Ryska kort grammatisk översikt

Transkript

1 Ryska kort grammatisk översikt Revaz Tchantouria Karina Vamling IMER, Malmö högskola, 2007

2 Förord Denna korta grammatiska översikt är avsedd för studenter som följer distanskursen Ryska på nätet vid IMER, Malmö högskola ( Kursen är en nybörjarkurs, och i denna översikt fokuserar vi därför på ryska språkets huvudregler och har inte som målsättning att ge någon uttömmande information. Vi har också strävat efter att så långt det är möjligt undvika användning av komplicerad grammatisk terminologi. För omfattande beskrivningar av rysk grammatik hänvisar vi till följande referensverk (ordnade i stigande svårighetsgrad och omfattning): Fält, E. Kort rysk grammatik. Uppsala, Beard, R. Russian Interactive online reference grammar. Länk: Timberlake, A. A reference grammar of Russian /electronic resource/, Cambridge 2004, (finns som e-bok på Malmö högskolas bibliotek) R. Tchantouria & K. Vamling 2

3 Innehåll 1 LJUDSYSTEM Kasus, 12 Räkneord, SYNTAX Vokaler, 4 Nominativ Grundtal, 26 Styrning, 37 Betonade vokaler, 4 Genitiv Ordningstal, 27 Kongruens, 37 Obetonade vokaler, Dativ Kombination av räkneord och Den enkla satsen, 38 Förändringsprocesser, 5 substantiv, 27 Konsonanter, 5 Ackusativ Tidsangivelser, 28 Negerad sats, 38 Några viktiga uttalsregler, 6 Instrumentalis Datum Frågor, 39 Några stavningsregler (ъ, ь, й), 10 Lokativ Klockan Frågeordsfrågor Betoning, 10 Tabell: Maskulina substantiv, 13 Årtal Ja- och nejfrågor Tabell: Feminina substantiv, 14 Tabell: Neutrala substantiv, 15 Satstyper, olika konstruktioner, MORFOLOGI Adjektiv, 16 Att uttrycka är, 41 Substantiv, 11 Adjektivens böjningsformer, 17 Verb, 30 Att uttrycka ha, 43 Genus, 11 Adjektivets kortformer, 19 Tempus: böjningsformer, 30 Konstruktion vid känslo- och upplevelseverb, 44 Maskulinum Komparation, 20 Aspekt: fullbordad (perfektiv) och Opersonliga konstruktioner, 44 ofullbordad (imperfektiv), 32 Femininum Genus- eller personformer, 34 Neutrum Samordnade och underordnade satser, 45 Numerus, 11 Pronomen, 22 Samordning, 45 Bestämdhet, 12 Personliga pronomen, 22 Adverb, 34 Objektssatser, 45 Possessiva pronomen, 23 Adverbiella satser, 46 Demonstrativa pronomen, 24 Prepositioner, 34 Relativsatser, 46 R. Tchantouria & K. Vamling 3

4 LJUDSYSTEMET Vokaler I ryska kan följande vokaler vara betonade: a, o, э, u, и, y De ryska vokalera indelas i bakre och främre efter artikulationställe, och är i sin tur vidare indelade i hårda och mjuka vokaler: Bakre främre Mjuka ё, ю, я, е, и Hårda а, о, у, э, ы Betonade vokaler а uttalas som a i ordet akt, ex. aкт akt. я [ja] uttalas ungefär som sv. ja i ordet jakt, ex. я ма grop о påminner svensk å i ordet ångest, ex. óн han ё [jo] kan man jämföra med jo i sv jogga, ex. ёлка julgran у uttalas ungefär som sv. o i ordet ont, ex. у трo morgon ю [ju] uttalas ungefär som sv. ju i ordet jumbo, ex. ю ный ung э uttalas ungefär som sv. ä i ordet äkta, ex. э то det här (är) е [je] uttalas ungefär som sv. je i ordet jet, ex. ель gran и uttalas ungefär som sv. i ordet grind, ex. гриб svamp ы finns inte någon motsvarande vokal i svenska. Vid uttal av ы formas läpparna som vid uttalet av i samtidigt som mellersta delen av tungan höjs mot gommen, ex. ты du R. Tchantouria & K. Vamling 4

