FLERÅRIGT PROGRAM

Transkript

1 FLERÅRIGT PROGRAM MEDLEMSSTAT: Finland FOND: Återvändandefonden ANSVARIG MYNDIGHET: Inrikesministeriet, Enheten för internationella ärenden PERIOD: PROGRAMMETS OPERATIVA MÅL Samarbete med konsulära myndigheter och invandringsmyndigheter i tredje länder Ett effektivare samarbete med konsulära myndigheter och invandringsmyndigheter i tredje länder (bland de viktigaste målländerna är Afghanistan, Kosovo, Nigeria, Bangladesh, Iran, Kina, Turkiet, Vitryssland och Thailand) förbättrar dokumenthanteringen och researrangemangen och minskar därigenom hindren för återvändande och gör återvändandet säkrare. Frivilliga bilaterala eller trilaterala återvändandeavtal och etablerandet av procedurer i anslutning till dem och samarbete med de viktigaste stater dit återvändanden sker från Finland gör det lättare att organisera återvändandena och återanpassningen. Finland överväger konsulärt samarbete och invandringssamarbete med 2 4 tredje länder; minst ett av de avtal som ingås med dem fokuserar på frivilligt återvändande. Åtgärder och metoder som är tillämpliga på frivilligt och påtvingat återvändande Samarbets- och informationssystem ska utvecklas på nationell och internationell nivå. De nationella myndigheternas verksamhet ska ses som en övergripande helhet som syftar till en smidig invandringspolitik där ett delområde utgörs av frivilligt återvändande. Officiella rutiner ska organiseras så att de tydligt lyfter fram alla flaskhalsar i processerna och åtgärder kan vidtas för att eliminera dem. Ett exempel på detta är hanteringen av fall där personer försvinner under asylprocessen. Utvärdering av verksamheten och forskning är av allra största betydelse i inriktningen av utvecklingsåtgärder, och utvecklingen av effektiva planer och program för återvändande, vid behov riktade mot specifika målgrupper, gör frivilliga återvändanden mera lockande och effektivare. Myndigheterna måste också ha tillgång till en enhetlig databas som möjliggör en snabb överblick över varje situation och anger vem som handlägger ärendet. Myndigheterna ska till sitt förfogande ha olika medel att hantera återvändanden effektivt och ekonomiskt. Alternativa sätt att genomföra påtvingade återvändanden och möjligheter till samarbete i fråga om detta bör undersökas både mellan de olika förvaltningsområdena i Finland och med myndigheter i andra medlemsländer. Detta ger beredskap för ändringar i verkställighetsförutsättningarna och verkställighetsförhållandena. Förändringar i den rådande situationen kan även leda till att kostnaderna för att ta en person i förvar måste omprövas. Tillämpningen av frivilligt återvändande bör utvidgas främst när det gäller researrangemang och ekonomiskt stöd genom att inhämtandet av information, informationen till målsamhällena och samarbetet med målsamhällena stärks. Genom att skapa en bättre struktur för flerpartssamarbete mellan myndigheterna (inbegripet mottagande myndigheter, beslutsfattare och kommuner) och icke-statliga organisationer förbättras effektiviteten och tillförlitligheten i återvändandeåtgärderna. När det gäller påtvingade återvändanden sätts fokus på kostnadseffektiviteten i beledsagat

