Många reser kollektivt trots att det inte är så lätt!

Transkript

1 Många reser kollektivt trots att det inte är så lätt! - En dokumentation av de första KOLLA-resenärerna Arbetsrapport 1 Lisbeth Lindahl Augusti 2006 Lars-Gunnar Krantz Leena Odebo Version 2

2 Sammanfattning F ou i Väst/GR har ett uppdrag från färdtjänsten i Göteborg att följa det arbete som sker i Göteborg med att öka tillgängligheten till kollektivtrafiken för funktionshindrade. Åtgärderna för att anpassa kollektivtrafiken utgår från den trafikförsörjningsplan som antogs i Göteborg år 2004 vilket genomförs genom projektet KOLLA, Kollektivtrafik för alla. Denna arbetsrapport redovisar resultaten från en första enkätundersökning av en grupp färdtjänstberättigade i Göteborg. Gruppen består av de personer som i februari 2006 hade fått ett individuellt färdtjänsttillstånd som innebär att de bedöms även kunna resa med allmän kollektivtrafik och Flexlinje. Gruppen har avgränsats till åldrarna år och består av totalt 461 personer. Avsikten är att utifrån denna grupp göra en panelstudie där de som är positiva till att ingå i fortsatta undersökningar kommer att få fler enkäter, intervjuas m.m. under den tid studien pågår fram till och med I denna första enkät svarade 306 personer, vilket ger en svarsfrekvens på 66 procent. Genomsnittsåldern var 70 år bland dem som svarade, vilket är lägre än för alla som har färdtjänst. De som svarade är spridda över samtliga stadsdelar i Göteborg och en klar majoritet (72 procent) var kvinnor. Det vanligaste funktionshindret var någon form av rörelsehinder, även om syn- eller hörselnedsättningar förekom relativt ofta. På frågan hur man brukar resa den tid på året då studien genomfördes (april) var färdtjänst som väntat det vanligaste färdsättet. 36 procent reser någon gång i veckan eller oftare med färdtjänst. Nästan lika vanligt är att resa med allmän kollektivtrafik, 32 procent reser med kollektivtrafik någon gång till några gånger per vecka och ytterligare 32 procent reser någon eller några gånger per månad. Enbart 17 procent svarade att de aldrig reser med kollektivtrafik. Dessutom reser 25 procent någon gång per vecka eller mer med kollektivtrafik i form av Flexlinjen. Förutom dessa färdsätt så förekommer även resor med anhörigas/vänners bilar även om det inte är lika vanligt som färdtjänst och kollektivtrafik. Att en hög andel av dessa färdtjänstberättigade faktiskt reser en hel del med kollektivtrafik innebär dock inte att det ses som problemfritt. Endast 13 procent anser att det är ganska eller mycket lätt att resa med kollektivtrafiken. På följdfrågan om vad som gör det svårt uppger många fler än ett hinder. De vanligast förekommande hindren kretsade kring den fysiska miljön, det vill säga: svårigheter att kliva på och av fordon, nivåskillnader och backar för att ta sig till hållplatsen eller att det är långt till hållplatsen. Många tycker också att det är svårt att hålla balansen, att det är stressigt vid på- och avstigning samt en mindre del att det känns otryggt att resa. Flexlinjerna saknar ju denna typ av hinder och i enkäten uttrycks mycket positivt om själva resan medan flera påpekar att linjerna har för begränsad sträckning eller inte går på helger och kvällar. Av dem som har tillgång till 2

3 Flexlinje i sin stadsdel är det hela 41 procent som uppger att de aldrig reser med den. Attityderna till olika färdsätt återspeglar de fördelar och hinder som upplevs med olika färdsätt. 85 procent tycker det är positivt att resa med färdtjänsten. Motsvarande siffra för Flexlinjen är 40 procent och 24 procent för kollektivtrafiken. Många har emellertid aldrig prövat att resa med Flexlinje men bland dem som rest finns en mycket positiv attityd till färdsättet. Några andra slutsatser av enkätstudien är att det finns flera undergrupper bland de färdtjänstberättigade som påverkas på olika sätt av de förändringar som sker i samband med att tillgängligheten till kollektivtrafiken ökar. Beroende på ålder, hur ofta man reser eller om man bor i ett område där det finns Flexlinje påverkas resbehov och attityder på olika sätt. Bland de hinder som anges för att resa med kollektivtrafiken är det viktigt att analysera vilka av dessa som kommer att åtgärdas inom Kolla-projektet. En utmaning för projektet handlar om att försöka påverka negativa attityder till kollektivtrafiken, genom att kommunicera vilka förändringar som sker. En annan slutsats är att Flexlinjens potential inte utnyttjas fullt ut. Relativt många som har Flexlinje i sin stadsdel har aldrig rest med den. Många kvinnor som har rest med Flexlinjen verkar vara särskilt engagerade och skulle därför kunna delta i marknadsföringen. 3

4 Innehållsförteckning Bakgrund... 5 Upplägg, syfte och metod. 6 Vilka fyllde i enkäten?.. 7 Hur och vart reser de?... 9 Hur lätt är det att åka i den allmänna kollektivtrafiken?.. 9 Attityder till olika färdmedel 11 Könsskillnader 12 Åldersskillnader. 12 Övriga kommentarer. 13 Diskussion och slutsatser.. 16 Rekommendationer.. 18 Referenser 19 Bilaga: Enkät 20 4