5 Förändringsprocesser Obetonade vokaler Då vokalerna а, о, э är obetonade är uttalet beroende av om föregående konsonant är hård eller mjuk. De obetonade ryska vokalerna är korta. а uttalas ungefär som e i sv. gosse, ex. кáрта [kárta] map o påminner u i eng. up, ex. мéсто [mésta] plats e uttalas ungefär som i, sv. nicka, ex. рекá [riká] flod. я uttalas ungefär som je, ex. язы к [jezy k] språk. и uttalas med slappare artikulation än i i dimma, ex. ви дит [vídit] han/hon ser. ы uttalas med slappare artikulation än betonat ы, ex. ныря ть [nyrját ] dyka. Efter ж, ч, ш, щ förekommer inte ю, я, ы i skrift, utan man använder i stället у, а, и, jmfr. журнáл journal, чáсто ofta, широтá bred, щекá kind. Undantag: парашю т fallskärm, жюри jury, брошю ра broschyr. Konsonanterna ч, щ är alltid mjuka. Konsonanter Konsonanterna i ryska kan indelas in i följande grupper: Tonade konsonanter Tonlösa konsonanter Sonoranter Alltid hårda konsonanter Alltid mjuka konsonanter б, в, г, д, ж, з п, ф, к, т, ч, ш, щ, с, х, ц м, н, л, р, й ж, ц, ш ч, щ, й R. Tchantouria & K. Vamling 5

6 Några viktiga uttalsregler 1. Tonade konsonanter (б, в, г, д, ж, з) i ordslut uttalas som motsvarande tonlösa (п, ф, к, т, с, ш). Tonande i blir Exempel ordslut tonlösa -b -п дуб [дуп] ek, зуб [зуп] tand, klub [клуп] klub - в - ф Петрóв [Питрóф] Petrov, óстров [óстраф] ö - г - к бéрег [бéрик] strand, творóг [тварóк] kvark, пирóг [пирóк] pirog - д - т гóрод [гóрат] stad, sad [сат] trädgård, парáд [парáт] parad - з - с морóз [марóс] frost, паровóз [паравóс] lokomotiv, привёз [привёс] han förde/tog/ med sig - ж - ш гарáж [гарáш] garage, нож - [нош] kniv, массáж [массáш] massage R. Tchantouria & K. Vamling 6

7 2. I kombinationer av tonande och tonlösa konsonanter blir konsonanterna lika varandra vad gäller ton: båda blir antingen tonande eller tonlösa (detta kallas assimilation). Det är den sista konsonanten som är avgörande. Om den är tonande blir föregående också tonande, och om den är tonlös blir den föregående konsonanten också tonlös. Exempel Konsonantkomb.i skrift Uttal Betydelse Tonande+tonlös тру бка бк пк [тру пка] pipa лáвка вк фк [лáфка] bänk; butik сeлёдкa дк тк [силётка] sill фурáжка жк шк [фурáшка] keps скáзка зк ск [скáска] saga лёгкий гк хк [лёхкий] lätt Exempel Konsonantkomb i skrift Uttal Betydelse Tonlös+tonande сбор сб зб [збоr] sammankomst сгорéл сг зг [згарéл] ngt.brann отдáл тд дд [аддáл] han gav вокзáл кз гз [вагзáл] station сзáди сз зз [ззáди] bakifrån R. Tchantouria & K. Vamling 7

8 3. Liknande processer äger rum i kombinatioenr av tonande och tonlösa konsonanter då konsonanter i slutet av prepositioner (в, к, с) och början av substantiv möts. Exempel Konsonantkomb. i skrift Uttal Betydelse в стенé вс фс [ф стiнé] i väggen в кинó вк фк [ф кинó] på bio к дéреву кд гд [г дéрiву] mot trädet к брáту кб гб [г брáту] till brodern с горы сг зг [з гары ] från berget Observera att tonlösa konsonanter förblir tonlösa framför в. сверну ть св св [свiрну ть] svänga моли тва тв тв [мали тва] bön листва ст ст [listva ] lövverk 4. Då konsonanterna з, с föregår ж, ч, ш uttalas de tillsammans som en dubbel konsonant (шш, жж) eller щ. Detta gäller också då den första konsonanten ingår i en preposition (без, с) före ett substantiv. Några exempel: без шáпки зш > шш [бiшшáпки] utan mössa бесшу мно сш > шш [бiшшу мна] utan ljud с журнáлом сж > жж [жжурнáлам] med tidskrift счёты сч > щ [щёты] räkningar извóзчик зч > щ [извóщик] droska перебéжчик жч > щ [пiрiбéщик ] överlöpare R. Tchantouria & K. Vamling 8

