men många förflyttar sig även upp- och nedströms genom att krypa på bottnen. När det gäller fisk så är många strömlevande, men även sjölevande, arter beroende av fria vandringsvägar vid födosök, reproduktion och för att kunna återkolonisera områden där de av någon anledning blivit utslagna. Vandringshinder medför följaktligen att vattendragen delas upp i allt mindre ekologiskt fungerande avsnitt. Biotopvård Vandringshinder Denna plan är i huvudsak inriktad mot åtgärder av vandringshinder, ett av de större problemen i många vattendrag. Att åtgärda ett vandringshinder kräver noggranna förberedelser för att fastställa vilken lösning som bäst gynnar vattenlevande organismer långsiktigt. Många åtgärder är relativt enkla att utföra och en liten insats kan ge stor förbättring. De vanligaste vandringshindren är vägtrummor och dammar. För att undvika att dessa blir hindrande för de arter som lever i och längs vattendragen bör broar eller halvtrummor anpassade efter vattendragets naturliga bredd användas. De ger en naturlig bäckbotten samt naturlig vattenhastighet. Rundtrumman, som idag är den vanligast förekommande konstruktionen, leder ofta till vandringsproblem för fisk och andra vattenlevande organismer. Ett problem är att det ofta blir för hög vattenhastighet genom trummorna, dels beroende på en låg friktion mot trumbotten, dels att trummor med alltför liten diameter valts och slutligen att 2 Drift betyder att individen flyter med strömmen bl.a. för att finna nya födosöksplatser. 6

7 en alltför kraftig lutning förekommer. Ett annat problem är att trumman ofta läggs så att det bildas ett fall vid utloppet vilket försvårar fri vandringen. Den höga strömhastigheten kan också leda till att vattnet eroderar bäckbottnen nedströms trumman vilket även det kan skapa ett hindrande fall. Som förebyggande åtgärd kan stenar läggas nedströms vägtrumman, s.k. tröskling, för att förbättra möjligheterna till fri uppvandringen. Trösklingen bör ses som en tillfällig lösning då den ofta spolas bort vid upprepade högfloden. Ett alternativ till bro/halvtrumma är att anlägga en heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd. Den undre delen av trumman grävs ned i bottenmaterialet för att erhålla en naturlig bottenstruktur och vattenhastighet. Målsättningen skall dock vara att byta ut en rundtrumma mot en bro eller halvtrumma. Under vägar med hög trafikintensitet bör landpassager för utter och andra däggdjur finnas för att minska risken för påköning. Vid lite större vattendrag, framförallt där en damm utgör vandringshinder kan en fisktrappa vara en alternativ lösning till utrivning. Det är dock oftast en betydligt dyrare affär och förmodligen mindre effektiv avseende fiskvandring. Naturliga vandringshinder ska inte åtgärdas, då dessa är en naturlig del av vattensystemet. Emellertid, kan det ibland vara svårt att avgöra om hindret är naturligt eftersom omgrävningar, rätningar och sprängningar kan ha förekommit längs vattendragen. Skyddszoner och skogsbruk Träd- och buskbårder längs vattendragen skyddar mot näringsläckage och erosion genom rötternas näringsupptag och bindande av material. En annan viktig funktion är att träden ger skugga åt bäcken vilket leder till lägre och mer normala temperaturfluktuationer som vattendragens flora och fauna har en naturlig anpassning till. Vissnade löv och andra växtdelar som faller ner i vattnet fungerar som en viktig bas för många av bäckens insekter vilka i sin tur står på fisken meny. Vid avverkningar bör transportabla broar användas av skogsmaskiner vid vattendragsöverfarter för att förhindra körskador. I strandzonen ska försiktighetsåtgärder vidtas för att minimera körskador vilka kan leda till sedimenttransport till vattendragen. Om sådana uppkommer bör skyddsåtgärder användas för att förhindra sedimenttransport. Lekbottnar För att en lekbotten ska fungera tillfredsställande krävs att olika variabler samverkar. För det första bör bottenmaterialet ha en diameter på ca 5-50 mm med inslag av större stenar och block. Vattenhastigheten ska vara strömmande (ca 0,7 m/s) och genomströmma bottenmaterialet så romkornen får tillräckligt med syre. Beskuggning från träd och buskar är en annan viktig sak då detta bl.a. ger skydd åt lekfisken. Då många av våra vattensystem är starkt påverkade av eroderat finmaterial från dikningar och andra mänskliga aktiviteter har det fått till följd att många lekbottnar har slammat igen. För att återskapa skadade lekbottnar finns det olika metoder att använda sig av: Bortsållning av finmaterial genom krattning och grävning för att lyfta underliggande lekgrus. Utläggning av nytt lekgrus. 7

