EXAMENSARBETE. Hur når man eleven?

Transkript

1 EXAMENSARBETE 2007:054 Hur når man eleven? Fyra bas- och ensemblelärares syn på individualisering Jan Karlsson Björn Larsson Luleå tekniska universitet Lärarutbildning Allmänt utbildningsområde C-nivå Institutionen för Utbildningsvetenskap 2007:054 - ISSN: ISRN: LTU-LÄR-EX--07/054--SE

2 Hur når man eleven? Fyra bas- och ensemblelärares syn på individualisering. Av: Björn Larsson Jan Karlsson

3 Abstrakt I detta arbete har vi undersökt hur fyra olika musiklärare når instrumentalelever med olika förutsättningar och personligheter genom att göra lektionerna så motiverande och givande som möjligt. Vi skapade fyra fiktiva elever som hade olika förutsättningar, ålder, personligheter och befann sig på varierande musikalisk nivå. Vi gjorde fyra intervjuer med bas- och ensemblelärare på kommunala musikskolan om hur de skulle gå till väga om de skulle undervisa dessa elever. När intervjuerna var gjorda jämförde vi informanternas tankar om individualisering med våra egna för att sedan framställa lektionsförslag för de fyra eleverna. När våra lektionsplaneringar var klara utvärderade vi dem för att se vilka för- och nackdelar förslagen hade. Vi kom till sist fram till att individualiserad undervisning är mycket viktigt om en musikskola vill locka nya elever samt behålla de som redan går där. Individualisering betyder inte att ingen lektion får vara den andra lik. Istället handlar det om att möta eleven som den han/hon är och därigenom forma en kreativ miljö som både lärare och elev trivs i. Nyckelord: Individualisering, motivering, elbas, kommunal musikskola, ensemble, timing. 2

4 Introduktion 5 Val av ämne för studien 5 Björn 5 Janne 6 Bakgrund 6 Olika typer av elever 6 Språklig intelligens 7 Logisk-matematisk intelligens 7 Visuell-rumslig intelligens 7 Kroppslig-kinestetisk intelligens 8 Musikalisk intelligens 8 Social intelligens 8 Intrapersonell intelligens 8 Naturintelligens 8 Existentiell intelligens 8 Allmänna tankar om lärstilar 9 Musikskolan ur ett jazz- och rockperspektiv 9 Hur kan musikskolan fånga elevernas intresse? 10 Repertoarproblem för jazz- och rocklärarna 11 Elevens förståelse inför en övning 13 Syfte 13 Metod 14 Upplägg av studien 14 Eleverna 14 Idrottsrockern Ida 14 Underbarnet Urban 14 Kämpande Klara 14 Medgörliga Martin 15 Låten 15 Tekniska momentet 15 Informanter 15 Baslärare Norr 15 Baslärare Söder 16 Gitarristen 16 Jazzläraren 16 Procedur för intervjuerna 16 Databehandling 17 Våra lektionsförslag 17 Resultat 17 Idrottsrockern Idas lektion 17 Underbarnet Urbans lektion 18 Kämpande Klaras lektion 18 Medgörlige Martins lektion 19 Noter/Tabulatur/Gehör 19 Hur motiverar man en elev till att öva teknik? 19 Allmänt om att: separera delar, dela upp riff, dela upp och sätta ihop, förenkla och försvåra 20 Teknikövningar och motivation 20 Äldre nybörjare 21 Lektionsserier 21 Idrottsrockern 21 Underbarnet Urban 25 Kämpande Klara 28 Medgörlige Martin 31 Teknikdelen 32 Allmänt om utlärningsstrategierna 32 3

5 Allmänt om notexemplen 32 Diskussion 35 Metoddiskussion 35 Representation 35 Eleverna 35 Låt/teknik 36 Resultatdiskussion 36 Informanternas svar 36 Informanternas lektioner kontra våra 36 Problem med helt gehörsbaserad undervisning 36 Att möta olika elevtyper 37 Undervisning utifrån lärarens egen person 37 Att undervisa elever med olika kunskapsnivå 38 Förenkling 38 En skola för alla 38 Allmänna tankar om studien 39 Sammanfattning 39 Förslag till fortsatt forskning 39 Referenser 41 Bilagor 42 4

6 Introduktion Val av ämne för studien Anledningen till att vi skriver om detta ämne är att vi vill göra ett arbete som vi kommer att ha användning för i vår yrkesroll som lärare. Under vår utbildningstid har vi ofta reflekterat över litteraturen som berör metodik, samt över vissa instrumentskolor. Där finns många bra tankar och idéer om undervisning, men inte nödvändigtvis exempel som visar hur dessa ska genomföras i verkligheten. Ett problem är, som vi ser det, att litteraturen oftast handlar om det ena eller det andra. Det betyder att man som läsare kan bli tvungen att läsa i många böcker för att få ett svar på sin fråga. Med detta i åtanke vill vi skriva ett arbete där både tankarna och den färdiga produkten, undervisningsmaterialet, finns med. Vi valde att göra en undersökning som var baserad på fyra elever som vi skapade själva. Vi bestämde också vilka moment och vilka övningar dessa elever skulle lära sig. Vi gjorde sedan intervjuer med fyra olika musiklärare om hur de skulle lära ut dessa saker till de elever vi skapat. När vi sedan sammanställt våra intervjusvar och jämfört dem med den litteratur som vi valde att använda framställde vi vårt eget undervisningsmaterial för var och en av de fyra eleverna. För att ni som läsare ska få en bild av oss författare, och därmed lättare förstå våra tankegångar, vill vi börja med att presentera oss. Björn Jag heter Björn Larsson och är 24 år gammal. Jag är uppvuxen på en gård i Grödinge söder om Stockholm men bor just nu i Piteå där jag läser sista terminen vid musikhögskolan i Piteå. Min musikaliska karriär började på lågstadiet då jag tog några pianolektioner. Jag spelade ur den röda Agnestigboken med en lärare som endast använde vända-blad-metodiken. Så här i efterhand förstår jag att det var därför jag slutade. Mitt nästa steg blev istället att sitta hemma själv och plinka på mina föräldrars gamla Gullbrandsenorgel. Då fick jag spela vad jag ville när jag ville. På mellanstadiet ville jag börja spela trummor. Men så blev inte fallet, utan jag började istället att spela handboll och hade då ett uppehåll i musiken ett tag. Senare på högstadiet bestämde jag mig för att jag ville spela elbas, eftersom jag fortfarande hade ett musikintresse. Basen kom dock i andra hand då handbollen kom före det mesta annat. När jag sedan skulle söka till gymnasiet ville jag söka till ett handbollsgymnasium, men min baslärare fick mig att fundera på att söka till det estetiska programmet också. Han hjälpte mig att öva in två låtar som jag skulle spela på antagningsprovet, och tack vare hans entusiasm sökte jag till Stockholms musikkonservatorium, Rytmus. På något sätt lyckades jag ta mig in där, samtidigt som det krånglade mycket med antagningarna till handbollsgymnasiet, och jag valde därför Rytmus. Väl där var jag tvungen att lära mig spela bas på riktigt, eftersom jag aldrig förr hade lärt mig en låt på gehör eller spelat i en riktig ensemble. Första året var otroligt tufft, men jag hade bestämt mig för att klara det. Och efter ett år på skolan märkte jag att jag hade lärt mig en massa om musik och kände att det kanske ändå var detta som jag skulle hålla på med. Jag började då att spela med ett bluesband samt ett soulband. Jag började även att vikariera i min pappas dansband då och då. Detta ledde till att jag ofta var ute och spelade och samlade på mig väldigt mycket spelrutin. Det i sin tur ledde till att jag utvecklades väldigt fort. Efter gymnasiet var jag med och spelade in en skiva med en av sånglärarna från Rytmus samt var ute och spelade en del med mina band. För att tjäna lite extra pengar tog jag även ett deltidsjobb på en biograf. Jag stannade dock bara i Stockholm ett år efter studenten, eftersom jag hade hört talas om studiomusikerlinjen vid musikhögskolan i Piteå och mitt mål blev att 5

