Globala Utvecklingsfrågor

Transkript

1 Innehåll juli/augusti 2010: Globala Utvecklingsfrågor ett nyhetsbrev från Forum Syd VÄRLDSBANKEN/INTERNATIONELLA VALUTAFONDEN... 2 Världsbankens krav göms i nya dokument... 2 Världsbanken bör sluta finansiera fossilkraft... 2 IMF:s krav på fattiga länder bättre men inte bra... 3 SKULDFRÅGOR... 4 IMF skriver av Haitis skulder... 4 Katastrofen i Pakistan kräver skuldavskrivningar inte nya lån... 4 VÄRLDSHANDEL... 5 Minskade tullintäkter pga EPA slår hårt mot Afrika... 5 Cocktail ska sätta fart på WTO... 6 Handel med miljöprodukter ska underlättas... 7 ACTA-avtalet och tillgången till medicin muntliga löften men inget på pränt... 8 KLIMATFÖRHANDLINGAR... 8 Nord glömmer bort många utsläppskällor... 8 BISTÅNDSFRÅGOR... 9 NGOs ökar globalt arbete för bättre bistånd... 9 FN Oenighet i förhandlingarna inför toppmöte om Millenniemålen Rent vatten en mänsklig rättighet? SEMINARIER/AKTIVITETER sept, Inspiration Världen Global Rättvisa Nu sept, Seminarium på bokmässan i Gbg: EU jagar råvaror i Afrika Om du vill ha en bakgrundsbeskrivning till områdena Världshandel, skuldfrågor, och Världsbanken och Internationella valutafonden se nummer 1 av Globala utvecklingsfrågor på: En bakgrundsbeskrivning till kapitalflykt och skatteparadis finner du på: 1

2 VÄRLDSBANKEN/INTERNATIONELLA VALUTAFONDEN Världsbankens krav göms i nya dokument Världsbanken har minskat sina krav på låntagarna, men om ett land har flera lån, och om vi tar hänsyn till de krav som finns i andra överenskommelser än lånedokumenten, är konditionaliteten fortfarande förfärande hög. Den gäller dessutom ofta mycket kontroversiella frågor som privatiseringar och åtstramningar, visar en studie av Ghanas nya krislån. Världsbanken har minskat antalet krav på sina låntagare från 40 till 15 per lån, men minskningen är mest kosmetisk: varje lånedokument har färre krav än tidigare, men i det sidodokument om landets utvecklingspolitik som låntagare ofta skriver på Letter for development policy, LDP finns det gott om villkor som inte räknas in i Världsbankens siffror. Ofta rör det sig dessutom om mycket kontroversiella frågor. Det europeiska skuldnätverket Eurodad visar i en ny genomgång av Ghanas tre lån från Världsbanken efter finanskrisens utbrott att lånedokumenten har 45 krav, medan landets LDP innehåller ytterligare 12 viktiga villkor. Det handlar bland annat om att drastiskt och snabbt minska statsbudgetens underskott från oroväckande 15 % av BNP 2008 till acceptabla 5 % nästa år vilket kommer att innebära en dramatisk nerdragning av den offentliga sektorn. Samtidigt ställs krav på privatisering och försäljningar av offentliga nyttigheter som vatten, elektricitet, transporter och telekommunikationer. Det är den sortens krav som den tidigare brittiska Labourregeringen sade sig vilja stryka från listan över acceptabla ingrepp i låntagarnas utvecklingspolitik. Till det allvarliga i Ghanas fall hör att landet är råvarurikt och dessutom nyligen fått fastställt att man har stora oljetillgångar utanför kusten, vilka nu enligt villkoren ska ställas till utländska exploatörers förfogande. Därmed hotar villkoren att minska den ghananska statens framtida inkomster, samtidigt som det ger inhemska intressenter en konkurrensnackdel gentemot det internationella kapitalet. Kenneth Hermele >>Läs Eurodads rapport Conditionality in World Bank crisis-lending to Ghana på: e%20world%20bank%20lay%20out.pdf Världsbanken bör sluta finansiera fossilkraft Samtidigt som oroande siffror om att fossila bränslen får allt mer subventioner presenteras jobbar Världsbankens privata kreditinstitut International Finance Corporation med nya riktlinjer för sin utlåning. Dock utan att ta klimatet på allvar. International Finance Corporation (IFC), som finansierar storbolags investeringar, ofta i infrastruktur, håller på att skriva om sina riktlinjer för sin långivning. En detaljerad genomgång av Steven Herz, på 2