8 Flottledsåterställning Flottledsrestaurering är en biotopvårdsåtgärd som syftar till att återställa flottledspåverkade vattendrag till ett förhållande som liknar det före rensningen. Rensningarna har gett homogena sträckor som förmodligen missgynnat den ursprungliga biologiska mångfalden. Det kanalliknande utseende en bäck får till följd av rensningar medför att uppehållstiden för organiskt material minskar och transporteras bort utan att ha kommit det biologiska livet till godo. Revirhävdande fiskar, såsom öring, förlorar sina ståndplatser samt lekbottnar vilket har fått till följd att tätheten av dessa arter har minskat. Flottledsrestaurering utförs vanligtvis med hjälp av grävmaskin för att lägga tillbaka material som tidigare schaktats upp längs sidorna. I vissa fall kan även gamla torrlagda vattendragssträckor öppnas upp. Diken Sedimentförande diken är svåra att åtgärda men genom att lägga igen diket närmast mynning eller skapa en sedimentationsbassäng minskas sedimenttransporten. Nackdelen med dessa grävarbeten är att de kan orsaka en tillfällig ökad sedimentationstransport och att sedimentationsbassängen måste underhållas. Nya dikningar bör noga övervägas eftersom de kan orsaka negativa konsekvenser i vattendragen. Tillstånd krävs för nya diken och dessutom bör rensningar av gamla diken anmälas till länsstyrelsen. Lagstiftning och tillstånd Att tänka på innan åtgärder i vattendrag utförs: Samråd skall ske med länsstyrelsen, markägare och enskilda berörda. Söka eventuella tillstånd enligt Miljöbalken, Fiskelagstiftningen och Kulturminneslagen. (Dessa punkter gäller även föreslagna åtgärder i Sörmjöleåns vattensystem) 8

9 Sörmjöleån Tvärbäcken NEB-flödet Rödtjärnbäcken NBC-flödet Sågbäcken Fungnäsbäcken Sörmjöleån kilometer N Figur 1: Sörmjöleåns avrinningsområde med inventerade vattendragssträckor Allmän beskrivning av huvudflöde och biflöden Sörmjöleån (A-flödet) 20,9 km Sörmjöleån från Hössjö till mynningen i Mjölefjärden domineras av lugnflytende sträckor med inslag av strömmande partier. Påverkan från mänskliga aktiviteter är påtaglig. Ca 100 diken mynnar efter sträckan och 15 vattenuttag samt 6 vägtrummor finns registrerade. Trots den kraftiga påverkan finns det ett flertal naturvärden bevarade; åtta forsnackar, två vattenfall, två kvillområden och korta sträckor med blockrik bottenstruktur. Till detta kan läggas att två procent av sträckan är meandrande. Ingen av de sex trummor som inventerats anses vara hindrande för akvatiska organismer. Däremot finns fem bäverdammar och två vattenfall som till viss del kan utgöra vandringshinder. Sträckan har stor potential att fungera som lek- och uppväxtområde för laxartad fisk varför föreslagna åtgärder har hög prioritet. Sågbäcken (N-flödet) 2,6 km Lugnflytande vatten med finkornig bottenstruktur dominerar sträckningen. Stora delar av bäcken är rätad (70%). Andra mänskliga påverkansfaktorer som inventerats är nio diken, ett 9

