Projekt Spindlar. Bakgrund

Transkript

1 Hur kan spindlarna springa så snabbt? För dom har ju inget skelett och skelettet kan ju vara tungt. Vissa spindlar har jättetunna ben och jätteliten kropp. Spindlar som vi brukar hitta. Hönans utvärdering Läsåret

2 Projekt Spindlar Bakgrund Vi märkte tidigt under höstterminen ett stort intresse för småkryp hos flera av barnen. I en faktabok om småkryp läste vi om hur man kan fånga insekter genom att gräva ner en glasburk i marken och låta den stå några dagar. Barnen ville prova detta experiment, så när vi gick till skogen nästa gång fick de gräva ner en burk som vi hämtade veckan därpå. Då det var mestadels spindlar vi hittade i skogen beslöt vi oss för att fokusera på spindlar. Mål från Läroplan för förskolan, Lpfö 98: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors (och spindlars) situation samt vilja att hjälpa andra, respekt för allt levande och omsorg om sin närmiljö, utveckla sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv, utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra, utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen, utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap Inledning av projektet I inledningsfasen av projektet läste vi pedagoger på om spindlar, letade fakta och filmer. Det är något vi har fortsatt med under projektets gång. I början av projektet letade barnen spindlar, främst i skogen och vi lät barnen få fundera över vad de ville undersöka. Vad ville de ta reda på om spindlar? Vad var de nyfikna på? Vi pedagoger ville i detta projekt låta barnen bli några som skulle få ställa frågor, inte bara besvara. Nedan kommer ett urval av vad barnen ville undersöka: Ebba: Om dom kan springa. Tilde: Jag undrar hur doms ansikte ser ut, för man ser knappast det. Hilda: Titta närmare på doms huvé. Har dom öron och tänder? Jag vet att katter har tänder. Emilia: Näsa och tunga hur dom ser ut. 2

3 Nils: Det ser man aldrig, tycker jag. Att man aldrig kan se deras ansikte. Det är omöjligt! Om man tittar med förstoringsglas ser man ju bara att dom är större det är ju inget mer med det. Viggo: Om hur ögona ser ut, och hur dom kan göra nätet. Eliona: Jag undrar om dom klättrar på en vägg? Majken: Jag undrar om spindlar kan klättra på en bil. Tilde: Hur kan dom gå utan fötter? Har dom fötter eller inte? Vi såg utifrån barnens frågeställningar att deras nyfikenhet handlade främst om spindlarnas förmågor och anatomi, och då speciellt ansiktet. Vi ville sedan att barnen skulle rita hur de tänker att en spindel ser ut innan de fick undersöka mer ingående. Detta gjorde vi bland annat för att senare kunna se skillnad i barnens kunnande. För att ge barnen möjlighet att mer noggrant undersöka spindlar, tog vi vid nästa besök i skogen med spindlarna som barnen hittat tillbaka till förskolan. Barnen fick undersöka spindlarna i lupp och rita av med blyerts eller svart tusch. Flera av barnen gjorde redan nu nya upptäckter. Många barn reflekterade även över spindlarnas ben, antal och utseende. De upptäckte även käkarna. Nils: Jag ser kroppen, att det är massa gupp. Emilia: Jag såg mönster på spindlarna. Olle: Jag såg kroppen och benen. Och så såg jag ögon som stack fram. Emilia: Min dansar. Benen sitter lite i kroppen. Vi intervjuade sedan barnen i halvgrupp och ställde bland annat följande frågor: Hur tror ni att det kändes för spindlarna när vi la dem i lupparna? Isabelle: Ledsna. Dom vill inte vara i burkar. Dom vill vara i skogen och få vara ute. 3

