från Åbo Akademi Nr Maktens mosaik i svenska riket Ny bok om stormaktens historia

Transkript

1 från Åbo Akademi Nr Maktens mosaik i svenska riket Ny bok om stormaktens historia

2 EN FRÅGA FÅR SVAR Geohuset tar form n Planerna på ett gemensamt hus för geologerna vid Åbo Akademi och Åbo universitet framskrider. Idén har fått grönt ljus vid bägge universiteten. Vilket är nästa steg i processen, planeringschef Bengt Sandell, Åbo Akademi? En behovskartläggning har inletts, och en preliminär rumsplanering ska enligt planerna vara klar inom april, berättar Sandell. Geohuset skall inhysas i Chemicum vid Akademigatan 1, utrymmen som alltså redan står i förbindelse med ÅA-geologins nuvarande högkvarter vid Domkyrkotorget. Det nära samarbetet mellan geologerna vid ÅA och TY har pågått länge. Ett gemensamt hus, som har planerats i ett antal år, väntas ge betydande synergieffekter. Undervisningen på svenska respektive finska skall fortsätta som förut, och ämnena förblir delar av sina moderuniversitet. Tidpunkten att förverkliga huset är rätt nu, säger Bengt Sandell. ASA-huset är enligt planerna klart inom oktober, och då kan Chemicum tömmas. Sedan behövs en totalrenovering. Geohuset kunde då tas i bruk tidigast vid årsskiftet 2010/2011. Chemicum ägs av Stiftelsen för Åbo Akademi. Enligt dagsläget skulle det gemensamma Geohuset ha en personal på 45 personer. Antalet studerande i de geologiska ämnena är för tillfället ungefär 220 stycken vid ÅA och TY. När ASA-huset tas i bruk aktualiseras också nya funktioner i bl.a. Reuterska huset, som är av intresse i synnerhet för TF och ÅAB. PS Samverkan viktig i god undervisning Studentaktivitet viktig för lyckad föreläsning n Det är inte läraren ensam som gör en god föreläsning, studenternas egen aktivitet är viktig i sammanhanget. Läraren kan stimulera studenternas aktivitet via rätt enkla metoder, som anekdoter, historiska exempel och arbete i grupp. En aktiv samverkan mellan studerande och lärare har fina möjligheter att resultera i en god föreläsning. Detta är något som kan utläsas i delrapporten från projektet Undervisningsmetoder och studentaktivitet, ett ÅA-internt benchmarkingprojekt om studentaktivitet som har drivits av kvalitetsenheten, studentkåren och studerandenas utvecklingsgrupp. Projektet utföll väl. Det finns hos såväl studenterna som lärarna ett stort intresse för att utveckla undervisningen. Överlag tycks undervisningen hålla god nivå, konstaterar kvalitetskoordinator Ole Karlsson och projektplanerare Elin Fellman-Suominen vid kvalitetsenheten. Projektet kartlägger på vilket sätt lärarnas undervisningsmetoder påverkar studenternas aktivitet och hur man kan främja studentaktiviteten i själva undervisningen. En målsättning med projektet är att sprida exempel på god praxis i undervisningen samt att väcka en diskussion om växelverkan mellan studerande och undervisande personal i undervisningen, berättar Fellman-Suominen. Grunderna för en fruktbar diskussion finns i och med att studerandena har ett tydligt intresse för att aktivt vara med och utveckla undervisningen. Det var i november och december som själva fältarbetet utfördes. Ett antal teststuderande som rekryterats och förberetts enkom för uppgiften följde med undervisningen vid olika ämnen och i Åbo Akademis expertkatalog uppdaterad n Expertkatalogen, Åbo Akademis elektroniska katalog över forskare och deras expertisområden har genomgått sin årliga uppdatering. Expertkatalogen riktar sig i första hand till massmedierna och skall fungera som uppslagsverk i sökandet av forskningsexpertis vid akademin. På webbadressen hittas expertuppgifterna ordnade enligt fakultet och ämne. För varje expert anges expertisområden och kontaktuppgifter, så det är enkelt för den som söker efter en expert på ett visst ämne att hitta en person att kontakta. Expertkatalogen är inte en heltäckande lista över Åbo Akademis forskare och experter, utan varje expert har själv fått avväga om hon vill vara med i katalogen eller ej. Experterna har också fått uppge sina expertisområden fritt. Nästa nummer av Meddelanden utkommer 6.3, deadline 27.2

3 Utvecklingsprojektet kommer att diskuteras den 2 mars, och diskussionen är öppen för alla intresserade, säger Elin Fellman- Suominen och Ole Karlsson. olika grupper i Åbo och Vasa för att se vilken typ av grupper eller pedagogiska metoder som skapar eller ökar den egna aktiviteten hos studerandena. Projektet byggde på frivillighet, det vill säga att lärare anmälde intresse för att bli utvärderade och få konkret respons på sina undervisningsmetoder och på gruppdynamiken vid föreläsn ingarna. Också några stickprov genomfördes. Sammanlagt deltog 20 lärare i projektet, berättar Elin Fellman-Suominen. Efter undervisningen intervjuade teststuderandena några studerande om deras åsikter om undervisningsmetodernas koppling till studentaktiviteten. Genom detta hoppades projektgruppen väcka insikt hos vanliga studerande om deras eget ansvar för undervisningen och sitt lärande. Därefter diskuterade teststuderandena med läraren för att få hans eller hennes åsikt. I projektets rapport finns bland annat en lista över exempel på god praxis i undervisningen som framkommit under projektets gång. Resultatet av utvecklingsprojeketet kommer att diskuteras måndagen den 2 mars kl i FÄ-husets konferensrum med uppkoppling till DC:s mötesrum i Vasa. Diskussionen är öppen för alla intresserade. Efter diskussionen kommer projektets slutliga rapport att publiceras, men redan nu finns delrapporten på webben, berättar Elin Fellman- Suominen. Större satsning Det nu slutförda projektet fungerar också som startskott för en större satsning på undervisning och inlärning vid Åbo Akademi. I år startar nämligen projektet En lärande toppenhet som har döpts till Alcuin. Det är kvalitetsenheten som tillsammans med Lärcentret håller i trådarna för projektet, som finansieras av Stiftelsen för Åbo Akademi. Målsättningen med projektet är att höja kvaliteten på utbildningen och undervisningen vid ÅA, berättar Ole Karlsson. Som projektledare för Alcuin fungerar Monica Nerdrum. Peter Sandström Delrapporten från studentaktivitetsprojektet finns på adressen Information om Alcuin finns på INNEHÅLL NR 3/2009 Samverkan viktig i god undervisning Studentaktivitet viktig för lyckad föreläsning... Sverige som konglomeratstat Ny historisk antologi om maktens mosaik... Utrymme för popularisering TkF:s syn på tredje uppgiften... Alla kan bli bättre lärare Nionde kursen i universitetspedagogik startar... Unik forskarskola ger ny bredd Slöjdpedagogiskt resurscenter i Vasa... Disputationer... Personalspalten Specialist på miljöpolitik Marko Joas ny prof. i offentlig förvaltning... Balansen mellan att bevara och förnya ÖB Tore Ahlbäck blickar tillbaka... Veckans skribent: Petri Salo Akademisk tankeverksamhet och frihet... Debatt: Tage Kurtén Det verkligt viktiga... Baksidan Ny guldsmed gör ÅA-ringarna... Avhandlingar... Annonser och kungörelser

