DET ÅRLIGA PROGRAMMET FÖR ÅTERVÄNDANDEFONDEN 2008

Transkript

1 DET ÅRLIGA PROGRAMMET FÖR ÅTERVÄNDANDEFONDEN 2008 MEDLESSTAT: Finland FOND: Återvändandefonden ANSVARIG MYNDIGHET: Inrikesministeriet, enheten för internationella frågor ÅR SOM AVSES: 2008 ÅTGÄRDER FÖR GENOMFÖRANDE AV PRIORITERINGARNA SOM SKA STÖDJAS GENOM PROGRAMMET 3.1 Åtgärder för att genomföra PRIORITERING 1: Stöd till utarbetande av en strategi för medlemsländernas hantering av återvändande I prioritering 1 får följande åtgärder medfinansiering genom det årliga programmet 2008 för återvändandefonden: Det kommer att läggas upp planer och program för återvändande, särskilt för de viktigaste grupperna av återvändande. Målet med planerna är att förbättra situationen för i synnerhet sårbara återvändande. Planerna och programmen läggs upp i ett multidisciplinärt samarbete, där finländska myndigheter, nationella och internationella frivilligorganisationer och övriga lokala aktörer medverkar, till exempel utbildningsmyndigheter och grupper av återvändande. Hantering, utvärdering och undersökning av frivilligt eller påtvingat återvändande (inbegripet handläggning av försvunna personer och personer tagna i förvar). Åtgärderna inbegriper återvändande både på frivillig väg och påtvingat och tonvikten läggs på frivilligt återvändande bland vissa grupper. ÅTGÄRD 1: Att upprätta planer och program för återvändande Det primära långsiktiga målet är att lägga upp ett ramprogram med en gemensam mekanism för att hjälpa och vägleda dem som återvänder frivilligt och för att öka samarbetet mellan aktörerna. För att målet ska kunna nås krävs det att hanteringen av återvändande, både på frivillig väg och påtvingat, undersöks närmare. Den insamlade informationen måste dessutom utvärderas och analyseras. För mycket viktiga grupper av återvändande kommer det att tas fram planer och program och det primära målet är att hjälpa sårbara återvändande. De främsta länderna dit personer återvänder är bland annat Afghanistan och Kosovo. Sårbara återvändande är kvinnor, ensamföräldrar, äldre, barn och offer för tortyr. I det här stadiet är målet med planerna och programmen att samla in information, nå målgrupperna, ge dem information och stärka deras egenmakt. Återvändandeprogrammen kan genomföras senare under programperioden som ett led i prioritering 3 och tillsammans med frivilligorganisationer och andra parter, till exempel de berörda grupperna av återvändande. Det slutliga målet är att bygga upp nätverk för internationella och lokala aktörer för att stödja återvändande, till exempel

2 i frågor som gäller bostad, utbildning, att söka arbete, företagsamhet och vårdnad. Återvändande kan också få ekonomiskt bidrag (bland annat mikrolån) för att starta småföretag. 2. Förväntade stödmottagare Nationella behöriga myndigheter, till exempel Migrationsverket, flyktingförläggningar och andra aktörer, bland annat nationella och internationella frivilligorganisationer. Det kommer att skapas en gemensam ram för styrning och bistånd. Vi lär oss att bättre ta till oss och förstå utmaningarna och problemen med den nuvarande återvändandemekanismen. I samråd med samarbetspartnerna kommer det att sammanställas en återvändandeplan för de två viktigaste geografiska områdena. De behöriga myndigheterna, frivilligorganisationerna och grupper av återvändande ska engageras bättre i verksamheten. Samarbetet mellan myndigheterna förbättras. Planer för de mest sårbara återvändande upprättas. Målgrupperna får större egenmakt. Antalet deltagare är lika med antalet företrädare för de målgrupper som deltar i projekten det första året. Ingen förväntas återvända det första året och de kvantifierbara målen läggs upp först för de kommande åren. Återvändandeplaner för utsatta grupper (antal och typ). Hur många undersökningar som har publicerats. Hur många utvärderingar som har gjorts.

