Betaltjänster för alla?

Transkript

1 Betaltjänster för alla? En förstudie om betaltjänster och kontanthantering i Skåne Projektledare: Jenny Sjöblom Projektbeställare: Länsstyrelsen Skåne och Region Skåne Projektägare: Skånes hembygdsförbund och Hela Sverige ska leva Skåne Finansiär: Post och Telestyrelsen (PTS)

2 Sammanfattning... 3 Projektbeskrivning... 5 Bakgrund... 6 Projektorganisation... 6 Syfte och mål... 7 Kartläggning... 7 Avgränsning... 8 Metod... 8 Resultat... 9 Föreningsliv Skåne... 9 Betaltjänster inom Skånskt föreningsliv... 9 Behov/Önskemål Slutsats Småföretagare i Skåne Betaltjänster bland småföretagare Behov/Önskemål Slutsats Äldre och personer med funktionsnedsättning i Skåne Betaltjänster bland äldre och personer med funktionsnedsättning Behov/Önskemål Slutsats Bankernas perspektiv Synen på kontanthantering Stöd, rådgivning, utbildning Dialog och samverkan med berörda parter? Slutsats Koppling till andra servicefunktioner Kopplingen mellan betaltjänster och turism/besöksnäring Kopplingen mellan betaltjänster och bankers kontanthantering Kopplingen mellan betaltjänster och tillgången till livsmedelsbutiker Kopplingen mellan betaltjänster och internettäckning/mobiltäckning Slutsats Finns det en problematik med kontanthantering och betaltjänster i Skåne och vad är i så fall problematiken? Kan utökade betalningsmöjligheter öka intäkterna för skånska föreningar och företagare? Hur är kontanthantering och betaltjänster relaterat till andra servicefunktioner som bredband, kollektivtrafik, bank, dagligvaruhandel och så vidare? Vad är behoven kring kontanthantering och betaltjänster? Rekommendationer Verksamhetsutveckling Dialog- och kommunikationsarbete Fortsättning Bilagor Intervjuguider

3 Sammanfattning Bakgrund När Svensk Kassaservice lade ned 2007 medförde detta en direkt försvårad situation för de företag och privatpersoner som använt tjänsten för betalning och kontanthantering. Kortsiktigt har det inneburit en förändring och långsiktigt är det oklart hur reformen har fallit ut. Vid ett samrådsmöte i Höör 18 oktober 2013, med Länsstyrelsen Skåne, Region Skåne och en bred representation av intressenterna, såg man gemensamt behovet av en regional översikt kring vad som hänt i Skåne sen Kassaservice lade ned. Länsstyrelsen och Region Skåne gav därför Hela Sverige ska leva Skåne i uppgift att tillsammans med Skånes hembygdsförbund att under 2014 genomföra en förstudie med syfte att få en regional överblick hur reformerna fallit ut i Skåne och behovet av framtida insatser när det gäller betaltjänster och kontanthantering. Bredden i styrgruppen som möjliggjorts av denna samverksansmodell har stärkt samarbetet mellan de involverade aktörerna samt bidragit till att flera olika perspektiv kunnat tas till vara. Samtidigt har det gett goda förutsättningar för att kunna sprida förstudien i flera olika nätverk och forum, vilket inte varit fallet om endast en av dessa aktörer hade stått för förstudien. Förstudien har genomförts som en kvalitativ studie med ett tydligt underifrånperspektiv. Data har samlats in genom djupintervjuer med representanter från föreningar, småföretagare, kommun, myndigheter, banker och privatpersoner samt ett antal dialogmöten. Resultat Resultaten i denna förstudie visar att det finns en problematik när det gäller kontanthantering och betaltjänster i Skåne, även om den vid en första anblick kan verka relativt dold. Problematiken upplevs som störst bland framförallt föreningar och äldre samt personer med funktionsnedsättning. Även vissa småföretagare upplever en problematik, även om den inte verkar lika utbredd som bland de två ovannämnda målgrupperna. Föreningar, företagare och privatpersoner verkar vara mer utsatta på landsbygden. Detta verkar delvis bero på att de elektroniska betaltjänsterna som finns tillgängliga kräver stabila bredband och telefonnät, vilket många gånger inte är fallet på landsbygden i Skåne. Försiktiga slutsatser har dragits att föreningar såväl som småföretagare förmodligen skulle kunna öka sina intäkter om de kunde erbjuda sina medlemmar/kunder fler sätt att betala på än kontantbetalning. En viktig fråga att utreda vidare då de allra flesta föreningar och småföretagare verkar vara i behov av ökade intäkter. Frågan kring betaltjänster och kontanthantering behöver dock lyftas i ett utvecklingsperspektiv eftersom få ser på betalningssätt utifrån ett verksamhetsutvecklingsperspektiv. Vidare visar förstudien att det finns en stark koppling mellan kontanthantering och betaltjänster och andra servicefunktioner såsom bredband/mobiltäckning, kollektivtrafik, lokala livsmedelsbutiker samt förekomsten av lokala banker som hanterar kontanter. Sammantaget för alla ovannämnda målgrupper kan man utläsa att det råder såväl informationsbrist kring vilka betalningslösningar som finns tillgängliga på marknaden som utbildningsbrist i hur dessa kan användas. När det gäller äldre verkar behovet också framförallt handla om utbildning snarare än en ren informationsåtgärd. Vidare har förstudien visat att det finns ett behov av ökad kunskap bland kommunala tjänstemän kring denna fråga men också bland konsumenterna. Sist men inte minst visar resultaten på ett stort behov av att öka samarbetet och förbättra dialogen mellan de aktörer som utvecklar samt tillhandahåller de elektroniska betaltjänsterna. 3

4 Rekommendationer Förslagsvis bör ett nytt projekt startas som tar utgångspunkt i resultaten från denna förstudie. Syftet med ett nytt projekt bör vara att genomföra den efterfrågade utbildningsinsatsen samt skapa förutsättningar för ett dialogforum där ovannämnda målgrupper kan mötas. Frågan kring betaltjänster måste belysas ur ett verksamhetsutvecklingsperspektiv, med fokus på hur föreningar kan öka sina intäkter genom utökade betalningsmöjligheter. Insatsen bör fokusera på hur skånskt föreningssamt näringsliv kan utvecklas och där bör frågan om alternativa betalningsmedel vara en del men inte den enda. Högst fördelaktigt vore om denna insats skulle kunna integreras i något annat projekt/samarbete som görs i Skåne, antingen inom specifika förbund eller paraplyorganisationer såsom exempelvis Nätverket Idéburen sektor Skåne eller Skånes föreningar. Detta för att fokusera på just verksamhetsutveckling snarare än betaltjänster som en enskild del. Detsamma gäller naturligtvis när det gäller en utbildningsinsats gentemot småföretagare. Vidare behövs det ökad kunskap bland konsumenter kring fördelarna med att använda kort eller mobila betaltjänster, varför en regional informationskampanj också rekommenderas. Med tanke på det stora behovet av dialog mellan banker och föreningar, banker och småföretagare och banker och företrädare för äldre och personer med funktionsnedsättning är det också av avgörande vikt att skapa ett neutralt forum, alternativt använda befintliga, där de kan mötas på lika villkor. Eftersom samverkansmodellen som använts i denna förstudie varit ett framgångsrikt sätt att jobba så bör man i ett fortsatt projekt sätta upp en projektorganisation som bygger på samma eller liknande samverkansmodell. 4