5 Bakgrund G öteborgs Stad antog för ett par år sedan en trafikförsörjningsplan som syftar till att skapa en ökad tillgänglighet till kollektivtrafiken (Göteborgs Stad, 2004). För att åstadkomma de nödvändiga förändringarna, startades ett projekt KOLLA (En kollektivtrafik för alla). Detta projekt genomförs i samverkan mellan Färdtjänsten och Trafikkontoret i Göteborgs Stad samt Västtrafik AB. Hur ser förutsättningarna för en tillgänglig kollektivtrafik ut? Enligt den senaste uppföljningen av handikapplanen på nationell nivå upplever 70 procent av de resenärer med funktionshinder som tillfrågats, att de kan resa obehindrat på vägarna. Dessutom är det allt fler med rörelsehinder som reser dagligen med buss och spårvagn (Socialdepartementet, 2006). Men personer med funktionshinder i största allmänhet, är inte samma målgrupp som gruppen färdtjänstresenärer. Hur gruppen färdtjänstberättigade reser med kollektivtrafiken vet vi inte så mycket om, vilket motiverar den studie som presenteras här. Den här rapporten redogör för den första delstudien inom ramen för FoU i Väst/GR:s forsknings- och utvärderingsuppdrag. Rapporten beskriver hur den första gruppen färdtjänstresenärer inom ramen för KOLLA reser med olika trafikslag, samt vilka attityder de har till dessa resor. Det finns inte många forskningsstudier som redogör för färdtjänstresenärers attityder till och resor med den allmänna kollektivtrafiken. För att ge något av ett jämförelsematerial redogör vi här för uppgifter från SLTF:s kvalitetsmätningar. SLTF står för Svenska Lokaltrafikföreningen (se www. sltf.se). Enligt mätningar mellan vecka 1 och 32, 2006 åkte 64 % av färdtjänstresenärerna i Göteborg aldrig med den allmänna kollektivtrafiken. Av dessa personer var det knappt en femtedel som kunde tänka sig att göra det om kollektivtrafiken anpassades till deras funktionshinder (18 %, SLTF, 2006). Kundstudier av färdtjänstresenärer i andra kommuner i Västra Götalandsregionen, visar en likartad bild. Sjuttiofem procent av dessa resenärer åkte aldrig med den allmänna kollektivtrafiken. 79 % av dem svarade att de inte heller kunde tänka sig att göra det även om den anpassades till deras funktionshinder (år 2005 t o m vecka 21, 2006; Jonstrand, 2006). Men KOLLA syftar inte enbart till att öka tillgängligheten för gruppen färdtjänstberättigade, utan för alla resenärer som upplever funktionshinder vid resan. Det vore därför intressant att få reda på om projektet bidrar till ett ökat resande bland dem. En fråga som Västtrafik ställer till alla sina kunder, handlar om de har noterat förbättringar för funktionshindrade. Förra året var det cirka 50 % av kunderna i Göteborg som hade gjort det. En annan intressant fråga är hur många som åker med den allmänna kollektivtrafiken som har funktionshinder som gör det svårt att resa. Eftersom denna fråga 5

6 först nyligen har börjat ställas, är uppgifterna knapphändiga. Men med tiden kommer dessa uppgifter vara viktiga, för att kunna mäta effekterna av en ökad tillgänglighet. Uppfattningen idag är att denna grupp resenärer utgör en försvinnande liten andel (Almgren, 2006). Potentialen uppskattas emellertid som stor. Andelen personer som förväntas kunna dra nytta av en förbättrad tillgänglighet finns uttryckt i Västtrafiks handlingsplan för ökad tillgänglighet: Senast år 2010 skall minst 90 % av de funktionshindrade kunna använda den allmänna kollektivtrafiken (Västtrafik, 2004, sid. 8). Detta skulle kunna innebära ett stort tillskott av kunder för enligt samma handlingsplan, har cirka 20 procent av den vuxna befolkningen någon form av funktionshinder. Med utgångspunkt från tidigare studier, kan vi konstatera att det verkar vara en allmän företeelse att resenärer som har färdtjänst är skeptiska till resor med kollektivtrafiken. Vad de resenärer som ingår i KOLLA-projektet tycker, vet vi däremot inte så mycket om. Den här arbetsrapporten är resultatet av en första enkät som skickades ut i början av april 2006 till de första 461 resenärerna med variabla färdtjänsttillstånd (KOLLA-tillstånd, se nedan) för att få reda på hur det fungerar att resa med olika färdsätt. Upplägg, syfte och metod S yftet med den första enkätundersökningen var främst att undersöka de så kallade KOLLA-resenärernas resor och attityder till olika färdmedel. Begreppet KOLLA-resenär används för att beskriva de färdtjänstberättigade personer som har fått ett individuellt tillstånd som innebär att de bedöms kunna resa även med Flexlinje och allmän kollektivtrafik. Studien är en första del i en så kallad panelstudie, där samma individer ingår i en undersökning som genomförs vid fler än ett tillfälle. Deltagarna i panelen kommer att specialstuderas ur olika perspektiv och med hjälp av olika metoder, över en treårsperiod. Ett sådant upplägg ger oss möjligheter att undersöka hur de deltagande personerna förändrar sitt resbeteende över tid. När den allmänna kollektivtrafiken blir mer tillgänglig, skapas förutsättningar för ett ökat resande med den. Men parallellt kan andra faktorer motverka dessa möjligheter. Vi vet att en stor andel bland färdtjänstresenärerna har ett hälsotillstånd som innebär att deras funktionsförmågor försämras över tid. Det är också vanligt att äldre personer drabbas av funktionsnedsättningar, vilket påverkar resenärernas förmåga att klara resor med kollektivtrafiken på egen hand. Urvalet av deltagare begränsades till de resenärer som hade fått den nya typen av individanpassat färdtjänsttillstånd som innebär hänvisning till kollektivtrafiken när det är möjligt. Det första urvalet bestod av samtliga färdtjänstresenärer som hade fått ett sådant tillstånd den 14 februari Den gruppen visade sig bestå av 473 personer. Av dem uteslöts resenärer under 18 och över 89 år. Detta resulterade i en grupp med 461 personer. Det 6

