37:e Årgången. Häfte N:r Carlskrona

Transkript

1 37:e Årgången Häfte N:r Carskrona

2 Kong. Örogsmanna-Säskapets Högtidsdag Åminneseta "'). t Hedrad af Kong!. Örogsmanna-Säskapets förtroende att förestå sekreterarebefattningen, under dess ordinarie innehafvares tifäiga frånvaro, ~.igger det mig, att i enighet med Säskapets stadgar, på denna dess högtidsdag med några enka minnesord uppifva hågkomsten af de mäns verksamhet, wika döden un"der oppet af året beröfvat K Ö. Säskapet, en pigt, sorgig, men äfven uppyftande, den förra känsan astrad af saknad öfver den förust vi idit, den senare vid minnet af hvad desse hädangångne män varit, och af de efterdömen de oss emnat. Dessa hädangångne män äro: Hedersedamoten af K. Ö. Säskapet, Konter-amiraen, f. d. Statsrådet. Kommendören med St. K. af S. 0., m. m. Car Magnus Ehnemarc; och Hedersedamoten af K Ö. Säskapet, f. d. Konter-amiraen, Kommendören med St. K. afs. O., m. m. Johan Liiehööc. Car Magnus Ehnemark föddes den 4_ VIars 1803 i Karshamn, hvarest fadren var handande. Den 28 September 188, såedes vid 15 års åder, bef Ehnemark antagen ti kadett vid Kg. krigsakademien, och nu egnade ban sig med nit och ifver åt sjökrigstjensten. Under de derpå föjande åren detog Ehnemark i de sedvaniga sornmar-öfnings-expeditionerna med krigsakademiens kadetter, samt vann redan år ''') Af t. f s ekreteraren Kapten C. nf Troe. 23

3 1:-\:21 und c röj tnan ts-befo rdran vid Örogsfottan, s [! c < os bott 3:ne!tr efter hans intriido vid Kg!. Krig~akadomicn. Den unge officeren, hvikon ganska vä insig, att J.on mångsidiga. erfarenwt, h\ iken måste komma sjömannon ti Jc, ej förvärfvas mod opauettorna, skyndade att bogära utrikes permission, för att ombord på handesfartyg,-inna den sjömannfbidning som, ti föjd af,-?tr tottas HUaiga expeditioner, oj så hastigt kunde orj [d a s inom eget vapen. Don sökta permissionen he,~ijru es, och i VIaj månad 1822 finna vi Ehnemark förbyn! som ätt matro3 ombord på N ordame rikanska briggen "V auconver" på rosa fri\ n Chithe hor g ti Phiadephia. I nära tvenne år segade han, des i Pgemkap rrf andre, des som företc styrman å Nordamorikanska hande~frrrtygen "Amanda", "Up us" och "Crisis" samt besökte derunder des Enropeiska hamnar, des kusterua nf Vi.rrinien, Afrika och Södra Amerika. I Loneon omnrrdo han i J auua ri månad 1828 don N ordnmorikanska handessjötjenstcn samt i.tcrvändc ti fädernesandet med inhcmtad rik praktisk sjörnaunaerfarcnhet. Den Spansk- Amerikrmska oafhänggighetstriden, eer dc enstaka uppopp, upprop, fok.rosningar och strider, genom hvika det Spanska S ydamcrika, sivä som det ti Nordamerika hiir8nde Mexico, tikämpade sig sin oafhängighet af moderandet, hade redan fortgått under oppet af fora 1\r, samt istadkommit en omhväfniug af fiirhiiandena i Nya verden. Den ona efter den andra af de spanska koonierna ösryckte sig ifrån och gingo föromde för Spaniens kromt. Äfveu den nordiga deen af Sydamerika, känd une er namnet Coumbia, hade under don ryktbare Simon Boivar äfvonedcs börjat striden emot den öfverägsna spanska vapenmakten. I Spanien vidtog man stora rustningar för att, som man hoppades, med tibjep af de af spanska kabinettet vunna Europeiska stormakterna kunna iterföra de upproriska kooniema ti ydnad. Den Unum bis k a styre ~en vidtog nödiga mått och steg att möta den hotande faran. Band annat ansig man nödigt att öka den ia Coumbiska marinon för att kunna uppträda på hafvet emot de snanska örogsminnen. ''i detta ändam: inedde mar; äfven underhandingar med Sverige rörande kipet aftvenne inicskepp och trenne fregatter. Desoa underhaudino ar. ö hade ti föjd, att inieskeppeu "T~pperheten" och "Försigtigheten" samt fregatteu "af Chapman" utrustades 1825 på våren i Karskrona för att afgå ti Coumbia. Den 2 Juni hef Ehnemark förhyrd som ;adett vå försåda fregatten "af Chapman" iggande på Karskrona redd, m en erhö den 10 Jui transport som styrman på ikaedes försiida iniesk("ppet "Försigtigheten", n ars titänkta expedition dock bef instäd, och Ememark afgick från skeppet i Oktober månad samma ih. Hans rastösa if,'er, att U n ytterigare fukomna sig i sjömansyrket, förde honom föjande å ret J 82G ti Enghnd och vistades han der tis i Augusti Samma är den 5 J -ui hade han vunnit sekundöjtnants befordran med öjtnants rang och distinktion, och var föjande året kom menderad officer p ii kadettexercisfartygot, fregatten "Eurydice" under expedition i Öster- och Nordsjön. Ehnemark 1 inseende att den rätta skoan för att bida en skickig manö\ erist och taktiker är frir sj öofficeren att söka inom roingarne af ett örogsfartyg, söde ny permission, fiir att i någon utändsk örogsmarin vinna anstäning. Ememark vade den franska örr gsrna rin'n, hviken mod en förvånande hastighet ersatte do stom föruster den idit umor de stora sjödrahbningar, som Frankrike hade utkämpat emot Engand under det första kejsardömet. Han hef antagen som "Enseigne de Vaisseau" i kong. franska fottan. Detta var i November Föjande året röner han utmärkesen att bif,,a kommenderad officer på GO kanonfregatten "]f. Marie

4 'J'horesc", besegar \'It>ddhafvet, afmiinstnt' i.jui månnd såmma år; vinner ny ikartad anstäning på 44mnonfregatten "a Oirce", erhåer tn:msport ti fn'gatten "a Cybee" på 4-4 kanonor; bevistar med detta fartyg den fran ska fottans bekanta expedition år 1830 mot A gicr, uneer amira Baron D upperres befä, som sutar med Agiers intagar.de och andets franska wonisering. På hösten samrna i\r tir han kommenderad officer pi\ 20 kanonbriggen "e Hussard'' med station i \'Iedehafvet oeh Spa!ska sjön, detager med detta fartyg i bockadon af T.1i sabun 1831, er; föjd af den \iigucistiska förv eckingen i detta rike. Fera priser uppbringas af ' e Hussard'\ och sedan briggen erhfdit order att afgå ti Brcst bir Ehnemark i Spanska sjön transporterad som kom I!Jenderad officer på 84 kanon~keppet ''a Vie de Marseie'\ tihörande den eskader, surn under amiraen Ba ron Ronssins befä forcerade inoppet ti Lissabon, efter hviken händese expeditionen fortgnr i Meddhafvet och Spanska sjun. I egenskap af kommenderad officer pä 18 kanonbriggen "e Rusee" gör Ebnemark sitt sista sjötåg i Medehafvet inom den franska marinen, hviken han emnar i.j annari!833 ftir att efter 4 års frånvaro itervända ti fosterandet. Hans taanger, sjömansdugighet och kunskaper betinas af den franska monarken med Hedersegionens riddarkors Inom den svenska örogsfottan hade han 1830 bifvit befordrad ti Premieröjtnant. Men Emomark får ej wia p~ de agrar han redan skördat. Vä hemkommon anstäes han som kommenderad officer på kadettexercisfartyget korvetten.tarramas, och ~rd derpi eer 1834, är han kommenderad som sekond på briggen Dephin, för att efter ~utad expedition för (]'dnas ti chef för :sta Bekinge Indeningskompani. Den 28 Februari 1835 kaar Kong. Örogsrnannasih,kapet Fhnemark ti sin edamot. Emomarks hittis tirygg,tagd:t 1ana, bcvst af h c kans och medgångens sosken, visar oss den titaa;de bi~jcu af en. man, som rastöst "trnf,'ar att uppbi th,t ma, efter hv1ket han ängtar emirre 11 att d ~ o : < VHt en största möjiga dug igwt i ett \!'],., S<J 111. o t., ~,, ' 1 1u ;; s c o r- hinna dot \L H r, erfordrar den muugsidigaste bidnin< och. den stursta erfarenhet. Mc,n tyvärr inträffar i såvä natwnernas, som df'n enskita individor1s ]1 f 11 t n v 10 cra n ~ar och oföruts dda tiden, wika för e! hino 1., o e 1"' to. o..., 1 ~or are hd kasta sin mörka s a o skuo ~ra öfve1 den J' or t f ' t R "' oo ' uru sa jusa och eeude tafnn. En sådan motgång triffade Ehncmark, och dess fiijder förbittrade minga år och dagar af hans annars yckiga!if. År 1'>3G bcf nemigou Ehncmark kommederad som chef på ångfartyget Odin; expeditionen gäde Öster och N ordsjö n. Fartyget föroyckades [J ~ kusten af J utand en oyckshändese väbekant för eder H.!T:r. Pure ~ bråeserna för oyckan dralbade chefe n, men utder dea vidyftiga rättcgingen vanns kvä den uppysningen, att en ve~ k i g oyckshändese orsakat strandningen. ' P i ef~<h'~ td~ag e n före påstötningen hade styrkompassen::.!11ssv1s1ngs-stati 1 bifvit skurad t ; detta stativ bestuti af en kocjnn, som uppbar kumpass shj en och i sin ordning var fästad vid en rund bas, n i!ande p:1 fyra, med koppamagur i däcket fastgjorda kot ; gencjm bortfaan d~t af en kopparuagel som skue f:tsta koonnens pint v1d d.en rund~ basen, be_f det miijigt för koonnen, att, eftergjfyande for dc kraft1ga ryckuingar, iyik:t skurningen föro rsakade, svänga något itet kring d cu kuonuen genomgfiende kopparstången, och derigenom uppstod i kornpass skåens bcstimda ri ktnig efter fartygets nwdej. iuie en rubbning. När nu rorgängaren skue styra den anlcfada kursen. b d' denna naturigt ' S feaktig i för håande ti vinken uwnn fartygets verkiga medcinic och dcjt nu, rorgingarcn O'etando, pft sued mot