5 Projektbeskrivning Denna förstudie har genomförts av Skånes hembygdsförbund i samverkan med Hela Sverige ska leva Skåne på uppdrag av Länsstyrelsen Skåne och Region Skåne. Förstudien har finansierats av Post- och Telestyrelsen (PTS). Projektledare för förstudien har varit Jenny Sjöblom. För frågor angående studien kontakta Pia Sander, Skånes hembygdsförbund eller Anna Haraldson Jensen, Hela Sverige ska leva Skåne. E-post: pia.sander@skaneshembygdsforbund.se E-post: anna.haraldson@gmail.com 5

6 Förstudie kontanthantering och betaltjänster i Skåne Bakgrund 2007 lade Svensk Kassaservice ned och när lagen om grundläggande kassaservice upphörde fick länsstyrelserna i uppdrag av regeringen att bevaka tillgången till grundläggande betaltjänster. Länsstyrelsen Dalarna fick det samordnande ansvaret för bevakningsuppdraget. Som grundläggande betaltjänster räknas följande: möjlighet att ta ut kontanter möjlighet att betala räkningar möjlighet att sätta in dagskassor på bankkonto 1 När Svensk Kassaservice lade ned medförde detta en direkt försvårad situation för de företag och privatpersoner som använt tjänsten för betalning och kontanthantering. Kortsiktigt har det inneburit en förändring och långsiktigt vet man inte hur reformen har fallit ut. Vilka personer och företag har fångats upp av andra tjänster? Vilka har hamnat utanför i mer besvärliga och sårbara system? Vid ett samrådsmöte i Höör 18 oktober 2013, med Länsstyrelsen Skåne, Region Skåne och en bred representation av intressenterna, såg man gemensamt behovet av en regional översikt kring vad som hänt i Skåne sen Kassaservice lade ned Länsstyrelsen och Region Skåne gav därför Hela Sverige ska leva Skåne i uppgift att tillsammans med Skånes hembygdsförbund genomföra en förstudie. Detta för att få en översikt hur reformerna fallit ut i Skåne samt en överblick om behovet av framtida insatser när det gäller betaltjänster och kontanthantering. Förstudien har genomförts under 2014 och samägts av Hela Sverige ska leva Skåne och Skånes hembygdsförbund. Organisationerna har tillsammans cirka 500 medlemsföreningar som geografiskt täcker hela länet. Denna samverkansmodell har stärkt samarbetet mellan Region Skåne, Länsstyrelsen Skåne och idéburen sektor. Bredden i styrgruppen som möjliggjorts av denna samverksansmodell har också bidragit till att flera olika perspektiv kunnat tas till vara samt möjliggjort för att studien kan spridas i flera olika nätverk och forum, något som inte varit fallet om endast en av dessa aktörer hade stått för förstudien. Projektorganisation Projektledare: Jenny Sjöblom Projektgrupp: Pia Sander, Skånes hembygdsförbund, Anna Haraldson Jensen, Hela Sverige ska leva Skåne Styrgrupp: Tobias Dalhammar, Länsstyrelsen Skåne; Pia Sander, Skånes hembygdsförbund; Anna Haraldson Jensen, Hela Sverige ska leva Skåne; Ulf Kyrling, Region Skåne, Marianne Thörning, Ekeby Sparbank 1 Rapport 2012:19. Bevakning av grundläggande betaltjänster. Länsstyrelsernas årsrapport Näringslivsenheten. Länsstyrelsen Dalarnas Län. 6

7 Referensgrupp: Lennart Olsson (Kulturgruppen Anderslöv), Fredrik Lager (Utvecklingssamordnare landsbygdsfrågor, Kristianstad kommun), Sten-Åke Persson (Hvens byalag), Sven Jensén (Skånes hembygdsförbund), Karin Bengtsson (Båstad Turism), Olle Möller (Skånes föreningar), Kerstin Hallenborg (Leader Skåne ESS), Lars-Erik Olsson (Gärdslöfs byalag), Hjördis Nilsson (ICA handlare och Röstånga Turist- och Hembygdsförening), Patrik Karlsson (Skåneidrotten). Syfte och mål Syftet med förstudien är att identifiera målgrupper, geografiska områden och behov av betaltjänster och kontanthantering. Att identifiera behoven är en grund för att kunna hitta framtida lösningar. Målet med förstudien är att få en regional överblick över nuläget inför kommande insatser. Analysen ska hänga samman med andra servicefrågor i Skåne. Frågar att beakta är: Vilka innefattas/innefattas inte av nuvarande system? Sett ur olika perspektiv; individ, företag, idéburen sektor, offentlig verksamhet. Finns det geografiska områden som har större behov än andra? Vilka och på vilket sätt? Identifiera målgrupper med olika behov; vilka behov föreligger? Förväntad slutprodukt: Rapport Publik kortversion av rapporten Slutkonferens för olika intressegrupper där rapporten presenteras och diskuteras. Kartläggning Kartläggningen utgår ifrån följande frågeställningar: Finns det en problematik med kontanthantering och betaltjänster i Skåne? I den nationella rapport som tagits fram av Länsstyrelsen Dalarna 2 kring kontantoch betaltjänster framstår det som att Skånes problem i frågan är relativt små. Dock framkommer inte föreningars och organisationers problematik med kontant- och betaltjänster i Skåne i rapporten varför detta behöver undersökas närmre. Vad är i så fall problematiken? Hur ser Skånes utmaningar ut? Finns det skillnader inom länet? Finns det några målgrupper eller geografiska områden som är särskilt utsatta? Vilka innefattas/innefattas inte av nuvarande system? Sett ur olika perspektiv; individ, företag, idéburen sektor, offentlig verksamhet, turism. 2 Rapport 2012:19. Bevakning av grundläggande betaltjänster. Länsstyrelsernas årsrapport Näringslivsenheten. Länsstyrelsen Dalarnas Län. 7