2 återvändande trots att både antalet återvändandeländer och antalet återvändande kan komma att öka. När det gäller frivilliga återvändanden går Finland in för att genomföra minst 50 förberedda, organiserade och övervakade återvändanden per år. Återanpassning och hållbart återvändande Återanpassningen kan stödjas ekonomiskt, dock med beaktande av att stödet kan komma att missbrukas. Det ekonomiska stödet kan fokusera på personer som återvänder frivilligt, framför allt kvinnor och sådana som inte har ett stödnätverk i återvändandelandet. Utbildning, företagande och yrkesrådgivning kan stödjas inte bara ekonomiskt utan också genom handledning och planering i Finland och genom ett stödnätverk som sträcker sig till återvändandelandet. I stödnätverket kan ingå läroanstalter, penninginstitut, arbetsgivare, icke-statliga organisationer och affärsorganisationer. Hänsyn ska tas till de särskilda behoven hos kvinnor, ensamförsörjare, åldringar, barn, tortyroffer, offer för människohandel och tillfälligt skyddade, och deras säkerhet, inbegripet riskbedömning, ska ses till. Också frågor som gäller boende, sjuk- och hälsovård, medicinering och utkomstskydd ska vägas in. En omfattande modell som beaktar allt detta bidrar även till att ge åtgärderna större inverkan på det omgivande samhället. En allmän uppföljning av återanpassningen kan bäst organiseras i samarbete med icke-statliga organisationer. Uppföljningen säkerställer att de återvändande behandlas rättvist i sina hemländer, att möjligheter till återanpassning erbjuds och att eventuellt utbetalade återanpassningsstöd används på lämpligt sätt. Systemet bidrar till att förmedla information om förhållandena i Finland till sådana invånare i mållandet som eventuellt överväger att flytta till Finland och information om förhållandena i mållandet till invånare i Finland. Ökad beredskap för behöriga förvaltningsmyndigheter och rättsliga myndigheter För att kunna utveckla myndigheternas åtgärder gällande frivilliga och påtvingade återvändanden och påverka behandlingstiderna krävs det tillräckligt specialiserade tväradministrativa åtgärder. De till buds stående medlen omfattar bl.a. samarbete inom informationsanskaffning, informationsutbyte och utbildning. Det är viktigt att vid behov gemensamt organisera utbildning, seminarier och utvecklingsprogram för de olika myndigheterna så att de olika förvaltningsområdena förs samman. Att förbättra informationssystemen och fokusera på deras användbarhet t.ex. genom utbildning är av största vikt. En förbindelse mellan databasen för polisärenden och det nya datasystemet för utlänningsärenden (UMA) ska upprättas så att polisens åtgärder i fråga om utländska medborgare omedelbart syns i datasystemet för utlänningsärenden och att vissa uppgifter automatiskt överförs från datasystemet för polisärenden till datasystemet för utlänningsärenden och därigenom underlättar registreringen av uppgifter om utländska medborgare. Datasystemet för polisärenden innehåller uppgifter om alla ärenden som polisen behandlar. Utöver polisen har också gränsbevakningen och tullen tillgång till systemet. Datasystemet för utlänningsärenden UMA är ett elektroniskt ärendehanteringssystem som immigrationsverket för närvarande utvecklar. Det möjliggör elektronisk ärendehantering, förbättrar styrningen och uppföljningen av förvaltningsområdenas gemensamma processer, ökar öppenheten i behandlingen och höjer dess kvalitet, förbättrar klienttillfredsställelsen, effektiviserar verksamheten, förkortar behandlingstiderna och sänker kostnaderna. Utvecklingen av datasystemet för utlänningsärenden är ett led i inrikesministeriets produktivitetsprogram och systemet väntas bli taget i bruk En förbindelse mellan systemen kompletterar dessa två separata system och ökar deras användbarhet.

