Konsekvensbeskrivning av förändringar inom socialförsäkringssystemet för personer med psykiska funktionsnedsättningar

Transkript

1 Konsekvensbeskrivning av förändringar inom socialförsäkringssystemet för personer med psykiska funktionsnedsättningar Februari 2011 Personligt ombud för psykiskt funktionshindrade i Karlskoga Degerfors Anne Jansson och Pirkko Winqvist

2 Bakgrund Den 1 juli 2008 ändrades vissa delar i Lagen om allmän försäkring (ALF). Dessa förändringar hade till syfte att förkorta sjukskrivningstiderna och öka möjligheterna för sjuka att återgå i arbete. Nytt i lagändringen: En tidsplan för rehabiliteringsarbete införs. Individen ges större egenansvar att själv sörja för att dokument och redovisning lämnas in för att ersättning ska kunna utbetalas. Sjukpenning begränsas som huvudregel till ett år (365 dagar). Tidsbegränsad sjukersättning tas bort. Förlängd sjukpenning införs med högst 550 dagar. Målgrupp Målgruppen för denna konsekvensbeskrivning är personer med en psykisk funktionsnedsättning som får stöd av personligt ombud, då de upplevt olika typer av problem på grund av de ändrade reglerna i socialförsäkringssystemet. Reformen har varit till hjälp för många, men har skapat problem för den målgrupp som personligt ombud har till uppgift att stödja. Skrivelsen kan upplevas som negativ och det bör därför poängteras att vi i vårt uppdrag inte möter de personer för vilka reformen fungerar tillfredställande. Nedan följer en beskrivning av den upplevelse personligt ombud har av de problem som vår målgrupp stöter på. Första informationen om förändringarna Under hösten 2009 skickades ett informationskomprimerat dokument ut till de som uppbar tidsbegränsad sjukersättning från försäkringskassan och som närmade sig slutet av sin ersättningsperiod. Dokumentet bestod av många sidor som för en person med psykisk funktionsnedsättning kan vara en omöjlighet att ta sig igenom, vissa saknar genom sin funktionsnedsättning orken att läsa samt den kognitiva förmågan att förstå innehållet. Dokumentet hade till syfte att förklara att individen skulle bli utförsäkrad. En vidare uppfattning är att de förändringar som gjorts har utgått ifrån personer med en fysisk funktionsnedsättning och inte en psykisk funktionsnedsättning. Dessutom är vår uppfattning att brevutskick till målgruppen personer med en psykisk funktionsnedsättning inte är optimalt, då många inte öppnar brev. Personliga möten och muntlig information är den klart bästa informationskällan, men även telefonsamtal (utan dolt nummer, många svarar inte om de inte kan se vem som ringer), sms och e-post kan användas som bekräftelse på att personen fått informationen och även förstått innebörden med den. Det senare gäller även kallelser till läkare och besök hos myndigheter. A-kassa? I ovan nämnda dokument uppmanades du som ersättningstagare att gå med i a-kassan senast den 1 oktober Det stod inte av vilken anledningen detta skulle ske, inte heller handläggarna på de olika a-kassorna hade kännedom eller information kring detta. Det enda som uppfattades var att lägsta ersättning skulle utbetalas om du inte gick med och att ersättningen skulle kunna höjas om du gick med. Flertalet klienter ställde sig frågan varför de skulle gå med i en a-kassa, då de ändå inte var kapabla till att arbeta eller för den delen 2