5 33{) medoinicn vridna styrstrccket". Denna het naturiga förkaring öfver Odins föroyckande är hemtad ur en biografi öf\'er Ehnemark införd i "Ny Iustrerad ''idning" för den 14 Febmari innevarande &r, och tiägger biografien: "att det är med gädje, som en sakkunnig person ernnat denna uppysning, som sätter redaktionen i stånd att viisendigt midra det ångvariga hårda omdönwt iifvl'' Ememark rörande denna tidragese". Utryu1met nödgar oss att ondast mej f& ord omnämna de ment frawståeude detajerna af Ehnemarks hedrande rneritfiirteckning. Aren!8i37 och 1838 är han kommendemc att tjeustgöra dps som adjutant i generaadjutantsexpeditionen för fottan, dels i samma egenskap i storamiraitets-emletots första afdcningsexpedition. År 1840 ä' han anslid som divisionschef på kanonjoar under expedition med sjöboyäring i Stockhoms skärgiird, samt erhtter samma r\r förordnande att vara adjutant i sjöförsvars depnrtemeutets kommando-expedition, hviken befattning han innehar ti Apri månad 1842, då han kommenderas som sekond på kadett exercisfartyget korvetten Jarramas. Men ifven en annan verksamhot shu1e bifva Ehoemark anförtrodd, ett nytt 1 ärf ägges ti hans verksam het inom det vapen han så innerigt var tigif\ en. Ar 18,13 är han kommonderad som informationsofficer för krigsakademiens kadetter pfl fn gatten "-af Chapman" samtidigt som han bestrider cu sekonds madpåiggande befattning fl samma fartyg. Aren Iö44 och 18-Jf> är han åter ute u ch pöjer Lafvet i egenskap af sekond om bord å fn gatten ''J oscphine'' uuder expedition ti.marocco och \[(jdebafvet. Sistnämnde tlr utnämnd ti riddare af Kg!. Svärdsorden, återgår han 1846 ti sin tjenstgiiring i sjöförsvarsdepartementets kommando-expedition, bir s. fl. befordrad ti kapten i Kong. Vaj:ts Fotta, bestrider fö janco iu et tyg- och oquipngemfistarelofattningen vid Stock. 3J7 homs station, inti sutet af ~rptcmlcr månad sumn ::L år, då han ånyo t j onstgör i sjiiförsnns-dcpartementcts kommandoexpedition, ti hvars chef hnn utnnrnncs och innehar denna ansvarsfua post inti sutet nf ru Fr&n 1858 var Ehnemark hcdcrscdamdt af Kong. Örogsmannasäs k a pet. Det första danska kriget hade i\r 1848 utbrutit och Sveriges poitik manar det Att ku!ma Lrodor::tucet ti hjep. Trupper sammandrog-os i 1\nmö och en svensknorsk eskader utrustades. Ehncmark kaades ti\iamö, för att uneer H:s M:t konungens vistande derstädes Ijonstgöra som föredragande för fottans irender i kommamovhg. Den 27 November sam111a fn utnämndos han ti riddare af Kong. D_anska Danuobrogsorden ; 1850 tir hap chef på kacctt-exercisfartygdt ko'vc!ton ".Ja, rarnas" Dch befordras 1853 ti kommendörkapten samt emottager samma år befäet som chef å inicskeppct Er1r XJ. År 1855 ti egna r sig kung. krigs\'dcnsbv':! kademion Ehnemark såsom edamot, en rättvis gtirc ftt en man, hvars hea embetsrnannabana varit ett oafbrntet arbete i sjöntpnds tjenst och h viket arbete ian utförde mod den honom egna orduing och nit, som \"ar ett af hufvuddrngen i Ehncmarks karauir. Graden af kontre-amira tid'n<cs honom deu :JO December 18i'7 och samma :'ir och dag fiironnas han ti statsde och chef fiir kong. sjiifiij svarsdcpartementct, sctmt qy:-trstod i kouungens råd inti i:\r ISG2, db. wns taburett intogs af grefve von Patc'n, och Ehncmark förordnades ntt yara behihnl:jnde nm1ra Yid fottans :;tation i Karskrona, hrikcn rang itr KCU utbyttes mot dun afchef vid kong. fottnu, dfl fottaus belispersona detta år reorganiserades. s, irdsorjeus Stora koi's, E:oJiiH.'i(iir~grnden a:' Kong. Norska S:t Oa!'sordcn 1 oro de utrnirkoser \Jouarken tideade EhtWJ!ark.. som des;;uiojjj iun'acc

6 33\:J Riddarevärdigheten af Kejseriga Ryska S:t Annre-ordens 1 :sta kass. Titagande åder bestämde Ehnemark att år 1868 begära nådigt afsked från sin trägna befattning som fottans chef vid Oar1skrona station, samt ur krigstjonstf n. Detta bevijades honom, åtföjdt af det hedrande vitsordet af sin Monark att don game sjömannen med utmärkt tro het och nit tjenat Kong. :Maj t och riket u u der m ång tjenstemannabana, som varit så uppfyd af hejrande och maktpiiggande uppdrag. Ti sin vackra egendom Agdatorp 1 beägen i en af Bekings täckaste daar, och ej ångt från Oarskroua, drog sig Amira Ehnemark undan för att i naturens sköte tibringa sin efuads afton. Här drabbades han af det smärtsamma saget att förora sin maka, född af Kint. Bott ett enda barn. en äskad dotter, stod tröstande qvar vid hans sida Utan ni.gon föregående sjukdom träffades Amira E h nemark af ett häftigt saganfa, som pötsigt den 8 sistidne Januari afkippte hans ifstråd. "Frid öfver hans stoft, ära åt hans minne"! en ofta förut upprepad frids- och afskedshesning vid grafven. Den andra enka dödsrunan jag har att teckna är, såsom jag redan omnämnt, öfver f. d. Konteramiraen Kommendören med St. Korset af Kung. Svärdsorden. Riddart'n af Kejseriga Ryska S:t Stanisai-ordens första. kass, rdamotcn i. :~ta kassen af Kong. Krigsveteu ~kapsakademien samt Hedersedamoten af Kong. Örogsmannasäskapet m. m. Herr Johan Liiehöö{, som af.ec i Stockhom den 12 Februari såedes knappt en n1ånad efter den man, åt hvars minne vi nyss egna.t några få stunder. Redan botta upprepandet af de höga värdigheter och utmärkeser, hvib komrno Liiehöök ti de under hans ifstic äro, hvad honom beträffar, den säkra gradmätaren på den af.idnes mer än vaniga kunskaper, skickighp-t i sitt yrke, samt på denna ka, aktereos kraft och moraiskt goda egeuskaper, utan hvika ingen sann storhet kan uppstå, sniet må i öfrigt vara huru vidtomfattande som hest. Denna sanning visar oss och bestyrker hvarje stor mans Listoria, och det måste så vara; ty dygden och moraen äro de grundpeare på b vika den monskiga individens fortkomst och bifvande storbet måste h via, han må egna sitt!if å t konsterna eer v eten. skaperna, åt krigarens eer sjömannens yrke, åt hvad idrott som hest. Denna Liiehööks rena, fäckfria karader, detta hea hans väsende, biden af gamma S\"ensk tro uch heder, detta hans varma hjerta, var det, som icke aenast gjorde den viirdnadsvärde patriarken så uppriktigt äskad af aa, hvika med honom kommo i beröring, utan som äfven föranedde den prestman, hviken vigde Liiehööks stoft ti den sista hvian, att vid jordfästningstaet taga ti betrakteseämne : "Si en 1 ätt Isnteit, i hviken intet svek är!" ord, hvika innebära och beteckna så mycket i den största möjiga korthet. Johan I,iiehöök, andre sonen ti kapten Anders J o han Liiehöök och hans fru, född Stuart, föddes på famijens gård Säerhög i Efsborgs än, den 14 Apri Liiehöök är en gamma ätt, som anses härstamma från en Magnus Pedersson ti Kobäck, hviken ef va t om kring Den har sedermera sönderfait i två grenar, Liiehöök af Fårdaa, som har.m. på riddarhuset band adesmän!'en, och Liiehöök ti Gäared ot:>h Kobäck, hviken har.m. 6G. Af densamma hafva tre innehaft rådstoen. Fera märkiga medemmar hafva funnits band denna sägt, hvariband jag endast vi anföra den utmärkte gcnera-rnajon'n och guvernören öfver Hin ter-pommern Johan Nisson Liiehöök, Torstensons 11ärmaste man sedan den förre emottagit befäet öfvcr