4 Tilde: Dom små tror jag var ledsamt, men dom stora, som försökte äta upp tyckte att det var roligt, för att dom hade mat. Viggo: Jag tror dom tyckte att det var rörigt, och ganska roligt och ganska trångt, att dom var så många i en så n där (luppburk). Vad tror ni att spindlarna tänkte när vi tog med dem till förskolan? Hilda: Inte så kul. Inte så många tycker att det var roligt. Dom vill ha nya kompisar. Lilianna: Att dom vill komma hem, och så tänkte dom på att vi bodde här och var en familj, och att vi var mammor. Vad tror ni att spindlarna tänkte på när vi släppte ut dem på vår gård? Olle: Kanske kände sig lite oroliga, för dom visste inte var dom var. Isabelle: Lite nyfikna om dom kunde äta våra smultron. För jag såg en spindel på gården. Vi såg uttryck för empati, att sätta sig in i någon annans situation, att dra paralleller till sin egen erfarenhetsvärld Vad tror ni att spindlarna gjorde efter att vi släppt ut dem? Rita. Hilda: Eller så gör dom samma som människor: bor i hus, träffar grannar och har en stekpanna! Vi pedagoger upplevde att barnen ritade utifrån sina egna erfarenheter: att de bodde i hus, hade blommor och tavlor, hälsade på sina grannar och putsade fönster, åkte buss till stan men sedan vi diskuterat kring estetik började vi också undra om det var barnens behov av att utsmycka och göra vackert Barnens undersökande av sina egna frågeställningar Barnen fick sedan börja att undersöka några av sina frågeställningar och vi pedagoger valde att börja med de som gick att undersöka med de spindlar vi själva hittade. Till exempel: klättra på bil, klättra uppför vägg, hur fort spindlar kan springa, hur gör de spindelnätet Pedagogerna organiserade så att barnen fick undersöka det de visat intresse för. Ibland har det varit små grupper om trefyra barn, ibland i helgrupp. 4

5 Hur kan spindeln gå uppför väggen? Elliot: Den har klibbiga fötter. Isabelle: För att den har klibbiga fötter. Hur gick det när spindeln skulle gå uppför bilen? Elliot: Den halkade på rutan. Majken: På kanten gick den lite läskigt, när den halkade ner och hoppade över till däcket. Jannah: För att det var lite regn och kladdigt på bilen. På kanten funderade spindeln lite. Hur snabbt kan spindlar gå? Kan dom springa? Tilde: När jag öppnade porten gick den en, två, tre, fyra steg. Sen stod den still som en pinne. Den busiga spindeln sprang jättefort. Hur rör sig spindlar? Barnen ställde sig frågor om hur snabbt spindlar kan gå och om dom kan springa. Vi ville låta barnen få studera spindlars rörelsemönster, så därför fick de se en filmsekvens på en stor spindel. Filmen projicerades på väggen, så att barnen skulle kunna se den i stort format. De fick se filmsekvensen flera gånger och sedan prova att själva röra sig som spindlar. Olle: Tre ben i taget är i luften. Och två ben har den i marken. Lilianna: Och vet du vad jag vet? Spindeln böjer typ på sina knän så det blir som fötter. Och händerna är böjda så den kan klättra på sina spindelnät. 5

6 Luna: Jag tyckte den flygde som en älva. Pedagog: Hur kändes det att röra sig som spindlar? Lilianna: Det kändes som om jag var en spindel. Att jag rörde mig som en spindel och jag åt en mus, fast jag tycker att möss är söta. Hur gör dom nätet? Varför fastnar dom inte i dom klibbiga trådarna? Barnen fick se en annan film där en spindel gjorde ett nät. Först visades filmen i slow motion och sedan i verklig hastighet. Vi pedagoger filmade barnens reaktioner och reflektioner under filmvisningen och sedan fick de, i mindre grupper, studera och teckna av själva nätet. Barnen reflekterade även gemensamt över varför de trodde att spindlarna inte fastnar i sitt eget spindelnät. Olle: Jag tror att dom har nån olja på sitt ben, så dom inte fastnar. Ebba: Dom klättrar hela tiden, så spindelnätet inte kommer på dom. Den här frågan var angelägen för barnen, och när de senare fick träffa en spindelexpert tog de med sig frågan. Många av barnen har visat stort intresse för att studera spindlarna på nära håll. Hur ser t. ex. deras ansikte och ögon ut? Har spindlar mun, tunga, näsa? Vi ville gärna ge barnen möjlighet att undersöka detta, men det var svårt eftersom de spindlar som barnen hittade var så små att de inte lyckades se detta trots att de använde luppar och förstoringsägg. Efter lite efterforskning lyckades vi boka in ett besök på Hönan av Magnus, som driver en butik i Uppsala där de säljer olika terrariedjur. Han kom till förskolan med ett antal spindlar av olika sorter. Barnen hade förberett sig inför besöket genom ställa sig frågor som de fick rita/skriva och sedan ta med sig till Magnus besök. Nedan kommer ett urval av frågorna: Har spindeln hår? Har spindeln tunga? Kan spindlar springa? Kan man ha spindlar som husdjur? Kan spindlar känna kärlek? Hur pratar spindlar med sina spindelkompisar? 6

