ETT ÅLDRANDE LOST 2018

Transkript

1 ETT ÅLDRANDE LOST 2018 Äldrepolitiskt program för Lojo samarbetsområde för social- och hälsovården Lojo, Sjundeå, Ingå och Karislojo

2 INNEHÅLL INLEDNING ÅLDRANDE OCH ÅLDERDOM I LOST-OMRÅDET Allmänt om åldrande Upplevelse av livet i ålderdomen Åldrande ur samhällets synvinkel Förändringar i omvärlden och utmaningar som dessa medför Antalet äldre nu och i framtiden Antalet äldre i LOST-området Befolkningsprognoser Servicebehov som ökningen i antalet äldre medför FRÄMJANDE AV HÄLSA OCH FUNKTIONSFÖRMÅGA BLAND ÄLDRE Begreppet hälsa Bedömning av funktionsförmågan Att bevara och främja funktionsförmågan Samhälleliga lösningar som främjar funktionsförmågan Individuella aktiviteter som främjar funktionsförmågan PRINCIPER FÖR GOD VÅRD AV ÄLDRE I LOST-OMRÅDET Kunskaps- och värdegrund för äldrevården Tvärvetenskapligt synsätt i vården av äldre Principer för den medicinska vården Principer för rehabiliteringen Principer för det gerontologiska vårdarbetet Principer för det gerontologiska socialarbetet Principer för mentalvårdsarbetet Vård av sjuka seniorer i LOST-området SPECIALFRÅGOR OM ÅLDRANDET Fallolyckor och hur de kan förebyggas Alkoholism bland äldre Seniorservice för specialgrupper Illabehandling av åldringar Palliativ vård ETIK OCH KVALITET I ÄLDREVÅRDEN LÖSNINGAR FÖR FRAMTIDEN Nya serviceformer och lösningsmodeller Upphandlingsstrategi för seniorservicen Åtgärdsförslag samt ansvarsfördelning och uppföljning SAMMANDRAG Källor Bilaga 1. Befolkningsstatistik Bilaga 2. Servicestrukturindikatorer Bilaga 3. Dimensionering av personal som deltar i det direkta vårdarbetet vid resurserade serviceboenden och inrättningar enligt socialvårdslagen inom LOST-området (1/2011) Bilaga 4. Kvalitetskriterier för boendeenheter och vårdinstitutioner

3 INLEDNING "Ett åldrande LOST" är Lojo stads samt Sjundeå, Ingå och Karislojo kommuners äldrepolitiska program för åren Programmet stakar ut riktlinjerna och fastslår åtgärderna för att stödja och stärka de äldres välbefinnande inom LOST-området enligt stadens och kommunernas gemensamma strategiska intention. Det program som nu beretts utgör fortsättning på vård- och servicestrategin för åldrande befolkning i Lojo stad Lojo stadsfullmäktige fattade i samband med godkännandet av budgeten för 2010 beslut om att utarbeta ett äldrepolitiskt program. Beredningsarbetet utfördes från mars till november Arbetet leddes av en brett upplagd styrgrupp, där olika sektorer, alla kommuner inom LOST och äldreråden i kommunerna var representerade. Social- och hälsovårdsnämnden representerades av Tuula Jämsén (ordförande), Sirkka Ojanperä (vice ordförande), Matti Selenius, Sari Lehtinen, Mika Herpiö, Barbro Viljanen och Ari-Pekka Rauttola. Äldreråden representerades av Inkeri Kangas (Lojo), Pasi Virtanen (Lojo), Ove Grundström (Sjundeå) och Antti Viljanen (Ingå). Bildningscentret representerades av prorektor Anne Kotonen, museichef Eero Ahtela och vd Jukka Vienonen samt stadsplaneringscentret av specialplanerare Anja Siilanto-Parviainen. Representant för personalen var Tiina Sainio (SUPER) och ersättare Kiti Ikonen (FOSU). En projektarbetsgrupp ansvarade för beredningsarbetet. Grundtrygghetsdirektör Arja Yliluoma var ordförande för projektgruppen samt överläkaren i geriatri Taina Hammarén, omsorgschef Benita Öberg och omsorgschef Marja-Liisa Karjalainen var medlemmar. Specialplanerare Jarkko Lämsä arbetade som sekreterare. Detta dokument står i fast förening med Lojos stadsstrategi och det nyligen färdigställda programmet Ett friskt och välmående LOST. Stadsstrategin framhäver prioriteringen av den öppna vården och "Ett friskt och välmående LOST" sunda levnadsvanor och därtill en säker livsmiljö för alla åldersgrupper. Även de principiella riktlinjerna för servicenätverket som Lojo stadsfullmäktige stakade ut den 10 november 2010 är kopplat till detta program, särskilt när det gäller det geriatriska centrumet. Arbetet förbereddes på två sektorsöverskridande seminarier där beslutsfattare från Lojo, Sjundeå, Ingå och Karislojo var inbjudna. Seminarierna omfattade anföranden om de framtida etiska utmaningarna inom äldreomsorgen, välfärdsteknik som ett inslag i äldrevården, den framtida utmaning som alkoholbruket bland äldre innebär och främjande av motion bland seniorer. De riktlinjer som utarbetades genom grupparbeten på seminarierna har beaktats i beredningen av detta program. Under arbetet hölls även ett seminarium där LOST-kommunernas fullmäktige var inbjudna. På seminariet behandlades riktlinjerna för vården av de allra äldsta, och det programarbete som dittills hade utförts presenterades. En ny översyn av den tidigare strategin betraktades som viktig till följd av att omvärlden hade förändrats snabbt. Den vård- och servicestrategi som blev klar 2001 var ett barn av sin tid. Strategin lyfte fram stadens olika sektorers betydelse och särskilt seniorservicens betydelse för äldre med nedsatt funktionsförmåga. I den äldrepolitiska diskussionen idag framhålls de äldres resurser och ett föregripande arbetsgrepp. Det nya programmet betonar att åldrandet har olika dimensioner och människorna har varierande behov, att stadens roll är att stödja och stärka de äldres egna resurser i serviceproduktionen samt vikten av att arbeta förebyggande och med framförhållning. 3

