Biotopvårdsplan 2004 Västansjöbäcken

Transkript

1 Biotopvårdsplan 2004 Västansjöbäcken

2 Förord I Västerbottens län är ett flertal vattendrag påverkade av dikning, flottledsrensning, överfiske och vandringshindrande väg- och dammkonstruktioner samt i viss mån utsläpp av föroreningar. I en del områden har mänsklig påverkan kraftigt reducerat individantalet hos känsliga arter vilket på sikt kan leda till utarmning av akvatiskt liv i drabbade vattendrag. Bland annat har påverkan lett till försämrade livsmiljöer, förstörda reproduktionsområden samt oönskade konkurrensförhållanden mellan arter. En orsak till utvecklingen är, förutom en prioritering mellan samhällsekonomisk utveckling och naturvärden, en brist på kunskap om vattendrag och dess närmiljö. Vetskapen om vattendragens utseende och ekologiska funktion är en förutsättning för att kunna ge information om hänsynstagande till aktörer i vattendragens närhet. För att få en översiktlig bild av tillståndet i och kring vattendrag i Västerbotten startades 1998 inventeringsprojektet Skog och Vatten, numera kallat Skoglig vattenmiljö. Projektet är ett samarbete mellan Länsstyrelsen, Skogsvårdsstyrelsen, Länsarbetsnämnden samt kommuner, arbetsförmedlingar och ideella organisationer. Utvalda vattendrag och deras närmiljö har inventerats i avseende på skogliga och akvatiska uppgifter, naturvärden samt grad av mänsklig påverkan. I denna biotopvårdsplan är syftet att, utifrån underlagsmaterialet från projektet Skoglig vattenmiljö, föreslå vilka restaureringsåtgärder som behövs för att i viss mån återställa Västansjöbäckens lopp till ett mer naturligt tillstånd. Mänsklig påverkan som har en negativ inverkan på vattendragets djurliv är föreslagna som restaureringsobjekt och bör på sikt åtgärdas. Biotopvårdsplanen fokuserar på vandringshinder och kan utnyttjas av fiskevårdsområden, markägare och vägförvaltare samt kommuner och andra intressenter som underlag i kommande restaureringsprojekt. Halvard Didriksson Kontaktpersoner: Projekt skoglig vattenmiljö Mattias Sundqvist (Länsstyrelsen) Göran Lindberg (Skogsvårdsstyrelsen) Biotopvårdsplanen: Halvard Didriksson

3 Innehållsförteckning Västansjöbäcken... 4 Undanröjning av vandringshinder... 5 Biotopvård.. 5 Sedimenttransport i anslutning till vattendrag...5 Lagstiftning och tillstånd...6 Åtgärder längs Västansjöbäcken. 6 Åtgärdsförslag för Västansjöbäcken 7 Åtgärdsobjekt A1 (prioritet 1), Västansjöbäcken. 7 Åtgärdsobjekt A2 (prioritet 2), Västansjöbäcken. 7 Åtgärdsobjekt A3 (prioritet 1), Nordsjöbäcken. 8 Åtgärdsobjekt A4 (prioritet 1), Västansjöbäcken. 9 Åtgärdsobjekt B1 (prioritet 1), Bergmyrbäcken... 9 Åtgärdsobjekt B2 (prioritet 2), Bergmyrbäcken... 9 Åtgärdsobjekt B3 (prioritet 1), Bergmyrbäcken Åtgärdsobjekt B4 (prioritet 1), Bergmyrbäcken Åtgärdsobjekt B5 (prioritet 1), Bergmyrbäcken Slutord. 12 3

