Har du också Tivolipass? Om sociala kommunikationsstrategier på rockklubben The Tivoli

Transkript

1 Medie- och kommunikationsvetenskap Kvalificerad yrkespraktik (30hp) Lunds Universitet HT2012 Har du också Tivolipass? Om sociala kommunikationsstrategier på rockklubben

2 Innehållsförteckning 1. Inledning Vad är ett Tivolipass? Problemet Målgruppen Marknadsföring Vad gick fel? Åtgärder Avslutning Litteraturförteckning...10

3 1. Inledning är en rockklubb i Helsingborg som slog upp portarna Klubben ligger i den gamla ångfärjestationen på Hamntorget och här anordnas nattklubb, konserter och liknande evenemang. Klubben består i huvudsak av de tre lokalerna Metalbaren, Tivolisalen och Cirkus alla har lite olika inriktning. marknadsför sig i flera olika medier, bland annat lokal-tv, i dagspress, på internet och genom gammal hederlig affischering. Kort sagt är klubben en viktig aktör inom Helsingborgs nöjesliv. När jag påbörjade min praktik tampades klubben med en del projekt det största var en omfattande ombyggnad i stora salen. Det stod dock ganska snart klart att det fanns ett annat problem kopplat till klubbens stamkundskort, det så kallade tivolipasset, som jag tidigt bestämde mig för skulle passa som ämne för denna praktikuppgift. Här kommer jag att redogöra för tivolipassets funktion inom, betydelsen för kunderna, vilka problem som har uppstått och förhoppningsvis en lösning till dessa. 2. Vad är ett Tivolipass? Ett Tivolipass är det stamkundskort som används på. Det har funnits sedan 1997 och ger rabatter i baren samt på inträdet till nattklubben och diverse evenemang. Kortet i sig kostade tidigare pengar, närmare bestämt 200 kr och var bara giltigt ett år åt gången. Numera är det däremot gratis, men man måste dock ladda det med minst 200 kr vid köptillfället och därefter kan man ladda på det med valfri summa i klubbens barer det finns inte längre någon årlig avgift. Kortet kan användas som betalkort inom klubben så länge det finns pengar på det. I sin tidigaste form var det gjort i laminerat papper och innehavarens personuppgifter skrevs upp för hand det är numera gjort i plast med magnetremsa, vilket gör att det fungerar i kortterminalerna i barerna och i entrén på samma sätt som vanliga kreditkort. Förr registrerades korten på plats vid köptillfället och själva kortet fick man sedan efter en vecka. Numera får man som kund kortet direkt och kan sedan registrera det via hemsidan. Registreringen gör så att man kan få ett nytt kort om det gamla försvinner plus att man hamnar på veckobrevslistan och alltså får information från kontinuerligt. Det finns två varianter av kortet utöver det vanliga tivolipasset (i fortsättningen förkortat TP), nämligen Guld-TP och Metalbarkort. Guld-TP innebär utöver de vanliga rabatterna även fritt 1

