Biotopvårdsplan 2004 Gvorrsjöbäcken

Transkript

1 Biotopvårdsplan 2004 Gvorrsjöbäcken

2 Förord I Västerbottens län är flertalet av vattendragen kraftigt påverkade av mänskliga aktiviteter. I en del vattendrag har detta lett till stora negativa konsekvenser för de arter som lever i eller vid vattendragen. Faktorer som kraftigt påverkat livet i vattendragen är bl.a. dammar, vägtrummor, dikningar, rätningar, försurning, utsläpp, överfiske och flottledsrensningar. De negativa konsekvenser för de arter som lever i vattendragen utgörs bl.a. försämrade och begränsade livsmiljöer, oönskade konkurrensförhållanden, utslagning av arter, förstörda reproduktionsområden, genetisk utarmning, mm. På sikt kan detta leda till utarmning av våra vattensystem. För att få en översiktlig bild av tillståndet i och kring våra vattendrag startades 1998 inventeringsprojektet Skog och Vatten i Västerbotten län, numera projektet Skoglig vattenmiljö. Projektet är ett samarbete mellan Länsstyrelsen, Skogsvårdsstyrelsen, Länsarbetsnämnden, respektive arbetsförmedling, kommuner samt ideella organisationer och verkar för bevarandet och skyddandet av skogliga vattenmiljöer. Syftet är att inventera utvalda vattendrag och deras närmiljö på skogliga och akvatiska uppgifter, biologiska värden samt graden av mänsklig påverkan. Detta skall i sin tur leda till att skapa goda livsmiljöer för alla land- och vattenlevande organismer i och omkring mindre vattendrag. Syftet med biotopvårdsplanen är att utifrån underlagsmaterialet från projektet Skoglig vattenmiljö föreslå vilka restaureringsåtgärder som behövs för att återställa vattendraget till naturligare förhållanden. Mänsklig påverkan som haft en negativ inverkan på vattendragets djurliv är föreslagna som restaureringsobjekt i biotopvårdsplanen och bör på sikt åtgärdas. Biotopvårdsplanen kan utnyttjas av fiskevårdsområden, markägare, vägförvaltare, kommuner och andra intressenter som ett underlag till framtida restaureringsprojekt. Biotopvårdsplanen är inriktad mot vandringshinder. Mattias Sundqvist Kontaktpersoner: Projekt skoglig vattenmiljö Mattias Sundqvist (Länsstyrelsen) Göran Lindberg (Skogsvårdsstyrelsen) Biotopvårdsplanen: Mattias Sundqvist (Länsstyrelsen)

3 Innehållsförteckning PÅVERKAN I VÅRA VATTENDRAG... 4 BIOTOPVÅRD... 6 LAGSTIFTNING OCH TILLSTÅND... 8 GVORRSJÖBÄCKEN... 9 Allmän beskrivning av huvudflöde och biflöden... 9 ÅTGÄRDSOBJEKT LÄNGS GVORRSJÖBÄCKENS VATTENSYSTEM Åtgärdsobjekt Åtgärdsobjekt Åtgärdsobjekt Åtgärdsobjekt Åtgärdsobjekt Åtgärdsobjekt Åtgärdsobjekt Åtgärdsobjekt Åtgärdsobjekt Åtgärdsobjekt Åtgärdsobjekt SLUTORD... 22