10 vattenuttag och tre vägtrummor varav en utgör vandringshinder. Naturvärden förekommer i form av nipa, bäckravin och korta blockrika sträckor. Sträckan har god potential att fungera som lek- och uppväxtområde för laxartad fisk varför föreslagna åtgärder har hög prioritet. Tvärbäcken (ND-flödet) 3,5 km Bäcken har en jämn fördelning av lugnflytende och strömmande vatten. Finmaterial dominerar bottenstrukturen men inslag finns av grus och block. Ett eventuellt vandringshinder bestående av risansamling finns registrerat. Påverkan från mänskliga aktiviteter är relativt liten då det endast finns tre diken och ingen rätning av fåran är gjord. Korvsjö, bäckravin, häll, blockrika sträckor och lekbotten (öring) är exempel på naturvärden som hittats under inventeringen. Sträckan har god potential att fungera som lek- och uppväxtområde för laxartad fisk varför föreslagna åtgärder har hög prioritet. Rödtjärnbäcken (NE-flödet) 4,2 km Bäcken är till stora delar rätad (75%) med ett i huvudsak lugnflytande vatten. Hela 54 diken har registrerats. En häll samt en blockrik sträcka är de ända naturvärden som finns. Ett vandringshinder förekommer i form av en bäverdamm. Sträckan har ingen större potential som lek- och uppväxtområde för laxartad fisk varför prioriteten är låg för föreslagna åtgärder. Namnlöst (NEB-flödet) 0,5 km Drygt hälften av bäcken är rätad. Lugnflytande vatten är vanligast förekommande men inslag av strömpartier med grövre bottenstruktur finns. Två vägtrummor är inventerade och båda anses utgöra någon form av vandringshinder. Det ända naturvärde som finns registrerat är en 60 meter lång blockrik sträcka. Sträckan har viss potential som lek- och uppväxtområde för laxartad fisk varför prioriteten är medelhög för föreslagna åtgärder. Fungnäsbäcken (NB-flödet) 6,3 km Bäcken domineras av strömmande vatten med en finkornig bottenstruktur. Påverkan från mänsklig aktivitet är stor; rätad (30%), 2 vattenuttag, 26 diken, 13 vägtrummor, 1 damm. Det finns även naturvärden i form av bäckraviner och 4 lekbottnar. Sträckan har god potential att fungera som lek- och uppväxtområde för laxartad fisk varför föreslagna åtgärder har hög prioritet. Namnlöst (NBC-flödet) 2,0 km Bäcken har i huvudsak strömmande vatten med finmaterial som bottenstruktur. Två vägtrummor finns och båda utgör vandringshinder. Inga naturvärden har registrerats. Sträckan har viss potential som lek- och uppväxtområde för laxartad fisk varför prioriteten är medelhög för föreslagna åtgärder. 10

11 Åtgärdsobjekt längs Sörmjöleåns vattensystem Som underlag vid bedömningen huruvida ett objekt utgör vandringshinder eller ej används de bilder och mått som är tagna under inventeringsarbetet inom projektet Skoglig vattenmiljö. Vanligtvis handlar det om fellagda vägtrummor men även dammar av olika slag. De mått som används för bedömning av vandringshinder är vattendjupet i poolen nedanför trumman, fallhöjden på det utströmmande vattnet, strömhastighet och vattendjup precis innanför utflödet samt fri ände, avståndet mellan trummans ytterkant och den punkt där marken når upp till trummans underdel. Om möjligt görs en uppskattning i vilken grad ett objekt utgör hinder. De olika graderna är: Passerbart hinder, utgör hinder endast vid lågvatten. Partiellt hinder, utgör hinder vi låg och medelflöden. Definitivt vandringshinder, vandring kan inte ske under några förhållanden. Objekt 9 Objekt 8 Objekt 7 Objekt 6 Objekt 5 Objekt 4 Objekt 3 Objekt 2 Objekt kilometer N Figur 2: Översiktsbild för objekt 1-9 i Sörmjöleån (Aflödet). 11