8 Kan utökade betalningsmöjligheter öka intäkterna för skånska föreningar och företagare? Kan problem med att ta betalt och hantera betalningsmedlen i efterhand hämma föreningars och företags utveckling och leda till minskade intäkter? Hur kan diversifierade betalningstjänster underlätta för föreningar och företagare? Hur är kontanthantering och betaltjänster relaterat till andra servicefunktioner som bredband, kollektivtrafik, dagligvaruhandel och så vidare? Kontanthantering och betaltjänster ska utredas som en del av en helhet kring servicefrågor; koppla in andra servicelösningar/arbetet med servicepunkter som pågår i Skåne. Vad är behoven kring kontanthantering och betaltjänster? Identifiera målgrupper med olika behov; vilka behov föreligger? Vad behöver landsbygdsaktörer? Vilken aktör ska sen göra vad; vem kan tillgodose de uppkomna behoven? Avgränsning Förstudien syftar inte till att hitta lösningar men det är viktigt att ta med de förslag till lösningar som kommer fram i intervjuer och andra sammanhang. Många gånger sitter de berörda aktörerna på förslag till lösningar utan förutsättningar att realisera dessa. Metod Förstudien genomfördes som en kvalitativ studie med ett tydligt underifrånperspektiv. Djupintervjuer genomfördes med representanter från föreningar, småföretagare, kommun, myndigheter, banker samt privatpersoner. Detta kompletterades med ett antal dialogmöten samt deltagande på möten som ansågs relevanta för att samla in information. Det har strävats efter att uppnå en representativitet i ålder och kön bland deltagarna. Inledningsvis bestämdes inom projektet att två områden i Skåne skulle väljas ut som ansågs skilja sig avsevärt för att få ett tvärsnitt av hur behovet kring kontanthantering och betaltjänster ser ut i Skåne. Dessa områden var Östra Göinge kommun och Lundaland som består av kommunerna Lund, Kävlinge, Staffanstorp, Lomma och södra Eslöv. Efter bara några månader in i projektet, när ett antal djupintervjuer genomförts med både föreningar, småföretagare och några kommunala tjänstemän, blev det dock tydligt att skillnaderna i behov inte gick att härleda till olika geografiska lägen. I detta skede beslutades därför att ändra inriktning inom projektet. Istället för att ha två fokusområden skulle kartläggningen få en bredare inriktning där representanter från föreningar, småföretagare, äldre, personer med funktionsnedsättning, samt från kommuner och länsstyrelsen runt om i Skåne intervjuades. 8

9 Resultat Resultatdelen är indelad i fyra olika områden; föreningsliv, småföretagare, äldre och personer med funktionsnedsättning samt bankernas perspektiv. Föreningsliv Skåne Resultaten i denna del bygger på intervjuer med representanter från skånska föreningar såsom hembygdsrörelsen, idrottsrörelsen, byalag, utvecklingsgrupper, kulturföreningar, handikapporganisationer och diverse paraplyorganisationer såsom Skånes föreningar, Nätverket för idéburen sektor Skåne, Skåneidrotten, Skånes hembygdsförbund, Hela Sverige ska leva Skåne med flera. Betaltjänster inom Skånskt föreningsliv Kontantbetalning är det dominerande betalsättet inom skånskt föreningsliv. Faktura används oftast för att hantera medlemsavgifter, men när det gäller försäljning och insamling dominerar kontantbetalning. Ett fåtal föreningar har kompletterat med elektroniska betaltjänster och då uteslutande izettle. Framförallt är det problematiken kring kontanthanteringen som lyfts upp som problematisk. Problematiken består framförallt i att bli av med kontanterna samt få tillgång till växelkassor. Detta är något som man anser försvårats av att banker lagt ned, slutat med kontanthantering eller infört begränsade öppettider för kontanthantering. Även den kostnad som ibland är förknippad med insättning upplevs som ett stort problem. Problematiken verkar vara densamma inom den idéburna sektorn oavsett verksamhet. Dock upplevs den som störst bland de föreningar som har någon form av insamling, försäljning eller anordnar evenemang. Det är framförallt för försäljning av produkter (såsom exempelvis böcker, vykort, porto, lotterier, almanackor, broschyrer) vissa medlemsavgifter, eller för evenemang såsom föreställningar, danser, föreningsmöten, konserter osv. samt i samband med evenemangen (kaffeservering, inträden osv.) som kontantbehovet upplevs som störst. Flertalet påpekar att denna försäljning är helt avgörande för deras förenings överlevnad. Samtidigt är det flera som menar att det skulle underlätta för föreningen om de inte hade kontanthantering och att kortlösningar skulle göra det enklare för deras del. Problemet verkar dock vara att man inte ser något alternativ till kontanter då det oftast handlar om betalning av små summor. Även när det gäller insamlingsverksamhet, såsom Röda Korsets bössor och kyrkans kollekt har man generellt svårt att se hur detta skulle kunna ersättas av elektroniska betalsätt. Det förekommer också att återförsäljare såsom livsmedelsbutiker och turistbyråer som hanterar försäljning av biljetter till evenemang som anordnas av föreningar eller försäljning av exempelvis böcker tar betalt kontant. Kontanterna förvaras i ett kuvert tills de hämtas upp av föreningarna. Anledningen till att detta inte kan skötas med exempelvis en kortläsare verkar bero på att man inte kunnat reda ut huruvida det är föreningen eller återförsäljaren som ska ta kostnaden för transaktionsavgiften vid kortbetalning. I viss mån verkar problemet upplevas som större på landsbygden där tillgången till bankomater eller livsmedelsbutiker är mer begränsad än i städer och tätorter. Vidare är det tydligt att problemet upplevs som störst bland de föreningar vars närmsta bank 9

10 upphört med kontanthantering. Det har också uppdagats att de föreningar som har en lokal sparbank i sitt närområde ofta inte upplever några problem. Problem med att ta betalt samt hantera betalningsmedlen (dvs. kontanterna) efteråt har dock lett till att vissa föreningar valt att lägga ned sina konsertarrangemang. Även bland några stift inom kyrkan har det förekommit diskussioner att sluta med kollekten för att de inte får ordning på administrationen kring det. Vissa menar att om det blir för svårt att bli av med kontanterna kommer ingen orka arbeta ideellt och någon går så långt som att hävda att utan kontanthantering så försvinner den ideella verksamheten. I viss mån verkar det också röra sig om en generationsfråga. Fast även om flera lyfter fram att kommande generationer kommer vara betydligt mer vana att inte ha kontanter anser flertalet att behovet kommer finns kvar inom en överskådlig framtid inom föreningslivet. Säkerhetsaspekt Vi vill ju ha så lite kontanter som möjligt här på jobbet och då känns det som ett problem att vi inte kan sätta in dom pengarna när vi vill och hur vi vill Varför vill ni ha så lite kontanter som möjligt på jobbet? För att vi är rätt få här och ska inte ligga på en massa pengar för vet folk i byn att man har mycket pengar här så är det en säkerhetsrisk. Svenska kyrkan Generellt verkar det vara föreningens kassör som har ansvar för de kontanta medlen. Ofta är de placerade i kassörens hem (som i enstaka fall har tillgång till kassaskåp hemma) och ibland i ett kassaskåp eller låda i föreningslokalen. Detta är problematiskt ur en rad synvinklar. Något som ofta nämns är att kassörerna själva inte är helt tillfreds med denna situation och många poängterar att det är en nödlösning att ha dem hemma eller i föreningslokalen varför man gärna ser alternativa lösningar. Vissa menar också att detta system ökar risken för att det kan bli oegentligheter och problem med redovisning internt i föreningen. I värsta fall menar någon att det också kan leda till att den som har hand om handkassan tar dem för privat bruk. Vidare betonas vikten av att inte blanda ihop föreningens konto och styrelsemedlemmars privatkonton. Samtidigt belyser några att även om det inte anses som en bra lösning så förekommer det att kassören för att slippa åka till banken använder handkassan för privat bruk och betalar in motsvarande summa från sitt privata konto till föreningens konto. Någon förening lyfter också fram att de efter ett evenemang ibland delar upp kontanterna bland styrelsemedlemmarna där varje person sedan får sätta in dem enskilt på föreningens konto; en lösning om banken har en gräns på hur mycket man får sätta in. Anledningen till att kontanterna förvaras hemma hos kassören eller i föreningslokalen anses vara att banken vill ha betalt för att ta emot kontanterna, att banken inte har någon kontanthantering samt att det kan dröja innan kassören har tid att åka till banken och sätta in dem på föreningens konto. Detta bidrar till att kassören ibland kan ha relativt stora summor kontanter hemma. Om föreningen dock har tillgång till en närliggande bank med kontanthantering verkar kassören oftast inte ha stora summor kontanter hemma. Flera föreningar betonar att de försöker använder pengarna för återinköp men oftast är beloppen högre och behovet av insättning består. Att förvara stora belopp kontanter hemma eller i föreningslokalen är också förknippat med en säkerhetsrisk. Ingen i denna studie har dock hört talas om någon förening som varit utsatt för inbrott, dock har hot förekommit. Oavsett om brott förekommit indikerar detta att föreningars hantering av kontanter inte är säkert. Några betonar 10