7 komma in där. Jag sökte dit för att prova hur sökningarna gick till och för att få rutin inför mitt riktiga försök som skulle komma året efter. Jag lyckades dock komma in redan på första försöket och det var inget svårt val att säga upp mig från biografen och flytta till Piteå för att börja studera igen. Under min tid på studiomusikerlinjen funderade jag mycket på vad jag skulle göra när jag blev klar och kom fram till att jag ville söka över till musiklärarprogrammet. Anledningen till att jag ville in på musiklärarlinjen var att jag ville hjälpa människor att få hålla på med det som jag gör, nämligen att spela. Och här är jag nu, i skrivande stund. Detta är mitt examensarbete från musiklärarprogrammet vid Piteås musikhögskola. Janne Jag heter Janne Karlsson och är 28 år gammal. Jag är född och uppvuxen i Örnsköldsvik, men numera bor jag i ett samhälle som heter Mellansel, som ligger cirka tre och en halv mil utanför Örnsköldsvik. För närvarande jobbar jag som gitarr- och ensemblelärare på estetiska programmet i Örnsköldsvik. Jag började min musikaliska bana med att spela gitarr i kommunala musikskolan i fjärde klass. Det gjorde jag ända till nionde klass. Då hade jag fått min första elgitarr och bestämde mig för att söka till det estetiska programmet, som skulle starta samma år som jag skulle börja gymnasiet. Jag började emellertid inte där utan jag började på det tekniska programmet och gick där i fem dagar. Det kändes inte rätt, och eftersom jag redan gjort inträdesprovet till estetiska programmet och fått bra betyg på det så kunde jag byta program omgående. Det estetiska programmet kändes mycket bättre. När jag gått ut gymnasiet gjorde jag lumpen i Sollefteå i sju och en halv månader. Efter detta gjorde jag en praktik genom arbetsförmedlingen på det estetiska programmet där jag själv hade gått, som en slags lärarassistent. Det var så jag fick upp ögonen för musikläraryrket. Året därpå sökte jag till jazzlinjen på Mellansels folkhögskola på gitarr. Jag var inte så insatt i hur man spelar jazz så jag kom inte in. Emellertid dök det upp en ledig plats som basist på samma skola. Jag fick lite instruktioner i hur man spelar jazzbas av min lärare från estetiska programmet och gjorde ett nytt ansökningsprov, fast på bas. Det slutade med att gick där i tre år på jazzlinjen som basist. Sista året på Mellansel började jag fundera på att söka till musikhögskolan. Piteå låg närmast Ö-vik av musikhögskolorna så det blev dit jag sökte. Under åren fram till det att jag sökte till musikhögskolan spelade jag i många olika garageband, mest som gitarrist, men även som basist. Jag har nu gått fyra och ett halvt år på Musikhögskolan i Piteå. Jag har haft bas som huvudinstrument, men har även läst in behörighet på gitarr och för närvarande kombinerar jag att jobba som musiklärare och att skriva på detta examensarbete. Bakgrund I detta kapitel beskrivs först olika typer av elever. Kapitlet fortsätter sedan med den problematik musikskolan står inför vad gäller att fånga upp elever som vill börja eller fortsätta att spela. Kapitlet avslutas med att beskriva de problem som en lärare på musikskolan ställs inför i sin vardag. Olika typer av elever På en skola finns många typer av elever. Eftersom skolan är en blandad miljö både vad det gäller lärare och elever behöver skolan vara lika varierad i sina tankar och sitt sätt att lära ut kunskap till eleverna. 6

8 Vi har en offentlig skola som är öppen för alla elever, oavsett social och kulturell bakgrund, kön, kapacitet och etnicitet. Den bör därför ha en inbyggd flexibilitet så att den kan ge undervisning och inlärning som passar alla. (G. Imsen: Elevens Värld, sid. 242) För att kunna göra det som står i citatet ovanför krävs att skolans lärare förstår begreppet elevförutsättningar. elevförutsättningar visar på den inlärningspotential som eleven har med sig till inlärningssituationen. Att eleverna har olika förutsättningar betyder, att eleverna är olika med hänsyn till anlag och utrustning både mentalt och fysiskt, att det har olika förkunskaper och olik kulturell bakgrund. (G. Imsen; Elevens Värld, sid. 246) Skolan är tvungen att anpassa sin undervisning efter dessa kriterier, eftersom eleverna har rätt till att få undervisning baserad på elevens förutsättningar. Det vanligaste sättet att dela in elever i skolan är efter ålder. Men i musikskolan kan man även utan större svårighet dela in elever efter kunskapsnivå. När det gäller undervisningsstilar säger Jensen (2000) att man ska börja med en bred, allmän översikt innan man presenterar sitt undervisningsstoff i form av sekventiellt ordnade data. För att kunna nå både elever som är beroende av att arbeta med vida fält och mer sekventiellt ordnade elever måste man behärska båda metoderna. Jensen skriver att eftersom hjärnan har en viss kapacitet för varje inlärningsstil och vi använder alla samtidigt ska vi inte försöka undervisa varje elev enbart på det sätt som passar just dennes inlärningsstil. Vi måste erbjuda variation och valmöjlighet. Ett sätt att komma fram till vilken inlärningsstil eleverna har är att ge dem rika valmöjligheter så väljer de ett favoritsätt. För att lärare ska förstå varför elever reagerar som de gör kan de utgå från Howard Gardners åtta olika intelligenser (Svedberg och Zaar, 1998): Språklig intelligens En elev som har denna intelligens är bra på att läsa, skriva och argumentera. Han/hon har lätt för att lära sig nya ord och har ett utvecklat språköra. För att nå dessa elever kan man berätta historier, hålla tal, diskutera, debattera, skriva uppsatser samt göra tankekartor. Logisk-matematisk intelligens En elev som har denna intelligens är bra på att tänka logiskt, abstrakt, analysera, kalkylera och pröva hypoteser. Han/hon har lätt att förstå dataprogram, tycker om att göra förutsägelser samt tycker om att spekulera runt frågor som: Vad händer om? För att nå dessa elever kan man lösa problem, analysera och tolka fakta, göra utforskningar och praktiska experiment, sortera och strukturera samt arbeta systematiskt. Visuell-rumslig intelligens En elev som har denna intelligens är bra på att föreställa sig abstrakta saker, läsa kartor och diagram, har bra lokal sinne samt en känsla för färg och form. Han/hon är även bra på att föreställa sig hur saker skulle se ut i verkligheten. För att nå dessa elever kan man rita bilder, symboler, kartor, tankekartor, göra ritningar samt bygga modeller. 7