7 i!o svenska hären under tn,ttioiiriga krigets för svenskarue most priifvande dagar, och som i hufvudsakig grad bidrog ti den andra stora segren vid Leipzig, som dnck kostade don tappre Johan Nisson if\et. Uneerrättad af prins Kar Gustaf om scgren, dog hjcten med de orden:. "Gud väsiguo er min prins, och genom er mitt fädernesand!" Johan Liiehöök Yade sjöitvet ti sitt vitm genus, och bef också h et ung, fnggjunkaro vid dftva randc armeens fotta nf Göteborgs esbdor. Seunn han med heder bestått sin sjöofficers-examen, utnämndes han Jon 21 Sopternber 1820 ti underöjtnant vid anneens fotta. Efter att hafva varit kommonderad på åtskiiga kustbcvamingsexpeditioner, föjre Liichöök fertaet af sina unga kamraters exempe inom vår fotta i det han begärde samt erhö utrikes permission för att å handes fartyg utbida sig ti praktisk sjöman. I ikhet mod Ehnemark vade han c Pn Nordamerikanska handesmarinen, måhända af det skä, att, utom nyttan af att inhemta det engeska språket, så nödvändigt för en sjöman, den unga repubiken visade en ifaktighet i sjöfart och hande, som förde stjernbaneret ti aa h af och korn det att yärdigt täfa med Engar.ds vedesbekanta fagga. Under oppet af fyra år finna vi houorn des som andre, des som förste styrman om bord å Amerikanska handesfartyg fr?tn Boston. Han besöker en mängd hamnar ptl N ya V ercens båda kuster och återvänder först 1828 ti fädernosandet för att efter on kort hvia rtter vända ti hafs, och )å samma nations hand'sfartyg ända ti nr 1831, som förste styrman bpsega verdshafven. I fädernesandet hade IJiiehöök år 1820 bifvit befordrad ti premieröjtnant inom fottan. Så många års erfarenhet ti sjös, kunde ej annat än väcka uppmärksamhet hos Liiehööks förmän, och hugnades han efter hand med fera uppdrug. Så ut- :341 nämndes han ti adjutnut hos stationsbefähaf, aren i Göteborg; att förestå karantänstjrnsten å Känsii; var tyget "Pohcm"; informationsofficer; samt äu Yidarc chef a, s w ner en 1 1g e ; c 1e ör en u ta ]OU (ajjon jo ar; o (. "' \ ' (( J f' f' b ' J J samt 1842 sekond å korvetten "Najaden'' på detta fartygs tåg ti Portuga, Sydarnerika och V osti ud i en bir vid hemkomsten examinator vid GiitL' borgs navigationsswa, samt 184:8 befordrad ti kapten och 1848 utnänmd ti riddare af Koug. Svärdsorden, samt förfyttades förstnämnde år ti Stockhoms station för utt yjd deuna förestå tyg- och oquipagemästarctjenston, \'ika befattningar då förenades i hans hand, för att åter särskijas när han emnade dem. Sistnämnde iir kaar Kong. Örogsmannasäskapet Liiehöök ti sin edamot. Men hans heth ando sjömannabana var ännu Rngt ifrån afsutac. I egenskup uf chef anförtros honorn befäet å kadettfartyget korv.etten "Jarramas", och är ban chef å korvetten "Najaden" under expedition ti Söcra Amerika, Vestindien och Nordamerikas Förenta Stater. - En auekdot har bifvit mig berättad Min denna expedition. Korvetten anöpte band andra hamnar Boston. Liiehöök besökte dervid det aktade handeshus, på hvars fartyg han segat så många år. Firmans game chef igenkände ej i een SYPnske officeren, \'ars bröst pryddes mod svärdsorcensstjernan, een man, som i t'gonskap af matros och styrman segat uneer ett främ mauce namn på!jans fartyg. Liichöök gaf sig tikänna och huru stor bcf t'j bandesmannens och skeppsredarens, förv~ning när han i den svenske korvettchefen äterfarm sin forcne matros och styrman. Historien härom bef snart bekant och Liiehöök bef föremå för mycken uppmärksamhet och artighotsbetygeser från BostCJn boarna s siua, och ej minst af det handeshus, som räknade ) chef å kanonskonerten ".MPus"; bofähafvure å åno'faro

8 det som en ära att hafva haft i sin tjenst en man, hviken "'enom arbete och förvärfvade kunskaper uppnått den rang 0 och den förtroendepost han nu bekädde hade Liieböök bifvit utnämnd ti varfschef vid kong. fottans station i Stock bo m. kapten Samma ir chef å augfartyget Y e u - Liiehööks vidare meritförteckning nödgas jag sammanfatta i några få ord bef han edamot af krigsvetenskaps-akademien, samt utnämnd ti kommendöro "G 1f '' t sänd t i ändamå att hämta prins Fredrik af N ederänderna jemte gemå, d. v. kronprinsessans huga förädrar ti SYerigP. Föjande året är han chef å fregatten "Josephine", expedition ti Nord- och Östersjön. Dett_a är hans sista färd på hafvet. Bef edamot af sjöförsäknugsöfverrätten 1857 och stationsbefähafvare i Stockhom samma är; ~on~mendör vid kong. fottan den 29 :Maj och kaades samma år af grosshandes-societeten i St~ckhom att vara ordförande i navigationsskoe direktionen dersammastädes; kommendör af Kong. Svärdsorden 1860, samt utnämnd ti den höga värdigheten af kontre-amira den 17 September Vid fottans nya organisation 1866 öfverfyttades han samma är på egen begäran ti kong. fottans nya reservstat, d. han samtidigt erhö kommendörsgraden af kong. Svärdsorden med stora korset. År 1~69 vid G5 års åder begärde han nådigt afsked ur krigstjensten, ej för att njuta den h via han efter vä förrättade värf hade rättighet att finna vid denna höga åder, utan för att egna sina återstaende krafter åt andra värf, hvika skue ithta ny frisk ager i den medborgarekraus, som redan prydde den vördade patriarkens hufvud... Och dessa vurf, hvika han med förkärek askade att utöfva, voro cgnade åt den vakandoe tisyneon öfver Stockhoms navigationsskoa, att med rad och dad, med uppmuntran och vävija tihandagå de derstädes stnderande sjömansämnena, hvika cu gång, så hoppades han, skue ika som fa et varit med honom sjdf, med heder f<ira deu bågua faggan öfvor hafyon Dessrt unge män vördade och!iskade honom såsom en faderig vän och en sådan var han äfven för dem. Det andra värfvet V?.' ett menniskokärekpns verit som ständigt tog hans yarma, detagande hjerta i ansprik. Han var nemigcn ordfiirande för N eptuniorden i hufvudstaden, en orden, h vars förnämsta syftemå är, att med friviiga gåfvor insamade af medemmarue inom orden, understödja behöt'van de sjömän, deras en kor och bam. Lik en tröstens cnge infann sig den hvitockige game i nödens hyddor för att med Pgen hand räcka hjept>n åt den sörjande enkan; brödet åt de faderösa små, och att med egen mun säga orden: misströsten ej ty - Gud styrer! Så i dessa äda värf förföt hans efnadsafton. Hviken skönare, mera titaande bid vija vi vä söka än hans? och när hans if utsocknade den 12 sistidne Februari var det ej en utan f~tsentas af Stockhoms befokning, som under saknad och sorg uttaade de vackra betydesefua orden: Vasignese öfver ditt minne, frid öfver ditt stoft! Den 17 sistidne Februari jordfästades den hädangångne i Ladugårdsands kyrka under ett stort tiopp af rika och fattiga vänner, som vie säga honom sitt sista - farvä! iket fördes derefter ti Körtingsberg i Nerike och begrofs på W i by kyrkogård; och der: «Sof i ro Du man med fria sinnet, Man! med tankens jus med hjertats tro. Dröm är menskoifvet, dröm är minnet. Sof i ro!