11 också att om det blir känt att föreningen eller organisationen sitter på stora belopp kontanter kan detta innebära en ökad säkerhetsrisk. Både i form av inbrott men även genom en ökad risk att bli rånad utomhus när kassören växlar pengar på livsmedelsbutiken eller tobakshandeln. Föreningar verkar i många fall hamna i gråzonen, både när det gäller banker och när det gäller kommuners brottsförebyggande arbete. Varken banken eller kommunen verkar ha någon medveten strategi kring hur man ska arbeta med föreningars betalningslösningar. En tjänsteman som arbetar med brottsförebyggande arbete inom en kommun belyser att det inte finns något förebyggande arbete på det sätt som finns gentemot målgruppen äldre. Dock står man gärna till förfogande för att ge tips och råd och svara på frågor, förutsatt att föreningarna vänder sig till dem. Dock är man från kommunens sida medveten om att föreningar ofta hanterar stora summor kontanter, något som är sammankopplat med en risk att bli utsatt för brott. Här ser man gärna att föreningarna skulle genomföra vissa åtgärder för att minska risken för att utsättas för brott; exempelvis uppmuntra sina medlemmar/besökare att betala i förväg. Dock har även kommunen svårt att se vad alternativet till kontanter skulle vara när det gäller föreningars aktiviteter. För att minska problematiken med oredovisade pengar anser kommunen också att det varit bra om kontanthanteringen hade minskat, något som även lyfts fram av föreningarna själva. En av respondenterna anser dock att det skulle bli mer oredovisade pengar om bankerna slutar ta emot kontanter; av det skälet att det inte finns några alternativ. Livsmedelsbutik som substitut för bank? Även om man kan lösa en del av problematiken genom att växla så löser det ju inte hela problemet utan bara att få det från skrammel till papper och sedan måste du köra in för att kunna sätta in pengarna. Föreningsrepresentant För att lösa problemet med att hantera växelkassan har flera föreningar startat samarbete med den lokala handeln; oftast livsmedelsbutiken eller tobaksaffären. Lokala livsmedelsbutiker får därmed i viss mån agera substitut för bank när det gäller att bli av med växelkassa. Föreningen får växla in sina kontanter på livsmedelsbutiken eller tobaksaffären varpå kassören sedan får ta hand om sedlarna innan de sätts in på banken. Flera belyser att detta även varit bra för handeln eftersom de annars får betala för sina växelkassor. Detta gör att föreningen inte behöver sitta på stora växelkassor samtidigt som det har blivit en lösning på det problem som uppstår för föreningar när banker inte har mynträknare. Dock fungerar detta system inte som substitut för banken, eftersom det enbart innebär att föreningarna blir av med sin växel och inte pengarna i sig. En förklaringsmodell till kontantanvändningen Generellt verkar den utbredda kontanthanteringen bland skånska föreningar kunna förklaras av följande fyra faktorer; de elektroniska betaltjänsterna anses inte tillgodose föreningars behov det finns en brist på kunskap och utbildning om de lösningar som finns det finns ett djupt rotat beteende att använda kontanter i föreningssammanhang det råder brist på dialog mellan föreningsliv och banker 11

12 Förklaring 1: Elektroniska betaltjänster möter inte behovet Det finns tre aspekter som är ständigt återkommande i denna studie som kan förklara varför så pass få föreningar använder sig av elektroniska betaltjänster för att ta betalt. 1.) Kostnaden upplevs som för hög 2.) Betalningslösningarna upplevs som för långsamma 3.) Tekniken är inte alltid tillgänglig. Kostnaden Att ha en kortmaskin är också förenat med kostnader. Så jag menar vi är nog inte riktigt beredda på att bara för att tillfredsställa samhällsutvecklingen att ha en kortläsare. Nej jag känner att vi skulle bli av med stora delar av våra intäkter. Föreningsrepresentant Det vanligaste förekommande argumentet för att inte använda elektroniska betaltjänster är den upplevda höga kostnaden. Oavsett vilken lösning det gäller för att ta betalt eller hantera betalningsmedel i efterhand verkar relativt få föreningar vara beredda att anamma en lösning som kostar pengar. I princip alla respondenter menar att bankens avgifter är för höga, både när det gäller kortlösningar och boxlösningar. Hanteringen blir alldeles för dyr eftersom det ofta rör sig om betalning av små summor. Skåneidrotten såväl som PRO har försökt marknadsföra möjligheten att använda Swedbanks kortterminaler, men med dåliga resultat. PRO har även försökt få sina föreningar att erbjuda sina medlemmar möjlighet att köpa ett klippkort med inträden för att möjliggöra för andra betalsätt än kontanter, dock även här utan framgång. Både när det gäller föreningar såväl som medlemmar verkar problemet ligga i att inte vilja binda upp sig. Föreningar vill inte binda upp sig gällande avtal på kortterminaler och medlemmar vill inte binda upp sig genom att köpa klippkort. Några lyfter också upp att deras evenemang skulle kräva flera kortterminaler, exempelvis vid midsommarfirande där försäljning pågår i flera olika bodar, vilket också skulle bli för kostsamt. Många ser inte heller poängen med att använda kortlösningar eller andra lösningar. För långsamma Exempelvis en fotbollsförening som har en fotbollsmatch med 200 koppar kaffe och bulle och då stå med en babs då har ju andra halvlek redan gått innan dom är klara. Föreningsrepresentant De allra flesta föreningar som intervjuats i denna studie belyser att nuvarande elektroniska betaltjänster är för långsamma för att kunna fungera för deras evenemang. Framförallt lyfts den köbildning som man antar skulle skapas om besökarna skulle betala med kort eller swish. Detta är också något som uppdagats i ett pilotprojekt mellan PRO och Swedbank. Föreningarna fick låna babs kortterminaler kostnadsfritt men dansen hann börja innan alla hunnit in på grund av den köbildning som uppstod. Otillgänglig teknik Tekniken finns inte överallt, man kan inte stå i ett grustag och ha en konsert och ha en smartphone lösning enbart. Kommunal tjänsteman Jag utgår ifrån de som är våra besökare och så vill jag att ingen ska känna att dom inte kan åtnjuta våra små erbjudanden bara för att dom inte kan betala med kontanter. Alltså jag vill ge dom alla möjligheter att besöka oss under sina förutsättningar. 12