12 Objekt 1 Eventuellt avlopp beläget i Sörmjöleån vid Sörmjöle ( ). Prioriteten är hög för detta objekt. Undersök om det är ett avlopp och om det används. Om det visar sig vara i bruk bör eventuella tillstånd undersökas. Objekt 2 Vattenfall beläget i Sörmjöleån strax nedströms E4. Fallet utgör ett naturligt vandringshinder varför inget förslag på åtgärd ges. Objekt 3 Vattenfall beläget i Sörmjöleån ca tre kilometer uppströms Sörmjöle. Fallet kan vid lågvatten utgöra ett naturligt vandringshinder varför inget förslag på åtgärd ges. 12

13 Objekt 4 Bäverdamm belägen i Sörmjöleån mellan Sörmjöle och Nyland ( ). Bäverdammen utgör vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Prioriteten är hög för detta objekt. Bäverdammens hindrande effekt kan ändras med tiden av de naturliga påverkningar som sker i ett vattendrag som t ex islossning och vårflod. Det är dock svårt att säga när i tiden och om vandringsförhållandena kommer ändras till det positiva för fisken och andra akvatiska organismer i vattendraget. Innan någon åtgärd sätts in måste man bedöma i vilken grad dammen utgör vandringshinder och om en åtgärd är nödvändig för den akvatiska faunan. Vid åtgärd riv ut bäverdammen med hjälp av två personer utrustade med spett och såg. Se till att det blir fri vandringspassage för fisk och övriga akvatiska organismer. Objekt 5 Bäverdamm belägen i Sörmjöleån ca en kilometer nedströms Nyland ( ). Bäverdammen utgör vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Prioriteten är hög för detta objekt. Bäverdammens hindrande effekt kan ändras med tiden av de naturliga påverkningar som sker i ett vattendrag som t ex islossning och vårflod. Det är dock svårt att säga när i tiden och om vandringsförhållandena kommer ändras till det positiva för fisken och andra akvatiska organismer i vattendraget. Innan någon åtgärd sätts in måste man bedöma i vilken grad dammen utgör vandringshinder och om en åtgärd är nödvändig för den akvatiska faunan. Vid åtgärd riv ut bäverdammen med hjälp av två personer utrustade med spett och såg. Se till att det blir fri vandringspassage för fisk och övriga akvatiska organismer. 13

14 Objekt 6 Bäverdamm belägen i Sörmjöleån vid Nyland ( ). Bäverdammen utgör vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Prioriteten är hög för detta objekt. Bäverdammens hindrande effekt kan ändras med tiden av de naturliga påverkningar som sker i ett vattendrag som t ex islossning och vårflod. Det är dock svårt att säga när i tiden och om vandringsförhållandena kommer ändras till det positiva för fisken och andra akvatiska organismer i vattendraget. Innan någon åtgärd sätts in måste man bedöma i vilken grad dammen utgör vandringshinder och om en åtgärd är nödvändig för den akvatiska faunan. Vid åtgärd riv ut bäverdammen med hjälp av två personer utrustade med spett och såg. Se till att det blir fri vandringspassage för fisk och övriga akvatiska organismer. Objekt 7 Ansamling av skrot beläget i Sörmjöleån ca en kilometer uppströms Nyland. Prioriteten är hög för detta objekt. Undersök vart skrotet härrör från. Om möjligt plockas skrotet bort med handkraft för att sedan transporteras till soptipp. 14

