Digitalisering av detaljplaneinformation för e-tjänsteuppbyggnad

Transkript

1 1(26) Digitalisering av detaljplaneinformation för e-tjänsteuppbyggnad Dokumentation av Riges delprojekt Detaljplan Version 1.1

2 2(26) Innehållsförteckning SAMMANFATTNING INLEDNING BAKGRUND TILL PROJEKT RIGES FÖRDELAR MED ATT VEKTORISERA DETALJPLANER MÅLGRUPP OCH SYFTE FÖR RAPPORTEN UPPDRAG OCH MÅL SYFTE MED DELPROJEKT DETALJPLAN PROJEKTMÅL PROJEKTGRUPP METOD SAMMANFATTNING INLEDNING UTREDA HUR SIS STANDARD SKA ANVÄNDAS Applikationsschema för SS : Datautbytesformat SIS-TR 38: VÄLJA VERKTYG UTIFRÅN BEHOV OCH FÖRUTSÄTTNINGAR UPPHANDLA VERKTYG STANDARDISERA FORMULERINGAR FÖR BESTÄMMELSER VEKTORISERA DETALJPLANER Arbetsformer och organisation Anvisningar för vektorisering Vidareutveckling av formuleringar och egenskaper RESULTAT ERFARENHETER OCH LÄRDOMAR DISKUSSION KÄLLFÖRTECKNING BILAGEFÖRTECKNING... 26

3 3(26) Sammanfattning Riges delprojekt Detaljplan hade som huvudmål att på ett gemensamt och standardiserat sätt digitalisera kommunernas detaljplaner och förbereda för att kunna utveckla karttjänster och e-tjänster inom samhällsbyggnad, till exempel e-tjänsten Vad får jag göra på min fastighet?. Informationen i digitala detaljplaner blir sökbar och tillgänglig och kan utbytas, återanvändas och vidareanvändas inom många olika områden och av många aktörer, till exempel bygglovssökande. Informationen kan också läsas tillsammans med övrig geografisk information och detta sparar tid i handläggningen av ärenden på kommunen. Projektet skapade också en gemensam GIS-karta på webben för de fem ingående kommunerna för att tillgängliggöra GIS- och kartinformation för planering och byggande. Så gott som alla de fem kommunernas detaljplaner (2 774 st) har digitaliserats och lagts i en gemensam databas, med hjälp av ett gemensamt planverktyg som upphandlades som molntjänst. De ursprungliga detaljplanerna skilde sig dock åt när det gällde uppbyggnaden av dem, beroende på vem och vilken kommun som upprättat dem. Formuleringarna för bestämmelserna standardiserades därför och ett bibliotek med valbara formuleringar byggdes upp, som komplement till de formuleringar som fanns färdiga i standarden. Delprojektet tog också fram en metod för att göra den befintliga planinformationen digital och att forma den enligt SIS standard SS :2010. Standarden beskriver ett sätt att sortera, strukturera och lagra den information som finns i detaljplaner. Bara de gällande planbestämmelserna har digitaliserats, för att göra det enkelt för e-tjänster och användare och för att inte blanda ihop upphävda och gällande bestämmelser. Slutresultatet kan liknas vid att en enda sammanhållen detaljplan för alla kommuner i Riges-området skapades. Standarden är ännu inte implementerad i de ordinarie planverktygen hos alla fem kommunerna. Projektet har därför förlängt avtalet med leverantören för att kunna digitalisera nya planer och importera till den gemensamma planbestämmelsedatabasen tills standarden är implementerad i det egna verktyget. Projektets vision om en enkel och lättanvänd e-tjänst Vad får jag göra på min fastighet? kunde dock inte realiseras fullt ut då informationen visade sig vara för komplex för att i alla lägen kunna försörja en sådan e-tjänst. Informationen finns dock tillgänglig genom ett informationsverktyg direkt i projektets karta (GIS-plattform).