9 5. Vid kombination av följande konsonanter тц, тс, тч, дц, тьс, дч bildas dubbelkonsonanter bestående av цц, чч: Exempel Kombination -> förändring Uttal Betydelse у отцá тц > цц [у аццá] hos far бои тся тс > цц [баи цца] han/hon är rädd лётчик тч > чч [lёhhik] flygare три дцать дц > цц [три ццатъ] trettio смея ться тьс > цц [смiя цца] skratta перевóдчик дч > чч [пiрiвóччик] tolk, översättare Vid några vanliga ord uttalas kombinationen чн som шн: конéчно [канéшна] absolut, ску чно [ску шна] det är trokigt, нарóчно [нарóшна] avsiktligt, яи чница [яи шница] stekta ägg. Kom ihåg att ч i orden что vad; att, чтóбы för att,чтó-то, något, нé за что ingen orsak uttalas som ш i stället för ч [што, штóбы, штó тa, нé за штa]. 6. Några längre konsonantkombinationer förenklas i uttalet: Exempel Komb. Förändr. Uttal Betydelse здрáвствуй, чу вство вств ств [здрáствуй, чу ствa] hej, känsla сéрдце рдц рц [сéрце] hjärta пóздно, прáздник здн зн [пóзна], [práznik] det är sent, fest сóлнце лнц нц [сóнце] sol голлáндский ндск нск [галáнский] holländsk швéдский дск цк [швéцкий] svensk дáтский тск цк [дáцкий] dansk хвастли вый стл сл [хвасли вый] skrytsam R. Tchantouria & K. Vamling 9

10 Några stavningsregler (ъ, ь, й) 1. Hårdtecken ъ skrivs endast före е, я i följande fall: I slutet av prefix då stammen inleds av vokal (е, я). Hårdtecknet innebär att vokalens j-element inte påverkar konsonanten i prefixet: подъéзд ingåg, отъéзд avresa, объём volum. Hårdtecken ъ förekommer i låneord efter internationella prefix som аб-, ад-, диз-, ин-, интер-, кон-, контр-, об-, суб-: адъютáнт, субъéкт, объéкт, конъюнкту ра. 2. Mjuktecken ь förekommer i följande fall: Mjuktecken ь betecknar att konsonanten skall vara mjuk: день, тень, мать, лень. Mjuktecken ь efter ж, ч, ш, щ förekommer i några feminina substantiv, sr. рожь, ночь, брошь, вещь Infinitiv utmärks av att de slutar på -ть: изучáть, стоя ть, писáть, говори ть, берéчь Imperativ slutar på mjuktecken: ешь, не плачь, режь, мажь I andra person singular förekommer mjuktecken i slutet av verbformen: изучáешь, пи шешь, говори шь 3. Bokstaven й förekommer endast efter vokaler: мóй, мáй, бóй, вóй, молодóй, весёлый I några få främmande ord förekommer initialt: йóг, йóд, йóта, Йéмен. Betoning Vad som är mycket viktigt i det ryska uttalet är att lära sig var betoningen ligger i ordet. I en del språk är det en viss stavelse som betonas (t ex första stavelsen eller sista stavelsen i ordet). I ryska går det inte att förutsäga vilken stavelse som är betonad i ett visst ord, det måste man lära sig.. Det förekommer även att betoningen ligger på olika stavelser i olika böjningsformer. R. Tchantouria & K. Vamling 10