9 Kroppslig-kinestetisk intelligens En elev som har denna intelligens är bra på att jobba med händerna, har god kroppsuppfattning och bra balans. För att nå dessa är det bra om de får känna på saker, lära sig fingersättningar samt gestalta saker. De gillar inte att sitta still och vill ha undervisning med mycket action. Musikalisk intelligens En elev som har denna intelligens är intresserad av musik, är bra på att känna igen melodier och sångverser samt har känsla för rytm, melodi och klanger i musiken. För att nå dessa elever är det bra att koppla musik till det som de ska lära sig, visualisera bilder till musik samt göra låtar och ramsor. Social intelligens En elev som har denna intelligens trivs med att arbeta tillsammans med andra människor, är bra på att lyssna, trösta, vägleda och medla samt är känslig för ansiktsuttryck och röstlägen. För att nå dessa elever är det bra att låta dem arbeta i grupp. Då kan de kan lösa saker tillsammans. De ses ofta som bra ledare och är bra på att bemöta andra människor. Intrapersonell intelligens En elev som har denna intelligens har en god självuppfattning, jobbar bäst själv samt har en god uppfattning om vad han eller hon vill och behöver. För att nå dessa elever kan man pröva rollspel och låta dem dra egna slutsatser från egna erfarenheter. Naturintelligens En elev som har denna intelligens har en instinktiv förståelse för djur och natur, förstår sammanhang i naturen och har ett slags ekologisk förmåga. Han/hon tillbringar gärna sin tid ute i naturen samt kan åtskilja olika trädslag, fågelarter och blommor. För att nå dessa elever kan läraren stärka deras naturintelligens genom att göra exkursioner, odla själv, studera och redogöra för olika samband i naturen, integrera olika ämnen (geografi, naturkunskap, biologi, ekologi, geologi etcetera) för att få överblick och helhetssyn. Det finns även något som kallas existentiell intelligens (lärstilar: Nationellt centrum för flexibelt lärande. Det begreppet är dock nyare och fanns därför inte i Svedberg och Zaars bok. Existentiell intelligens En elev med denna intelligens har ett medfött eller tillägnat intresse för de stora livsfrågorna. Han/hon funderar mycket över den mänskliga tillvaron, livet och döden och diskuterar gärna religiösa och filosofiska frågor. För att nå dessa elever kan man diskutera olika filosofier samt studera religioner. Eleverna tycker om att diskutera och skriva ner tankar och funderingar. De tycker även om att se problem i dess helhet för att kunna se de övergripande samanhangen. 8

10 Allmänna tankar om lärstilar Som Svedberg och Zaar (2003) säger bör man som lärare tänka på är att det naturligtvis är väldigt sällan en elev har endast en av dessa intelligenser. Oftast har eleverna en blandning av flera eller till och med alla. Det brukar dock vara någon eller ett par av dem som är mer utvecklade. Detta betyder inte att man som lärare bara ska anpassa sin undervisning efter elevens lärstil. Alla behöver kunna kompromissa och lära sig jobba på sätt som inte är favoritsättet. Om man som lärare känner till sådana tankar och utgår från elevens förutsättningar kommer undervisningen att bli både givande och rolig. Ett av Howard Gardners mest kända deviser är: Det handlar inte om hur intelligent du är, utan om hur du är intelligent (Nationellt centrum för flexibelt lärande). Detta kan vara något att tänka på i sin roll som lärare. Musikskolan ur ett jazz- och rockperspektiv Efter att ha förstått att alla elever är olika är det även viktigt att beskriva hur musikskolan ser ut. Denna beskrivning är skriven ur vårt perspektiv som bas- och ensemblelärare inom jazz och rockgenren. Musikundervisningen i skolan har inte alltid sett ut som den gör idag. Repertoar, tankesätt och metoder var tidigare hämtade från den klassiska musiken. Johansson (1996) skriver att undervisning i pop och rock musik är någonting som till och med 70-talet var ganska avlägset att det skulle ingå i musikundervisningen kom något som kallades OMUS-reformen (SOU 1976:33). Den innebar att stilar som rock- och popmusik skulle få en integrerad del i undervisningen på högskolenivå. Nya ämnen som bruksgitarr, brukspiano, brukssång och praktisk instrumentkännedom i elbas och trummor kom till för att förbereda de nya lärarna för att kunna komma ut i skolorna och de kommunala musikskolorna och undervisa i rock- och popmusik. För att elever ska lära sig så mycket som möjligt måste undervisningen vara effektiv, inspirerande och rolig. Allt detta behövs för att eleverna ska vilja komma på lektionerna samt fortsätta komma på lektionerna. Om man vill uppnå effektivt lärande krävs det att läraren upptäcker vad elevens starka och svaga sidor är. När läraren gjort detta så märker han/hon vad eleven behöver lära sig för att ta sitt spelande till nästa nivå. För att kunna göra detta krävs en hel del av läraren. Läraren måste vara duktig på sitt instrument och ha tillräcklig musikalisk kunskap för att kunna avgöra vad eleven behöver. Och sedan ha de pedagogiska färdigheterna för att klara av att lära ut detta till eleven. För att en elev ska tycka att undervisningen är rolig krävs att skolan kan knytas ihop med elevens egen musikvärld. Anna-Karin Gullberg (1999) skriver i sin avhandling Formspråk och spelregler att om inte elevens förväntningar på instrumentet och musicerandet på något sätt uppfylls tappar eleven lätt intresset för att spela. Om eleven däremot känner att den får ut något användbart så stimuleras han/hon att fortsätta lära sig. Detta tror vi är extra viktigt i början av en persons musikaliska karriär. Ju längre en elev kommer, desto mer förstår den och kan därmed själv komma på varför den ska lära sig något, och stimulerar därför sig själv till inlärning av nya moment. Gullberg tar ett exempel ur sitt eget liv där hon bland annat spelar 9