3 uppdrag av bland andra Center for International Environmental Law i Washington, visar att IFC inte tar den rika världens löfte om att sluta subventionera fossilkraft på allvar. G20 har upprepade gånger lovat att subventioner till fossila bränslen ska upphöra, senast på mötet i Toronto i somras. Att lån från IFC verkligen är subventioner är otvetydigt, argumenterar Herz elegant: det står i IFC:s stadgar att man inte får ge lån om det finns privata alternativ att tillgå (Artikel 3:3:i), vilket innebär att alla IFC:s lån uppfyller (eller ska uppfylla) det sedvanliga kriteriet på vad en subvention är: en "överföring av offentliga resurser som gynnar en privat aktör". Slutsatsen blir att IFC bör upphöra med alla lån till fossila projekt utom dem som har till huvudsakligt syfte att förse fattiga människor med energi. Om IFC:s nya regelverk verkligen görs om så att investeringar i fossilkraft utesluts, kan IFC bidra till att dagens enorma subventioner till fossilsektorn bromsas: enligt en beräkning av den ekonomiska nyhetsbyrån Bloomberg Businessweek (29 juli 2010) får fossilenergi globalt 557 miljoner USD i subventioner, jämfört med förnybara energislag som fått nöja sig med 45 miljoner, en skillnad på 12 gånger till fossilsektorns förmån. Kenneth Hermele >> Läs inlagan till IFC: Comments on the Climate-Related Provisions of IFC's Draft Policy and Performance Standards on Social and Environmental Sustainability på: pdf IMF:s krav på fattiga länder bättre men inte bra Under finanskrisens första år tillät IMF fattiga länder att gå med underskott, men redan nu börjar man dra åt svångremmen igen. Alldeles för tidigt, menar Oxfam i en ny rapport om hur krisen slår mot de fattigaste. Vid den förra finanskrisen i Ostasien drog IMF på sig mycket kritik för att man mitt i en allvarlig nedgång krävde åtstramningar och sparsamhet; klokare ekonomisk politik hade tillåtit, ja krävt, att länder tilläts gå med underskott. I stället kom IMF:s linje att förvärra krisen och försena återhämtningen. Nu har IMF lärt sig läxan, i alla fall till hälften. I dagens finanskris fick två tredjedelar av 56 undersökta låginkomstländer öka sina underskott under krisens första år 2009, en stor skillnad mot IMF:s tidigare hållning. Men redan i år tvingas de flesta åter att dra i bromsen och bara vart fjärde låginkomstland fortsätter att stimulera sin ekonomi. Oxfam menar att risken därför är stor att krisen åter kommer att förvärras i världens fattiga länder, delvis på grund av att IMF alltför tidigt verkar anse att faran är över. IMF:s roll här är kluven. Å ena sidan ökade de länder som samarbetade nära med IMF sina underskott mer än länder som försökte klara sig utan fonden, ungefär som om de som satt i knäet på IMF vågade låta underskotten växa i trygg förhoppning om att de skulle räddas av världssamfundet om det skulle behövas. Men redan i år har just dessa länder minskat sin expansion snabbare än de länder som tidigare varit försiktiga. IMF:s krav, varnar Oxfam, verkar alltså bli att förvärra svängningarna i fattiga länders ekonomier, snabbare och större underskott följs av en hårdare inbromsning. 3

4 Kenneth Hermele >>Läs Oxfams rapport The Impact of the Global Economic Crisis on the Budgets of Low-Income Countries på: SKULDFRÅGOR IMF skriver av Haitis skulder Sedan jordbävningskatastrofen på Haiti har utvecklingsorganisationer världen över verkat för att IMF ska skriva av Haitis skulder. I slutet av juli annonserade IMF äntligen det glädjande beskedet att alla skulder som Haiti har till fonden kommer att skrivas av. Avskrivningen omfattar att den största delen av Haitis kvarvarande skulder 268 miljoner US$. Kristina Fröberg >>Se tidigare artiklar om Haitis skuldsituation