11 MORFOLOGI Ryska är ett språk med rik morfologi, dvs. orden förekommer i olika former beroende på vilken funktion de har och vilka andra ord de används tillsammans med. Man kan säga att de olika formerna signalerar vilken roll orden spelar i satsen och på så sätt hjälper lyssnaren att förstå budskapet. Morfologi betyder just uppbyggnad eller struktur. Här menar man alltså ordens uppbyggnad i form av stam och olika ändelser mm. Substantiv Substantiven är en av de största och viktigaste ordklasserna i språket och betecknar bl.a. föremål, levande varelser och begrepp. Substantiven har en central funktion i satsen då de identifierar de personer, saker eller företeelser man talar om. Genus Många språk delar in substantiven på olika sätt. På svenska skiljer vi på utrum (t ex en stol, stolen) och neutrum (ett bord, bordet). På franska måste man lära sig att hålla reda på maskulinum och femininum. Och på ryska då? Här skiljer man på maskulina, feminina och neutrala substantiv. Denna indelning av substantiven kallas genus. Till skillnad från franska och tyska kan man på ryska oftast se vilket genus ett visst substantiv har genom att titta på slutet av ordet. Maskulina ord slutar oftast på konsonant, feminina på -a och neutrala på -o eller -e. Maskulinum Huvudregeln är att substantiv som slutar på konsonant är maskulina. Förutom dessa ord finns också en del ord som slutar på -a och -я och betecknar manliga varelser (дéдушка farfar/morfar, дя дя farbror/morbror ). En särskild grupp ord är de som slutar på mjuktecken. Den här gruppen är ganska liten, men här måste man i varje enskilt fall lära sig om ordet hör till de maskulina eller feminina substantiven. Till de maskulina hör bl.a. день dag, путь väg, кáмень sten. Femininum Ord som slutar på -a är feminina (utom de som betecknar manliga varelser se ovan): кни га bok, странá land, у лица gata. Bland feminina ord som slutar på mjuktecken (se ovan) kan nämnas жизнь liv, ночь natt, нóвость nyhet. Neutrum Substantiv som slutar på -o och -e tillhör de neutrala substantiven: окнó fönster, селó by, мóре hav, задáние uppgift. Numerus En annan kategori som man måste ta upp i samband med substantiven är numerus, dvs. former som betecknar ental och flertal. Ental (singular) har inte någon särskild form utan sammanfaller med grundformen. Flertalsformen (plural) har däremot speciella former. R. Tchantouria & K. Vamling 11

12 Bestämdhet När man talar ryska gör man faktiskt inte någon skillnad på bestämd och obestämd form (detta är ju nog så svårt för dem som skall lära sig svenska!). På ryska är det sammanhanget och inte en artikel eller ändelse som får avgöra om man uppfattar ett visst substantiv som bestämt eller obestämt. Kasus En central kategori i ryska är kasus, dvs. olika former av substantivet som signalerar vilken funktion ordet har i satsen: agent, ägare, mottagare, instrument, belägenhet, etc. Ibland är dessa roller lätta att identifiera, i andra fall är motiveringen till att använda en viss kasusform svårare att se och något man får lära sig för olika konstruktioner. Förutom att användas ensamma förekommer kasusändelser i samband med olika prepositioner. Här följer en uppräkning av kasus i ryska och deras viktigaste funktioner: Nominativ Grundformen kallas nominativ. Den viktigaste användningen av nominativ är för satsens subjekt: Genitiv En av de vanligaste kasusformerna är genitiv som ju faktiskt finns också på svenska: resans slut, pojkens trampbil. Genitiv används bl a för att uttrycka ägaren. Dativ Dativ uttrycker vem som är målet för handlingen eller adressaten. Särskilt förekommer dativ vid verb med två objekt: ge någon något och skicka någon något. Ryskan med sitt rika kasussystem använder olika kasus för de två objekten: ackusativ och dativ (jfr. tyska där man brukar tala om ackusativ- och dativobjekt). Ackusativ Ackusativ används för att markera den som utsätts för handlingen (t ex Jag knuffar honom) eller den som handlingen riktas mot (Jag ser henne). Notera att vi på svenska också skiljer på former som används som subjekt och objekt: Han såg henne (och inte Han såg hon); Hon såg honom (och inte Hon såg han). I äldre svenska hade vi ett mer utvecklat kasussystem, men det finns bara rester kvar. Vad gäller ackusativ i ryska skall man särskilt lägga märke till att det bara är maskulina substantiv som betecknar levande varelser och samtliga feminina substantiv som har en särskild ackusativform. Resten av substantiven har samma form i nominativ och ackusativ. R. Tchantouria & K. Vamling 12

13 Instrumentalis När man på svenska uttrycker att något används som instrument eller verktyg t ex måla med roller, gräva med en spade, skriva med gåspenna, äta med gaffel markeras detta med prepositionen med. I ryska är det vanligaste att man istället har en särskild ändelse, kasusändelsen instrumentalis. En annan vanlig användning av instrumentalis är att markera yrke och sysselsättning. Lokativ Som namnet antyder är den viktigaste funktion för lokativ att beteckna plats, belägenhet. Den används tillsammans med prepositioner som i, på och om. Tabeller: substantivens böjning I tabellerna nedan finner du substantiven uppdelade i maskulina, feminina och neutrala och kasusformer i singular och plural. Anledningen till att det finns flera exempel på t ex maskulina substantiv är att kasusformerna har vissa varianter beroende på vilket ljud ordet slutar på. R. Tchantouria & K. Vamling 13

