Jag skall prata en del övergripande om de bakomliggande perspektiven bakom Att arbeta i organisationer.

Transkript

1 1 Föreläsning 25/ Jonas Upplägg: 1 Sociologiskt perspektiv Utvikning: Durkheim 2 Kritiskt perspektiv Marx Kritisk teori 1 Sociologiskt perspektiv Jag skall prata en del övergripande om de bakomliggande perspektiven bakom Att arbeta i organisationer. Boken är en reaktion mot vissa tendenser inom organisationsteorin. Framför allt företagsekonomins dominans inom organisationsteorin. Istället vill författarna lyfta fram ett mer sociologiskt perspektiv. Vad är då sociologi och sociologiskt perspektiv? Sociologin är ju den mest allmänna samhällsvetenskapen som inriktar sig på alla typer av sociala, mellanmänskliga fenomen. Alltifrån väldigt småskaliga sociala fenomen som kortvariga möten mellan människor när vi är ute på stan. Till storskaliga sociala fenomen som relationen mellan stater. Arbetsvetenskapen i Sverige har i hög grad vuxit fram ur sociologin. Arbetsvetenskapen är i och för sig tvärvetenskaplig, men mest har nog hämtats från sociologin. Som ni har sett under tidigare kurs så är ju organisationsteorin också väldigt bred på vilket sätt är sociologin mer allmän? Jo sociologin studerar även det oorganiserade sociala, det mer tillfälliga sociala, och intresserar sig både för mindre sociala fenomen än organisationsteorin (möten mellan enskilda människor) och större (t ex relationen mellan stater, eller mellan religioner). Ni har redan träffat på viktiga figurer inom sociologin. Max Weber är ju en central klassiker inom sociologin. Vi skall diskutera Marx senare. En tredje klassiker som bör tas upp här är Durkheim så en liten utvikning om Durkheim följer. Émile Durkheim ( ) En av grundarna av sociologin som vetenskap. Fransman. Han skrev viktiga saker om arbetsdelningen som ni bör ha kunskap om. I samband med att han diskuterade vad som var det sammanhållande kittet i samhället så kommer han in på arbetsdelning.

2 2 I samband med sammanhållning talar han om solidaritet som något som binder samman samhället. Beroende på arbetsdelning i samhället så varierar typen av solidaritet. I ett samhälle med låg grad av arbetsdelning ser vi en mekanisk solidaritet (t ex jägar- och samlarsamhället), medan vi i ett samhälle med hög grad av arbetsdelning (som i det moderna samhället) har en organisk solidaritet. Durkheim gör en spännande nytolkning av orden mekanisk och organisk! Spontant tror jag att vi kopplar det mekaniska till något nytt och organiskt till något gammalt. Men han ser det alltså tvärtom. Det organiska syftar alltså på det mer komplexa. I det moderna samhället, med många yrken, fungerar olika yrken som olika organ i en biologisk kropp. Det finns väldigt varierande funktioner hjärnan skiljer sig mycket från foten osv. Det organiska leder till att människor blir mer outbytbara eftersom det inte finns lika många som kan göra just den arbetsuppgiften som jag är inskolad i. Detta är också en spännande omkastning i tänkandet, eftersom vi vanligen tänker att människor har blivit mer utbytbara i det moderna samhället. Ett annat begrepp att lägga på minnet är anomi, som kan översättas till avsaknad av ordning. Det är ett klassiskt sociologiskt begrepp som Durkheim myntade och som syftar på den oordning som kan uppstå om t ex ekonomiska förändringar sker för fort. 2 Kritiskt perspektiv I boken talas det om att man vill ha ett kritiskt perspektiv på organisationer. Vad menas med detta? Är inte kritiskt tänkande en självklarhet inom all vetenskap? Jag tolkar det som om man med kritisk här framför allt syftar på samhällskritisk eller kanske politisk. Viktigt att tänka på här är att man menar att det är viktigt att diskutera värden och normer i samband med vetenskap. Detta bryter mot positivismen som ni nu efter metodkursen skall vara bekant med. I positivism görs en skarp distinktion mellan fakta och värderingar. Vetenskap handlar om fakta, värderingar försöker man hålla utanför vetenskapen. I den här boken, och i många andra sammanhang i samhällsvetenskapen, tror man inte på denna positivistiska idé, utan menar att värderingar måste få komma till tals inom vetenskap. Man kan nämligen hävda att värderingar kan behövas för att få fram bra fakta, bra beskrivningar. Ett känt exempel på detta gäller beskrivningar av Förintelsen. Anta att vi skulle försöka att beskriva det som hände där med ett så neutralt språkbruk som möjligt. Då kanske vi skulle