och Forum Syds brev till Gunilla Carlsson och Anders Borg på: Katastrofen i Pakistan kräver skuldavskrivningar inte nya lån Översvämningarna i augusti har fört Pakistan till randen av en kollaps. Den vidspridda förödelsen innebär att massiv extern finansiering kommer att krävas för att tillgodose basbehoven hos 6 miljoner hemlösa och 20 miljoner drabbade. Responsen från Världsbanken och IMF hotar att lägga ytterligare skuldbördor på ett land där en tredjedel av statens intäkter redan innan katastrofen gick till att betala räntor. NGOs menar att det internationella samfundet istället för att ge lån borde bidra med bistånd, och att internationella fordringsägare genast måste frysa återbetalningarna av lån för att frigöra resurser till de drabbade. Nya IMF-lån innebär ohållbara skuldnivåer Redan innan översvämningarna var Pakistans utlandsskulder en tung börda för landet var det skyldigt 50 miljarder US$. 60% av invånarna levde under fattigdomsgränsen samtidigt som en tredjedel av statens intäkter gick åt till att betala räntor. Tre gånger så mycket lades på återbetalningar som på hälsosektorn. I juni 2010 gjorde IMF en genomgång av Pakistans lån och beräknade att skulden skulle växa till 70 miljarder US$ år Mer än hälften av landets utlandsskuld (28$) består av lån från IMF, Världsbanken och den Asiatiska utvecklingsbanken. Världsbanken och den Asiatiska utvecklingsbanken annonserade efter katastrofen nya lån på 900 miljoner respektive 2 miljarder US$. Detta trots att IMF dragit slutsatsen att public debt is a source of vulnerability and needs to be reduced. Illegitima skulder Majoriteten av de tidigare lånen har tagits av militärregimer och inte kommit befolkningen till nytta. Långt innan katastrofen har civilsamhällesorganisationer därför krävt att lånen ska ses över och illegitima skulder 4

5 (lån där långivaren varit medveten om att de gått till diktaturer och inte kommit befolkningen till nytta) skrivas av. IMF:s lånevillkor hotar att förvärra situationen för landets fattiga I november 2008 godkände IMF ett nytt lån till Pakistan för att motverka den globala finanskrisens effekter på landet. Lånet gavs på villkor att Pakistan skulle minska regeringens underskott från 7,4 % av BNP till 4,2% genom stora nedskärningar i budgeten, och att höja räntenivån för att motverka inflation. Villkoren inkluderade också minskade subventioner av energi genom en prishöjning på 20% och en ny mervärdesskatt. Trots att man även förespråkade stärkande av sociala skyddsnät rapporterade den pakistanska dagstidningen Dawn att the government had been left with no option but to cut development expidenture and take other measures to meet the budget deficit target of 4,2 per cent by the end of June, as agreed with the IMF. Höjningen av energipriser, åtstramningar, och regressiv beskattning som mervärdesskatt kritiserades skarpt av civilsamhället eftersom de ansågs förhindra, snarare än stödja, den ekonomiska återhämtningen och ha skadliga effekter för landets fattiga. IMF tillkännagav också att decline in poverty during the precrisis period.. may have been partly reversed.. (due to) the economic slowdown. Fonden fortsatte dock att pressa regeringen att implementera de kontroversiella villkoren, bland annat genom att tillbakahålla medel då meningsskiljaktigheter uppstod mellan fonden och regeringen över den påtvingade mervärdesskatten. Bistånd bör ges istället för lån vid klimatrelaterade katastrofer Civilsamhällesorganisationer världen över går nu ut med budskapet att bistånd - inte lån - bör ges vid klimatrelaterade katastrofer. Dessutom anser man att internationella institutioner genast måste frysa återbetalningarna av Pakistans lån för att frigöra resurser till de drabbade av katastrofen. Jubilee Debt Campaign gick i dagarna ut med ett pressmeddelande där man