14 R. Tchantouria & K. Vamling 14

15 R. Tchantouria & K. Vamling 15

16 Adjektiv Adjektiv beskriver egenskaper eller kvalitet hos substantiv, till exempel en bra bok (xorówaå kn=ga), en snabb bil (bystraå maw=na). Adjektivens form ändras beroende på vilket substantiv det förekommer tillsammans med. Substantivet är alltså huvudordet som styr vilken kasus-, genus- och numerusform man skall välja för adjektivet. De ryska orden maw=na och grúwa är feminina (slutar på -a) och tillsammans med dem får adjektivet ändelsen -aå / -яя. Substantiven avtóbus och sup är maskulina (slutar på konsonant) och i det fallet har adjektivet ändelsen -yj / -ij. Substantiv i neutrum (slutar på -o eller -e) kräver också att adjektivet står i en speciell form. Här är ändelsen -oe, som i t=xoe ozero en lugn sjö. I plural skiljer man inte mellan olika genusformer för adjektiven. R. Tchantouria & K. Vamling 16

17 Tabeller: adjektivens böjningsformer R. Tchantouria & K. Vamling 17

18 R. Tchantouria & K. Vamling 18

19 Adjektivets kortformer När adjektiv används tillsammans med är (dvs. som predikatsfyllnad) används de s.k. kortformerna, exempelvis Антóн бóлен Anton är sjuk, странá богáта landet är rikt, село близко byn är nära. Lägg märke till att kortformen styrs av genus hos subjektet: i exemplet странá богáта. kan man se att subjektet странá är feminint och därför väljs femininformen av adjektivet. I plural används samma form för samtliga genus. Kortformerna bildas av adjektivets långformer med tillägg av -a i femininum, -o i neutrum och -ы i plural. I maskulinum tas långformens ändelse bort utan något tillägg av ny ändelse. I vissa kortformer får maskulinformen en inskottsvokal (jfr. болен, интересен). R. Tchantouria & K. Vamling 19

20 Komparation Komparation innebär jämförelse. Adjektiven förekommer i särskilda konstruktioner vid jämförelse av kvalitet och grad. De tre graderna är positiv (grundformen: röd, bra, intressant), komparativ (rödare, bättre, mer intressant) och superlativ (rödast, bäst, mest intressant). Liksom i svenska förekommer dels enkel komparation med ändelser (-ее -are, -ейший /-айший -ast, dels sammansatt komparation med hjälp av бóлее mer + adjektivet och сáмый mest + adjektivet. R. Tchantouria & K. Vamling 20

21 Exempel på användning av komparationsformerna lägg märke till ordet чем än. Э тот дом красивéе, чем тот. Det här huset är vackrare än det där. Э та маши на бóлее нóвая, чем та. Den här bilen är nyare än den där. R. Tchantouria & K. Vamling 21

22 Det finns också komparativformer med ändelsen -e. Slutkonsonanten vid adjektiv med ändelsen -г, -д, -к, -ст, -т, -х förändras: дорогóй дорóже dyrare молодóй молóже yngre я ркий я рче ljusare высóкий вы ше högre мáленький мéньше mindre глубóкий глу бже djupare бли зкий бли же närmare корóткий корóче kortare Några vanliga oregelbundna komparationsformer är: xорóший лу чше наилу чший/ сáмый хорóший bra, bättre, bäst плоxóй ху же наиху дший/ сáмый плохóй dålig, sämre, sämst Pronomen Personliga pronomen Personliga pronomen betecknar deltagarna i samtalet du och jag, ni och vi. Personliga pronomen betecknar också personer eller föremål som man talar om och som är kända för samtalsdeltagarna han, hon, den/det. Personliga pronomen används oftast som subjekt och objekt, t ex Å studént. Jag är student, On hitáet <urnál. Han läser en tidskrift, Oná vi dit egó. Hon ser honom. Lägg märke till att formen vy ni kan användas för flera personer och som artigt tilltal till en person. R. Tchantouria & K. Vamling 22

23 Possessiva Possessiva pronomen (min, din, hans, hennes osv.) är pronomen som uttrycker ägande. Liksom på svenska är valet av pronomenets form beroende av substantivets genus: det heter min stol men mitt bord. På ryska heter moя kówka min katt, då kowka är feminint och min vän móй drug då drug är maskulint. Den neutrala formen är моё: моё селó min by. I tredje personen (hans, hennes, deras) gör man inte någon skillnad i formen för maskulina och feminina substantiv. R. Tchantouria & K. Vamling 23