4 Styrgruppen hade till uppgift att sammanfatta de äldres önskemål och behov i form av riktlinjer till stöd för ett gott åldrande med beaktande av de villkor som serviceproduktionen ställer. Ett åldrande LOST syftar på en region där en åldrande invånare kan leva ett aktivt och lyckligt liv oberoende av ålder och funktionsförmåga. Invånarna ska ha goda möjligheter att sköta om sin hälsa och funktionsförmåga, vilket innebär bl.a. en tillgänglig/hinderfri miljö, där olika tjänster och aktiviteter är lättillgängliga. Brister i funktionsförmågan och framför allt de riskfaktorer som kan leda till nedsatt funktionsförmåga ska upptäckas i god tid och riskerna åtgärdas, då tonvikten i verksamheten ligger på förebyggande arbete. De äldre ska själv fatta beslut i angelägenheter som gäller dem. Programmet poängterar alla kommunala aktörers betydelse vid uppbyggandet av en seniorvänlig miljö. Centrala värden i strävan efter det gemensamma målet är självbestämmanderätt och rättvisa. Vården och omsorgen av äldre syftar till att främja välfärd och livskvalitet, höja säkerheten och stärka livskontrollen samt skapa förutsättningar för meningsfulla aktiviteter och delaktighet i samhället som likvärdig medborgare. De principer om god vård och omsorg som slås fast i programmet bör uppfattas också som kvalitetslöften till kommuninvånarna om att vi förbinder oss att ge service och vård enligt dessa riktlinjer. Den äldrepolitiska diskussionen påverkas av den längre livslängden och den därav följande äldre befolkningen i samhället. Den påverkas även av den stora variationen i åldrandet och relationerna mellan generationerna. När den förväntade livslängden ökar börjar man se de många faserna i åldrandet. I och med att arbetskraften blir äldre har man också börjat ägna uppmärksamhet åt åldrande (45+) och äldre (55+) arbetstagare. Den längre livslängden har gjort tiden efter arbetslivet och före den egentliga ålderdomen till en ny livsfas, som har fått benämningen den tredje åldern (t.ex åringar). Den egentliga ålderdomen eller den fjärde åldern anses numera börja omkring det 85:e levnadsåret. Man talar också om den femte åldern, och avser med det den livsfas då behovet av vård och service är som störst, under livets sista år. Målsättningarna för programmet Ett åldrande LOST är inriktade på invånare i den tredje, fjärde och femte åldern. Servicebehoven har i enlighet med den nationella kvalitetsrekommendationen beräknats per invånare över 75 år. Detta beror på att servicebehovet anses öka efter det 75:e levnadsåret. Bedömningen av servicebehoven bygger på antagandet att LOST-samarbetet fortsätter. Eventuella kommunsammanslagningar, som utvidgar området, har inte beaktats i programmet. Beredningen av detta program har styrts av en syn där åldrandet har en fast koppling till livets lopp, samhälle och kultur. Denna syn framhäver de äldres individuella egenskaper, heterogena sammansättning och egna resurser. De äldres funktionsförmåga står alltid i relation till omgivningen, vilket innebär att vi genom att förstärka centrala resurser för människors välfärd stöder de äldres funktionsförmåga och möjlighet till ett lyckligt åldrande. De centrala resurserna för äldre är sociala relationer och fysisk och psykisk funktionsförmåga. Stadens och kommunernas service ska i första hand stödja den återstående funktionsförmågan med hjälp av ett aktivt rehabiliterande arbetsgrepp. Känslan av att höra till en grupp och möjligheten att bevara sociala relationer ses som en gemensam utmaning för invånarna, vilken kan stödjas av den tredje sektorn, föreningar och frivilligarbete. Den kommunala ekonomin förväntas bli fortsatt svagare under de kommande åren. I den allmänna debatten har bland annat den mindre skattebasen och den sämre demografiska försörjningskvoten som följer av pensionsavgångarna i den arbetsföra befolkningen samt ökningen av kostnaderna inom social- och hälsovården angetts som bakomliggande orsaker till denna utveckling. År 2010 är försörjningskvoten 0,46 och blir 0,65 år Syftet med att omarbeta servicestrukturen och serviceproduktionen är att göra behovet av den tyngsta servicen relativt sett mindre. Genom att lägga större vikt vid framförhållning i serviceproduktionen förbättrar vi framför allt livskvaliteten och välfärden bland äldre, men håller också tillbaka kostnaderna i produktionen. 4

5 Lojo fullmäktige har inte till alla delar genomfört de förslag som lades fram och godkändes i den tidigare strategin. Följden är att servicesystemet delvis har varit oändamålsenligt och dyrt. Jag hoppas därför att beslutsfattarna framöver ska ha nog besinning för att satsa på framförhållning, förebyggande arbete och prioritering av den öppna vården. Ett sådant tillvägagångssätt är inte bara mänskligt och etiskt godtagbart, utan även kostnadseffektivt. Lojo den 14 december 2010 Tuula Jämsén styrgruppens ordförande 5

6 1. ÅLDRANDE OCH ÅLDERDOM I LOST-OMRÅDET 1.1. Allmänt om åldrande Upplevelse av livet i ålderdomen Upplevelsen av ålderdomen är bland annat en fråga om hur gammal människan i fråga känner sig. Det gamla talesättet "man är så gammal som man känner sig" är numera delvis accepterat även inom forskningen av åldrandet. Det har konstaterats att äldre människor i allmänhet känner sig och klassar sig som yngre än de är. I finländska undersökningar har det kommit fram att äldre respondenter sällan upplever sig höra till den befolkningskategori som deras ålder anger. Upplevelsen av ålderdom påverkas också av levnadshistoria, viktiga händelser och kriser i livet, identitet, självuppskattning och självkännedom. Därutöver har upplevelsen av ålderdom också att göra med tidsera och rådande kultur. De flesta äldre har en positiv uppfattning om sig själva, sina resurser och sin förmåga, och upplever åldrandet som en fin fas i livet. En del känner sig ändå trötta och underskattar sin förmåga, andra kan vara deprimerade och rädda för döden. Hur man upplever livet i ålderdomen är individuellt, och äldre människor i olika livsfaser kan också uppleva åldrandet olika personer i tredje åldern kan uppleva att de har den bästa tiden i sitt liv, fria från förpliktelser som arbete och samhälle påfört dem, medan upplevelsen av åldrandet kan blir mer negativ i högre ålder, när fysiken avtar. Hur man upplever livet i ålderdomen påverkas av uppfattningar och erfarenheter av positiva och negativa aspekter på ålderdomen. Det är vanligt att tänka att ålderdomen är en tid av sjukdomar, skröplighet och minnesförlust, och äldre har också uppfattningar om samhällets negativa inställning till ålderdom. Uppfattningarna kan ge upphov till rädsla för att mista sin individualitet, självständighet, självbestämmanderätt och valfrihet i omsorgssystemet. Det har konstaterats att äldre människor är nöjda med livet, om de kan bevara sin fysiska, psykiska och sociala självbestämmanderätt. Känslan av att ha kontroll över sig själv och sitt hem bevarar tillfredsställelsen med livet, även om konditionen blir sämre. Det här forskningsresultatet är viktigt särskilt när vi betraktar tillfredsställelsen med livet hos äldre i institutionsvård. Människans upplevelse av sitt eget åldrande och hennes inställning till ålderdomen är viktig, eftersom man tänker sig att människans livslust är kopplad till hur människan upplever ålderdomen. Man tänker sig också att upplevelsen av ålderdomen är kopplad till välmående och hälsa. De har konstaterats att de som upplever sig ha god hälsa i allmänhet inte betraktar sig som gamla, medan många som upplever sig ha dålig hälsa betraktar sig som gamla. Det har också upptäckts att det finns ett samband mellan dödlighet och upplevd ålder och att de som upplever sig som äldre än andra i samma ålder ofta har sämre fysisk och psykisk hälsa än andra. Det förefaller också som att upplevd ålder har samband med livslängd och sådan försvagning av hälsan som leder till döden. Utöver förlust av hälsa och sinnen kan makens död påverka inställningen till åldrandet. Inställningen till livet har konstaterats ha betydelse för vårdbehovet och dödligheten. I flera undersökningar har det nämligen kommit fram att äldre som får kroniska sjukdomar inte alltid betraktar sig som sjuka, utan kan vara nöjda med sitt liv. Enligt undersökningar består en god ålderdom av följande faktorer: hälsa, god kondition, tillräcklig inkomst, positiv inställning till livet, vänner, människorelationer, familj, barn och barn- 6