agerar för ett två år långt uppehåll i Pakistans återbetalningar utan ränta. Kristina Fröberg >>Läs Jubilee Deb Campaigns pressmeddelande på: 0Pakistan% twl >>Läs mer på Eurodads hemsida på: VÄRLDSHANDEL Minskade tullintäkter pga EPA slår hårt mot Afrika En ny studie visar att förlusterna av inkomster från tullar kan komma att drabba afrikanska länder hårt. I många länder utgör tullintäkter en stor del av statens totala inkomster. Under förhandlingarna om handelsavtal (EPA) mellan EU och afrikanska länder, har kritiker ofta pekat på att avvecklingen av tullar skulle leda till drastiskt minskade intäkter till statskassan. Effekterna av den globala ekonomiska krisen kombinerat med livsmedels- och energikriser har ytterligare aktualiserat denna 5

6 debatt. I spåren av kriserna har fattiga länder nu stor press på sig att generera intäkter och mobilisera inhemska resurser. Baserat på de ingångna interimsavtalen som innehåller scheman och planer för avvecklingen av tullarna kan man uppskatta hur stora förlusterna av tullintäkter skulle bli. De afrikanska länderna tvingas genom EPA-avtalen att avveckla minst 80 procent av sina tullar på europeiska varor under en tidsperiod av runt 15 år. Exempelvis ska Botswana, Lesotho, Namibia och Swaziland avveckla 86 procent av tullarna på europeiska produkter inom loppet av fyra år. De östafrikanska länderna ska avveckla 82 procent av tullarna under 25 år, där 65 procent ska vara avvecklat under de första två åren och 80 procent under 15 år. En nyligen genomförd forskningsstudie visar att tullintäkterna skulle minska med 16 procent i Burundi, 21 procent i Madagaskar och upp till 28 procent i Ghana. Hur hårt en sådan förlust skulle slå i de olika länderna beror på hur stor del tullintäkterna utgör av statens totala intäkter. Madagaskar skulle till exempel drabbas hårt eftersom inkomster från tullar utgör hälften av statsintäkterna. I Västafrika är regeringarna oroade över att minskade tullintäkter kommer att slå hårt mot ländernas redan ansträngda ekonomier. Här finns också en utbredd informell sektor, vilket gör att det är svårt att ersätta inkomster från tullar med ett fungerande inhemskt skattesystem. Karin Gregow >>Läs mer om de finansiella effekterna av EPA-avtalen i senaste numret av Trade Negotiations Insights: på: Cocktail ska sätta fart på WTO Inga konkreta förhandlingsresultat har uppnåtts i Doha-rundan. Förhandlingarna förs nu i en cocktail av olika formella och informella grupper. Förhandlingarna inom den s.k. Doha-rundan om förändringar i WTOs Världshandelsorganisationens avtal går nu snart in på sitt tionde år. Chefen för WTO, EUs f d handelskommissionär Pascal Lamy, menar dock att stämningen är god. Inom till exempel det omdiskuterade jordbruksavtalet har man dock ännu inte kommit överens om hur förändringarna ska se ut. Den stora stötestenen där är sedan länge frågan om Special Safeguard Mechanism - vilka skyddsåtgärder fattiga länder ska kunna ta till för sin jordbruksproduktion om det blir tillfälliga stora uppsving i importen. Framför allt drivs denna fråga av en allians av länder som kallar sig för G33. G33 består av utvecklingsländer där en stor del av befolkningen är beroende av jordbruket, Indonesien, Sri Lanka, Indien m.fl. USA och andra jordbruksexportörer vägrar helt att acceptera generösa möjligheter till ett sådant skydd. En annan kontroversiell fråga är tullar på industrivaror där USA varit benhård i sina krav på att emerging markets, fattiga länder med stor och växande industriproduktion, fr a Indien, Kina och Brasilien, måste öppna upp sina marknader mer för varor från rika länder. Inte heller här har man närmat sig någon överenskommelse. Indien har dock börjat antyda att man ska börja se över möjligheten att öppna vissa sektorer. 6

