Globala Utvecklingsfrågor

Transkript

1 Globala Utvecklingsfrågor ett nyhetsbrev från Forum Syd Innehåll januari 2010: SKULDFRÅGOR... 2 Venezuela skriver av Haitis skuld men IMF tvekar... 2 VÄRLDSBANKEN/IMF... 3 Världsbankens nya informationspolicy: ett litet steg mot öppenhet... 3 FN/KLIMATFÖRHANDLINGAR... 3 Vad gick fel i Köpenhamn?... 3 VÄRLDSHANDEL... 5 EU-parlamentariker oroliga för att handelsavtal ska påverka tillgången till läkemedel... 5 KAPITALFLYKT OCH SKATTEPARADIS... 5 Genombrott i OECD för åtgärder mot kapitalflykt... 5 BISTÅND... 7 Kritiska brev till biståndsministern från Sidapersonal... 7 Om du vill ha en bakgrundsbeskrivning till områdena Världshandel, skuldfrågor, och Världsbanken och Internationella valutafonden se nummer 1 av Globala utvecklingsfrågor på: 1

2 SKULDFRÅGOR Venezuela skriver av Haitis skuld men IMF tvekar Utvecklingslandet Venezuela efterskänker lån värda 300 miljoner dollar till det jordbävningsdrabbade Haiti. IMF-chefen vill göra detsamma men det är fortfarande oklart om Sverige och andra rika länder i IMF:s styrelse håller med. En rad svenska och internationella frivilligorganisationer har de senaste två veckorna krävt att Haitis skuld på en miljard dollar skrivs av. Forum Syd skrev i en debattartikel i Aftonbladet den 21 januari att en skuldavskrivning är nödvändig för att Haiti ska kunna återhämta sig från den katastrof som hittills krävt närmare dödsoffer. Venezuela, en av de största långivarna till Haiti, meddelade i måndags (25/1) att man skriver av hela Haitis skuld. - Haiti har inte längre någon skuld till Venezuela, Venezuela har däremot en historisk skuld till Haiti, meddelade Venezuelas president Hugo Chavez och syftade då på det stöd som Haiti gav till Venezuelas självständighetsrörelse under 1800-talet. En rad organisationer kräver också att IMF, som lånat ut 165 miljoner dollar till Haiti och nu erbjuder ytterligare 100 miljoner i lån, följer Venezuelas exempel. IMF-chefen Dominique Strauss-Khan hörsammade kravet och lovade i förra veckan att arbeta för att alla skulder till Haiti skrivs av, inklusive vårt nya lån. Det nya lånet skulle i så fall förvandlas till bistånd. Men en skuldavskrivning kräver IMF:s godkännande, och något sådant finns ännu inte även om flera länder sagt sig stödja idén. På det internationella givarmötet för Haiti i Montreal den 25 januari beslutades att Haiti skulle slippa betala räntor och amorteringar under fem år, men inga skuldavskrivningar. Sven Elander >> Forum Syds debattartikel i Aftonbladet: >> Forum Syds brev till Anders Borg och Gunilla Carlsson: Namninsamlingar för skuldavskrivning till Haiti: >> Den globala organisationen Avaaz: >> Nätverket Jubilee South: >> Den amerikanska organisationen ONE: Länkar till organisationer som stödjer Haiti: >> 2