9 i45 'J.::' a vi< neiiiggandet af Ordförande-cmbetet i {ong. Örogsm:tJma-SiiskaCt den G Nov *) Det i\r som förrutit sed:m Kong. Örogsmanna-säskapet scrnast på detta rum firade sin årshögtid, har va icke varit rikt på stora tidrageser inom det miitäriskt nautiska området, hnrkpn inom eer utom fädrrnesantet, men arbetet för ut\'ockingen af det svenska sjövapnet har dock under detta tidsskifte icke egat nert' 1 utan fortgfttt m in st sagd t J iktt rastöst, som under något af do många föregående fredsåren. En rekapituation af hvad märkigast i detta afseende förefait, torde derföre vid ett tifäe som detta icke vara oämpig, och jag har trott mig kunna för några ögonbick taga Herrames uppmärksamhet i anspråk för framäggandet af on dyie Ot ganisation och styrese. Sedan Kong. Maj:t den H sistidne December anbefat att en komit6 af 5 Sjöoffic8rare skue i hufvud staden sammanträda för att utarbeta ett på utsträckt amän värnepigt och indeningsverkets successiva upphörande hviande försag ti Sjöförsvarets ordnande på hufvud~adigen enahanda grunder, som ett dyikt inom Generastaben utarbetat försag ti ny Härordning, sammanträdde denna komite den 17 Januari och afgaf den 1G derpå föjande Apri det underdåniga betänkande och "försag ti gruuder för ordnandet af Fottans persona", som enigt Kong. VIaj:ts den 4.Maj fattade besut bef ti trycket befordradt för att ti bvar och en af Riksdagens edamöter utdeas. ';') Af ordföranden Vice-nmimen m. m. C. A. Sundin. Scdan Kong. Maj:t under Jen ± Novomber 187:3, med anedning af en af Chefen för Kong. Sjöförsvars Departementet då föredragen promemoria angående nya grunder för ordnancet af förvatningen vid SjMörs17arets stationer, anbefat Kong. Förvatningen af Sjöärendena att uppgöra försag ti de ändringar i gäande Regemente för förvatningen och redogöresen vid stationerna, som erforcrades för tiämpningen a:f do i promemorian angifne grunder, hvika jemvä borde tjena ti edning vid utarbetandet af ny önestat för civie tjenstemännen vid stationema och ny arfvodessta t för miittpersonaen' och sedan kong!. fön-atningen af sjöärcndena, efter det vederbörande bifvit i ämnet hörde, afgifvit såvä försag ti nya stater för civitjenstemän vid stationerna, som ock försag ti ny arfvodestat för miitärpersonaen, hafva dessa försager, af Kong!. VIaj:t i hufvudsakige dear giade, bifvit för riksdagen framagde och godkände, samt mede ti deras genomförande från och med nästa års början bevijade. Försagen ti de regementsförändringar, som iföjd. häraf bifva nödvändige, äro ännu icke af Kong. Maj:t faststäda, men ära vara af kong. förvatningen utarbetade. Under den 31 December 1873 har Kong. Maj:t förordnat en inspektör för sjöförsvarets samtige praktiska öfningar samt de theoretiska undervisningsanstaterna vid dess stationer, med undantag af kong. sjökrigsskoan. För inspektören utfärdades den 14 Januari 1874 nådig instruktion. I hufvudsakig öfverensstämmese med de af års sjöförsvarskom i te afgifna försag hafva nya regementen för stationernas underbefässkoor samt exercisskoor bifvit af inspektören för!ottans öfningar utarbetade och af Kong. Maj:t under den 15 sistidne Juni ti efterefnad anbefada. I sammanhang härmed och

10 M7 si\surn en fiijd hiraf har Kong!. \Ltj:t under samma dag befat att, med upphäfvande af såvä regementet för Kong. \rfaj:ts fottas artieribåtsmrmskår af den 5 Oktuber 18GO, som ock regementet för kong. skärgårdsartieriets skoor af den 19 N uvember 1867, fottans manskap af såvä matroskåren som båtsmanshået ska, med hänsyn ti deras användande ombord, indeas i 3:ne sjömanskasser, förutom rekrytkasscn, inom hvardera af Je särskida yrke~grenar, i hvika de der kunna ifråga komma att användas; och har Kong. \faj:t ikaedes under den 15 Juni anbefat, des att aa båtsmausrekryter hädanefter skoa den 15 September antagningsåret, eer om de bifvit antagne efter nämnde datum, den 15 September nästföjande år, uppfordras ti den fottans station de tihöra, för att der genomgå rekrytskoan; des ock, att de båtsmansrekryter: som under rekrytkursens genomgående, vare sig i and eer ti sjös, möjigen befinnas oämpige ti sjötjenst skoa upptagas såsom varfsbåtsmän, äfvensom att inom hvarje båtsmanskompani / 3 af kompaniets styrka, utgörande det yngsta 2 och raskaste manskap, skoa afses för sjötjenst, men den återstående tredjedeen deremot, under benämning varfsbåtsmän, afses att användas som varfsarbetare. Nytt formuär ti förhåningsböcker för at fottans manskap har jemvä bifvit af Kong. Maj:t under den 4 innevarande månad faststädt. Genom Kong. Brefvet af den 31 December 1873 har Kong. Maj:t anbefat att båtsmanshået ska från och med den Januari 1874 fördeas i 4 distrikter och aerjemte förarordnat särskide inspektörer för hvarje distrikt. Instruktion för inspektörerna är utfärdad den 27 Maj Pet sonaen. Uppå Kong. Maj :ts n&diga framstäning ti secnaste riksdag har densamma des ansa~it mede för tiämpning fr&u och med nästa års början af de nya önestaterna för officerare vid fottan, des bevijat ny förhöjd aföningsstat för mariuingeniörsstaten från 1875 års början, des ock bevijat från årets början åt h varje underofficer vid fottan under tjenstgöring i and en natura portion dagigen, eer kontant ersättning derför; samt sutigen öneförbättring för matroskåren från och med detta års början. Dessutom har riksdagen bevijat dyrtidstiägg för år 1875 ti de stater å femte hufvudtiten, hvika icke bifvit definitivt förhöjda. Under den 21 sistidne Augusti har Kong. M!!j:t faststät nya gemensamma modeer för manskapets vid fottan bekädnad.. Materieen. Ti en reparationsdocka å Uaervarfvet i Stockhom har riksdagen bevijat ett ansag af 350,000 kronor, under förbehå att Stockhoms grosshandes-societet erägger en ösesumma af 1110,000 kronor, för fottans rättigh9t att begagna Beckhoms dockorna, såsom fynad ti den ti 500,000 kronor beräknade anäggningskostnaden. Af den bevijade summan utgår 115,000 kronor år Ti beysning med gas af nya verkstäderna vid Stockhoms station har riksdagen bevijat 28,000 kronor att utgå år Ti anskaffning af kusprutor för fottans fartyg har riksdagen bevijat 200,000 kronor, hvaraf 100,000 kronor utgå år Ti anskaffning af kanoner, avetter och projectier fö r krigsfartygens bestyckning, för Carskrona befästnin- 24.,,

11 n-a" ti strandbaherigr m. m. har riksdagen för fr 1876 >~~,\ jat 1.000,000 kronor. 1'i fortsatta försök och öfni.ngar med minor samt minrtrbden år 1875, bar riksdagen bc\ ijat ~5,000 kronor..rri byggande af krigsfartyg har riksdagen för ir ö76 be1 ijnt 1.000,000 honor. Enigt Kong. Maj:t urdiga brof af den 5 Jnni har nybyggnad vid Oarskrona station ff en ångkorvett af tri 202,5 fots hngd, 3-J.,,:; fots breed i vatteninien, 17,62 fots djupgående akter, fots d j upgftende ftjr, 900 imikerade hästkrafter nwd beräknad fart af minst O,G knop, bostyekac mw 2 st. C>,G3 och G st. -1,1 tums reffiaco kanoner, bifvit anbefad; och bcf stäfven de rå rest vid H. :M:t Konungens besök å varfvet den 7 Augusti, då jenwä korvettens rmmn bostämdes ti "Sa;;a". I Hya verkstadshuset å Ondskrona varf har det förgta större jernångfnrtyg, kanon b å ten "Uisa", börjat att byggas.. Ångfrcgatten "V:watk' och 1\ngkorvettcn "f~ec", h\:jkas betyriga reparationer bifvit afsutade, hafva enhgt Koug. Maj:ts n ileiga generaordres af den 22 Januari, erhåit ed vis ny bestyckning af r offade kanoner af 5,63' o e! -±,1 tumskai bor och u gör nu oestyckningon å Vanad is: af ö fr o chick: 2 st. G,3, batteriet G st. Ö,G3, 8 st. G tums bnnhkruionor, smnma i kanoner i samt å 41ec af: 1 st. 5,63 refiad kauon, G st. L!,' reffiade kanoner, 1 st. G 1 / 2 tums bombkanon, summa 8 kanoner.!,ör Stockhoms station har bifvit inköpt 1 rekogno:-;erings-scgefartyg med skonerttacking i samt fråu enskid verkstad oifvit cyerorad en ny pausarkanonbi\t. Af den gnma krigsfartygsmaterieen har korvetten "~aj:ueu(' bifvit utrangerad och fot såd, samt utrangerade fregatten "fiithi'!hn g" jemvä bifvit försåd. Utrangerade uneer sopning varande inioskeppot "Fi\ '~i:.\tighctci" har i't Oarskrona yarf bifvit, i och för 1 / 4 do minförsök som härstädes egt rum för gemensam svensknorsk och dansk räkning, försedt mod dubbe jernbotten å en de af dess uncervattenskropp, samt efter förslikens afsutauce åter intaget i docka för möjig reparation och för försökens fortsättning nästa år. Sutigen torde icke böra förbigås den oj aenast för detta sam hä e utan ock för sjöförsvaret vigtiga tidragese, som under året.nträffat, nernigen jernvägens mean Oarskrona och W exiö afsutande och öppnande för amän trafik., hvarigenom f0ttans hufvudstation bifvit satt i förbindese med det öfriga andet och dess stora industriea anäggningar, och h varigenom denna stations betydese och verksamhetsförrnåga onekigen måste anses ha fva bifvit betydigen förhöjda.