4 4(26) 1 Inledning Delprojekt Detaljplan är ett av de ingående delprojekten i huvudprojektet Riges. Projektets huvudmål och fokus var att på ett gemensamt, standardiserat sätt digitalisera kommunernas detaljplaner inför utvecklingen av e-tjänster inom området samhällsbyggnad. Med digitalisering menas här att varje gällande planbestämmelse beskrivs, georefereras och vektoriseras så att den blir knuten till koordinater i ett referenssystem. En av målsättningarna var att skapa en e-tjänst kallad Vad får jag göra på min fastighet?. Via ett enkelt klick i kartan skulle fastighetsägare och andra intressenter kunna få svar på hur marken inom ett visst område får användas. Vinsten med att ha informationen i detaljplaner digitalt är att informationen kan utbytas, återanvändas och vidareanvändas inom många olika områden och av många aktörer. Framför allt innebär det att planinformationen blir sökbar och kan ingå som informationsmängd vid upprättande av e-tjänster. En stor fördel med digitala detaljplaner är att de kan läsas tillsammans med övrig geografisk information och spara tid i handläggningen av ärenden på kommunen. 1.1 Bakgrund till projekt Riges Näringslivet har i olika sammanhang identifierat tre förbättringsområden för kontakter med kommunen: ökad tillgänglighet bättre information och återkoppling i ärenden kortare handläggningstider. Framför allt har man efterfrågat bättre information kring pågående fysisk planering och större möjlighet att, i ett tidigare skede än idag, kunna föra en dialog kring kommande planarbete. Att kunna kommunicera med kommunen via fler kanaler var också ett uttalat behov. Kommunerna i Västernorrland fick 2011 möjlighet att via Kommunförbundet göra ett studiebesök hos en regional förvaltning på Irland där man arbetat en hel del med e-tjänsteutveckling inom området samhällsbyggnad. Här fanns bland annat möjlighet för företag och allmänhet att via kommunens hemsida ta del av pågående och avslutade bygglovsärenden i närheten av den egna fastigheten. Efter besöket på Irland beslutade fem av kommunerna att söka EU-medel för att i ett gemensamt projekt utveckla e-tjänster inom samma område. Projektet, kallat Riges (Regional innovativ GIS- och e-tjänstsamverkan), blev beviljat och startade den 1 januari Projektet skulle förutom bygglovstjänster också skapa en gemensam GIS-karta på webben för att tillgängliggöra GIS- och kartinformation som är värdefull vid planering och byggande. En viktig informationsmängd i det sammanhanget är de detaljplaner som styr hur marken får användas en informationsmängd som, fram till projektet startades, funnits tillgänglig som digitala bilder och analoga dokument hos alla ingående kommuner. Arbetet med att göra planinformationen sökbar och tillgänglig i GIS-kartan tilldelades Riges delprojekt Detaljplan.

5 5(26) 1.2 Fördelar med att digitalisera detaljplaner Fördelarna med att digitalisera kommunens detaljplaner är många. Några exempel: Informationen blir sökbar. Handläggare på kommunen kan snabbt ge svar på frågan om det finns områden avsedda för ett visst ändamål. Den digitala planinformationen kan läsas tillsammans med övrig geografisk information och sparar därför tid i handläggningen av ärenden. Att kunna läsa detaljplanens bestämmelser ovanpå aktuell fastighetsindelning är värdefullt för de bygglovshandläggare som dagligen handlägger ärenden med detaljplanen som främsta beslutsunderlag. Kommunen kan visualisera om marken är allmän plats eller kvartersmark, vilket har betydelse för hur marken ska skötas. Med en digital planbestämmelsedatabas är informationen samlad och man får snabbt en bild av gällande bestämmelser. Det är särskilt värdefullt vid handläggning och frågor gällande markområden som omfattas av flera detaljplaner. Informationen i detaljplaner blir mer tillgänglig för alla parter. Att informationen är lagrad på ett strukturerat sätt och därmed sökbar innebär att man även kan använda den för att ta fram e-tjänster och appar. Exempel på en e-tjänst skulle kunna vara att medborgaren får en kortfattad rapport om vilka bestämmelser som gäller inom fastigheten när han eller hon undrar vad som gäller på hans/hennes fastighet. Hur mycket kan jag bygga ut och hur nära fastighetsgränsen får utbyggnaden ligga? När SIS standard för Detaljplan är implementerad i planverktygen på marknaden så kommer kommuner, myndigheter och andra aktörer att på ett enkelt sätt kunna utbyta planinformation mellan sina system. 1.3 Målgrupp och syfte för rapporten Denna rapport redovisar för Riges kommuner (Härnösand, Sundsvall, Timrå, Kramfors och Örnsköldsvik) vad delprojektet har levererat i form av en gemensam planbestämmelsedatabas och tillvägagångssättet för uppbyggnaden av den. Rapporten ska samtidigt fungera som metodbeskrivning för övriga kommuner och aktörer som har intresse av att skapa en liknande planmosaik av alla gällande detaljplaner.

6 6(26) 2 Uppdrag och mål 2.1 Syfte med delprojekt Detaljplan Syftet med delprojektet var att göra kommunernas detaljplaneinformation tillgänglig i en gemensam GIS-karta. Målet var att samma information skulle kunna användas som informationskälla i de bygglovstjänster som skulle utvecklas och i en ny e-tjänst kallad Vad får jag göra på min fastighet?. 2.2 Projektmål Delprojektet hade följande mål: Ta fram en metod för att göra befintliga stads- och byggnadsplaner, områdesbestämmelser och detaljplaner till digital planinformation. Ta fram en metod för hur planprocessen ska forma digital planinformation enligt standarden SS :2010. Leverera digital planinformation till e-tjänsten/erna, motsvarande 75 % digitaliserade detaljplaner. Vid slutleverans ska planinformationen vara komplett för vissa prioriterade områden i kommunerna. 2.3 Projektgrupp Deltagande i den drivande projektgruppen har varit Anna Kårén, Sundsvalls kommun, delprojektledare Charlotte Sjöström, Timrå kommun Petronella Enström, Sundsvalls kommun Hans Olofsson, Örnsköldsviks kommun