7 barn, aktivitet och vitalitet, en ordentlig bostad och tro. Faktorer som upplevs som hinder för ett gott åldrande är dålig hälsa och funktionsförmåga, ensamhet, avsaknad av vänner och behov av utomstående hjälp. En människa kan ändå uppleva sitt liv som meningsfullt och ändamålsenligt även om hon är gammal och skröplig, och ett gott åldrande är eventuellt en upplevelse och ett sinnestillstånd i högre grad än en mätbar storlek Åldrande ur samhällets synvinkel Ett samhälles uppbyggnad, historia och kultur påverkar uppfattningen om åldrandet. Samhällets och individernas uppfattningar om ålderdomen inverkar för sin del på behandlingen av äldre och deras ställning i samhället. I den västerländska kulturen är kronologisk ålder, svagare funktionsförmåga och större behov av hjälp samt ändrade samhälleliga uppgifter viktiga faktorer när det gäller att definiera ålderdom. I många andra kulturer (t.ex. afrikanska och asiatiska kulturer) är positionen inom familjen det avgörande för ålderdomen (t.ex. ställning som mor- eller farförälder). I det förindustriella finländska agrarsamhället hade människorna en bredare uppfattning om familjen än idag. Föräldrarnas föräldrar kunde bo i samma hushåll som föräldrarnas familj, och de deltog i arbetet på gården. Familjerelationerna var mycket täta och barnen hade skyldighet att ta hand om sina ålderstigna föräldrar. I den västerländska kulturen betraktas decennieskiftet 1980/1990 som början på en ny era för åldrandet i de industrialiserade länderna. Då förändrades samhällets produktionsbas, arbetsliv, familjeliv, moral, etik, världsbild och uppfattningar om åldrandet. Det blev vanligt att kvinnor arbetar utanför hemmet, och samhället tog över uppgifter som tidigare hört till familjen. Detta påverkade livet för äldre människor, eftersom äldre inte längre hörde till den så kallade kärnfamiljen. I det industrialiserade samhällets tidevarv ansågs ålderdomen allmänt börja med pensioneringen. Den medicinska uppfattningen om ålderdom var då den rådande uppfattningen i samhället. Äldre betraktades som en homogen grupp med likartade behov. Ålderdomen betraktades också som en tid av fattigdom och passivt anlitande av service. Enligt den nuvarande äldreuppfattningen är pensionering och ålderdom separata begrepp. Det nya äldrebegreppet framhäver också att äldre människor har individuella behov. Åldrande människor betraktas som individuella påverkare och en del av sin grupp och som en resurs för samhället. Även äldre människors kulturella intressen, erfarenhetsbas och kompetens i frågor som gäller dem själva framkommer i det nya äldrebegreppet. Enligt undersökningar är åldrandet en fin livsfas med sociala nätverk för en stor del av de äldre. För omkring en tredjedel framskrider åldrandet dock inte positivt, och vissa slås ut på flera olika områden av livet. I bygemenskapen på landsbygden, där människor kände varandra, tog man hand om andra människor. Gemenskapen var en resurs och en trygghet i ålderdomen. Denna samhörighet tycks hålla på att gå förlorad i och med urbaniseringen. Äldre med god funktionsförmåga kan ta del i olika gemenskaper, medan äldre med nedsatt funktionsförmåga kan vara väldigt ensamma och sakna stödet av likställda i sina höghusbostäder Förändringar i omvärlden och utmaningar som dessa medför Åldrandet och ålderdomen befinner sig åter i en brytningsfas, eftersom den längre livslängden gör att samhällets åldersstruktur förändras och de äldre ökar i såväl absoluta tal som relativ andel. Befolkningen åldras i hela världen till följd av nedgång i nativitet och dödlighet. Inom Europeiska unionen är ökningen i antalet äldre störst i Finland, och på grund av ökningen i förväntad 7

8 livstid kommer försörjningskvoten (personer över 65 år i förhållande till personer mellan 15 och 64 år) enligt prognoserna att stiga från 26 procent 2007 till 46 procent Man utgår från att den åldrande befolkningen kommer att leda till stora utmaningar för samhället, offentliga sektorn, släkter och familjer över hela världen. Tillväxten i produktionen förväntas gå ner, då arbetsinsatsen per invånare minskar. Samtidigt ökar dock antalet pensionärer och personer som behöver hälsovård och omsorg. Detta förutspås leda till problem för den offentliga ekonomin och svårigheter med att ordna välfärdstjänster samt vård och omsorg för befolkningen. Samtidigt tänker man sig att personer i den tredje åldern som sköter om sin hälsa och klarar sig rätt väl ekonomiskt kommer att ge upphov till både materiellt och immateriellt kapital. Enligt den senaste tidens statistik har antalet år med funktionsförmåga ökat för personer över 65 år. Även om den förväntade livstiden har blivit längre, har sjukdomstiden i slutet av livstiden förblivit densamma. Detta innebär att människor får ett liv med bibehållen hälsa och funktionsförmåga i allt högre ålder och att ökningen i levnadstid eventuellt kan lätta det tryck som befolkningens åldersstruktur innebär på social- och hälsovården. På grund av den åldrande befolkningen kommer ändå det absoluta antalet personer med nedsatt funktionsförmåga att öka enligt prognoserna, om inte funktionsförmågan hos äldre blir bättre i snabbare takt än under perioden De äldre i Finland hör under den närmaste framtiden i huvudsak till de stora ålderskategorierna. Förutom att de enligt prognoserna kommer att leva längre med bibehållen hälsa har de också högre utbildningsnivå och inkomster än den äldre befolkningen idag. Utbildning höjer i många avseenden förmågan till livskontroll, och en tryggad inkomst är en resurs i ålderdomen. De äldre har också en annan livsstil, och den framtida gruppen av äldre kommer att konsumera olika nyttigheter, utöva hobbyer, resa och utnyttja teknik och olika informationskanaler. Detta är viktigt att beakta när man planerar den framtida servicen för äldre. Även i detta scenario finns dock personer som inte åldras utan problem. För att trygga servicen för äldre är det viktigt att effektivera servicen och öka dess genomslag. Att skapa välfungerande servicekedjor och använda informationssystem effektivt är en förutsättning för effektivering av servicen. Att främja hälsa och minska skillnaderna i hälsan samt att låta invånarna förbereda sig för ålderdomen på frivillig bas är också viktiga medel för att klara utmaningarna. Att utveckla arbetslivet och särskilt att främja äldre arbetstagares arbetshälsa bör även ägnas uppmärksamhet. Att effektivera och vidareutveckla samarbetet med den tredje sektorn och frivilligorganisationerna för att ordna servicen bidrar till att hålla kostnaderna under kontroll. I kvalitetsrekommendationen om tjänster för äldre (2008) understryker Social- och hälsovårdsministeriet vikten av följande åtgärder för att öka genomslaget och förbättra kvaliteten för individuella tjänster: 1. Främja välfärd och hälsa, utveckla servicestrukturerna och det förebyggande arbetet 2. Stödja funktionsförmåga och rehabilitering 3. Stödja boende hemma och göra individuella bedömningar av servicebehovet 4. Servicerådgivning 5. Tillgänglighet, säkerhet och trivsamhet i boende- och vårdmiljöer 6. Antal anställda, personalens kompetens och personalledning 7. Höja personalens arbetshälsa och gerontologiska kompetens I Lojo effektiveras servicerådgivningen genom ett projekt som redan har inletts. Kundrådgivningscentret i Monkola ger centraliserad information om service för äldre på ett så kallat service- 8