12 Om bemanningen *). De stora fät, som ärrmena hörande ti Örogsmanna säskapets G:e vetenskapskass erbjl~da för gagnanje iakttageser om förkofrande arbete, haf\ a i aa tider nira benirt örogsmarinens omrrtdcn om de och ej igga innanför dess trängsta råmärken. Ett bomstrande tist&nd, en fortg.endc utvecking af ett ands hande och sjöfart utgöra ti och med bhmd de vigtigasto betingeser fiir en örogsmarins tivaro. Också hafv~ de mycket gemensamt, och behöf\ a hvarandras understöd. Samma vetensknper räcka bada en hjepsam hand och en dugando edarenhot förvärfvad p& det ena området kan vä anväudas vid arbete på det andra. Bemanningen utgör i de festa maritima änder den vigtigasto beröringspunkten. Vårt and med ett bemanningssystcm, som för fottan står nära nog isoeradt från handesmarinen, har hittis fördett måhända det enda undantaget härifrån. Atminstone har beröringen ej varit systematisk och, då den förekommit, mora iknat testamentsgifvarens med den afägsne arftagarens, än de ömsesidigt hjepsamma syskonens. Omständigheter, hvars snara utvecking tyckas stå för dörren, synas emeertid pb. avar Yija bjuda on annan sakernas ordning, och då det nya bemanningssystem, som föreigger, ja, snart sagdt hvarje dyikt som kan uppfinnas, måste sätta oss i närmare beröring med vår handesmarin, torde det oj anses adees utom det ämne, som stadgarue tidea föredragnudon i 6:e vetenskapskassen om "Några synpunkter i bemannings(r ågan (ör fottan" nu af honom påpekas. * Anförande å Koug. ÖrogsmannaRHskapets högtidsdag af Förec], a~anden i 6:tc vetensmpskassen, kaptenen m. m. E. Nordenfak. 1. ' L Först beder jag att med n:~gra ord få \ idrörn, det närvarande systemet. Det kan bir ej vara meningen att ingå i någon undorsökning om dess fe och dess fiirijenster. Den frfgan i ~ar sednn decennier varit uttiim mande diskuterad. Bristerna isynnerhet iro vä ktinda o~h ifrigt framhåna - ifri gast måhända under ('I tid, dä förtjenstorna ej frarnstodo i samma reief som nu, då det at mer sig närmande osäkra frarntid~scedet -~ifvit ät dem en fördeaktigare bakgmnd. \ren det tordo 0 Juna mödan att ej förbise den erfarenhet som vunnits oc1 1 itr Jbestridig. Den kan tjena ti edning för omdömet om det, hvarom erfarenheten ej har nfgot att säga. Båtsmanshået har adrig varit för fottan wad sodathået varit för armeen. Det igger i natnrcn af de Låda oika yrkena, att det ena ej ika rätt åter förena sig med pogen och spaden som dd andra. En g-od so!at på roten och on god sojat i ftit är hittare att i ru och sammr:j. person förena, än dermed anaoga egt nskapcr : os en båtsman. Dessutom framträda fordringarne p<" 1 inteigens och sjefständighet hos den, n ar.~ yrke är mång sidigare oc1 oftare emnar honom utan det stöd som befäets omcdebam närbet skii.nkel suijto än på dcu, waro; yrke tir Litbre intrdt nch S(J11 oftast har den tiitsfua erfarenheten i sitt grauskap. Också har Låtsmanshået ajrig varit fut nppmrd viå fottan. Ej heer bn,r indeningsverket ti hea sin stora ide der Ya rit fut genom förd t. I oik hd med :,;o taten h:.~r bät.;; mannen p[i roten ej haft att tig:'i. de n hjep i råd oeh dåd, den tisyn och ftin'syu, som endast tivnrnn af!'i tarik kompnnistau., ofta med sam mu fiide.5cort och uuuma undtiga sys~ckittnin~, Pusamt tisuicjer. Cppfordrac t i tjenst har 1an ej herr bat sumnta bcfii. :\en en d) ir ntra fc,rbinr1,!~ f. t<an bdh och rnansknp hiirdc ju ti f:) L 1 :.'1~ :t-1'1 r~ i!t 1.t:U 1 )'!, ~U'ti ~ ft ' J. ::qf;~~,- ~, \ ~ ~i.j rj ~..

13 352 institution, som nu nära tvenne seker varit förenad med historien om vår ära, våra oyckor och vårt &terupprättningsarbete. Oaktadt at detta har dock båtsmanshået gjort fottan många och goda. tjenster samt i fere hänseenden emnat ett godt arbetes resutater. Det är icke aenast att städse inom hvarje kompa1:1i förekommit individer, sgm vä kunnat försvara sin pats i den sv&rskötta produkt af menskigt arbete och snie, som ett fugodt örogsfartyg företer, samt att snart sagdt hvarje yrkesgren å våra varf kunnat af den uppfordrade styrkan piräkna en icke förkastig handräckning, utan dessa individer hafva,.arit tarika. Förundransvärdt, om man besinnar att ingen systematisk uppfostrans starka häfstång bidragit härti, ty såsom sidan kan den exercis i and, som beskärdes f. d. artieribåtsmanskåren, hvari för öfrigt endast en de rekryter kunde erhfia pats, för ingen de anses. Vidare, om man betänker att båtsmannen h~r tvenne yrken, hvaraf det som kommer på fotaus de endast utgör C'n tredje-part, och om nu denna tredje part ångt ifrån att hafva varit bearbetad med aa de kraftiga mede, hvaröfver den miitära pedagogiken förfogar,. ändå gifver så pass goda resutater, så torde grunden ti sådant förhåande ej kunna sökas i annat än rnateriaiets f'örtn'iffigh et. Anmärkningar mot denna förträffighet hafva bifvit framhåna, sisom t. ex. bftsmanneus tröghet både i in teektuet och kroppsigt hänseende. Denna tröghet, som dock vä kan stå tisammans med en i sjömansyrket förd eaktig trygghet och ett ofta ofyärdt ugn, skue baud annat hafva den oägeijheten med sig att fordra mera tid för bibring:mcet af erforderiga fi.rdighetcr och upphäfvandct af den för ett godt handterande afnutidens sammansatta krigsmaskiner så vä behöfiiga inteiigensen, eer ock att fordringnrno pfi båda m{tste 111insbts och utvtigen af en af högre yrkesbidning capabarc stam anitas. Frftgan är dock, om ej denna ofördeaktiga ogen skap Los materiaiet sne i det närrnasi e förs\'inna oor utminstone viscntigt förminskas om 3a dess krafter från yngre f1 r finge ostördt egna sig åt iirogsyrkot. I detta afsecnd0 är vfn erfarenhet c i så fush\urio- den,, b kan bifva. Hvad rosutatn de först nyigen i Yerket s::ttta 1itgärdorna att minska a.titudon af rekrytens ::mtagningsädcr och att gifva ab rekryter on rati.onc sjömiittirisk uppfostran. k an komrna att cmna, hafm Yi C'j ~innu sett. Dock hvad vi sett under tider af oftare fiirckommande sjötfg, är nog att enigt v?tr ftsigt behäfta den satsen : att Svej'iges maniga befou ni 11rJ i amänhet, innebyggaj'ne å en eer annan provins med cgen comi.r;t sirapynne måhända nncantagne, 'i sig besittc-r de vi_qtigaste af cc egenskapet som fordras för att dana,(/oca örogsrnatt osm, om bott systemet ej ägger hi1tccr de? cmot. Detta tir en ick0 ovigtig sats att ih\gkomma vid nya bemanningssystemers utkonstrner:1nde. Medgifvas mtstc emeertid att hinc, r i systouwt fi nnas, ty då tvenne så skijda yrken och med s~ of jreniga iutressen skoa sammanjt;mkas mistc, äfren 01n compromissen gö: es med god Yijn, dock atid en de sv&righcter q1 arsu\, aht tenderande att minska f'iirdearne nf ett i så många :1ndra hinsccndcn fiirträffiigt bcmanniugssystem. Dessa S'urighetcr, nuppeigcn iiiih iicradc' r;å myrket smn systojet fi!m.er, ~y ne s oss ic;e frfmstått i :,Idan dag-er att dt" vid det uuynrrmde skedd frun yrkcsmäinens sija kunuat framkua nfgot ahntin 11aru yrkande pct ett het och hi\d mf, :;ystem. i\.udra oms!iindigwter,öfvn hvika dc rj hart uii!:!on kon(r,j!l eer!war-