11 fiol och sjunger i kör. När hon märker att hon efter ett år inte har lärt sig spela mer än Spanien är ett land på fiolen så slutar hon spela det instrumentet. Hennes inspiration till att börja spela fiol var nämligen en violinist som hon sett på TV, och hon såg det som helt hopplöst att någonsin kunna spela som den personen. Hon var däremot länge medlem i en kör, för där stämde hennes musikaliska och sociala preferenser överens vilket gjorde att hon kände sig motiverad och tyckte att det var roligt. Hur kan musikskolan fånga elevernas intresse? Musikskolan behöver fånga elevers intresse och få eleven att känna att just musikskolan är det rätta forumet för att börja eller fortsätta sin musikaliska karriär. För att lyckas med detta behöver skolan kombinera skolans och elevens musicerande. Om skolan inte lyckas kommer eleven att sluta. Skolan behöver alltså erbjuda eleven en attraktiv miljö att spela i. Detta kräver att skolan har ett stort utbud av valmöjligheter för eleven. I dagens samhälle får vi fler och fler valmöjligheter inom alla områden. Eleverna väljer tillval i skolan, vi väljer vad vi vill se på tv ur det enorma kanalutbudet som nu finns via digital-tv och så vidare. Musikskolan måste hålla sig uppdaterad i denna utveckling och erbjuda samma bredd av möjligheter inom sitt område. Annars kommer eleverna att välja ett annat forum för sitt musicerande. Detta är inte bara en självklarhet för att få eleverna att trivas och stanna kvar utan finns även med i läroplanen för de frivilliga skolformerna. Eftersom kommunala musikskolan är en frivillig skolform har vi valt att i först hand utgå från Läroplanen för de frivilliga skolformerna, Lpf94. Vi har också använt Läroplanen för de obligatoriska skolformerna, Lpo94 och de lokala styrdokumenten som används i Piteå Musik och Dansskola. I Lpf94 står det att: Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. (Skolverket) Lite längre ner står det också: En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen skall utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser skall fördelas lika. Hänsyn skall tas till elevernas olika förutsättningar, behov och kunskapsnivå. Det finns också olika vägar att nå målen. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig göras lika för alla. I styrdokumentet för Piteå Musik & Dansskola står det så här: Piteå Musik & Dansskola kännetecknas av: - att vara öppen för alla Piteå Musik & Dansskola är tillgänglig för alla barn och ungdomar oavsett förutsättningar. I Lpo94 står det även att: Skolan skall sträva efter att varje elev 10

12 utvecklar nyfikenhet och lust att lära, utvecklar sitt eget sätt att lära, utvecklar tillit till sin egen förmåga. (Skolverket) Hänsyn skall tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla. (Skolverket) Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling skall prägla verksamheten. (Skolverket) Läraren skall utgå från varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande, stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan, ge utrymme för elevens förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel, stimulera, handleda och ge särskilt stöd till elever som har svårigheter, samverka med andra lärare i arbetet för att nå utbildningsmålen och organisera och genomföra arbetet så att eleven - utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga (Skolverket) Repertoarproblem för jazz- och rocklärarna Eftersom jazz- och rockundervisningen startade på musikhögskolorna i och med OMUSreformen 1978, så finns inga starka traditioner i hur man undervisar i dessa genrer, till skillnad från den klassiska sidan som byggt sin tradition i flera hundra år. På den klassiska sidan finns många verk som räknas som standardrepertoar, medan det på jazz- och rocksidan hela tiden kommer ny musik som eleverna vill lära sig. För att kunna erbjuda ett musikaliskt utbud som eleven känner igen måste lärarna hänga med i dagens musikutveckling. Det betyder en massa plankande (att ta ut låtar på gehör) för lärarna. Som lärare är det omöjligt att kunna alla nya låtar som kommer, men lite allmän kunskap om vad som spelas på radion är aldrig fel. Alla de låtar som man spelade när man själv gick i skolan för att lära sig ett moment kanske inte längre fungerar. Eleven kanske inte har en aning om vad det är för låt och har därför ingen relation till låten. Det kan då vara bra att hitta nya musikexempel till sina övningar. Man ska självklart inte bara spela låtar som eleven redan känner till. Men man ska heller inte bara spela gamla låtar bara för det är dem man kan själv och inte orkar hitta nya. När man väl har bestämt vilka låtar som ska använda kommer problemet om dessa ska läras ut på gehör eller med hjälp av noter. Det ena bör inte utesluta det andra. Johansson (1996) beskriver två sätt att lära ut en basstämma med noter. Det ena sättet är att läraren lägger fram en notutskrift som består endast av noter. Inga ackord är utskrivna. Läraren kontrollerar att basisten hittar alla toner och förstår hur notvärdena och rytmerna i noterna ska spelas. Sedan spelas låten rakt igenom. Det andra sättet är att eleven får en notutskrift som är mer beskrivande. För det första är ackorden utskrivna. För det andra är inte basgången utskriven exakt not för not, utan det står i noternas första takt ungefär hur basgången går och lämnar öppet för basisten att spela mer improviserat än om det stod skrivet exakt. I resten av noterna 11