4 Sverige som konglomeratstat Ny historisk antologi om enhet, särart och självbild i svenska riket n Det har gått 200 år sedan Finland separerades från Sverige. Finland anslöts till Ryssland, och det tog många år för svenskarna att komma över förlusten. Det svenska riket under perioden granskas i boken Maktens mosaik Enhet, särart och självbild i det svenska riket, som är en antologi med bidrag från 16 författare. Boken ges ut av Svenska Litteratursällskapet och det svenska förlaget Atlantis. Redaktörer är Max Engman och Nils Erik Villstrand, som båda är professorer i historia vid ÅA men tjänstlediga just nu. Idén till boken kom redan hösten 2001, då det ordnades ett seminarium i Åbo med Det svenska riket mångfald och enhet som tema. Materialet för föreläsningarna var intressant och kändes så pass relevant att vi ville samla det i en bok, säger Nils Erik Villstrand. Produktionsprocessen var lång, delvis eftersom vi gav alla möjlighet att bearbeta sina texter och göra tillägg. Vi har försökt få material, som är skrivet på ett sätt som gör att vem som helst som är intresserad av historia kan ta del av det. För att få ihop en bra helhet begärde vi dessutom in ytterligare några bidrag från forskare som inte var med på seminariet. Boken blev inte mindre än 500 sidor tjock. Vi fick med alla vi ville, och efter det konstaterade jag och Max Engman att boken blir överraskande tjock! Det tog länge att få ihop allt, men vi märkte att materialet inte passerade något bäst före-datum. Tvärtom det började kännas allt mer aktuellt vartefter vi närmade oss 2009, då det har gått 200 år sedan rikssprängningen. Konglomeratstat Det är intressant att från år 1809 se åt båda hållen, alltså inte bara på kriget utan också vad som hände före och efter det. Vi har försökt se på den tidens statsbildningar utgående från deras egna premisser, säger Villstrand. Det finns också lite spänning i boken då det gäller Finlands plats och roll i det svenska riket. Där finns en viss åsiktsbrytning mellan författarna. Under åren fungerade det svenska riket på ett mycket annorlunda sätt jämfört med idag. Sverige var särskilt under stormaktstiden en konglomeratstat. Kungen regerade på olika villkor i olika delar av landet. Tänk dig om president Tarja Halonen idag hade helt olika förutsättningar i till exempel Lappland och Nyland! Det är en stor skillnad jämfört med den moderna nationalstaten, där alla har samma regelverk. Begreppet konglomeratstat har lanserats av Harald Gustafsson, som är professor i historia vid Lunds universitet och i Maktens mosaik bidrar med ett kapitel om partikularistiska och multietniska konglomeratstater i det tidigmoderna Europa. Historiker kände förstås också förr till hur Sverige var uppbyggt, men de har inte på samma sätt lyft fram och betonat hur det fungerade och skilde sig från senare system. Jag tror att det här har att göra med att forskares ögon mera har öppnats för uppfattningarnas betydelse. Man har inte alltid tolkat saker på samma sätt, säger Villstrand. Gamla provinsvapen I Maktens mosaik finns ett kapitel om gamla svenska provinsvapen, skrivet av Torbjörn Eng, som är projektledare vid Södertörns högskola. I Sverige skapades på det symboliska planet en mångfald av landskap och provinser, först med hjälp av provinsvapnen. Kungen ville att landet skulle framstå som mindre enhetligt än vad det egentligen var och på det sättet ha mera gemensamt med andra europeiska stater. Därför konstruerades på 1500-talet en brokig mångfald. Sedan på talet, då stormaktsväldet kulminerade, blev Sverige även de facto en verklig konglomeratstat, säger Villstrand. Då man talar om svenska stormakten brukar man skilja på det svenska riket, landets gamla delar, och det svenska väldet, som inkluderar alla nya delar. Det är ett ganska bra sätt att hantera problematiken. Men det finns också en viss glidning mellan riket och väldet i synnerhet i Baltikum, där man satte stor vikt vid svenska lagen. Under talet gled de baltiska områdena liksom in i riket. Gränsen mellan riket och väldet var alltså inte stabil, och det är en intressant insikt. Instrumentell etnicitet Petri Karonen, professor i Finlands historia vid Jyväskylä universitet, har bidragit med ett kapitel om det finska borgarskapets agerande under 1700-talet. Borgarna talade väldigt mycket om den finska nationen och Finlands behov. Det var instrumentellt på det sättet, att Finland var politiskt utsatt på den tiden på grund av det starka Ryssland. Det är klart att finländare ville lyfta fram det, för det gav dem en konkret utdelning av fördelar inom svenska riket. Man kunde kalla det för instrumentell etnicitet det lönade sig att tala om det, konstaterar Nils Erik Villstrand. Åke Sandström, lektor i historia vid Högskolan på Gotland, har skrivit om hur man i Sverige såg på förlusten av Finland efter 1809

5 Freden 1809 var ju Sveriges hårdaste fred. Det är klart att man blev bitter över den. Jag tror på dem som säger att det formade sig till ett nationellt trauma, säger professor Nils Erik Villstrand. och sökandet efter en ny svensk identitet. Det är inte ny problematik, men det är länge sedan någon har tagit fasta på det. Sandströms kapitel har inspirerat också mig att titta mera på svensk revanschism, och nu senast 12.2 höll jag föredrag om det i Stockholm. Det har nästan blivit mitt kall nu i märkesårssvängen att som resepredikant åka runt och tala om revanschismen, säger Villstrand. Många historiker har ett starkt behov av att presentera en teleologisk syn, det vill säga att historien har ett mål och en mening och vet vart den är på väg. Men då blir sånt som svenska revanschismen intressant, för den pekade ju inte framåt. Det är något som en del svenska forskare har sopat under mattan, vill jag påstå. Villstrand påpekar att det trots allt var helt naturligt att Sverige ville få tillbaka Finland. Det var ju Sveriges hårdaste fred. Det är klart att man blev bitter över den. Jag tror på dem som säger att det formade sig till ett nationellt trauma, och den linjen är Sandström också inne på. Politiskt sett upphörde Sverige att vara stormakt i och med slaget i Poltava Och också efter det fanns revanschism. Egentligen kan man säga att föreställningen om Sverige som stormakt levde kvar långt in i 1900-talet. I början av 1900-talet såg man Sverige som en industriell stormakt, och sedan då Olof Palme kom blev landet i sin tur en moralisk stormakt. Det skall alltid vara nånting stort över Sverige, ler Villstrand. En bok till på kommande Professor Villstrand fortsätter nu med att arbeta på en annan bok inom samma område, som blir del två i serien Finlands svenska historia. Del ett utkom ifjol. Den är skriven av Kari Tarkiainen och heter Sveriges Österland från forntiden till Gustav Vasa. Jag försöker få till stånd en fortsättning. Hittills har jag fått ihop en miljon tecken, så det borde snart bli en bok! Jag skriver om perioden från mitten av talet till Den slutar en augustikväll 1812 på Erstan Det är intressant att försöka förstå stämningarna i landet, genom att studera furstemötet mellan Alexander I och kronprins Karl-Johan som då ordnades här i Åbo. Villstrand kommer inom kort att lämna in materialet för granskning, och boken beräknas ges ut innan året tar slut. Michael Karlsson

6 Tredje uppgif ten Utrymme för popularisering TkF:s avdelningar har gott om näringslivs- och samhällskontakter n Kontakterna till näringslivet är naturliga, och det är främst den vägen vår kunskap och kompetens når ut från universitetet. När det gäller ren popularisering av vetenskap kunde många av oss säkert bli bättre, för det finns en mängd teman i vår verksamhet som kan intressera en bredare allmänhet. Detta säger professor Mikko Hupa, dekanus för tekniska fakulteten vid Åbo Akademi, när han resonerar kring frågan hur den tredje uppgiften i praktiken fungerar vid ÅA:s tekniska fakultet. Tredje uppgiften är ett mycket omfattande begrepp, som av vissa vetenskapsmän och lärare uppfattas som både luddigt och på sätt och vis som ett uttryck för något självklart, som man har sysslat med hela tiden, innan definitionen sattes på pränt. Det som kallas universitetens tredje uppgift finns definierat i lagen, där det heter att universiteten utöver forskning och undervisning skall samarbeta med det omgivande samhället och främja forskningsrönens samhälleliga betydelse. Denna bit betonas också i förslaget till ny universitetslag, där det heter att universiteten ska fullgöra sina uppgifter i samverkan med det övriga samhället och främja forskningsresultatens och den konstnärliga verksamhetens genomslagskraft i samhället. Kopplingen till externa parter kommer tidigt in i bilden hos Dekanus Mikko Hupa konstaterar att TkF har inarbetade och naturliga vägar för att nå ut med sin kunskap och kompetens.

7 oss. Redan majoriteten av alla diplomarbeten har försänkningar i forskningsprojekt som innebär externt samarbete, konstaterar Mikko Hupa. Det samma gäller i ännu högre grad inom forskarutbildningen. Samtidigt kommer växelverkan med samhälle och näringsliv till uttryck bland annat via att många av fakultetens professorer är aktiva och åtar sig uppdrag i olika organisationer som är verksamma inom forskningspolitik och forskningsfinansiering. Allt detta gör att Åbo Akademis tekniska utbildning syns utåt, konstaterar Mikko Hupa. Den tekniska fakulteten består av dels kemisk-tekniska avdelningen (KT-avdelningen), dels avdelningen för informationsteknologi (IT-avdelningen). Samarbetet med externa parter är livligt inom båda avdelningarna. Mest handlar det om samarbete med företag, konstaterar professor Barbro Back, prodekanus för TkF och avdelningsföreståndare för IT-avdelningen. Missuppfattningar finns Ett område inom tredje uppgiften som kunde göras aktivare är, enligt Mikko Hupa, en mera direkt koppling till den intresserade allmänheten. Populärt hållna tidningstexter, till exempel, är en kanal som kunde användas mera än hittills. Vi kunde bli bättre på att marknadsföra oss, bättre på att förklara vad teknisk forskning är och vad den inte är. Mikko Hupa menar att det fortfarande finns allmänna missuppfattningar om teknik och kemiskteknisk forskning. Teknik associeras med fabriker, utsläpp och miljöproblem. Det som ofta glöms är att dagens tekniska forskning alltid utgår från hållbar utveckling som strävar efter att minska miljöbelastningen. Han tycker att popularisering av vetenskap kunde värderas högre inom universiteten och i forskarsamfunden. En kommunikation som behövs n Det är en utmaning att kommunicera om sin vetenskap. Jag tycker att det är väldigt givande. Det här säger TkD Johan Werkelin, som är akademilektor i kemi vid Åbo Akademis tekniska fakultet. Jag gillar mycket av det som anses höra till tredje uppgiften. Däremot tycker jag att själva begreppt är snävt definierat. Med detta menar Johan Johan Werkelin. Werkelin att tredje uppgiften som begrepp inte nödvändigtvis borde gälla enbart för verksamhet och kommunikation som går utanför universitetet. Inom ett multidisciplinärt universitet som Åbo Akademi kunde också diskussioner med kolleger utanför det egna fältet anses vara en del av den tredje uppgiften, tycker han. En stark interdisciplinär diskussion borde ses som en del av den tredje uppgiften. En livlig diskussion mellan olika discipliner är väsentlig inte minst för att det handlar om bildning, det vill säga en kunskap som sträcker sig utanför det egna professionella verksamhetsområdet, säger Werkelin. Därför kunde man säga att den tredje uppgiften finns på många olika plan i vårt dagliga värv, även om vi inte alltid definierar den som den tredje uppgiften. Samtidigt finns det uppdrag som tydligt hör till tredje uppgiften, uppenbara exempel är när man som anställd vid ett universitet tar föreläsningsuppdrag utanför universitetet, att man ger intervjuer, skriver artiklar eller undervisar i andra sammanhang än akademiska, konstaterar Johan Werkelin. Han har själv efarenhet av dessa olika sidor av den tredje uppgiften. Det är viktiga saker, som också känns givande för en själv. Det är alltid en utmaning att diskutera sitt vetenskapsområde med lekmän. Samtidigt märker man att det finns ett sug efter en viss typ av kunskap, dels inom industrin, dels bland privatpersoner som tar kurser. Det handlar då om att nå ut med vetenskapen, något som förutsätter att kommunikationen fungerar. Jag tycker att kommunikationen mellan universitet och samhälle fungerar. Men det är bra att den numera finns uttalad som en av våra tre huvuduppgifter, konstaterar Johan Werkelin. PS Det är en värderingsfråga. Forskare som skriver strävar efter publicering i internationell facklitteratur, inte minst eftersom det är meriterande. Varför kunde man inte ge populariserande texter högre status? Det skulle kunna öka universitetens och vetenskapens synlighet i samhället, vilket är av största vikt inte minst med tanke på rekryteringen, konstaterar Mikko Hupa. Han tycker att den tredje uppgiften är viktig, men betonar den balansgång som behövs i sammanhanget. Internationellt högklassig forskning och undervisning