3 VÄRLDSBANKEN/IMF Världsbankens nya informationspolicy: ett litet steg mot öppenhet Världsbankens nya informationspolicy offentliggör majoriteten av de dokument som tidigare varit svåra att få tag på. Samtidigt fortsätter man att hemligstämpla hur styrelsemedlemmarna röstar och resonerar, vilket försvårar för civilsamhället att utkräva ansvar av de regeringar som sitter i styrelsen. Världsbankens nya informationspolicy Toward Greater Transparency Through Acces to Information (10 december 2009) fick ett förvånansvärt positivt mottagande av Global Transparency Initiative (GTI) runt årsskiftet. GTI ett folkrörelseinitiativ som upprättat en stadga med minimikrav för internationella finansiella institutioners öppenhet och tillgänglighet berömmer Världsbanken för att för första gången ha vänt på steken och gjort all information tillgänglig, med undantag för den som uttryckligen sägs vara "förtrolig". Tidigare var det tvärtom, allt var hemligt om det inte i nåder hade gjorts öppet. Dessutom ska Världsbanken nu erbjuda folkrörelser, frivilligorganisationer och allmänhet att få Världsbankens beslut när det gäller tillgänglighet prövad av en oberoende instans. Samtidigt ska många av de dokument som skickas till Världsbankens styrelse som underlag för beslut offentliggöras (kallas "simultaneous disclosure"), vilket gör det möjligt att öka trycket på Världsbankens styrelse inför beslut. Alltså tre viktiga steg, men GTI:s välkomnande av dessa framgångar för öppenhet och tillgänglighet får inte dölja att Världsbankens informationspolicy fortfarande är alldeles för sluten. Listan på dokument som man inte kommer att göra tillgängliga omfattar exempelvis tre och en halv sidor (i Annex C)! Av ännu större vikt är att de styrelsemötesprotokoll där styrelsemedlemmarnas ståndpunkter framgår fortfarande kommer att hemlighållas i tio år; samma sak gäller för de anföranden som medlemmarna håller i styrelsen. Världsbanken håller alltså fast vid att bara offentliggöra beslutsprotokoll, vilket gör det omöjligt att utkräva ansvar av de olika styrelsemedlemmarna (som i sin tur representerar ägarländerna). Vidare kommer allt utbyte av information inom Världsbanken inom styrelsemedlemmarnas kontor liksom mellan dessa att hållas hemligt för alltid. Anledningen sägs vara att säkra fri och öppen diskussion inom Världsbanken innan beslut fattas (det ska skydda "the deliberative process"). Kenneth Hermele FN/KLIMATFÖRHANDLINGAR Vad gick fel i Köpenhamn? Klimattoppmötet misslyckades och det var ganska väntat. Nu skyller länderna på varandra. USA och Kina pekas ofta ut som skurkarna men EU spelade också en viktig roll. 3

4 Haveriet i Köpenhamn var en stor besvikelse för de allra flesta men egentligen ingen överraskning. Det har länge stått klart att USA inte tänker finna sig i ett avtal som innebär bindande åtaganden för dem men inte för de större utvecklingsländerna. De flesta utvecklingsländer med Kina i spetsen har i sin tur aldrig vikt sig en tum på punkten om historiskt ansvar, d.v.s. att de rika länderna som orsakat klimatkrisen är de som också ska lösa den och betala för den. I dödlägets mitt befann sig Kyotoprotokollet och framförallt dess beryktade Annex 1: en lista över länder som är förpliktigade till utsläppsminskningar. I det ingår inte de framväxande ekonomierna, t.ex. Kina, vilket är huvudorsaken till att USA inte ratificerat protokollet. Medan Kina och de flesta utvecklingsländer insisterade på förhandlingar om en andra åtagandeperiod inom Kyotoprotokollet ville USA med stöd av EU bygga ett nytt avtal med åtaganden även för de större utvecklingsländerna. Vem som var den största boven i Köpenhamnsdramat har diskuterats flitigt på debattsidor och bloggar. En välcirkulerad artikel skriven av Mark Lynas och först publicerad i The Guardian den 22 december skyller allt på Kina. Artikeln hävdar till och med att Kina aldrig var intresserade av att uppnå ett avtal och hade en dold men välplanerad strategi för att sabotera förhandlingarna och sen se till att USA blev syndabock. Skälet enligt Lynas: Att Kina har ett intresse av att försvaga internationella klimatöverenskommelser då deras egna ekonomiska tillväxt är baserad på kolkraft. Andra observatörer skyller misslyckandet på USA, som inte erkänner historisk skuld, inte är beredda att göra tillräckliga utsläppsminskningar, och inte vill binda sig till något inom ramen för ett FN-avtal. Med klimatlagstiftningen fast i senaten hade Obama inte mer att bjuda på än de alldeles för små utsläppsminskningar som USA redan lagt på bordet innan Köpenhamnsmötet. På grund av USA:s och Kinas, det nya G2:s, dramatiska politiska dragkamp är det lätt att glömma bort EU:s roll i förhandlingarna. EU fick inte ens delta i den sista nattmanglingen som slutligen resulterade i den urvattnade Köpenhamnsöverenskommelsen. Faktum är dock att EU:s förhandlingsstrategi, som framförallt Sverige låg bakom, var en starkt bidragande orsak till misslyckandet. EU valde under hösten att alliera sig med USA istället för med utvecklingsländerna, var otydliga med sin position gällande Kyotoprotokollets bevarande och deltog i inofficiella förhandlingsmöten i Köpenhamn, vid sidan av UNFCCC. Droppen för utvecklingsländerna var när den Danska texten plötsligt dök upp. Förtroendeklyftan blev oöverstiglig. Miljö- och rättviserörelsen har hela tiden uppmanat politiker och förhandlare att höja ribban, visa ledarskap, ta nya initiativ och överträffa varandra med goda exempel. Istället blev det en kapplöpning mot botten i Köpenhamn. Vad som hänt om EU vågat höja ribban genom att lägga ett löfte om 30 procents minskning av koldioxidutsläpp på bordet oavsett andra länders bud kan vi aldrig veta. Vår bedömning är att det kunnat bidra till att bryta dödläget i förhandlingarna. EU missade världens chans att visa att man verkligen tror på en klimatsmart tillväxt. Om någonting klarnade i Köpenhamn så var det den nya geopolitiska kartan. Trots att EU stödde USA blev det oavgjort i kampen mot Kina, i viss mån uppbackat av Indien. Förlorarna var som vanligt världens fattiga. COP16 äger rum i månadsskiftet november/december i år i Mexico City. Världen har inte råd med en till politisk fars à la Köpenhamnsmötet. Ärliga förhandlingar baserade på vetenskap och en stark rättviseprincip, kurage att välja otrampade vägar och kanske framförallt en vilja och förmåga att se bortom kortsiktiga nationella intressen behövs för att nå framgång där. Olivia Taghioff 4