3 uppfyllde kraven att få a-kassa. Tvetydig, ologisk, förvirrande, motstridande och ibland felaktig information skapar en oerhörd stress, vilket för många individer har inneburit en försämring av sjukdomstillståndet. En av de förändringar som uppfattats som ologisk är att ersättningen utbetalas via försäkringskassan, men medlemskap ska finnas hos a-kassan. Samverkans- och rehabiliteringsansvar Försäkringskassans uppdrag är att samordna den rehabilitering som andra aktörer står för och att rehabiliteringen genomförs tillsammans med patienten. Psykiatrins ansvar för medicinsk rehabilitering regleras enligt HSL och innebär i korthet att de har ansvar för att erbjuda aktiviteter som förbereder inför rehabilitering. Till exempel genom att upprätta rehabiliteringsmål inom olika levnadsområden, att bedöma och utveckla grundläggande (ex kognitiva) funktioner/färdigheter, ge utbildning om sjukdomen osv. Kommunen, socialtjänsten, ansvarar för den sociala rehabiliteringen, vilket regleras enligt SoL. Till exempel har socialtjänsten ansvar för att hjälpa personer med olika former av sociala och ekonomiska svårigheter och för att bedöma och utveckla stödresurser inom olika levnadsområden såsom boende, sysselsättning, fritid och/eller socialt umgänge. Vidare har man också ett ansvar att stödja personer i förberedelse till utbildning och arbete. Kommunen har även ansvar för hjälp till missbrukare, ofta i direkt samverkan med sjukvården. Psykiatrin har alltså ett tydligare ansvar i början av rehabiliteringsprocessen och socialtjänsten ett tydligare ansvar längre fram när det gäller bedömning och utveckling av stödresurser. Arbetsförmedlingen svarar för insatser inom yrkesinriktad rehabilitering och ansvarar för att arbetsmarknadspolitiska insatser ställs till förfogande. Det är naturligtvis viktigt att all personal som i sitt arbete möter personer med psykisk funktionsnedsättning har ett rehabiliterande synsätt. När behov uppstår kan vem som helst av rehabiliteringsaktörerna sammankalla till rehabiliteringsmöte, där förutsättningar klargörs och fortsatt rehabilitering planeras. Samordningsrollen utgår från ansvarsprincipen, det vill säga att olika myndigheter har uppdraget att samverka med andra berörda myndigheter i rehabiliteringsprocessen. Personligt ombuds uppgift är att påtala att insatser ska samordnas, där vi upptäcker att så inte är fallet, men vi tar aldrig över andra aktörers ansvar då vi inte företräder någon myndighet utan arbetar fristående och på klientens uppdrag. Ovisshet Det är ett stort problem för många att inte veta vad som händer efter det att varje rehabiliteringsdel har avslutats, både vad rör aktiviteter och vilka krav som kan komma att ställas, men också utifrån vilken inkomst som kommer att vara aktuell för den enskilde. Vidare upplevs att inte heller försäkringskassans, arbetslöshetskassornas eller arbetsförmedlingens handläggare själva alltid kan svara på frågor i den mån som önskas, då det finns så mycket nya regler som det råder oklarheter kring. Både klienter och myndigheter har ibland svårt att avgöra vem som har ansvaret för olika delar i rehabiliteringsprocessen, då ansvaret för rehabiliteringsåtgärderna kan vara fördelat på flera aktörer. Vi ser att det är nödvändigt med en väl fungerande samverkan mellan de inblandade myndigheterna för att säkerställa stödet till den enskilde och förhindra att människor hamnar i glappet mellan myndigheterna. 3

4 Utökade kontakter Viktigt för målgruppen med psykiska funktionsnedsättningar är så få externa kontakter som möjligt. Innan lagändringen fanns oftast tre kontakter, vilka var sjukvården, socialförvaltningen samt försäkringskassan. Efter lagändringen har detta utvidgats till att även innefatta arbetsförmedlingen, a-kassan och fler enheter inom socialförvaltningen. Arbetsmarknadspolitiska insatser De nya förändringarna innebär att ersättningstagare skall rehabiliteras ut i arbete, vilket de personliga ombuden finner som en jättebra grundtanke, men som blivit problematiskt för målgruppen. När sjukersättnings- eller sjukpenningsperioden är slut skall en arbetslivsintroduktion på tre månader ske som ett första steg i rehabiliteringen. Denna introduktion har i praktiken inneburit tre möten med handläggare på arbetsförmedlingen. Efter dessa tre månader ges möjlighet till ytterligare en sjukskrivningsperiod på ett år. Ovissheten över vad som händer när även den sjukskrivningsperioden är till ända skapar ytterligare oro. Det finns en mängd olika arbetsmarknadspolitiska insatser, men syftet med dessa är ibland oklara för klienten. Funderingar kring vem som tilldelas en viss arbetsmarknadspolitisk åtgärd och varför finns. Vidare är det en ofta en myndighet som bestämmer var och när prövning av arbetsförmågan skall ske, vilket skapar problem för personen. De gånger arbetsträningen fungerar bäst är när den sker vid rätt tidpunkt utifrån klientens mående och när klienten känner sig delaktig. För att rehabiliteringen skall fungera för målgruppen personer med en psykisk funktionsnedsättning anser personligt ombud att den skall ske vid rätt tidpunkt. Det är önskvärt att personen då är medicinskt färdigutredd, vilket bara det kan ta lång tid då det gäller att finna den optimala behandlingen, och att den medicinska rehabiliteringen är genomförd och utvärderad. Dessutom måste personen få ordning på sin vardag och sin tillvaro innan han/hon är redo för en arbetsträning. I praktiken fungerar det i stället tyvärr så, att när dagarna i sjukförsäkringen är slut, så påbörjas arbetsrehabiliteringen och pressen leder ofta till ett misslyckande för klienten. Att vara arbetsför i två timmar på en specifik arbetsplats, innebär inte att det med säkerhet fungerar någon annanstans, vilket gör att de två timmarna inte visar på någon generell arbetsförmåga. Att sedan pressas till att testa att utöka arbetstiden kan innebära problem och ytterligare stress som leder till ett misslyckande för personen. Vidare har personligt ombud hittills inte upplevt att någon av klienterna har fått en anställning. Av Försäkringskassan bedöms klienter ofta ha en arbetsförmåga i ett anpassat arbete, men var finns dessa anpassade arbeten och hur får vår målgrupp tillgång till dem? Hur stora är möjligheterna att få en anställning som ibland kan vara till och med lägre än halvtid, då tillgången på anpassade arbeten styrs av arbetsgivarnas möjligheter att anställa? Ett ytterligare problem med att endast arbeta deltid är att lönen blir för låg. Utifrån ett samhällsperspektiv undrar vi vem som ska stå för ersättningen som täcker upp mellanskillnaden till en inkomstnivå att kunna leva på, om läkare, arbetsförmedling och försäkringskassa inte kan enas om personens förmåga/oförmåga? Att arbetsträna innebär för målgruppen inte bara att träna på ett yrke, det är så många fler aspekter som spelar in. Att ta sig till och från ett arbete innebär bara det många moment, att vara social, att vistas bland många människor samtidigt, att passa tider, gå upp tidigt på morgonen med mera. Många av våra klinter har en påtagligt nedsatt förmåga att hantera krav 4