4 inträde till nattklubben. Det är idag ganska ovanligt och används mest som pris i tävlingar eller som belöning till folk som på ett eller annat sätt har förtjänat det till exempel de personer som hjälper till att marknadsföra klubben på skolor och arbetsplatser, de av klubben så kallade ambassadörerna. Metalbarkortet i sin tur ger inte helt överraskande fritt inträde till den del av som heter Metalbaren. Då Metalbaren är ansluten till övriga klubben så innefattar kortet även fritt inträde till nattklubben när dörrarna till stora salen öppnas. Anledningen till att det finns ett speciellt Metalbarkort är den att kunderna som vill hänga i Metalbaren ska slippa köa in till nattklubben för att kunna utnyttja sin TP-rabatt. Ingång till Metalbaren sker via uteserveringen. Kortet delas ut av barpersonalen och registreras på plats kortet får kunden efter ungefär en vecka. Till skillnad från de vanliga TP korten så är Metalbarkortet väldigt enkelt, gjort i laminerat papper och utan magnetremsa innehavarens namn skrivs direkt på kortet. 3. Problemet Grundtanken med TP var att stamgästerna skulle känna sig belönade och att ryktet om kortet sedan skulle spridas från mun till mun. På så sätt skulle kortet spridas genom en liten grupp opinionsbildare och kortet som sådant skulle vara lite av en statusgrej. Det verkar finnas en rädsla för att det skulle spåra ur och bli ett regelrätt VIP-kort, något som tillfaller den som kan erbjuda mest pengar detta går emot s profil. Man såg en sådan risk med tidigare nämnda guld- TP, varför det numera används ytterst sparsamt. Faktum är att TP marknadsförs på hemsidan som något som alla ska kunna ha oavsett ålder och smak (ännu en ändring på senare tid, tidigare fanns en 20-års gräns på TP). Häri ligger en del av problemet. I och med att registreringen förlades till hemsidan och samtidigt blev frivillig så finns det inte längre samma kontroll över vilka som hör till TP-kretsen. När kortet registrerades i dörren så fanns det ett tillförlitligt register över alla TPanvändare. Rutinen var dock inte hållbar eftersom det bildades en TP-kö som stoppade upp den vanliga kön vid konserter, nattklubb och liknande. I och med förändringen i registreringsrutiner så har registret fallit bort då folk inte nödvändigtvis registrerar sina kort. Här kan man med fördel anknyta till den så kallade bytesteorin (Larsson 2001:35) som alltså menar att människor väljer att upprätthålla relationer om de tror att belöningen i denna kontakt är större än eller lika stor som kostnaden (ibid.). Här sker ju faktiskt ett utbyte i form av rabatter från och reda pengar från kunden. I det långa loppet är det dock nog så att kundernas insats inte riktigt täcker klubbens, vilket gör att förlorar på utbytet. Istället är det registreringen som är huvudmålet med TP eftersom klubben då har möjligheten att locka kunderna med framtida erbjudanden och evenemang. 2

5 Men eftersom registreringen har valts bort av många TP-användare så har alltså förlorat på att låta registreringen bli en frivillig process snarare än ett villkor för att över huvud taget få kortet. Med bytesteorin i bakhuvudet så kan man även se anledningen till varför intresset för att registrera sitt kort är så svalt. I dagsläget är argumentet för att registrera kortet att det går att ersätta om det skulle komma bort, något som kan tänkas vara motiverat om man som kund laddat det med en större summa pengar. Huruvida kunderna tenderar att göra på detta sätt eller om de laddar på lite efterhand är svårt att uttala sig om men man bör kanske inte underskatta kundens förmåga att själv hushålla med sin budget. Det ges inga extra förmåner för att man laddar på med större summor, så det kan tänkas att folk därför låter bli. Tidigare kunde man få 50 respektive 100 kr belöning på sitt kort om man laddade på med 300 eller 600 kr, men detta var bara under en kort period och är alltså inte längre aktuellt. Ett andra argument för registrering är att man blir uppskriven på listan för tidigare nämnda veckobrev detta redogör kort för veckans evenemang och även för framtida evenemang som kan ses som särskilt intressanta. Då den här sortens nyhetsbrev är relativt vanliga nuförtiden så riskerar det att försvinna i mängden det har blivit kutym bland företag som har etablerat sig på internet. Det kan också vara så att folk inte är intresserade av den här sortens nyheter. Med andra ord är belöningen för registreringen för liten för att locka kunderna till att faktiskt registrera sina kort det krävs något mer. Det har spekulerats kring hur en sådan extra belöning kan se ut samt om ytterligare åtgärder för att tackla registreringsproblemet. En tanke har varit att förlägga en del av registreringen till själva nattklubben. En dator skulle stå öppen för folk som vill registrera sitt kort och en belöning skulle då vara gratis vara i baren eller en extra summa på själva kortet jag tänker återkomma till om denna metod verkar lämplig eller ej lite senare. Ett annat stort problem är att det råder en viss inflation vad gäller TP-korten. Tanken var att korten skulle spridas från mun till mun och att det krävdes en liten ansträngning för att erhålla kortet. Ett tag fanns det en bild av TP-ägaren som någon som gjort sig förtjänt av ett visst medlemskap, någon som andra såg upp till och kortet i sig var något eftertraktat. Med TP får man ta med sig en kompis före i kön, något som höjde upp kortägaren ytterligare inom sin vänskapskrets. Förmånerna har inte förändrats, åtminstone inte nämnvärt, men TP tycks ha blivit mycket mer lättillgängligt. Detta kan man återkoppla till registreringsprocessen tidigare fick man vänta en vecka efter registreringen innan man fick sitt kort, det krävdes med andra ord en uppföljning av ett aktivt handlande. Numera får man kortet på plats, det har till och med blivit så att folk köper kortet först och sedan använder det för att betala rabatterat inträde. Hela processen har förenklats samtidigt som kortet marknadsförs 3