15 Objekt 8 Bäverdamm belägen i Sörmjöleån ca två kilometer uppströms Nyland ( ). Bäverdammen utgör vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Prioriteten är hög för detta objekt. Bäverdammens hindrande effekt kan ändras med tiden av de naturliga påverkningar som sker i ett vattendrag som t ex islossning och vårflod. Det är dock svårt att säga när i tiden och om vandringsförhållandena kommer ändras till det positiva för fisken och andra akvatiska organismer i vattendraget. Innan någon åtgärd sätts in måste man bedöma i vilken grad dammen utgör vandringshinder och om en åtgärd är nödvändig för den akvatiska faunan. Vid åtgärd riv ut bäverdammen med hjälp av två personer utrustade med spett och såg. Se till att det blir fri vandringspassage för fisk och övriga akvatiska organismer. Objekt 9 Bäverdamm belägen i Sörmjöleån ca tre kilometer uppströms Nyland ( ). Bäverdammen utgör vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Prioriteten är hög för detta objekt. Bäverdammens hindrande effekt kan ändras med tiden av de naturliga påverkningar som sker i ett vattendrag som t ex islossning och vårflod. Det är dock svårt att säga när i tiden och om vandringsförhållandena kommer ändras till det positiva för fisken och andra akvatiska organismer i vattendraget. Innan någon åtgärd sätts in måste man bedöma i vilken grad dammen utgör vandringshinder och om en åtgärd är nödvändig för den akvatiska faunan. Vid åtgärd riv ut bäverdammen med hjälp av två personer utrustade med spett och såg. Se till att det blir fri vandringspassage för fisk och övriga akvatiska organismer. 15

16 Objekt Objekt 18 Objekt 14 Objekt 13 Objekt 12 Objekt 11 Objekt Objekt 10 Objekt Objekt kilometer N Figur 3: Översiktsbild för objekten i Sågbäcken (10), Tvärbäcken (11), Rödtjärnbäcken (12), NEB-flödet (13-14), Fungnäsbäcken (15-20) och NBC-flödet (21-22). Objekt 10 Heltrumma i betong belägen i Sågbäcken vid Hössjö. På grund av lågt vattendjup, fallhöjd och hög strömhastighet utgör den definitivt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har god potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring. Prioriteten är hög för detta objekt. Diameter 200 cm Längd 7 m Vattendjup 10 cm Fallhöjd 150 cm Fri ände 5 cm Pooldjup 30 cm Vattenhastighet Strömmande Bottentyp Onaturlig Prioritet Hög X-koordinat Y-koordinat

17 Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken här avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/halvtrumma med naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur, dels för att minska vattenhastigheten samt skapa fri vandringsväg för akvatiska organismer. Alternativt kan en heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd väljas. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan. För att höja vattennivån inne i trumman så att vandring kan ske kan man även tröskla nedan trumman. Tröskling brukar dock ses som en tillsvidarelösning och ej slutgiltig. Objekt 11 Ansamling av ris i Tvärbäcken ca 700 meter uppströms utflödet till Sågbäcken. Troligtvis ger riset upphov till ett partiellt vandringshinder. Prioriteten är hög för detta objekt. Platsen bör undersökas noggrannare. Om ansamlingen av ris utgör ett vandringshinder lyfts det bort via handkraft. Objekt 12 Bäverdammen är belägen i Rödtjärnbäcken mellan Hössjö och Överboda ( ). Bäverdammen utgör vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Prioriteten är hög för detta objekt. Bäverdammens hindrande effekt kan ändras med tiden av de naturliga påverkningar som sker i ett vattendrag som t ex islossning och vårflod. Det är dock svårt att säga när i tiden och om vandrings Det är dock svårt förhållandena kommer ändras till det positiva för fisken och andra akvatiska organismer i vattendraget. Innan någon åtgärd sätts in måste man bedöma i vilken grad dammen utgör vandringshinder och om en åtgärd är nödvändig för den akvatiska faunan. Vid åtgärd riv ut bäverdammen med hjälp av två personer utrustade med spett och såg. Se till att det blir fri vandringspassage för fisk och övriga akvatiska organismer. 17