4 Påverkan i våra vattendrag Vattendragen runt om i världen har under lång tid utsatts för förändringar utifrån mänskliga aktiviteter. I Sverige går det att spåra effekter av människans framfart redan från järnåldern via förhöjt ph-värde i vattendragen. Detta berodde på att neutraliserande ämnen frigjordes och lakades ut som en följd av den ökade avskogningen och svedjebruket. Var hittar vi opåverkade och orörda vattendrag i vårt land? Svaret är troligtvis; ingenstans! Det vi idag ser som naturliga vatten har antagligen påverkats av mänsklig aktivitet på något vis under historiens gång. En viktig sak att ha i åtanke är att effekter av mänsklig aktivitet inte bara förekommer i själva vattendraget utan även påverkan i omgivande avrinningsområde kan leda till stora förändringar för bland annat vattenkemi och hydrologi. De största förändringarna av vattendragen i vårt land härrör främst från skogsbruk, jordbruk och vattenkraftsutnyttjande. I avsnitten som följer sker en beskrivning i grova drag över olika påverkansformer med viss inriktning mot norrländska vattendrag. Skogsbruk Nästan alla vattendrag i Sverige har påverkats direkt eller indirekt av skogsbruk. Redan vid järnålderns avskogning och svedjebruk förändrades vattenkemin genom förhöjt ph-värde. Detta kan dock anses vara en positiv påverkan jämfört med sentida avverkningar, skogsdikningar och flottledsrensningar m.m. Avverkning av skog medför ofta stora förändringar i vattnets hydrologi och kemi. Borttagande av träden orsakar bland annat minskad avdunstning vilket avspeglar sig i förhöjd årsavrinning och ökade flödesvariationer. En vanlig följdeffekt av detta är att läckaget av näringsämnen blir högre samt att erosionen ökar. Ett vanligt problem vid avverkning är bortagande av skyddsbården närmast vattendraget. Detta kan ge stora konsekvenser genom bland annat kraftigt förhöjda variationer i vattentemperatur, både års- och dygnsvis, på grund av att in- och utstrålning ökar. Många arter är också beroende av överhängande vegetation som skydd mot bland annat rovdjur. Dagens skogsbruk bedrivs till stora delar av stora, tunga traktorer vilka beroende på jordart kan orsaka sår i marklagren. Det är relativt vanligt att maskinerna körs rakt genom vattendragen vilket allt som oftast ger upphov till erosion av minerogent material vilket i sin tur leder till grumling av vattnet. Liknande effekter kan även uppstå vid markberedning då fårorna läggs för nära vattendragen. Under mitten av 1800-talet började den svenska skogsindustrin att expandera kraftigt vilket ökade behovet av att frakta timmer från inland till kust, där sågarna oftast var belägna. Infrastrukturen var vid den här tiden av ringa storlek och betydelse vilket medförde att vattendragen kom att utnyttjas som transportväg genom flottning av timret. Flottningsepoken varade ända fram till mitten av 1900-talet då man mer och mer övergick till att transportera timret på lastbilar. I vattendragen fanns det dock en hel del hinder för stockarnas framfart på dess väg mot kustens sågverk. I Norrlands inland är rinnande vatten i regel mycket sten- och blockrika vilket gjorde det nödvändigt med stora investeringar för att timret inte skulle bromsas upp eller fastna på sin väg nedströms. För att råda bot på detta problem lades stora resurser på att

5 rensa vattendragen från dessa hinder. I vissa fall var det omöjligt att få bort all sten vilket föranledde grävande av helt nya fåror samt byggande av trärännor vilket gjorde det möjligt att leda vattnet förbi forsar och fall. Det var också av stor vikt att vattnet kanaliserades för att ge vattnet ett större djup och högre hastighet. En av de vanligaste åtgärderna för detta var att bygga ledarmar av olika slag för att styra vattnet mot huvudfåran. Dikning Redan från mitten av 1800-talet finns uppgifter på att skogsdikning förekom, om än i liten skala. Den första kraftiga expansionen kom i början av 1900-talet som en följd av att den norrländska förbudslagen trädde i kraft. Den nya lagen innebar att skogsbolagen förlorade möjligheten att köpa in ny mark vilket i sin tur föranledde ökad skogsdikning, eftersom man var tvungen att öka produktionen på den befintliga marken. En ny topp i dikningshistorien inträffade under 1930-talets krisår. Vid den här tiden tillkom en dikeslängd av ca 8000 km per år. Orsaken till uppgången var att dikning ingick i en rad av åtgärder för att minska den stora arbetslösheten som rådde under denna period. Under och 1980-talet kom återigen dikningsintensiteten att öka. Det var nämligen då skogsbolagen främst i Norrland började använda sig av skyddsdikning 1. En följd av dikning i skogs- och myrmark kan vara sänkta ph- och alkalinitetsvärden. Detta är dock ett initialt problem då det i förlängningen oftast sker en höjning utifrån normala värden. Orsaken är att mineraliseringen ökar i de tidigare vattenmättade marklagren varpå buffrande ämnen lakas ut. En annan vanlig effekt av dikning är att läckaget av näringsämnen och då främst olika kvävefraktioner ökar under ett antal år. Under själva dikningsprocessen är det även vanligt med kraftig uttransport av material. Består den dikade marken av finkorniga jordarter kan förhöjd uttransport ske under en lång tid, annars brukar det avta efter ca ett halvt år. Mer långsiktiga problem är höga och kortvariga flödestoppar samt minskad nivå på lägstaflöden vilket kan leda till bottenfrysning eller uttorkning av lekbottnar. Dikning och rätning av själva vattendragen har också varit vanligt förekommande vilket har medfört att biotoper som bildats under årtusenden gått förlorade. Jordbruk Jordbrukets påverkan på vattendrag har förekommit under lång tid. Den kanske mest markanta modifieringen när det gäller vatten ägde rum på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Det var nämligen då de flesta sjösänkningar och utdikningar ägde rum, i syfte att erövra ny odlingsmark. Med jordbruk följer ett diffust läckage av näringsämnen från främst odlingsmarken men även från punktkällor som gödselhögar m.m. Detta är ett problem främst i landets sydliga och mellersta delar men kan lokalt ge upphov till störningar även i Norrland. Ett annat problem är erosion av finkornigt minerogent material som är vanligt förekommande i anslutning till jordbruksmark. Vid vårflod och kraftiga regn transporteras dessa partiklar ut i vattendragen, främst via diken men även från strandzonen. Detta uppträder särskilt då en skyddande bård av buskar och träd saknas vilket är vanligt vid jordbruksmark. Andra orsaker till erosion kan vara att marken används till betande djur vilket kan leda till skador i den sammanhållande markvegetationen. 1 Denna form av dikning går ut på att sänka en, på grund av avverkning, förhöjd grundvattenyta.