5 eller att göra saker under tidspress och blir påtagligt uttröttade. Många lider också av sömnstörningar, ofta på grund av oro inför morgondagen. Dessa aspekter är viktiga att väga in, då exempelvis Jobbcentrum ligger långt från centrum och buss är för många det enda alternativet för att ta sig dit. Detta har för många inneburit stor press, eftersom förmågan att passa tider, åka buss och dylikt blir alltför stora uppgifter att klara av på en gång. Vi har här uppfattat en bristande förståelse hos handläggare, då det finns ett ifrågasättande till varför klienterna exempelvis inte dyker upp på avsatt tid. Att misslyckas i rehabiliteringsprocessen ger en negativ inverkan på måendet, då klienterna ofta redan har en låg självkänsla till följd av funktionsnedsättningen. Att sedan få ta del av olika typer av dokument som beskriver funktionsnedsättningen och hur andra bedömer klientens förmåga/oförmåga, till exempel läkarintyg, utvärderingar och utredningsresultat, kan även det få negativa konsekvenser för personens mående. En allmän uppfattning hos klienter och personligt ombud är också att ett ärende aldrig är färdigutrett utan ständigt följs av nya utredningar. Rättssäkerhet? Vidare ifrågasätter vi hur pass väl rättssäkerheten bejakas. Vi menar här att även läkare är uppgivna. Diagnoser och bedömningar ifrågasätts, det spelar ingen roll vad läkare skriver eller att personen saknar arbetsförmåga. Arbetsförmågan upplevs ha ett allt för stort tolkningsutrymme, vad är arbetsförmåga och för vem? Vanligt förekommande är att Försäkringskassan ser en arbetsförmåga, medan både läkare och Arbetsförmedling ser en oförmåga till arbete hos individen. Här behövs en tydlig och gemensam begreppsdefinition. Växande ekonomiska besvär Av de personer som tidigare i livet har haft en anställning, uppbär många en avtalsförsäkring genom exempelvis AFA tillsammans med sin sjukersättning. Denna upphör vid utförsäkring. Vidare upphör även bostadstillägget när sjukersättning upphör. Aktivitetsstödet kan också vara lägre än ersättningen vid sjukskrivning. Begreppsförvirring Personligt ombud och våra klienter upplever att begreppen är snarlika och därför lätta att blanda ihop (ex. bostadsbidrag/bostadstillägg, sjukpenning/sjukersättning, aktivitetsstöd/aktivitetsersättning, socialtjänstlagen/socialförsäkringen osv.). Orden låter lika, men har helt olika innebörd. Likaså är många blanketter och skrivelser svårtydda och upplevs ibland av klienter till och med som hotfulla. Ytterligare ett problem är att handläggare ibland använder sig av blankettförkortningar istället för blanketternas namn i samtalen med klienterna, vilket skapar ytterligare mer förvirring till vilka blanketter som ska fyllas i, hur, när och varför. Utbetalning av pengar Olika tid för utbetalning av pengar har medfört stora problem för målgruppen. Majoriteten är vana vid att få sina pengar den 18-19: e varje månad. När ersättningen övergår till aktivitetsstöd sker förskottsutbetalningen den 27: e de första tre månaderna. Efter det skall en blankett först skickas in, varefter det dröjer ytterligare 14 dagar innan utbetalningen sker. En förutsättning för att aktivitetsstödet ska betalas ut är nämligen att individen varje månad skickar in blanketten försäkran - aktivitetsstöd (FK 5057) till Försäkringskassan. Anordnaren (ibland arbetsgivaren, ibland arbetsförmedlingen) är skyldig att på blanketten intyga att lämnade uppgifter är riktiga. Trots det händer det att blanketter kommer i retur för ändring eller komplettering, med försenad utbetalning av ersättningen som följd. 5

