Säkra busslinjer i Skåne Hur säkra är de?

Transkript

1 Säkra busslinjer i Skåne Hur säkra är de? En rapport över tillgängligheten i busstrafiken för personer med rörelsenedsättning HSO Skåne rapport 2010:4

2 Säkra busslinjer i Skåne Hur säkra är de? HSO Skåne rapport 2010:4 Denna rapport över testresor på s.k. säkra linjer inom Skånetrafiken är framtagen av HSO Skåne på uppdrag av Skånetrafiken. Testresorna har genomförts av 36 frivilliga åkare som samtliga i varierande grad haft en nedsättning av rörelseförmågan. Resorna har genomförts under perioden december 2009 maj 2010 och organiserats av Carina Stenkilsson och Thomas P Larsson vid vårt kansli, som också sammanställt de inkomna rapporterna. Testresorna visar att det går att åka med på de så kallat säkra linjerna, men inte alltid. Det är i hög grad beroende på vilken chaufför som kör och att trafikleverantören mött upp med ett fordon där utrustning som liftar etc. fungerar. Under testperioden fanns det ingen garanti för att detta skulle fungera. Vi tror emellertid, baserat på de erfarenheter som resorna givit, att de säkra linjerna med rätt insatser verkligen kan bli säkra. Ambitionen är att denna rapport skall kunna bidra till det. Skåne juni Lars Gustavsson länsombudsman 1

3 Sammanfattning Vi har från HSO Skånes sida genomfört teståkning av s.k. säkra busslinjer inom Skånetrafiken. De 36 testresenärerna har genomfört 118 resor, vilket gett en test av 86 olika linjesträckningar. Upplevelser har varit blandade och visat att det går att åka kollektivtrafik på många linjer i Skåne. Dock inte alltid och inte heller alltid på de linjer som betecknas som säkra. Som resenär med nedsatt rörelseförmåga krävs både tid, tålamod och viss psykisk styrka för att resa i Skåne. Ibland krävs det också medtagande av egna verktyg och säkerhetsutrustning för att resan skall fungera. Det som fungerar bäst är hållplatsernas utformning och funktion. De som betecknas som tillgängliga ur ett rörelshinderperspektiv är det också, även om störningar kan förekomma genom brist på underhåll etc. Med fordonens funktionalitet brister det ibland. Det händer att bussar fått nyinsättas på säkra linjer och därför inte är tillgängliga. Det händer att ramper eller nigning inte fungerar, samt att säkerhetsutrustning saknas. Brister både i fordonen och hållplatserna torde vara ganska lätta att rätta till, genom rutiner med checklistor och regelbundna kontroller. Genom att chaufförer på extra insatta fordon(som ej är tillgängliga) får klart för sig att de skall kalla in alternativt fordon om en passagerare med funktionsnedsättning dyker upp, är en annan viktig åtgärd. Vad de flesta klagomålen gällt, nämligen chaufförernas bemötande, är troligtvis svårare att åtgärda. I vissa fall har det rört sig om att chauffören inte kunnat hantera utrustning, men i ganska många fall också om att chauffören varit direkt ovillig att använda utrustning och hjälpa den funktionshindrade passageraren. För att åtgärda denna brist behövs det både ett noggrant urval av chaufförer som kör de s.k. säkra linjerna och en bra utbildning av dem. 2

4 Säkra busslinjer i Skåne Hur säkra är de? En rapport om busslinjetrafiken i Skåne och tillgängligheten för personer med nedsatt rörelseförmåga. Inledning HSO Skåne har fått i uppdrag av Skånetrafiken att testa och granska de busslinjer i Skåne som har anpassats för personer med nedsatt rörelseförmåga. Skånetrafiken hade under testperioden 96 busslinjer i Skåne som skulle vara till minst 25 procent anpassade, när det gällde hållplatser. Bussarna som trafikerar dessa linjer skall ha R-symbol, som innebär att de är anpassade för att ta ombord personer med nedsatt rörelseförmåga. Skånetrafiken har i sina tidtabeller och på sin hemsida, information om vilka regler och servicenivåer som gäller för personer med nedsatt rörelseförmåga, att kunna resa. Skånetrafiken vill med vår genomförda test granska kvaliteten när det gäller hållplatser, information, fordon och bemötande. Testresorna är ett led i att utveckla och förbättra möjligheterna för personer med nedsatt rörelseförmåga att kunna resa med Skånetrafikens bussar. Under testperioden, som började i december 2009 och avslutades i maj 2010, har 86 av de angivna 96 busslinjerna teståkts. 36 personer med olika grad av nedsatt rörelseförmåga har teståkt. Busslinjerna har varit geografiskt spridda och har omfattat både region- och stadsbussar. I februari gav vi Skånetrafiken en lägesrapport. Då hade ca 30 busslinjer åkts och 11 personer hade då varit testresenärer. Resultatet Inledningsvis vill vi lyfta fram testresenärernas intresse och tålamod. Flera av dem har inte tidigare åkt med de aktuella linjerna eller med buss överhuvudtaget. De har berättat för oss att de inte vågat eller velat åka buss tidigare, p.g.a. upplevd otrygghet. Testresenärerna har lagt ner många timmars ideellt arbete för att testa busslinjerna och har visat tålamod när resandet inte fungerat. Deras upplevelser och berättelser ligger som grund för resultatet som presenteras här. Vi har i vår rapport valt att koncentrera oss på de kommentarer och berättelser som testresenärerna har lämnat. Dessa ger en bra bild över hur testresorna fungerat och vilka brister som de har upplevt. Vi har delat in resultatet i följande huvudgrupper; hållplatser och information bussarnas standard säkerhet bemötande trygghet för resenären 3