7 var frivilligt att medverka i studien. Samtliga deltagare fick också en fråga om de även ville medverka i fler studier i framtiden. De som var positiva till det kommer att ingå i en undersökningspanel fram till och med En enkät med 19 frågor konstruerades för den här studien (se bilaga). Frågorna som inkluderades utgick från tidigare studier om resvanor bland äldre och funktionshindrade. Enkäten testades av en person med färdtjänsttillstånd innan den skickades ut. Vi försökte utforma enkäten med så stor stil att den skulle kunna läsas även av personer med synnedsättningar. För att underlätta för dem som hade svårigheter att fylla i trots detta, uppmanades deltagarna att be om hjälp med detta. I några fall har deltagare hört av sig till oss för att få enkäten skickad via e-post för att kunna läsa den via sina datorer, eller ringt för att få besvara frågorna per telefon i stället. Utskicket genomfördes den 5 april av färdtjänstförvaltningen. För att deltagarnas identitet inte skulle avslöjas, användes id-nummer på enkäterna. Svarskuverten lämnades dessutom oöppnade till FoU i Väst/GR för vidare bearbetning. Fyra veckor efter enkätutskicket skickades ett påminnelsebrev ut till dem som inte hade besvarat enkäten. Vi fick in totalt 306 enkätsvar vilket innebär en svarsfrekvens på 66 %. Utfallet är klart godkänt, framför allt med tanke på målgruppen. Av brev och telefonsamtal framgick det att bortfallet ofta berodde på sjukdom, trötthet eller att resenären hade avlidit. Vilka fyllde i enkäten? S om framgår av figur 1 var de flesta deltagare i studien över 65 år. Genomsnittsåldern i hela gruppen var 70 år (SD 1 = 15,74 år) vilket är betydligt lägre än genomsnittsåldern bland samtliga färdtjänstberättigade år 4% år 32% år 26% år 38% Figur 1. Andel av deltagarna i olika åldersgrupper. 1 SD = standardavvikelse. Detta mått beskriver hur stor variationen var runt medelvärdet. 7

8 Sjuttiotvå procent av deltagarna var kvinnor och 28 procent var män. I de flesta fall var det den färdtjänstberättigade som hade fyllt i enkäten själv (89 %). Det var mindre vanligt att någon annan hade hjälpt till. Gruppen deltagare bodde i samtliga stadsdelar i Göteborg, även om antalet varierade mellan stadsdelarna. De stadsdelar som vi fick flest deltagare från var Centrum, Lundby, Kortedala och Härlanda. Sjuttio procent av deltagarna bodde i någon av de tio stadsdelarna med Flexlinje. Två tredjedelar av deltagarna bodde i enpersonshushåll (66 %). De andra bodde tillsammans med en person (26 %) eller med två till tre personer (8 %). De allra flesta var pensionärer (89 %). En mindre andel av dem arbetade (6 %), var sjukskrivna (4 %) eller arbetssökande, studerande (1 %). Deltagarna uppgav vilket eller vilka funktionshinder de hade. Svaren visar att det var vanligast med rörelsehinder (57 %) och näst vanligast med synnedsättningar (15 %) eller hörselnedsättningar (15 %). Det var däremot mindre vanligt med kognitiva (7 %) eller psykiska funktionshinder (5 %) bland deltagarna i studien. Kompletterande information från färdtjänsttillstånden beskriver vilka sjukdomar och funktionshinder deltagarna hade. Denna information visar att den vanligaste grunden för beslut om färdtjänsttillstånd var rörelsehinder (47 %). Andra orsaker till behov av färdtjänst var problem med hjärta, kärl, yrsel (18 %) och neurologiska sjukdomar (10 %). I fråga om hur länge deltagarna hade haft färdtjänsttillstånd, var det påfallande många som hade haft tillståndet kortare tid än ett år (54 %). Det var också många som hade haft det mellan ett och fem år (29 %). De övriga hade haft tillstånd längre tid än så. Uppgifterna från färdtjänstförvaltningen om vilken typ av tillstånd som deltagarna hade fått, visar en relativt jämn fördelning mellan de tre typer av tillstånd som används: (1) tillstånd som innebär att resenären bedöms kunna åka ensam med kollektivtrafiken om fordonet har låggolv och hållplatserna är anpassade (28 %) (2) tillstånd som innebär att resenären bedöms kunna åka ensam/med reshjälp i kollektivtrafiken bättre dagar (39 %) (3) tillstånd som innebär att resenären bedöms kunna åka kollektivt med reshjälp om fordonet har låggolv och om hållplatserna är anpassade (33 %). 8

9 Hur och vart reser de? D et är oftast svårt att ange i generella termer, hur ofta man reser på det ena eller andra sättet. För att underlätta svaren gavs därför följande instruktion: När Du fyller i följande frågor ber vi Dig redogöra för hur Du vanligtvis reser den här tiden på året. Tabell 1 visar att färdtjänstresor var det vanligaste färdsättet bland KOLLAresenärerna. Det var också många som reste i den allmänna kollektivtrafiken. Resor med Flexlinjen var däremot något mindre vanligt. Här ser vi också en stor andel som aldrig reser med Flexlinjen trots att de har det i sin stadsdel. De flesta deltagare reste även med anhörigas/vänners bilar någon gång, även om det inte var lika frekvent som de övriga sätten att resa på. Tabell 1. Hur ofta reser KOLLA-resenärerna med olika färdmedel? Färdtjänst Flexlinje 1 Kollektivtrafik Anhörigas/ vänners bilar Dagligen 4 % 2 % 2 % 2 % Någon - några ggr/vecka 34 % 23 % 30 % 19 % Någon - några ggr/mån 44 % 21 % 32 % 41 % Mer sällan 15 % 13 % 18 % 26 % Aldrig 3 % 41 % 17 % 12 % 1) Av dem med Flex i sin stadsdel. Det var en fjärdedel som uppgav att de hade tillstånd att ha reshjälp med på färdtjänstresan. På frågan vilka de vanligaste ändamålen var med deras resor, svarade de besök på vårdcentral, sjukhus eller dylikt (31 %). Det var också vanligt att resorna gjordes för inköp, post- och bankärenden (27 %) eller för att besöka släkt och vänner (26 %). De kunde här ange ett eller flera mål för resan. Hur lätt är det att åka i den allmänna kollektivtrafiken? P å frågan hur lätt de tyckte att det var att åka med kollektivtrafiken var det en mindre andel på tretton procent som tyckte att det var ganska lätt eller mycket lätt. Upplevelsen av svårigheter varierade med ålder. Det var fler bland de yngsta och de äldsta deltagarna som tyckte det var lätt att åka med kollektivtrafiken (se tabell 2). 9