13 står det bara simile 1. Johansson pratar även om skillnaderna mellan gehörsspelare och notspelare och att de inte är så stora. Han menar att när en notspelare lärt sig ett musikstycke är det inte bara åsynen av noterna som används när han spelar musiken utan även muskelminnet och gehöret spelar en stor roll. Personer som är bra notläsare men som känner sig bortkomna när de inte har noter framför sig anser sig ha ett musikaliskt handikapp. Personer som är bra gehörsmusiker men som känner sig bortkomna när de har noter framför sig anser sig ha ett musikaliskt handikapp (Schenck, 2000, sid. 237). Schenck (2000) tycker att det är tragiskt att barn ska känna att de inte duger för sång eller instrumentallektioner bara för att de har svårt att uppfatta en notbild. Han tycker att eftersom musik är ett ämne där läsning inte alltid behövs borde musikskolan vara en plats där barn med läs- och skrivsvårigheter eller notläsningssvårigheter trivs, men att det sällan är det. Det gäller att ha metoder och material så att lärarna klarar av elever som i första hand inte klarar eller valt att musicera efter noter. Johansson (1996) beskriver hur eleverna kan lära sig en låt utan noter, fast med utgångspunkt från en ensemblesituation. Läraren kan börja med att visa alla ensemblemedlemmarna ackord och komprytm i alla delarna i låten, intro, vers, refräng och så vidare. Sedan övas övergångarna mellan delarna. Efter det är det dags för sångaren att lära sig melodin på de olika delarna. Sedan återstår endast att memorera formen. Jag är övertygad om att imitation är den i särklass bästa metoden för inlärning eftersom den fungerar på ett omedvetet plan som om en kropp lärde sig direkt av en annan utan att intellektet kom i vägen (Millman, 1994,) (Schenck, 2000, sid. 39). Schenck (2000) säger att som lärare får vi aldrig glömma styrkan i imitation och förebilder och att det är vad vi gör och inte vad vi säger som är det starkaste budskapet i vår undervisning. Han menar att eleverna alltid kommer att påverkas mer av bland annat hur vi spelar och vår attityd till musikaliska framträdanden än av allt vi säger. Schenck menar därmed inte att vi ska förkasta allt vad metodik och förklaringar heter, utan att vetskapen om styrkan i imitation och förebilder ska utgöra en röd tråd i vår metodik. Han tar upp att i många spelböcker innehåller oftast varje nytt stycke ett nytt moment. Det vill säga att ett moment inte hinner slå rot innan ett nytt påbörjas. Det blir därför lärarens sak att se till att hitta kompletterande material. Johansson (1996) säger att en lärare måste vara förberedd på att en elev kanske inte klarar av ett visst parti i en låt eller att det är lite för enkelt. Då måste läraren kunna både att förenkla ett parti eller utsmycka det för att det ska bli svårare. Detta är möjligt i jazz- och rockmusik eftersom den i många fall är uppbyggd av olika musikaliska formler (Lilliestam, 1995, sid.192). Dessa formler behöver inte vara bundna till en speciell stil eller låt utan kan i många fall appliceras i fler låtar och stilar. Detta gör att det är möjligt att förenkla och försvåra musik i dessa genrer. I klassisk musik är detta dock inte möjligt på samma sätt då noterna är normen som bestämmer hur musiken ska låta. Vidare pratar Johansson (1996) om hur en lärare kan göra när han/hon spelar igenom en låt de första gångerna med eleverna. Först lyssnar man igenom låten. Då bör läraren vara aktiv och 1 Simile: På samma sätt 12

14 påpeka de olika delarna eller annat eleverna bör vara uppmärksamma på. Om det efter genomlyssningen inte är några frågor spelas låten igenom, men inte hela på en gång. Man delar istället upp den i dess olika delar: vers, refräng, brygga och så vidare. Det innebär att det blir lättare för eleverna. De lär sig del för del och slipper komma ihåg hela låtens form. När de kan alla låtens delar sätter de ihop hela låten med noterna som stöd. Elevens förståelse inför en övning För att en elev ska göra en övning är det väldigt viktigt att eleven förstår varför han/hon ska göra den. Därför måste man som lärare alltid kunna motivera varför eleven ska spela en viss låt eller göra en speciell övning. Om eleven inte ser kopplingen mellan sitt eget spelande och uppgiften kommer inte eleven att lägga den nya kunskapen på minnet utan bara spela igenom det eller helt enkelt inte göra uppgiften. Rostvall och West (2001) tar upp hur instrumentallärarna under instrumentlektionerna inte är förberedda och inte anknyter till föregående lektioner. Lärarna pratar inte om hur det låter utan refererar endast till notbilden. De förklarar inte varför och hur utan säger bara vad eleverna ska göra. Detta leder till att eleverna blir väldigt beroende av lärarna och inte får tillgång till de tankar och principer som ligger bakom till exempel en fingersättning, vilket gör det svårt för eleven att själv utforma en sådan. Lektionerna handlar mest om hur man avkodar en notbild och träffar motsvarande toner på instrumentet. Genomgående för de lektioner Rostvall och West studerade är att spelet aldrig utförs på ett rytmiskt och sammanhängande sätt. Spelet kan karaktäriseras som tonträffningsövningar snarare än som musik. Det som spelas är endast korta fragmentariska sekvenser eller enstaka toner. Det beskrivs också hur en av lärarna inte själv har tränat på de stycken han ger eleven. Det innebär att han är upptagen med sitt eget spel på lektionerna och därmed inte kan uppmärksamma vad eleven gör. Läraren måste kunna motivera sitt val av uppgifter och övningar för en dag kommer någon elev att fråga varför den ska göra en viss övning eller spela en viss låt och då måste man kunna svara för att eleven ska ha ett fortsatt förtroende för läraren. Varje lektion är ett möte med nya människor som vill spela ny musik och det innebär att man vid varje tillfälle måste skapa en ny lektion. Läraren måste ha en stor repertoar av låtar som han/hon kan och ständigt utöka denna med nya låtar. Eleverna kommer inte att nöja sig med att läraren kan flera sätt att lära ut ett moment om alla sätten är baserade på en och samma låt. Läraren måste därför även ha ett par olika låtar till varje moment som den vill lära ut. Allt för att eleven på bästa sätt ska kunna ta åt sig den nya kunskapen som läraren vill förmedla. Vi har alltså sett ett tvådelat problem: elever med olika lärstilar och en ständigt föränderlig repertoar. Vi ville nu undersöka hur lärare på fältet löser problemet. Syfte Att studera och beskriva hur verksamma lärare i elbas och ensemble på kommunala musikskolan går tillväga för att göra en lektion så intressant och givande som möjligt för elever i olika åldrar och av olika personlighetstyper, samt att utifrån detta framställa och reflektera kring förslag på lektionsmaterial för olika elevtyper. 13