8 är fortfarande universitetets främsta uppgift. Men detta utesluter ju inte på något vis den tredje uppgiften; ifall den utförs på ett vettigt sätt så bidrar den till att stöda de två primäruppgifterna. Den tredje uppgiften ska kunna vara inspirererande, samtidigt som den inte får upplevas som betungande, konstaterar Hupa. Rekrytering i fokus TkF satsar de facto stort på rekryteringen, bland annat via besök i gymnasierna. Ett led i denna satsning är så kallade studentambassadörer som åker runt på skolbesök. Dessa studerande är väl förberedda, de har preparerats för sitt uppdrag av konsulter, och de är utrustade med aktuellt material, allt för att väcka intresse för studier vid TkF Och till exempel den alumnidag som vi ordnade i höstas fick väldigt god genklang. De inbjudna föreläsarna väckte stort intresse, och också det mera inofficiella programmet uppskattades, berättar Mikko Hupa. I jämförelse med den tidigare Kemisk-tekniska fakulteten har nuvarande TkF ett bredare utbud inom utbildningen och forskningen. Många alumner var intresserade av att bekanta sig med det nya konceptet. En viktig sida av alumnidagen var också de internationella kontakterna och samarbetet med industrin, områden som är ytterst livskraftiga och betydelsefulla vid många av fakultetens laboratorier. Syftet med alumnidagen var i stort att gynna kontakten mellan universitet och arbetsliv, mellan studerande och alumner, mellan teoretiker och praktiker, och till dagen inbjöd fakulteten speciellt I synnerhet samarbetet med näringslivet är en naturlig och nödvändig del av verksamheten, säger prodekanus Barbro Back och professor Johan Lilius på ITavdelningen. sina alumner, samarbetsparter och gynnare. Fråga om trovärdighet På IT-avdelningen konstaterar prodekanus Barbro Back och professorn i datateknik Johan Lilius att i synnerhet samarbetet med näringslivet alltid har varit en naturlig och nödvändig del av verksamheten. Den länken måste ingå för att vår utbildning ska vara trovärdig. Många projekt förverkligas i samarbete med företag, och blir då en viktig kanal för universitetet att få ut forskningsresultaten samt få respons på dem. Denna växelverkan är väsentlig inom IT-forskning och IT-utbildning, konstaterar Barbro Back och Johan Lilius. Aktiviteten går i båda riktningarna; forskningen behöver externa parter för finansiering och för implementering av kunskap, och inom företagsvärlden finns intresse för ny kunskap inte minst med tanke på produktutveckling. Inom datatekniken har utvecklingen varit kännbar. Det handlar ju om ett relativt nytt ämne med tio år på nacken, konstaterar Johan Lilius. Inom grundutbildningen vid IT-avdelningen inom TkF utexamineras diplomingenjörer, ekonomie magistrar och filosofie magistrar. På det hela taget har totalantalet studerande hållits på en konstant nivå. Växelverkan med näringslivet är mest signifikant inom den utbildning som leder till EM- och DI-examen. Inom FM-utbildningen sker mera grundforskning, ofta i samverkan med större aktörer, exempelvis på det internationella planet eller inom till exempel EUprojekt, berättar Barbro Back. Ett konkret exempel på grundforskning som utmynnar i tilllämpningar är den utveckling av undervisningen i matematik som ÅA:s datavetenskap forskar kring i samarbete med Åbo universitet, en verksamhet som lett till grundandet av centret Imped (se vidstående artikel).

9 Detta är också ett bra exempel på tredje uppgiften, säger Barbro Back. Också evenemang som ICT Showroom har visat sig viktigt för växelverkan med näringsliv och samhälle. Vid detta evemenag presenterar studerande sina projekt inom IT-sektorn, samtidigt presenteras också forskningsprojekt. Studentprojekten tävlar om ett pris, och juryn består av representanter från företagen som sponsorerar tillställningen. Evenemanget är gemensamt för ÅA, Åbo yrkeshögskola och Åbo universitet, och har väckt stort intresse bland företagen. Tunn administration Signifikant för verksamheten inom TkF som helhet är att den externa delen av budgeten är större än den interna. Det man nu kan befara är att den ekonomiska recessionen kan få konsekvenser för företagssamarbetet, säger Johan Lilius. Alla de nio professorerna inom IT-avdelningen är aktiva inom verksamhet som går utanför universitetet, med kontakter till och uppdrag inom till exempel näringslivet och olika kompetenscentra och samarbetsorgan. Samtidigt är administrationen väldigt tunn, något som innebär att allt det extra arbete som påförs oss via ibruktagandet av system som Rondo, Travel och Reprotronic innebär allt fler olika arbetsskeden för den undervisande personalen, säger Johan Lilius. Mycket av detta verkar ogenomtänkt innan det tas i bruk, och drabbar i synnerhet projektarbete och annat som kan hänföras till tredje uppgiften, något som inte är bra med tanke på den framtida verksamheten, konstaterar Johan Lilius och Barbro Back. Peter Sandström Fotnot: Tidigare artiklar om tredje uppgiften vid ÅA har ingått i Meddelanden från Åbo Akademi nr 6/2008 (allmänt), 8/2008 (HF), 12/2008 (MNF) och 18/2008 (ESF). Matematiska bevis i fokus Prof. Ralph-Johan Back. n En förbättrad matematikundervisning är frukten av det arbete som görs vid Centret för utveckling av undervisning i matematik och datateknik (Imped) i Åbo. Det handlar förstås bara om förslag till hur man kunde undervisa i matematik, men flera kurser har provkörts i gymnasierna och visat sig fungera bra. Både lärare och elever har en positiv inställning, berättar Ralph-Johan Back, professor i informationsbehandling vid ÅA. Tillsammans med professor Tapio Salakoski vid Åbo universitet är han ledare för verksamheten vid Imped. Forskning i hur man kan förbättra undervisningen i matematik och datateknik vid gymnasier och universitet har pågått sedan år 2000 som ett samarbete mellan ÅA och Åbo universitet, och som ett resultat av detta samarbete grundades Imped för att par år sedan. Då vi utvecklar metoder och skapar material för undervisning kan man säga att vi gör en samhällelig insats och utövar universitetets tredje uppgift, konstaterar Ralph-Johan Back. Imped kunde startas och byggas upp tack vare ett anslag på euro från Teknologiateollisuuden 100-vuotissäätiö, och efteråt har centret fått en lika stor summa för den fortsatta verksamheten. Utvecklingen har varit mycket god. Intresset på fältet blir större och vi har bland annat hållit ett antal fortbildningskurser för gymnasielärare. Dessutom samarbetar vi intensivt med Resurscentret för matematik, naturvetenskap och teknik i skolan. Vi har nyligen också startat en helt ny publikationsserie inom TUCS (TUCS Lecture Notes), där vi publicerar rapporter och undervisningsmaterial för lärare i matematik och datateknik, berättar Back. Imped-forskarna har också publicerat artiklar om den nya metoderna, och rönen har väckt uppmärksamhet internationellt. Det handlar i grunden om att vi har utvecklat en ny metod för att beskriva matematiska beräkningar och bevis, som vi kallar strukturerade härledningar, och som klart visar den logiska strukturen i matematiska argument, berättar Ralph-Johan Back. I praktiken följer man ett standardformat för att skriv ned de matematiska bevisen, och varje steg i en beräkning motiveras noggrant. Det har visat sig att detta gör det enklare för eleven att följa med matematikundervisningen under timmen och lättare att själv förstå hur en beräkning görs. Metoden har använts också i kurser vid universiteten, och det finns intresse för att pröva på detta också i högstadiet. Matematiska beräkningar och speciellt bevis har i regel ansetts komplicerade. Med strukturerade härledningar kan man skriva matematiska bevis mera intuitivt och med klarare struktur. Jag tror att metoden på sikt kan bidra till att öka intresset för högre matematik, något som har efterlysts inom skolvärlden eftersom trenden har varit att allt färre elever satsar på matematiken. Detta har haft negativa följder också för rekyteringen till teknik och naturvetenskap vid universiteten, konstaterar Ralph-Johan Back. PS