14 35-1 uti deras yrke ej haft något intresse, hafva emeertid stått framför oss, värnepigfssysternet. II. Om man söker efter de orsaker, som närmast bidragit att framkaa värnepigtssystemet i Europa och det uti en tid, då industriea ifvet sjuder af arbetsifver, tagande hvad krafter som öfverkommas kan i anspråk, så finner man ätt att de äro: :o) det ofantigt stegrade beboftet af massor som den moderna krigskonsten fordrar för en öfvervädigande utvecking af krafter, S[;(mt 2:o) det högt stegrade pris på menniskans arbetskraft, som civiisationen medfört. Då nu detta pris, om in tifäigtvis fuktuerande, dock på det hea har en tendens att än ytterigare stiga, si\ inses ätt den ekonomiska omöjigheten för ett and, isynnerhet ett itet och fokfattigt, att anvärfva, underhåa, uppfostra och beväpna samt sutigen pensionera stora massor af fok, andra oägenheter af ett dyikt system i stor skaa tiämpad t, att förtiga. U nderhiet, uppfostran och beväpningen ensamt sukar vanigen si\ stora summor som för ~i\dane ändamå kunna afses, och då den märkvärdiga historiska period, hvari vi efva, tyckes gifva 1 äta varningar it foken att vara beredde pi försvar af sin sjefständighet med hot att annars se den gå under, finnes nästan intet annat va än den amänna värnepigten, som statsekonomiskt taadt, ej är annat än en natura skatt utkräfd af andets maniga befokning under vissa efnadsår för andets värn. Man kan vara af oika tankar, hysa oika förhoppningar om de mer eer mindre rent vägörande verkningar som i stort åtföjer utgörandet af en sidan skatt med kroppfn - visst ar, ~ttt den är hård och endast fiirsvarbar på grund af. i!\ tvingande nödvändighet. Lätt kan den endast kännas i samma mån som fostrrandskärekens åga är kart brinnande. Fri\ n denna synpunkt sed t. inses ätt att värnrpigtssystemet icke kan vma betingadt af samma stora nödvändighet för fottan som för hären. För den sednare är anskaffandet af de många sodaterna den största ifsfrigan just på grund af detta behofs storwt och dyrbarhet, under det att vetenskapen och den högt uppdrifna industrira konstfärdigheten göra anskaffandet af materieen ti en jcrnföresevis ättnrr snk Vid fottan åter, är det just materiden som företer de störs'a svirigheterna på grund af de11sammas atmer öfven ägande in fytande i krigisk kraftutvecking, då derrmot bemanningen är der mera ätt anskaffiig, des pä grund af dess jemföresevis ringa anta och des deraf att det pi sjön inärda yrket med bestämd förde kan direkt tigodogöras i handesfottan, då sodaten deremot finner föga tifäe att i industrien tigodogöra sig. sina miitära kunskaper. Pi grund af dessa fqrhåanden och i betraktande af de hos svenska befokningen i amänhet inneboende anag och ätt uppväckta håg för sjötjensten, våga vi pistå att anskaffande af bemanning för en Sveriges fotta, skue densamma äfven uppbringas ti a önskvärd styrka, ej kan förete några särdees svårigheter -- fitminstone ej sådane som nödvändiggjorda ett tvångssystem. Låtom oss nu taga ni\gra synpunkter för bedömmandet af värnepigtssystemds tiämpnings barhet för fottan. Det är kart att vid utkräfvandet af en så dryg skatt som den amänna värnepigten innebär, rättvisan i fördeningen af bördan fordrar en ika vämepigtstid för aa. Men då freden är det normaa tiståndet, beror det ej så mycket på denna tid i sin hehet som fastmer på den de deraf, under hviken den värnepigtige måste

15 stå under fanan i och för sin utbidning. u no er uttaande af den grundsatsen att ae värnepigtige äro skydige att tjena under fanan i tvenne år, hafva komitterade för granskningen af det nya härordningsförsag't dock ansett att hea denna tid ej bör utkräf as, annat än för såvidt det fordras för att fya bristen på friviige Piter ti underbefä, men för öfrige inskränkas ti den tid, som af utbidningen ti de oika vrpensagen, hvaraf hären bestiir, ovikorigen betingas. Såunda har tiden för fotfoket och trängen bifvit satt ti JO 1 / 2 mi'111ader för den första utbidningen och derpå tvenne repetitionsöfningar i 3:e och 4:e årskasserna ti30 dagar hnndera, samt sutegen 10 dagars öfningar för hvardera af andt Yärnets yngsta ftr~dasser, tisammans utgörande något utöfver 13 månader, hvikct är det ägsta för något vapensag. Vid kavaeriet åter är utbidningstiden ansagen ti 17 månader, förutom do tvenne repetitionöfningarne i 80 dagar hvardera i B:e och 4:e årskasserna, hvikei är det högsta. Huru passar nu niigon af dessa tider för fottan? Komiteen för ordnandet af ett på amän värnepigt grundad t sjöförsvar säger derom: att som sjökrigsmannens yrke är mångsidigare än de feste och svårärd t i förhåande d01 ti, fordrar det af yrkesmännen, äfvcn i ägre befattningar, många särskida praktiska färdigheter, erfaren het och kunskaper, h vika icke kunna förvärfvas utan ferårig öfning ti sjös och om bord å fut utrustade krigsfartyg, hvadan deras bibringande tager jemföreseyis ång tid. Vidare, att som värnepigtigc icke torde böra under fredstid genom amän ag fästas vid fottans aktiva tj enst atför fmg tid, h viket skue hifya faet om de qvarhöes hea den tid som vor0 behöfig för att utbida dem ti en någorunda dugig stam, så är be hofvet af en stamtrupp för fottan nödviindigt. Såede;;; en stam, den gama öfverkagade aparat.:m J ', 367 af en fugod trupp och en mindre öfvad. Endast på detta sätt har tj<'nstetideu under faggan för den värnepigtige kunnat nedsättas ti ungefhrig ikhet med hvad för hären eger rum eer ett Cu, och detta <h att hufvucsakigen användas ti behöfig miitärisk daning i exercisskoorna på and och eneast nttgon kortare tids tjonstgöring ombord, d. v. s. han skue gc'nomgå en kurs sådan som vi nu anse tiräckig för att af L;Hsmans rekryten göra en tredje kassons sjöman. stammens betydiga ökande i anta utöfver h vad den nu är, furdras såsom en gifn n fci jd ni' retta system. Detta ökande är föresaget stt att med densamma hea vår nuvarande materip m& kunna bewuuuh;; och i krigstid inöfvandet af ersättningstrupper bestridas. Vidare bar komiteon ansett att, med antagande ceraf att vi erhöe en dubbet så stor sjökrigsmaterie, som den vi nu ega, Yärnepigtige infätade i stammen (såedes ti omkring 50 "Jo) skue i krigstid emna tigångar ti den såunda ökade materieens bemannande. Den sannoika förminskningen af fartygens tjenstbarhet i behofvets stund - vä skötta under freden af stammen, som de m&ste antagas vara - synes häraf bifva en oundvikig föjd. I sanning, systemets inpassande på fottan synes ej kunna ske utan betänkiga uppoffringar, och då det ej möjiggöres utan medest en proportionsvis stor stam, för h vars undvikande systemet j u st var tigripet, synes med fog knnna siigas att det, uppfunnet för krigsmakten ti ands, ej är ika tifimpningsbart för brodern p/i hafvet. En annan föjd är den icke obetydiga kraftforust, som för fottan mäste uppstå genom det dryga uppfostringsarbetet, nedagdt på de ständigt vexande massorna. Komiteen har kommit ti sannoikhetssiffran 1500 om ihet. Detta anta, som genom den föresagna viirnepigtsagen skue ti fottan utskrifvas, innesuter dock handesfottans maskinistpersona, och idkare af de