18 Objekt 13 Heltrumma i betong belägen i NEB-flödet nära utloppet till Rödtjärnbäcken. Vattnet rinner under trumman och utgör definitivt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har viss potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring. Prioriteten är medelhög för detta objekt. Diameter - Längd - Vattendjup - Fallhöjd - Fri ände - Pooldjup - Vattenhastighet - Bottentyp - Prioritet Medelhög X-koordinat Y-koordinat Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken här avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/halvtrumma med naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur, dels för att minska vattenhastigheten samt skapa fri vandringsväg för akvatiska organismer. Alternativt kan en heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd väljas. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan. För att höja vattennivån inne i trumman så att vandring kan ske kan man även tröskla nedan trumman. Tröskling brukar dock ses som en tillsvidarelösning och ej slutgiltig. 18

19 Objekt 14 Heltrumma i betong belägen i NEB-flödet uppströms objekt 13. På grund av lågt vattendjup, fallhöjd och hög strömhastighet utgör den definitivt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har viss potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring. Prioriteten är medelhög för detta objekt. Diameter 100 cm Längd 16 m Vattendjup 2 cm Fallhöjd 35 cm Fri ände 10 cm Pooldjup 70 cm Vattenhastighet Strömmande Bottentyp Onaturlig Prioritet Medelhög X-koordinat Y-koordinat Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken här avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/halvtrumma med naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur, dels för att minska vattenhastigheten samt skapa fri vandringsväg för akvatiska organismer. Alternativt kan en heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd väljas. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan. För att höja vattennivån inne i trumman så att vandring kan ske kan man även tröskla nedan trumman. Tröskling brukar dock ses som en tillsvidarelösning och ej slutgiltig. 19

20 Objekt 15 Heltrumma i plåt eller betong belägen i Fungnäsbäcken vid Hössjö. På grund av fallhöjd och hög strömhastighet utgör den partiellt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har god potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring. Prioriteten är hög för detta objekt. Diameter 100 cm Längd 4 m Vattendjup 20 cm Fallhöjd 8 cm Fri ände 0 cm Pooldjup 30 cm Vattenhastighet Strömmande Bottentyp Onaturlig Prioritet Hög X-koordinat Y-koordinat Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken här avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/halvtrumma med naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur, dels för att minska vattenhastigheten samt skapa fri vandringsväg för akvatiska organismer. Alternativt kan en heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd väljas. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan. För att höja vattennivån inne i trumman så att vandring kan ske kan man även tröskla nedan trumman. Tröskling brukar dock ses som en tillsvidarelösning och ej slutgiltig. 20

21 Objekt 16 Heltrumma i plåt belägen i Fungnäsbäcken ca två kilometer uppströms utflödet i Sågbäcken. På grund av fallhöjd och hög strömhastighet utgör den definitivt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har god potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring. Prioriteten är hög för detta objekt. Diameter 120 cm Längd 6 m Vattendjup 20 cm Fallhöjd 50 cm Fri ände 0 cm Pooldjup 50 cm Vattenhastighet Stråk-fors Bottentyp Onaturlig Prioritet Hög X-koordinat Y-koordinat Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken här avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/halvtrumma med naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur, dels för att minska vattenhastigheten samt skapa fri vandringsväg för akvatiska organismer. Alternativt kan en heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd väljas. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan. För att höja vattennivån inne i trumman så att vandring kan ske kan man även tröskla nedan trumman. Tröskling brukar dock ses som en tillsvidarelösning och ej slutgiltig. 21