6 på ett annat sätt. Tanken är fortfarande att det ska spridas från mun till mun, men återigen blir förändringarna i registreringsprocessen ett problem. Eftersom man saknar ett tillförlitligt register över vilka som har TP så går det inte ringa in en specifik målgrupp när man vill marknadsföra själva registreringen av kortet den skulle därför behöva gå ut till hela s klientel eftersom den egentliga målgruppen är en del av detta (jmfr Larsson 2001:122). Man kan beskriva situationen vid ett moment 22 för att marknadsföra registreringen till rätt målgrupp så behövs de uppgifter som man får genom registreringen. 4. Målgruppen har ett brett utbud. Från röjiga hårdrocksspelningar inne i Metalbaren till lågmälda jazzgig inne på Cirkus. I lokalerna anordnas såväl Lunchbeat som dragshow frågesport, stand-up och konserter. Här finns något för hårdrockarna, för nattklubbsmänniskorna, för de som precis fyllt arton och emellanåt även något för pensionärerna. Dessutom är det möjligt att hyra lokalerna och skräddarsy sitt eget evenemang. marknadsför sig som din kompletta nöjesarena och det är alltså just bredden som ligger i fokus. Tittar man närmare på klubben så ser man dock en viss uppdelning. I byggnadens minsta lokal ligger Metalbaren där man koncentrerar sig på små spelningar och hårdare musik hit kommer inte helt överraskande hårdrockare och liknande. Reggaeklubben Bubbela håller till inne på Cirkus; en rätt stor lokal i andra änden av byggnaden. Här anordnas även bland annat Lunchbeat och HBTQ-klubben Septem. Konsertmässigt anordnas en del jazz- och trubadurspelningar inne på Cirkus. Tivolisalen, som ligger mitt emellan de båda andra lokalerna, är inte helt oväntat hem för lördagens nattklubb, Late Night, och har dessutom förärats med en stor scen, vilket gör lokalen till det naturliga valet för större evenemang och konserter. Metalbaren är den bar som har öppet mest. är i grund och botten en rockklubb och det kan förklara varför hårdrockarna premieras de är dock långt ifrån den enda relevanta målgruppen för klubben. 5. Marknadsföring använder sig bland annat av en social strategi i sin marknadsföring (Dahlqvist & Linde 2009:66). För att en kommunikationsstrategi ska vara framgångsrik gäller det att man känner sin publik, något med största sannolikhet gör med tanke på att företaget är starkt etablerat i Helsingborg och har flera års erfarenhet av branschen. En social strategi lämpar sig bäst för en 4