6 Hur påverkas det biologiska livet Hur och i vilken grad olika former av mänskliga aktiviteter påverkar ekosystemen i vattendrag är en mycket komplex fråga. Nedan följer dock en beskrivning i grova drag över hur olika effekter av mänsklig påverkan kan inverka på det biologiska livet. Vid erosion i ostörda vatten frigörs relativt små mängder partikulärt material. Däremot vid mänsklig påverkan i form av jordbruk, skogsbruk och vägbyggnationer m.m. kan stora mängder frigöras. Bottenfauna, som utvecklats i relativt klara vatten, kan därmed ta stor skada; antingen genom direkt påverkan såsom skador på andningsorgan och fångstanordningar eller indirekt via resurs- och/eller habitatförstörelse. Vissa fjäder- och mygglarver kan dock gynnas vid uttransport av organiskt material. Hos fisk är det främst rom och gulesäcksyngel som drabbas vid tillförsel av finkornigt material. Detta eftersom lekbottnar täpps igen och hindrar vattengenomströmning vilket får till följd att syrebrist uppstår. Ökade mängder näringsämnen i vattendragen kan till en viss gräns medföra en positiv inverkan på artrikedom och abundans genom ökning av algproduktion och annan växtlighet vilket i sin tur skapar föda och skydd för olika former av bottenfauna. Vissa arter är dock anpassade till naturligt låga näringsförhållande. Dessa arter kan därför konkurreras ut då det förekommer näringsläckage. Vandringshinder kan förekomma i ett flertal former, exempelvis vägtrummor, kvarn-, flottnings- och kraftverksdammar. Gemensamt för dessa är att de på något vis hindrar akvatiska organismer från att röra sig fritt inom och till/från vattendragen. Akvatiska insekter sprider sig ofta genom att drifta 2 under larvstadiet och genom att flyga under adultstadiet. Men många förflyttar sig även upp- och nedströms genom att krypa på bottnen. När det gäller fisk så är många strömlevande, men även sjölevande, arter beroende av fria vandringsvägar vid födosök, reproduktion och för att kunna återkolonisera områden där de av någon anledning blivit utslagna. Vandringshinder medför följaktligen att vattendragen delas upp i allt mindre ekologiskt fungerande avsnitt. Biotopvård Vandringshinder Denna plan är i huvudsak inriktad mot återställningsåtgärder av vandringshinder, ett av de större problemen i många vattendrag. Att åtgärda ett vandringshinder kräver noggranna förberedelser för att fastställa vilken lösning som bäst gynnar vattenlevande organismer långsiktigt. Många åtgärder är relativt enkla att utföra och en liten insats kan ge stor förbättring. De vanligaste vandringshindren är vägpassager, vägtrummor och dammar. För att undvika att dessa blir hindrande för de arter som lever i och längs vattendragen bör broar eller halvtrummor anpassande efter vattendragets naturliga bredd användas. De ger en naturlig bäckbotten samt naturlig vattenhastighet. Rundtrumman, som idag är den vanligast förekommande konstruktionen, leder ofta till vandringsproblem för fisk och andra vattenlevande organismer. Ett problem är att det ofta blir för hög vattenhastighet genom trummorna, dels beroende på en låg friktion mot trumbotten, dels att trummor med för liten diameter valts och slutligen att en alltför kraftig lutning förekommer. Ett annat problem är att trumman ofta läggs så att det 2 Drift betyder att individen flyter med strömmen bl.a. för att finna nya födosöksplatser.