7 7(26) 3 Metod Följande metodbeskrivning visar hur Riges delprojekt Detaljplan har gått tillväga för att digitalisera kommunernas detaljplaner enligt standard. Metoden ska kunna användas av andra kommuner eller aktörer som har för avsikt att upprätta e-tjänster med planbestämmelserna som informationsmängd, eller som vill standardisera sin planprocess. 3.1 Sammanfattning Metoden innefattar följande huvudmoment: 1. Utreda hur SIS standard ska användas (se avsnitt 3.3 ). 2. Välja verktyg utifrån behov och förutsättningar (se avsnitt (Eventuellt) Upphandla verktyg (se avsnitt 3.5 ). 4. Standardisera formuleringar för bestämmelser (se avsnitt 3.6 ). 5. Digitalisera detaljplaner (se avsnitt Inledning Detaljplanerna fanns fram till projektstart lagrade hos kommunerna i pappersformat och digitala bildformat. Att digitalisera stycken detaljplaner från fem olika kommuner, upprättade av olika planarkitekter under en tidsperiod på 149 år med skiftande lagstiftning i en gemensam databas ställde krav på enighet kring arbetssätt och formuleringar. Projektet valde att arbeta efter en standard för detaljplaner som SIS tagit fram. En upphandling av ett gemensamt planverktyg för digitaliseringen gjordes med krav på att kunna digitalisera planer enligt SIS standard. Den leverantör som visade sig kunna erbjuda det bästa alternativet hade implementerat standarden i ett planverktyg som alla kommuner kunde köra via webben för att digitalisera och lagra sina planer i en gemensam databas. Uppsättningen av formuleringar i detta digitaliseringsverktyg kompletterades i enlighet med standarden för att kommunernas planer i största mån skulle kunna digitaliseras på likartat sätt. 3.3 Utreda hur SIS standard ska användas SIS har tillsammans med Boverket, Lantmäteriet, SKL och ett antal övriga myndigheter och aktörer utarbetat en standard för digital representation av planbestämmelser i en detaljplan. Standardens syfte är i första hand att förenkla informationsutbytet mellan olika system. Standarden beskriver ett sätt att sortera, strukturera och lagra den information som finns i detaljplaner. Planinformation som är strukturerad på detta sätt är möjlig att använda vid upprättandet av e-tjänster inom fysisk planering. SIS standard för detaljplaner är den enda som finns i sitt slag för fysisk planering men ingen kommun har tidigare tillämpat den. SIS standard för detaljplaner består av två delar: 1. Applikationsschema för planbestämmelser (SS :2010) som beskriver hur bestämmelserna kan sorteras och lagras. 2. Datautbytesformat för planbestämmelser (SIS-TR 38:2011) som beskriver hur data om bestämmelser i en detaljplan kan XML-kodas och utbytas.

8 3.3.1 Applikationsschema för SS :2010 Applikationsschemat för planbestämmelser är ett tekniskt dokument som främst är avsett för utvecklare av detaljplaneprogram och därför kan vara svårt att ta till sig för enskilda planhandläggare. Det kan vara en av anledningarna till att standarden inte är så välkänd eller efterfrågad på kommunernas planavdelningar. Nyttan för planhandläggaren har heller inte varit uppenbar, vilket bidrar till ett lågt intresse. 8(26) I standarden beskrivs bestämmelserna med olika klasser. Användningsbestämmelse beskrivs med klassen DP_Användningsbestämmelse som består av listor med olika användningsslag där inga andra värden än de fördefinierade får användas (utom i undantagsfall), se bild 3.1 och 3.2 nedan. Bild 3.1. Lista med användningsslag för allmän plats, utdrag ur SS :2010

9 9(26) Bild 3.2. Lista med användningsslag för kvartersmark, utdrag ur SS :2010 Standarden tillåter att värdet Z används när inget av användningsslagen i listan går att tillämpa. För egenskapsbestämmelser och administrativa bestämmelser finns klasserna DP_Egenskapsbestämmelse och DP_AdministrativBestämmelse. Under dessa finns specialiseringar för olika bestämmelser. Det finns två typer av specialiseringar: en mer specifik klass som till exempel DP_E_Byggarea som innehåller två specificerade attribut, i detta exempel min och max, se bild 3.3 nedan en mer generell klass, till exempel DP_E_Bevarande, som tillåter fria formuleringar, se bild 3.4 nedan. I Riges-projektet gick vi ett steg längre genom att inte tillåta fria formuleringar. Vi skapade istället ett flertal gemensamma formuleringar som vi lade upp i digitaliseringsverktyget, se kapitel 3.6.