13 Föreningsrepresentant Ett ständigt återkommande argument för att inte använda elektroniska betaltjänster är att de inte alltid är tillgängliga. Begreppet tillgänglig innefattar dock två olika dimensioner; tillgänglig såsom exempelvis tillgång till mobiltäckning och bredband samt tillgänglig utifrån människors förmåga att använda tekniken. När det gäller den första dimensionen så är det många som belyst att bredbandsuppslutningen eller telefonnätet är för dåligt eller för opålitlig för att kunna använda elektroniska betaltjänster i samband med evenemang eller försäljning. Även bristen på tillgång till elektricitet är något som många gånger hindrar föreningar från att använda elektroniska betaltjänster. Den andra dimensionen; tillgänglighet utifrån förmågan att använda tekniken, är också något som flera belyser som en anledning till att inte använda elektroniska betaltjänster. Många poängterar att många av deras medlemmar är äldre och varken har möjlighet eller vilja att betala på något annat sätt än via kontanter och att det kan innebära begränsad tillgänglighet om man bara erbjuder kortbetalning. Förklaring 2: Brist på kunskap och utbildning Man gör det inte för att det de facto inte går, man gör det för att man inte har tid och möjlighet att sätta sig in i systemen Föreningsrepresentant Bristen på kunskap och utbildning kring tillgängliga elektroniska betaltjänster kan också vara en förklaring till det låga användandet inom föreningslivet. Rädsla för ny teknik och osäkerhet kring vart pengarna går lyfts också fram som aspekter som kan hindra föreningar från att använda elektroniska betaltjänster. Något som kan bero på just brist på kunskap och utbildning. Det är oklart hur många föreningar som är införstådda med andra tjänster och lösningar än babs kortterminaler då det är relativt få som nämner några utöver denna. Kunskapen om elektroniska betallösningar inom föreningarna verkar variera i hög grad. Flera föreningsföreträdare lyfter fram att det finns föreningar som är jättetekniskt utbildade samtidigt som det finns andra som inte ens har en dator. I hög grad verkar användandet av elektroniska betaltjänster vara starkt personberoende; om det finns tekniskt intresserade i föreningen på styrelsenivå så har man generellt sett bättre system än i föreningar med väldigt låg IT-kompetens. Man lyfter också fram att det är stor skillnad mellan stora och mindre föreningar. Inom exempelvis elitföreningar finns det anställda som har möjlighet att kunna hantera och se över frågor kring elektroniska betaltjänster medan i breddföreningar har man oftast ingen anställd alls, och därmed mindre tid över för detta. Flertalet frågar sig också vad man kan kräva av ideella krafter när det gäller kunskap och utbildning i dessa frågor och vem som i så fall ska tillhandahålla denna utbildning. Vissa efterfrågar att en oberoende part tar ett pedagogiskt övergripande ansvar för frågan medan någon föreslår att huvudförbuden tar på sig detta. man kanske inte heller kan kräva av människor som jobbar ideellt att dom ska vara så snabbt utbildade. Det är ju ofta äldre personer som sitter som revisorer i föreningarna. Hur mycket kunskap ska man kräva att ideell sektor har för att man inte ska stoppa upp? Och vems ansvar är det då att utbilda? Är det bankerna som kanske måste avsätta pengar så att kommunerna kan utbilda eller är det kommunernas ansvar? Vems ansvar är det? Är det föreningens eget? Kommunal tjänsteman 13

14 Oavsett vem som tillhandahåller utbildningen så anses det viktigt att den utgår ifrån vad föreningen kan tjäna på att anamma elektroniska betaltjänster; både i tid och i pengar. Någon betonar också att detta skulle kunna vara en del i arbetet med att öka förståelsen hos föreningar av vikten att utveckla stödstrukturerna runt kärnverksamheten; där elektroniska betaltjänster ingår som en av många stödstrukturer. Förklaring 3: Djupt rotat beteende I föreningar så är vi menar ju så här att vi har ju valuta i Sverige i kronor och ören och då borde det ju vara möjligt att också använda dom i olika sammanhang. Jag vet inte riktigt vad vi ska göra åt det annars. Jag är ju rädd för att om man säger så här att vi ska inte ha någon form utav kontanthantering, det innebär ju katastrof för föreningar, det kan jag säga. På vilket sätt tänker du då? Alltså låt säga att jag står och säljer lotter, ska du då komma med ett kort, det är möjligt att man kan göra så men vi har ingen erfarenhet av det och ingen har uttryckt att det skulle vara praktiskt. Föreningsrepresentant Resultaten visar att föreningars utbredda kontanthantering inte bara beror på att elektroniska betaltjänster inte möter behovet och bristen på kunskap. Många gånger verkar det också handla om en djupt rotad vana hos föreningar att ta betalt i kontanter. Vissa menar att de alltid tagit betalt för småsummor i kontanter och anser det onödigt att hitta alternativa betalsätt för detta. Uttryck såsom det ligger i sakens natur när man refererar till betalningsformen för exempelvis loppisar visar tydligt att kontantbetalning som betalningsform inom föreningslivet ligger djupt rotat. Kontanthantering verkar också starkt sammankopplat med en stark syn att så länge det finns kontanter i samhället ska man få använda dem och bankerna ska hantera dessa. Ovanstående citat vi har ingen erfarenhet av det illustrerar i mångt och mycket det många föreningar ger uttryck för. Man är inte van att använda andra sätt att ta betalt än via kontanter varför kontanthanteringen många gånger upplevs som enda alternativet. Någon uttrycker till och med själv att anledningen till att hen har svårt att tänka sig någonting annat än kontanthantering inom föreningslivet kan bero på att hen är så van vid det gamla systemet (som hen själv kallar det). Ett fåtal reflekterar kring andra händelser då föreningslivet fått anpassa sig och tänka nytt, trots visst motstånd till en början. De menar att föreningarna måste vara öppna för nya lösningar, även om det innebär att gå ifrån invanda beteendemönster. Hembygdsrörelsen sa för tio år sen att vi ska inte ha några hemsidor eller dator för vi är en hembygdsförbund. Och idag har nästan alla hemsidor så vi måste vara öppna för nya lösningar. Föreningsrepresentant Samtidigt verkar det också finns en djupt rotad vana bland många medlemmar/besökare att betala kontant, något som är svårare för föreningar att styra över men som påverkar deras kontanthantering. Exempelvis en förening berättar att anledningen till att de har relativt mycket kontanter efter försäljning av biljetter är att folk handlar åt vänner och har då samlat in pengarna i förväg som de sedan betalar med. Förklaring 4: Brist på dialog Det är väl framförallt det att dom känner sig lite övergivna, det är liksom ingen som har tittat på frågan. Det är helt ok att plocka bort grejorna men du får ju i så fall ge dom nåt alternativ, vad gör dom istället och där var liksom bara en stängd dörr och problem som inte löstes. 14