10 Tabell 2. Skillnader mellan åldersgrupper i hur lätt det var att åka kollektivt år år år år inte alls lätt 40 % 41 % 41 % 24 % inte särskilt lätt 40 % 45 % 52 % 58 % ganska lätt 20 % 14 % 6 % 17 % mycket lätt % 1 % Många uppgav att deras förmåga att åka kollektivt varierade med hälsotillståndet (73 %). Det var också vanligt att behöva ha någon med sig i kollektivtrafiken (53 %). De som upplevde svårigheter att åka kollektivt fick besvara en följdfråga om vad det var som gjorde det svårt. De flesta uppgav att det var svårt att kliva på och av spårvagnar och bussar (64 %). Det var också många som tyckte det var svårt att hålla balansen (50 %) och att det kändes stressigt vid påoch avstigningar (48 %). Andra problem var nivåskillnader och backar på väg till hållplatsen (44 %), att det var långt till hållplatsen (38 %) och att det kändes otryggt att åka (24 %). Det var många som uppgav mer än ett hinder. De öppna kommentarerna till frågan om svårigheter, ger ytterligare förståelse. Många kommentarer handlar om betydelsen av att få en sittplats och en önskan om att vara garanterad en sådan. Det kan också vara nödvändigt att få sitta i väntan på spårvagnen eller bussen. Svårigheter att hålla balansen och att klara inbromsningar och ryckighet under färden, kommenterades också. Ingen tar hänsyn till den lilla skylten på rörelsehindrade. Spårvagnarna rycker för mycket. Svårt att få plats bland alla barnvagnar. Måste veta att det finns sittplats även vid hållplats. Ryckig körning, stötigt, skakigt. Blir så dålig i ryggen att det är omöjligt att åka, det är inte värt det. Det kan vara särskilt svårt att få tillgång till platserna som är avsedda för funktionshindrade, om funktionshindret är osynligt för omgivningen. Då mitt handikapp inte syns utanpå är det ingen självklarhet att få sittplats etc. Folk stiger på och av bussar och tränger sig före, inga sittplatser på bussar, stora svårigheter att stämpla kort. För dem med astma och allergi, kunde dålig luft i fordonet innebära ett hinder. Dålig luft i vagnarna, har svårt att andas. Svårigheter att förflytta sig till och från hållplatserna och vid på- och avstigning kommenterades också av många. Backar till spårvagnen. Klarar inte av att stiga av och på om jag har något att bära. 10

11 Jag har svårt att gå till hållplatsen, har problem med ryggen också. Det är jobbigt att ha krycka ibland. Fastän hållplatserna är omgjorda stannar bussen långt ifrån plattan. Några hinder handlade om bristande information. Det upplevdes som ett problem att det inte fanns tillräckligt många spårvagnar med lågt golv som trafikerade linjerna. Tillfälliga omläggningar av trafiken, innebär också svårigheter för många. Att inte kunna se numret på spårvagnen och bussen ställer till problem för dem med synnedsättningar. Likaså att hållplatserna inte alltid ropas ut automatiskt. Ser ej vilken spårvagn/buss som kommer. Ser ej nr. vagn/buss ropas ej ut. Buss- och spårvagnsförare kan bli bättre på att ropa ut hållplatserna. Attityder till olika färdmedel Den förändring som KOLLA-projektet syftar till handlar om att öka andelen resor i den allmänna kollektivtrafiken och med Flexlinjerna, jämfört med färdtjänstresorna. En sådan förändring underlättas av en positiv attityd till kollektivtrafiken och Flexlinjen. Resultatet visar att KOLLA-resenärerna är mest positiva till färdtjänstresorna och minst positiva till att resa med kollektivtrafiken. Svaren som rör Flextrafiken är relativt positiva, men påverkas av att det är många som inte har erfarenhet av den (se tabell 3). Tabell 3. Positiva attityder till olika färdmedel bland KOLLA-resenärerna. Det känns positivt att Färdtjänst Flexlinje 1 Kollektivtrafik åka med Stämmer inte alls 2 % 7 % 34 % Stämmer i viss mån 8 % 7 % 36 % Stämmer ganska bra 27 % 11 % 16 % Stämmer helt 58 % 39 % 8 % Vet ej 6 % 36 % 6 % 1) Av dem med Flex i sin stadsdel. En analys av sambanden mellan hur ofta man reser med flexlinjen och attityden till densamma visar ett positivt samband. De deltagare som reste ofta med flexlinjen visade sig vara mer positiva till den än deltagare som reste sällan och vice versa. En fråga som beskriver vilket engagemang resenärerna hade i sina resor, handlade om ifall de berättade för andra att resorna fungerade bra. Ungefär hälften av deltagarna i stadsdelar med flexlinje uppgav att de gjorde det när det gäller flexlinjen. Men det var ganska många som svarade vet ej eftersom de inte hade erfarenheter av resor med flexlinjen (35 %). Det var ännu fler bland resenärerna som berättade att färdtjänsten fungerade bra 11

12 (74 %), men däremot få som spred positiva budskap om kollektivtrafiken (24 %). Könsskillnader D et var få könsskillnader som var statistiskt säkerställda. En skillnad var dock att män i högre grad än kvinnor behövde ha någon med sig för att kunna resa i kollektivtrafiken. Likaså visade sig könsskillnaderna i hur ofta resenärerna reste med Flexlinjen och om de berättade positivt om dessa resor. Kvinnorna reste oftare än männen. Dessutom var det fler kvinnor än män som berättade för andra att resorna med Flexlinjen fungerar bra. Åldersskillnader D et finns ett antal skillnader mellan åldersgrupperna i materialet. De här skillnaderna visar sig i fråga om: Hur lång tid resenärerna hade haft färdtjänsttillstånd Vilken typ av tillstånd de hade Hur lätt de upplevde att det var att åka i kollektivtrafiken Om förmågan att åka i kollektivtrafiken varierade med hälsotillståndet Hur positivt de tyckte att det var att använda färdtjänst Hur positivt de tyckte att det var att använda Flexlinjen Skillnaderna mellan den yngsta gruppen och de äldre, bör tolkas försiktigt med tanke på att det är så få personer i den yngsta gruppen (10 personer). Det är kanske inte så konstigt att det fanns skillnader mellan åldersgrupperna i fråga om hur länge de hade haft färdtjänst. Det som ändå är intressant är att skillnaderna inte visar sig på ett så enkelt sätt som att de som var äldst hade haft färdtjänst längst tid (se Tabell 4). Det var färre i den äldsta gruppen, bestående av åringar, som uppgav att de hade haft färdtjänst i mer än fem år jämfört med resenärerna i de andra åldersgrupperna. Detta talar för att det bland de äldsta resenärerna finns ett stort antal nytillkomna med färdtjänsttillstånd. Antalet personer varierar mycket inom varje åldersgrupp, varför antalet anges inom parentes i översta raden på tabell 4. 12