22 Objekt 17 Heltrumma alt. damm belägen i Fungnäsbäcken ca två kilometer uppströms utflödet i Sågbäcken. På grund av fallhöjd och hög strömhastighet utgör den partiellt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har god potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring. Prioriteten är hög för detta objekt. Diameter 130 cm Längd 3 m Vattendjup 20 cm Fallhöjd 40 cm Fri ände 10 cm Pooldjup 20 cm Dammkrön 70 cm Vattenhastighet Stråk-fors Bottentyp Onaturlig Prioritet Hög X-koordinat Y-koordinat Om det är en trumma och/eller en damm framgår inte av inventeringen varför noggrannare undersökning behövs. Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken här avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/halvtrumma med naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur, dels för att minska vattenhastigheten samt skapa fri vandringsväg för akvatiska organismer. Alternativt kan en heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd väljas. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan. För att höja vattennivån inne i trumman så att vandring kan ske kan man även tröskla nedan trumman. Tröskling brukar dock ses som en tillsvidarelösning och ej slutgiltig. 22

23 Objekt 18 Heltrumma i plåt eller betong belägen i Fungnäsbäcken ca fyra kilometer uppströms utflödet i Sågbäcken. På grund av fallhöjd och hög strömhastighet utgör den partiellt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har god potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring. Prioriteten är bara medelhög för detta objekt då det ligger långt upp i systemet. Diameter 100 cm Längd 7 m Vattendjup 10 cm Fallhöjd 20 cm Fri ände 10 cm Pooldjup 40 cm Vattenhastighet Strömmande Bottentyp Onaturlig Prioritet Medelhög X-koordinat Y-koordinat Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken här avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/halvtrumma med naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur, dels för att minska vattenhastigheten samt skapa fri vandringsväg för akvatiska organismer. Alternativt kan en heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd väljas. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan. För att höja vattennivån inne i trumman så att vandring kan ske kan man även tröskla nedan trumman. Tröskling brukar dock ses som en tillsvidarelösning och ej slutgiltig. 23

24 Objekt 19 Heltrumma i plåt belägen i Fungnäsbäcken ca fem kilometer uppströms utflödet i Sågbäcken. På grund av lågt vattendjup, fallhöjd och hög strömhastighet utgör den definitivt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har god potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring. Prioriteten är bara medelhög för detta objekt då det ligger långt upp i systemet. Diameter 70 cm Längd 8 m Vattendjup 5 cm Fallhöjd 30 cm Fri ände 30 cm Pooldjup 60 cm Vattenhastighet Strömmande Bottentyp Onaturlig Prioritet Medelhög X-koordinat Y-koordinat Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken här avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/halvtrumma med naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur, dels för att minska vattenhastigheten samt skapa fri vandringsväg för akvatiska organismer. Alternativt kan en heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd väljas. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan. För att höja vattennivån inne i trumman så att vandring kan ske kan man även tröskla nedan trumman. Tröskling brukar dock ses som en tillsvidarelösning och ej slutgiltig. 24

25 Objekt 20 Heltrumma i plåt belägen i Fungnäsbäcken ca fem kilometer uppströms utflödet i Sågbäcken. På grund av lågt vattendjup och fallhöjd utgör den definitivt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har god potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring. Prioriteten är bara medelhög för detta objekt då det ligger långt upp i systemet. Diameter 50 cm Längd 8 m Vattendjup 3 cm Fallhöjd 20 cm Fri ände 20 cm Pooldjup 5 cm Vattenhastighet Lugnt Bottentyp Onaturlig Prioritet Medelhög X-koordinat Y-koordinat Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken här avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/halvtrumma med naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur, dels för att minska vattenhastigheten samt skapa fri vandringsväg för akvatiska organismer. Alternativt kan en heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd väljas. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan. För att höja vattennivån inne i trumman så att vandring kan ske kan man även tröskla nedan trumman. Tröskling brukar dock ses som en tillsvidarelösning och ej slutgiltig. 25