10 Alla kan bli bättre lärare I slutet av mars startar den nionde kursen i universitetspedagogik n Sedan år 2001 har PF i Vasa ordnat åtta kurser i universitetspedagogik (den pågående kursen inräknad) med sammanlagt över 180 deltagare från samtliga fakulteter vid Åbo Akademi. I slutet av mars startar den nionde kursen Inlärning och undervisning för universitetslärare (12 sp). Det att allt fler lärare vid ÅA även börjar ha universitetspedagogisk grundkompetens, är en del av det allt viktigare kvalitetsarbetet inom akademin. I slutet på 90- talet var det en grupp studerande vid ÅA som tog initiativet till en kurs i universitetspedagogik för lärare och efter att ÅA-styrelsen år 2000 slog fast att kursen borde ses som ett sorts minimikrav för dem som söker t.ex. lektorstjänster, har varje år mellan 20 och 30 forskarstuderande, assistenter, lektorer och professorer deltagit i den ett år långa kursen. En kurs som alla kan delta i vid sidan av sitt arbete. Ända från början gick vi in för en deltagarorienterad form där kursdeltagarna får pröva på olika undervisningsformer och t.ex. lära sig nya IT-baserade alternativ som numera både förbättrar och underlättar undervisningen, säger docent Arvid Treekrem som ansvarar för universitetspedagogiken vid ÅA. 10 PF och HF i topp Kursen är främst avsedd för anställda lärare och forskarstuderande vid ÅA och på senare år har allt fler forskarstuderande vid sidan av sitt avhandlingsarbete studerat universitetspedagogik. Nästan två tredjedelar av deltagarna är kvinnor och genom åren har PF varit bäst representerad bland kursdeltagarna och HF nästbäst. TF och i synnerhet SVF har däremot hittills haft ett blygsamt intresse för kurser i universitetspedagogik. Det att vi har så många forskarstuderande på kurserna, visar att de som tänker doktorera numera inser att deras chanser att få en tjänst avsevärt ökar om de dessutom har läst universitetspedagogik, påpekar Nina Bäckman som är kurskoordinator på ÅA i Vasa. Tillsammans med Maria Saxén vid FC i Åbo har hon från början skött om alla de praktiska och administrativa arrangemangen. Med sex olika närträffar både i Åbo och Vasa och på Kilen i Kristinestad samt videokonferens, är det många bollar som samtidigt ska hållas i luften. Ett viktigt block i kursen är IT-didaktik och hur man t.ex. använder webben, Moodle, DiVi-föreläsningar (direkt uppspelad video), e-post och videokonferens i sin undervisning. En ny grej vi använder är e-möteshandledning via webbmötesprogrammet Connect Pro. Totalt går vi igenom många olika ITtillämpningar under kursen, säger Fredrik Åman som ansvarar för IT-blocket. På PF börjar lärarna inom olika didaktikämnen för vuxna ha en lång och gedigen erfarenhet av hur IT kan användas på många olika sätt i undervisningen. Flerformskurser blir allt vanligare och på kursen producerar alla deltagare för sin egen undervisning ett IT-baserat läromedel. Samtliga kursdeltagare får individuell handledning och feedback under kursen. Stressande miljö för lärare Även arbetshandledning ingår i kursen. Enligt arbetshandledare Anne-Charlotte Kjerulf ger kursen en informativ introduktion till begreppet arbetshandledning och en möjlighet att pröva på vad allt den kan ge en universitetslärare. Universitetsvärlden är idag en arbetsmiljö med höga krav,

11 n Bland många olika forskarskolor vid Åbo Akademi finns det en forskarskola som på flera sätt är unik i hela Norden. Nämligen den inom det nya slöjdpedagogiska resurscentret vid Åbo Akademi i Vasa som inte i egentlig mening ännu har status av en forskarskola, men som fungerar som en sådan. Resurscentret har som bäst tolv aktiva forskarstuderande varav sex är från Finland och sex från Sverige, Norge, Grönland och Danmark. Forskarutbildningen är den enda i ämnet i Norden och behövs för att möta det stora nordiska behovet av disputerade inom ämnet slöjdpedagogik. Det slöjdpedagogiska centret har byggts upp genom nordiskt samarbete och är en logisk följd av att slöjdpedagogik är ett eget vetenskapsområde enbart i Finland och inkluderar hela slöjdämnet, både textilslöjd och teknisk slöjd, samt att undervisningsspråket är svenska vid Åbo Akademi, påpekar docent Marléne Johansson som är forskningsledare i slöjdpedagogik vid PF. I övriga Norden saknar slöjdämnet till stora delar forskningsresultat om själva lärandet genom slöjdverksamhet, vilket bidrar till att eget tyckande tillåts råda i den kollektiva uppfattningen när ämnets kunskapskvaliteter värderas. Det är därför enligt Marléne Johansson både önskvärt och nödvändigt med fler doktorer som kan bidra till att utveckla och ytterligare akademisera vetenskapsområdet i Norden. En av de tolv doktoranderna är Sie Kronberg från Linköpings universitet. Hennes avhandling handlar om problematisering och analys av begreppen teori och brådska och stress men också en stimulerande, spännande och utmanande miljö, så därför kan arbetshandledningen t.ex. handla om just stresshantering och tidsanvändning, konstaterar Anne- Charlotte Kjerulf. Till den nionde kursen i universitetspedagogik antas max 20 deltagare. Anmälan bör göras senast den 13 mars. Webbformulär för anmälan finns på adressen Ari Nykvist Unik forskarskola ger ny bredd På slöjdpedagogernas forskarutbildnings senaste närträff i Vasa, ingick bl.a. utbildning i analysprogrammet N-Vivo. praktik i relation till slöjdkunnande. Hon var en av dem som deltog i den senaste närträffen för forskarutbildningens deltagare. En närträff som den här gången hölls i Vasa. Fastän en hel del av våra forskarstudier kan bedrivas t.ex. via e-post, nätet och videokonferens, är nog de här närträffarna de mest givande för oss alla. Det är inte ofta vi slöjdpedagoger kan träffa kolleger och på akademisk nivå diskutera ämnet och dess förutsättningar, säger Sie Kronberg. Att få testa sina idéer och tankar med kolleger som är inne i samma tankebanor som en själv är väldigt nyttigt och ger varje gång nya möjligheter, idéer och kontakter, tillägger Gry Fors från Nuuk på Grönland som undersöker verbal- och icke-verbal interaktion och lärande under samiskt och grönländskt slöjdarbete och hur professionen i hantverket utvecklas under lärprocessen. Svårt att delta i allt Både hon och de andra vid forskarutbildningen i slöjdpedagogik är nöjda med upplägget, men efterlyser bättre möjligheter än hittills för dem som inte bor i Finland men är forskarstuderande vid ÅA att kunna delta i övrig doktorandutbildning. En del av kurserna i t.ex. allmän forskningsmetodik ges i en serie med korta närföreläsningar på två fyra lektioner per gång som vi av praktiska och ekonomiska skäl har svårt att kunna delta i, säger Marie Koch från Danmark som i sin avhandling granskar hur ungdomar lär sig slöjdaktiviteter på exempelvis stickcaféer, under musikfestivaler och genom den s.k. graffitislöjd som pågår i offentliga rum i relation till det lärande som erbjuds i skolslöjden. I arbetet med de tolv doktoranderna, har Marléne Johansson händerna fulla i synnerhet under närträffarna men också annars sedan det slöjdpedagogiska centret kom igång för drygt ett år sedan. Det är ett intensivt men mycket intressant jobb att handleda forskarstuderande i ett så komplext och mångdimensionellt ämne som slöjdpedagogik, och så fort någon disputerar tar vi in en ny i stället. Som ämne växer också därför slöjdpedagogiken hela tiden i bredd och den nya forskningen i ämnet ökar förståelsen för att slöjdens pedagogiska förtjänster ligger i det engagemang som bidrar till lärande med hjälp av allt från material och redskap till ett färdigt föremål. Centrets första fem år finansieras av Högskolestiftelsen i Österbotten med euro per år och förutom Marléne Johansson, arbetar även prof. Christina Nygren- Landgärds och akademilektor Mia Porko-Hudd inom forskarutbildningen vid det slöjdpedagogiska centret vid ÅA i Vasa. Ari Nykvist 11