7 bildas ett fall vid utloppet vilket försvårar vandringen för fisk och andra vattenlevande organismer. Den höga strömhastigheten kan också leda till att vattnet eroderar bäckbottnen nedströms trumman vilket skapar ett hindrande fall. Som förebyggande åtgärd kan stenar läggas nedströms vägtrumman, s.k. tröskling, för att förbättra uppvandringen för fisk. Trösklingen bör ses som en tillfällig lösning då den ofta spolas bort vid upprepade högfloden. Ett alternativ till bro/halvtrumma är att anlägga en heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd. Den undre delen av trumman grävs ned i bottenmaterialet för att erhålla en naturlig bottenstruktur samt lägre vattenhastighet. Målsättningen skall vara att byta ut en rundtrumma mot en bro eller halvtrumma. Under vägar med hög trafikintensitet skall landpassager för utter och andra däggdjur finnas som möjliggör att dessa kan passera utan att riskera bli påkörda. Vid lite större vattendrag, framförallt där en damm utgör vandringshinder kan en annan utväg än utrivning vara att uppföra en fisktrappa. Det är dock oftast en betydligt dyrare affär och förmodligen mindre effektiv avseende fiskvandring. Naturliga vandringshinder ska inte åtgärdas, då dessa är en naturlig del av vattensystemet. Emellertid, kan det ibland vara svårt att avgöra om hindret är naturligt eftersom omgrävningar, rätningar och sprängningar kan ha förekommit längs vattendragen. Skyddszoner Träd- och buskbårder längs vattendragen skyddar mot näringsläckage och erosion genom rötternas näringsupptag och bindande av material. En annan viktig funktion är att träden ger skugga åt bäcken vilket leder till de lägre och mer normala temperaturfluktuationer som vattendragens flora och fauna har en naturlig anpassning till. Vissnade löv och andra växtdelar som faller ner i vattnet fungerar som en viktig bas för många av bäckens insekter vilka i sin tur står på fisken meny. Lekbottnar För att en lekbotten ska fungera tillfredsställande krävs att olika variabler samverkar. För det första bör bottenmaterialet ha en diameter på ca 5-50 mm med inslag av större stenar och block. Vattenhastigheten ska vara strömmande (ca 0,7 m/s) och genomströmma bottenmaterialet så romkornen får tillräckligt med syre. Beskuggning från träd och buskar är en annan viktig sak då detta bl.a. ger skydd åt lekfisken. Då många av våra vattensystem är starkt påverkade av eroderat finmaterial från dikningar och andra mänskliga aktiviteter har det fått till följd att många lekbottnar har slammat igen. För att återskapa skadade lekbottnar finns det olika metoder att använda sig av: Bortsållning av finmaterial genom krattning och grävning för att lyfta underliggande lekgrus. Utläggning av nytt lekgrus. Flottledsåterställning Flottledsrestaurering är en biotopvårdsåtgärd som syftar till att återställa flottledspåverkade vattendrag till ett förhållande som liknar det före rensningen. Rensningarna gav homogena sträckor som förmodligen missgynnat den ursprungliga biologiska mångfalden. Det kanalliknande utseende en bäck får till följd av rensningar medför att uppehållstiden för organiskt material minskar och transporteras bort utan att ha kommit det biologiska livet till godo. Revirhävdande fiskar, såsom öring, förlorar sina ståndplatser samt lekbottnar vilket har fått