3 3 skriva: sex miljoner judar dödades i Förintelsen. Men en bättre beskrivning av vad som skedde får vi faktiskt om vi använder ett språkbruk som är mer fyllt av värderingar, och säger: Sex miljoner judar mördades i Förintelsen. Värderingar kan alltså leda till bättre beskrivningar. Hur som helst Viktigt är här att man ser organisationer som arena för politik. Politik är inte bara något som sker när vi röstar och liknande. Det som händer på arbetsplatser och liknande har också politiska implikationer. Vad är då politik? En relevant fråga i sammanhanget. Jag vill här peka på statsvetaren David Eastons definition: Auktoritativ fördelning av värden med giltighet för hela samhället. Utifrån denna definition blir inte det som sker på företag och i organisationer helt och hållet politik. Easton kallar det för para-politik. Det är halv-politiskt eftersom auktoritativa beslut fattas osv, men det gäller ju inte hela samhället alltså är det inte helt politiskt. En viktig poäng i boken är att man vill tala om arbetsorganisationer hellre än organisationer i allmänhet. Se citat sidan 18. Man kan fundera på om författarna förenklar när man talar om mainstream-perspektivet I detta räknar man ju in väldigt många saker som är olika byråkrati, Human Relations Man räknar upp vad som utgör en kritisk agenda på 24ff. Värt att titta närmare på för att få grepp om boken. Jag övergår till att prata om Marx som spelar en viktig roll för ett kritiskt perspektiv. Marx Marx spelar en viktig roll inom organisationsteori och i arbetsvetenskap. Men det är viktigt att komma ihåg att Marx inte själv studerade arbetsplatser eller konkreta arbetsprocesser särskilt noggrant. Det har andra gjort i hans efterföljd. Susanne skall bl a prata om Labour process theory senare som är en teori i Marx efterföljd. Huvudtanke hos Marx: Utveckling i ekonomin avgör all annan utveckling i samhället. Detta kallas ju materialistisk historieuppfattning. Man ser då samhällsekonomin som en materiell bas som allt det andra i samhället vilar på. Allt det andra icke-ekonomiska kallas för ideologisk överbyggnad. Här har vi enligt Marx sådant som religion, etik, moral, kultur, konst etc. Enligt Marx drivs historien framåt genom motsättningar i den materiella basen. Olika epoker har olika motsättningar: Antiken: slav-slavägare