4 Objekt Västansjöbäcken Under sommaren 2004 inventerades Västansjöbäckens bäcksystem och dess närmiljö av en grupp bestående av Jan Agestedt, Tora Samuelsson, Kent Fällström, Lars Englund och Lars- Erik Edlund. En sträcka på ca 9,4 km har inventerats. Västansjöbäcken mynnar i Lögdeälven strax nedan Norrfors 3,5 mil från Nordmaling i Nordmalings kommun (figur 1). Utloppskoordinaterna i Lögdeälven är Bäcken har bra förutsättningar för en livskraftig stam av öring. Därför är det av stor betydelse att undanröja mänskligt skapade vandringshinder för underlättande av reproduktionmöjligheter och bidra till en ökning av uppväxtytor. Västansjöbäcken/Bergmyrbäcken har ett övervägande slingrande lopp. 28 % av systemet är av en rakare karaktär. Av de rakare avsnitten är närmare 100 % omgrävda eller rätade. Medelbredden i vattensystemet är 1,2 meter och medeldjupet 0,3 meter. Bäcken rinner över ett relativt flackt område med huvudflödets början i sjöarna inre och yttre Västansjön. Bergmyrbäcken har sina källflöden uppe vid Bergmyran. Utmed bäcksystemet dominerar produktiv skog med inslag av myrmark. Runt 60 % av skogen är mellan år. Barrträd är vanligast i bäckens närhet och i närområdet, 0-5 meter respektive 5-20 meter från vattendraget. Mellan 30 och 40 % av de inventerade skogsavdelningarna har dominans av lövträd. Fältvegetationen efter Västansjöbäckens vattensystem domineras av gräs. Ristyper dominerar i 30 % av avdelningarna. Skogsbruksåtgärder förekommer efter hela den inventerade sträckan där de flesta åtgärderna är äldre än 10 år. Under inventeringen upptäcktes två körskador efter bäckens vattensystem där ett av dem bedöms ha orsakat sedimenttransport i bäcken. 58 N stycken äldre diken mynnar i Västansjöbäcken/Bergmyrbäcken. Påverkan från jordbruksmark är liten utefter Västansjöbäcken/Bergmyrbäcken. Bäcksystemet har 7 stycken vägtrummor där två utgör definitivt vandringshinder, tre utgör partiellt Objekt B5 hinder och två anses passerbara. En $ stenbro/kulvert finns och bedöms Objekt B4 som ett partiellt vandringshinder. $ Ytterligare ett definitivt hinder finns Objekt B3 $ i form av ett fiskgaller. Objekt B1 $ $ A2 Bäcksystemet har en liten bäverpåverkan där en bäverhydda och Objekt B2 Objekt A1 äldre bävergnag hittats i 7 av de inventerade avdelningarna. Bäverhyddan hittades vid koordinaterna $ Objekt A3 $ Objekt A Figur 1. Åtgärdsobjektens lokalisering efter Västansjöbäcken/- Bergmyrbäcken i Nordmalings kommun km 4

5 Undanröjning av vandringshinder Att åtgärda ett vandringshinder kräver noggranna förberedelser för att fastställa vilken lösning som bäst gynnar vattendragets organismer samt berörda intressenter. Dock är många åtgärder relativt enkla att utföra där en liten insats kan ge stor förbättring. Ur säkerhetsaspekt utförs arbetet i fält alltid av minst två personer. De vanligaste vandringshindren i ett vattendrag är vägtrummor och dammar. För att undvika att vägtrummor blir ett hinder eller för att ge vattendraget en naturlig bottenstruktur och vattenhastighet bör broar eller halvtrummor användas. Halvtrummorna bör och ska vara anpassande efter vattendragets naturliga bredd med marginal för högflöden. Rundtrumman som idag är den vanligast förekommande konstruktionen leder ofta till vandringsproblem. Ett problem är att vattenhastigheten ofta blir för hög genom trumman. Ett annat är att trumman ofta lagts så ett fall bildas vid utloppet vilket reducerar vattenlevande organismers vandringsmöjligheter. Som förebyggande åtgärd kan stenar läggas nedströms vägtrumman för att dämma upp vattnet till trummans nivå, så kallad tröskling, och på så vis förbättra vandringsmöjligheten för vattenlevande organismer. Trösklingen bör ses som en tillfällig lösning då den ofta spolas bort vid upprepade högflöden. Ett alternativ till bro/halvtrumma är att lägga en heltrumma något överdimensionerad efter vattendragets bredd. Den undre delen av trumman grävs ned i bottenmaterialet för att erhålla en naturlig bottenstruktur i trumman samt orsaka en lägre vattenhastighet, dock skall målsättningen vara att byta ut rundtrummor mot broar eller halvtrummor. Under vägar med hög trafikintensitet skall landpassage i anknytning till vattendraget finnas vilket möjliggör en riskfri passage för utter samt andra landlevande djur. Vid dammkonstruktioner, framförallt i större vattendrag, kan en lösning vara att uppföra en fisktrappa. Trappan är dock oftast förknippad med en högre kostnad och dessutom mindre effektivt i avseende på fiskvandring, jämfört med en utrivning. Naturliga vandringshinder skall inte åtgärdas då dessa är en naturlig del av vattensystemet. Emellertid kan det ibland vara svårt att avgöra om hindret är naturligt eftersom omgrävningar, rätningar och sprängningar kan ha förekommit längs vattendragen. Biotopvård En viktig näringskälla i mindre vattendrag är organiskt material i form av döda löv och grenar. Många arter som lever i mindre vattendrag är dessutom anpassade till skuggade miljöer med små temperaturfluktuationer. Det är därför viktigt att träd och buskar längs vattendraget sparas. I det barrträdsgynnande skogsbruket har det inte funnits mycket utrymme till att spara trädridåer med normalt lövträdsinslag längs vattendragen. För att nå förutsättningar till en normal produktion av biomassa, till exempel vattenlevande insekter och fisk i ett vattendrag, skall skogsbruk bedrivas så att andelen lövträd ökar samt att löv- och barrträd förekommer i en mer naturlig fördelning längs vattendraget. Sedimenttransport i anslutning till vattendrag För att öringens rom ska kläckas måste grusbäddarna där rommen lagts genomströmmas av syrerikt vatten. I dagens vattensystem är många av dessa lekbottnar ofta igenslammade med sand och annat finkornigt material vilket avsevärt försämrar öringens reproduktionsframgång. De främsta orsakerna är sedimentförande diken, grävarbeten samt skador efter traktorer och skogsmaskiner i och längs vattendragen. Igenslammade eller förstörda lekbottnar kan åtgärdas genom att finmaterialet sållas bort från de igenslammade bäddarna eller att befintligt lekgrus grävs fram ur lokaliserade gruslinser under bäcken. Som sista utväg läggs nytt grus ut. 5