15 Metod Upplägg av studien Vi designade vår studie på följande sätt: Först skapade vi fyra elever. Sedan tog vi fram en låt samt ett tekniskt moment som dessa elever skulle lära sig. När eleverna och uppgifterna var klara valde vi fyra informanter som kunde tänka sig att ställa upp på en intervju angående lektionsupplägg för våra fyra elever. Och när till sist intervjuerna var avklarade och analyserade gjorde vi våra egna lektionsförslag samt notbilder för våra fyra elever. Vi avslutade med att reflektera över vilka för- respektive nackdelar som fanns med våra lektionsförslag. Eleverna Vi ville ge våra informanter en så verklig lektionssituation som möjligt. Därför skapade vi fyra olika elever. Eleverna var i olika åldrar och de hade olika styrkor och svagheter. Dessa fyra elever presenterades för informanten innan själva intervjun började. Efter att vi hade presenterat eleverna berättade vi vilken låt samt vilket tekniskt moment som eleverna skulle lära sig. Idrottsrockern Ida Ida är en ganska vanlig tjej på sexton år som lever i en familj som har det bra ställt. Hon är enda barnet i familjen och är van att få sin vilja igenom. Hon har en väldigt bestämd musiksmak som endast innefattar punk och rockmusik. Hon är även en tjej som idrottar mycket och har därför inte alltid så mycket tid att öva på sina spelläxor, men hon vill gärna spela och hon är väldigt envis. På lektionerna kommer hon med väldigt många förslag på låtar som hon vill spela. Dessa är alltifrån jättelätta till jättesvåra. Eftersom hon har svårt att se sina egna begränsningar kan hon föreslå låtar som knappt läraren klarar av. Hon har spelat några år och har ett bra gehör. Underbarnet Urban Urban är arton år och kommer från en musikalisk familj. Hans äldre bror går på en musikerutbildning och Urban ser upp till brodern. Urban är en kille som har levt på att han har ett mycket bra gehör och klarar det mesta på en gång. Därför läser han inte noter, för han tycker inte att han behöver det, men på grund av sin musikaliska familj är han ändå teoretiskt kunnig. Han har en lite överlägsen stil och tycker det mesta är lätt. Går det honom emot försöker han slingra sig. Han vill spela safe. Han tror att brodern inte behöver öva och övar därför inte själv alltför mycket, men nu börjar det ta emot och han måste börja öva vilket han inte är van med. Kämpande Klara Klara är tolv år och har det lite tufft hemma. På grund av hennes struliga föräldrar kommer hon inte till sin rätt, rent musikaliskt, och det går bort spellektioner. Hon vill verkligen spela och gör alltid så gott hon kan och hinner. Hon är duktig och ambitiös i det hon tar sig för. När hon väl har spellektion måste hon lugna ner sig och prata av sig lite innan hon kan koncentrera sig på lektionen. Hon har en morbror som spelar i ett coverband och som är hennes förebild. Hon kan spela det han har visat och lärt henne. Hon kan även läsa noter och har ett bra gehör och känsla i det hon spelar. 14

16 Medgörliga Martin Martin är tio år och kommer från en familj där föraldrarna är väldigt dominanta. Martin gör alltid det han ska och säger aldrig ifrån. Han är enda barnet och föräldrarna styr honom i allt han gör. Ingen av föräldrarna spelar något instrument själva och har heller ingen annan kunskap om musik. Precis som de bestämmer allting annat har de ändå bestämt att Martin ska spela. Eftersom han är mer eller mindre tvingad att spela, spelar han aldrig riktigt övertygande, men han spelar heller aldrig dåligt. Som musiklärare kan man fundera om han vet vad han själv vill och om han spelar för sin eller sina föräldrars skull. Låten Låten som vi har valt att eleverna ska spela heter Sir Duke och är inspelad av Stevie Wonder på skivan Songs in the key of life (1976). Anledningen att vi valde just den låten är för det första att det är en väldigt känd låt som de flesta musiklärare har hört och ofta även spelat. Detta var viktigt för att våra informanter snabbt skulle kunna relatera till låten och känna till dess svårigheter. För det andra innehåller låten två helt olika typer av basspel. Den första typen är ett växelbaskomp som är ganska enkelt att spela. Den andra typen är ett unisont melodiriff som är relativt svårt att spela. Dessa orsaker tillsammans gjorde att vi tyckte att just denna låt skulle passade bra i vår studie. Vi hade även med noter på låten som vi visade informanterna. Dessa finns med som bilaga två. Det är två olika notbilder. En är skriven i alla breve 2, där endast grunderna är utskrivna. Den andra är skriven i fyra fjärdedels takt och är mer noggrant utskriven med fills 3 och spökslag 4. Tekniska momentet Det tekniska momentet handlade om timing 5, något som vi anser är väldigt viktigt som basist. Övningen går ut på att man medan man spelar obehindrat ska kunna växla mellan olika notvärden. Ett exempel är att man på A-strängen ska spela en takt fjärdedelar, en takt åttondelar, en takt fjärdedelar och så vidare. Övningen kan sedan byggas på med fler och svårare notvärden, fler toner samt olika dynamik. Övningen går alltså att variera på oändligt många sätt vilket gör att den går att använda på alla elever oberoende av kunskapsnivå. Den stora anledningen att vi ville ha med ett tekniskt moment i vår undersökning var att vi ville få fram hur man som lärare kan motivera sina elever att göra teknikövningar samt hur man kan göra övningarna roligare och mer attraktiva för eleverna. Informanter I vår undersökning har vi intervjuat fyra lärare, två baslärare och två ensemblelärare. Vi valde två baslärare eftersom det är det vi båda utbildar oss till och fokuserar på hur dessa undervisar baselever. Vi valde även två ensemblelärare för att få en annan synvinkel på hur man lär ut till basister. Alla fyra lärare undervisar på kommunal musikskola eller motsvarande. Baslärare Norr Baslärare Norr är 45 år gammal och bor i en större norrländsk stad. Där arbetar han på Kulturskolan som musiklärare. Hans tjänst består av tjugo procent klassundervisning på 2 Alla breve: struken takt, pulsen känns på två slag fast låten går i 4/4-takt. 3 Fill: utsmyckning av till exempel en basgång som ofta leder in till en ny del eller musikalisk period. 4 Spökslag: spelteknik där endast anslaget hörs, själva tonen är dämpad. 5 Timing: rytmisk precision 15