15 Föreningsrepresentant En ytterligare aspekt som skulle kunna förklara den utbredda kontanthanteringen är bristen på dialog mellan föreningsliv och bank. Denna brist på dialog har lett till en tydlig frustration bland föreningarna då de upplever att bankerna inte vill tillhandahålla service för föreningar såväl som en generell misstänksamhet gentemot bankerna. Både föreningar som drabbats när banker slutat med kontanthantering och föreningar som hittills inte drabbats ger uttryck för denna frustration. Flertalet föreningar är frustrerade av den anledningen att de känner sig maktlösa eftersom de inte ser några alternativ till kontantbetalning och inte vet vart de ska ta vägen med sina kontanter. Samtidigt ger många föreningar uttryck för att de inte förstår de förändringar som skett inom vissa banker, såsom varför vissa slutar med kontanthantering och varför handeln ska tillhandahålla kontanter. Detta indikerar att det råder brist på dialog mellan föreningar och banker. Vlket resulterat i att föreningarna inte förstår bankernas avsikter med förändrade rutiner samtidigt som bankerna inte förstår föreningslivets behov när det gäller möjligheten att ta betalt. En förklaring till detta kan också vara att kommunikationen många gånger verkar vara en envägskommunikation; banken informerar om förändringar som ska ske inom banken genom brev, e-post eller informationsmöten medan kunderna (det vill säga föreningarna) i viss mån förväntas lyssna och ta till sig den nya information och ändra sitt beteende utifrån de ändrade förutsättningarna. Det är dock tydligt att informationen inte fallit väl ut och bristen på dialog verkar snarare ha skapat ett ökat motstånd gentemot bankerna från föreningarnas sida och kanske till och med en ökad benägenhet att fortsätta använda kontanter. Behov/Önskemål Önskemålen inte alltid i paritet med behoven Anledningen till varför föreningar inte i högre grad anammat elektroniska betallösningar när det gäller att ta betalt kan alltså bero på att: tjänsterna inte tillgodoser behovet, det finns en brist på kunskap och utbildning, det finns ett djupt rotat beteende att använda kontanter och det råder brist på dialog mellan bank och föreningsliv. Det är viktigt att ha detta i åtanke för att kunna förstå föreningarnas behov när det gäller betalningslösningar. Utifrån resultaten kan man utläsa följande behov hos föreningarna: ett lätthanterligt system som till en låg kostnad möjliggör för att snabbt kunna ta betalt för småintäkter, utbildning kring hur man använder olika betaltjänster och vilka som är lämpliga för vad, ökade inkomster, ökat engagemanget från ideella krafter och framförallt en dialog med banken. Det är dock nämnvärt att dessa behov har kunnat urskiljas när resultaten tolkats i sin helhet och har ofta inte varit svar på den ställda frågan om föreningars behov och önskemål. Som direkt svar på frågan om vilka behov som föreligger blev svaren genomgående att man önskar att banken ska ta emot kontanter samt göra detta kostnadsfritt. Verksamhetsutveckling För en allmän föreningsutveckling leder ju till att man måste eller i det ingår att då måste man också inse att ska vi förbättra verksamheten så måste vi engagera oss i till exempel det som vi pratat om, det som är huvudtemat; hur förenklar vi både för oss själva, framförallt för oss själva men också framförallt för våra medlemmar och dom som på olika sätt kommer i kontakt med oss när det gäller ekonomi och andra såna saker. Föreningsrepresentant 15

16 Flertalet respondenter lyfter fram att de är helt beroende av ideella krafter såväl som de intäkter som genereras från försäljning. Samtidigt är det väldigt få av respondenterna som ser på betaltjänster ur ett verksamhetsutvecklingsperspektiv; det vill säga hur betallösningar skulle kunna bidra till både förenklat arbete för de ideella krafterna samt ökade intäkter (illustrerat i ovanstående citat). Endast den handfull föreningar i denna studie som anammat kortbetalning betonar att deras intäkter ökat (trots kostnaderna förknippade med själva kortlösningen) samtidigt som det underlättat administrationen för kassören i och med förenklad bokföring. De allra flesta föreningarna i denna studie tenderar att fokusera på kontanthanteringen och den problematik som är förknippad med detta. Detta istället för att reflektera kring huruvida föreningen skulle kunna generera fler intäkter med nya betalningslösningar såväl som förenklat arbete för de ideella krafterna. Generellt verkar man inom föreningarna inte fört någon vidare diskussion huruvida man potentiellt går miste om intäkter på grund av att man enbart erbjuder kontantbetalning. Under intervjuerna framkommer dock att det råder delade meningar huruvida så skulle kunna vara fallet. Några berättar om tillfällen då de gått miste om försäljning för att de inte erbjuder kortbetalning och betonar att de tror att sådana scenarior kommer bli vanligare i framtiden. Flera refererar också till sig själva och alla gånger som man själv stått på föreningsevenemang utan kontanter i fickan och därför inte kunnat handla. Andra är av den åsikten att folk är bekanta med att man måste ha kontanter med sig när man går på olika föreningsevenemang såsom loppisar, fotbollsmatcher och så vidare, varför man inte tror att man går miste om intäkter. Ett fåtal menar också att de kan lösa situationen med betalning i efterhand om kunden inte har kontanter med sig, något som dock bygger på att de känner personen i fråga. Det är också få som har reflekterat kring möjligheten att marginellt höja priset på produkten för att kunna täcka in transaktionsavgiften förknippad med kortbetalning. Endast en respondent lyfter fram detta som en möjlighet men detta är en fråga som borde lyftas inom ramen för verksamhetsutveckling. å andra sidan får man väl lägga på några kronor istället då på priset, och jag tror ändå om du står och köper din kaffe därute om den kostar tio eller femton det tror jag inte man bryr sig. Jag tror att det är ett otroligt större hinder för att du inte har kontanter, jag menar vet inte hur många gånger jag har gått och rotat efter parkeringspengar ute i bilen för att barnen vill ha nån bulle eller nåt sånt där och det är ju så man får göra, och finns det inte, ja då finns det inga pengar. (Skåneidrotten) Slutsats Resultaten visar entydigt att föreningar generellt inte är nöjda med nuvarande betalningslösningar. Problemen upplevs som störst när det gäller kontanthantering eftersom föreningarna generellt inte ser något möjligt alternativ till kontanter som betalningsform. Anledningen till att elektroniska betaltjänster inte används i högre utsträckning verkar bero på att de elektroniska lösningar som finns inte möter behovet, att det råder brist på kunskap och utbildning kring dessa, att det finns ett djupt rotat beteende att använda kontanter som enda betalningsmöjlighet samt en brist på dialog mellan föreningsliv och banker kring dessa frågor. I viss mån verkar det upplevda problemet med kontanthantering även vara en generationsfråga. Det är tydligt att föreningars sätt att lösa sina betalningar är sårbart. Många förlitar sig på att deras bank fortsätter tillhandahålla kontanthantering, andra att det finns fungerande bankomater i deras närhet eller att handeln kan tillhandahålla deras 16