7 Makten i WTO har alltid legat hos en mindre grupp av medlemmar som i praktiken ofta förhandlat fram ett avtal som resten av medlemsländerna sedan bara fått säga ja och nej till. Sammansättningen av denna grupp informella makthavare har dock skiftat över åren, vilket avspeglat den geopolitiska maktförskjutning som skett i världen. Nu omnämns en grupp som brukar kallas för G5 som de egentliga makthavarna i WTO. Gruppen består av USA, EU, Indien, Brasilien och Kina. Förutom diskussionerna i denna självutnämnda ledning brukar mycket av förhandlingarna utspela sig i mindre och slutna möten dit ett visst antal länder inbjuds, bilaterala möten osv. Detta, inte särskilt demokratiska, förhandlingssätt har genom åren utsatts för en hel del kritik både från mindre länder som lämnas utanför och från folkrörelser. Lamy har dock uppmuntrat alla varianter av förhandlingar, oavsett om alla länder som vill får delta eller inte. Sedan en tid tillbaka pratar han om en förhandlingscocktail bestående av alla möjliga slags möten, bilaterala och informella grupper likväl som möten inom de formella strukturer som finns i WTO för att alla ska få delta. Vi har alla ingredienserna för vår cocktail nu, sa han innan WTO tog sitt sedvanliga sommaruppehåll i förhandlingarna i augusti. stämningsmusiken är mer uppåt, nu måste vi gå från att röra cocktailen till att skaka den häftigt både horisontellt och vertikalt, sa han. Men vad drinken som ska bli slutprodukten ska smaka är ganska oklart? Många bedömare har nu tonat ner sina tidigare ibland ganska överdrivna övertoner om att denna runda ska rädda världens ekonomi. I en rapport från i vintras ger Martin Khor en översikt av både viktiga knäckfrågor och av processerna. Detta dokument liksom många andra analyser av WTO:s arbete finns att ladda ner från Maud Johansson Läs Matin Khors anlys på: Handel med miljöprodukter ska underlättas I enlighet med riktlinjerna i Doha-förhandlingarna diskuteras bland annat liberalisering av handel med miljöprodukter. Men det är inte lätt att enas om definitioner av vad detta ska omfatta. På sidolinjen av de stora tunga förhandlingarna om jordbruksavtalet och industrivaruavtalet i WTO pågår en rad mindre förhandlingar av olika karaktär. En sådan diskussion handlar om att liberalisera handeln med miljö-produkter. Att även detta skulle förhandlas slogs fast i riktlinjerna för Doha-rundan. Frågan kan tyckas enkel; att genom en liberalisering av handeln underlätta för t ex spridande av miljövänlig teknik. Men diskussionerna har genom åren varit långa och motsättningarna många om vilka varor och tjänster som ska omfattas och hur de ska definieras. Distribution av vatten skulle till exempel kunna definieras som en miljötjänst. Men bidrar en liberalisering vattendistribution (vilket i princip skulle innebära att man underlättar för utländska företag att ta över vattendistributionen) verkligen till en bättre miljö? Tveksamt, tycker många organisationer. När det gäller varor kan det mycket förenklat sägas att mer industrialiserade länder slagits för en mycket bred definition, att handeln ska liberaliseras för alla varor som kan bidra till en miljövänlig utveckling. En del utvecklingsländer har dock varit skeptiska och menat att detta skulle kunna konkurrera ut sådant som tillverkningen av turbiner (som t ex kan användas till vindkraft) och som kanske är i ett uppbyggnadsskede i deras länder. En del har i stället förespråkat en 7