10 10(26) Bild 3.3. Klassen DP_E_Byggarea med dess attribut. Utdrag ur SS :2010. Bild 3.4. Under klassen DP_E_Bevarande kan man lägga in fria formuleringar. Utdrag ur SS : Datautbytesformat SIS-TR 38:2011 Datautbytesformatet är den del av standarden som beskriver uppbyggnaden av ett xml-format. Ett sådant format gör det möjligt för användaren att importera och exportera detaljplaner mellan olika planverktyg, under förutsättning att funktion för både export och import är inbyggt i bägge systemen. För att Riges kommuner ska kunna uppdatera den gemensamma planbestämmelsedatabas som projektet byggde upp krävs därmed att alla våra leverantörer implementerar xml-formatet i respektive kommuns planverktyg. Se bild 3.5 nedan.

11 11(26) Bild 3.5. Hur datautbytesformatet möjliggör import/export av planer mellan kommunernas befintliga system och Riges planbestämmelsedatabas. Plandatabasen försörjer e-tjänsterna med planinformation. 3.4 Välja verktyg utifrån behov och förutsättningar Vi behövde bilda oss en uppfattning om hur långt man hunnit med implementationen av standarden i planverktygen på marknaden så vi hade webbmöten med de största leverantörerna. Under mötena fick leverantören tillfälle att presentera sitt system och visa hur man arbetat med att implementera standarden. Dessa möten var värdefulla för oss eftersom det gav oss en god uppfattning om funktionaliteten i de olika systemen och vilka tekniska lösningar som fanns innan vi påbörjade vår upphandling. När alla presentationer var genomförda såg projektet att vi hade tre alternativa lösningar att välja mellan: a) Digitalisering i respektive kommuns befintliga mjukvara. b) Genomföra upphandling av gemensamt, nytt IT-stöd där vi ställer krav på export av detaljplaner enligt önskad standard. Server och klienter installeras i respektive kommun. c) Upphandla gemensamt IT-stöd som molntjänst från en extern leverantör. En möjlig lösning vore då också att kommande e-tjänster kan göra ett anrop direkt mot denna molntjänst. Exempelvis kan en lokalt installerad mjukvara kopplas till molntjänsten. Projektet såg flest fördelar med att upphandla ett gemensamt IT-stöd som molntjänst från en extern leverantör, alternativ c. Se redovisningen av de olika alternativens fördelar och

12 12(26) nackdelar nedan. Alternativ Fördelar Nackdelar a) Vektorisering i respektive kommuns befintliga mjukvara Billig lösning för projektet eftersom systemen redan finns på plats. Inget av kommunernas nuvarande IT-stöd uppfyllde våra krav på utbytesformat och på att kunna mata in och lagra bestämmelserna på standardiserat sätt. b) Upphandling av gemensamt IT-stöd med installation av server och klienter i respektive kommun c) Upphandling av gemensamt IT-stöd som molntjänst från extern leverantör - Våra krav på utbytesformat och standardiserad lagring och inmatning skulle kunna uppfyllas. - Alla arbetar i samma program och kan utbyta erfarenheter. - Våra krav på utbytesformat och standardiserad lagring och inmatning skulle kunna uppfyllas. - Alla arbetar i samma program och kan utbyta erfarenheter. - När alla arbetar i samma program och databas säkrar vi att informationen är lika uppbyggd hos samtliga fem kommuner. - De e-tjänster som projektet ska utveckla kan göra anrop mot molntjänsten. - Billigare lösning än alt. b. - Högre driftskostnader och längre uppstartstid än alt. c. - Finns risk att ingen leverantör uppfyller våra krav på utbytesformat och standardiserad lagring och inmatning. - Finns risk att ingen leverantör uppfyller våra krav på utbytesformat och standardiserad lagring och inmatning.

13 13(26) 3.5 Upphandla verktyg I november 2011 skickades förfrågan för upphandling av verktyg för digitalisering till ett antal utvalda leverantörer enligt alternativ c ovan. Underlaget innehöll krav på att lagringen av detaljplaner ska följa standarden alternativt att det ska finnas en exportfunktion i XMLformat som följer standarden. Vi hade också krav på att databasen ska följa standardens utveckling när den ändras och att verktyget skulle hyras som en tjänst så att inga större installationer skulle ske ute hos kommunerna. Vi visste att alla leverantörer inte uppfyllde standarden men tyckte ändå det var viktigt att skicka förfrågningsunderlaget till alla och beskriva hur export/import-funktionen skulle komma att vara betydande i våra nuvarande system i en framtida lösning. På så sätt skapade vi en efterfrågan på detaljplaneprogram som är anpassade efter den nya standarden. Upphandlingen gick smidigt eftersom vi visste vad vi ville ha och hade en god uppfattning om detta efter vår omvärldsbevakning. Upphandlingen avslutades i januari 2012 och avtal skrevs med DigPro som tillhandahöll verktyget dpcadaster via molntjänst. 3.6 Standardisera formuleringar för bestämmelser Vi visste från början att detaljplanerna skilde sig åt när det gällde uppbyggnaden av dem, beroende på vem och vilken kommun som upprättat dem. När programvaran dpcadaster levererades så innehöll det en uppsättning formuleringar baserade på innehållet i Boken om detaljplan och områdesbestämmelser (Boverket 2002). När vi inledde digitaliseringen så visade det sig att dessa formuleringar inte var tillräckliga. Eftersom standarden ger utrymme för att göra egna formuleringar inom vissa klasser så gjorde vi en lista på den gemensamma projektplatsen som, inledningsvis, innehöll de formuleringar som fanns i programmet. I listan kunde alla som jobbade med digitaliseringen föra upp bestämmelser som de stötte på under arbetet, som de inte kunde digitalisera eftersom formuleringen saknades. I listan fördes preciseringar för användningsbestämmelser och formuleringar för egenskapsbestämmelser upp, såväl som formuleringar för administrativa bestämmelser. På det viset byggdes ett bibliotek med valbara formuleringar upp, som komplement till de formuleringar som fanns färdiga i standarden. Vi skapade också formuleringen Se planhandling under varje kategori i standarden. "Se planhandling" fick användas för unika och ovanliga formuleringar som vi inte ville föra in i programmet. Bestämmelsen blev då rätt sorterad enligt standarden trots att den var en fri formulering, vilket är viktigt för sökbarheten. Som komplement till formuleringarna fanns hela tiden även ett anmärkningsfält som kunde användas för att lägga till små egenheter på bestämmelser som inte framgick i standardformuleringen. I takt med att formuleringarna blev allt fler började vi skapa generella formuleringar. Istället för att till exempel lägga in tre olika formuleringar som alla hade med fasadutformning att göra skapade vi formuleringen Fasadutformning, se bild 3.6 nedan.