6 Ett dike ska inte mynna rakt ut i vattendraget utan filtreras genom marken den sista biten. Sedimenttransporten kan minskas genom att lägga igen en sträcka i dikets mynning eller gräva en sedimentationsbassäng innan diket mynnar i bäcken. Nackdelen är att diket, ur skogsvårdande synvinkel, tappar lite av sin funktion som markdränerande struktur. En annan nackdel med grävarbeten i anknytning till ett vattendrag är att de kan orsaka ökad sedimentationstransport och att de skapade sedimentationsbassängerna kontinuerligt måste underhållas. Sedimentförande diken är ur dessa perspektiv svåra att åtgärda. Nya dikningar bör noga övervägas eftersom de kan orsaka negativa konsekvenser i vattendragen. Tillstånd krävs för nya diken, dessutom bör rensningar av gamla diken även de anmälas till länsstyrelsen. Transportabla broar ska helst användas för att förhindra körskador vid skogsavverkningar eller annan maskinbaserad verksamhet i angränsning till vattendrag. Om körskador uppkommer bör skyddsåtgärder vidtas för att förhindra sedimenttransport. En naturlig faktor som har betydelse för hur stor påverkan finkornigt material har i bäcken är vilket vattenflöde som råder. Lagstiftning och tillstånd Att tänka på innan åtgärder i vattendrag utförs: Samråd skall ske med länsstyrelsen, markägare och enskilda berörda. Söka eventuella tillstånd enligt Miljöbalken, Fiskelagstiftningen och Kulturminneslagen. (Dessa punkter gäller även föreslagna åtgärder i Västansjöbäcken) Åtgärder längs Västansjöbäcken Som underlag vid bedömningen huruvida ett objekt utgör vandringshinder eller ej används de bilder och mått som är tagna under inventeringsarbetet inom projektet Skoglig vattenmiljö. Vanligtvis handlar det om fellagda vägtrummor men även dammar av olika slag. De mått som används vid bedömning av vandringshinder är vattendjupet i poolen nedanför trumman, fallhöjden på det utströmmande vattnet, trummans strömhastighet och trummans vattendjup precis innanför utflödet samt fri ände, avståndet mellan trummans ytterkant och den punkt där marken når upp till trummans botten. Om möjligt görs en uppskattning i vilken grad ett objekt utgör hinder. De olika graderna är: Passerbart hinder, utgör hinder endast vid lågvatten. Partiellt hinder, utgör hinder vi låg och medelflöden. Definitivt vandringshinder, vandring kan inte ske under några förhållanden. Åtgärdsobjekten är indelade efter huvudflöde och biflöden som var och en har en egen beteckning (objekt nummer). Huvudflödet har beteckningen A varvid objekten belägna i huvudflödet heter A1, A2... första biflödet kallas B, andra C osv. Finns två inkommande biflöden till biflödet C får dom beteckningen CA och CB... finns tre objekt i C flödet och två i biflödet CA får de följande objekt nummer; C1, C2, C3, CA1, CA2 osv. Huvudflödet bör man se över i första hand. Innan man går in i biflödena bör man ta reda på vilken potential de har att hysa fisk samt i vilken utsträckning det finns möjliga lekbottnar. Utifrån inventeringen av Västansjöbäcken finns det relativt få potentiella lekbottnar i bäcksystemet. Tittar man på resultatet från avdelningarnas strömförhållanden samt bottensubstrat kan det dock finnas relativt goda uppväxtmöjligheter samt vissa potentiella lekområden för laxartade fiskar i systemet. Eftersom det är förknippat med vissa kostnader att åtgärda vandringshinder sker en prioritering där man i första hand åtgärdar de objekt som bedöms värdefulla att åtgärda. 6