12 Specialist på miljöpolitik Marko Joas ny professor i offentlig förvaltning n Att utbilda fler kompetenta tjänstemän för statsförvaltningen tycker jag är en utmaning som vi måste ta vid Åbo Akademi. Det finns ett tydligt behov av att öka förvaltningskunskapen på svenska, språket blir allt viktigare. För oss kan det innebära både vidareutbildning för såna som har varit en tid i yrkeslivet, och magisterutbildning för nya studerande, säger Marko Joas, som tillträdde tjänsten som professor i offentlig förvaltning Innan dess var han ämnets forskningsledare. Studentströmningen inom offentlig förvaltning har varit stabil under de senaste åren. Vi har behållit om inte till och med höjt antalet studenter som har ämnet som huvudämne. Det är också fortsättningsvis ett populärt biämne, så vårt antal studiepoäng per lärare är relativt högt. För det får jag tacka en bra lärar- och forskarkår. Även de som inte har undervisningstjänster har ställt upp som lärare vid behov. Vi har bara två lärartjänster, men fyra fem personer som bidrar till undervisningen. Det underlättar mycket. Nya demokratiska element Joas är specialist på miljöpolitik och miljöförvaltning, och har forskat bland annat i hur miljöfrågor hanteras lokalt. Det handlar inte bara om förvaltningsstrukturerna, utan också om nya demokratiska element i processerna. För att hantera miljöfrågor har man infört nya former av demokrati i liten skala. För tillfället deltar Joas i två tvärvetenskapliga projekt som handlar om hållbar utveckling och miljöstyrning i Östersjön. Det ena är Interarc, där man utöver miljöaspekter också studerar socioekonomiska och etiska frågor med livsåskådningsperspektiv. Vi forskar kring hållbar utveckling i skärgården, speciellt Vårt samarbete inom D:CE med statsvetarna i Vasa har varit ytterst välkommet och nyttigt för oss i offentlig förvaltning. Jag hoppas att samarbetet kan fortsätta också i framtiden, säger professor Marko Joas. Åbolands skärgård. Vi tittar på vad hållbarhet betyder för skärgårdsborna och hur det påverkar de politiska systemen och förvaltningsstrukturerna. Vilka möjligheter finns det i skärgården att beakta alla aspekter inte bara de miljömässiga, utan också de ekonomiska, kulturella och sociala aspekterna, säger Joas. Utflyttning påverkar, och den kulturella balansen förändras i och med att sommarboende ökar i relation till fast boende. Dessutom är den marina miljön i Östersjön som helhet hotande. Allt detta forskar vi i, tillsammans med samhällsvetare, statsvetare, marinbiologer och miljöetiker. Det andra tvärvetenskapliga forskningsprojektet heter Riskgov, och styrs huvudsakligen av Södertörns högskola i samarbete med marinbiologerna vid ÅA. Också inom offentlig förvaltning har vi en roll, och det gäller frågor om riskhantering i Östersjöregionen på den regionala nivån. Riskgov finansieras som en del av projektet Bonus Baltic 12

13 Organisation Network for Funding Science. Breda tjänster En hel del är på gång, men under den sista tiden har Joas tyvärr inte hunnit forska mycket själv. Den administrativa sidan, med alla reformer som är på gång just nu, har ätit upp professorers och andra forskningsledares arbetstid i alltför hög grad. Jag hoppas verkligen att vi snart kan återgå till det normala, eller åtminstone till en situation där vi igen kan ha tid för egen forskning i större utsträckning. Till det behövs lite lugn och ro. Är man professor i offentlig förvaltning räcker det inte med att vara expert på miljöfrågor. Professorstjänsterna vid Åbo Akademi är ofta väldigt breda. Nu är jag professor i offentlig förvaltning, punkt slut. Men då man forskar för sin avhandling blir man specialist på någon liten nisch. Då jag var forskningsledare fick jag till exempel kritik för att jag forskar i miljöförvaltning och inte i offentlig förvaltning. Bred, allmän kompetens är det sedan svårare att nå, säger Joas. Det är en utmaning för forskarkåren. Ett litet universitet som Åbo Akademi kan inte dela ut tjänster till vänster och höger, och har inte möjlighet att gå in för väldigt detaljerade tjänstebeskrivningar. Professorer måste helt enkelt ha ett mer allmänt ansvar. Välkommet samarbete Offentlig förvaltning är ett av ämnena som hör till spetsforskningsenheten Democracy: A Citizen Perspective (D:CE). Stiftelsen för Åbo Akademi har gett finansiering för fyra år, och sista året är nu Vi har sammanfört flera forskningshelheter kring temat demokratin i förändring, och vad den betyder för enskilda medborgare. Tankarna har platsat ganska naturligt för oss i offentlig förvaltning och vi känner oss hemma, säger Joas. Vi har varit mycket nöjda med möjligheterna till samarbete över regiongränserna, som D:CE har gett. Vårt samarbete med statsvetarna i Vasa har varit ytterst välkommet och nyttigt för oss i offentlig förvaltning. Jag hoppas att samarbetet kan fortsätta också i framtiden. Andra centrala forskningsområden för offentlig förvaltning är kommunforskning och Svenskfinland. Det lokala planet, det finlandssvenska, kommer gång på gång fram i forskningen vi har här. Vi undersöker till exempel språkliga konsekvenser av olika reformer. Forskningen inom ämnet är nästan alltid externt finansierad. Svensk skola till S:t Karins Att få svensk skola till S:t Karins är något som Marko Joas har arbetat för på fritiden, och han har synts i pressen på grund av det. Nu ser det ut att lyckas. För tillfället finns två klasser, ettan och tvåan, i Littois allaktivitetshus, och nästa år börjar tre svenska klasser i Hovirinta lågstadium. De förvaltas ännu av Åbo skolförvaltning och hör administrativt till Sirkkalaskolan, men det är meningen att S:t Karins i framtiden skall ta över det förvaltningsmässiga ansvaret, säger Joas. Jag har ju inte varit ens närapå ensam om att arbeta för det här. Det har varit en stor grupp föräldrar, som har varit väldigt aktiva. Det har varit både roligt och lätt att samarbeta med dem om den här frågan, som egentligen är Fakta/Marko Joas demografisk. S:t Karins svenska befolkning har vuxit kraftigt under de senaste åren. Därför är det också en rättvisefråga. Det har inte varit en lätt process att få svensk skola till S:t Karins, trots att antalet elever är relativt stort. Det har varit en diskussion om var det för Åbos del lönar sig att sätta resurser på skolor. Ett alternativ som diskuterades var till exempel en kombiskola i Hirvensalo. Men skall Åbo stad vara tvungen att bygga nya skolor, på grund av att det börjar komma så många barn från S:t Karins att de snart fyller Sirkkalaskolan i centrum till hälften? Det finns både förståelse och vilja för det här, så jag tror att det går vägen nu. Men ibland kändes det som att diskussionen mellan S:t Karins och Åbo i beslutsfattandet gick lite väl trögt. Processen har varit speciellt intressant för Joas, eftersom den har en viss koppling också till hans arbete och ämne. Jag har haft nytta i min tjänst av att ha fått se in i politiken och förvaltningen och dess logik, utan att behöva vara partipolitiskt aktiv och med i beslutstrukturen. Ibland har jag på seminarier kunnat använda skolan i S:t Karins som ett exempel från det verkliga livet. Vi har överlag bra atmosfär på seminarierna, tycker jag, just på grund av att våra frågeställningar ligger så nära vanliga medborgare. MICHAEL KARLSSON Född 1966 i Kotka, växte upp i Pyttis. Började studera vid ÅA 1986 och blev magister i statskunskap 1991 och licentiat Bytte ämne till offentlig förvaltning och disputerade 2001 på avhandlingen Refl exive Modernisation of the Environmental Administration in Finland. Essays of Institutional and Policy Change Within the Finnish National and Local Environmental Administration. Jag bytte huvudämne eftersom jag råkade komma in på ett forskningsprojekt som leddes av Krister Ståhlberg i offentlig förvaltning. Båda ämnena fi nns i Hus Lindman, och vi har ett gott samarbete med ganska låga trösklar. Också metodmässigt ligger ämnena nära varandra. Forskningsledare i offentlig förvaltning , i början som vikarie för professor Krister Ståhlberg. Professor i offentlig förvaltning fr.o.m MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 13