17 besökare/medlemmar med kontanter. Många vars bank i nuläget tillhandahåller kontanthantering upplever inte att man har några behov att se över sin förenings möjlighet att ta betalt och är inte benägen att se över frågan så länge så är fallet. Flertalet menar att om deras bank slutar med kontanthantering är lösningen att byta bank. Detta är en relativt sårbar lösning då fler och fler banker väljer att skära ner på sin kontanthantering. Lösningen att erbjuda inbetalningskort till besökare som inte har kontanter är också sårbart då det bygger på att den som tar betalt känner personen i fråga. I mångt och mycket förlitar föreningarna sig också på att folk kommer ha kontanter i plånboken, trots att de många gånger själva inte ens har det. Förmodligen leder detta till att föreningen går miste om intäkter; framförallt från besökare som inte planerat för besöket men även från de som inte haft några kontanter hemma att ta med. En ytterligare aspekt som visar på sårbarheten är att många föreningar verkar vara beroende av en stark relation till sin bankperson och de speciallösningar kring kontanthantering som tagits fram. En lösning som kan upphöra tvärt om bankpersonen slutar eller byter tjänst internt. Sammanfattningsvis indikerar resultaten att det finns ett stort behov hos föreningar att hitta sätt att ta betalt på utöver kontanter. De upplevda behoven av kontanthantering måste dock tolkas som önskemål utifrån rådande verklighet snarare än som en lösning som kan fylla det behov som föreningarna ger uttryck för. Därför behöver frågan om föreningars möjlighet att ta betalt lyftas i ett verksamhetsutvecklingsperspektiv och inte som en isolerad fråga. Föreningslivet skulle med hög sannolikhet gynnas av att erbjuda fler betallösningar än kontantbetalning; både i form av ökade intäkter och förenklad administration. Att vissa föreningar överväger att sluta med sina evenemang eller kyrkan med sin kollekt för att de inte hittar tillfredsställande sätt att ta betalt på visar på vikten av att denna fråga uppmärksammas. Eftersom det upplevda behovet av kontanthantering inom föreningslivet också i viss mån bygger på en djupt rotad vana är det viktigt att tänka på att det inte räcker med att informera om nya tekniska lösningar. En förutsättning för att förändra ett beteende är dialog och just bristen på dialog mellan föreningsliv och bank skulle kunna vara en förklaring till varför många föreningar varit relativt ovilliga att ändra kontantbeteendet. Dialog kräver mer än envägskommunikation och därför finns behovet av att hitta ett neutralt forum för banken och föreningslivet. Ett sådant forum skulle förhoppningsvis kunna möjliggöra för föreningslivet att lyfta sina behov samtidigt som bankerna får en chans att se hur de skulle kunna tillgodose dessa. Fokus måste här ligga på hur man tillsammans kan hitta alternativa lösningar bortom kontanterna. Här blir det också viktigt att fundera på vilket sätt banken kan ta sitt samhällsansvar. Många respondenter lyfter upp vikten av att banken ska ta sitt samhällsansvar genom att erbjuda kostnadsfri kontanthantering för föreningar. Frågan bör istället handla om huruvida detta samhällsansvar kan uttryckas på andra sätt för att stötta föreningars sätt att ta betalt. 17

18 Småföretagare i Skåne Resultaten i denna del bygger på intervjuer med näringslivsutvecklare, turismansvariga, företagarföreningar och ett urval småföretagare. Betaltjänster bland småföretagare När det gäller småföretagare indikerar resultaten att det finns en hel del småföretagare, framförallt inom besöks/turistnäringen på landsbygden, som enbart accepterar kontantbetalning. Detta blir problematiskt då det på landsbygden inte alltid finns möjlighet att ta ut kontanter i närheten av attraktionen vilket kan påverka lönsamheten. För småföretagare handlar problematiken med betaltjänster framförallt om fyra aspekter; Kontanthanteringen Säkerhetsrisken Elektroniska betaltjänster möter inte behovet Brist på kunskap Brist på dialog med bankerna Kontanthanteringen Det fungerar så länge som vår partner accepterar det och det är tyvärr tror jag är en fråga om när, men som det ser ut idag så går det att hantera för vi har bra förhållande till dom. Med partner menar du banken? Ja. Småföretagare Framförallt verkar problemet med kontanthantering bestå av att bankerna slutat ta emot kontanter, att bankerna anses ta ut höga avgifter både för kontanthantering och kortlösningar samt att kontanterna måste beställa i förväg. Detta anses leda till problem med att hantera dagskassa och få tillgång till växel. Hur stor problematiken upplevs verkar dock vara avhängigt på vart man som företagare är lokaliserad eller vilka relationer man lyckats skapa med sin bankperson. Befinner man sig i närheten av en bank som hanterar kontanter till en låg kostnad eller har en bra relation med sin bankperson (vilket kan innebära att man fått en individuell lösning) verkar problematiken inte upplevas som så stor. Det verkar som att företagare i viss mån hjälps åt både när det gäller växelkassor och för att hantera betalningar. Exempelvis nämner någon att det på marknader förekommer att aktörer samverkar genom att de som har kortläsare erbjuder besökare möjligheten att ta ut kontanter hos dem för att kunden sen ska kunna handla även hos dem som inte erbjuder kortbetalning. En handlare lyfter dock fram att de upplever det som problematiskt att de i viss mån får agera växlingsbank gentemot exempelvis föreningar. Ett annat problem som lyfts är när kunder vill ta ut väldigt stora summor kontanter och handeln inte har möjlighet till detta. Man betonar att ur deras synvinkel skulle det vara gynnsamt att slippa kontanterna, något som dock inte anses möjligt då behovet av kontantuttag fortfarande finns hos kunderna. Det verkar också hos vissa målgrupper finnas ett behov av att kunna se sitt saldo och detta skapar irritation och problem i kassorna. Uttagsautomat nämns som en lösning på ovannämnda problematik men som dock inte fungerar för alla handlare på grund av att det krävs ett visst antal uttag per dygn och tillräckligt med kontanter för att sätta in i bankomaten. Att kunna se 18