26 Objekt 21 Heltrumma i plåt eller betong belägen i NBC-flödet ca 500 meter uppströms utflödet i Fungnäsbäcken. På grund av lågt vattendjup och hög strömhastighet utgör den partiellt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har viss potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring. Prioriteten är medelhög för detta objekt. Diameter 40 cm Längd 6 m Vattendjup 5 cm Fallhöjd 0 cm Fri ände 0 cm Pooldjup 25 cm Vattenhastighet Strömmande Bottentyp Onaturlig Prioritet Medelhög X-koordinat Y-koordinat Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken här avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/halvtrumma med naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur, dels för att minska vattenhastigheten samt skapa fri vandringsväg för akvatiska organismer. Alternativt kan en heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd väljas. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan. För att höja vattennivån inne i trumman så att vandring kan ske kan man även tröskla nedan trumman. Tröskling brukar dock ses som en tillsvidarelösning och ej slutgiltig. 26

27 Objekt 22 Heltrumma i betong belägen i NBC-flödet ca 900 meter uppströms utflödet i Fungnäsbäcken. På grund av lågt vattendjup, fallhöjd och hög strömhastighet utgör den partiellt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har viss potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring. Prioriteten är medelhög för detta objekt. Diameter 80 cm Längd 15 m Vattendjup 5 cm Fallhöjd 5 cm Fri ände 5 cm Pooldjup 15 cm Vattenhastighet Strömmande Bottentyp Onaturlig Prioritet Medelhög X-koordinat Y-koordinat Helst bör heltrumman ersättas med en bro/halvtrumma med naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur, dels för att minska vattenhastigheten samt skapa fri vandringsväg för akvatiska organismer. Alternativt kan en heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd väljas. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan. 27

28 Slutord Sörmjöleåns vattensystem är kraftigt påverkat av mänsklig aktivitet vilket bl.a. en stor mängd diken (200), vägtrummor (27), vattenuttag (17) och en stor andel rätning (25 %) visar. Trots detta finns ett flertal naturvärden bevarade i form av kvillområden (2), vattenfall (2), hällar (8), forsnackar (8), bäckraviner, nipor (2), korvsjö (1), lekbottnar (5) samt meandring (485 m). I jämförelse med närliggande vattendrag i liknande storlek har Sörmjöleån ett högt värde ur naturvårdsynpunkt. Detta bekräftas delvis av en bottenfaunaundersökning av fem kustmynnande vattendrag under hösten 2004 samt ett översiktsfiske där bl.a. stora mängder av Stensimpa, som är upptagen i habitatdirektivet, fångades samt Flodnejonöga som är starkt hotad enligt rödlistan. Det man måste tänka på vid återställningsarbetet är att marken i huvudsak kan bestå av finpartikulärt material vilket kan leda till sedimenttransport ut i vattendragen som slammar igen lekbottnar. Därför krävs noggrann planering samt att största försiktighetsåtgärder tas innan restaurering utförs. Att säga vad den ekonomiska kostnaden blir i varje enskilt fall är svårt. En upphandling för varje objekt måste göras där man tar med eventuell projekteringskostnad, personalkostnad, grävkostnad, trum-/brokostnad. Ekonomiska bidrag till restaureringar som man kan söka är bl. a. fiskevårdsmedel hos länsstyrelsen, EU-bidrag samt naturvårdsmedel (statsbidrag) som kommunen på egen hand eller med andra aktörer kan söka hos länsstyrelsen. Satsningen med naturvårdsmedel pågår under och man kan få bidrag upp till 50 % av den totala kostnaden. Vägförvaltare samt skogsbolag kan också gå in och delfinansiera restaureringar av t.ex. fellagda trummor. Biotopvårdsplanen kan utnyttjas av fiskevårdsområden, markägare, vägförvaltare, kommuner, skogsbolag och andra intressenter. De bör, i den mån det är möjligt, samverka i de frågeställningar som berör Sörmjöleån. Tack till Marie Andersson, Rebecca Möller, Veronica Stenberg, Johan Svanborg och Barbro Waldenström som inventerat Sörmjöleåns vattensystem och därmed samlat in grundmaterial till denna biotopvårdsplan. Alla fotografier i denna rapport kommer från nämnda inventerare. 28