7 målgrupp som agerar emotionellt samtidigt som den har låg motivation. Personer som agerar emotionellt är i huvudsak styrda av sin högra hjärnhalva (ibid:30), den som innefattar musikalitet, fantasi, färg och form (ibid.) - denna står i motsats till vänster hjärnhalva som alltså är den logiska. Även om man styrs av båda hjärnhalvorna så är en i regel dominerande och man talar då om antingen IQ-dominans (Intelligence Quota) eller EQ-dominans (Emotional Quota) (ibid:31). Anledningen till att det är viktigt att veta åt vilket håll mottagarna drar är att man då kan göra en uppskattning av hur de svarar på emotionella budskap och ifall de tenderar att agera impulsivt eller spontant (ibid.). Man kan tänka sig att många som går på nattklubb, konserter eller liknande är mer åt det spontana hållet, åtminstone om man sätter folk som hellre stannar hemma på helgerna som en motsatsgrupp. Därmed inte sagt att hela s klientel skulle bestå av impulsiva människor. För att vidare redogöra för målgruppens motivation så kan man säga att den har att göra med en målgrupps relation till sändaren (Dahlqvist & Linde 2009:45). Man skulle kunna säga att motivation som begrepp inom marknadsföringsteori kan kopplas till hur motiverad en mottagare är att ta till sig av ett visst budskap från en viss avsändare. I s fall kan man tänka sig att motivationen varierar beroende på evenemang. Folk tenderar kanske att bli mer motiverade om det rör sig om en konsert med ett band som sällan kommer till Sverige eller som de bara anser vara riktigt bra. Motivationen kan tänkas vara mindre när det kommer till den återkommande nattklubben då det dessutom finns en större konkurrens i Helsingborg mellan olika uteställen. Här kommer s styrka som varumärke in i bilden. Enligt Dahlqvist och Linde finns det tre nivåer av varseblivning kring ett varumärke: medvetande (kunden har hört talas om varumärket), kännedom (kunden känner till varumärket) och acceptans (kunden kan tänka sig att använda varumärket) (2009:48). Många har redan uppnått acceptansstadiet, de anser att är värt ett besök. Problemet ligger snarare i att samma stadium har uppnåtts hos andra varumärken, det vill säga andra nattklubbar. Mottagarna kanske är motiverade, men inte motiverade att gå till ett specifikt ställe. De är helt enkelt bara ute efter att ha kul lojaliteten vilar inte hos en specifik klubb utan de går mer på spontanitet och känsla. Här spelar s sociala strategi med TP in. Här ser vi ett klassiskt buy to join -argument: genom att köpa ett TP så blir man en del av familjen, en del av en social gruppering som man som kund är mindre benägen att svika (Dahlqvist & Linde 2009:66). 5

8 6. Vad gick fel? Felet kan spåras till ändringarna i registreringsprocessen. När denna var obligatorisk låg makten hos företaget på ett annat sätt det var kontaktuppgifter i utbyte mot rabatter. Kortet var lite av en beställningsvara och det krävdes av kunden att han eller hon verkligen ville ha ett TP. Detta har förändrats tillsammans med registreringsrutinerna. Nu är kortet mer en direktvara som kunden får på plats och det är sedan upp till densamme att avgöra om registreringen är värd ansträngningen. Det har därför kommit att bli att kunden betalar den obligatoriska laddningskostnaden i utbyte mot rabatter, klubben kan därefter inte räkna med att få tillgång till kontaktuppgifterna som är ett av huvudmålen med TP. Utbytet har gått till att vara mer på kundens villkor samtidigt som tillgängligheten har ökat eftersom man numera får kortet direkt. Ökad tillgänglighet har alltså resulterat i ett minskat symboliskt värde för TP man kan här koppla in Pierre Bourdieus teorier kring kulturellt kapital den som tidigare skaffade sig ett TP gjorde en ansats till att höja den egna sociala statusen och på så sätt visa sin goda kulturella vilja (1986:275). Detta är inte längre möjligt eftersom något som är lätt att skaffa sig inte anses vara lika värdefullt. Man skulle kunna kalla det här för en typ av inflation. För att lättare kunna se vad som har hänt med TP så är det viktigt att se saker och ting från kundens perspektiv. Då jag inte har haft möjlighet att göra någon egentlig empirisk undersökning så kommer jag att uttala mig i tämligen allmänna termer, något som förhoppningsvis ändå kan ge ett hum om situationen som sådan. Ett intressant begrepp är symbolisk interaktionism (Larsson 2001:34), det vill säga tanken om att människor interagerar med hjälp av symboler. Ett föremål kan vara en sådan symbol (ibid.), något som alltså betyder att ett TP kan användas för att interagera med andra. Frågan är på vilket sätt. Det tidiga symbolvärdet hos ett TP var relativt högt folk med TP kunde relatera till andra med TP, de hade en gemensam grund i kunskaper om hur kortet erhållits, vad kortet i sig ger för förmåner samt det enkla faktum att ansträngningen som ligger bakom betyder att personen i fråga sannolikt är en hängiven besökare på. Detta har som sagt ändrats i och med att TP gjorts mer lättillgängligt. De två första punkterna gäller fortfarande, men den sista är inte längre giltig. Eftersom det är så lätt att få tag på ett TP så behöver kortet inte längre innebära att ägaren faktiskt besöker klubben särskilt ofta. Det kan vara så att han eller hon skaffade det en gång vid ett evenemang för att få ner inträdesavgiften och inte besökt sedan dess. Ett bevis på att det kan vara så är det faktum att man har börjat plocka bort TP-användare ur systemet, sådana som inte har använt sina kort på i alla fall tre år. 6