14 Åbo Ak ademis bibliotek Balansen mellan att bevara och förnya Tore Ahlbäck blickar tillbaka på ett kreativt decennium n Ett vetenskapligt bibliotek kan anses finna sitt existensberättigande i den empiriska kunskapsteorin, som utgår från att forskning är kumulativ. Ny kunskap bygger på tidigare rön, som bygger på ännu tidigare kunskap. Inte minst därför är ett vetenskapligt bibliotek ett måste för varje universitet som vill bedriva kvalificerad forskning och undervisning. Gammalt vetande måste bevaras för att kunna bidra till ny kunskap, konstaterar överbibliotekarie, docent Tore Ahlbäck vid Åbo Akademis bibliotek. Efter tio år som ÖB träder han tillbaka i samband med pensioneringen den sista mars. Tiden har gått snabbt, mycket har hänt, säger Ahlbäck, som under sina år vid rodret har sett en allt snabbare utveckling av i synnerhet de digitala publikationerna och hanteringen av dem. I dagens läge går 70 procent av våra anskaffningsmedel till digitala publikationer. Kostnaderna har ökat rätt kraftigt, också på grund av att leverantörerna utnyttjar situationen. Men samtidigt handlar det om en utveckling som inte kan stoppas, säger Tore Ahlbäck. Det är i synnerhet tidskrifter inom det naturvetenskapliga området som i mycket hög grad har digitaliserats under det senaste decenniet, men också andra genrer följer efter. Tore Ahlbäck ser stora fördelar med digitaliseringen: Publikationen är snabbtillgänglig, och den tar inget fysiskt utrymme. Men det finns också nackdelar. De digitala tidskrifterna är tillgängliga endast för den tid som avtalas. Och vad gäller digitalt material överlag så måste det uppdateras kontinuerligt i takt med att den tekniska utrustningen förnyas. Publikationer i arkiv Ett system för universitetsvisa publikationsarkiv för digitalt material håller på att 14 byggas upp vid de finländska universiteten. Visionen är att all vetenskap som görs vid de finländska universiteten ska göras tillgänglig i globalt perspektiv. För vår del innebär detta att vi kommer att bygga upp ett arkiv som småningom ska innehålla doktorsavhandlingar och vetenskapliga artiklar publicerade både vid ÅA och på andra förlag. Också pro gradun kommer förhoppningsvis att finnas i publikationsarkivet, berättar Tore Ahlbäck. Sedan år 2003 har de doktorsavhandlingar som utkommer på Åbo Akademis förlag publicerats både digitalt och i bokform, två av dem har utkommit enbart digitalt. Det förnuftigaste är att alla lärdomsprov, från gradun till dissertationer, utkommer enbart digitalt i framtiden, säger Tore Ahlbäck. Campusbibliotek utvecklas Under sitt decennium som ÖB har Tore Ahlbäck sett flera av sina visioner gå i uppfyllelse. En av de mera konkreta är satsningen på campusbibliotek, som på flera sätt har tagit över och utvidgat den verksamhet som institutionsbiblioteken hade tidigare. Exempelvis det humanistiska biblioteket i Arken har visat sig fungera mycket bra. Och i slutet av året kommer det renoverade ASA-huset att ge rum åt det samhällsvetenskaplig-matematiska biblioteket. I ASA kommer också studentbiblioteket att få nya utrymmen, berättar Tore Ahlbäck. Dessutom kan nämnas att ICT-biblioteket, som är gemensamt för ÅA, Åbo universitet och Åbo yrkeshögskola, har visat sig fungera mycket bra. Vi har här kunnat ta modell av Tritonia-samarbetet i Vasa, noterar han. Är det också i övrigt aktuellt att utvidga samarbetet mellan biblioteken i Åbo? Ett tätare samarbete mellan biblioteken vid ÅA, TY, Åbo handelshögskola och Åbo yrkeshögskola har efterlysts i en rapport

15 som gjorts av Jussi Nuorteva på uppdrag av undervisningsministeriet. Vi har här i Åbo ändå konstaterat att samarbetet redan är mycket intensivt. Det handlar om ett frivilligt samarbete mellan självständiga aktörer, och denna verksamhet kunde eventuellt ha ett koordinerande organ, konstaterar Tore Ahlbäck. Åbo-biblioteken har bland annat fyra arbetsgrupper som jobbar med gemensamma frågor kring bibliotekssystemet Voyager, sökmodulen Nelli, de kommande publikationsarkiven för digitala publikationer samt koordinering av utlåningstider, avgifter och sanktioner. ÅAB fyller 90 I år fyller Åbo Akademis bibliotek 90 år, något som kommer att uppmärksammas bland annat i form av en byggnadshistorisk utställning över bibliotekets huvudbyggnad. Utställningen, Ett hem åt akademiens hjärta, öppnas den 25 februari. På det hela taget är ÅAB en institution i gott skick, och vi har tack vare en utmärkt personal lyckats hänga med i de utmaningar som gjort sig gällande. Med hjälp av den Branderska donationen har biblioteket också kunnat hålla en tillräcklig nivå för nyanskaffningar, säger Tore Ahlbäck. Ett av de kroniska problemen är bristen på magasinsutrymme. Allt mera material borde kunna långtidslagras. En del har vi nu vid Kankas gård, och jag hoppas att vi kunde få mera utrymme där, säger Tore Ahlbäck. ÅAB har också ett rikt utbud av skönlitteratur samt handskrifter och bildsamlingar. Huvudbibliotekets samlingar är periodvis rätt heltäckande vad beträffar finlandssvensk och svensk skönlitteratur och facklitteratur. Vi har den största samlingen svenskspråkig litteratur i Finland. Och våra samlingar av handskrifter, bilder och rara böcker är näststörst på respektive område efter Helsingfors universitet, berättar Tore Ahlbäck. Via konserveringsprojekt har ÅAB lyckats jobba för att detta kulturarv bevaras. Här hoppas Tore Ahlbäck på fortsatt stöd av Stiftelsen för Åbo Akademi. Stiftelsen har varit otroligt generös, något som är av omätligt värde med tanke på kulturarvet. Tore Ahlbäck träder tillbaka från posten som överbibliotekarie men fortsätter tillsvidare med sina andra uppdrag, det vill säga som föreståndare för Donnerska institutet för religionshistorisk och kulturhistorisk forskning samt som sekreterare i Stiftelsens för ÅA forskningsinstituts publiceringsnämnd. Jag ser också fram emot att hinna skriva mera inom det religionsvetenskapliga fältet, säger Ahlbäck. Peter Sandström På det hela taget är ÅAB en institution i gott skick, och vi har tack vare en utmärkt personal lyckats hänga med i de utmaningar som gjort sig gällande, säger Tore Ahlbäck. 15

16 veckans skribent Akademisk tankeverksamhet och frihet Titeln professor har sitt ursprung i en medeltida beteckning för en person som bekänner och förkunnar kunskap om Gud (science of God). För att på ett trovärdigt sätt förmå förkunna bör man säkerligen ha studerat Guds ord med stor omsorg. Inom akademin har tron ersatts med vetenskap, studier i Guds ord med fri forskning och förkunnandet med högsta undervisning. I ett efterindustriellt samhälle gestaltas verksamhet inom akademin ofta som kunskapsarbete. Denna term myntades av management-gurun Peter Drucker 1959 i boken Landmarks of Tomorrow. A Report on the New Post-Modern World. Enligt Oxfords English Dictionary, i vilket kunskapsarbete införs först år 2003, står begreppet för hantering och användning av information. I min föreställningsvärld handlar inte verksamheten inom akademin som forskare och lärare om kunskapsarbete utan om en livshållning och livsstil. Även om vi får lön gestaltar jag inte den tankeverksamhet som jag dagligen ägnar mig åt som lönearbete. Lönearbete i industrisamhället handlar om att arbetstagaren säljer sin arbetskraft per tidsenhet. Orsaken till att de första arbetarinstituten i början av 1900-talet ordnade kurser i bokföring är relaterad till just detta. Det handlade primärt om intressebevakning, att industriarbetaren i slutet av veckan kunde försäkra sig om att ha fått betalt för alla de timmar under vilka han/hon under veckan ställt sin arbetskraft till arbetsgivarens förfogande. Konceptionen lönearbete utgår ifrån att arbetstid och fritid kan skiljas åt. Den tankeverksamhet som arbetet inom akademin grundar sig på är oberoende av tid och rum. I vaket tillstånd kan vi utföra arbetet var och när som helst. Jag har varit på joggingtur med en kollega och i en timmes tid diskuterat hur vi kunde förmå våra studerande att förstå de metodologiska utgångspunkterna i samhällsvetenskaplig forskning. Utövandet av manuellt-fysiska färdigheter på sommaren husrenovering eller gräsklippning framkallar effektivt kreativt tänkande. Fångsten efter en fisketur kan bli ett utkast till en modifierad referensram, inte en plastpåse med abborrar. Exemplen kan verka triviala. De är dock starkt förankrade i en kunskapsarbetares personliga erfarenheter. De senaste åren har vi inom akademin infört otaliga nymodigheter, alla med syfte att styra, stand a r d i s e r a, säkra, reglera, leda och kontrollera den t a n k e v e r k - samhet som forskning och undervisning baserar sig på. Ett flertal av nymodigheterna har resulterat i ökad självkontroll. Petri Salo är professor i vuxenpedagogik vid ÅA. P a r a d o x a l t nog förbereder vi oss för framtiden genom att ty oss till de verktyg (i ordets egentliga betydelse) som plockats ur industrisamhällets slitna verktygslåda. DNL bygger på hypotesen att vi motiveras av högre lön, inte av tillräckliga forskningsresurser och ro för forskning. Helhetsarbetstid och arbetstidsallokering utgår från att vi verkligen kan skilja åt arbetstid och fritid. Jag menar att alla de nymodigheter som vi de senaste åren tagit i bruk i själva verket är kontraproduktiva. De kringskär den dynamik och frihet som kännetecknar akademisk livshållning och livsstil, fri forskning. Som pragmatiker har jag svårt att förstå att professorerna, som enligt Statistikcentralens uppföljningar i medeltal arbetar över timmar per år, i förväg gör upp arbetsplaner på timmar. Är det genom denna typ av pseudoverksamhet vi skall nå världstoppen? Begreppet pseudo syftar ursprungligen till en falsk låtsasprofet. Byråkratin, i dess negativa bemärkelse, har i början av det tredje årtusendet återigen eröv- 16