7 Åtgärdsförslag för Västansjöbäcken När det gäller restaureringsåtgärder efter Västansjöbäckens vattensystem prioriteras huvudflödet Västansjöbäcken/Bergmyrbäcken där en koncentration av objekt, fyra stycken, finns vid föreningen mellan Bergmyrbäcken och Västansjöbäcken. Totalt efter bäcksystemet är 9 stycken objekt av intresse. Åtgärdsansträngningar läggs främst på de 7 objekten prioriterat med en etta, i andra hand de objekten prioriterat med en tvåa (tabell 1). Tabell 1: Åtgärdsobjekt i Nordsjöbäcken/Bergmyrbäcken. Vattendrag Objekt nr X-koordinat Y-koordinat Objekt typ Västansjöbäcken A1 (prioritet 1) Stenbro/kulvert Västansjöbäcken A2 (prioritet 2) Vägtrumma Västansjöbäcken A3 (prioritet 1) Vägtrumma Västansjöbäcken A4 (prioritet 1) Fiskgaller Bergmyrbäcken B1 (prioritet 1) Vägtrumma Bergmyrbäcken B2 (prioritet 2) Vägtrumma Bergmyrbäcken B3 (prioritet 1) Vägtrumma Bergmyrbäcken B4 (prioritet 1) Vägtrumma Bergmyrbäcken B5 (prioritet 1) Vägtrumma Åtgärdsobjekt A1 (prioritet 1), Västansjöbäcken Beskrivning: Stenbro/kulvert i Västansjöbäcken, under gamla vägen mot Lomviken och Trehörningsjö (bild 1). Konstruktionen är byggd i sten med en tröskel i vattendraget. Stenbron/kulverten utgör ett partiellt vandringshinder, framför allt för fisk. Vägen är avgrävd strax bortom bron. Åtgärdsförslag: Om inte kulturella intressen finns bör bron tas bort. Åtgärd i samverkan med kulturintressen är att i första hand ta bort eller delvis tas bort stentröskeln så en djupare passage uppstår över hindret. Åtgärdsobjekt A2 (prioritet 2), Västansjöbäcken Bild 1. Stenbro/kulvert i Västansjöbäcken under vägen mot Lomviken och Trehörningsjö. Sett nedströms, koordinater , Beskrivning: Vägtrumma i plåt under vägen mot Lomviken och Trehörningsjö (bild 2, 3). Vägtrumman är ett passerbart hinder för akvatiska organismer och får en låg åtgärdsprioritet. Åtgärdsförslag: Trumman är tillfredsställande ur fiskvandringssynpunkt. Helst bör man dock på sikt ersätta trumman med en bro eller halvtrumma som möjliggör en naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur. Marginal bör även finnas för passage av mindre landlevande djur genom trumman. I dagsläget tvingas de, i sitt födosök efter bäcken, passera över den relativt trafikerade vägen. 7