3 En effektiv informationsanskaffning underlättar även beslutsfattandet och genomförandet. Både förvaltningsmyndigheternas och de rättsliga myndigheternas sakkunskap ska förbättras genom tvärsektoriell utbildning, internationellt samarbete mellan de rättsliga myndigheterna och tillgång till gemensamma databaser. Också länderinformationsservicen kan förbättras. För närvarande har endast de viktigaste besvärsmyndigheterna och polisen med ansvar för att återsända asylsökande tillgång till länderinformationsservicens databas för länderinformation, som innehåller uppgifter om återvändanden och situationen i ursprungsländerna. Databasen kan vidareutvecklas så att den stöder beslutsfattandet i fall av påtvingat och frivilligt återvändande genom att i anslutning till länderinformationsdatabasen upprätta en sektion för påtvingade och frivilliga återvändanden. Tillgång till den kan ges alla myndigheter som är involverade i återvändandeprocessen, icke-statliga organisationer och andra parter, däribland de återvändande själva (som där får information om situationen i sina hemländer). Samarbete med andra medlemsstater i ovannämnda frågor Att låta utländska återvändande cirkulera mellan EU-staterna bör undvikas med hjälp av närmare samarbete mellan myndigheterna. Ett gott exempel på detta är det intensifierade samarbetet mellan de nordiska länderna. Medlemsländernas beslutssystem bör vara så kompatibla att ett beslut som fattats i en medlemsstat kan tillämpas i en annan. De nordiska länderna ska fortsätta samarbeta med att ordna gemensamma returflygningar och förbättra formerna för samarbetet. Samarbetet ska upprätthållas och stödjas så att myndigheterna i de olika länderna kan lära känna varandras organisation, verksamhet och förfaranden. Sådant samarbete är viktigt också för utbyte av information och god praxis kring mottagning av asylsökande, beslutsfattande och samarbete med tredje länder. Polisens, gränsbevakningens och utrikesförvaltningens deltagande i tvärsektoriellt samarbete mellan medlemsländerna, t.ex. i utbildning, seminarier, expertutbyte, besök, studiebesök och utvecklingsprogram, är viktigt för samordnandet av sektorerna och ett förbättrat samarbete. I synnerhet stöd för och uppföljning av återanpassningen är områden där ömsesidigt lärande mellan staterna är särskilt viktigt för Finland. STRATEGI FÖR ATT UPPNÅ MÅLEN Beskrivning av hur fonden bidrar till att kraven uppfylls, vilka prioriteringar som har valts och varför PRIORITERING 1 Stöd till utarbetandet av en strategi för hanteringen av återvändande a) Strategins mål och exempel på nyckelåtgärder Åtgärder vidtas för att bevara och utveckla sakkunskapen och kompetensen i hanteringen av återvändande. Utarbetandet av den integrerade hanteringen av återvändande beaktar alla dimensioner av återvändande. Den integrerade hanteringen av återvändande bygger på en

4 heltäckande bedömning av situationen för eventuella återvändande i såväl medlemsstaten som i personernas ursprungsländer samt utmaningarna i samband med de planerade insatserna. I den integrerade hanteringen av återvändande ingår åtgärder avsedda att garantera att återvändandet faktiskt genomförs och är hållbart, inbegripet förberedelser inför, verkställande av och uppföljning av återsändanden. Särskild uppmärksamhet fästs vid sårbara återvändandes situation och behov. Utvärdering och övervakning av hur väl återvändandeprogram fungerar genomförs och samarbetet med olika parter löper smidigt. Målgruppen omfattar både myndigheter och andra relevanta aktörer, bl.a. aktörer som tillhandahåller rättslig hjälp och icke-statliga organisationer. Exempel på åtgärder: 1. Utarbetande av återvändandeplaner och återvändandeprogram framför allt för de största kategorierna av återvändande och för att förbättra situationen för de mest sårbara återvändande (minderåriga, gamla personer, personer med funktionshinder, sexuella minoriteter, havande kvinnor, ensamstående föräldrar med minderåriga barn). 2. Hantering av frivilliga och påtvingade återvändanden (däribland personer som försvunnit och personer som tagits i förvar), utvärdering och forskning. Samarbete och åtgärder för att minska cirkuleringen. 3. Samarbete med nationella och internationella myndigheter för att stödja ett värdigt och hållbart återvändande. 4. Särskilt stöd, såsom utbildning och vägledning, för att ingripa i och förbättra situationen för sårbara återvändande. 5. Förbättring av åtgärderna vid påtvingade återvändanden i syfte att betona polisens trovärdighet och de återvändandes värdighet och förkorta förvarstiderna. 