13 Tabell 4. Hur länge KOLLA-resenärerna hade haft färdtjänst, per åldersgrupp år (antal: 10) år (antal: 78) år (antal: 113) år (antal: 95) < 1 år - 31 % 57 % 76 % 1-5 år 30 % 38 % 28 % 22 % 6-10 år 60 % 19 % 7 % 2 % år 10 % 10 % 8 % - > 21 år - 1 % - - När det gäller typen av tillstånd, var det framför allt skillnader mellan den yngsta åldersgruppen (18-29-åringar) jämfört med de andra tre åldersgrupperna. Skillnaden består i att det var fler bland de yngsta som hade ett tillstånd som innebär att de kan hänvisas till kollektivtrafiken om de har reshjälp med (90 % bland de yngsta). Det var också åldersskillnader i hur lätt de tyckte att det var att åka kollektivt. Det var fler åringar (18 %) än åringar (8 %) som tyckte att det var ganska eller mycket lätt att åka i kollektivtrafiken. Motsvarande siffror för åringarna var tjugo procent och för åringarna, fjorton procent. Det var färre bland de yngsta (18-29 år) som uppgav att förmågan att åka i kollektivtrafiken varierade med hälsotillståndet. 67 % av de yngre hade svarat nej på den frågan, medan andelen i de andra åldersgrupperna var mellan 24 och 27 procent. Det var också skillnader mellan de yngsta resenärerna och de andra åldersgrupperna i hur positivt de tyckte att det var att åka färdtjänst. Det var färre yngre som tyckte det var positivt (53 %) jämfört med deltagarna i de andra åldersgrupperna där det var minst 80 procent som tyckte det. I den här beräkningen har de som besvarat frågan med vet ej exkluderats. Det visade sig också finnas åldersskillnader i fråga om attityder till Flexlinjen. Enkelt uttryckt kan man säga att ju äldre resenären var, desto mer positiv var vederbörande till Flexlinjen. Gruppen åringar kan i princip exkluderas från den här analysen i och med att det var så få av dem som bodde inom Flexlinjeområden (6 av 10). Övriga kommentarer R esenärerna hade möjlighet att fritt kommentera vad de ville på sista sidan av enkäten. Många kommentarer handlade om det som upplevdes som besvärligt. Vi har grupperat kommentarerna utifrån om de rörde färdtjänsten, Flexlinjen, kollektivtrafiken eller något annat område. 13

14 Färdtjänsten Kommentarerna var både positiva och negativa när det gäller förarna. Det positiva var att de uppfattades som trevliga, hjälpsamma och glada. De negativa kommentarerna handlade om chaufförer som körde ryckigt, inte klarade av att hitta eller prata svenska. Det var flera som påpekade att de tyckte att det kunde vara stressigt att hinna ut till bilen och att de hade erfarenheter av att bli frånåkta. I andra fall hade den beställda bilen inte kommit och hämtat dem. Andra kommentarer handlade om långa väntetider för hemresan eller att de fick åka runt länge i bilarna på grund av samåkning. Några tyckte att bilarna inte utnyttjades optimalt eftersom de inte kan beställa samma bil åt sig själv och någon annan resenär som skulle till samma adress. Färdtjänsten är perfekt, trevliga förare. Även Flexlinjens förare. Hjälpsamma och värdiga. Finns inget att klaga på. När jag skall gå på konsert, opera eller teater så börjar ju föreställningarna en viss tid, varför jag måste meddela den tiden som senast frammetid till färdtjänsten vid beställningen. Oftast innebär det att jag blir "levererad" en halvtimme för tidigt. De flesta gånger är det OK, men jag lämnades 40 min resp. 43 min för tidigt vid flera tillfällen i vintras varav andra gången i kyla och snöoväder/storm - och hade ingen möjlighet att komma inomhus eller att sätta mig ned åtminstone. Det var inte roligt! Det är jobbigt att åka med färdtjänst p.g.a. att man oftast åker runt halva stan innan man kommer till den plats man ska till. Bilföraren informerar aldrig om han ska hämta fler passagerare. Många av bilförarna tar inte hänsyn till passagerarna som behöver hjälp med på och avstigning när man åker utan ledsagning. Ibland händer det att bilföraren kör snabbt i kurvorna så efter att man har åkt känner man sig alldeles snurrig och trött. Jag hoppas detta blir en förändring. Färdtjänsten: Väldigt många av chaufförerna är fruktansvärt otrevliga, tar ingen hänsyn till varken väder eller funktionshinder! Kan inte vänta en minut trots att man förklarar att det tog tid att ta sig fram i snön, eller få på sig alla vinterkläder. De kör fort och spänner inte fast min rullstol/permobil så jag flyger fram och tillbaka. Innan jag fick min faxtelefon undvek jag att ringa till växeln p.g.a. min stamning då de flera gånger har lagt på i örat. Och dessa människor ska jobba med funktionshindrade?! 90 % borde byta jobb!!!! Flexlinjen Det fanns önskemål om förbättringar av Flexlinjen, t ex med resor över Götaälvbron, införande av Flex i Bergsjön och Askim. Det var påfallande många som berömde Flexlinjens förare och den positiva stämningen på dessa bussar. De beskrev resan som en social aktivitet och att chaufförerna var så trevliga och hjälpsamma. Men det var ändå ganska många som ville klaga på något med Flexlinjen. De tyckte att Flexlinjen var för begränsad genom att den bara går på dagtid på vardagarna. Någon påpekade att det kändes osäkert med Flexen eftersom tiden kunde ändras och att det hade känts bättre att ha en fast tid, framför allt för hemresan. Det var inte heller 14