8 Bild 2, 3. Vägtrumma i Västansjöbäcken under vägen mot Lomviken och Trehörningsjö. Vägtrumman är ett passerbart hinder för akvatiska organismer och får en låg åtgärdsprioritet, koordinater , Bild till vänster (nedströms). Bild till höger (uppströms). Åtgärdsobjekt A3 (prioritet 1), Västansjöbäcken Beskrivning: Två stycken underdimensionerade plåttrummor vid koordinat , (bild 4, 5). Huvudtrummans överkant ligger ca 30 centimeter under vattenytan. Den andra trumman är en rostig plåttrumma som eventuellt är på väg att kollapsa. Trummorna bedöms vara ett partiellt vandringshinder och risk finns, vid en eventuell trumkollaps, att vägen översvämmas. Åtgärdsförslag: Enligt bedömning av inventeringspersonal bör trummorna bytas omgående. Helst bör trummorna ersättas med större halvtrummor som möjliggör en naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur. Bild 4, 5. Underdimensionerade och rostiga vägtrummor i Västansjöbäcken, koordinater ,

9 Åtgärdsobjekt A4 (prioritet 1), Västansjöbäcken Beskrivning: Ett definitivt vandringshinder i form av ett fiskgaller (bild 5). Syftet är oklart varför hindret existerar. Ett antagande säger att gallret är placerat som hinder för utvandring av inplanterad fisk i Yttre Västansjön. Åtgärdsförslag: Gallret bör tas bort om inte andra intressen överväger. Bild 5. Fiskgallret strax nedan Yttre Västansjön, koordinater , Åtgärdsobjekt B1 (prioritet 1), Bergmyrbäcken Beskrivning: Dubbeltrumma i betong under skogsbilvägen mot Lomviken och Trehörningsjö (bild 6). Trumman har en diameter på 100 centimeter. Vattennivån i trumman, vid inventeringstillfället, var tre centimeter djupt. Bedömningen är att en stor del av vattnet tar vägen ner under trumman och att trumman utgör ett definitivt vandringshinder och bör bytas ut. Åtgärdsförslag: Dubbeltrumman bör ersättas med en större halvtrumma i betong som möjliggör en naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur. Marginal bör även finnas för passage efter vattendraget av mindre landlevande djur. Åtgärdsobjekt B2 (prioritet 2), Bergmyrbäcken Bild 6. Dubbeltrumma i betong i Bergmyrbäcken under vägen mot Lomviken och Trehörningsjö. Tyvärr är detta enda bilden på objektet. Koordinater , Beskrivning: Vägtrumman i Bergmyrbäcken under skogsbilvägen mot Inre Västansjön utgör ett passerbart vandringshinder (bild 7). Åtgärdsförslag: Vägtrumman bör dock grävas ner ytterligare vilket skulle möjliggöra en mer naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur. Marginal bör även här finnas för passage av mindre landlevande djur genom trumman. 9 Bild 7. Vägtrumman i Bergmyrbäcken under skogsbilvägen mot Inre Västansjön, koordinater ,

10 Åtgärdsobjekt B3 (prioritet 1), Bergmyrbäcken Beskrivning: Plåttrumman vid koordinat , i Bergmyrbäcken (bild 8, 9). Trumman är 60 centimeter i diameter. Pooldjupet vid inventeringstillfället är 15 centimeter och vattennivån i trumman 10 centimeter. Trumman bedöms utgöra ett partiellt vandringshinder på grund av ris och bråte i bäcken uppströms trumman. Åtgärdsförslag: Initialt bör en rensning av trumman genomföras, framför allt uppströms trumman. På sikt bör även här trumman ersättas med en större halvtrumma som möjliggör en naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur. Bild 8, 9. Plåttrumma vid koordinat , i Bergmyrbäcken. Bild till höger (nedströms), bild till vänster (uppströms). Åtgärdsobjekt B4 (prioritet 1), Bergmyrbäcken Beskrivning: Vägtrumma i Bergmyrbäcken under skogsbilväg mot Bergmyran (bild 10-12). Trumdiametern är 60 centimeter, vattennivån i trumman 8 centimeter vid inventeringstillfället och flödet av stråkande/forsande karaktär. Ett fall på 20 centimeter bildas vid utloppet. Poolen nedan trumman är 40 centimeter djup. Trumman bedöms utgöra ett partiellt vandringshinder för akvatiska organismer utifrån nivåskillnaden och flödets karaktär. Hindret har dock likheter med det definitiva hindret i åtgärdsobjekt B5 sidan 8, där den fria änden är avgörande. Bild 10. Vägtrumma i Bergmyrbäcken, sett nedströms skogsbilvägen mot Bergmyran, koordinater , Åtgärdsförslag: På sikt bör trumman ersättas med en större halvtrumma som möjliggör en naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur. Marginal bör även finnas för passage av mindre landlevande däggdjur genom trumman. 10