8 till följd att tätheten av dessa arter har minskat. Flottledsrestaurering utförs vanligtvis med hjälp av grävmaskin för att lägga tillbaka material som tidigare schaktats upp längs sidorna. I vissa fall kan även gamla torrlagda vattendragssträckor öppnas upp. Diken Sedimentförande diken är svåra att åtgärda men genom att lägga igen diket närmast mynning eller skapa en sedimentationsbassäng minskas sedimenttransporten. Nackdelen med dessa grävarbeten är att de kan orsaka en tillfällig ökad sedimentationstransport och att sedimentationsbassängen måste underhållas. Nya dikningar bör noga övervägas eftersom de kan orsaka negativa konsekvenser i vattendragen. Tillstånd krävs för nya diken och dessutom bör rensningar av gamla diken anmälas till länsstyrelsen. Transportabla broar ska helst användas av skogsmaskiner vid vattendragsöverfarter för att förhindra körskador. I strandzonen ska försiktighetsåtgärder vidtas för att minimera körskador vilka kan leda till sedimenttransport till vattendragen. Om sådana uppkommer bör skyddsåtgärder användas för att förhindra sedimenttransport. Lagstiftning och tillstånd Att tänka på innan åtgärder i vattendrag utförs: Samråd skall ske med länsstyrelsen, markägare och enskilda berörda. Söka eventuella tillstånd enligt Miljöbalken, Fiskelagstiftningen och Kulturminneslagen. (Dessa punkter gäller även föreslagna åtgärder i Gvorrsjöbäckens vattensystem)

9 Gvorrsjöbäcken N Gvorrsjöbäckens vattenlinje Gvorrsjöbäckens avrinningsområde kilometer Allmän beskrivning av huvudflöde och biflöden Gvorrsjöbäcken (AV-flödet) 8,5 km Huvudfåran domineras av lugnflytande sträckor med inslag av strömmande och forsande partier. Bottensubstratet består i huvudsak av finmaterial förutom grus, sten och block där vattenhastigheten är högre. Bitvis förekommer täta bestånd av fontinalis-mossor. Loppet är mestadels slingrande men även meandrande sträckor förekommer. Beskuggningen är god och frekvensen död ved är stor. Ett flertal potentiella lekbottnar har registrerats under inventeringen. Mynnande diken uppgår till 25 stycken. Två trummor finns registrerade men ingen av dom anses utgöra någon form av vandringshinder. Nördsjöbäcken (AVC-flödet) 1,5 km Bäcken domineras av lugnflytande vatten med inslag av ström och fors. Bottenstrukturen består i huvudsak av finmaterial med relativt stora inslag av grus, sten och block. Bottenvegetation är sparsamt förekommande. Beskuggningen är god. Sju gamla diken mynnar i bäcken. Blockrika områden har en sammanlagd sträcka av 250 meter. Fem vägtrummor är registrerade. Skyddszon finns efter hela bäcken. Det dominerande markslaget 0-20 meter från bäcken är produktiv skogsmark (ca 80 %). Brukad och igenväxande åkermark bidrar med en femtedel. Bäcken har förutsättningar som lek- och uppväxtområde för laxartad fisk.

10 Risbäcken, Innanmarksbäcken och Torrsjöbäcken (AVE-flödet) 5 km Lugnflytande vatten dominerar men inslag finns av ström och fors. Bottenstrukturen består mestadels av finmaterial med viss förekomst av sten, grus och block. Förekomsten av trådliknande mossor är god. Vissa delar av flödet är rätade. Det finns 39 mynnande diken registrerade. Blockrika sträckor är relativt vanliga. I Risbäcken har en lekbotten hittats. Andra naturvärden som förekommer är forsnacke och korvsjö. Två vägtrummor har inventerats. Ingen av dessa har bedömts utgöra någon form av vandringshinder. Produktiv skogsmark är det dominerande markslaget i bäckens närområde (0-20 meter). Femton procent består av brukad och igenväxande åkermark. Flödet har mycket bra förutsättningar som lek- och uppväxtområde för laxartad fisk. Svarttjärnsbäcken (AVEA-flödet) 0,5 km Bäcksträckan är kort med mestadels lugnflytande vatten och finkornigt bottenmaterial. Bäcken har intressant vegetation tack vare utströmningsområden vid bäckravin. Tillströmmande diken saknas. En hindrande vägtrumma har registrerats i bäckens utflöde till Gvorrsjöbäcken. Djup, bredd, strömhastighet och bottenmaterial visar stor variation och bidrar till många olika miljöer på en relativt kort sträcka. Bäcken har viss potential som lek- och uppväxtområde för laxartad fisk. Arrmyrbäcken (AVED-flödet) 2,7 km Bäcken domineras nästan helt av lugnflytande sträckor med finmaterial som bottensubstrat. Hela 26 diken mynnar i flödet. Fem vägtrummor har inventerats varav tre anses utgöra någon form av vandringshinder för fisk och/eller andra akvatiska organismer. Knappt hälften av omgivande (0-20 meter) mark utgörs av brukad eller igenväxande åkermark. En fjärdedel av bäcken saknar skyddszon. Bäcken har dålig potential som lek- och uppväxtområde för laxartad fisk. Bursjöbäcken (AVEDA-flödet) 1,3 km Bäcken består mestadels av lugnflytande sträckor men inslag av strömpartier förekommer. Bottensubstratet utgörs av finmaterial förutom några blockrika avsnitt. Bottenvegetationen är sparsam. Medeldjupet är endast 10 centimeter. Tio diken mynnar i vattendraget. Fyra vägtrummor har inventerats varav tre anses utgöra någon form av vandringshinder för fisk och/eller andra akvatiska organismer. Närområdet består i huvudsak av produktiv skogsmark med inslag av jordbruksmark. Skyddszonen är intakt efter hela bäcken. Bäcken har viss potential som lek- och uppväxtområde för laxartad fisk. Lerbäcken (AVG-flödet) 2,3 km Förutom en strömsträcka på ca 150 meter finns endast lugnflytande partier. Följaktligen domineras bottensubstratet av finmaterial. Antalet mynnande diken uppgår till 32 stycken. Sex stycken vägtrummor har inventerats varav två bedöms som hindrande för fisk och/eller andra akvatiska organismer. Nästan 80 % av närområdet (0-20 meter) består av igenväxande och brukad åkermark där skyddszon saknas till stora delar.