17 högstadiet, 40 procent jobbar han på särskolan och 40 procent instrumentalundervisning. Han kommer från en musikalisk familj där hans pappa och bror spelade i band och därigenom fick han tidigt börja spela bas. Han har spelat i både dansband och rockband och han ser sig som en gehörsmusiker. Han började på musikhögskolan 1987 och tog sin examen 1991 och har jobbat sedan dess. Innan han fick jobbet han har nu har han jobbat bland annat på estetiska programmet och även som fordonsreparatör. Baslärare Söder Baslärare Söder är 36 år gammal, bor i en mindre norrländsk stad och har jobbat som lärare sedan Han arbetar nu som baslärare och ackompanjatör på musikskolan. Han arbetar emellertid även som ensemblelärare på en folkhögskola, samt som basmetodiklärare på en musikhögskola. Hans musikaliska karriär började som liten i musikskolan. Där spelade han blockflöjt, trumpet och senare även elbas. Efter högstadiet läste han på samhällsvetenskapliga programmet på gymnasiet. Sedan gick han tre år på en folkhögskola för att sedan börja på musikhögskolan. På musikhögskolan tog han sin musiklärarexamen. När han tagit sin examen började han arbeta som klasslärare på högstadiet och gymnasiet. Men nu arbetar han alltså på musikskolan, en folkhögskola samt musikhögskolan. Gitarristen Gitarristen är 34 år gammal och bor i en mindre norrländsk stad. Där har han en hundra procents tjänst som gitarrlärare. Tjänsten är fördelad på 40 procent elgitarr, inklusive ensemble, och resten akustisk/klassisk gitarr. Han fick sin inspiration att börja spela när han som ung satt hemma och lyssnade på pop- och rockskivor. Han har även en äldre bror som spelade och så småningom började han själv spela i lite olika pop och rockband. Med tiden inriktade han sig mer och mer mot den klassiska gitarren. Han studerade vid en musikhögskola, tog sin examen 1995 och har jobbat i stort sett hela tiden sedan dess. Innan han fick sin nuvarande tjänst har han även jobbat på musiklinjen på en folkhögskola i södra Sverige. Där hade han också lite andra ämnen än gitarr, som musikteori och musikhistoria. Jazzläraren Jazzläraren är 48 år gammal och bor i en mindre norrländsk stad. Han jobbar nu som gitarr, bas- och ensemblelärare på en musikskola samt gitarr- och metodiklärare på en musikhögskola. Dessa tjänster har han haft sedan Men han har jobbat som musiklärare i sammanlagt 27 år. Under denna tid har han endast jobbat som instrumental- och ensemblelärare, han har aldrig jobbat som klasslärare. Hans musikaliska karriär började i ABF musikskola när han var liten. Han spelade då piano och mandolin. Han började spela gitarr först på högstadiet, men gitarren blev ändå hans huvudinstrument. Han läste ett tekniskt program på gymnasiet men fortsatte efteråt med att studera musik vid en folkhögskola. Efter folkhögskolan läste han till musiklärare på en musikhögskola. Procedur för intervjuerna Intervjuerna gick till så att vi tog kontakt via telefon, frågade om vederbörande var intresserad av att ställa upp på en intervju och förklarade kort vad intervjun gick ut på. När informanten gått med på att bli intervjuad bestämdes tid och plats för intervjun. Själva intervjuerna inleddes med att vi presenterade våra fyra fiktiva elever. Därefter fick informanterna lyssna på en låt samt ta del av ett tekniskt moment som ska läras ut till dessa elever. Till sist fick de svara på frågor om hur de skulle gå till väga för att lära ut dessa saker till eleverna, samt titta på två olika notutskrifter på låten som de hade möjlighet att använda i undervisningen. 16

18 Intervjuerna som vi utförde var kvalitativa intervjuer med låg grad av standardisering samt låg grad av strukturering (Patel och Davidson, 2003). Låg grad av standardisering valde vi för att ge informanten så stort utrymme som möjligt att svara med egna ord. Låg grad av strukturering valde vi för att kunna ändra ordningen på frågorna allt efter vad som föll sig bäst i det enskilda fallet. Databehandling Intervjuerna spelades in på MiniDisc. Inspelningarna fördes sedan över till dator som en ljudfil för att renskrivningen skulle gå fort och enkelt. Vi gjorde sedan utskrifter på intervjuerna och gjorde understrykningar i dessa med olikfärgade överstrykningspennor för att lättare få en överblick i papperna vilket stycke som handlade om vad och komma fram till gemensamma drag respektive olikheter i svaren. Våra lektionsförslag Efter att ha analyserat intervjuerna och formulerat informanternas lektionsförslag satte vi oss och tog ut de som vi tyckte var de bästa tankarna och försökte få ihop dessa med våra egna. Resultatet blev en kombination av våra och deras tankar. Vi kunde dock ta våra tankar ett steg längre vad gäller notbilden, eftersom vi kunde göra helt egna noter medan våra informanter var tvungna att välja mellan de två förslagen vi hade med oss till intervjun. Vi började med att i punktform skriva upp vilka moment vi tyckte att varje enskild elev behövde gå igenom för att klara av att spela låten. Likadant gjorde vi med varje elevs notbild. Efter det skrev vi ihop våra förslag på lektioner samt de notbilder som varje elev skulle ha. Det tekniska momentet har inte redovisats elev för elev utan som allmänna tankar om hur man gör teknik roligt samt motiverar eleverna att öva. Resultat Denna del beskriver först de lektionsmoment och de tankar som vi fick fram av våra informanter. Efter deras tankar följer de lektionsplaneringar som vi själva utformat med hjälp av den information som vi fått i vår studie. Idrottsrockern Idas lektion Om den här tjejen skulle börja med att protestera mot att spela den här låten, Sir Duke av Stevie Wonder, skulle Baslärare Norr först förklara hur det fungerar att vara med och spela i en ensemble. Att man ibland måste spela sådant man inte tycker om, och att det är viktigt att man spelar många olika musikstilar. Jazzläraren och Gitarristen skulle försöka locka med att om hon spelar den här låten blir nästa låt något hon tycker om. Jazzläraren menar även att om det ofta blir diskussioner om låtarna måste man prata om det. Han anser nämligen inte att det är värt att ha en ensemble som inte fungerar för att en person inte vill spela det de andra vill spela. I ett sådant fall kanske han skulle se om det gick att sätta ihop en ensemble med elever som vill spela samma sak som idrottsrockern. Jazzläraren säger även att lärarna ofta är för snälla. Ibland måste läraren säga ifrån till en elev och säga att: Nu är det så att vi ska spela den här låten så det är bara att spela. Alla utom Gitarristen skulle gå vidare med att läraren och eleven lyssnar på låten tillsammans. Jazzläraren tycker att det skulle vara bra om de kunde lyssna på låten innan lektionen så att de var förberedda. Baslärare Norr, Baslärare Söder och Gitarristen skulle sedan fortsätta med att 17