9 I framtiden kan TP-problematiken få tämligen grava följder om den inte åtgärdas. Om klientelet skaffar sig TP obehindrat så finns till exempel risken att de rabatterade priserna istället blir standardpriser. Det är så enkelt att skaffa sig TP att det egentligen inte finns någon anledning till att inte göra det, även om man bara besöker ytterst sällan. Det finns visserligen en minimigräns på 200 kronor och pengarna är sedan låsta till klubben på samma sätt som pengarna på ett presentkort. 200 kronor torde dock vara en överkomlig summa för de flesta. Det tillkommer ingen avgift vid påladdningarna samtidigt som det inte finns några extra förmåner för att ladda på med större summor, varför det alltså inte finns något som hindrar kunden från att ladda på kortet flera gånger under en kväll om det skulle behövas. Detta ger så klart även klubben en del fördelar. Kunden får på detta sätt mindre kontroll över sina pengar de vet att de har en fast summa oberoende av deras bankkonto att röra sig med samtidigt som de kan tänkas köpa mer bara för att det är billigt. Detta är ju dock bara hälften av vad kortet står för. Det blir inte mer än bara ett presentkort medan samhörigheten med och intresset för till viss del uteblir. Om man ser symbolisk interaktionism (Larsson 2001:34) som en förutsättning för en buy-to-join -kampanj (Dahlqvist & Linde 2006:66f) så förlorar TP-korten sin funktion i en sådan kampanj eftersom kunden inte köper sig ett medlemskap de ser det kanske mer som att de bara köper en biljett till ett evenemang. TP har inte längre det starka symbolvärde som det en gång hade det signalerar inte längre en viss tillhörighet. 7. Åtgärder Någonstans verkar det som att har gjort fel när de försökt vara kunden till lags. Det har gjorts för enkelt att skaffa sig TP och registreringen har gjorts mer eller mindre frivillig. En tillbakagång i registreringsrutinerna skulle eventuellt gynna klubben mest för att det skulle ge bättre kontroll över vilka som hör till TP-kretsen. Det kvarstår dock ett problem i och med att det redan finns en mängd oregistrerade kort i omlopp. Man måste på något sätt locka ägarna av dessa kort till att registrera dem. Antingen gör man registreringen till ett villkor för att kortet ska fungera eller så lockar man med belöningar. Det förstnämnda alternativet är inte helt problemfritt detta eftersom man då måste sätta en deadline av något slag. Säg att kortet slutar fungera om det inte är registrerat detta är något som måste marknadsföras till innehavarna av dessa kort. Om man inte har nått ut med själva registreringen genom sin marknadsföring så finns risken att man inte når ut med de nya villkoren. Resultatet blir en del sura miner när folk upptäcker att deras kort inte längre 7