5 I dessa finns kommentarer och synpunkter som även berör kontakter med trafikupplysning och eventuellt kundcenter. Av de totalt 118 resor som genomfördes, var det ca 30 resor som våra testresenärer upplevde som helt okej eller bra. Några av dessa hade mindre anmärkningar, men var inget som utgjorde några hinder för resan. Övriga resor hade en eller flera kommentarer om brister i samband med resan. Hållplatser och information I testformuläret för allmänna upplysningar om resan ingick frågor om information före resan, användandet av Kundcenter. De flesta som reste sina busslinjer, hade den information som de tyckte de behövde för att resa. I vår information till testresenärerna hade vi angett vilken busslinje de skulle resa och gett dem instruktion. De flesta hade därför inte något direkt behov av att leta på webben eller ringa till Kundcenter, men några använde både webben och Kundcenter före resan. Det var däremot några som hade varit på Kundcenter i Helsingborg, Landskrona, Södervärn Malmö och Höganäs och kommenterade att de upplevde dessa som trånga. En person klagade också på tvär personal vid ett Kundcenter. I checklistan för hållplatsen, frågade vi om trappor, förhöjd hållplats, väderskydd m.m. I stort sett kan vi konstatera att hållplatserna har varit tillgängliga och hållit en bra standard ur rörelsehinderperspektiv. Detta var också förväntat eftersom de utvalda busslinjerna skulle ha en hög grad av tillgänglighet. Några synpunkter har kommit in, t.ex. har en testresenär noterat att det fanns mycket krossat glas vid en hållplats och det osäkra i att då köra där med rullstol. Kommentarer på grund av snön har också förekommit. Under bussfärd var det flera som kommenterat att utrop av hållplatser saknats, att ljudkvaliteten varit bristfällig etc. De som åkt med ryggen mot bussens färdriktning hade ingen möjlighet att se på displayen vilken hållplats som bussen kom till, vilket skapar lite oro när utropet inte fungerar. Bussarnas standard Generellt kan man säga att bussarnas standard och utrustning varit god, men det har funnits undantag. Dessa har gällt avsaknaden av ramp, bussar med höga trappor för att komma 4

6 ombord, bussar som inte gick att sänka och avsaknaden av eller otillräckliga spännband för fastsättning av rullstol. Vid sju tillfällen nekades eller kunde våra testresenärer inte åka med p.g.a. otillgänglig buss, trots att bussarna hade R-symbol. Säkerhet Vid allt resande är säkerheten en av de viktigaste faktorerna. Att åka buss och ha nedsatt rörelseförmåga innebär flera säkerhetsmässiga aspekter. Sänkning av bussen för att underlätta för resenären att säkert komma ombord, utan att snubbla eller ramla. Att invänta resenären tills han eller hon sitter ner på sin plats är viktigt. För rullstolsburna personer är den största säkerhetsaspekten att rullstolen är säkert fastspänd innan bussen börjar köra. Testresorna har visat att det som det ofta är problem med är fastsättning av rullstolar. Vid tjugo tillfällen har våra testresenärer råkat ut för att bussförarna kört utan att först spänna fast rullstolen. En åkande berättar: När jag påpekande för föraren att han måste spänna fast rullstolen, ignorerade han bara detta. När jag sen återupprepade min begäran sa han att detta får sällskapet göra. Vid ett tillfälle fick bussen stanna och invänta spännband som kördes ut från Skånetrafikens terminal. När spännbanden kom hade övriga resenärer lämnat bussen för att ta nästa. Det har naturligtvis också förekommit vid ett flertal resor, att föraren vant spänt fast rullstolen och allt har fungerat som det är tänkt. Bemötande I bedömning av bemötandet har vi utgått från den lista som Skånetrafiken har när det gäller krav på chaufförerna och deras bemötande av resenärer med funktionsnedsättning. Checklista omfattar ett antal punkter som bland annat gäller bussförarens skyldighet; att niga bussen vid behov, lägga ut ramp, hjälpa till med biljettköp, hjälpa resenären till rätt plats, samt att vända sig till resenären med funktionsnedsättning och inte dennes ledsagare eller assistent. Resultatet av testresorna visar att de allra flesta anmärkningarna gällt bemötandet. Av alla de negativa upplevelser som testresenärerna gjort, har det handlat om bl.a. följande: brister med att förarna inte stannade där de skall vid hållplatsen inte hjälpte till att fälla ut rampen, inte inväntade tills resenären hunnit sätta sig, inte hjälpt till eller varit ovillig att hjälpa till att spänna fast rullstolen upplevts vara allmänt otrevliga och vrånga när testresenären bett om hjälp 5