11 Åtgärdsobjekt längs Gvorrsjöbäckens vattensystem Som underlag vid bedömningen huruvida ett objekt utgör vandringshinder eller ej används de bilder och mått som är tagna under inventeringsarbetet inom projektet Skoglig vattenmiljö. Vanligtvis handlar det om fellagda vägtrummor men även dammar av olika slag. De mått som används för bedömning av vandringshinder är vattendjupet i poolen nedanför trumman, fallhöjden på det utströmmande vattnet, strömhastighet och vattendjup precis innanför utflödet samt fri ände, avståndet mellan trummans ytterkant och den punkt där marken når upp till trummans underdel. Om möjligt görs en uppskattning i vilken grad ett objekt utgör hinder. De olika graderna är: Passerbart hinder, utgör hinder endast vid lågvatten. Partiellt hinder, utgör hinder vi låg och medelflöden. Definitivt vandringshinder, vandring kan inte ske under några förhållanden. Åtgärdsobjekt 1 Två heltrummor belägna i Nördsjöbäcken. Uppgifter om vattendjup, fallhöjd och foto m.m. saknas. Framkomligheten bör därför undersökas mer noggrant då bäcken har potential som lek- och uppväxtområde för laxartad fisk. Diameter 80 Längd 8 Vattendjup - Fallhöjd - Fri ände - Pooldjup - Vattenhastighet Lugnt Bottentyp Onaturlig Flöde vid inventering Medel Prioritet Låg X-koordinat Y-koordinat Åtgärdsobjekt 1 Nördsjöbäcken ÊÚ meter N

12 Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan. Åtgärdsobjekt 4 ÊÚ Arrmyrbäcken Åtgärdsobjekt 2 ÊÚ ÊÚ Åtgärdsobjekt meter N Åtgärdsobjekt 2 Heltrumma i betong belägen i Arrmyrbäcken. På grund av lågt vattendjup och fallhöjd utgör den definitivt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har dålig potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring vilket gör att objektet har låg prioritet.

13 Diameter 10 Längd 7 m Vattendjup 2 cm Fallhöjd 35 cm Fri ände Pooldjup 2 Vattenhastighet Lugnt Bottentyp Onaturlig Flöde vid inventering Medel Prioritet Låg X-koordinat Y-koordinat Bild 1: Åtgärdsobjekt 2 nedströms sett. (AVED 1) Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan. Åtgärdsobjekt 3 Heltrumma i betong belägen i Arrmyrbäcken. På grund av lågt vattendjup och fallhöjd utgör den partiellt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har dålig potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring vilket gör att objektet har låg prioritet. Diameter 10 Längd 6 m Vattendjup 2 cm Fallhöjd 3 Fri ände Pooldjup 5 Vattenhastighet Strömmande Bottentyp Onaturlig Flöde vid inventering Medel Prioritet Låg X-koordinat Y-koordinat Bild 2: Åtgärdsobjekt 3 nedströms sett. (AVED 2)

14 Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan. Åtgärdsobjekt 4 Heltrumma i betong belägen i Arrmyrbäcken. På grund av lågt vattendjup utgör den partiellt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har dålig potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring vilket gör att objektet har låg prioritet. Bild 3: Åtgärdsobjekt 4 nedströms sett. (AVED 5) Diameter 6 Längd 4 m Vattendjup 5 cm Fallhöjd Fri ände Pooldjup 1 Vattenhastighet Lugnt Bottentyp Onaturlig Flöde vid inventering Medel Prioritet Låg X-koordinat Y-koordinat Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan.