7 Något som vi uppmärksammade under besöket var barnens förväntan, nyfikenhet, mod, empati, intresse och uppmärksamhet. Magnus visade och berättade för barnen om spindlar, och barnen och pedagogerna fick möjlighet att ställa sina frågor. Barnen fick även, om de ville, klappa och hålla i den stora fågelspindeln. Om de inte ville hålla i den kunde de få ha spindeln på kläderna. Några av barnen som först var avvaktande ville vid slutet av besöket hålla i spindeln och många av dem ville ha spindeln flera gånger. Pedagogerna upplevde det som om barnen var positivt inställda till besöket: de sa spontant att de ville att Magnus skulle komma till oss igen. Några av barnen har senare varit till hans butik med sina egna familjer. Vi pedagoger var nyfikna på barnens förändrade kunnande och upplevelser av besöket så vi beslöt oss för att intervjua dem enskilt om detta. Vad har du lärt dig? Hur kändes det för dig att möta spindlar? Jag hade lärt mig att man kunde ha spindlar på huvudet, väggar och på bilar. Och så kan man ha dom på armen. Att vissa spindlar bara kan bo i värmen och vissa kan bo i kylan. Att man kunde ha dom som husdjur. Dom behövde nog ha en bur, så att dom inte smiter. Dom får aldrig komma ut, för då kan dom rymma. Skönt. Att faktiskt den satt fast sig på kläderna med dom där klorna, som är där nere på fötterna, som dom satte fast sig med. Jag visste inte att spindlar har sugproppar, men dom måste ju ha de, för hur kan dom annars gå på väggar och så, om dom inte har sugproppar? Jag kan ju inte det. Att spindlar kunde springa väldigt fort. Och förut hade jag ritat ben i bak, sen när jag så en riktig spindel så hade den inte det. Man fick se tänder. En spindel har bara två tänder och dom är ganska långa. 7

8 Jag lärde mig hur spindlar lever. Att spindlar kan ganska snabbt också springa. Att spindlar är faktiskt som människor när dom springer och går, det är bara att dom har fler ben. Det var överraskande att dom kunde sitta fast ganska hårt. Jag fick känna på klorna. Det var mysigt att hålla i spindeln. På benet var det mest mysigt, för den satt liksom fast i själva tyget. Det var det som var ganska mysigt. Jag kände mig stolt! Den hade ingen tunga, fast dom hade tänder. Jag klappade bara, för jag var rädd. Isabelle hade en spindel, faktiskt, på knät. Hon ville inte hålla, hon var faktiskt rädd för spindeln. Sen blev Lewit rädd. Hon ville inte hålla. Hon ville inte sitta själv, så jag tänkte att jag kan sitta bredvid henne. Olle faktiskt hållde i en spindel. Barnen fick sedan i mindre grupper delge de kompisar som inte varit med på spindelbesöket. Det fick de göra genom att titta på bilder och samtala samt titta på filmer från spindelbesöket. Reflektion kring bilder/filmer från spindelbesöket. Lustfyllt språkande Vi ville skapa tillfällen där barnen skulle lockas till att kommunicera och fantisera tillsammans. Vi blev fascinerade av fotografier av den franska konstnären Louise Bourgeois spindelskulpturer i olika miljöer: på ett torg i en stad, i trafiken, vid en bro o.s.v. Vi tänkte/trodde att de fantasieggande bilderna skulle väcka barnens lust till att vilja språka tillsammans: Vad har hänt innan? Vad händer i bilden? Vad kommer att hända? Hur skulle det vara om vi människor var små och spindlarna jättestora? Vi ville ge barnen en möjlighet att även på detta sätt få gå in i spindlarnas värld. Barnen har fått möjlighet att leka och fantisera i bilderna med hjälp av små foton av dem själva. 8

9 Barnens dokumentation Barnen har dokumenterat på flera olika sätt under projektets gång, t.ex. genom att rita och fotografera. Vi pedagoger ville ge barnen en egen plats på Hönan, där de skulle kunna sätta upp bilder, frågor eller upptäckter, som de själva har valt ut. Vi ville att det skulle bli en plats som skulle vara deras egen. En plats där de skulle kunna mötas och samtala, reflektera och delge varandra. Ur Läroplan för förskolan, Lpfö 98, s.10 och 12: Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap utvecklar sin förmåga att förstå och att handla efter demokratiska principer genom att få delta i olika former av samarbete och beslutsfattande Föräldrasamverkan Föräldrarna på Hönan har blivit delaktiga i projektet genom att få ta del av dokumentation, se filmer och bilder och höra barnens tankar under föräldramöten och samtal. Vi har också fortlöpande berättat om projektet i månadsbrev som skickats ut till alla föräldrar. Under de två föräldramöten som vi hållit i har föräldrarna fått besvara och diskutera tillsammans kring följande frågor: Vilka känslor/tankar väcker spindlar hos dig? Tankar och idéer kring hur vi pedagoger kan jobba vidare med spindelprojektet tillsammans med barnen. Vilka spår ser ni föräldrar att spindelprojektet har lämnat hos barnen? 9