15 roligt de gånger när de inte fick plats på Flexlinjen. En person påpekade att det kunde komma in avgaser i bussen för att avgasröret var felriktat på Flexlinjens bussar. Flexlinjen här i Kortedala är en pärla. Pojkarna som kör här får högsta betyg. Jag önskar att man inte behövde ringa först och be om plats om man t ex har handlat på Frölunda torg och vill hem med Flexlinjen. Har man en tid att passa vill man inte fara runt i periferin först, vilket man måste räkna med, med Flexlinjen. Dessutom går den ju inte på kvällar och helger. Flexlinjens personal är underbar men sällan rings man upp till hemresan vilket kan behövas vid långa väntetider, minuter då man själv försöker nå er på mobil med regn, blåst och trafik runt om DU är ställd i kö. Det är svårt när man ser och hör dåligt. Tacksam om ni ringer upp även för återfärden. Jag står med mobilen i handen, fler som säger samma sak. Vi har under flera år velat ha Flexlinje i Bergsjön. Omöjligt att ha åsikt hur det är att åka med flexen när man aldrig har tillfälle att pröva. Kollektivtrafiken Det var bara en person som beskrev det positiva med att åka kollektivt. Den kommentaren handlade om att det gav henne ett ökat oberoende att kunna åka kollektivt när hon ville, jämfört med att behöva beställa en färdtjänstresa. En annan person påpekade att det bara var möjligt att åka kollektivt till välkända platser, men inte till okända. För övrigt handlade kommentarerna främst om sådant som skapade svårigheter att åka kollektivt. Det handlade om alla de hinder som redan har beskrivits på sidan 9, det vill säga svårigheter att kliva på och av, att få en sittplats m m. Trevliga och serviceinriktade chaufförer, positivt. Känns bra att även samåkning sker samhällsekonomiskt även om det tar längre tid. Är beroende av handräckning/medresenärer vid kollektivåkande. Att chauffören väntar in mig. Allt tar tid. Svårt att hålla balans, synproblem, olycksrisk att snubbla och förlora balansen, hinner ej upp i tid i trappor på buss/spårvagn. Långsam reaktionsförmåga. Orkar ej jäkta, ser ej heller nummer på spårvagn. Om alla spårvagnar och bussar var låggolvsmodell skulle jag säkert åka mer kollektivt. Har åkt spårvagn med mittenvagn som är nedsänkt. Kan ta mig in om det inte är för mycket folk. Svårt att stå och hålla balansen, tyvärr respekterar inte alla handikapplatserna. Det borde vara fler upphöjda säten, även friska har svårt att sitta lågt. Övrigt Det var flera kommentarer som handlade om beställningarna av resor. En person tyckte att personalen hade bemött honom på ett otrevligt sätt. Andra kommentarer handlade om kritik mot väntetider vid beställningen och att telefontiderna var för begränsade. Det här med långa väntetider i telefon upplevdes också som negativt då det innebär en merkostnad för beställaren. 15

16 Diskussion och slutsatser Det mest intressanta resultatet av studien är att drygt åttio procent av KOLLA-resenärerna uppger att de åker med kollektivtrafiken. Drygt trettio procent åker spårvagn eller buss åtminstone någon gång i veckan. Och det är vanligare att de åker med kollektivtrafiken än att de åker med Flexlinjen. Detta visar att det finns goda förutsättningar för att utveckla dessa former av resor. Slutsatsen att många trots allt reser med kollektivtrafiken, skall dock inte generaliseras till att omfatta alla färdtjänstresenärer. Genomsnittsåldern bland KOLLA-resenärerna är betydligt lägre än för färdtjänstresenärerna i stort. Vilka var deltagarna? Deltagarna i studien bestod till stor del av kvinnor, vilket säkerligen kan förklaras av att andelen kvinnor är hög bland äldre. Det är också ett faktum att färre kvinnor än män i dessa åldrar har körkort. Fördelningen av deltagare över olika stadsdelar visar en bra spridning. Samtliga stadsdelar i Göteborg är representerade i undersökningen. De vanligaste funktionshindren bland deltagarna i studien, svarar i stort sett mot de målsättningar som finns angivna i trafikförsörjningsplanen att kollektivtrafiken framför allt skall anpassas för att minska hindren för personer med rörelsehinder, syn- och hörselnedsättningar (Göteborgs Stad, 2004). Tidigare erfarenheter av service och tjänster såsom resor, har stor betydelse för vilka förväntningar man har. Lång erfarenhet av något som har resulterat i inarbetade vanor, kan också skapa motstånd mot förändring. Ett intressant resultat av den här enkätstudien var att många KOLLA-resenärer visade sig vara nya färdtjänstresenärer. Många av dem hade haft färdtjänsttillstånd under relativt kort tid. Ungefär hälften hade haft det kortare tid än ett år. Förklaringen till det är något man kan fundera kring. Beror detta på att utredningssekreterarna som handlägger de här ärendena, framför allt har inriktat sig på nya färdtjänstresenärer för de nya individuella tillstånden? Det kan finnas fördelar med att göra så, eftersom det är lättare att påverka personer som är nya i sammanhanget att ta till sig ett nytt synsätt, jämfört med att försöka motivera gamla resenärer. Det visade sig också att relativt många (39 %) av KOLLA-resenärerna hade fått den typen av tillstånd som innebär att det är resenären själv som i olika situationer avgör om vederbörande kan åka med kollektivtrafiken (typ 2, se sid 8). Denna typ av tillstånd skall, enligt tillståndsavdelningen, ges till personer som har ett hälsotillstånd som varierar mycket, till exempel på grund av funktionsnedsättningar som kommer i skov (perioder med större sjukdomspåverkan). Frågan är om det är en så stor andel av denna grupp som har hälsoproblem av det slaget eller om resultatet återspeglar något annat? En reflektion kring det, är att det kan vara lättare att ge den här typen av tillstånd där resenären själv behåller tolkningsföreträdet i bedömningen 16