6. Åtgärder för att förkorta besvärsmyndigheternas behandlingstider. b) Beskrivning av mål och använda indikatorer Långsiktiga mål: Utarbeta hållbara återvändandeplaner Utarbeta återvändandeprogram för de största kategorierna av återvändande och framför allt för att förbättra situationen för de mest sårbara Förbättra hanteringen av frivilliga och påtvingade återvändanden Förbättra samarbetet och åtgärderna för att minska cirkuleringen Öka samarbetet med nationella och internationella organisationer till stöd för återvändande Höja myndigheternas och de icke-statliga organisationernas kompetens att ingripa i och förbättra situationen för sårbara återvändande Förbättra trovärdigheten och värdigheten vid påtvingat återvändande Förkorta förvarstiderna i samband med påtvingade återvändanden Förkorta besvärsmyndigheternas behandlingstider

5 Information samlas in från slutförda projekt och separata utvärderingsrapporter samt från Migrationsverkets och polisens datasystem. Exempel på indikatorer som kan användas: Antalet och typen av utarbetade återvändandeplaner Antalet och typen av återvändandeprogram för de största kategorierna av återvändande och för sårbara grupper Antalet myndigheter som getts utbildning i frivilligt och påtvingat återvändande Antalet och typen av utvärderingar och undersökningar av frivilliga och påtvingade återvändanden Antalet och typen av åtgärder för att minska cirkuleringen Antalet åtgärder för att förbättra samarbetet kring återvändande Antalet och typen av utfärdade rekommendationer Antalet publicerade rapporter Förvarstiden vid påtvingat återvändande Behandlingstiden vid besvär c) Om tillämpligt, en utredning om vilka nyckelåtgärder som anses genomföra vilken prioritering inom det valda prioriteringsområdet Insatser genom vilka särskilda program för frivilligt återvändande genomförs och insatser för sårbara personer genomförs under den särskilda prioriteringen 1.2. Övriga åtgärder vidtas under den allmänna prioriteringen. Genomförandet av verksamheten täcker hela programperioden. PRIORITERING 2 Stöd till samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller hanteringen av återvändande Under prioritering 2 vidtas åtgärder för att intensifiera samarbetet mellan medlemsstaterna kring hanteringen av återvändande genom utbyte av information och ordnande av studiebesök, utbildning och seminarier. Samarbetet mellan de nordiska länderna stöds genom att gemensamma flygningar för återsändande organiseras och genom att förbättra samarbetsformerna så att myndigheterna i de olika länderna kan lära känna varandras organisation, verksamhet och förfaranden. Ett sådant samarbete är viktigt också för utbytet av information och god praxis i fråga om mottagning av asylsökande, beslutsfattande och samarbete med tredje länder. Det är viktigt för samordningen av de olika sektorerna och ett förbättrat samarbete att polisen, gränsbevakningen och utrikesförvaltningen deltar i det tvärsektoriella samarbetet mellan medlemsstaterna, t.ex. i utbildning, seminarier, expertutbyte, besök, studiebesök och utvecklingsprogram. Framför allt stödjandet och uppföljningen av återanpassningen är ett område där lärande mellan länderna är av särskilt stor vikt för Finland. a) Strategins mål och exempel på nyckelåtgärder I insatserna ingår tvärsektoriell verksamhet mellan medlemsstaterna, t.ex. utbildning, seminarier, expertutbyte, besök, och studiebesök. Utöver att samarbetet förbättras genom att gemensamma flygningar organiseras för återsändande, kan verksamheten omfatta informationsanskaffning för att

6 skapa bättre praxis vid påtvingade återvändanden. Samarbete för att effektivisera existerande samarbetsformer kan organiseras framför allt med de medlemsstater från vilka det största antalet tredjelandsmedborgare och asylsökande kommer till Finland, såsom de nordiska länderna och Tyskland. Studiebesök kan också ordnas med andra medlemsstater med stor erfarenhet av gemensamma insatser för återvändande. Särskild fokus sätts på samarbete med FRONTEX, internationella organisationer och icke-statliga organisationer. Exempel på åtgärder: 1. Ordna utbildning, seminarier och expertutbyte mellan medlemsländerna 2. Upprätta mekanismer och nätverk för att förbättra samarbetet 3. Utveckla effektiva, stabila och varaktiga operativa relationer mellan myndigheterna i de olika medlemsstaterna 4. Utarbeta och organisera integrerade återvändandeplaner i samarbete med andra medlemsstater och vid behov med FRONTEX och icke-statliga organisationer i syfte att föra samman medlemsstaternas olika kunskaper, erfarenheter och resurser. 