3 5. Komplementaritet med liknande åtgärder som finansieras genom andra EUinstrument, 3.2 Åtgärder för att genomföra PRIORITERING 2: Stöd till samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller hanteringen av återvändande I prioritering 2 får följande åtgärder medfinansiering genom det årliga programmet 2008 för återvändandefonden: Tillsammans med de berörda medlemsstaterna kommer det att genomföras utbildning, seminarier, expertutbyte och studiebesök av olika slag. I dagsläget är ambitionen att finna och jämföra goda metoder för att förbättra samarbetet (till exempel gemensamma flygresor för återvändande och annan hantering av påtvingat återvändande). Dessutom ska läget i de viktigaste berörda länderna studeras tillsammans med företrädare för berörda EU-stater. ÅTGÄRD 2: Samarbete mellan olika aktörer och medlemsstater Målet är att genomföra multidisciplinära åtgärder mellan medlemsstaterna (till exempel utbildning, seminarier, expertutbyte och besök). I dagsläget är ambitionen att finna och jämföra goda metoder för att förbättra samarbetet (till exempel gemensamma flygresor för återvändande och annan hantering av påtvingat återvändande). Finland kan stärka sina nuvarande mekanismer genom att etablera samarbete och fortsätta samarbeta i synnerhet med de medlemsstater som har liknande prioriteringar för hanteringen av återvändande (bland annat de övriga nordiska länderna och Tyskland). Nationella behöriga myndigheter, till exempel Migrationsverket, flyktingförläggningar och andra aktörer, bland annat nationella och internationella frivilligorganisationer.

4 Mer samarbete etableras. Det kommer att ordnas utbildning, seminarier, expertutbyte och besök. Närverk byggs upp. Hur många multidisciplinära program det finns som koncentrerar sig på gemensamma återvändanden och på att utveckla påtvingade återvändandemekanismer som genomförs tillsammans med andra medlemsstater. Hur många företrädare för nationella myndigheter som har deltagit i utbildning, seminarier, expertutbyte och besök. Hur många kurser, seminarier, expertutbyten och besök som har ordnats. Hur många samordnade återvändandeplaner det finns och av vilken typ. Hur många nätverk och mekanismer det finns som stöder samarbetet mellan medlemsstater och av vilken typ de är. Hur många utvärderingar som har gjorts. 5. Komplementaritet med liknande åtgärder som finansieras genom andra EUinstrument, ÅTGÄRD 3: Deltagande i EU-resor för att samla in information Målet är att genomföra gemensamma resor för EU-staterna till de viktigaste berörda länderna för att samla in information om återvändandefrågor. Tonvikten ligger på

5 länder som är viktiga för Finland i frågor som gäller återvändande samarbete med de viktigaste frivilligorganisationerna och deras deltagande i resorna samarbete med de nordiska länder som är EU-stater och andra liknande stater med likartade principer för återvändande som Finland stöd till insamling av information och de övriga prioriterade områdena i det årliga programmet. Nationella behöriga myndigheter, till exempel Migrationsverket, polisen, flyktingförläggningar och frivilligorganisationer som är engagerade i återvändandeprogrammen. Det ordnas studiebesök. Företrädare för frivilligorganisationerna deltar i besöken. Samarbetet med andra medlemsstater utvidgas. Reserapporter ges ut och översätts till nödvändiga språk. Det införs nya arbetsmetoder och tillvägagångssätt och startas nya partnerskap. Hur många myndigheter som har deltagit i studiebesöken. Hur många frivilligorganisationer som har deltagit i studiebesöken. Hur många rapporter som har sammanställts. Hur många rekommendationer som har upprättats.