9 torg. Servicetorget ger möjlighet att besöka Monkola personligen eller söka information i elektronisk form. 1.2 Antalet äldre nu och i framtiden Antalet äldre i LOST-området I slutet av 2009 hade LOST-området totalt personer över 65 år. Av dessa var över 75 år och 809 över 85 år. Den relativa andelen personer över 65 år är störst i Karislojo, där deras andel av invånarna är 21,1 procent. Den minsta andelen har Sjundeå med 11,6 procent. I hela området utgör personer över 65 år 15,3 procent av invånarna. Andelen personer över 65 år i befolkningen Invånarantal Befolkning Seniorer totalt Ingå Karislojo Lojo Sjundeå Totalt Kommun Källa: Statistikcentralen Tabell 1. Antalet äldre i LOST-området Utförligare statistik över invånarna ingår i bilaga Befolkningsprognoser Uppskattningen av antalet äldre varierar något mellan olika befolkningsprognoser. Av LOSTkommunerna är Lojo den enda som själv gör sin prognos. Enligt Statistikcentralens befolkningsprognos kommer antalet personer över 65 år att stiga med sammanlagt från 2009 till 2018 i LOST-området. För organiseringen av servicen är personer över 75 år den viktigaste gruppen antalet stiger med Den största ökningen av antalet personer över 75 år (i absoluta tal) sker i Lojo, där antalet uppskattas öka med från 2009 till Motsvarande tal för Sjundeå är 163, för Ingå 192 och för Karislojo 11. Det låga talet för Karislojo förklaras inte enbart av det låga invånarantalet, utan även av att åldersstrukturen i kommunen redan idag har större äldredominans än i de övriga LOST-kommunerna. Även om antalet invånare ökar fortsatt kraftigt i Sjundeå, hänför sig ökningen till barn och barnfamiljer. 9

10 Förändringar i de olika ålderskategorierna i LOST-området Källa: Statistikcentralen, befolkningsprognos år 7-16 år år år år år 85+ år Tabell 2. Förändringar i olika ålderskategorier i LOST-området Befolkningsprognoserna för Lojo har gjorts för ett antal prognosområden. Den största absoluta ökningen i antalet personer över 75 år uppvisar Virkby, Ojamo, Vendelä och Nummentausta. Då centrum traditionellt har varit ett äldredominerat område med den bästa servicen, riktar sig trycket mot områden med mindre utbud av exempelvis lättillgängliga bostäder i flervåningshus. Om det inte uppkommer bosättning med låg- och höghus i dessa områden, uppstår ett tryck på inflyttning till centrum. Många av flervåningshusen i Ojamoområdet saknar hiss, liksom även husen i Lojo centrum. Lojo borde skapa en aktiv strävan efter att bygga in hissar i hus där sådana saknas. För Ingås del har ändringen redan påbörjats, eftersom lättillgängliga flervåningshus uppförs i centrum. Utförligare statistik över invånarna ingår i bilaga Servicebehov som ökningen i antalet äldre medför En ökning i antalet äldre ger i sig upphov till ett större servicebehov. Vid beredningen av det äldrepolitiska programmet jämförde projektgruppen och styrgruppen strukturen i seniorservicen inom LOST-kommunerna med nationella kvalitetsrekommendationer. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att servicestrukturen i Lojo, Sjundeå och Ingå redan idag är för institutionsdominerad, särskilt i Ingå. Med undantag för Karislojo erbjuder alla kommuner regelbunden hemvård (minst 1 besök/vecka) i för liten grad. Stödet för närståendevård har låg täckning. I jämförelser mellan kommunerna i västra och mellersta Nyland har Lojo den lägsta täckningen för stödet när det gäller personer över 75 år. 10

11 Styrgruppen anser att målet bör vara ett så öppenvårdsdominerat servicesystem som möjligt för äldre. Därför har det tal i kvalitetsrekommendationerna som beskriver öppenvårdsprioritering valts vid jämförelserna. Jämfört med dagens läge och med hänsyn till de nationella kvalitetsrekommendationerna borde antalet äldre som får regelbunden hemvård (14 %) vara 397 personer mer än idag. För närvarande är underskottet i förhållande till rekommendationen 198 personer. I absoluta tal har Lojo den största snedvridningen och borde redan nu ha 171 fler personer i regelbunden hemvård. För Ingå är siffran 19. Stödet för närståendevård borde enligt kvalitetsrekommendationerna omfatta 222 fler personer än för närvarande. Idag är snedvridningen störst i Lojo, 85 personer. Det resurserade serviceboendet borde omfatta 173 fler personer än för närvarande. Idag är underskottet i förhållande till rekommendationerna 88 personer. Det är störst i Lojo, som borde har 67 fler platser. Något fler än vad som rekommenderas är intagna i långvarig vård på åldringshem eller hälsovårdscentraler. Hela LOST-området behöver bara 7 platser mer på institutioner än år I Ingå kan antalet platser minskas, men det stora invånarantalet i Lojo gör att det totala antalet platser i hela området inte kan skäras ned. Det är snarare fråga om var det är optimalt att förlägga dem. Gårdsbackabyggnaden kräver en totalrenovering, eftersom den bland annat saknar luftkonditionering. Framöver är det klokt att utveckla servicestrukturen så att man samlar de svenskspråkiga äldre som behöver långvarig institutionsvård på bäddavdelningen i Sjundeå och de finskspråkiga på Gårdsbacka. Nya serviceboenden uppförs i Lojo. Lohjan vuokra-asunnot Oy bygger ett nytt serviceboende med 56 platser vid servicecentret i Lojo. Därtill har Attendo MedOne, Mainio-Vire och Mehiläinen kuntapalvelut gällande tomtreserveringar i Lojo. Den sammanlagda kapaciteten hos dessa fyra enheter är tillräcklig för servicebehovet fram till Ingå ska bygga en enhet som ersätter Ingahemmet och tillfredsställer sitt platsbehov med den. Ingå kan profilera sig som svenskspråkig enhet. Förberedelser bör göras för att även bygga fler platser för serviceboende i Sjundeå efter Styrgruppen rekommenderar därför följande åtgärder: 1. Antalet äldre som omfattas av regelbunden hemvård bör höjas i snabb takt. Två hemgångsteam (vardera med en sjukskötare och en närvårdare) ska inrättas för Från 2012 ska personalen utökas med tre vårdare varje år; vartannat år med en sjukskötare och två närvårdare, vartannat med tre närvårdare. 2. Stödet för närståendevård ska utvecklas enligt förslagen från arbetsgruppen för närståendevård. Andelen platser för tillfällig vård ska utökas vid Gårdsbacka. 3. Såväl den kommunala som den privata boendeservicen bör byggas ut med nya enheter så snabbt som möjligt. 4. Totalrenoveringen av Gårdsbacka servicecenter bör inledas. Den långvariga institutionsvården för svenskspråkiga äldre samlas vid Sjundeå hälsostation. 5. I närheten av hälsostationen i Sjundeå centrum bör en Y-tomt reserveras för serviceboende. 11