19 sitt saldo är heller inte möjlighet i alla uttagsautomater, varför bankomat inte löser all problematik. Ur en brottsförebyggande aspekt anses det bästa dock vara när kassapersonalen har hand om kontanthanteringen varför det anses problematiskt när livsmedelsbutiker sätter upp egna bankomater. Även om det betraktas som bättre med en bankomat inne i butiken än ute på gatan återstår risken att bli förföljd, få kortet snott eller att någon ser koderna. För att det ska vara säkert kräver detta att personalen kan studera vad som händer kring bankomaten, vilket de av förklarliga skäl inte har möjlighet till. Vidare anser man som handlare att ersättningarna för att hantera vissa betaltjänster och andra servicelösningar inte alltid är i paritet med arbetsinsatsen. Detta innebär att det inte alltid lönar sig att tillhandahålla dessa tjänster men att den främsta anledningen till att ändå göra det är för att tillfredsställa byborna. Även om vissa betonar att de gärna skulle vilja bli kontantfria är det oklart om företagarna skulle vilja bli helt kontantfria. Flera lyfter upp att samtidigt som det skulle vara skönt att bli av med kontanterna och hanteringen runt dessa så är det väldigt dyrt med kortavgifterna, varför man fortfarande gärna har viss kontanthantering kvar. Det framkommer också att vissa småföretag använder kontanterna för att betala nya inköp vilket gör att de slipper betala insättningsavgift hos banken för att bli av med dem. En annan intressant aspekt som framkommer framförallt från restaurangbranschen är att det inte skulle vara helt fördelaktigt att enbart ha kortbetalning, vilket illustreras i följande citat; I en framtid hade det kanske varit skönt egentligen men man märker ändå att det finns en viss ovana bland vissa människor att betala med kort. Man får stå och förklara kortterminalen varje gång, eller inte varje gång men för vissa personer. Och även en sak som är rätt så viktig i restaurangbranschen är ju dricksandet, det dricksas oftast mer när det är kontanter, folk hoppar ofta över det när de är kort. Men det känns som att det kommer mer att folk börjar förstå men man vill ju inte heller säga till gästen att Du kan slå in dricks om du vill utan man får ju förklara det på ett finare sätt att Du kan slå in det beloppet du vill betala och det är inte alla som greppar att ah ok då man kan lägga på dricks där. Men det känns som att ändå fler och fler börjar förstå det. Så därför skulle jag kanske inte säga att i dagsläget vill vi gå över helt till kort men när folk får in det tänket på kortbetalningen också. Småföretagare Säkerhetsrisken Vi är ju rånrisken idag, alltså affärerna är ju dom där dom kan hitta lite pengar fortfarande. Och vi har ju blivit rånade, både med pistol och kniv. Alltså det är ju mycket mer oroligt än nånting annat för att då tänker man på så att ingen blir skadad. Så det är ett jätteproblem. Småföretagare För småföretagare verkar säkerhetsrisken när det gäller kontanthanteringen vara ett genomgående dilemma. Generellt verkar man som företagare vilja försöka undvika kontanthantering men när banken antingen slutat med kontanthantering eller lägger på höga insättningskostnader väljer flera småföretagare att avvakta med att lämna in tills man har en relativt hög summa. Kontanterna förvaras då gömda hemma alternativt i kassaskåp (antingen hemma eller i verksamhetslokalen) och det betonas att om detta blir allmänt känt innebär det en ökad rånrisk. Framförallt är det butiksinnehavare som anses ha den mest utsatta situationen då de många gånger hanterar relativt stora 19

20 summor kontanter. För företagare på ön Ven har problemet blivit allra tydligast. Samtliga banker i Landskrona förutom Handelsbanken har slutat med kontanthantering och Handelsbanken hanterar inte kontanter för nya företagskunder. De flesta av Vens företagare är dock inte tidigare kunder hos Handelsbanken på grund av att Föreningsbanken fanns på ön tidigare. Därför måste de istället ta sig till Helsingborg för att bli av med sin dagskassa, vilket upplevs som problematiskt eftersom det innebär en stor säkerhetsrisk för den som åker samtidigt som det tar mycket arbetstid i anspråk. Elektroniska betaltjänster möter inte behovet Det är enklare med kontanter för i kiosker och lite såna grejor för det kan vara väldigt lite med kort, det ska ju gå snabbare men det gör det ju aldrig för man måste ju ändå trycka ner kort och slå sin kod jämfört med att man lämnar fram en tjuga och det är jämt. Företagsrepresentant Som nämnt ovan verkar det framförallt vara småföretagare som verkar inom turisteller besöksnäringen som anser sig ha ett behov av kontanterna och där det fortfarande finns ett flertal som inte erbjuder andra betalningsmöjligheter. Anledningen verkar vara att de elektroniska betaltjänster som finns i dagsläget inte möter det befintliga behovet som småföretagare anser sig ha. Liksom bland föreningarna nämns här samma tre problem; för höga avgifter på elektroniska betaltjänster, för långsamma betalningslösningar samt otillgänglig teknik. Avgifter Avgifterna för att hantera dagskassan såväl som avgifterna för att ha kortterminaler är det som framförallt lyfts fram som problematiskt för många småföretagare. Vissa menar att det för många småföretagare är för dyrt med lösningar såsom babsterminaler och att serviceboxar också är för dyra för att ha råd med. Framförallt kan dessa kostnader vara problematiska i ett företags uppbyggnadsskede där man ofta lever på marginalen. Någon nämner en företagare som fick betala tre tusen kronor för att sätta in sin dagskassa och få ut växelkassa på enbart tre veckor vilket upplevs som alldeles för dyrt. Det lyfts också fram att många småföretagare inom besöksnäringen många gånger har belopp på under hundra kronor och att kortlösningar då inte känns aktuellt på grund av kostnaderna som är förknippade med dessa. Långsamma lösningar och otillgänglig teknik För många av småföretagare inom turist- och besöksnäringen är det av avgörande vikt att betalningslösningen är så pass snabb att den inte orsakar onödig köbildning. Alternativet till kontantbetalning måste vara en snabb, enkel och tillgänglig lösning och framförallt måste det vara en säker anslutning. Transaktionerna får inte avbrytas eftersom sådan problematik kan påverka företagaren negativt. Infrastrukturen såsom bredband lyfts dock upp som en utmaning av flera och anses vara något som begränsar småföretagares möjligheter att anamma elektroniska betallösningar. Exempelvis på Ven måste företagare använda sig av babsterminaler och har inga möjligheter att använda alternativ såsom izettle eller swish på grund av för få mobilmaster. På andra håll i Skåne är det den dåliga bredbandsuppslutningen som orsakar problem för företagare. För vissa har det lett till problem med faktureringsprogram som inte fungerar helt ut eller att man inte kan plocka hem betalkanaler på grund av för liten kraft i nätet, en tjänst som vissa företagare behöver åtkomst till. I vissa fall innebär det också att babsterminaler inte fungerar, något som skapar problem för de företagare som vill 20