6 5. Komplementaritet med liknande åtgärder som finansieras genom andra EUinstrument, 3.3 Åtgärder för att genomföra PRIORITERING 3: Stöd till särskilda nyskapande (inter)nationella redskap för hanteringen av återvändande I prioritering 3 får följande åtgärder medfinansiering genom det årliga programmet 2008 för återvändandefonden: Åtgärder för att tillgodose särskilda behov hos och garantera säkerheten (inbegripet riskbedömning) för kvinnor, ensamföräldrar, personer med funktionsnedsättning, sexuella minoriteter, äldre, barn, offer för tortyr och människohandel och personer med tillfälligt skydd. Också frågor som gäller boende, hälso- och sjukvård, medicinering och försörjning måste beaktas. Dessutom måste man se till vilka konsekvenser åtgärderna har i de berörda länderna i ett större perspektiv, på resursanvändningen i nationella och internationella organisationer och exempelvis för utvecklingssamarbetets roll i återanpassningen och uppföljningen. Uppföljning görs i ett generellt perspektiv av återanpassningen tillsammans med frivilligorganisationerna. Inom ramen för denna mekanism kan man också förmedla information om Finland till invånarna i de länder som kan tänkas fundera på att flytta till Finland och information om respektive länder till personer som vistas i Finland. En EU-mekanism planeras där nationella experter kan anlitas och resor ordnas för dem till de länder dit personerna återvänder. Det måste finnas adekvata resurser för uppföljning också när det inte finns så många återvändande personer eller fall som kräver uppföljning. Databaser ska tas fram och informationsförsörjningen och länderinformationen bli bättre. Tonvikten läggs på dem som återvänder frivilligt. ÅTGÄRD 4: Hjälp till sårbara återvändande Målet är att tillgodose de särskilda behoven hos kvinnor, ensamföräldrar, personer med funktionsnedsättning, sexuella minoriteter, äldre, barn, offer för tortyr och människohandel och personer med tillfälligt skydd och garantera deras säkerhet (inbegripet riskbedömning) innan de återvänder. Det kommer att tas fram rådgivning och informationstjänst för att stödja och vägleda potentiella återvändande som är i en sårbar situation. Boende, hälso- och sjukvård, medicinering och försörjning är också frågor som måste beaktas. Dessutom måste man se till vilka konsekvenser åtgärderna har i de

7 berörda länderna i ett större perspektiv, på resursanvändningen i nationella och internationella organisationer och exempelvis för utvecklingssamarbetets roll i återanpassningen och uppföljningen. Nationella behöriga myndigheter, till exempel Migrationsverket, flyktingförläggningar och frivilligorganisationer som är engagerade i återvändandeprogrammen. Riskerna bedöms innan personer återvänder. Det kommer att tas fram rådgivning och informationstjänst för att stödja och vägleda potentiella återvändande som kan är i en sårbar situation. Fokus sätts på frågor som gäller boende, hälso- och sjukvård, medicinering och försörjning. Det utreds vilka konsekvenser åtgärderna har i ett vidare perspektiv i de berörda länderna. Det ska ges mer information om frivilligt återvändande och återanpassning. Hur många riskbedömningar som har gjorts. Hur många personer som har fått information och rådgivning. Hur många rapporter som har publicerats och av vilken typ. Hur många sårbara återvändande som har deltagit. Hur många modeller det har upprättas för att hjälpa sårbara återvändande och av vilken typ.

8 5. Komplementaritet med liknande åtgärder som finansieras genom andra EUinstrument, ÅTGÄRD 5: En länderdatabas Målet är att uppmuntra till att utveckla hanteringen av återvändande och för detta ändamål ska det byggas upp en databas om länderna med ett delregister över frivilligt och påtvingat återvändande. Det ska kunna användas av myndigheter som ordnar frivilliga och påtvingade återvändanden, frivilligorganisationer och andra parter, till exempel återvändande personer. Tack vare databasen ska myndigheter och återvändande personer kunna identifiera de länder dit det på hållbara grunder är realistiskt och möjligt att återvända. Den ska också ge information om behoven i länderna, bland annat inom vilka branscher det behövs kvalificerad arbetskraft och företagare. Information om återresa plus planering och genomförande av följande åtgärder: bidrag till återanpassning, uppföljning och samarbete med tredjeländer i frågor som gäller återvändande. De närmaste åren kan verksamheten utvecklas med hjälp av kontraktsbaserat samarbete, bistånd och uppföljning. Nationella behöriga myndigheter, till exempel Migrationsverket, frivilligorganisationer (också invandrarorganisationer), internationella frivilligorganisationer, flyktingförläggningar och polisen. Åtgärden genomförs med hänsyn till prioritering 1. Mer information om frivilligt återvändande och återanpassning.