12 6. Hemvården bör göras heltäckande dygnet runt. Hemvårdens personal ska utökas genom anställning av tre vårdare varje år. 2. FRÄMJANDE AV HÄLSA OCH FUNKTIONSFÖRMÅGA BLAND ÄLDRE 2.1 Begreppet hälsa Begreppet hälsa påverkas av den enskildas individuella uppfattning, men därtill även av samhällets syn på hälsa och ett gott liv. Uppfattningen av hälsa styr inte bara den enskildas beslut och val, utan även hälsopolitiken och sätten att organisera hälsoservicen. Den mest kända uppfattningen av hälsa är Världshälsoorganisationen WHO:s definition av hälsa som ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. Den traditionella medicinska definitionen av hälsa är ett tillstånd av avsaknad av sjukdomar och sjukdomssymtom. Utöver den fysiska hälsan uppfattas idag även mental hälsa och sociala relationer som dimensioner av hälsa. Mental hälsa är förmåga att upprätthålla sociala relationer och att klara av psykisk press samt att anpassa sig till de krav på aktivitet som omgivningen ställer. Hälsan uppfattas även som hälsosamma levnadsvanor och individuell förmåga till aktiviteter och prestationer, och betraktas som livets mening och en känsla av välbefinnande. Hälsa uppfattas som ett resultat av livskontroll, men även som en faktor som påverkar livskontrollen. Sjukdomar kan begränsa åldrande människors liv och försvåra deras kontroll över livet. Att underhålla hälsan blir då att stärka och tillgodogöra sig av individuella och samhälleliga resurser samt öka människors påverkningsmöjligheter. I stället för att framhäva sjukdomar, handikapp och brister är det viktigare att utreda vilken den kvarvarande funktionsförmågan är. Utöver fysisk och social livsmiljö samt sjukdomar påverkas hälsan av den enskildas egen upplevelse av hälsa samt värderingar och inställningar. Den enskilda människans egen uppfattning av hälsan är viktig, eftersom det har konstaterats att äldres egen uppfattning om sin egen hälsa kan ha ett samband med graden av funktionsnedsättning, med mängden sjukdomar och symtom samt med dödligheten. Depression hos äldre har konstaterats ha ett samband med bland annat dålig hälsa, nedsatt funktionsförmåga samt brist på vänskapsrelationer och hobbyer. Det är betydelsefullt att många äldre uppfattar sig som friska och upplever sitt liv som fullödigt trots att de har flera, ibland rentav allvarliga sjukdomar Bedömning av funktionsförmågan Funktionsförmågan har samband med hur väl man mår och är en viktig del av hälsan. Den omfattar inte enbart fysisk funktionsförmåga, utan även psykisk. Funktionsförmågan hos äldre har definierats bland annat som förmåga att klara av grundläggande dagliga aktiviteter, uträtta ärenden och kunna bo i sitt eget hem. Till funktionsförmågan räknas även att klara av viktiga sociala roller och sociala relationer i livsmiljön samt att kunna kommunicera och ha hobbyer. Faktorer som signalerar om bristande funktion är bland annat svaghet i benen, dålig hälsa enligt självvärdering, svagare kognitiv förmåga, lite motion, högt eller lågt viktindex, nedstämdhet och isolering, sämre hörsel och syn, få sociala kontakter, belastning genom sjukdom samt rökning. Det finns många mått på fysisk funktionsförmåga, men det är svårare att bedöma den mentala och sociala funktionsförmågan. När funktionsförmågan bedöms, görs bland annat en utredning av klientens livskvalitet och allmänna tillrättakommande i sin livsmiljö. Information om funktionsförmågans nivå kan utnyttjas för att hitta riskgrupper när det förebyggande arbetet planeras 12

13 (t.ex. personer som löper risk för att falla), när rehabilitering planeras och följs upp, när svårighetsgraden för sjukdomar bedöms, när sjukdomar följs upp och när resultatet av behandlingen utvärderas. Många beslut om förmåner, såsom pension, vårdbidrag för pensionstagare och färdtjänst kräver också en bedömning av funktionsförmågan. Bedömningen ger även en fingervisning om vilken vårdplats som är ändamålsenlig för klienten. Bedömningen av hälsan och funktionsförmågan hos äldre som bor hemma eller på ett serviceboende ingår i utarbetandet av en vård- och serviceplan. Inom LOST-området gör personalen inom fysioterapin en bedömning av klientens balans, muskelkondition, ledrörlighet och gånghastighet med hjälp av olika tester. Mätningarna bidrar till exempel till att avgöra hurdan rehabilitering klienten behöver. Det är viktigt att kunna konstatera när muskelstyrkan avtar, eftersom det ger upphov till bristande funktion och gör det svårt att klara av dagliga aktiviteter. Särskilt nedsatt muskelstyrka i benen och svagare förmåga att reglera kroppsställningen medför risk för fallolyckor. Inom LOST-området kartläggs den allmänna funktionsförmågan och behovet av assistans för äldre med hjälp av RAVA-mätningar (se tabell 3). Den kognitiva funktionsförmågan och minnet bedöms med ett Mini Mental Test och den psykiska funktionsförmågan med GDS-15, ett instrument för screening av depression. De nämnda mätarna används bland annat när vård- och serviceplaner utarbetas, när beslut om stöd för närståendevård fattas och när en ändamålsenlig vårdplats söks för klienten. Ålderdom kan också beskrivas med skörhet. Internationella undersökningar har tagit upp mätare som avspeglar skörheten hos äldre och därmed signalerar om ett ökande servicebehov. Lojo har genomfört en tvärsnittsmätning med hjälp av RAVA-mätare 2005 och Hela LOST-området genomförde en heltäckande mätning inom seniorservicen den 27 september För första gången deltog även privata serviceboenden. RAVA-kategorierna är följande: RAVA-klass RAVA-index Behovet av hjälp RAVA-klass 1 1,29 1,49 Tillfälligt RAVA-klass 2 1,50 1,99 Vård med assistans RAVA-klass 3 2,00 2,49 Vård med tillsyn RAVA-klass 4 2,50 2,99 Vård med tillsyn RAVA-klass 5 3,00 3,49 Vård med omsorg RAVA-klass 6 3,49 4,03 Helt beroende av hjälp Tabell 3. RAVA-klassificering Totalt Klass 1 Klass 2 Klass 3 Klass 4 Klass 5 Klass 6 Hem Resurserat serviceboende i egen regi Resurserat serviceboende i privat regi Åldringshem Hälsovårdscentralens bäddavdelning (eller sjukhus) Totalt Obs! % N 28 % 18 % 3 % 4 % 3 % 0 % 0 % % n 64 % 11 % 14 % 12 % 0 % 0 % Tabell 4. Resultat av RAVA-mätningen i förhållande till vårdformens måluppfyllelse. 13

14 Den mörka bakgrundsfärgen i tabellen avser kategorier där det finns orsak att studera om enheten är optimal för de boende/klienterna/patienterna. I preliminära diskussioner har det konstaterats att vissa serviceenheter har en sådan dimensionering av personalen som gör det omöjligt att vårda klienter i RAVA-klass 4 5 utan utökning av personalen. Resultatet av RAVA-mätningen är inte den enda faktor som ligger till grund för beslutet om vårdplats och vårdform. Resultatet av tvärsnittsmätningen visar ändå att vi har skäl att skärpa kriterierna för valet av vårdform. Resultatet visar att serviceformen motsvarar vårdtyngdskriterierna endast när det gäller stödet för närståendevård. Styrgruppen anser därför att RAVAmätningarna ska användas även framöver och att tydliga kriterier ska ställas upp för valet av vårdplats och vårdform. Eftersom RAVA-mätningarna är ett dåligt mått på social förmåga, bör andra objektiva kriterier och bedömningar tillkomma som komplement. Nivåstruktureringen i vården ska godkännas av social- och hälsovårdsnämnden. Vi har även orsak att lägga fram nödvändiga förslag om utökning av personalen i de enheter där dimensioneringen inte motsvarar den nivå som krävs Att bevara och främja funktionsförmågan Samhälleliga lösningar som främjar funktionsförmågan Till samhälleliga lösningar som främjar äldres funktionsförmåga hör bland annat möjligheterna att röra på sig och tillgängligheten på de ställen där de rör sig och bor. Tillgänglighet innebär att man anpassar livsmiljön till personer med rörelsehinder eller nedsatta sinnesfunktioner samt att göra service, kultur och sociala aktiviteter fria från hinder. Miljöer som är fria från hinder har inte nivåskillnader och trappor, och gör det möjligt att röra sig med rullstol. Det nyligen färdigställda programmet Ett friskt och välmående LOST tar upp gång- och cykelleder samt hinderfria miljöer som faktorer som gör det möjligt för invånarna i området att röra sig fritt. För tillgänglighet i boendet bör viss uppmärksamhet ägnas åt bland annat funktionalitet och belysning i byggnader och hinderfri tillgång till alla rum. Byggnader ska ha rymliga hissar och väl belysta ingångar utan hinder. Gårdsplaner ska vara lämpliga för vistelse och rörelse, ha en parkeringsplats för angöringstrafik, och fritt tillträde till exempelvis avfallsskjul. Rum och platser inomhus och utomhus vid serviceboenden och institutioner ska främja delaktighet och sporra äldre till att röra på sig. Tillgängligheten till service kan tryggas genom servicelinjer och trafikarrangemang som avskaffar hinder. Genom att utveckla tillgängligheten i bostäder, omgivningen och gångtrafiken samt servicen kan vi främja hälsan, välmåendet och funktionsförmågan för äldre som bor hemma. En välplanerad miljö utan hinder främjar äldres möjligheter till egna aktiviteter, minskar behovet av hjälpmedel och assistans, minskar risken för olycksfall och ökar jämlikheten. LOST-området har många flervåningshus utan hiss. Det har inga kollektivtrafik- och servicelinjer utan hinder. Kollektivtrafiken är knappt tilltagen i vissa områden. Detta gör det svårare för äldre att uträtta ärenden och utnyttja kultur- och motionstjänster. Kollektivtrafikförbindelserna till Tynnismalms sjukhus och de två åldringshemmen i LOST-området är också rätt svaga. Det gör det svårt för de anhöriga som inte har en egen bil att besöka de sina. Att trafikförbindelserna är rätt svaga gör det också svårt att rekrytera personal till hemmen. Antalet friluftsleder och gågator utan hinder är också litet. Att garantera tillgänglighet till service och hinderfrihet i miljöer där invånarna bor och rör sig inom LOST-området kräver ett nära samarbete mellan olika förvaltningar. 14