15 Åtgärdsobjekt 7 ÊÚ ÊÚ Åtgärdsobjekt 6 Bursjöbäcken Åtgärdsobjekt 5 ÊÚ meter N Åtgärdsobjekt 5 Heltrumma i betong belägen i Bursjöbäcken. På grund av att vattnet rinner under trumman utgör den troligtvis ett definitivt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har viss potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring vilket gör att objektet har medelhög prioritet. Bild 4: Åtgärdsobjekt 5 nedströms sett. (AVEDA 1) Diameter 6 Längd 6 m Vattendjup Fallhöjd 1 Fri ände 5 Pooldjup 1 Vattenhastighet - Bottentyp Onaturlig Flöde vid inventering Medel Prioritet Medelhög X-koordinat Y-koordinat

16 Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan. Åtgärdsobjekt 6 Heltrumma i plåt och betong belägen i Bursjöbäcken. På grund av att vattnet delvis rinner under trumman utgör den troligtvis ett partiellt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har viss potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring vilket gör att objektet har medelhög prioritet. Diameter 4 Längd 8 m Vattendjup 7 cm Fallhöjd Fri ände Pooldjup 25 cm Vattenhastighet Lugnt Bottentyp Onaturlig Flöde vid inventering Medel Prioritet Medel X-koordinat Y-koordinat Bild 5-6: Åtgärdsobjekt 6 uppströms respektive nedströms sett. (AVEDA 5) Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan.

17 Åtgärdsobjekt 7 Heltrumma i betong belägen i Bursjöbäcken. På grund av att vattnet rinner under trumman utgör den troligtvis ett definitivt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har viss potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring vilket gör att objektet har medelhög prioritet. Bild 7: Åtgärdsobjekt 7 nedströms sett. (AVEDA 6) Diameter 6 Längd 4 m Vattendjup 2 cm Fallhöjd 5 cm Fri ände Pooldjup 2 Vattenhastighet Lugnt Bottentyp Onaturlig Flöde vid inventering Medel Prioritet Medel X-koordinat Y-koordinat Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan.

18 Åtgärdsobjekt 8 ÊÚ Svarttjärnbäcken meter N Åtgärdsobjekt 8 Heltrumma i betong belägen i Svarttjärnbäcken. Trumman är raserad och utgör troligtvis ett definitivt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har viss potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring vilket gör att objektet har medelhög prioritet. Diameter 4 Längd 5 m Vattendjup 5 cm Fallhöjd Fri ände Pooldjup 4 Vattenhastighet Lugnt Bottentyp Onaturlig Flöde vid inventering Medel Prioritet Medel X-koordinat Y-koordinat

19 Bild 8: Åtgärdsobjekt 8 nedströms sett. (AVEA1) Bild 9: Åtgärdsobjekt 8 uppströms sett Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan. ÊÚ ÊÚ Åtgärdsobjekt 10 Åtgärdsobjekt 9 Lerbäcken Gvorrsjön N meter

20 Åtgärdsobjekt 9 Heltrumma i betong belägen i Lerbäcken. På grund av att vattnet mestadels rinner under trumman utgör den troligtvis ett definitivt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har låg potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring vilket gör att objektet har låg prioritet. Bild 10: Åtgärdsobjekt 9 nedströms sett. (AVG 9) Diameter 15 Längd 4 m Vattendjup Fallhöjd Fri ände 20 Pooldjup 5 Vattenhastighet Strömmande Bottentyp Onaturlig Flöde vid inventering Medel Prioritet Låg X-koordinat Y-koordinat Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan. Åtgärdsobjekt 10 Heltrumma i betong belägen i Lerbäcken. På grund av att vattnet mestadels rinner under trumman utgör den troligtvis ett definitivt vandringshinder för fisk och andra akvatiska organismer. Bäcken som helhet har låg potential att fungera som lek- och uppväxtområde för öring vilket gör att objektet har låg prioritet. Diameter 15 Längd 4 m Vattendjup 5 cm Fallhöjd Fri ände 40 Pooldjup 5 Vattenhastighet Lugnt Bottentyp Onaturlig Flöde vid inventering Medel Prioritet Låg X-koordinat Y-koordinat