10 fungerar. Det skulle krävas en större kampanj än den man redan satt igång, något som inte är intresserade av i nuläget. Alternativ två är i så fall mycket mer tilltalande. Som jag nämnde innan har man redan börjat spekulera kring om man skulle öppna för registrering på själva nattklubben. Tanken är då att det en gång i månaden ska finnas en datorterminal tillgänglig där kunderna kan registrera samt ladda på sina kort. En registrering skulle då innebära en belöning i form av extra rabatt i baren eller rena gåvor. Det samma skulle såklart gälla för de som redan registrerat sina kort men väljer att ladda på det detta så att dessa inte ska känna att de går miste om något. Tanken är god och framförallt genomförbar. Självbetjäningen skulle avlasta personalen ytterligare dessa kvällar eftersom kunderna inte behöver ta omvägen via baren men framför allt får klubben in sina registreringar samtidigt som kunden känner att han/hon har kontrollen. Målgruppen, som alltså varit problematisk att lokalisera, uppgraderas på så sätt till en publik en grupp som i större utsträckning tillmäts egen makt och handlingskraft (Larsson 2002:111). Nackdelen med detta tillvägagångssätt kan vara att det är osäkert hur väl det fungerar i nattklubbsmiljö med tanke på trängsel och säkerhet särskilt när det är alkohol inblandat. Huvudsaken är dock att korten blir registrerade självregistreringen kan gå som en kampanj som läggs ned efter att tillräckligt många kort blivit registrerade. Här skulle man också kunna köra en kampanj om nya villkor parallellt, exempelvis via facebook, så att oregistrerade kort slutar att fungera efter att självregistreringskampanjen har gått ut. Det finns dock ett frågetecken kopplat till den ekonomiska aspekten. Det är svårt att säga om kampanjen skulle löna sig eller om alltför mycket pengar går till rabatter och gåvor. Detta är förmodligen något som man inte kan vara helt säker på förrän man har provat. Vidare har det spekulerats kring att utveckla Metalbarkortet som då skulle komma att heta Metal- TP. Det finns planer på att låta Metalbaren vara en del av nattklubben en gång i månaden och ett Metal- TP skulle då innebära fritt inträde i Metalbaren utöver de vanliga rabatterna. Det rör sig alltså inte om några större skillnader, men det räcker för att väcka en del intressanta frågor kopplade till smak och livsstilar. Som nämnt tidigare har ett brett klientel och därmed en brokig skara människor med olika livsstilar och smak. Pierre Bourdieu talar om ett system av skillnader (1986:294) alternativt ett system av särskiljande positioner - i skillnaden definieras och bekräftas den sociala identiteten (ibid.). Enligt hans resonemang så definieras en betingelse av det som särskiljer den från det den inte är. Hårdrockarna i Metalbaren har sannolikt inte samma behov av fritt inträde på nattklubben som den dansante 18-åringen. En medelålders man som gillar stand-up har kanske inte samma behov som en lika medelålders man som gillar jazzgigen inne på Cirkus. För 8