15 Styrgruppen anser därför att de samhälleliga lösningar som främjar välmående och funktionsförmågan bland äldre inom LOST-området ska följa följande principer: Hinderfri miljö i LOST-området - Nätverk utan hinder för fotgängare (gångvägar, parker och gågator) - Miljö utan hinder (framkomlighet exempelvis med rollator och rullstol) - Tillräckligt antal bänkar för vilopauser i bostadsområden och längs motionsleder (en karta över bänkar till exempel på internet) - Lättillgängliga toaletter längs lederna. Hinderfritt boende i LOST-området - Avskaffa hinder genom sanering av bostäder - Bygga in hissar i hus som saknar hiss - Utveckla och förbättra kollektiv- och ärendetrafiken Individuella aktiviteter som främjar funktionsförmågan Motion och fysisk aktivitet förbättrar äldres hälsa, funktionsförmåga och välmående. Med motion kan man förbättra muskelstyrkan och vigheten, motverka muskelbortfall och benskörhet, höja kroppens syreupptagningsförmåga och minska risken för fall. Det är känt att motion minskar den totala dödligheten och risken för att få bland annat hjärt- och kärlsjukdomar, hjärninfarkt, vuxendiabetes och lindrig till medelsvår depression. Motion ökar känslan av välbehag och har också stor betydelse för den psykiska vitaliteten och den kognitiva funktionsförmågan. Man kan utveckla funktionsförmågan i vilken livsfas som helst, och man kan börja motionera även i hög ålder. Till den del de gäller äldre framhäver de nationella riktlinjerna för social- och hälsovården främjande av funktionsförmågan, egen aktivitet och boende hemma. (bl.a. STM 2008:4). Idrottslagen (1054/1998) kräver att kommunerna ska tillhandahålla idrottsanläggningar för invånarna och utveckla hälsofrämjande idrott, stödja medborgarverksamhet och även beakta behovet av motion hos grupper med särskilda behov. Ett syfte med Social- och hälsovårdsministeriets program Hälsa 2015 är att vidare förbättra den genomsnittliga funktionsförmågan för personer över 75 år fram till 2015 (SHM 2001). Regeringsprogrammet från 2007 betonar motionens position som kommunal basservice och framhåller vikten av att stärka äldres funktionsförmåga och möjligheter att klara sig själva. De lokala rekommendationerna om hälsofrämjande motion (SHM 2000) för fram att motionsservicen även framhäver social interaktion. För äldre med normal funktionsförmåga tillhandahåller LOST-området olika motionsgrupper med instruktör. Dessa organiseras i huvudsak av föreningar och privata serviceproducenter. För äldre med nedsatt funktionsförmåga har det också organiserats grupper med instruktör, men utbudet är betydligt mindre. Grupperna för äldre med normal funktions- och rörelseförmåga är fullbokade. Det skulle även behövas ett mångsidigare utbud och motionsgrupper med olika nivåer. För äldre med nedsatt funktionsförmåga är motionstjänsterna inte tillräckliga och tillgängligheten till servicen är svag. De äldre inom LOST-området är inte heller likställda när det gäller motionsservicens tillgänglighet och nåbarhet. Det behövs en heltidsanställd till att samordna motionen för äldre, och instruktörer bör även utbildas bland seniorerna själva. Möjligheten till motion för de äldre med den allra sämsta konditionen bör tryggas. Den psykiska och sociala funktionsförmågan bland äldre ska främjas genom 15

16 organisering av möjligheter till socialt umgänge och meningsfulla aktiviteter samt olika kulturella evenemang. Kultur har i undersökningar konstaterats främja och bevara människors hälsa och funktionsförmåga, särskilt den psykiska hälsan. Det är svårt att exakt mäta denna effekt i pengar. Kulturtjänster utgör ett kraftigt stöd för funktionsförmågan bland äldre man kan rentav säga att de förbättrar den. Det mångsidiga, högklassiga och heltäckande kulturutbudet i Lojo ger äldre stora möjligheter att välja det som intresserar dem. Ett ständigt växande antal äldre har goda möjligheter till att utnyttja kulturella tjänster i olika former och det sker en klar ökning i deras andel av besökarna på kulturella institutioner. Prissättningen på kulturella evenemang är jämförelsevis moderat i Lojo, ofta är det rentav fritt inträde, varför priset inte ställer större hinder för deltagande. En central utgångspunkt för planeringen av kulturväsendets service är att tillhandahålla ett stort utbud av tjänster för äldre i Lojo, såväl för dem som bor i sitt eget hem som för dem som befinner sig på serviceboenden, institutioner och hälsovårdscentralens bäddavdelningar. När den årliga verksamhetsplanen utarbetas ägnas uppmärksamhet åt denna aspekt redan idag; i framtiden kommer saken att få allt större betydelse. Principen om livslångt lärande har genomsyrat hela Europeiska unionen. Europa åldras och samtidigt måste modeller utvecklas för hur funktionsförmågan ska bevaras så länge som möjligt när livslängden blir längre. Det finländska systemet tillfredsställer utbildningsbehovet bland äldre inom ramen för det fria bildningsarbetet; i Lojo erbjuder Hiisi-Institutet sådana tjänster. Ett av de viktigaste utvecklingsområdena för äldre är kunskap om internetbaserade service- och informationsnätverk. Det finns en enorm social beställning på it-undervisning för äldre. Studier förhindrar den isolering som åldrandet kan medföra, för samman äldre så att de träffar likställda och underhåller den fysiska och psykiska hälsan. Studiehelheterna låter även deltagarna spara och överföra egna erfarenheter och traditioner till kommande generationer. Det ordnas även it-kurser och handledning för äldre i användning av informationsnät. Tillgängligheten till informationsflödet bör förbättras genom att ordna allt bättre möjligheter för äldre att använda datorer på särskilt anvisade serviceställen. En stor del av besökarna på museets utställningar, evenemang och möten är äldre, vilket följer av verksamhetens natur. Museet planerar sin verksamhet så att en viss del är tydligt riktad till äldre. Museet för även ut sina tjänster till servicehusen. En stor del av publiken på teaterns föreställningar är också äldre. Publikens åldersstruktur är ett av kriterierna vid val av pjäser i programmet. Teatern erbjuder amatörskådespelare i olika åldrar möjlighet att utöva sin hobby. En stor del av besökarna på orkesterns konserter är äldre. Orkesterns konsertutbud planeras i viss mån efter den äldre publikens preferenser. Orkestern och musikinstitutets elever och band besöker servicehusen med konserter som ger både de uppträdande och publiken stora upplevelser. Hiisi-Institutets utbud innehåller universitetsstudier och för äldre, diskussionscirklar om samhällsfrågor, hantverks-, motions- och dansgrupper för äldre samt särskilt anpassade kurser som ska förebygga isolering för äldre som löper risk att bli marginaliserade. Aktiviteter, föreläsningar och kurser avsedda för äldre arrangeras ofta i samarbete med olika föreningar och organisationer. Det allmänna kulturväsendet arrangerar många evenemang där äldre utgör målgruppen (bl.a. självständighetsdagens fest, Lojo sommars kvällsfester, konserter på olika gårdar). Även i den övriga verksamheten är en av utgångspunkterna att erbjuda service för äldre. 16