21 Bild 11: Åtgärdsobjekt 10 uppströms sett. (AVG 10) Bild 12: Åtgärdsobjekt 10 nedströms sett. Ta reda på om övergången används eller behövs. Om det ej föreligger behov att passera bäcken avlägsnas trumman från platsen med hjälp av maskin. Annars bör man helst ersätta heltrumman med en bro/heltrumma dimensionerad efter vattendragets bredd. Eftersträva att trumman läggs utan lutning för att undvika för hög vattenhastighet vilket försvårar/hindrar uppströms vandring. Den undre delen av heltrumman grävs ner i bottenmaterialet för att erhålla en bottenstruktur av naturligt material samt att vattenhastigheten blir lägre. Om den nuvarande trumman är i gott skick samt är dimensionerad efter vattendragets bredd så kan men lägga om trumman enligt beskrivningen ovan. Åtgärdsobjekt 11 Soptipp belägen intill bäcken med mestadels gammalt järnskrot men också bilbatterier m.m. Soptipp ÊÚ meter N Bild 13: Åtgärdsobjekt 11. Soptipp intill Gvorrsjöbäcken Markägare bör kontaktas för att undersöka möjligheterna att rensa området från farligt avfall såsom bilbatterier m.m.

22 Slutord Gvorrsjöbäckens vattensystem har stor påverkan från mänskliga aktiviteter vilket främst märks i den stora mängden tillrinnande diken som uppgår till 184 stycken (6,5/km). Även rätning av naturliga bäckfåror har varit vanligt förekommande främst i mindre biflöden. Trots den höga graden av påverkan finns det en del naturvärden bevarade i form av bäckraviner, meandring, blockrika forssträckor och små vattenfall m.m. Ett flertal potentiella lekbottnar påträffades under inventeringen. Man kan dock misstänka att dom är påverkade av finsediment eftersom stora delar av området består av finkorniga jordar med hög dikningsfrekvens. Den stora mängd diken och rätningar i vattendraget har sannolikt medfört påtagliga förändringar i åns flödesregim genom snabba och kraftiga flödestoppar och mycket låga lägstaflöden. Detta kan ge stora problem under vinterhalvårets lågflöden då bl.a. lekbottnar riskerar att frysa in. Prioriteten när det gäller biotopvårdsåtgärder är iordningställande av vandringshinder och då främst åtgärdsobjekten 5-8. Detta skulle medföra att bra lek- och uppväxtområden för lekvandrande fisk blir tillgängliga. Det man måste tänka på vid återställningsarbetet är att marken i huvudsak kan bestå av finpartikulärt material vilket kan leda till sedimenttransport ut i vattendragen som slammar igen lekbottnar. Därför krävs noggrann planering samt att största försiktighetsåtgärder tas innan restaurering utförs. Att säga vad den ekonomiska kostnaden blir i varje enskilt fall är svårt. En upphandling för varje objekt måste göras där man tar med eventuell projekteringskostnad, personalkostnad, grävkostnad, trum-/brokostnad. Ekonomiska bidrag till restaureringar som man kan söka är bl. a. fiskevårdsmedel hos länsstyrelsen, EU-bidrag samt naturvårdsmedel (statsbidrag) som kommunen på egen hand eller med andra aktörer kan söka hos länsstyrelsen. Satsningen med naturvårdsmedel pågår under och man kan få bidrag upp till 50 % av den totala kostnaden. Vägförvaltare samt skogsbolag kan också gå in och delfinansiera restaureringar av t.ex. fellagda trummor. Biotopvårdsplanen kan utnyttjas av fiskevårdsområden, markägare, vägförvaltare, kommuner, skogsbolag och andra intressenter. De bör, i den mån det är möjligt, samverka i de frågeställningar som berör Norrmjöleån samt vara med och se till att vattendraget blir åtgärdat så att bäcken kan bli levande igen. Att den blir återställd till ett så naturligt förhållande som möjligt. Tack till Jan Agestedt, Tora Samuelsson, Kent Fällström, Lars Englund och Lars-Erik Edlund som inventerat Gvorrsjöbäckens vattensystem och därmed samlat in grundmaterial till denna biotopvårdsplan. Alla fotografier i denna rapport kommer från nämnda inventerare.

23