14 14(26) Bild 3.6. Exempel på hur den generella formuleringen Fasadutformning i kombination med anmärkningsfältet kan användas för att digitalisera olika bestämmelser som beskriver utformning av fasad. Det hände att vi stötte på formuleringar som vi inte kunde sortera in under någon klass i standarden. Dessa formuleringar togs upp för diskussion med Tekniska kommittén (TK 501) som upprättat standarden, för att få vägledning. Vår lista med formuleringar och preciseringar, se bilaga 1, togs upp på några av mötena i TK 501 för att de skulle få en uppfattning om hur standarden går att omsätta praktiskt. För projektet var det värdefullt att få vägledning i olika frågor gällande standardens tillämpning på nya och gamla bestämmelser. Se även bilaga 2, Frågor och svar från Tekniska kommittén TK Digitalisera detaljplaner Arbetsformer och organisation För att lyckas med digitaliseringen av detaljplanerna behövdes kompetens inom såväl vektorisering som fysisk planering för att kunna rita och tolka planerna på ett bra sätt. Arbetet kom att utföras av tre grupper: vektoriserare, plantolkare och administratörer. Vektoriserare Detaljplanerna vektoriserades (digitaliserades) av anställda på kommunernas plan- och kartavdelningar. Innan arbetet startade hölls ett par workshops i hur verktyget fungerar: en via webb med programvaruleverantören och en intern workshop med möjlighet att få sitta och jobba med en egen plan. Det var viktigt att få en samsyn kring hur vi använder verktyget så att alla vektoriserade sina planer på liknande sätt. Ett inledande möte hölls över webben där alla vektoriserare fick utbildning i hur standarden är upplagd och hur man ska tillämpa den.

15 15(26) Vektoriseringsgruppen hade sedan möten via webben var tredje vecka för att dela erfarenheter och ta upp problem som uppstått. Problem fördes upp i ett gemensamt forum hos DigPro där leverantören själv kunde ge support i ärenden. Ett arbetsmöte för vektoriseringsgruppen ordnades i december 2012 där temat var kvalitet och samsyn. Vi tittade där gemensamt på egenskaper i databasen och diskuterade fram en gemensam lösning för fall där man som tolkare/vektoriserare kan göra på flera olika sätt. Plantolkare Flera av vektoriserarna var kart-/gis-personal med liten eller ingen kompetens alls inom fysisk planering. För att få stöd i tolkningen av planerna utsågs ett antal personer på kommunernas planavdelningar till plantolkare. Dessa personer utgjorde också den grupp som fattade beslut om vilka preciseringar/formuleringar på Lista över nya preciseringar och formuleringar (se bilaga 1) som skulle föras in verktyget dpcadaster. Med deltagare från alla kommuner fick vi en bra bild av hur ofta förekommande formuleringar på listan var i planer hos kommunerna och hur stor användning vi skulle ha av den aktuella formuleringen. Gruppen var restriktiv och försökte att hålla nere antalet formuleringar så mycket det gick. Även plantolkarna deltog i en workshop i hur man upprättar en plan enligt standard och hur man tillämpar standarden på en befintlig plan när man vektoriserar. Administratörer En av projektdeltagarna ansvarade för att bevaka listan över nya preciseringar och formuleringar och vid behov kalla ihop plantolkarna för beslut när det uppkommit ett antal nya preciseringar/formuleringar på listan. Tre projektdeltagare hade administratörsbehörighet i dpcadaster för att lägga in de nya formuleringarna i programmet. Delprojektledaren skötte alla kontakter mot programvaruleverantören DigPro. Gemensamma stormöten En gång per år anordnades stormöten i Söråker där vektoriserare, planavdelningarna och bygglovsavdelningarna från våra kommuner var inbjudna. Där hölls seminarier och workshops kring standardisering av planprocessen och e-tjänsteuppbyggnad. Boverket och SIS TK 501var alltid inbjudna föreläsare till dessa möten. Dessa möten var viktiga för att alla skulle känna sig delaktiga och få introduceras i hur man använder standarden vid detaljplanering Anvisningar för digitalisering Digitalisering av detaljplan enligt standard Vid digitalisering av en detaljplan efter SIS standard kan man se på standarden som en sorteringslåda där varje bestämmelse placeras i det fack som bäst matchar ändamålet med bestämmelsen, utan att informationen förvrängs. Arbetet sker utifrån två grundregler: 1. Dela på sammansatta bestämmelser. Ibland förekommer långa formuleringar som går att dela upp i två eller flera separata formuleringar. Många gånger är dessa formuleringar samtidigt en kombination av användnings- och egenskapsbestämmelser. Dessa måste delas upp enligt standarden, se bild 3.7 nedan.