11 Bild 11, 12. Åtgärdsobjekt B4. Vägtrumma i Bergmyrbäcken under skogsbilväg mot Bergmyran. Bild till vänster (uppströms), bild till höger (nedströms). Åtgärdsobjekt B5 (prioritet 1), Bergmyrbäcken Beskrivning: Vägtrumma i Bergmyrbäcken vid skogsbilväg mot Bergmyran (bild 13, 14). Trummdiametern är mätt till 100 centimeter. Vattennivån i trumman var 5 centimeter vid inventeringstillfället och flödet av strömmande karaktär. Ett fall på ca 30 centimeter bildas vid utloppet. Vattendjupet i poolen nedanför fallet är 40 centimeter. Trumman bedöms utgöra ett definitivt vandringshinder utifrån nivåskillnaden mellan trumman och poolen samt att trummans fria ände går ut ca 1 meter från vägbanken. Åtgärdsförslag: Trumman bör helst ersättas med en större halvtrumma som möjliggör en naturlig vattendragsbredd och bottenstruktur. Marginal bör även finnas för passage efter vattendraget av mindre landlevande däggdjur. Bild 13, 14. Vägtrumma i Bergmyrbäcken vid skogsbilväg mot Bergmyran. Bild till vänster (uppströms), bild till höger (nedströms), koordinater , Den streckade cirkeln i bilden till höger markerar fallet ut ur trumman. Fallet är ca 30 centimeter högt. 11

12 Slutord Potentiella lek- och uppväxtområden för öring främst i Bergmyrbäcken och i viss mån Västansjöbäcken motiverar starkt biotopvårdande åtgärder i vattensystemet. Västansjöbäcken har även en liten påverkan från jordbruksmark vilket kan ses som positivt ur laxfisk synpunkt. Däremot har det dikats relativt kraftigt efter bäcken, framför allt upp mot västansjöarna. Dikningsverksamheten kan nedströms ha påverkat potentiella lekområden negativt. Även två korsande traktorspår upptäcktes vid inventeringarna där ett relativt långt upp i Bergmyrbäcken bedöms orsakat erosion av finmaterial. Händelsen kan ha orsakat slamtransport och påverkat nedströms liggande lekområden. Att säga vad den ekonomiska kostnaden blir i varje enskilt fall är svårt. En upphandling för varje objekt måste göras där man tar med eventuell projekteringskostnad, personalkostnad, grävkostnad, trum-/brokostnad. Ekonomiska bidrag som kan söka till restaureringar är bl a fiskevårdsmedel hos länsstyrelsen, EU-bidrag samt naturvårdsmedel (statsbidrag) som kommunen på egen hand eller med andra aktörer kan söka hos länsstyrelsen. Satsningen med naturvårdsmedel pågår under och man kan få bidrag upp till 50 % av den totala kostnaden. Vägförvaltare samt skogsbolag kan också gå in och delfinansiera restaureringar av vägtrummor eller vid omläggning av fellagda vägtrummor. Biotopvårdsplanen kan utnyttjas av fiskevårdsområden, markägare, vägförvaltare, kommuner, skogsbolag och andra intressenter. De bör, i den mån det går, samverka i de frågeställningar som berör Västansjöbäckens vattensystem samt bidra till att vattendraget blir åtgärdat och återställt till ett så naturligt utseende som möjligt. Tack till Jan Agestedt, Tora Samuelsson, Kent Fällström, Lars Englund och Lars-Erik Edlund som inventerat Västansjöbäckens vattensystem och därmed samlat in grundmaterial till denna biotopvårdsplan. Alla fotografier i denna rapport kommer från nämnda inventerare. 12