5 VÄRLDSHANDEL EU-parlamentariker oroliga för att handelsavtal ska påverka tillgången till läkemedel En ny arbetsgrupp i EU-parlamentet har uttryckt oro för att det handelsavtal som EU förhandlar med Indien kan komma att medföra att det blir svårare för indiska företag att ta fram billiga (legala) läkemedelskopior. Den 27 januari startade EU-parlamentet en ny tvärpolitisk arbetsgrupp som bland annat ska övervaka effekterna av EU:s handelspolitik på de fattigas tillgång till läkemedel. Ordföranden i gruppen, David Martin från Skottland, uttryckte oro över det avtal som håller på att förhandlas fram mellan Indien och EU (förhandlingar har pågått sedan 2007). Strikta krav på begränsningar av information, som EU driver ska vara med i avtalet, kan fördröja och försvåra möjligheten för Indien att ta fram s k generiska kopior - lagligt framställda billigare kopior - av viktiga mediciner. Indien är världens största exportör av just dessa lågprisläkemedel som är de enda många fattiga i världen har råd att köpa. Detta vore därför inte bara dåligt för Indien utan även för alla de länder som Indien nu förser med läkemedel, säger Martin. Även organisationer som Läkare utan gränser, som använder mycket av dessa generiska kopior i sina program, är oroade. Arbetsgruppen ska också se över de beslagtagningar av läkemedel som tullen i EU gjort av mediciner på väg från Indien till andra fattiga länder. (se bl a nyhetsbrev juni 2009) Gruppen ser som sin uppgift att försöka utgöra en motvikt till läkemedelsindustrins tunga lobbygrupper som verkar i Bryssel. Maud Johansson KAPITALFLYKT OCH SKATTEPARADIS Genombrott i OECD för åtgärder mot kapitalflykt Vid OECD:s möte 28 januari nåddes flera viktiga genombrott för att förhindra kapitalflykt från fattiga länder. Bland annat ska multinationella företag enligt OECD:s riktlinjer i framtiden rapportera sina vinster och vad de betalar i skatt i varje land de verkar. Idag krävs endast en global redovisning, vilket gör det mycket svårt för fattiga länder att veta hur mycket företagen ska betala i skatt och hur mycket oregistrerat kapital som försvinner i kapitalflykt. OECD:s Global Forum on Development höll i torsdags ett möte under rubriken Domestic Resource Mobilisation for Development: The taxation Challenge. Inför detta hade Forum Syd tillsammans med 27 andra organisationer i olika OECD-länder sänt brev till OECD:s generalsekreterare Angel Gurria. I brevet ber man OECD att verka för den land-för-land rapportering för multinationella företag som nämns 5