5. Delta i EU:s gemensamma studiebesök till viktiga målländer 6. Bedöma nuläget och möjligheterna för intensifierat administrativt samarbete mellan medlemsländerna i frågor som gäller återvändande och icke-statliga organisationer roll. b) Beskrivning av mål och använda indikatorer Långsiktiga mål: Ökat samarbete mellan medlemsstaterna, FRONTEX och icke-statliga organisationer Effektiva, stabila och varaktiga operativa relationer mellan de olika medlemsstaternas olika myndigheter Fortgående och fungerande informationsutbyte mellan medlemsstaterna och olika aktörer Mekanismer och nätverk till stöd för samarbetet Ökad kännedom om nuläge och möjligheter i fråga om återvändande Gemensamma integrerade återvändandeplaner som bidrar till att minska bördan av återsändanden Information samlas in från slutförda projekt och separata utvärderingsrapporter. Exempel på indikatorer som kan användas: Antalet utbildningsmöjligheter, seminarier och expertutbyten som organiserats Antalet och typen av integererade återvändandeplaner som utarbetats Antalet och typen av nätverk och mekanismer som stöder samarbetet mellan medlemsländerna Antalet och typen av undersökningar och utvärderingar som gjorts

7 c) Om tillämpligt, en utredning om vilka nyckelåtgärder som anses genomföra vilken prioritering inom det valda prioriteringsområdet Insatser där enhetliga återvändandeplaner planeras och organiseras i samarbete med andra medlemsstater och, om tillämpligt, med FRONTEX och icke-statliga organisationer i syfte att föra samman de olika kunskaper, erfarenheter och resurser som medlemsstaternas myndigheter har genomförs under en särskild prioritering Övriga åtgärder vidtas under den allmänna prioriteringen. Genomförandet av verksamheten täcker hela programperioden. PRIORITERING 3 Stöd till särskilda nyskapande (inter)nationella redskap för hanteringen av återvändande a) Strategins mål och exempel på nyckelåtgärder Under prioritering 3 vidtas åtgärder för att införa och förbättra rådgivnings- och informationsåtgärderna. Informationsförmedling till målsamhällena om återvändandeplaner och återvändandeprogram och samarbete med målsamhällena ges prioritet. Också samarbetet och avtal med tredje länder utvecklas, inbegripet konsulärt samarbete och bi- och trilaterala avtal. Stöd för återanpassning både finansiellt och genom handledning och yrkesmässig planering i Finland och genom ett stödnätverk som sträcker sig till mållandet och omfattar läroanstalter, finansinstitut, arbetsgivare, frivilligorganisationer och affärsorganisationer. Hänsyn ska tas till de särskilda behoven hos kvinnor, ensamförsörjare, åldringar, barn, tortyroffer, offer för människohandel och tillfälligt skyddade, och deras säkerhet, inbegripet riskbedömning, ska ses till. Också frågor som gäller boende, sjuk- och hälsovård, medicinering och utkomstskydd ska vägas in. Dessutom måste uppmärksamhet ägnas åtgärdernas vidare inverkan på det omgivande samhället i mållandet, användningen av nationella och internationella organisationers resurser och exempelvis utvecklingssamarbetets roll i återanpassningen och uppföljningen. Allmän uppföljning av återanpassningen, eventuellt i samarbete med icke-statliga organisationer. Härigenom kan också information om Finland förmedlas till de invånare i mållandet som eventuellt överväger flyttning till Finland och information om mållandet till invånare i Finland. Ett enda enhetligt system på EU-nivå inom vilket nationella experter kan utnyttjas och besök ordnas för dem i de återvändandes målland. Tillräckliga uppföljningsresurser ska tryggas också då de återvändande och de fall som kräver uppföljning är få till antalet. Det nyskapande i stödinsatserna vid återvändande är baserat på det multiprofessionella nätverket mellan myndigheter och andra aktörer, såsom icke-statliga organisationer, och de sträcker sig från information till eventuella återvändande till faktiskt återvändande och åtgärder efter återvändandet. Ett annat mål är att förbättra informationssystemen och fokusera på deras användbarhet genom utbildning. Migrationsverkets länderdatabas utvecklas så att den stöder beslutsfattandet och ger eventuella återvändande information om läget i målländerna. Exempel på åtgärder:

8 1. Utveckla innovativ informations- och rådgivningsservice till stöd och vägledning för eventuella återvändande. 2. Utveckla nyskapande incitament för att öka antalet som återvänder frivilligt. 3. Utarbeta innovativa program för att främja återvändande och återanpassning, eventuellt i samarbete med FRONTEX. 4. Utveckla mekanismer för uppföljning och stöd efter återvändandet, framför allt med avseende på sårbara återvändande, och uppföljning av återanpassningen och säkerheten. 5. Utarbeta riskbedömningsprogram för sårbara grupper före avfärden. 6. Stödja återanpassningen både ekonomiskt och genom handledning och yrkesmässig planering i Finland och genom ett stödnätverk som sträcker sig till mållandet. 7. Vidareutveckla migrationsverkets länderdatabas för att stödja beslutsfattandet gällande frivilligt och påtvingat återvändande och för att ge eventuella återvändande information om läget i målländerna. 8. Inrätta en sektion för frivilligt och påtvingat återvändande i länderdatabasen och utvidga tillträdet till den till alla myndigheter, frivilligorganisationer och andra aktörer, bl.a. de återvändande själva, som är involverade i återvändandeprocesserna. b) Beskrivning av målet (målen) och använd(a) indikator(er) Mål: Utveckla åtgärder för att ge eventuella återvändande information om läget i målländerna. Utveckla innovativ informations- och rådgivningsservice för att stödja och vägleda eventuella återvändande. Utveckla innovativa incitament för att öka antalet frivilliga återvändanden. Öka antalet frivilliga återvändanden. Utveckla innovativa program för att främja återvändande och återanpassning. Utveckla mekanismer för uppföljning och stöd efter återvändandet. Upprätta program för riskbedömning före avfärden för sårbara grupper. Åstadkomma hållbara återvändanden och hållbar återanpassning. Utsträcka ett stödnätverk till målländerna. Förbättra länderdatabasen så den stöder beslutsfattandet gällande frivilligt och påtvingat återvändande. Inrätta en sektion för frivilligt och påtvingat återvändande i länderdatabasen. Öka intresset för frivilligt återvändande genom bättre information. Utvidga tillträdet till databasen till alla myndigheter, frivilligorganisationer och andra aktörer, bl.a. de återvändande själva, som är involverade i återvändandeprocesserna. Information samlas in från slutförda projekt och separata utvärderingsrapporter. Exempel på indikatorer som kan användas: Antalet och typen av innovativ informations- och rådgivningsservice Antalet och typen av innovativa incitament för att öka antalet frivilliga återvändanden. Antalet frivilliga återvändanden. Antalet och typen av innovativa program för att främja återvändande och återanpassning Antalet och typen av mekanismer för utvärdering och stöd efter återvändandet Antalet och typen av riskbedömningsprogram för sårbara grupper

9 Antalet utbildningsmöjligheter (handledning och yrkesmässig planering) för att stödja återanpassningen. Antalet stödnätverk i målländerna Den förbättrade länderdatabasens egenskaper Arten av information i databasen c) Om tillämpligt, en utredning om vilka nyckelåtgärder som anses genomföra vilka särskilda prioriteringar inom det valda prioriteringsområdet Åtgärder för att utveckla innovativ informations- och rådgivningsservice för att stödja och vägleda eventuella återvändande, öka antalet frivilliga återvändanden, främja återvändande och återanpassning och skapa mekanismer för uppföljning efter återvändandet genomförs under den särskilda prioriteringen 3.1. Andra åtgärder vidtas under den allmänna prioriteringen. Genomförandet av verksamheten täcker hela programperioden. PRIORITERING 4 Stöd till för gemenskapens standarder och bästa metoder för hanteringen av återvändande a) Strategins mål och exempel på nyckelåtgärder Målet är att bygga upp ett flerpartssamarbete mellan myndigheterna (inbegripet mottagande myndigheter, beslutsfattare och kommuner) och icke-statliga organisationer i vilket ingår informationsanskaffning, informationsutbyte, utbildning, seminarier och utvecklingsprogram och som för samman olika förvaltningsområden. Olika myndigheter (t.ex. polisen, domare, immigrationsmyndigheter) utbildas och workshopar, expertmöten och seminarier kring internationella människorättsnormer och EU-lagstiftning ordnas. Ett annat mål är att förbättra informationssystemen och fokusera på deras användbarhet genom utbildning. Ett statistiksystem utvecklas för uppföljningen av frivilliga och påtvingade återvändanden. Dessutom upprättas en förbindelse mellan databasen för polisärenden och det nya datasystemet för utlänningsärenden (UMA). Ett tredje mål är att jämföra bästa metoder för hantering av återvändanden och processer med andra medlemsstater. I samarbete med FRONTEX ordnas workshopar och seminarier för polisen där goda europeiska metoder för frivilligt återvändande, återvändande med ledsagare och påtvingat återvändande behandlas. Exempel på åtgärder: 1. Utveckla ett statistiksystem för uppföljning av frivilliga och påtvingade återvändanden. Skapa ett rapporteringsalternativ med elektronisk hantering av immigrationsärenden för utarbetande av statistik och kostnadsrapporter över frivilliga och påtvingade återvändanden. 2. Upprätta förbindelse mellan databasen för polisärenden och det nya datasystemet för utlänningsärenden (UMA).