16 borgeriga yrken, som kunna rubriceras skoppshandtvf'rkare. Om antaet af dessa sednare äfven beräknas så högt som ti 1 / ~ af fua antaet, bifver dpt ändock (>mkring 1000 värnepigtige yngingar om året som skoa exerceras. Med uppfostriugskrafter, som ju äro ganska dyrbara, bör man föjaktigen hushåa ; detta torde bäst ske genom att så ti sägandes konsenhora dem på ett mindre anta och fuborda arbetet samt sedan för den tjenst tottan äfvcn i fredstid har sig uppdragen, draga nytta af det nedagda arbetet. Men dyika krafter försösas genom att gifva ett större anta en haf uppfostran (om den ens så kan benämnas), och sedan förora subjekterna ur sigte samt för iifrig tienst håa en särskid stam. Der,na kraftfiirust i>kas ytt'rigare derigenom, att af de såunda i handesmarinen utsäppta värnepigtigo, icke mor än 50 / 0 anses tistädeskomma vid ett uppbåd och torde med afseende på de oika yrkenas beskaffenhet denna förust komma att företrädesvis drabba de kategorier, som äro afsedda ti skeppsbemanuingarne, eer just de, som bifvit påkostade den miitära uppfostran. Jemte den ansträngning, som såunda årigen tages i anspråk för de 1000 vä:rnepigtige yngingarnos uppfostran, måste äfven en icke obetydig sådan nedäggas på stammens vidmagthåhnde. En förestäning om det arbete som härti måste åtgå, gifver den åriga rekryteringssiffran 144. Krafter äro visserigen gjorda att brukas, men om fottan nu verkigen ska gå en större framtid ti mötes ära ej föremå för arbete komma att saknas Frågan bifver då, tager ej ett vämrpigtsystem fiir bemanningen mera krafter i anspråk än som för andra oj mindre vigtiga intressen är nyttigt? Vi vija nu se värnepigtssystemet ur synpunk ten af den beröring mean örogs- och handesmarinen som det tistädjer. I fråg<'l om denna boröring torde don gama satsen om gåfvor och gengåfvor obetingadt gäa och får dervid ihågkom mas att ''mottagaren är härvidag den som nppskattar gåfvans värde. Örogsfottan ånar af handesfottan årigen omkring årige yngingar - ätta matroser kunna deras karakter i mönsterruorna möjigen!:jerättiga dem att benämnas. Detta är för den icke särdees rika handesfottan on icke ringa gåfva. Och hvad tr gengåfvau? J o en de yttre håning och ystringsvana som de återvändande yngingarne medföra, samt dessutom en viss vavapenskickighet, hviken dock, enir för eensamma ej finnes någon användning i det frediga yrket, af detsamma föga skattas. Enigt vårt förmenande kanuner det förhåande som örogsfottan hä rigenom stäes ti handesfottan af den sednare att uppskattas mera som tagarens än som gifvarons, och som a hande ti sin natur är sjefvisk, skue deraf föja att denna de af beröringen ej bringade omsesidig tifredsstäese. Genom att i det enka värnepigtssystemet införa ett vanigen dermed förenact eitsystem, har komiteen afsedt den fördeen att, då fottan sättes på krigsfot, ur de vårnopigtiges ed kunna erma en väbehöfig tiökning i stammen af såvä befä som underbefä, korporaer och förbandsmän samt edare, utan att i fredstid behöfva betunga fottan med dess underhåning. Då för dessa eiter skue beredas tifäe att på samma gång de erhåa sin miitära utbidning, äfven i stationens skoor få inhemta do theot etiska insigter, som erfordras för kompettering ti befähafvare å såvä ångfartyg som seg.!ande fartyg, at under åtnjutande af de ekonomiska fördear, som fur stammen äro faststäde, synes denna de af beröringe n icke annat än kunna uppväcka ömsesidig t i I fr e d ss tä e s e. Endast det kan anmärkas att befä är ej den bemanningskategori som handesfottan anser sig böra behöfva i utbyte. N avigatiansskoorna med en biig u n-

17 i)(j() d01 visning emna årigen ett tirtckigt anta kaptensoch styrmansämnen ifrån ~ig. Pugoda rnatroser är det, hvarpå handesfottan anser ~ig me.~t fattig och skäet derti är ht ftt in.5e. Handen söker atid dc ginaste utvägarne och Je 1iigase s'tten, oftast med ögonbickets kraf utesutande i sigte. Arbetsfördeningens grundsatser tar med den utvidgade handen vunnit tiämpning på bemanningen och som naturigt iii\ ej förbättrat dess mångsidiga yrkesskickighet. Professionea riggare utrusta fartygen i hamn och giira de sjörnansarbeten, som förr var matrosens stothet, öfvcrfödiga. Dc regniera traderna tendera vidare tii ensidig yrkesutbidning. Sjömansskapet hos dem, som utesutande besega våra kuster, vår sjöfartsidkande amoge, Lifvcr af fere skä för amänt bruk underhatigt. Hvad under då om örogsrnatrosen med sin mångsidiga utbidning är ansedd och begärig. Att han i handesfottan mottages med öppna armar, det hafva vi erfarit. Såunda, om ett system funnes - och sådane finnas - som årigen gaf (ånade) handesfottan ett anta goda matroser mot det att de vä försörjdes och i krigets stund åtcremnades, skue ett sidant af handesfottan utan tvifve häsas med den tacksamhet, som uppfyandet af dess verkiga behof ensamt kan åstadkomma. Ti hvad redan är anfördt hafva vi att registrera en förde, som utan vederag af fottan ensamt åtnjutes. I ikhet m0d aa konskripstionssystem för örogsfottors bernannande påräknar värnepigtssystemet fördeen deraf, att industrien redan undangjort den vigtiga de af uppfostran, SO i förvirfyande af Ejövana innefattas. Utan denna förde vore viirnepigtssystemet för örogsfottors bemannande otänkbart. I ett afseende är dock denna förde förminskad, då bandterandet af den nu mot förr ojemförigt mera kompicerade sjökrigsmaskinen, upptager reativt större de af örogssjömannens uppfostran än fordom, då krigsmaskinen var enkare, vnpnens bruk ätbre inhemtad, och sjömanskapet det at annat öfvervägandc. Men om ock nämnde förhåande i sin måu kan anses bidraga att iband yrkesmännon förskaffa institutionen en viss grad af popuaritet, som öfverskyer mfwga oägenheter, så bidrager det å andra sidan att minsm denna popuaritet, iband massan af Yärnepigtige, dc so m ('.i si\snm 'iter qvarstanna inom örogsfottan, utan efter sin årskurs genast återgå ti sitt gama yrke. Dutta yrke har 21-åri ogen vat och sedermera utöfvat unde1 en åder, då sinnet tager dc varaktigaste intrycken af omgifningcns vanor och åskådningssätt. Denna bana och dermed forenade sträfvanden skoa nu afbrytas för fu görandet af en skenbart hård pigt, hvars grund han icke vid 21 irs i.dm kan anses hafva gjort sig fut reda för. Hans vanor skoa då utbytas mot andra, hvars stränghet och punktighet het stkert bjert afsticka mot de förra, hvika tiäto en ångt mindre påkostande håning. Det ir fara yärdt att de anrsamma syssesättningar, som i exercisskoan be(rifvas och den noggranna öfning, som i kasernen fordras, för hans inbining utgöra raka motsatsen ti det fria sjömans- eer fiskare if han äskar och att han efter sutad kurs återgår ti sitt förra yrke med at annat än bida känsor mot det han emnar. Han har i det sednare ej stannat änge nog för att der erfara anuat än tröttheten af det första äroårets mödosamma vandring. Fara värdt är äfven att dc Y~Lkända oägenhetemu af en bandad bemanning, af en i sitt yrke öfverägsen och en ceri underägsen kass, skue isynnerhet i krigstid, då sammanfätningen bifver amän, framträda i a sin styrka, öka afvogheten mot örogstjensten och då sådant ätt sprider sig band befokningen, göra värnepigten vid fottan impopuär. Vycket oika äro förhoppningarne om det goda in-

18 3Li2 fytande på befokningen i amänhet, som systemets an hängare fr~mhåa såsom en naturig föjd af den kroppen utveckande och sinnet stärkande miitära uppfostran hvarje ynging måste erhåa. Vedertiakare säga att dett:>, goda infytande mer än motväges af den skadiga inverkan på en 21-årig yngings moraitet garnisonsifvet måste medföra, samt af den hågöshet för tarfiiga och träg11a syssesättningar, som miitärtjrnstgöring anses uppväcka. Det är tydigt att, då sådant förnämigast beror på den omsorg, hvarmed iifvprvakandet och handedning sker samt på befokningens känsa för sedighet sådan den finnes af naturen uch genom uppfostran i hemmet bifvit väckt, -- hvar 1m endast erfarenheten vid systemets tiämpning kan taa - det vore vanskigt att i detta hinseende stäa systemets horoskop. Andra änders nfarenhet är dervid föga tiämpig. Egen ensamt måste gäa. Ett kan dock autagas, att i detta afseende vårt nuvarande system är oupphinneigt - och att ett värnepigtssystem måste bifva detta ångt underagset. Oägenheterna deraf att båtsmannens omsorger och tankar deas mean ett hem på andet och krigstjensten - och detta icke ens i ika otter - hafva vi märkt och anmärkt. Fördearne åter för discipinen af den sedighetskänsa, som detta modförer, torde framstå karast först då, när ett annat bemanningssystem nöd vändiggör den atid bristfäiga hjepen af skärpta krigsagar och ett strängare regemente. Hvad sjefva materiaiet beträffar, så säger komi. teen att Sveriges sjöfartsidkande maniga befokning vid 21!hs i\ der - utan tvifve är ett band de bästa som för detta ändamå finnes. Att så är faet, äro vi ingaunda hugade att bestrida, isynnerhet som vi ej hafva någon direkt erfarenhet att i. detta af~eende i'tbepa. Ty bäde den, som vanns från sjöbeväringens dagat och den, som gafs vid handen af sjöfuk~ förhynwd~:~ för ett tjugota af i'tr sedan, torde ej biigtvis kunna framdragas. Hvad vi deremot kunna antao a är att om ock o ' den 21 årigo fiskargossen, eer jungmannen på de ångbåtar, skutor och de skepp, hyaraf handesfottan består, fått ns.gon sjövzma och dugighet i sitt yrke, detta ej gifyer någon som hest garanti för att ban är ätt att discipinera och bibringas örogsmatrosens måno-a mii - n tära färdigheter. För Sveriges maniga befokuing är visserigen icke 21 år don fua utveckingens åder, den inträffar i. amänhet vida sednare. Men sjöifvet utveckar yngingen fortare: krafterna ikasom sinnet bifra styfvare och svårare att böja oc1 ämpa i annan rigtning än den en gång redan tagna. För att fut och ti ett bestämdt indamå tigodugiira ett i sig sjoft så godt materia som det ifrågavarande, borde såunda arbetet denned Jörja tidigare..men när så af fere skä ej kan ske, bifver v[irdet af materiaiet praktiskt taget förringadt och förbättras ingaunda deraf att öfningstidon är otirickig. Ehuru vä n\gra noggranna statistiska uppgifter an- gående vrkesfiirdening band Sverio es kustbd'okniuo - o b först med en införd vttruepigt och dermed föjande noggrann enroering torde kunna erhåas, kan vä rimigtvis antagas att det är den både i. fysiskt och moraiskt hänseende bästa deen af Sveriges icke besutna skär gardsbefokning som söka sin näring af sjön. (De besutua, som i skrg&rden äro ganska tarika, ära icke kun ua komma inom fottans värnepi.gtsag, om de ock såsom binäring iuka ugot fiske). \fen då kuststäderna bidraga med en betydig kontingent ti hanedsfottans bemanning, kan vä ock antagas att värnepigtsmatcriaiet vid fottan ska bdinnas uppbamhdt med individer, sorn af het andra orsaker än Jen brinnande hågen eer yrkesarfvct vat sin vistebcort i skansa m e på våra coopvardimän. JVIcd ett nrd typerna Lifvtt m[ingahanda och af :EJ ;. i