11 många uppdelningar är kanske inte aktuellt, men det kan eventuellt löna sig att nischa TP lite så att de olika målgrupperna kan samlas kring ett eget kort. Kanske skulle det då finnas ett Nattklubbs-TP, ett Metal-TP, ett Cirkus-TP och ett Konsert-TP. Vill man göra det svårt för sig så kan man skräddarsy erbjudanden på varje kort, vill man göra det enkelt så kan det räcka med olika motiv på korten. Huvudsaken är att kortet återfår lite av sitt symbolvärde, återkoppla gärna till resonemanget kring symbolisk interaktionism (Larsson 2001:34). Man kan tänka sig att det finns en risk i att peka ut distinktioner på det här sättet, men enligt Bourdieu så verkar detta vara något som framkommer ändå, så länge en person har de praktiska kunskaper som krävs för att lokalisera dessa distinktioner (1986:299). Uppdelningen finns redan eftersom har olika evenemang beroende av lokal. Tanken är väl att de som brukar hänga i Metalbaren även ska frekventera nattklubben, men frågan är om detta är realistiskt. Rent teoretiskt så håller sig de olika grupperna till sina respektive områden eftersom det är en del av de skillnader som definierar och bekräftar den sociala identiteten (Bourdieu 1986:294). 8. Avslutning Inom krogbranschen (och många andra branscher för den delen) råder det en ständig balansgång mellan de egna villkoren och kundens. Om stället görs för lättillgängligt så tas det för givet och blir på så sätt mindre intressant. För svårtillgängligt och det utvecklas till en VIP-klubb för bara en liten utvald krets. Sedan handlar det också om själva klientelet en viss stränghet vad gäller åldersgränser och dylikt kan vara ett smart drag tjugoåringarna roas inte av samma saker som trettioåringarna och vice versa. Hela paletten med smaker och livsstilar måste också räknas in. Hårdrockare, hiphoppare folk som vill dansa hela natten lång och folk som bara vill hänga i baren. Jag valde att behandla TP-problematiken på eftersom den tycks samla allt det här på ett relativt konkret och lättöverskådligt sätt. Detta är tacksamt eftersom ämnet som sådant kanske egentligen lämpar sig för en avhandling eller motsvarande. Problemet som sådant handlar alltså om s stamgästkort, så kallade tivolipass. Korten är att se som en social strategi där man försöker tilltala en emotionellt inriktad målgrupp med låg motivation en så kallad buy to join -strategi där införskaffandet av ett TP innebär att man blir en del i ett socialt sammanhang på klubben. Kortet får ett symbolvärde och detta höll sig starkt ett tag, men det har numera börjat avta. Detta är på grund av att det har blivit inflation kortet har blivit för lätt att få tag i, detta då många av de motstånd som tidigare fanns har försvunnit. 9

12 Kortet är numera på kundens villkor snarare än på företagets. Grunden till problemet kan kopplas till nya rutiner vad gäller registreringsprocessen registreringen har gjorts frivillig vilket har resulterat i att folk inte längre registrerar sina kort. Detta innebär att inte får tillgång till kortinnehavarnas personuppgifter och därför inte kan skicka ut information direkt till dem. The Tivoli är fortfarande intresserade av att få in registreringar, varför de måste marknadsföra denna till hela sitt klientel och inte bara till den grupp som har TP. Resultatet blir att själva kortet marknadsför vilket är att se som en besvärlig bieffekt då tanken från början var att kortet skulle spridas från mun till mun på ett närmast organiskt sätt. En lösning på problemet skulle vara en tillbakagång i registreringsrutinerna i kombination med belöningar för framtida registreringar. Det sistnämnda eftersom kunderna i dagsläget sannolikt inte anser det värt ansträngningen att registrera sina kort. Man kan spekulera kring om s fokus på en bred målgrupp är något som skadar dem i längden. Stället är förvisso uppdelat i Metalbaren, Tivolisalen och Cirkus som alla har lite olika inriktning men när allt kommer omkring så handlar det bara om tre lokaler som alla är samlade under s fana. Man bör inte underskatta folks behov av att vara en del av en grupp, av distinktioner som skiljer dem från andra grupper som en del av att förstärka den egna identiteten. Den första tumregeln som jag personligen fick lära mig inom marknadsföring var att man inte kan vända sig till alla att ytterligare nischa sig skulle eventuellt gynna. När allt kommer omkring så marknadsförde de sig som en rockklubb när de slog upp portarna och det är den titeln som de har än idag. 9. Litteraturförteckning Bourdieu, Pierre (1986). Kultursociologiska texter. Stockholm: Salamander Dahlqvist, Ulf & Linde, Magnus (2009). Reklameffekter: strategi, utformning och medieval. Malmö: Liber Larsson, Lars-Åke (2001). Tillämpad kommunikationsvetenskap. Lund: Studentlitteratur Larsson, Lars-Åke (red.) (2002). PR på svenska: teorier, strategi och kritisk analys. Lund: Studentlitteratur 10