8 project-approach, att det ska handla om att liberalisera varor som konkret ska användas i miljöprojekt. Här råder ännu ingen enighet. Även frågan om vilka kategorier av varor som ska omfattas är komplicerad. Qatar menar till exempel att naturgas (som är mer klimatvänlig än råolja) borde inkluderas, och Brasilien driver på för att biobränsle ska omfattas av avtalet. Maud Johansson ACTA-avtalet och tillgången till medicin muntliga löften men inget på pränt Ytterligare ett förhandlingsmöte genomfördes i sommar om det omdiskuterade ACTA-avtalet. De förhandlande länderna försäkrade att handel som är mycket viktig för tillgången till läkemedel inte ska stoppas. Några förhandlingstexter som bekräftar detta har dock inte lämnats ut. I månadsskiftet juni-juli genomfördes ytterligare ett förhandlingsmöte om det kontroversiella ACTAavtalet i Lucerne i Schweiz. Avtalets kritiker menar bland annat att det kan komma att innebära att tullmyndigheter får större rättigheter att beslagta generiska (kopior av) läkemedel på transport genom ett land till ett annat även om denna handel är helt legal enligt WTO. I ett uttalande efter mötet försäkrade de förhandlade länderna (ett trettiotal huvudsakligen OECD-länder) att sådan handel, som är mycket viktig för tillgången till läkemedel, inte alls ska stoppas. Kritikerna måste dock tro dem på deras ord, någon förhandlingstext lämnades inte ut. Många organisationer är oroade över vad avtalet kan komma att få för effekter (se också nyhetsbrev från juni) och skeptiska till påståendet att det inte kommer att påverka tillgången till medicin. Oxfam m.fl skickade in kommentarer till mötet. USAs handelskammare och Business Europe har dock uttryckt stöd för förhandlingarna. Maud Johansson >> Läs Oxfams kommentarer på : >>Läs USAs handelskammares och Business Europeas kommentarer på: KLIMATFÖRHANDLINGAR Nord glömmer bort många utsläppskällor Kryphålen i Kyotoprotokollet är många och den verkliga utsläppsminskningen hotar att bli än mindre än man tidigare trott, visar en ny rapport från Third World Network. Klimatförhandlingarna senast återupptagna i augusti i Bonn står närmast stilla. Orsaken är i grunden motsättningar kring vilka länder som ska minska sina utsläpp: att Nord måste göra det erkänns av alla parter, men bör inte även Sydländer göra några åtaganden? 8

9 Det faktum att Kyotoprotokollet inte tar upp alla utsläpp komplicerar bilden. Så slipper Nordländer visa vad de gjort när det gäller landanvändning av åker- och betesmark, trots att förändringar på dessa områden påverkar utsläppen av växthusgaser precis som avskogning. Likaså har Kyoto valt att bortse från det internationella flygets och sjöfartens utsläpp, vilka kan öka utan att det syns i länders redovisade utsläpp. Det här innebär att många verkliga utsläpp hittills står utanför Kyotoprotokollet, samtidigt som Nord kräver att Sydländer ska åta sig att minska sina utsläpp. Det är därför är ingen långsökt gissning att varje krav på Syd om bindande utsläppsminskningar kommer att mötas av krav på att Nord också ska vidga sina åtaganden så att alla former av ändrad landanvändning, liksom flyg- och båttrafik, kommer med. En annan kontroversiell fråga är om det är produktionen eller konsumtionen som ska utgöra bas för länders beräknade utsläpp. Kytoto säger produktionen, medan många Sydländer i stället vill se konsumtionen som grund för uppdelningen av ansvaret för de totala utsläppen. I Kinas fall skulle det betyda att närmare 25 procent av landets utsläpp skulle bokföras på de importerande ländernas konton (där konsumtionen sker) och inte komma att belasta Kina (trots att det är i Kina som produktionen skett). Fast även motsatt riktning av handeln måste då räknas in: i Kinas fall motsvarar landets import närmare 10 procent av de egna utsläppen, vilket alltså ger en nettosiffra som säger att Kinas utsläpp är ca 15 procent mindre med konsumtions- än med produktionsperspektivet. Kenneth Hermele >>Läs Third World Networks bakgrundspapper till Bonnförhandlingarna: Addressing the credibility gap på: BISTÅNDSFRÅGOR NGOs ökar globalt arbete för bättre bistånd I pressmeddelanden och uttalanden i samband med FN:s utvecklingssamarbetsforum i New York juni ger BetterAid plattformen, som samlar mer än 800 