6 Dessa förändringar har medfört flertalet problem och fördröjda utbetalningar. Många saknar förmågan att komma ihåg att sända in blanketten i rätt tid. Konsekvensen blir att om blanketten inte kommer in, så sker heller ingen utbetalning. Eftersom denna sker i efterskott utifrån när blanketten skickats är det också svårt att förutse när pengarna kommer att betalas ut. En lösning behövs, för vissa räcker det kanske med en påminnelse via telefonsamtal, sms eller e-post, för andra måste anordnaren ta på sig ansvaret och se till att blanketter blir ifyllda och inskickade i rätt tid. Vid inläggning Första dagen på en sjukhusvistelse skall alltid en anmälan till försäkringskassan göras av den enskilde. Anmälan kan göras i efterhand, men försenar då utbetalningen av ersättning. Denna information har nått Boängen (psykiatrisk heldygnsvårdsavdelning på Karlskoga lasarett), vilket gör att personalen där ser till att en anmälan till försäkringskassan görs om personen själv inte är i skick att göra detta själv. En sista utväg Det slutgiltiga alternativet för många av våra klienter blir ett ekonomiskt biståndsberoende som allt för få har en förmåga att ta sig ur. Det upplevs som mycket kränkande att behöva få sitt försörjningsstöd från socialen, vilket kan innebära en tvungenhet att sälja av både bostad och bil. Vidare har stora problem uppstått för de personer som har skulder, men där det tidigare funnits en möjlighet till att betala av med en liten summa varje månad. I och med att en person blir hänvisad till ekonomiskt bistånd försvinner det ekonomiska utrymmet, då socialbidragsnormen inte lämnar något utrymme för detta. Skulderna växer med ränta och avgifter och blir högre än vad de var tidigare. På sikt leder ett livslångt beroende av ekonomiskt bistånd i förlängningen också till en livslång fattigdom, då även den kommande ålderspensionen påverkas, vilket i sig kan innebära fortsatt behov av ekonomiskt bistånd. Likväl som inkomsterna minskar drastiskt, ökar även utgifterna såsom resekostnader till arbetsträningen, a-kasseavgift och så vidare. Vidare vill Kronofogden och andra myndigheter ha in klienternas inkomstuppgifter för nästkommande år, vilket i dagsläget är svårt att svara på, då varken berörd myndighet eller klienten vet vilka ersättningsformer som kan bli aktuella. Ett överhängande orosmoment för personligt ombud är att allt fler klienter än tidigare går i suicidala tankar till följd av ekonomiska problem. Vad är på gång? Även om vi idag möter personer som far illa på grund av de nya regler som införts, och som är mycket beroende av hur och att socialförsäkringssystemet fungerar, så ser vi ändå med positiv förväntan fram mot på de planerade åtgärder som Försäkringskassans lokalt samverkansansvariga påpekat är på gång. Det pågår en översyn av sjukförsäkringsreformen, samtidigt som det pågår en längre och grundligare parlamentarisk utredning om socialförsäkringen i sin helhet. Socialförsäkringsutredningen ska vara färdig i maj Reformen genomfördes allt för snabbt och utan att tänkbara konsekvenser för vår målgrupp och andra beaktades. Även om det nu verkar finnas en ambition att göra förändringar i reformens regler för att rätta till uppenbara, icke avsedda effekter, så far människor illa i väntan på att reglerna rättas till. Det grundläggande felet i reformen är enligt vår mening att 6