17 Särskilt i grupperna för folkdans är andelen äldre stor. Dans är en mycket tillrådlig aktiveringsfaktor för äldre, både som kultur- och motionsform. Bildkonstutställningar i egentlig mening arrangeras i Lojo av museet, Länsi-Uudenmaan taiteilijaseura och Lohjan taideyhdistys. En stor del av besökarna på utställningarna är äldre. Bildkonsten som hobby är samlad inom Lohjan taideyhdistys och Hiisi-Institutet. De som utövar bildkonst som hobby är till stor del äldre, och konsten är en viktig del av deras liv. En utmaning för kulturen är äldre med dålig kondition, som behöver en assistent eller följeslagare för att kunna ta del av kulturutbudet. Styrgruppen anser att välmåendet och funktionsförmågan hos äldre främjas bäst inom LOSTområdet av följande: - Att utveckla ett tätare samarbete mellan den offentliga sektorn, de frivilliga aktörerna, församlingen, den tredje sektorn och företagen. - Att anställa en person som på heltid samordnar motionsverksamheten för äldre. - Att utbilda motionsinstruktörer och likställda instruktörer och utöka grupperna av likställda. - Att organisera kulturservicen för äldre så att den når ut på ett heltäckande sätt till serviceboenden, institutioner och hälsovårdscentralens bäddavdelningar över hela området. - Att utveckla möjligheterna till elektronisk kommunikation för äldre, att utbilda äldre, att skapa ställen där äldre kan uträtta ärenden, att informera elektroniskt. 3. PRINCIPER FÖR GOD VÅRD AV ÄLDRE I LOST-OMRÅDET 3.1. Kunskaps- och värdegrund för äldrevården Vården och omsorgen om äldre siktar på att förbättra de äldres välfärd och livskvalitet, öka säkerheten och stärka livskontrollen samt skapa förutsättningar för meningsfulla aktiviteter och för delaktighet som jämbördiga medborgare. I välfärden ingår bland annat ekonomisk försörjning, god boendemiljö, förutsättningar att klara av vardagen samt basvård. Med livskvalitet avses den åldrande människans upplevelse av sin livssituation. Livskvaliteten förbättras genom att de äldre ges möjlighet att bo i sitt eget hem och sysselsätta sig på ett meningsfullt sätt samt att de erbjuds hjälp med att upprätthålla sociala kontakter och får mänsklig vård och omsorg. En känsla av livskontroll bygger på att den åldrande människan kan påverka sitt livslopp och de förändringar som åldrandet medför. Servicen stärker livskontrollen, då den går ut på att tillfredsställa de äldres fysiska behov, skapa trygghet, främja hälsan och funktionsförmågan, stärka självbilden och en sund självkänsla samt ge socialt stöd. Seniorservicens värden baserar sig på bl.a. Finlands grundlag, social- och hälsovårdslagstiftningen, social- och hälsovårdsministeriets anvisningar samt etiska anvisningar från den riksomfattande etiska delegationen inom social- och hälsovården och branschens fackorganisationer. Värdena beskrivs mer ingående i kapitel Tvärvetenskapligt synsätt i vården av äldre Vid sidan av allmän samhällelig, medicinsk och vårdvetenskaplig kunskap utgörs grunden för seniortjänsterna av olika vetenskapsgrenar som specialiserat sig på forskning kring åldrandet. Servicen fungerar bäst, då man har tillgång till den senaste kunskapen och evidensbaserade verk- 17

18 samhetsmodeller från olika vetenskapsgrenar och när personalen behärskar dessa tillräckligt väl och har tillräckliga färdigheter att arbeta tvärfackligt för de äldres väl. Geriatrin som specialitet inom medicin och sjukvård tillgodogör sig samlade rön från olika kliniska specialiteter och socialgerontologi vid övergripande bedömning av seniorers hälsotillstånd samt förebyggande och behandling av sjukdomar. Geriatrisk vård behövs bland annat i samband med utdragna sjukdomstillstånd hos äldre, nedsatt funktionsförmåga samt undersökning och behandling av minnessjukdomar. Gerontologi är en vetenskapsgren som fokuserar på forskning om åldrandeprocessen. Vid sidan av den naturvetenskapliga och medicinska infallsvinkeln har även andra delområden utvecklats inom gerontologin. Till exempel socialgerontologin studerar åldrandet som ett socialt fenomen. Psykogerontologi och geropsykologi, som studerar den åldrande människans psykiska utveckling, kognitiva funktioner och livskontroll, betonar de äldres kreativitet, visdom och tysta kunskap. Kulturgerontologi lyfter fram uppfattningen om äldre som konsumenter som träffar egna val; den poängterar subjektskapet och aktörskapet. Pedagogisk gerontologi beskriver åldrande människor som lärande individer. Geriatrisk rehabilitering har som mål att främja de äldres livskvalitet och förmåga att klara sig på egen hand, att upprätthålla deras funktionsförmåga samt att återställa bästa möjliga aktivitetsnivå trots sjukdomar och skador. Geriatrisk rehabilitering behövs vanligtvis då en akut sjukdom eller skada har försvagat prestationsförmågan eller medfört långvarig inaktivitet. Gerontologiskt vårdarbete syftar till att främja och upprätthålla de äldres fysiska, psykiska och sociala hälsa och funktionsförmåga, förebygga sjukdomar och sänkt funktionsförmåga samt behandla sjukdomar och stödja åldringen och de anhöriga när döden närmar sig. Vårdvetenskapen utgör kunskapsbasen för vårdarbetet, men personalen i seniorarbetet behöver också gerontologisk, geriatrisk och samhällsvetenskaplig kompetens. Demensarbete går ut på att bland annat utreda åldringens hjälpbehov, planera nödvändigt stöd av olika slag, stärka och upprätthålla funktionsförmågan samt stödja de närstående. I demensarbetet behövs, utöver medicinsk kompetens, bland annat kunskap om människans psykiska och sociala funktioner. Gerontologiskt socialarbete eller seniorsocialarbete är socialarbete som utförs med äldre människor. Ålderdom innebär utmaningar i socialarbetet på grund av de äldres specialbehov. Gerontologiskt socialarbete hjälper de äldre att behålla självbestämmanderätten och kontrollen över sitt liv och syftar till att stärka deras funktionsförmåga, välbefinnande och sociala levnadsförhållanden. Gerontologiskt socialarbete främjar också funktionella livsmiljöer och välfungerande grupper. Avsikten med gerontologiskt socialarbete är vidare att hjälpa klienten att få nödvändiga tjänster och åtgärder inom socialvården samt att ansvara för beredningen och verkställandet av dessa. Geroteknologi för samman tekniska vetenskaper med kunskap om åldrandeprocessen. Vetenskapsgrenen har som mål att ta fram produkter och applikationer som tjänar särskilt den åldrande befolkningens behov Principer för den medicinska vården Behandling av seniorers sjukdomar förutsätter geriatrisk kompetens men utgör inte någon separat del av hälso- och sjukvården. 18