16 16(26) Bild 3.7. Den sammansatta formuleringen B5 delas in i flera olika formuleringar vid digitalisering enligt standard. 2. Använd de formuleringar som finns så långt det är möjligt. Standarden innehåller ett visst antal formuleringar. Där standarden lämnar utrymme för att lägga upp egna formuleringar (fria formuleringar) har Riges byggt upp ett eget bibliotek med färdiga formuleringar som lagts in i programvaran. De bestämmelser som inte har gått att digitalisera med hjälp av någon av dessa har lagts in med formuleringen Se planhandling och en anmärkning (se avsnitt 3.6 Exempel på ett felaktigt sätt att vektorisera bestämmelsen Garage får anordnas, som ligger i kategorin Mark och vegetation, vore att sortera in den som Se planhandling under Mark och vegetation med anmärkningen Garage får anordnas. Bestämmelsen sorteras visserligen in under rätt kategori, men om man i GIS-kartan söker på bestämmelsen Garage får anordnas så kommer den inte med i sökresultatet. Det går inte heller att visualisera bestämmelsen i kartan om man gör på det här sättet. Se bilaga 3: Arbetsgång för att vektorisera detaljplan i dpcadaster. Digitalisering av äldre planer Planer som har upprättats innan plan- och bygglagen trädde i kraft (1987) benämns byggnadsplaner och stadsplaner. Dessa äldre planer har planhandlingar som skiljer sig en hel del från de planhandlingar vi upprättar med dagens lagstiftning. De gamla plankartorna innehöll inga eller väldigt få bestämmelser. Bestämmelserna var invävda i den tillhörande beskrivningen och bestod ofta av formuleringar som vi idag ser på som sammansatta formuleringar. Även gränsdragningen i plankartan gjordes på annorlunda sätt, vilket märks tydligast i planeringen av gatumark och naturområden. Exempel på andra olikheter som projektet hade att förhålla sig till: Regeln Byggnad får inte uppföras närmare tomtgräns än 4,5 meter gällde enligt lag till 1987 och var underförstådd såtillvida att den inte alltid fanns uttryckt i planhandlingar från den här tiden. Boverket föreslog att vi skulle komplettera alla användningsbestämmelser uppförda före 1987 med en anmärkning om det. Regeln Vind får inte inredas gällde enligt äldre lagstiftning men fanns aldrig uttalad i planen. Idag gäller det motsatta. För bestämmelsen B (Bostäder) i äldre planer gäller underförstått bebyggelse av

17 17(26) friliggande hus. Användningen A Allmänt ändamål är ett användningsslag som tillämpades i tidigare lagstiftning men som inte finns kvar i dagens plan- och bygglag. Eftersom SIS standard är upprättad efter nuvarande Plan- och bygglag så var det ibland svårt att veta hur en bestämmelse skulle digitaliseras då strukturen och hierarkin såg så annorlunda ut. För att hitta ett gemensamt synsätt vid digitaliseringen av de äldre planerna så utarbetades ett gemensamt dokument med anvisningar. För att kunna digitalisera bestämmelsen A- Allmänt ändamål så fördes användningsslaget in i programmet, efter dialog med TK 501. Se bilaga 4: Anvisning för digitalisering av äldre planer. Digitalisering av ändringsplan När nya plan- och bygglagen kom 1987 blev det möjligt att upprätta ändringsplaner när man ville göra små förändringar i en redan befintlig plan. Istället för att ersätta den gamla planen med en ny så upprättas en ändringsplan som ska gälla tillsammans med den gamla planen. Ändringsplanen anger vilket område i den gamla planen som ändringarna gäller för och tar upp vilka bestämmelser som ska läggas till eller tas bort. Vid digitalisering av ändringsplan så har en ny typ av plangräns skapats ovanpå det gamla planområdet, med identitet, antagandedatum och genomförandetid kopplad till sig. Ändringarna bland bestämmelserna har gjorts i den gamla underliggande planen. Förfarandet är en rekommendation från Boverket som har införts av DigPro i dpcadaster Vidareutveckling av formuleringar och egenskaper Projektet vidareutvecklade listorna med användningar, egenskaper och administrativa egenskaper allteftersom förslag kom från någon i vektoriseringsgruppen. När vi kommit halvvägs in i digitaliseringen genomfördes ett kvalitetsarbete där de inlagda egenskaperna i databasen granskades och jämfördes för att hitta olikheter och felaktigheter. Genom att studera den planbestämmelsedatabas som snabbt byggdes upp kunde vi se vilka formuleringar som användes mest och vilka anmärkningar som var vanligast. Med denna nya vetskap kunde nya formuleringar läggas till (ofta generella formuleringar, se avsnitt 3.6 ) och rättningar kunde utföras där anmärkningar gjorts trots att det fanns färdiga formuleringar att använda. Bilaga 1 visar en lista från juni 2014 där användningar, egenskaper och administrativa egenskaper är klassade enligt standarden. Listorna visar också statistik över hur de ofta de använts.