9 Hur mycket information det går att få ur databasen och vilken typ. Antalet databasanvändare. 5. Komplementaritet med liknande åtgärder som finansieras genom andra EUinstrument, 3.4 Åtgärder för att genomföra PRIORITERING 4: Stöd till gemenskapens standarder och bästa metoder för hanteringen av återvändande I prioritering 4 får följande åtgärder medfinansiering genom det årliga programmet 2008 för återvändandefonden: En samarbetsstruktur skapas mellan myndigheterna (inbegripet mottagande myndigheter, beslutsfattare och kommuner) och frivilligorganisationerna. Den ska täcka in informationsförsörjning, informationsutbyte, utbildning, seminarier och utvecklingsprogram och sammanföra olika förvaltningar. Åtgärder sätts in för att förbättra databaserna, informationsförsörjningen och den landspecifika informationstjänsten. Fokus ska sättas på att förbättra informationssystemen och deras användbarhet, bland annat genom utbildning. Dessutom ska statistiken om frivilligt och påtvingat återvändande bli bättre. Jämförelser av de bästa metoderna för återvändande och hantering av processen tillsammans med andra medlemsstater (besök, seminarier, analyser, rapporter). ÅTGÄRD 6: Bättre statistik över frivilligt och påtvingat återvändande

10 Statistikmetoderna ska förbättras för uppföljningen av frivilligt och påtvingat återvändande. Det ska finnas ett rapporteringsalternativ för elektronisk behandling av migrationsärenden för att det ska gå att upprätta statistik och kostnadsrapporter över frivilligt och påtvingat återvändande. Det behövs statistik för att Finland ska kunna vidareutveckla sin mekanism för hantering av återvändande. Bättre statistiska metoder medger också bevakning av statistik- och kostnadsinformation om frivilligt och påtvingat återvändande. I den första fasen (2008 och 2009) byggs ett statistiskt system upp och i den andra fasen skapas det en samarbetsstruktur mellan myndigheterna och frivilligorganisationerna med hjälp av den insamlade och analyserade informationen. I den andra fasen inhämtas och utbyts också information. Vidare ordnas det kurser och seminarier och läggs upp utvecklingsprogram för att sammanföra förvaltningarna. Nationella behöriga myndigheter, till exempel Migrationsverket och polisen. Det ska tas fram indikatorer för uppföljning och bedömning av frivilligt och påtvingat återvändande. Det sammanställs statistik och kostnadsrapporter om frivilligt och påtvingat återvändande. 5. Komplementaritet med liknande åtgärder som finansieras genom andra EUinstrument,

11 ÅTGÄRD 7: Utbildning för behöriga myndigheter Multidisciplinära kurser och seminarier kommer att ordnas för förvaltnings- och justitiemyndigheter, regionala myndigheter och andra berörda. Bland annat följande teman behandlas: internationella standarder för de mänskliga rättigheterna EU-lagstiftning om återvändande återvändandedirektivet bästa metoder i andra medlemsstater kulturella skillnader. Som ett led i åtgärden kan man för polismyndigheterna ordna workshops eller seminarier i samråd med FRONTEX. Temat kan vara god europeisk praxis i frivilligt återvändande, återvändande med ledsagare och påtvingat återvändande. Nationella behöriga myndigheter, till exempel Migrationsverket och polisen, flyktingmottagningar och frivilligorganisationer. Det ordnas kurser och seminarier för myndigheterna. Nya arbetsmetoder och partnerskap tas fram. Formerna för samarbete mellan de behöriga myndigheterna blir lättare att identifiera. Samarbetet förbättras och det blir lättare att se utvecklingsmöjligheterna. Hur många kurser och seminarier det har arrangerats. Hur många myndigheter som har deltagit. Hur många rapporter som har getts ut.

12 5. Komplementaritet med liknande åtgärder som finansieras genom andra EUinstrument, ÅTGÄRD 8: Jämförelse mellan bästa metoder för återvändande Jämförelser av de bästa metoderna för återvändande och hantering av processen med läget i andra medlemsstater (besök, seminarier, analyser, rapporter). Tonvikten ligger på hur tredjeländer tar emot sina medborgare arrangemang för återresa per flyg skillnader i praxis i transitområden, inbegripet bistånd från myndigheterna i transitländer analys av avtalen om återtagande mellan EU och tredjeländer; fokus sätts på återtagandeavtalen mellan EU och Ryssland. Nationella behöriga myndigheter, till exempel Migrationsverket, polisen och migrationsavdelningen vid inrikesministeriet. Exempel på bästa metoder samlas in och analyseras och tillämpas sedan på finländska förhållanden.

13 Hur många exempel på bästa metoder som har samlats in och anpassats till finländska förhållanden. Deltagarantalet. Jämförelse av mekanismerna för återvändande tillför de nationella åtgärderna ett mervärde. 5. Komplementaritet med liknande åtgärder som finansieras genom andra EUinstrument,