bistånds- och sociala NGO:s över hela världen, sitt stöd för FN som..ett mer demokratiskt alternativ för effektivare och bättre bistånd. Bakgrunden är de G20 och G8 möten som ägde rum i Kanada veckan innan och som BetterAid anser manifesterar en total urspårning när det gäller att leva upp till tidigare löften om bistånd. I Kanada kom det fram att givarländerna ligger 20 miljarder dollar back jämfört med vad som utlovades i Glenneagles för fem år sedan. Följderna blir allvarliga, menar BetterAid, som bland annat pekar på att förutsägbarheten och möjligheten för utvecklingsländer att planera fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling urholkas, vilket i princip gör det omöjligt att effektivt nå hållbara utvecklingsresultat. I juli, några veckor senare i Paris, träffades parterna i OECD/DAC: s arbetsgrupp för biståndseffektivitet (WP-EFF) som ska realisera de principer för biståndseffektivitet som angetts i Parisdeklarationen och handlingsprogrammet från Accra. NGOs är genom BetterAid representerat med två platser i den verkställande kommittén. Andra parter är givarländer, multilaterala organisationer och mottagarländer. 9

10 BetterAid följer WP-EFFs arbete noga och har under 2010 lyckats bevaka ett tiotal möten och där föra fram civilsamhällets åsikter. Enligt BetterAid noterades vissa framsteg på mötet i juli. Kritiken att överenskommelserna i Paris och Accra är alltför tekniska processer med för lite fokus på betydelsen av demokratiskt ägarskap (dvs. möjligheten för parlament och CSOs att påverka hur biståndet ska användas för att effektivt uppnå utvecklingsresultat) verkar till viss del ha hörsammats. Fler och fler delegater på mötet använde begreppet utvecklingseffektivitet i sina framföranden, och förslaget från BetterAid att ha en workshop om utvecklingseffektivitet i samband med nästa WP-EFF möte i oktober gick igenom. Att starta en diskussion och påverka den globala biståndspolitiska agendan i en riktning som går längre och djupare än innebörden av begreppet biståndseffektivitet är BetterAids huvudmål. För organisationerna i BetterAid, som nu genomför en rad möten runt om i världen för att öka förståelsen och vässa argumenten inför biståndstoppmötet i Korea december 2011, betyder det ett mycket större fokus på mänskliga rättigheter, demokratiskt ägda och framtagna utvecklingsplaner, ett nytt globalt biståndssystem, samstämmighet med andra politikområden, ett rättighetsbaserat globalt system som säkerställer att åtaganden genomförs, och ett ökat erkännande av NGOs som utvecklingsaktörer. Forum Syd och IBON, som har programansvaret i den öppna plattformen BetterAid, kommer att hålla ett möte för intresserade organisationer om resultatet från WP-EFF:s möte i oktober och vad som står på spel inför det kommande högnivåmötet, som är en uppföljare av Paris och Accra, i Busan i Korea december Inbjuden resursperson är BetterAids representant i WP-EFF:s verkställande kommitté, Tony Tujan från IBON. Krister Holm (IBON-Europa), Program Manager, BetterAid >>För information om BetterAID se FN Oenighet i förhandlingarna inför toppmöte om Millenniemålen Utvecklingsländerna och de rika länderna är inte överens om vägen framåt för att nå Millenniemålen. Skillnaderna är tydliga inför toppmötet i september. Endast fem år återstår till 2015-års deadline för att uppnå Millenniemålen. Det förestående toppmötet om Millenniemålen den september i New York blir därför en viktig måttstock på om uppfyllandet av målen är realistiskt eller inte. Toppmötet ska se över hur långt man kommit de senaste fem åren och försöka göra en kraftsamling för att målen verkligen ska uppnås. Utvecklingsländerna var dock kritiska till det 14-sidiga första utkast till slutdokument för toppmötet som cirkulerades den 31 maj. De menade att utkastet saknade fokus på behovet av