6 ovan. Åtgärden anses vara en av de viktigaste för att förhindra den förlust på runt 160 miljarder US-dollar som fattiga länder beräknas göra varje år i form av förlorade skatteintäkter från multinationella företag. Storbritannien och Frankrike har tidigare verkat för att OECD ska göra en teknisk studie kring land-för land rapportering. OECD enades nu om att en standard för land-för-land rapportering ska vara en del av dess riktlinjer för multinationella företag innan årets slut. Diskussionen handlar alltså inte längre om om land-för-land rapportering ska införas, utan hur den ska se ut. OECD:s riktlinjer är dock frivilliga att följa. Utvecklingsorganisationer har istället verkat för att land-för-land rapportering ska bli en del av de bindande regler för redovisning som International Accounting Standards Board (IASB) sätter upp. Trots det måste beslutet ses som ett genombrott och ett steg på vägen mot bindande åtaganden. Richard Murphy, grundare till det globala nätverket Tax Justice Network kommenterade resultatet i The Guardian 29 januari: "This is not binding and there will be resistance from business but country-by-country reporting is going to happen and the OECD is now putting pressure on the IASB to deliver this. We are moving in the right direction." The Guardian beskrev i sin tur utvecklingen som: "The Organisation for Economic Co-operation and Development, the Paris-based thinktank for the world's 30 richest nations, will publish guidelines that could force companies to reveal the profits they make and tax they pay in every country in which they operate. The development represents a major breakthrough for the British government after it backed concerted calls by non-governmental organisations to introduce the measure." En annan viktig åtgärd som utvecklingsorganisationer har verkat för och som togs upp i brevet inför mötet är informationsutbytesavtal. Banksekretessen i skatteparadis gör det omöjligt för skattemyndigheter i fattiga länder att få ut information om vilka personer eller företag som besitter konton i skatteparadis, hur mycket pengar som finns på dessa eller från vilken verksamhet de kommer, vilket gör att skattebrott lönar sig. OECD har utarbetat en internationell standard för utbyte av bankinformation vilken idag används av två länder som vill förhandla fram informationsutbytesavtal (bilaterala avtal). Hittills har fattiga länder dock inte haft möjlighet att sluta sådana avtal eftersom det kräver mycket resurser. Utvecklingsorganisationer har därför verkat för att avtal ska tas fram som flera länder kan ansluta sig till (multilaterala avtal). Storbritannien deklarerade nu att de kommer att teckna multilaterala informationsutbytesavtal med utvecklingsländer, framförallt i Afrika, och bjuder in andra länder att delta i avtalet. Detta kan ses som ett första steg till de multilaterala avtal som civilsamhället har förespråkat. Den avgörande faktorn kommer att bli om andra OECD-stater och så småningom skatteparadis kommer att bli en del av detta, och hur mycket stöd utvecklingsländer kommer att få för att kunna delta. Kristina Fröberg >>Läs mer om kapitalflykt från fattiga länder på: >>Läs breven till OECD:s generalsekreterare på: Och >>Läs OECD:s kommuniké från mötet: >>Läs Storbritanniens uttalanden under mötet: 6

7 BISTÅND Kritiska brev till biståndsministern från Sidapersonal I december skrev anställda på Sida två öppna brev till biståndsministern. I breven menar man att det är viktigt att biståndet ska ge resultat, men att det nu ställs orimliga krav på dokumentation och redovisning av långsiktiga effekter av biståndsinsatser. Fem avdelningschefer på Sida skrev i december ett öppet brev till Gunilla Carlsson där man uttryckte bekymmer över den bild hon ger i media av Sveriges bistånd. Cheferna stödjer helt Carlssons ambition att tydligt redovisa resultatet av biståndet. Men de tycker inte att hon i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till den komplicerade verklighet som biståndet faktiskt verkar i. De pekar på att även om man vet att biståndet haft betydelse för t ex kvinnorna i Nicaragua och miljöarbetet i Vietnam, så är de långsiktiga effekterna inte helt enkla att klarlägga på grund av att orsakssammanhangen sällan är entydiga eftersom så många andra faktorer spelar in. Inte ens i ett välfungerande land som Sverige är det alltid lätt att fastställa orsakssambanden mellan insatser och utvecklingsresultat. Vad skulle svaret t ex bli på frågan Har husläkarreformen gjort svenskarna friskare? Det är därför inte rimligt att kräva en sådan exakt resultatredovisning av biståndet, eller att ge allmänheten en förväntan om att detta borde kunna ske, menar cheferna. (brevet bifogat) Ännu starkare uttryckte sig 172 av de ca 200 anställda på Sida som var med på den årliga julfesten De skrev där under ett annat öppet brev som inleds med att önska Gunilla Carlsson God Jul men som sedan tar upp de alltmer groteska krav på att allt ska dokumenteras som ställs. De anställda pekar på att regeringen uppdrar åt Sida att arbeta med riskfyllda och komplicerade länder men samtidigt kräver att varje insats ska bli lyckad. Brevet tar också upp att Sida Enligt regerings instruktioner ofta arbetar med samarbetsländernas egna system och delar finansieringen med andra givare men samtidigt krävs att vi ska kunna redovisa resultat för just de svenska pengarna. Brevet avslutas med man välkomnar diskussionen och nya fräscha idéer så länge de är genomförbara och ändamålsenliga. (brevet bifogat) Jag kommer inte att vika mig kommenterar Carlsson brevet. Maud Johansson >>Läs brevet från Sidas avdelningschefer på: >>Läs brevet från Sidas personal på: Detta nyhetsbrev ges ut av Forum Syds enhet för Globala utvecklingsfrågor. Om du vill veta mer om något eller har följdfrågor på någonting kontakta gärna oss! Artiklarna är signerade för att du ska veta vem du ska kontakta. Om du vill avsluta din prenumeration sänder du en rad till kristina.froberg@forumsyd.org 7