24 Demonstrativa Demonstrativa pronomen är utpekande den här och den där. För att välja rätt form på demonstrativa pronomen måste man ta hänsyn till substantivets genus, numerus och kasus. Exempel: Э ти дéвушки знáют тех мáльчиков. De här flickorna (subjekt: nominativ) känner de där pojkarna (objekt: ackusativ). R. Tchantouria & K. Vamling 24

25 R. Tchantouria & K. Vamling 25

26 Räkneord Grundtal Grundtalen återfinns i tabellen nedan. När man studerar räkneorden kan man lägga märke till att de har bildats med grundtalen 1-9 som bas och ett tillägg av en reducerad form av ordet för 10 désåt*. Exempelvis ordet elva är uppbyggt av "ett+på+tio", tolv består av "två+på+tio", osv. "na" betyder "på". Räkneordet tjugo motsvaras av "två-tio". Räkneorden i intervallen varierar till sin uppbyggnad. De flesta av dem kan analyseras som en kombination av ental + 10 (désåt*). Talen 40 och 90 avviker från det allmänna mönstret. Talen mellan de jämna tiotalen uttrycks som på svenska; man lägger bara till entalen till tiotalen: семьдесят пять sjuttiofem. Ordningstal Ordningstalen markerar ordning, som termen antyder. Ordningstalen är adjektiviska och böjs på samma sätt som adjektiv. De används även vid datum och klockslag i tidsangivelser. R. Tchantouria & K. Vamling 26

27 Kombination av räkneord och substantiv Vid angivelse av antal, dvs. kombination av räkneord och substantiv, visar ryska vissa egenheter. Efter en/ett används som väntat singular av substantivet men i olika genus: Då man skall ange två av något används два två mask./neutr. eller две två fem. och substantivet i genitiv singular. R. Tchantouria & K. Vamling 27

28 Formerna три tre och четыре fyra används i alla genus och följs av substantivet i genitiv singular, liksom efter två: När man anger fem eller högre antal står det efterföljande substantivet i genitiv plural: Tidsangivelser Datum Några exempel illustrerar att ordningstal (i nominativ) används vid datumangivelser: Idag är det 10 mars: Сегóдня деся тоe мáрта. Imorgon är det 15 juni: Зáвтра пятнáдцатое ию ня. Igår var det 31 december: Вчерá бы ло три дцать пéрвое декабря. R. Tchantouria & K. Vamling 28

29 Som svar på frågan Когдá? När? används ordningstal i genitiv: Когдá? Деся того мáрта. Когдá? Пятнáдцатого ию ня. Когдá? Tри дцать пéрвого декабря. Klockan Котóрый час? Vad är klockan? får följande svar vid hela timmar (jfr. ovan vad som gäller för kombination av räkneord och substantiv): Сейчáс два часá. Nu är klockan två Сейчáс четы ре часá. Nu är klockan fyra Сейчáс пять часóв. Nu är klockan fem Сейчáс двенáдцать часóв. Nu är klockan tolv Vid angivelse av halv timme använder man ordet полови на halva och ordningstal i genitiv: Сейчáс половина вторóго. Nu är klockan halv två Сейчáс половина пя того. Nu är klockan halv fem Vid angivelse av kvart i och kvart över använder man ordet чéтверть fjärdedel, kvart och ordningstal i genitiv för kvart över och grundtal för kvart i: Сейчáс чéтверть вторóго. Nu är klockan kvart över ett (dvs. en fjärdedel av den andra timmen) Сейчáс без чéтверти два. Nu är klockan kvart i två (dvs. två utan/minus en fjärdedel). För minuttal i och över används ordningstal i genitiv för minuttal över och grundtal för minuttal i: Сейчáс дéсять мину т вторóго. Nu är klockan tio över ett (dvs. tio minuter av den andra timmen) Сейчáс без десяти два. Nu är klockan tio i två (dvs. två utan/minus tio). Årtal 2007: две ты сячи седьмóй год 1998: ты сяча девятьсóт девянóсто восьмóй год. R. Tchantouria & K. Vamling 29