10 3. Ordna tvärsektoriell utbildning och seminarier för förvaltningsmyndigheter och rättsliga myndigheter kring internationella människorättsnormer och EU-lagstiftning med särskild anknytning till återvändande. 4. Ordna utbildningsseminarier/workshopar/expertmöten om gemenskapslagstiftningen om återvändande för immigrationsmyndigheter och domare. 5. Delta i EU:s gemensamma studieresor till målländerna i anslutning till frågor kring återvändande. 6. Jämföra bästa metoder för hantering av återvändanden och processer (besök, seminarier, analyser, rapporter) med andra medlemsstater. 7. Öppen informationsförmedling om möjligheterna till frivilligt återvändande via mottagningscentralerna och samarbete mellan olika myndigheter (inbegripet mottagning, beslutsfattande, kommuner och polisen). 8. I samarbete med FRONTEX ordna workshopar/seminarier för polisen där goda europeiska metoder för frivilligt återvändande, återvändande med ledsagare och påtvingat återvändande behandlas. b) Beskrivning av målet (målen) och använda indikatorer Långsiktiga mål: Utveckla ett statistiksystem för uppföljning av frivilliga och påtvingade återvändanden. Förbättra informationssystemens användbarhet genom att upprätta förbindelse mellan databasen för polisärenden och det nya datasystemet för utlänningsärenden (UMA). Förbättra de olika myndigheternas kompetens och kunskaper gällande internationella människorättsnormer och EU:s/gemenskapens lagstiftning om återvändande. Förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna. Öka kunskapen om andra medlemsstaters bästa metoder för hantering av återvändanden och processer. Förbättra kunskapen om goda europeiska metoder för frivilligt återvändande, återvändande med ledsagare och påtvingat återvändande och förbättra samarbetet med FRONTEX. Information samlas in från slutförda projekt och separata utvärderingsrapporter. Exempel på indikatorer som kan användas: Antalet och typen av statistiska uppgifter om frivilliga och påtvingade återvändanden Antalet utbildningar, seminarier, workshopar och expertmöten som ordnats Antalet myndigheter som getts utbildning Omfattningen och typen av samarbete mellan medlemsstater Antalet bästa metoder för hantering av återvändanden och processer som förvärvats från andra medlemsstater Antalet publicerade rapporter c) Om tillämpligt, en utredning om vilka nyckelåtgärder som anses genomföra vilka särskilda prioriteringar inom det valda prioriteringsområdet

11 Insatser som omfattar utbildning, workshopar, expertmöten och seminarier för olika myndigheter, polisen, domare osv. genomförs under den särskilda prioriteringen 4.2. Andra insatser genomförs under den allmänna prioriteringen. Genomförandet av verksamheten täcker hela programperioden. I programmen för 2008 och 2009 utvecklas statistiksystemet för uppföljning av frivilliga och påtvingade återvändanden. I programmen för flyttas fokus till förbättring av samarbetsstrukturen mellan olika myndigheter och icke-statliga organisationer.