10 Analys Under tidigare projekt har vi ibland känt att vi inte varit tillräckligt pålästa. Det ville vi göra annorlunda den här gången, så därför läste vi tidigt på om spindlar och tittade på naturfilmer, och det har vi fortsatt göra under projektets gång. Det tror vi gjorde att vi pedagoger blev väldigt intresserade och fascinerade redan i ett tidigt skede, och vi tror också att det har bidragit till att projektet har varit levande och intressant för barnen och oss under hela året. Vi märker att barnen ser pedagogernas engagemang i projektet: de hämtar oss och vill visa när de har gjort upptäckter om spindlar. Andra framgångsfaktorer i detta projekt tror vi har varit att vi har låtit projektet få växa fram och ta tid, och vi har även låtit barnen få göra flera gånger, t.ex. har barnen fått rita spindlar många gånger, de har sett samma naturfilm flera gånger, fått röra sig som spindlar flera gånger och så vidare. Det tror vi har gjort att fler barn har blivit intresserade av spindlar, överkommit rädsla, fått fördjupade kunskaper och en annan känsla för spindlar. Det känns som om barnen på Hönan konstant har sina spindelglasögon på sig: de ser t.ex. små, små spindlar och spindelnät ute på gården och kommer till oss och berättar ivrigt och vill ha luppburkar för att undersöka närmare. Vi ser också att barnen nu är mer rädda om och försiktiga med spindlarna än i början av projektet. Barnens intresse för spindlar syns också i den fria leken: barnen målar och ritar spindlar, bygger spindlar av klossar, kaplastavar, det kreativa materialet: Vi pedagoger har också sett till att barnen har fått möjlighet att undersöka spindlar på olika sätt studera levande spindlar i lupp, i förstoringsägg kopplat till datorn, sökt information på internet, sett filmer på datorn, som vi projicerat på stor duk, fått möta små spindlar i vårt närområde, på gården och i skogen, och större spindlar, då Magnus kom till förskolan samt fått ta del av relevant litteratur om spindlar. För att få fatt i barnens förändrade kunnande har vi intervjuat barnen i början av projektet och fortlöpande under projektets gång. I början av projektet var det flera barn som hade svårt att skilja spindlar från myror. Alla visste inte heller hur många ben och ögon en spindel har eller hur en spindel är uppbyggd. Det var också många som pratade om spindlar som lite farliga, läskiga och giftiga. I slutet av projektet såg vi att barnen blivit mer medvetna om hur spindlar ser ut: att spindlar har åtta ben, men kan tappa fler ben, att de har fyraåtta ögon, att de har huvud, bakkropp, käkar De känner också till att det finns många olika arter och att de egenskaper spindlar har kan skilja sig åt från en art till en annan. Barnen använder nu också helt andra ord när de ska beskriva spindlar: 10

11 Det är att den var mjuk som typ en matta. Den kändes len och skön. Det kändes skönt när spindeln var på mitt knä. Den kunde fastna på mina byxor. Vi har också varit nyfikna på om barnens teckningar av spindlar skulle förändras. Därför började vi med att låta barnen få rita hur de trodde att en spindel såg ut redan i projektets inledningsfas. Därefter fick de studera riktiga spindlar med hjälp av luppar. Alla barn har ritat av spindlar vid ett flertal tillfällen och vi har sett hur deras bilder har förändrats: teckningarna har blivit mer detaljrika med käkar och mönster, och barnen har blivit mer medvetna om antal ögon och ben, hur benen rör sig De har också ritat spindlarna från perspektiv, beroende på hur de har studerat spindeln (uppifrån, från sidan ). Första tillfället Rita hur du tror att en spindel ser ut. Andra, tredje och fjärde tillfället: Studera i lupp och titta på detaljer Första tillfället Rita hur du tror att en spindel ser ut. Andra och tredje tillfället: Studera i lupp och titta på detaljer Vi har också varit medvetna om att de val vi pedagoger gör faktiskt gör skillnad för barnen, t.ex. hur vi sätter ihop grupper, antal barn i grupperna och vilka barn. Vi tycker att det är viktigt att vi hela tiden ställer oss frågan: Vilka får barnen på Hönan bli? Vilka roller får de ta? Vi måste skapa förutsättningar så att barnen får ta olika roller. Vi har sett att barn som verkar blyga i en större grupp tar en mer lyssnande och iakttagande roll, medan de i ett annat sammanhang, med kanske endast en nära kompis, kan ta en mer kommunikativ och drivande roll. På samma sätt tycker 11