17 Jag menar att alla de nymodigheter som vi de senaste åren tagit i bruk i själva verket är kontraproduktiva. De kringskär den dynamik och frihet som kännetecknar akademisk livshållning och livsstil, fri forskning. rat akademin. Det är all anledning att påminna sig om att i dess ursprungliga, utopiska form syftade byråkratin till en organisation i vilken makt och position fördelades enligt kompetens. De stora besluten skulle fattas centralt medan de små besluten var decentraliserade. Den sanna byråkratiska tjänstemannakulturen är förankrad i jämlik behandling av ärenden och personer (tjänstevägen), allmän nytta och rättvisa. Den professionella rationaliteten, enligt vilken professorer och forskare fortfarande kan antas verka, bygger på smalt specialkunnande ämnat för komplex problemlösning. Utfallet, ny kunskap eller en ny tillämpning, realiseras ofta under en längre tidsperiod (nobelisterna är sällan särskilt unga). Utfallet är ofta omöjligt att administrera i förväg. Idag verkar vi i ett korstryck av ökad och alltmer detaljerad byråkratisk (själv)kontroll och en explicit förväntan om att flexibelt och kreativt kunna svara mot marknadens och kundernas framtida behov. Medan byråkratin baserar sig på styrning förutsätter marknaden allt större anpassning och flexibilitet. Ett emancipatoriskt kunskapsintresse är en viktig beståndsdel i den vuxenpedagogiska traditionen. Det bygger på en förvissning om att vuxna människor på grund av sina livs- och arbetserfarenheter är kapabla till självstyrt lärande. Något förenklat handlar det om att dessa kan tänka själva. Genom att uppmärksamma och hävda det emancipatoriska, frigörande kunskapsintresset, kan jag tänkas framställa mig själv som radikal. Då blir jag tvungen att påminna mig om vad ordet radikal ursprungligen syftar till, nämligen att gå tillbaka till rötterna, fundamentet. Men det är svårt att vara oppositionell, radikal eller revolutionär gentemot sin arbetsgivare, särskilt då man i Åbo Akademis strategi (på sida 17, under rubriken personalstrategier) kan läsa följande: Frihet och autonomi är av avgörande betydelse för en dynamisk utveckling av universiteten, medan krav på standardisering och formalisering av arbetsförutsättningarna har direkt hämmande inverkan på arbetstillfredsställelsen och -resultaten. Som nyutnämnd professor är jag beredd att medverka och kämpa för att andemeningen i denna formulering till fullo kan förverkligas. Såsom det inom ett universitet sig bör är formuleringen stadigt förankrad i forskning. I arbetslivsforskning har man påvisat att arbetsglädje och -tillfredsställelse följer av möjligheten att få koncentrera sig på arbetets (kärn)innehåll och upplevelse av att få sitt arbete genomfört. Utbrändhet och otillfredsställelse är följd av en förlorad kamp mot alltmer överhängande, osammanhängande och för arbetets kärninnehåll oväsentliga pseudoaktiviteter. En jämförande europeisk studie av den högre utbildningen visar att den akademiska friheten i Finland är stor. Vi placerade oss än en gång i toppen, denna gång tillsammans med Slovenien, Tjeckien, Ungern och Spanien. De mätare man använde sig av i studien var följande: I grundlagen garanterad uttrycksfrihet, akademisk frihet explicitgjord i universitetslagstiftningen, institutionell autonomi och självstyre (universitetsinternt beslutsfattande samt val av de administrativa organen och rektorn) och slutligen förekomsten av bestående, fasta tjänster (tenure). Det är paradoxalt att vi, genom den nya universitetslagstiftningen, är på väg mot minskad akademisk frihet. Detta gäller särskilt för de två sistnämnda mätarna i studien, institutionellt självstyre och den (arbets)livslånga tjänstetryggheten. Som kuriositet kan nämnas att med dessa mått mätt var den akademiska friheten minst i Storbritannien. Jag antar att de flesta förknippar vuxenpedagogik med forskning om hur man undervisar och utbildar vuxna. Det institutionella och formaliserade perspektivet har egentligen aldrig haft en särskilt dominerande position inom vuxenpedagogik. Återlanseringen av livslångt lärande i mitten av 1990-talet ökade även allmänhetens medvetenhet om den mångfald av kontexter i vilka vuxna agerar och lär sig. De förutsättningar, villkor och omständigheter under vilka kunskapsarbetare utför sitt arbete, lär sig och utvecklas i anslutning till det, är idag ett viktigt vuxenpedagogiskt forskningsområde. Petri Salo 17

18 Disputationer Inbyggda datorsystem M.Sc. Sébastien Lafond disputerar i inbyggda datorsystem fredagen den 27 februari på avhandlingen Simulation of Embedded Systems for Energy Consumption Estimation. l Disputationen äger rum kl. 12 i aud. Gamma, ICT-huset. Opponent är prof. Jarmo Takala, Tammerfors tekniska universitet, och som kustos fungerar prof. Johan Lilius. Så här sammanfattar Sébastien Lafond själv sin avhandling: Den tekniska utvecklingen inom halvledartillverkning, tillsammans med en snabb expansion av marknaden för bärbara enheter, såsom handdatorer och mobiltelefoner, gör energiförbrukningen i inbyggda datorsystem till ett stort problem. Behovet av inbyggda datorsystem vilka klarar av det ökade antalet beräkningsintensiva applikationer och att samtidigt maximera batteriets driftstid för bärbara apparater kan ses som motstridiga trender. Trots att energi endast förbrukas av hårdvara kan energiförbrukningen förbättras med lämpliga programmanipulationer eftersom mjukvaran styr hårdvarans verksamhet. Därför kan olika programvaruimplementationer på en bestämd hårdvaruplattform 18 erbjuda samma tjänster men ha olika prestanda i fråga om energiförbrukning. Att utvärdera dessa skillnader i prestanda är avgörande för att bestämma vilken implementation som är den optimala lösningen. Systemsimulering är en flexibel och bekväm metod för att analysera och undersöka prestandan av ett system eller delsystem. Samtidigt stärker den ökade användningen av beräkningsintensiva applikationer behovet av att maximera batteriets driftstid i bärbara enheter. Som en följd har simulering av inbyggda datorsystem för uppskattning av energiförbrukning blivit allt viktigare för att studera och undersöka hur olika val inom ramen för systemdesign inverkar på systemets energiförbrukning. Avhandlingen föreslår flera metoder för utvärdering av effekterna av särskilda system och programvaruarkitekturer på systemets energiförbrukning. Historia M.Sc. Jerker Widén disputerar i historia fredagen den 27 februari på avhandlingen Väktare, ombud, kritiker Sveriges roll i amerikanskt säkerhetstänkande, l Disputationen äger rum kl. 13 i aud. Armfelt, Arken. Opponent är docent Juhana Aunesluoma, Helsingfors universitet, och som kustos fungerar prof. Nils Erik Villstrand. Så här sammanfattar Jerker Widén själv sin avhandling: Under det kalla kriget var världen uppdelad mellan två stora maktblock. Hotet mot Sverige kom från öst och stödet från väst. I USA:s strävanden att motverka, vad man uppfattade som, ett sovjetkommunistiskt hot och skydda allierade inom Nato betraktades Sverige som en strategiskt viktig aktör i norra Europa. Denna studie undersöker Sveriges roll i det amerikanska säkerhetstänkandet under perioden Vilka ambitioner hade USA i förhållande till Sverige och hur genomfördes denna politik? Analyser av policydokument och ambassadrapportering, varvas med bedömningar av amerikanskt agerande i samband med viktiga händelser den finländska notkrisen, spionfallet Stig Wennerström, den svenska Vietnamkritiken och leveransproblemen med luftvärnsroboten Redeye. Avslutningsvis konstateras att Sverige hade tre roller i det amerikanska säkerhetstänkandet: rollen som militärstrategisk väktare vid Natos norra flank, rollen som politiskt ombud i internationella och regionala sammanhang, samt rollen som kritiker av stormakternas agerande i världen. Meddelanden från Åbo Akademi Utgivning våren 2009 Nr Utkommer Deadline