internationellt samarbete för att stimulera utvecklingsprocesser, utan istället mest innehöll åtgärder som måste göras på nationell nivå. Utvecklingsländerna hade till exempel krävt att FN ska göra en årlig översyn av biståndet och givarländernas åtaganden, men detta förkastades av de rika länderna. Utvecklingsländerna hade också velat få med en referens till bistånd utan konditionalitet. Förhandlingarna har sedan fortsatt under sommaren kring olika förslag till texten i slutdokumentet. Det står klart att utvecklingsländerna och de rika länderna har olika syn på vad som behövs för att 1

11 Millenniemålen ska uppnås. Enligt en analys gjord av Third World Network är det stor risk att slutdokumentet, som ska innehålla en s k action agenda för respektive mål, kommer att landa på en väldigt generell nivå. Karin Gregow >>Läs utkastet till slutdokument på: Rent vatten en mänsklig rättighet? FNs generalförsamling har slagit fast att vatten ska betraktas som en mänsklig rättighet. Sverige, tillsammans med 40 andra länder, gav dock inte stöd till resolutionen. I slutet av juli antog FNs generalförsamling en resolution som slog fast att tillgång till rent vatten är en mänsklig rättighet bland andra sådana. Resolutionen påminner om att hundratals miljoner människor inte har tillgång till rent dricksvatten vilket bland annat medför att miljoner barn dör varje år. Den uppmanar också världens regeringar och internationella organisationer att prioritera frågan. Man kan tycka att detta inte är en särskilt kontroversiell fråga, men ärendet har debatterats många år i FN och motståndet har varit stort. Slutligen röstades dock en resolution igenom (bifogad). Inget land röstade emot men uppseendeväckande nog lade 41 länder ned sina röster, bland annat Sverige. EU var delat; Tyskland, Frankrike, Belgien m.fl. stödde resolutionen men Sverige och Storbritannien valde att inte rösta för. Regeringen förklarade detta ungefär med att en resolution är fel metod. Detta föranledde en hel del kritik. Bland annat skrev en allianskollega, f d biståndsminister Alf Svensson, en upprörd debattartikel under rubriken Rent vatten är visst en mänsklig rättighet i Aftonbladet Maud Johansson >>Läs mer om diskussionen, vilka som röstade för och inte etc. på: SEMINARIER/AKTIVITETER 11 sept, Inspiration Världen Global Rättvisa Nu Den 11 september arrangerar ett stort antal organisationer Inspiration Världen Global Rättvisa Nu inför riksdagsvalet med debatter, seminarier, filmvisningar och kulturevenemang. Temat är klimat, handel och naturresurser, globalt utvecklingssamarbete, och fred och mänskliga rättigheter. Gäster från Afrika, Asien och Latinamerika deltar. På programmet står bland annat en paneldebatt om klimatet, Det finns inte en planet B, mellan EUminister Birgitta Ohlsson (FP), Gustav Fridolin (MP) och Jens Holm (V) m fl. 1

12 Läs mer på: Tid: Lördagen 11 september kl Plats: ABF-huset, Stockholm För info, kontakta: Maria Löfgren, föreningssekreterare Latinamerikagrupperna, eller Arrangörer: Afrikagrupperna, Attac, Framtidsjorden, Färnebo folkhögskola, Latinamerikagrupperna, Miljöförbundet Jordens Vänner, Svalorna Indien-Bangladesh, Svalorna Latinamerika m fl organisationer som är medlemmar i nätverket Global Rättvisa Nu 25 sept, Seminarium på bokmässan i Gbg: EU jagar råvaror i Afrika Kampen om Afrikas resurser hårdnar. Riskerar EU:s handelspolitik att låsa fast Afrika i rollen som leverantör av billiga råvaror? Presentation baserat på en kommande Global Studie om EU:s råvarustrategi där handelsavtal används för att säkra tillgången på råvaror. Om vilka effekter detta riskerar att få för industrialisering och utveckling i afrikanska länder. Tid: Lördagen 25 september kl Plats: Internationella Torget, lilla scenen Arrangörer: Afrikagrupperna, Forum Syd och Miljöförbundet Jordens Vänner 1