17 av vilket färdsätt som är möjligt, jämfört med att ge tillstånd som innebär en mer direkt hänvisning till kollektivtrafiken. Resultatet visar även skillnader mellan olika åldersgrupper, som motsäger bilden av att det är de äldsta som har störst svårigheter att klara sig i kollektivtrafiken. Det var till exempel fler över 80 år som hade en positiv attityd till att åka kollektivt än bland dem som var något yngre. Och av de olika åldersgrupperna, var det en större andel av de allra äldsta som hade haft färdtjänsttillstånd relativt kort tid. Detta talar för att de äldsta har klarat sitt behov av resor på annat sätt högt upp i åldrarna och kanske har drabbats av funktionsnedsättningar relativt sent i livet. Att de som var yngre hade haft färdtjänst en längre tid, kan å andra sidan innebära att fler av dem har medfödda funktionshinder eller har drabbats av olyckor eller sjukdomar i yngre år som har medfört ett behov av färdtjänst. Det kan vara en idé att göra en tydligare uppdelning av resenärerna i målgrupper/kundgrupper, för att formulera strategier för hur man möter olika resenärers behov på bästa sätt. En jämförelse mellan olika färdsätt visar att färdtjänstresorna är den vanligaste typen av resa. Färdtjänstresorna är också vanligare än resor med Flexlinjen i de stadsdelar som trafikeras av denna linje. Om den ekonomiska beräkning som gjordes i trafikförsörjningsplanen stämmer, innebär det högre kostnader per resa om resenären väljer färdtjänst än resor med Flex. Det faktum att så många av resenärerna anger att de inte har någon erfarenhet av Flexlinjen, visar att det finns utrymme för ett bättre resursutnyttjande. Men resor med färdtjänsten kan aldrig ersättas helt och hållet med Flexlinjen, eftersom Flexlinjen har begränsningar i geografisk och tidsmässig utsträckning. Den svarar i nuläget inte upp mot allas behov av resor. Frågan är om resrutter och mötespunkter svarar optimalt mot resenärernas behov av resor i de olika stadsdelarna? Om de gör det, borde det vara lätt att överföra resor från färdtjänst till Flex. Även om många av KOLLA-resenärerna åker i den allmänna kollektivtrafiken, uppger en majoritet att det är svårt att göra det. Resorna med spårvagn och buss innebär en rad svårigheter för resenärerna. De flesta hinder är väl kända sedan tidigare av KOLLA-projektet. Den här enkäten har skickats ut i ett ganska tidigt skede, när många av de åtgärder (t.ex. av fordon, hållplatser) som skall komma till stånd ännu inte har genomförts. Detta kan delvis förklara de svårigheter resenärerna vittnar om. Den kritiska frågan inför framtiden är vilka av dessa hinder som kommer att kunna åtgärdas inom ramen för projektet. Det finns vanligtvis en positiv relation mellan attityd och beteende. Är man positiv till resor med kollektivtrafiken är man mer benägen att resa med den. Vad vi kan se av resultatet är att de flesta inte har en positiv attityd till att resa med kollektivtrafiken. Det är kanske inte så underligt med tanke på att deltagarna i den här studien består av personer som är färdtjänstberättigade. Anledningen till att de vänt sig till färdtjänstförvaltningen är för att få färdtjänst. De har med andra ord själva gjort en bedömning att 17

18 kollektivtrafiken inte motsvarade deras behov. Att förmedla en bild av en föränderlig och mer handikappanpassad kollektivtrafik för denna målgrupp, innebär därför en utmaning. Dessutom har de flesta som bor i Göteborg tidigare erfarenheter av kollektivtrafiken, vilket innebär att de flesta har gjort sig en bild av hur den fungerar. Och det är alltid svårare att förändra en väl etablerad föreställning, jämfört med att skapa en bild av något som är en ny företeelse. Det som ändå gör kollektivtrafiken till ett attraktivt färdsätt är dess flexibilitet och pris. Resan behöver inte bokas i förväg. Men om resenären har behov av att åka med låggolvvagn/-buss och linjen trafikeras av olika fordon, kan det innebära långa väntetider. När det gäller Flexlinjen är attityderna generellt sett positiva bland dem som använder den. Kommentarerna vittnar om ett högt engagemang i just Flexresorna. Det är troligtvis inte så svårt att påverka potentiella Flexlinjeresenärer till att bli positiva till det färdsättet, eftersom de inte har tidigare erfarenheter av de resorna. Det som är viktigt är förstås att de första erfarenheterna blir positiva, alltifrån beställningen till resupplevelsen, så att nya resenärer vill fortsätta åka med Flexen. En grupp resenärer som skulle kunna motiveras att resa med Flex är de som är yngre än 65 år. Resultatet visade att det var få åringar som åkte med Flexlinjen. KOLLA-projektet är ett förändringsprojekt som inte kan lyckas utan att resenärerna är med på noterna. I vissa fall innebär förändringen att nya vanor måste etableras (till exempel att börja beställa sin resa) eller att nygamla vanor skall bibehållas (till exempel att fortsätta åka kollektivt, trots att man åker med färdtjänsten ibland). Vi skall inte heller glömma av att det finns resenärer som är eller har varit bilförare innan de började åka med färdtjänsten. För dem kan resorna med kollektivtrafiken vara en ny företeelse. Det är inte realistiskt att tro att man kan påverka alla färdtjänstberättigade till att få en positiv attityd till kollektivtrafiken. Däremot kan projektet bidra till nya erfarenheter för fler resenärer med hjälp av en bättre anpassad kollektivtrafik, resträning, ledsagning med mera, vilket indirekt kan påverka attityderna. Rekommendationer Utifrån resultatet från den här enkäten, ser vi att resenärerna utgörs av olika undergupper: yngre och äldre, personer som reser sällan eller reser ofta, personer som bor eller ej bor i Flexlinjeområde och så vidare. Vårt förslag är att projektet gör en tydligare målgruppsindelning av KOLLAresenärerna, för att undersöka olika undergruppers behov, samt formulerar strategier för hur dessa skall mötas. Även om de vanligaste funktionshindren bland KOLLA-resenärerna utgörs av rörelsehinder, syn- och hörselnedsättningar, är det viktigt att projektet även undersöker möjligheterna att åtgärda hinder som uppstår i samband med andra funktionshinder. Vad kan göras för dem med 18