18 18(26) 4 Resultat Riges har digitaliserat 96 % av kommunernas alla detaljplaner i en gemensam planbestämmelsedatabas. Fortfarande återstår några planer att digitalisera i Sundsvall och Timrå kommun för att nå 100 % men projektmålet är uppnått (minst 75 %). En mosaik av gällande bestämmelser har byggts upp i en struktur enligt SIS standard, vilket innebär att informationen kan användas för utveckling av e-tjänster och appar. Mosaiken utgörs av vektoriserade planbestämmelser och bildar i sig en enda sammanhållen detaljplan för alla kommuner i Riges-området. För att nå målen har projektet tagit fram en metod för att göra planinformationen digital i enlighet med SIS standard för detaljplaner. Under digitaliseringen har projektet dessutom byggt upp ett bibliotek av formuleringar som kommunerna enats om att använda vid digitaliseringen av befintliga detaljplaner. Denna uppsättning formuleringar har skickats till Boverket och TK 501. Hur de kommer att användas efter att projektet överlämnat planbestämmelsedatabasen till kommunerna är ännu oklart. Vid digitaliseringen av äldre planer har en tolkning gjorts där plantolkare på kommunerna har rådfrågats. Att dessa äldre och oklara bestämmelser har tolkats av en plangrupp med stor erfarenhet och kompetens har gjort att kommunernas planer har fått en bra översyn och i vissa fall granskats av varandra. Digitaliseringen har medfört att alla kommunernas planavdelningar har introducerats i konsten att upprätta en plan med hjälp av SIS standard för detaljplaner. Projektets förhoppning är att kommunerna nu tar vid och fortsätter använda standarden vid upprättandet av nya planer och att planbestämmelsedatabasen hålls uppdaterad. Projektets vision om en enkel och lättanvänd e-tjänst Vad får jag göra på min fastighet? kunde dock inte realiseras fullt ut. Dels pågick annan utveckling som tog mer tid i anspråk än planerat, vilket medförde brist på resurser. Samtidigt visade sig planinformationen i databasen vara för komplex för att i alla lägen kunna försörja en sådan e-tjänst. Informationen finns dock tillgänglig genom ett informationsverktyg direkt i projektets karta (GIS-plattform).

19 19(26) 5 Erfarenheter och lärdomar Digitalisering En av våra erfarenheter av digitaliseringen har varit att det krävs en hel del tid för den som ska digitalisera att sätta sig in i programmet och metoden. De kommuner som har projektanställt eller avsatt personal enbart för digitaliseringen är de som lyckats åstadkomma bäst resultat eftersom de anställda kunnat jobba heltid med uppgiften. Dessa personer har arbetat i mycket högre tempo än de övriga som haft konkurrerande arbetsuppgifter i linjearbetet, delvis för att de fått en bättre vana i att använda verktyget och att tolka planerna men också för att det tar en stund att hitta tillbaka till där man var när man blev avbruten. Erfarenheten säger att det i genomsnitt tar cirka 3 timmar att digitalisera en detaljplan inklusive georeferering av den skannade detaljplanen. Tiden varierar naturligtvis beroende hur stor detaljplanen är och från vilken tidsålder den är. Nackdelen för de som projektanställt personal för ändamålet är å andra sidan att kunskapen som byggts upp omkring digitalisering och standardisering av planer riskerar att förvinna när projektet avslutats. Där är det extra viktigt att övrig personal på kommunens planavdelning är utbildade i hur standarden ska tillämpas innan projektet är slut. Eventuellt bör någon på kommunens GIS-/kartavdelning också utbildas i hur dpcadaster används tills standarden implementerats i det egna planverktyget. Initiativet till projektet (och digitaliseringen) kom från kart- och GIS-sidan och inom de flesta kommunerna är det personal på GIS-/kartavdelningen som gjort digitaliseringen medan planavdelningarna funnits som stöd vid tolkningar. Optimalt vore dock att personen som tolkar och digitaliserar även har kunskap om detaljplaner, inte minst för att standarden ska få fäste på planavdelningarna. För att kunna ställa rätt krav på våra programvaruleverantörer så krävs att standarden börjar användas av våra planhandläggare. Medan våra leverantörer arbetar med att implementera standarden i våra planverktyg är det viktigt att vi själva förbereder oss på vad det kommer att innebära att upprätta en plan enligt standard. Det vill säga att bara använda de formuleringar som finns, att inte kombinera bestämmelser och att hålla isär användnings- och egenskapsbestämmelser. Listan över nya preciseringar och formuleringar har byggts upp av de formuleringar vi stött på i olika planer och har med tiden blivit en blandning av generella formuleringar och mer exakta uttryck, se avsnitt 3.6. I efterhand kan vi se att vi skulle ha haft större nytta av att skapa generella formuleringar redan från början eftersom de går att använda i större utsträckning. Projektet beslutade att databasen enbart ska innehålla gällande detaljplaner. Det innebär att när en ny plan kommer så raderar vi den del som upphävs ur databasen. Ett alternativ kunde ha varit att spara historiken så att användaren kan se även gamla bestämmelser. Projektet beslutade dock att databasen bara ska innehålla gällande detaljplaner för att göra det enkelt för e-tjänster och användare och för att inte blanda ihop upphävda och gällande bestämmelser. För att se historiken hänvisar vi till de digitala detaljplanerna som kan nås via Lantmäteriets tjänst Arken. Det hände ofta vid vektoriseringen att vi misslyckades med en ytbildning. Det hade varit önskvärt med bättre topologikontroll i verktyget för snabbare felsökning i dessa situationer.