7 den utgår från att människorna vid en viss tidpunkt, det vill säga när sjukdagarna är slut, per automatik klarar en arbetsrehabilitering och att människor med ingen eller mycket begränsad arbetsförmåga överförs till Arbetsförmedlingen. För vissa personer innebär överföringen att förutsättningarna för en lyckosam rehabilitering försämras. Vidare måste definitionen och reglerna för hur arbetsförmåga bedöms ses över så att samsyn råder. Trots att vi ju måste sätta våra förhoppningar till den parlamentariska utredningen som är på gång, så känner vi naturligtvis frustration över att utredningen ska presenteras först i maj Utbildning till Försäkringskassans personliga handläggare kring de diagnoser som är aktuella, bland annat genom Kurprojektet som är en myndighetsgemensam kunskapsutveckling om rehabilitering för personer med psykisk diagnos och funktionsnedsättning. Bakgrund: Nationell psykiatrisamordning konstaterar i slutbetänkandet Ambition och ansvar (SOU 2006:100) att det hos huvudmännen finns en betydande okunskap om rehabilitering av personer med psykisk funktionsnedsättning. Enligt betänkandet uppvisar många statliga och landstings kommunala verksamheter bristfällig kunskap om målgruppen och har delvis olika syn på rehabilitering i fråga om metod, ramar och förutsättningar, vilket försvårar samarbete. Regeringen beslöt därför den 12 mars 2009 att uppdra åt Försäkringskassan att stimulera gemensam kunskapsutveckling om rehabilitering för personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning. Kunskapssatsningen vänder sig till handläggare på Försäkringskassan och personal på Arbetsförmedlingen, socialtjänsten och psykiatrin som i sitt arbete möter personer med psykisk diagnos och funktionsnedsättning. Syftet är att skapa en gemensam kunskapsbas och underlätta samarbetet organisationerna emellan genom att förtydliga begrepp och ansvarsområden, utveckla metoder samt skapa samsyn om rehabiliteringens ramar och förutsättningar (utdrag ur Försäkringskassans informationsblad, FK 40351, ). Detta är en naturligtvis en mycket välkommen satsning för att utveckla medarbetarnas kompetens. Försäkringskassan planerar en diskussion om bemötandefrågor tillsammans med Försäkringsmedicinska rådgivare. Bemötandefrågor är oerhört viktiga och vår erfarenhet är att det personliga mötet har en central betydelse. Då många av vår målgrupps funktionsnedsättningar är dolda och/eller kommunikativa, ställer det speciella krav på bemötandet. Olika funktionsnedsättningar och symtom kräver olika bemötande för att alla ska få en chans att mötas på lika villkor, vilket bland annat ställer krav på människors kunskap, förmåga att uttrycka respekt och förmåga till inlevelse. Försäkringskassan planerar att utöka samarbetet och bjuda in de personliga ombuden till de handläggarsamverkansträffar, där handläggare från Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och socialtjänstens försörjningsstöd möts och diskuterar samarbetsfrågor myndigheterna emellan. 7

8 Vi ser mycket positivt på all samverkan och deltar gärna. Detta som ett led i att föra målgruppens talan och se till att samverkan sker i samspel med och med utgångspunkt i den enskilde. Sammanfattning Vikten av en tydlig kommunicering gentemot målgruppen i skrift och tal inom samtliga områden. Undvik förkortningar, ställ bekräftande efterfrågor, träffas för personliga möten för att undvika missförstånd och informationsbrist. Att målgruppen lever i en ovisshet har för många fått stora konsekvenser i och med det ibland redan dåliga psykiska måendet. Viktigt att få känna mening och sammanhang, att exempelvis få svar på varför det är viktigt att gå med i a-kassan för att inte få lägsta ersättningen från försäkringskassan. Att leva på ett långvarit ekonomiskt bistånd på existensminimum kan för målgruppen bli en omöjlighet att ta sig ur på grund av funktionsnedsättningen. Att garanteras sin försörjning, att ha tillräckliga ekonomiska förutsättningar är avgörande för grundtryggheten. Vikten av en gemensam definition för vad som är arbetsförmåga eller att beslutet ligger hos en huvudman för att undvika att klienter bollas mellan myndigheter eller faller mellan stolarna. Klienterna upplever ofta en känsla av att bli misstrodda då deras nedsättning inte syns på utsidan. 8