19 kognitiva (t ex personer med demens eller utvecklingsstörning) eller psykiska funktionshinder? Vad kan göras för allergiker? Resultatet visar att de flesta av deltagarna i studien upplever svårigheter att resa med kollektivtrafiken. En viktig fråga för projektet är hur de hinder som finns uppräknade kommer att kunna åtgärdas på olika sätt, samt hur de skeptiska resenärerna kommer att kunna få reda på att hindren är borttagna/minimerade. Informationen om de förbättringar som görs, måste nå dem som inte självmant reser med kollektivtrafiken. I annat fall finns det risk för att de som väljer andra färdsätt gör det på grund av att de har en gammal och inadekvat bild av hur det fungerar i kollektivtrafiken. Med tanke på att det är relativt många resenärer som bor i stadsdelar som trafikeras av Flexlinjen, men inte har erfarenheter av dessa resor, behöver marknadsföringsaktiviteter, till exempel pröva-på-erfarenheter utökas. Enligt enkätresultatet framstår de kvinnliga resenärerna som goda opinionsbildare för Flexlinjen. Kan man använda sig av detta i marknadsföringen av dessa resor? Utvärderingen bör följa upp resvanor/resmöjligheter bland unga med funktionshinder, eftersom de är för dåligt representerade av den här studien. Referenser Göteborgs Stad. (2004). Utredning. Trafikförsörjningsplan Kollektivtrafik även för funktionshindrade. Ett samprojekt mellan Göteborgs Stad Färdtjänst och Göteborgs Stad Trafikkontoret. Jonstrand, A. (2006). Uppgifter från SLTF:s Barometer. Skickade via e-post Almgren, C. (2006). Muntlig kommunikation på Västtrafik, Göteborg. SLTF (2006). Uppgifter hämtade från Webrapport för Anropsstyrd Trafik Resultat www. webrapport. com/ anbaro /1/rt1_result.asp?id=3&index=31 Socialdepartementet (2006). Uppföljning av den nationella planen för handikappolitiken. Skr. 2005/06:110. Västtrafik (2004). Handlingsplan. Ökad tillgänglighet för personer med funktionshinder. Kortversion. Skövde: Västtrafik AB. 19

20 Bilaga: Enkät Färdtjänstresenärers resor med olika färdmedel Om Du tycker att det är svårt att fylla i enkäten, kan Du be någon annan hjälpa Dig att göra det. 1. Vem är Du som fyller i enkäten? Jag som har färdtjänst-tillstånd Annan person 2. Hur många personer, inklusive Dig själv bor i ditt hushåll? En person Två personer Tre personer Fyra personer eller fler 3. Vilken är Din huvudsakliga sysselsättning? (kryssa i en eller flera rutor) Arbetar Sjukskriven Pensionär Arbetssökande Annat, vilken? 4. I vilken stadsdel bor Du? 5. Hur länge har Du haft färdtjänst? Mindre än 1 år 1-5 år 6-10 år år 21 år eller längre 6. Har Du något av följande funktionshinder? (kryssa i en eller flera rutor) Rörelsehinder (inklusive balanssvårigheter) Synnedsättning/Blind (som inte kan korrigeras med glasögon) Hörselnedsättning Kognitiva funktionshinder (t ex svårt att minnas, planera, tala) Psykiska funktionshinder Annat funktionshinder, vilket? 7. Hur lätt är det att åka med kollektivtrafiken med ditt funktionshinder (buss, spårvagn)? Inte alls lätt Inte särskilt lätt Ganska lätt Mycket lätt OM inte alls lätt eller inte särskilt lätt gå till 8 Gunnared Lärjedalen Kortedala Bergsjön Härlanda Örgryte Centrum Linnéstaden Majorna Högsbo Älvsborg Frölunda Askim Tynnered Styrsö Torslanda Biskopsgården Lundby Tuve-Säve Backa Kärra-Rödbo Annan, vilken? 8. Vad är det som gör det svårt att åka spårvagn eller buss? (kryssa i en eller flera rutor) Nivåskillnader, backar till hållplatsen Långt till hållplatsen Känns otryggt att åka Klarar ej att hålla balansen Stressigt vid på-/avstigning Svårt att kliva på/av spårvagn/buss Annan orsak. Vilken? Kommentar: 20

21 9. Vilka är de vanligaste ändamålen med Dina resor? (kryssa i en eller flera rutor) 12. Om Du bor i stadsdel med flexlinje - Jag reser med flexlinjen: Arbete/studier Handla, inköp, post- och bankärenden Besöka släkt och vänner Besöka vårdcentral, sjukhus eller liknande Fritidsaktiviteter eller nöjen Annat ändamål. Vilket? Dagligen Någon eller några gånger per vecka Någon eller några gånger per månad Mer sällan än så Aldrig 13. Jag reser med vänners/anhörigas bil: När Du fyller i följande frågor ber vi Dig redogöra för hur Du vanligtvis reser den här tiden på året. 10a. Jag reser med färdtjänsten (personbil, rullstolsbuss): Dagligen Någon eller några gånger per vecka Någon eller några gånger per månad Mer sällan än så Aldrig 10b. Jag har tillstånd att ha med reshjälp på färdtjänstresan: Ja Nej 11a. Jag reser med kollektivtrafiken (spårvagn, buss): Dagligen Någon eller några gånger per vecka Någon eller några gånger per månad Mer sällan än så Aldrig 11b. Beror Din förmåga att åka med kollektivtrafiken på att Ditt hälsotillstånd varierar mellan olika dagar? Ja, helt och hållet Ja, i viss mån Nej 11c. Måste Du ha någon med Dig för att Du ska kunna åka med kollektivtrafiken? Dagligen Någon eller några gånger per vecka Någon eller några gånger per månad Mer sällan än så Aldrig 14. Hur stämmer följande påståenden med vad Du tycker? (kryssa i en ruta på varje rad) Stämmer Stämmer i Stämmer Stämmer Vet ej inte alls viss mån ganska bra helt Det känns positivt att åka med färdtjänsten. Det är besvärligt att åka med färdtjänsten. Det känns positivt att åka med spårvagn/buss. Det är besvärligt att åka spårvagn/buss. Det känns positivt att åka med flexlinjen. Det är besvärligt att åka med flexlinjen. 15. Hur stämmer följande påståenden med hur Du gör? (kryssa i en ruta på varje rad) Jag berättar gärna för andra att resorna med färdtjänsten fungerar bra. Jag berättar gärna för andra att resorna med spårvagn/buss fungerar bra. Jag berättar gärna för andra att resorna med flexlinjen fungerar bra. Stämmer Stämmer i Stämmer Stämmer Vet ej inte alls viss mån ganska bra helt Ja, alltid Ja, oftast Nej 21

22 16. Är det något övrigt som Du vill framföra när det gäller resor med färdtjänst, flexlinje eller kollektivtrafiken? Tack för hjälpen! Glöm inte posta enkäten senast den 20 april! 22