20 20(26) Tolkning av planer och fastighetsgränser Vid all digitalisering har en tolkning gjorts som är individuell och eftersom vi har varit flera som utfört arbetet så har vi ibland tolkat bestämmelser olika. Det är svårt att undvika, men för de svåraste fallen har anvisningar upprättats som vägledning för att vi ska göra på samma sätt. Det gäller i synnerhet tolkningen av äldre planer. En av svårigheterna vi upplevt vid tolkningen är förkortningar/symboler som kan vara både egenskaps- och användningsbestämmelser. Ett G i planen kan vara både en egenskap och en användning. Garage för bostäder är en egenskap medan garage för åkeriverksamhet är en användning. Vilket som var syftet med planen framgår inte alltid. Om planen blivit förverkligad har vi redan facit i hand. I andra fall får man tillsammans med en plantolkare försöka förstå vilket syftet var med området. Att digitalisera en äldre plan kan ibland ge upplevelsen av att lösa en Rubiks kub. Äldre planer kan vara stora till ytan och börjar man att tolka och digitalisera i den ena änden så är det inte säkert att förhållningssättet man valt från början håller när man kommer till den andra änden. Vårt bästa råd i det fallet är att granska planen innan man påbörjar digitaliseringen så att man fångar upp svårigheterna och kan göra en samlad bedömning innan man påbörjar digitaliseringsarbetet. Att tolka in planen mot gällande fastighetsgränser har varit en stor utmaning. Den fastighetskarta som finns för landet innehåller gränser som ofta har dålig noggrannhet. De planer som georefererats med dåliga gränser som underlag har också fått en dålig inpassning i kartan och blivit svåra att digitalisera. Vi har inte lyckats hitta ett förhållningssätt här som har hållit hela vägen. Vid stora differenser mellan georefererad plangräns och kartans fastighetsgräns har vi gått tillbaka och granskat avstyckningshandlingen för fastigheten/-erna. I vissa fall har man den vägen kunnat se om fastigheterna styckats av enligt planen eller om det gjorts avvikelser. Projektet har vid ett par tillfällen stött på detaljplaner där bestämmelserna ligger i två olika plan. Eftersom standarden inte hanterar 3D-formatet så har frågan lyfts till TK501 men man har ännu inte hittat något bra angreppssätt för detta. En studie gjordes 2009 i syfte att utreda förekomsten av olagliga och otydliga bestämmelser i detaljplaner (Rapport 4:108, Caesar, Lindgren, KTH 2009). Resultatet presenterades för våra planavdelningar under en nätverksträff i oktober Studien, som är baserad på 390 planer från 25 av Sveriges kommuner, visar att 30 % av planerna har en eller flera bestämmelser som saknar lagstöd 39 % av planerna har en eller flera bestämmelser som är otydliga 55% av planerna har en bestämmelse som saknar lagstöd eller är otydlig Detta var en ny vetskap som projektet fick att förhålla sig till i vår plantolkning och digitalisering. Att en del bestämmelser var olagliga kunde vi inte göra något åt. Bestämmelserna måste ändå digitaliseras för att inte innehållet i planen skulle förvrängas. Men de bestämmelser som var otydliga kunde vi föra en dialog med våra plantolkare om för att, i den mån det var möjligt, göra planen tydligare. Studien bevisade att många av de bestämmelser som vi haft svårt att placera i enlighet med standarden faktiskt saknade stöd i lagen.