30 Verb Verbets grundform, infinitiv, känns igen på ordslutet -ть: знать veta, читáть läsa, ви деть se, купи ть köpa. Tempus: böjningsformer Verbets tempusformer har som främsta funktion att uttrycka tiden för handlingen: presens (nutid), futurum (framtid) och preteritum (förfluten tid). I preteritum är ändelsen -л i maskulinum, -л-а i femininum och -л-о i neutrum. När man talar om flera personer eller saker skiljer man inte på maskulinum och femininum utan har en gemensam form som slutar på -л-и. Huvudregeln är att dessa ändelser läggs till verbstammen sedan infinitivmarkören -ть tagits bort. Presensböjningen är lite mer komplicerad. Formerna omfattar första, andra, tredje person i singular och plural. Här finns två huvudmönster, eller konjugationer, med vissa varianter. I tabellerna nedan följer говори ть, кричáть första konjugationen och читáть, брать tillhör andra konjugationen. Det finns två olika futurumbildningar. Här har vi endast tagit upp den form som närmast motsvarar бу ду kommer att + infinitiv. R. Tchantouria & K. Vamling 30

31 Uppmaningsformen imperativ skiljer mellan en uppmaning riktad till en person (som man duar) och en uppmaning riktad till flera personer (eller en person som man niar). R. Tchantouria & K. Vamling 31

32 Aspekt: fullbordad (perfektiv) och ofullbordad (imperfektiv) Aspekt är en viktig kategori hos ryska verb. Aspekt uttrycker ett visst perspektiv som talaren väljer att lägga på en verbhandling; det kan gälla en fokusering på handlingens resultat eller på handlingen som ett pågående förlopp, på något punktuellt eller upprepat. Det finns två aspektkategorier som uttrycks morfologiskt: ofullbordad (imperfektiv) och fullbordad (perfektiv) aspekt. Den vanligaste modellen är att den ofullbordade (imperfektiva) aspekten uttrycks med grundformen av verbet, medan den fullbordade (perfektiva) aspekten markeras med prefix. R. Tchantouria & K. Vamling 32

33 Några illustrerande exempel: Мáльчик мéдленно ел (impf) кáшу. Pojken åt gröten långsamt. Мáльчик бы стро съел (pf) кáшу. Pojken åt snabbt upp gröten. Антóн дóлго стрóил (impf) свóй дом. Anton höll länge på med att bygga sitt hus. Он ужé пострóил (pf) дом. Han redan byggt (färdigt) huset. Aндрéй читáл (impf) текст. Andrej läste en text. Андрéй прочитáл (pf) статью. Andrej har läst ut en artikeln. Áнна писáла (impf) текст. Anna skrev en text. Áнна ужé написáла (pf) текст. Anna har redan skrivit färdigt texten. R. Tchantouria & K. Vamling 33

34 Verbets genus- eller personformer Som vi har sett ovan innehåller verbet i ryska genus- eller personmarkering. I preteritum skiljer verbet mellan maskulinum, femininum, neutrum samt plural, medan verbet i andra former återspeglar subjektets person och numerus. Omvänt innebär detta att man bara genom att se på verbet kan få mycket information om subjektet. Exempelvis signalerar en form som говори ла att subjektet är hon och читáем att subjektet är vi. I talspråk händer det ofta att man utelämnar subjektet om det framgår av situationen vilka personer man talar om. Adverb Adverben beskriver hur en handling sker var, när, på vilket sätt: (где var, когдá när, сегóдня idag, вчерá igår, вéчером på kvällen, никогдá aldrig, спрáва från höger, по-швéдски på svenska Många adverb slutar på -o, exempelvis någon gör något bra (xorowó), lugnt (t=xo), snabbt (bystro). Prepositioner Förutom att användas "ensamt" förekommer kasusändelser kopplade till olika prepositioner. Prespositioner är en sluten ordklass som, liksom i svenska, anger sådana betydelser som riktning, läge etc. Substantivet som följer eller substantivet och dess bestämningar (t ex Adj + Nomen, räkneord + nomen) står i olika kasus, som bestäms av prepositionen. Vissa prepositioner kräver att substantivet skall stå i genitiv medan andra väljer något annat kasus. Man måste därför lära sig vilket kasus en viss preposition "utdelar" till substantivet. R. Tchantouria & K. Vamling 34