19 Personalspalten Servicecentret Certia Sedan har universitetens servicecenter Certia skött om en del av rutinerna inom ekonomi- och personalförvaltningen. Fortfarande sker kvalitetskontroll vid akademin men allt eftersom rutinerna finslipas ökar servicens omfattning vid Certia. Som ett led i denna process hänvisas anställda vid Åbo Akademi att fr.o.m vara i direkt kontakt med Certia gällande lönerelaterade ärenden. Dessa lönerelaterade ärenden är: ändring av personuppgifter och adress, ändring av bank och kontonummer, leverans av skattekort, leverans av källskattekort, leverans av fullmakt för medlemsavgift till fackförening, leverans av sjukintyg, begäran om retur av skattekort, begäran om höjning av förskottsinnehållningsprocent, begäran om löneintyg och frågor rörande utbetalning av löner, arvoden och stipendier. Mera information hittar du på webben under Servicecentret önskar att förfrågningar främst sköts med e-post via adressen abo.persadmin@certia.fi. Intyg och övriga uppgifter skickas till adressen: Universitetens servicecenter Certia, ÅA-personalteam, PB 102, FIN Vasa Vårens utvärderingar och HR-systemet Enligt universitetens lönesystem (ULS) bör med varje anställd föras årliga utvärderingssamtal förutom med undervisnings- och forskningspersonal på kravnivåerna 5-11, för vilka utvärderingssamtalen bör föras med minst tre års intervaller. De årliga utvärderingarna år 2009 äger rum under våren så att utvärderingsgruppen för undervisnings- och forskningspersonalen sammanträder och utvärderingsgruppen för övrig personal Vänligen notera att utvärderingssamtalen mellan medarbetare och samtalsledare bör genomföras så att den ifyllda HR-blanketten har signerats av samtalsledare och medarbetare senast Observera även att dekanerna och enhetsföreståndarna, vilka har det ekonomiska ansvaret, bör ta ställning till prestationsnivåerna i HR-systemet innan de kan sändas till arbetsgivaren för beslut. Framställningarna bör vara hos arbetsgivaren senast Efter fristen inlämnade handlingar behandlas ej. Information gällande utvärderingsgruppernas möten finns på webben: abo.fi/personal/utvarderingsgrupper. Åbo Akademi har i januari 2009 tagit i bruk HR-systemet för elektronisk cirkulering av utvärderingsblanketterna och pappersblanketterna har därmed tagits ur bruk. Mera information om HR finns på webben på adressen Försäkring för stipendiater Stipendiater (doktorander och forskare), vars stipendiearbete pågår i minst fyra månader utan avbrott och stipendiebeloppet omräknat till årsarbetsinkomst uppgår till 3 280,47 euro (enligt nivån för år 2009), bör fr.o.m försäkras i Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt. Denna obligatoriska försäkring bör tecknas inom tre månader från att stipendiet beviljats och avser pension och olycksfall. Det är stipendiaterna själva som tar försäkringen men stipendiegivaren är skyldig att anmäla till LPA om beviljade stipendier. Mera information finns på webben: fi eller Linda Sjöholm l PERSONALENS MOTIONS- KAMPANJ MARS APRIL 2009 Det officiella startskottet för Åbobornas del går den 2 mars kl från Domus, då vi utför en promenad mot Hallis och tillbaka. Det kommer att finnas två rutter att välja mellan av vilka den längre är dryga 6 km. Vissa temainslag i anslutning till kampanjen kommer också att arrangeras i Åbo. Det blir slalom och snowboard, simteknik, skrinning samt Må Bra-föreläsning med tänjning. Så småningom kommer motionskorten att skickas till enheterna. Kortet kan också fyllas i i elektronisk form. ÅBO-PERSONALENS MO- TIONS- OCH REKREATIONS- DAG den 10 mars. Denna vår beger vi oss till Tarvasjoki och Marttila. Bland det kulturella utbudet finns det att välja mellan Marttilan Kiertoajelu och Nostalgia-museet. Bland sportutbudet kan man välja mellan curling, capoeira, volleyboll, sähly, gym, pace, vattengymnastik, simning och skidning. Anmälningarna görs på webben på adressen: VOLLEYBOLL FÖR PERSO- NALEN Tisdagar i Raunistula kl BOWLING, ISASKAR På fastlagstisdagen 24.2 i Kuppis Bowlinghall. Fyramannalag, bokningar av banor från idrottskansliet. Hallen bokad kl NIA Tillsammans med TY i Sport Henrik söndagar kl Därutöver i Folkhälsans regi på Gillesgården en kortkurs fredagar kl under perioden BORDTENNIS/INDIVIDUEL- LA MÄSTERSKAP Fredag 27.2 i Alfan Liikuntakeskus kl framåt. Anmälningar till idrottskansliet senast 23.2 kl till idrottskansliet. Klasser: damer, herrar. 19

20 Avhandlingar Pedagogiska fakulteten Avhandlingar pro gradu: l Frits Olaussen (klasslärare): Spelar det någon roll? Hur ser vårdnadshavare på dramapedagogik i skolan Jenny Vuorenmaa (pedagogik): Att inte förstå riktigt på riktigt. En kvalitativ studie av orsaker till att välja bort det andra inhemska språket i studentexamen Rose-Maj Backman (pedagogik): Bildskapande som pedagogiskt medium på daghem. Hur gör barnträdgårdslärarna? Kasper Nyberg & Bambi Nyberg (klasslärare): Det måste vá sånt som får en att fundera mera! en hälsofrämjande skola som bygger på värdegrunden Hanna Östman (pedagogik): Barns uppfattningar av människans relation till naturen Tiina Norrkniivilä (klasslärare): Bara några tappar mindre. En studie om vad som karaktäriserar bildkonstundervisningen då den betraktas ur den färgblinda elevens perspektiv Brita-Stina Romar (klasslärare): När jag chantar känns det bra. Om religiös identitet hos elever som hör till Hare Krishnarörelsen Tiina Töyrä (klasslärare): Livet i grundskolan. En undersökning av gymnasieelevers och specialelevers erfarenheter av grundskolan Ann-Maj Granstubb (pedagogik): Samtal som kontext för lärande i mentorskap. En fallstudie av tillägnelse och samspel i processen mellan mentor och adept Anna Törnroos (pedagogik): De e som när man går jättesnabbt och håsar, säger ett förskolebarn om stress. En fallstudie om stress hos förskolebarn Tina Storsjö (pedagogik): Svensk eller finsk skola? En deskriptiv studie av tvåspråkiga familjers val av skolspråk Malin Vidjeskog (barnpedagogik): Inte är det nu språket som 20 är svårt. En studie i hur förskolebarn och sjätteklassare upplever språkbad Johanna Lundman (klasslärare): Vad ska vi göra åt Harry Potter? Diskussion kring fenomenet i en pedagogisk kontext Tiina Ivars (pedagogik): Lärandemodeller inom vuxenpedagogik. En analys av valda texter från två vuxenpedagogers litteratur Magnus Erikson & Peter Siegfrids (klasslärare): Lärares syn på mål och status inom gymnastikundervisning. En studie i finlandssvenska grundskolor Christer Nylund & Karl-Magnus Stenström (klasslärare): Arbetstillfredsställelse bland klasslärare som undervisar i gymnastik Stella Jonasson (klasslärare): Speciallärares metakognitiva angreppssätt i undervisningen av elever med läs- och skrivsvårigheter Sofia Holmvik och Minna Svenfelt (klasslärare): Elevers syn på hälsa. En kvalitativ studie av elevers syn på hälsa i årskurs 3 och 5. Vuokka Ikola (pedagogik): Det pedagogiska ledarskapet och lärares välbefinnande. Hans Foxell (pedagogik): Bedömning av inlärning i arbetet en undersökning om baskompetensen och de gemensamma betoningarna. Ann-Sofie Smeds-Nylund (pedagogik): Rektorers responser på myndighetskrav en studie av ledares strategier vid förändring. Jenny Burman och Sanna Tegengren: Stöpt i fel form? Temperamentsegenskaper och utbildningsönskemål hos svagpresterande elever i årskurs 9. Ulrica Byggmästar (barnpedagogik): Chefen bestämmer... Förskolebarns uppfattningar av uteslutning, ledarskap och konflikthantering i leken barn emellan. Anna-Karin Tukkiniemi (barnpedagogik): En säker daghemsmiljö. Barnträdgårdslärares uppfattningar av säkerhet i daghem. Bettina Weurlander (huslig ekonomi): Nu e ju en lärobok liksom A och O. En fenomenografisk studie av läromedel i undervisningen i huslig ekonomi. Ingrid Karlsson (huslig ekonomi): Ämnesintegrering samarbete över ämnesgränser i skolan. Malin Sunabacka (pedagogik): Styrning av finländsk högre utbildning i en internationell värld. En policyanalys av högskoledokument utgivna på och 2000-talen. Cevia Åhlberg (klasslärare): Två flickor skriver och läser vid datorn inom ramen för projektet Intelligent på tangent. Åsa Nynäs och Charlotta Rosenholm (klasslärare): Sjätteklassisters syn på naturen samt attityd till uteundervisning. Petra Lindholm och Teresa Tammelin (klasslärare): Snäll och lagom sträng. En kvalitativ studie av elevers uppfattningar av den goda läraren. Yvonne Björk (huslig ekonomi): Miljöfostran och hållbar utveckling i huslig ekonomi. En fenomenografisk studie om lärarstuderandes uppfattningar av miljörelaterad undervisning. Marica Furu (pedagogik): Barn från annan kultur. Adoptivföräldrars syn på fostran vid internationell adoption. Carola Edström (klasslärare): Alla dog och huvudpersonen fick sin kärring. Pojkars möte med litteraturen i Netlibris. Marléne Antell (specialpedagogik): Självbedömd läsfärdighet och läsvanor hos finlandssvenska ungdomar. Agneta Nabb och Maria Widensjö (barnpedagogik): Visst kan man sucka ibland men för det mesta har vi det bra. Barnträdgårdslärares upplevelser av arbetsklimatet på sin arbetsplats.