19 väsendtigt oika godhet för miitäm änd,tmå. 1\fed en amän vänwpi.gt finnes dock intet va. Det onda måste tagas med det goda och at bearbetas på ika tid. Den oikhet i resutatens jemnhet, som häraf föjer, bifver större i samma mån som yrket är svårärdt och tiden för dess inärande kort. I dc anförda synpunkterna är värnepigtssystemet betraktadt endast med afseende på hufvudmassan - den rent miitära bemanningen. I enighet med komite ens fiirsiag ~kue värnepigtige vid fottan utgöras äfven af handesfottans maskinistpersona och skeppsbygerietabissementprnos skeppshandtverkare, såsom ingeniörer och ritare, timmermän, smeder. påtsagare, samt andra trä- och metaarbetare vid skeppsvarf och sådane mekaniska verkstäder, som hufvudsakigen bedrifva skepps byggeri, äfvensom spgesömmare och repsagare. Att föga utbidad arbetsskickighet kan påräknas af den 21- årige arbetaren är vis,>erigen sannt, äfvensom att erforderig kontinuitet i varfsarbeten näppeigen knu &stad, kommas genom ettårig tjgnstetid. Också har äfven här en icke ringa fast afönad persona ansetts nödvändig. \'Ien af hitt insedda skä f,jreter dock icke dt nua sida af systemet oägenheter jornföriga med detn, som vi ofvan sökt utvisa kunna drabba do öfriga. T, ärtom tro vi att med hvad bemauuiug>system som för fottan än må kunna utkonstmeras, en konskriptiou af si\dnne edare- handtverkare m. f. nöd\'ändigtvis måste anitas för att fya det behof, som i krigstid atid maste uppstå hvad dessa kategorier beträffa, och so m värnepigtstiden är föresagen att räcka i 1:2 iir ( d L ad t ~ i tvät1no uppbåd a 6 är hvardera}, bör isynm rhut mej 2:a upbådet en ganska god handtverksskickighet kunna pi.räk nas, hvadan åter denna de af systemd i priifningeus ~tunr visar sig ti sin största förde. H vad värnepigtssystemets ekonomiska sida beträffar, möta stora svi.righeter vid att komma ti exakta siffror. Korniteon beräknar kostnaden för värn ep igtiges bekädnad, sängservis, uneerhå och aföning (den sednare 6 öre pr dn g) ti krona p t dag samt kasern och inqvarteringskostnader ti 30 kr. om iret, hviket utgör 396 kronor om året för hvar man (n. v, kostnad för en matros utgör i rund t ta 400 kroner årigen). Härti borde naturigen äggas kostnad för enroieringen, som, urn den än bedrifves tisammans med härens, dock för fottan bör upptagas; vidare transportkostnaden, kostn~den för det ökande af stammen, etabissement och öfningar, som systemets ändamäseniga tiämpning kräfver, m. m. för att komma ti den summa, som erfordras fiir en jemförese med kostnaden af det nuvarande bemanningssystemet. Vi kunna af dessa betrakteser itt se att systemet, utom den natura skatt hvarpå det är bygdt, fordrar uppoffringar af icke ringa beopp. En jemfiirese mi dock eda ti hvika resnitater som hest, den sidan af saken kan ej vara af någon öfvervädigande betydese, ty kostnaden fiir densamma kommer atid att röra sig kring siffror, som i jemförese med den dyrbara materieen och fottans öfrige krigsanstat är nnga. III. i De anmärkningar vid värnepiktssystemets antagande för bemannande af en fotta, h varti upptagandet af här ofvan anf<1rda synpunkter gifvit anedning, kunna sam manfattas såunda: Att den nödvändighet, som kan komma att betinga dess antagande siisom grund för en härordning, ej i jemförig grad existerar för fottan. Att då fordringarne på een de af värnepigtstiden, som är afsede för yrkesntbidningen är för fottan vida större än för hären, men een för hären erforderiga ticen bif. vit den gäande, systemet bifver tiämpningsbart för

20 r :>iii i fottan c nda ~t i förening mej en jemfiirehevis sto!' stam, eer just det, h'' arifri\n syst<:>met är ti Pn de afscdt ntt befria. Att det såundn rj tiåter en homogen bemanning, utan sb1par tvenne skijc1a yrkesk:1sscr, af hvika den en es yrkesunderägsenhet just i krig då systemet ska pröfvas, kan på ett behinkigt sätt försvaga fartygens tjenstb:1rhet. Att dess tiämpning för fottan är förenar med on de ocrsatt kraftförust. Att det hvarken tiåter vapnet fritt urvfi ur det gifna materiaet eer frihet att dann det efter sitt behof. Att den beröring det åstadkommer med handesfottan ej har utsigt att i aa hänseenden uppväcka ömspsidig beåtenhet. Sutigen må tiäggas, att vid fn,dsbrott stora svårigheter, beroonde såvä af vårt ands kimat och utsträckning som af systemets egen natur, och såedes ti största deen oafhjepiga, skoa uppresa sig emot möjigheten för ett uppbåd att sk yndsa mt yda signaen ti instäese under faggan, hviken oägenwt är desto betänkigrtre, som nutidens poitiska förveckingar ju päga hastigt uppkomma och krigen skyndsamt afgöras. Vi hafva ofvanfiire angifvit de hufvudsakiga anmärkningar, som ur sjömiitärisk st&ndpunkt kunna göras mot båtsmanshået såsom bemanningsinstitution för fot tan. Om det också å ena sidan rr.åste medgifvas att dessa anmärkningar äro af den beskaffenhet att de, då större fordringar pi sjöförsvarets kraft gjort sig gäande uti en i aa afseeneen starkuro materie än den vi nu ega, ej ängre kunna förbises utan nödvändiggö ra vare sig en väsendtig modifikation af sj efva systemet eer in förandet af ett annat som medgifnr bidandet af en homogen bemanning med fu t utveckad yrkesskickighet - så kan å andra sidan ej motsägas, att om ett nytt Lemanuingssystom uvi.kurigeu vid en tiuigure period ska införas, fordringarne på detsamma från yrkesmännens sid('!. måste stäas så högt att det uya obestridigen bifvor bättre än dt't gama. Ti edning vid ett omdörr1e i wad mån värnepigtssystemet skue komma att uppfya detta viikor kunna föjande jcmförcser tjena. Båda systomen om11a hvar f.ir sig en bemanning, Lmrs användbarhet betingas af tijyaron af en &tam, dock i 1et oika proportioner. On1 nemige n btitsnutnnens tjonstetid antages ti :W år ( h viket med L ta ej torde vara för högt, för så,-idt endast de, som erhåa uppfostran vid fottan, deruti ingå), så tiåter denna tid 7 är i aktiv tjenst under det att vtirnepigtigo ondast hafva ett år för sin utbidning. Men om det nu ock måste mcdgifvas, att en de oersatt kraftförust uppstå r vid båtsmanshået genom de afbrott i utbilningens jemna fortgång, som af hemförofningarue föra u edas, h viken kraftförust dock ~i r vida mindre än. den, som vi ofvanför sökt visa är frå n värnepigtssystcmets tiämpning oskijaktig, så. är det dock tydigt att deu utbiduiugsgrad, som båtsmannens så mycket hngrc tjenstetid medgifvcr, också ti!ter en jemfö resevis betydigt mindre tarik stam äu den värucpigtiges ettåriga drii; g nidvändiggiir. Denna oinsuindighet jemte den att båtsmanutm ikt stammatrosen är en "kronans kar" bidragt>r att i botydig m:"tn fii rmiuska den kass-::inaj, wm för tjonsten ofördcaktig:1st framträder ino111 r'iugamc, der Landningon och s ä u nja äfvcu friktioueu är fuständigast. \1rau stammen och värnepigtige åter, d t r dessa utjemn aude morncntcr ieke f{irefinnas, m a~te kasskinaden framtriia i a sin skärpa. Erfarenhctcu har ock visat att under nuvarande förhåanden den uistan a dees fursvi nncr 1 när Låtsmarmen n!tt eu med matrosen något jcmförig grad af yrkesutbidning, och a del ui.>tau utc s ut aud~