19 Akuta sjukdomar behandlas så effektivt och snabbt som möjligt inom jouren, oberoende av patientens ålder, dock så att man tar hänsyn till den äldres livssituation som helhet. Elektiva operationer på ålderstigna patienter kräver mer omfattande förberedelser av vårdpersonalen än operationer som utförs på yngre personer. Hos seniorer måste obehandlade sjukdomar fås under kontroll före operationen. Speciellt en bakomliggande demenssjukdom, som ännu inte har konstaterats, försämrar operationsresultatet. Då allt sköts väl, blir operationsresultaten på äldre personer lika goda som på yngre. Vid elektiv operation är patientens ålder inte avgörande utan den nytta som patienten får av ingreppet. Vid behandlingen av kroniska sjukdomar accentueras patientens eget ansvar. Vid hanteringen av riskfaktorer hos människor i mycket hög ålder bedöms nyttan av behandlingen i relation till biverkningarna. Då det gäller mycket sjuka och sköra åldringar undviker man onödiga undersökningar och behandlingar. Medicineringen ses över så att den är så ändamålsenlig som möjligt. I dygnetruntvård är livskvaliteten den viktigaste styrande faktorn Principer för rehabiliteringen Med rehabilitering avses metoder som stärker seniorers fysiska, psykiska och sociala resurser och förutsättningar att hålla sig aktiva i ett läge där deras möjligheter att klara sig är hotade eller försvagade. Rehabiliteringen planeras så att en sakkunnig och klienten tillsammans söker lösningar för att främja funktionsförmågan. Syftet med rehabilitering är att främja och återställa klientens rörelse- och funktionsförmåga, möjligheter att klara sig på egen hand samt välbefinnande och livskontroll eller att bromsa upp och kompensera försvagningen av hans eller hennes förutsättningar att fungera normalt. Rehabilitering är planmässig, långsiktig och målinriktad multiprofessionell verksamhet, som bygger på samarbete. Den kan vara individuell eller ges i grupper, och den kan pågå en kortare tid eller fortsätta livet ut. Motion innefattar alla sådana fysiska aktiviteter som har positiv inverkan på hälsan. Den kännetecknas av regelbundenhet, måttfull belastning och kontinuitet. Motionen kan bestå av fysisk ansträngning i arbetet eller motion som fritidsaktivitet, rekreation, vardagsmotion eller konditionsträning. Olika studier har visat att en åldring med försvagad funktionsförmåga gagnas av motion som inbegriper regelbunden aktivitet i vardagen såväl inom- som utomhus samt målinriktad träning individuellt eller i grupp. Vid sidan av vardagssysslorna är styrke- och balansträning till särskilt stor nytta. En människa behöver också röra sig ute för att behålla den rörelseförmåga som krävs för att klara vardagen. Medicinsk rehabilitering består av följande verksamhetsformer: rådgivning, handledning, rehabiliteringsundersökning/bedömning av rehabiliteringsbehovet, terapier och rehabiliteringsperioder, hjälpmedelstjänster, anpassningsträning och rehabiliteringshandledning. Social rehabilitering är en process som siktar på att förbättra människans sociala funktionsförmåga och förutsättningar att klara sina nödvändiga vardagssysslor samt hennes växelverkan med omvärlden och olika roller i den. För att stärka seniorernas sociala funktionsförmåga försöker man bland annat underlätta för dem att röra på sig och delta, förbättra deras boende samt stödja deras sociala nätverk och arbeta för deras ekonomiska trygghet. I detta kapitel avgränsas begreppet rehabilitering till att omfatta medicinsk och social rehabilitering för äldre. 19

20 En rätt inriktad rehabilitering som genomförs med effektiva metoder höjer livskvaliteten, förbättrar funktionsförmågan samt har förebyggande, kompenserande och korrigerande inverkan på funktionsnedsättningar. Bibehållen och förbättrad funktionsförmåga hos äldre minskar behovet av service samt sänker kostnaderna social- och hälsovården. För att rehabiliteringen ska vara effektiv och ge resultat, krävs samarbete mellan olika yrkesgrupper och ett multiprofessionellt och nätverksbaserat arbetsgrepp, samtidigt som rehabiliteringen ska inledas tillräckligt tidigt när klientens funktionsförmåga är hotad. Rehabiliteringen bör integreras i klientens livsmiljö. Högklassig rehabilitering bygger på en syn på den åldrande människan som en aktiv och autonom aktör i sitt eget liv och sin egen miljö samt på kartläggning av hennes egna önskemål och strävanden. Ett arbetssätt som främjar rehabiliteringen och funktionsförmågan bör genomsyra hela servicesystemet. Möjlighet att upprätthålla funktionsförmågan bör ges alla seniorer, oavsett om de bor hemma eller på serviceboende eller vårdas på institution. Rehabiliterande vårdarbete är av synnerligen stor betydelse. Beskrivningen av rehabiliteringen har i detta program avgränsats till att gälla den rehabilitering som primärhälsovården tillhandahåller. LOST-områdets enheter ger handledning och rådgivning som öppen rehabilitering eller på institution samt fysio-, tal- och ergoterapi som individuell rehabilitering eller grupprehabilitering. Verksamheten drivs i egen regi eller upphandlas. Rehabiliteringstjänsterna på fysioterapienheterna i Ingå och Sjundeå skiljer sig från utbudet i Lojo genom att dessa enheter sköter hembesöken nästa helt som egen verksamhet. Ergoterapin och talterapin upphandlas via Lojos rehabiliteringsarbetsgrupp. Hembesök Hembesök i syfte att främja klientens möjligheter att klara sig hemma går ofta ut på att bedöma behovet av hjälpmedel och/eller underlättande arrangemang i hemmet. Det kan också handla om att ge de närstående handledning i att assistera en rörelsehindrad person. Initiativet till hembesök kan komma från klienten själv, någon närstående eller t.ex. hemtjänsten. Fysioterapiresurserna för patienter på bäddavdelningar riktas in på dem som skrivs ut och åker hem eller flyttar exempelvis till ett serviceboende. Den individuella rehabiliteringen eller grupprehabiliteringen fortsätter ofta efter att patienten kommit hem, till exempel i en gymgrupp som leds av en fysioterapeut. Rehabiliteringsarbetsgruppen kan också vid behov bevilja en kort hemrehabiliteringsperiod som köptjänst, då patienten kommer hem från bäddavdelningen. Rehabiliteringsarbetsgruppen Rehabiliteringsarbetsgruppen beviljar nödvändig rehabilitering på institution eller hemma. Den rehabilitering som arbetsgruppen beviljar omfattar kroniker i olika åldrar, t.ex. neurologiska patienter, reumatiker samt patienter som skrivs ut från bäddavdelning exempelvis efter en operation och gravt handikappade patienter som fyllt 65 år och därmed inte har rätt till ersättning från FPA. Fysioterapeuten inom seniorarbetet I början av 2010 anställdes en fysioterapeut för seniorarbete inom LOST-området. I fysioterapeutens uppgifter ingår: Grupprehabilitering av boende i de hem som hör till servicecentret och bedömning av deras behov av hjälpmedel; gymverksamhet för äldre som deltar i dagverksamhet; handledning av personalen inom boendeservice och hemvård i vård som främjar den egna aktiviteten; arbetsergonomisk handledning av de anställda; hembesök hos hemvårdsklienter i LOSTområdet i ärenden som gäller hjälpmedel; vid behov bedömning av hemmaboende äldres fysiska funktionsförmåga samt hänvisning av dem till öppna fysioterapitjänster. Fysioterapeuten deltar i 20