35 R. Tchantouria & K. Vamling 35

36 R. Tchantouria & K. Vamling 36

37 SYNTAX Inom syntaxen redogör man för hur man fogar samman ord till fraser och satser, medan man inom morfologin fokuserar på vilka kategorier som en viss ordklass eller typ av ord kan förekomma i. Styrning Ord inom fraser och satser är beroende av varandra på olika sätt. Verb, prepositioner och även vissa substantiv och adjektiv styr kasusformen hos de substantiv de förekommer tillsammans med. Några exempel: знать девушку känna flickan (ackusativ) дать книгу девушке ge boken (ackusativ) till flickan (dativ) с другом med vännen (instrumentalis) в школе i skolan (lokativ) командование полком befäl över regementet (instrumentalis) верный другу vännen (dativ) trogen довольный работой nöjd med arbetet (instrumentalis) Ett annat beroendeförhållande mellan ord i satsen syns vid s.k. kongruens. Kongruens Vid kongruens blir orden inom en fras eller i satsen mer lika varandra (=kongruenta). Inom nominalfrasen är det substantivet som är huvudord och styr formen hos adjektiv, possessiva och demonstrativa pronomen m.fl. attribut. Huvudordets genus, numerus och kasus återspeglas i adjektivets och pronomenets form: Я вижу мою белую кошку jag ser min (fem, sing, ack) vita (fem, sing, ack) katt (fem, sing, ack) Jag ser min vita katt. Я вижу твои белые кошки dina (plur, nom) vita (plur, nom) kattor (plur, nom) Jag ser dina vita kattor. R. Tchantouria & K. Vamling 37

38 En annan typ av relation råder mellan subjektet och verbet i satsen. Verbet i ryska innehåller genus- eller personmarkering. I preteritum skiljer verbet mellan maskulinum, femininum, neutrum samt plural, medan verbet i andra former återspeglar subjektets person och numerus. Den enkla satsen För att förstå en sats måste man kunna komma fram till vilken funktion de olika substantiven har. Kalle slår Pelle och Pelle slår Kalle betyder inte samma sak, även om satserna innehåller samma ord. Vem det är som slår och vem som blir slagen kommer man fram till genom att se på ordföljden. I ryska spelar ordföljden mindre roll än i svenska. I ryska tar man hjälp av ändelser (kasus) för att ange vilken funktion ett visst substanativ har i satsen. För att markera den som utsätts för handlingen (t ex Jag knuffar honom) eller den som handlingen riktas mot (Jag ser henne), används former som kallas ackusativ. Ви ктор ви дит Áнну. Viktor (nominativ) ser Anna (ackusativ) Áнна ви дит Ви ктора. Anna (nominativ) ser Viktor (ackusativ) Även om man ändrar ordföljden i dessa satser är grundbetydelsen den samma. Áнну ви дит Ви ктор. Viktor (nominativ) ser Anna (ackusativ) Ви ктора ви дит Áнна. Anna (nominativ) ser Viktor (ackusativ) Även om ryska tillåter stora variationer i ordföljden är ordningsföljden Subjekt-Verb-Objekt den mest neutrala. Vid vissa verb förekommer två objekt: ge någon något och skicka någon något. Vilka sätt har språket för att skilja på de här objekten? Ryskan med sitt rika kasussystem använder olika kasus för de två objekten: ackusativ och dativ. Ви ктор даёт Áннe газéту. Viktor (nominativ) ger Anna (dativ) tidningen (ackusativ) Negerad sats Huvudregeln är att placera negationen не inte framför verbet. Ви ктор не ви дит Áнну. Viktor (nominativ) ser inte Anna (ackusativ) Ви ктор не даёт Áннe газéту. Viktor (nominativ) ger inte Anna (dativ) tidningen (ackusativ) R. Tchantouria & K. Vamling 38

39 I ryska förekommer s.k. dubbel negation i satser med negerade adverb som никогдá aldrig, никтó ingen, ничегó ingenting m.fl. Я никогдá не был в Москвé. Jag har aldrig varit i Moskva. Никтó не говори т по-ру сски. Ingen talar ryska Я ничегó не знáю. Jag vet ingenting Frågor Man brukar dela in frågesatser i två typer. I frågeordsfrågor bildas frågan med olika frågeord såsom vem?, vad etc. Ja- och nejfrågor innehåller inte några frågeord och är formulerade på ett sådant sätt att man kan svara ja eller nej. Frågeordsfrågor En lista över de vanligaste frågeorden finner du nedan. Frågeordet placeras liksom i svenska först i frågesatsen. Exempel: Кто изучáет ру сский язы к? Vem studerar ryska? Где университéт? Var är universitetet? Кудá ты идёшь? Vart går du? Почему ты не изучáешь ру сский язы к? Varför studerar du inte ryska? R. Tchantouria & K. Vamling 39