Kommunikation. Malmö högskola. Självständigt arbete på grundnivå del I. Moa Malmén. Lärarutbildningen. Kultur Språk Medier.

Transkript

1 Malmö högskola Lärarutbildningen Kultur Språk Medier Självständigt arbete på grundnivå del I 15 högskolepoäng Kommunikation Moa Malmén Lärarexamen 210hp Kultur, Medier, Estetik Datum för inlämning:

2 Innehållsförteckning Inledning.1 Metod Resultat 2-3 Diskussion...3 Källhänvisning 4

3 Inledning Jag har valt att observera hur kommunikationen kan vara i ett klassrum. Eftersom kommunikation är ett relativt omfattande begrepp så har jag valt att fokusera på vissa frågeställningar, som jag förklarar senare i texten. I boken Praktiska lärarkunskaper av Långström, Sture & Viklund, Ulf finns det ett kapitel som belyser mitt val av frågeställning ganska exakt. Kapitlet heter kommunikation och språk. I texten berättar man vad kommunikation kan vara och vilka sätt det finns att kommunicera på. Man skriver såhär: Kommunikation (från latinets communicare: meddela eller göra gemensamt) innebär att man meddelar sig; att kontakt uppstår mellan individer genom överföring av olika slags beteenden. Det är just detta som jag anser vara intressant och relevant att observera. Jag anser att det finns några sätt att kommunicera på som är viktigare än andra t ex kroppsspråket, rösten, blicken och hörseln. Frågan som jag ville få svar på lyder såhär: Hur är kommunikationen mellan lärare och elev? elev och lärare? elev och elev? Metod Kommunikation är ett spännande område att observera eftersom det kan se så olika ut och är i ständig förändring. Anledningen till att jag valde kommunikation som ämne är att jag tycker det är intressant att se lärare och elever i samspel med varandra. Hur läraren bemöter eleverna och hur eleverna svarar på det. Jag anser att kommunikationen är viktigt för den är en förutsättning för elevers lärande i skolan. Om kommunikationen brister någonstans på vägen så anser jag att chansen är ganska stor att inlärningen försämras och jag måste ju säga att elevernas lärande är det viktiga i frågan. Jag började med att göra en brainstorming, jag satte mig ner och skrev upp allt som jag tycker är roligt och intressant av det som kan ske i ett klassrum. Det var många frågor som väcktes bl. a. Vilka är det som ställer frågorna i klassrummet? - Är det flest pojkar eller flickor

4 - Är det alltid samma elever som räcker upp handen? - Finns det någon som aldrig räcker upp handen? Hur tar eleverna emot svaren som kommer från läraren? - Den enskilda eleven - Gruppen som helhet Hur kommunicerar eleverna med varandra? - Pojkar och flickor - Pojkar och pojkar - Flickor och flickor - Vid konflikt Påverkas kommunikationen av tiden på dygnet? Hur är kommunikationen i matsalen? - Elev och elev Hur är kommunikationen på rasten? - Elev och elev Jag valde att ha med alla frågorna när jag begav mig till skolan för att observera, för att få möjlighet att se så mycket som möjligt. När jag kom hem från observationen satte jag mig direkt ner för att sammanfatta och fylla i luckorna i observationen. Sedan började jag skriva min analys. Resultat Resultatet av min analys blev en blandning av vad jag redan vet och nya kunskaper. Eftersom det är min vft-plats hade jag redan en viss uppfattning om hur eleverna är. Jag vet att det finns betydligt fler pojkar (14st) än flickor (8st) i klassen. Som jag nämnde ovan så ville jag ha ut så mycket som möjligt av dagen så jag hade många frågeställningar med mig. Jag insåg ganska snabbt att det var alldeles för många att koncentrera mig på samtidigt så jag fick välja ut några när jag var på plats. Resultatet av de som jag valde kommer här.

5 Vilka är det som ställer frågorna i klassrummet? Eftersom det är fler pojkar än flickor i klassen trodde jag att det naturligt då är fler tillfällen som det är pojkar som räcker upp handen än vad det är flickor. När jag sedan analyserade resultatet av dagen så insåg jag att det faktiskt är fler flickor än pojkar som räcker upp handen och vill svara på en fråga. Av de fem elever som räcker upp handen flest gånger är fyra flickor och en pojke. Hur kommunicerar eleverna med varandra? Det finns en kommunikation mellan eleverna som är väldigt hård. De skvallrar ofta på varandra, till läraren och till andra elever. Ett exempel är att de knuffas på varandra för att komma förbi istället för att säga till att de vill komma förbi. Efter att ha sett detta så ställer jag mig frågan varför det är på detta viset, varför pratar inte eleverna med varandra istället för att knuffas? I boken Barn- och ungdomspsykologi av Evenshaug, Oddbjörn & Hallen, Dag står det att: För att kunna kommunicera effektivt måste barnen kunna mer än ordens betydelse och de grammatiska reglerna. De måste också lära sig att realtera språket till det fysiska och sociala sammanhang som ord och regler används i. De måste med andra ord lära sig att använda språket på ett sätt som gör att det fungerar som ett kommunikationsmedel i deras värld - språkets pragmatiska aspekt. Möjligtvis kan detta vara en förklaring, att elevernas språk inte är tillräckligt utvecklat och moget. Diskussion Jag anser att resultatet inte blev som jag hade förväntat mig att det skulle bli. När jag formulerade min frågeställning (Hur är kommunikationen mellan lärare och elev? elev och lärare? elev och elev?) trodde jag att det skulle vara relativt enkelt att observera detta eftersom det hela tiden sker någon slags kommunikation i ett klassrum. Under tiden jag satt i klassrummet så upptäckte jag att en stor del av den kommunikation som faktiskt skedde också var tyst kommunikation. Nu i efterhand inser jag att jag hade kunnat formulera min frågeställning på så sätt att jag hade fått med den tysta kommunikationen. En annan tanke jag har fått nu i efterhand är att jag skulle ha begränsat mig mer i min frågeställning för att få ett så bra resultat som möjligt.

6 Källhänvisning Långström, Sture & Viklund, Ulf (2006) Praktiska lärarkunskaper Evenshaug, Oddbjörn & Hallen, Dag (2001) Barn- och ungdomspsykologi