19 lära ut versen och verskompet. Baslärare Söder skulle nog lära ut den på gehör eftersom hon har ett bra gehör. Gitarristen skulle sen gå vidare med bryggan och refrängen. Melodiriffet skulle läras ut sist. Beroende på hur tekniskt driven Idrottsrockern är skulle Baslärare Söder eventuellt lära ut melodiriffet på gehör, eventuellt strunta i det. Baslärare Norr skulle börja med det om de hann och han skulle ge henne fyra takter i läxa. Gitarristen skulle låta henne testa att spela melodiriffet och få upptäcka själv att det kanske var för svårt. Underbarnet Urbans lektion Lektionen börjar med att lärare och elev lyssnar på låten tillsammans. Baslärare Norr tycker även att man ska ställa ifrån sig basen första gången man lyssnar så att man kan koncentrera sig på att bara lyssna. När vi sedan ska gå vidare med lektionen skiljer sig uppfattningarna bland lärarna lite grann. Baslärare Söder menar att han skulle tvinga honom att läsa noter, varianten i 4/4, för att pusha honom till att lära sig noter lite bättre. Han tror att Urban skulle klara det eftersom det även finns tabulatur på noterna. De andra tre skulle istället basera utlärningen på att använda sig av gehör och förevisning. Men de skulle ändå ge honom alla breve-versionen för att den ser enklare ut vid en första anblick och därför inte har en skrämmande inverkan på eleven. Eventuellt skulle de ge ut den andra versionen om han tyckte att alla breven var för lätt. Gitarristen sa också att: De som är väldigt duktiga vet hur man fyller ut lite extra. De är dock alla överens om att de först skulle lära ut det unisona riffet och sedan gå vidare med de andra delarna. Eftersom det unisona riffet är rätt långt menar alla att det kan delas upp i mindre delar, till exempel takt för takt eller fras för fras. Jazzläraren är noga med att påpeka att man ska dela upp riffet fras för fras för att inte tappa sammanhanget. Baslärare Söder säger att han skulle gå fram ganska fort för att ytterligare sätta press på Urban. Efter att de lärt ut denna del skulle de gå till vers och refräng eftersom de inte är speciellt svåra och därför inte tar lika lång tid. Alla lärarna är eniga om att de inte skulle låta Urban bestämma när han var klar med en låt. Om han slarvar med att göra läxan på grund av att han tycker att han kan den får man göra honom uppmärksam på vad det är som inte riktigt fungerar. Man kanske till och med måste gå tillbaka några steg för att se om till exempel durpentaskalan 6 sitter. Eller ta ner tempot för att se om han har förstått rytmerna rätt. Kämpande Klaras lektion Baslärare Norr skulle börja lektionen med att prata lite allmänt om hur Klara mår. Han skulle sedan gå vidare med att värma upp genom att spela några enkla ackord och rundgångar. Sedan skulle han presentera den aktuella låten och lyssna på den. Han skulle sedan visa verskompet och hon skulle få härma. Gitarristen skulle ta det lite lugnare med Klara. Han skulle börja med att visa grundtonerna på versen och bryggan och sedan gå vidare med med växelbas. När de ska repa in den här låten i ensemblen skulle han börja med versen tills de kan den utantill och sen gå vidare till nästa del. När det gäller melodiriffet skulle Baslärare Norr gå in på det sist och då skulle han eventuellt ta fram noterna för att visa hur de ser ut. Han skulle gå igenom de fyra första takterna och sedan gå vidare bit för bit. De andra lärarna skulle spela en förenklad variant av melodiriffet. Baslärare Söder föreslog även att Klara kunde spela markeringar istället för riffet. 6 Durpentaskala: femtonig skala med durkvalitet. 18

20 Medgörlige Martins lektion Lektionen börjar med att han får lyssna på låten. Baslärare Norr tycker att man efteråt ska fråga honom saker som: Hör du basen? Hur låter basen?, för att få igång honom och ta lite egna initiativ. Han kanske till och med skulle få försöka planka lite själv. Med denna elev skulle de börja med att spela vers och refräng. Baslärare Norr och Söder skulle även spela vers och refräng själva på till exempel gitarr för att på ett lätt sätt få ner tempot på låten. Baslärare norr och Gitarristen skulle göra förenklingar på den unisona delen, Baslärare Söder skulle helt ta bort riffdelen medan Jazzläraren inte tycker att läraren ska underskatta sin egen roll och att han/hon därför kan spela den delen själv. Han menar att det kan vara inspirerande för eleven att få spela med läraren som kanske är elevens närmsta förebild. Exempel på förenklingar skulle kunna vara att bara spela första tonen i varje fras, eller andra utvalda toner. Martin skulle få alla breve-noterna för att de är överskådligare och första läxan skulle bli fyra eller åtta takter av versen. För att få igång en elev som Martin tycker lärarna att han ska uppmuntras till att ta lite egna initiativ genom att komma med egna förslag på låtar och bestämma lite vad han ska göra på lektionerna. Baslärare Norr skulle även höja volymen på Martins förstärkare, kanske så mycket att Martin tyckte att blev lite väl starkt. Baslärare Söder sa att han också skulle ge honom en punklåt i läxa bara för att reta föräldrarna. Noter/Tabulatur/Gehör Alla fyra lärarna var överens om att noter ska vara så enkla och överskådliga som möjligt. Och de skulle endast använda 4/4-noteringen i undervisningssyfte. Det är lättare att fylla ut en basgång själv från en lätt notbild än att läsa en detaljerad. Alla utom Baslärare Norr tycker att tabulatur är en bra sak att använda. De menar att man ska använda alla hjälpmedel som finns för att få igång musiken. För det ska alltid handla om att spela musik. Baslärare Söder menar även att eftersom det finns mycket musik, främst hårdrock, i tabulaturform på Internet ska man som lärare absolut använda sig av det. Baslärare Norr däremot tycker inte att tabulaturen ger en bra bild av musiken. Det är bara siffror på ett papper. Det finns ingen rytm. Och rytm är något som han anser är väldigt viktigt eftersom basen är ett rytminstrument. Hur motiverar man en elev till att öva teknik? Gitarristen menar att man gärna ska göra ett eget komp till sina teknikövningar. Det behöver inte vara något avancerat. Det räcker med ett trumkomp och ett (eller flera) ackord. Bara eleven har något att spela till. Övningen känns roligare om den kan tillämpas till någonting. Annars är ett tips att försöka hitta låtar som innehåller de tekniker det är tänkt att eleven ska lära sig. Då motiveras eleven genom att han/hon vill lära sig låten. Baslärare Norr säger att det är väldigt viktigt att läraren själv kan visa hur övningen ska gå till. Att läraren visar och eleven får härma. Han tycker även att man alltid ska börja väldigt enkelt, även om eleven är duktig. Alla övningar ska göras väldigt noggrant. Eleven ska inte bara kunna spela det, utan ska även kunna spela det på olika sätt, svagt, starkt, fort och så vidare. Allt för att det ska kunna bli musik. att man aldrig glömmer bort att det är musik man håller på med och inte bara gör en massa tekniska grejer (Baslärare Norr). 19