4 4 Medeltiden: livegen-feodalherre Kapitalismen i nutid: arbetare-kapitalist Viktigt: man kan ha detta synsätt utan att dela Marx tro på historiens slutpunkt. Som bekant menade Marx att historien utmynnade i socialism och kommunism där motsättningarna hade upphört. Hur rätt hade Marx? Med tanke på socialismens utveckling så tycks han ju inte haft så rätt Men hans analys av kapitalismens expansionskraft är intressant fortfarande, särskilt i samband globaliseringen. Apropå kritiskt perspektiv osv, så tycker jag att det är intressant att fråga sig hur kritisk marxismen egentligen är. Ofta ses marxism som så väldigt samhällskritiskt perspektiv, men hur är det? Ett dilemma som jag ser är att det förefaller lätt att vara marxist utan att själv utsätta sig för kritik på det personliga planet. Man kan vara marxist och oroas över stora klyftor i samhället men ändå fortsätta att leva som man gör. Man kan då tänka: det är ändå stora historiska krafter som påverkar samhällets utformning, så min personliga insats ändrar inget särskilt. Man talar ibland om champagne-marxister eller Mercedes-marxister som gillar att teoretisera över ojämlikheter osv men själv lever totalt ett intellektuellt lyxliv Om man skall prata om radikala och kritiska perpektiv så kan jag själv tycka att mer ekologiska, gröna perspektiv är mer radikala, kritiska jag kommer att tänka på en ny bok av forskaren Roland Paulsen, Arbetssamhället, där han bl a diskuterar vad som är nödvändiga jobb i samhället. Där ifrågasätter han det nödvändiga och viktiga i sitt eget jobb som forskare Det tycker jag är exempel på kritisk forskning, kritisk forskning som också slår mot den som själv forskar Slutligen något mot det som kallas kritisk teori mest för allmänbildningsskäl, det ligger mestadels utanför kurslitteraturen. Kritisk teori Kritisk teori är främst kopplad till det som kallas Frankfurt-skolan. En inriktning med marxistiskt orienterade samhällsforskare som startade i Frankfurt i mellankrigstiden. Under andra världskriget flyttade verksamheten till USA bland annat, efter kriget flyttade skolbildningen tillbaka till Västtyskland. Viktiga namn: Theodor Adorno och Max Horkheimer. Viktigaste tanken hos dessa: Det moderna samhället präglas av stort förtingligande. Människor behandlas mer eller mindre som ting. Byråkratin, i Webers mening, har stor skuld till detta. Opersonligheten och rationaliteten i byråkratin leder till förtingligande. Byråkratins spridning har lett till att vi lever i ett totaladministraterat samhälle Men problemen ligger i själva rationaliteten också. Att begripa saker, att använda förnuftet, innebär ett härskande, ett utövande av makt, enligt Adorno och Horkheimer. Så fort vi försöker att begripa något så uppstår en jag-det-relation. Vi förvandlar det vi vill undersöka till något dött, ting-aktigt.

5 5 Så ett mer rationellt samhälle är enligt Adorno och Horkheimer ett samhälle med massiv maktutövning, ett massivt förtingligande. En annan kritisk teoretiker, i generationen efter Adorno och Horkheimer är Jürgen Habermas. Tysk sociolog och filosof. Han har påverkat samhällsvetenskapen väldigt mycket. Han är mer optimistisk än Adorno och Horkheimer. Han menar att det i och för sig finns ett förtingligande, det finns en instrumentell jag-det-rationalitet. Men det finns även en kommunukativ rationalitet, inriktad på förståelse mellan människor, som är jag-du-orienterad. Till denna rationalitet sätter Habermas sitt hopp. Den del av samhället som är präglad av instrumentell jag-det-rationalitet kallar han för systemvärlden, här har vi sådant som makt, pengar, det är näringslivets och storpolitikens kalla värld. Den del av samhället som är präglad av kommunikativ (jag-du) rationalitet kallar han för livsvärlden. Här har vi den lilla världen bestående av familjeliv, vänskaper, föreningsliv, småskaligt kulturliv, folkrörelser, grannsamverkan, osv. Habermas menar att vi lever i en värld där systemvärlden koloniserar livsvärlden. Makt, pengar osv griper in och influerar den mindre världen på destruktivt sätt. T ex på så sätt att vi börjar tänka ekonomiskt kring vänskaper vad tjänar vi på att umgås med den personen. Lösningen ligger dock inte i att avskaffa systemvärlden den måste finnas i en komplex värld enligt Habermas. Lösningen ligger snarare i att livsvärlden skall börja att kolonisera systemvärlden. Det kan ske genom demokratisering av arbetsplatser, genom mer plats för folkrörelser i det politiska livet osv osv.