12 vi att det är viktigt att de som tar mycket plats ibland behöver få träna på att stå tillbaka lite och ta en mer lyssnande roll. Att lyssna är att bli påverkad och att lära sig på ett djupare plan. Att lyssna är att sätta sig själv på spel. Hur har vi pedagoger gett möjligheter för barnen att bli språkare? Hur utmanar vi barnen så att de får nyanser och ett rikare språk? Vi har lånat relevant litteratur om spindlar, t.ex. faktaböcker men även sagor, och vi tror att det har hjälpt barnen att få begrepp som t.ex. dubbla benpar, bakkropp, framkropp, käkar Vi har också tänkt på att skapa många tillfällen att få kommunicera. Det har vi gjort genom att intervjua barnen vid ett flertal tillfällen under projektets gång, båda enskilt och i grupp, men också skapat tillfällen för reflektion. Vi har vågat ställa lite krav vad gäller barnens språkande, t.ex genom att uppmana dem att sätta ord på sina upptäckter och utveckla sina teorier, samt att ställa frågor till varandra. Det handlar om att skapa delaktighet, så att man vill berätta och ställa frågor, och också skapa ett klimat där man får bli en kritisk tänkare. Vi har sett att barnen använt sig av egna begrepp och påhittade ord, som t.ex. Highfivespindel och betar, inte istället för de riktiga begreppen, utan som ett tillägg till språket. Vi tror att barnen gör det för att göra spindlarna mer begripliga, och nära, med egna personligheter. Genom att vara lyhörda för vad som intresserar barnen och låta dem få undersöka det tror vi att de blir mer angelägna om att språka tillsammans. Vi har också tänkt på att erbjuda barnen olika språk, inte bara det verbala, för det tror vi fördjupar lärandet. Vi är alla olika och har större självförtroende i vissa språk. Under projektets gång har barnen fått möjligheter att på flera olika sätt få gå in i spindlarnas värld, t.ex. genom att få sätta sig in i hur spindlarna känner och tänker, de har fått prova att röra sig som spindlar, fått fantisera hur det skulle vara i omvända världen, där det är spindlarna som är stora och vi människor små, som i bilderna med Louise Bourgeois jättespindlar Vi pedagoger upplever att det har varit lätt för barnen att sätta sig in i spindlarnas situation. Lilianna: Jag skulle vilja veta hur dom göra spindelnät så jag kunde göra det och bli hälften spindel och hälften människa. Isabelle: Jag skulle berätta spindelspråket (rör munnen och låter ett tyst ljud). Barnen har visat empati och medkänsla i spindlarnas situation, t.ex. då vi fångat in spindlarna i luppburkarna och när vi släppte ut dem i en för dem okänd miljö. Då var det flera barn som gjorde paralleller till sig själva: att det var tråkigt att var instängd i en burk och inte ha några kompisar, och att spindlarna skulle sakna sina mammor. När vi har tittat på filmer med spindlar som rör sig och spinner nät har barnen gått in i spindlarnas värld och nästan blivit spindlar själva: Lilianna: Det kändes som om jag var en spindel. Att jag rörde mig som en spindel och jag åt en mus, fast jag tycker att möss är söta. 12

13 Tankar inför nästa år Vi vill fortsätta att utveckla ateljén, så att den blir mer inbjudande och utmanande. Vi vill bli bättre på att introducera våra nya barn i hur vi använder ateljén, vilka möjligheter den har och hur vi tar hand om och vårdar det material som finns där. Vi vill ge våra barn teknik för hur man använder olika material, att välja färger, penslar, papper, lim och pennor utifrån vad man ska göra. För att kunna lära ut det här till barnen krävs det att vi pedagoger själva har kunskaperna om detta, och då behöver vi bli bättre på att läsa på och få pröva oss fram innan vi introducerar det till barnen, precis som när vi vi förbereder oss inför ett nytt projekt. Vi pedagoger behöver tillsammans formulera förhållningssätt och regler för ateljén, så att vi själva vet och kan förmedla det till barnen. Vi vill fortsätta att förändra även i vår övriga miljö, så att den blir mer estetisk och utmanande för barnen, och vi hoppas att vi kan få idéer till mer kreativt material av t.ex. kollegor. Vi vill förbättra det systematiska kvalitetsarbetet, t.ex. hur vi sparar bilder och dokument på datorn, så att det blir lätt att hitta och övergripbart. Vi vill också hitta lösningar för att lättare se det enskilda barnets lärande. 13