7 Flera testresenärer har beskrivit att de upplevde att bussföraren enbart tyckte det var besvärligt att få med personer som har en funktionsnedsättning och behov av service. I tretton fall som testresenären hade assistent eller god vän med sig, vände förarna sig till denne istället för till resenären. Vid 35 resor sänkte chauffören inte bussen för att underlätta på/avstigande och vid inte mindre än 40 resor började chauffören att köra innan passageraren var på sin plats och satt ner. Vid tretton resor har det rapporterats att föraren inte stannade bussen vid rätt plats, vid stolpe, taktilt stråk eller för långt ut från trottoaren. I tre fall fick medpassagerare hjälpa till med biljettköp och hjälpa ombord testresenären. Åtta av testresenärerna har vid resor upplevt bussförarnas bemötande som negativt och bussen har blivit försenad av att ta med personer i rullstol. Inte mindre än vid 20 resor har bussförare varit okunniga om hur ramper och fastsättning av rullstolar skall gå till. De har inte medvetet bemött testresenären negativt, utan helt enkelt inte klarat av utrustningen. Okunskap och osäkerhet skapar däremot lätt en negativ stämning och blir stressande både för bussföraren och för resenären. En passagerare berättar: När jag skulle åka från Malmö till Åkarp visste föraren inte om den utrustning som fanns. Jag fick tala om för honom hur rampen fungerade och efter väldiga problem med att skrapa rent och få upp handtaget med hjälp av en nyckel, lyckades föraren så småningom få upp rampen. Så gott som samtliga av våra testresor har gjorts under dagtid och inte under rusningstid. Någon testresenär har kommenterat detta och menat att det fungerar bättre när det inte är så många andra resenärer på bussen. Syftet med en ökad tillgänglighet till bussåkande för personer med nedsatt rörelseförmåga måste dock inrymma möjlighet att även resa i rusningstrafik. Trygghet för resenären Syftet med testresorna var att se om det går att resa kollektivt med buss i Skåne för personer med nedsatt rörelseförmåga. I dagsläget finns det flera otrygghetsfaktorer, bl.a.: att s.k. säkra busslinjer emellanåt trafikeras av bussar som inte är tillgängliga, trots R-symboler, att bussförarna inte klarar av ramper och fastspänning att utrustning inte fungerar eller saknas ombord att chaufförerna är negativa till resenärer med funktionsnedsättning och ovilliga att ge dem den service de behöver för att kunna genomföra resan att snöskottning och liknande inte skett så hållplatser och tillfartsvägar är öppna under vintertid 6

8 En av våra testresenärer beskriver hur hon alltid planerar noggrant för sina resor och kontrollerar olika alternativa resrutter ifall den planerade inte skulle fungera. I hennes förberedelser ingår även att ta med sig ett verktyg för att vara säker på att bussens ramp kan fällas ut. Detta redskap har, till både busschaufförers och medresenärers förtjusning, kommit till användning vid ett flertal resor. Analys Vid dagens bussresande för människor med nedsatt rörelseförmåga är det oftast den mänskliga faktorn, chauffören som brister. Hållplatser har nästan alltid en godtagbar tillgänglighet och användbarhet, om det utpekats som tillgängliga i tidtabellen. Det händer att bussarnas lift- och säkerhetsutrustning inte fungerar eller saknas och att resenärerna råkar ut för otillgängliga bussar på säkra linjer. Detta torde emellertid vara relativt lätt åtgärda genom checklistor och att skapa säkra rutiner för genomgånga etc. Att åtgärda de mänskliga bristerna är svårare, men det är en utbildnings- och kanske i viss mån en urvalsfråga. Alla är helt enkelt inte lämpliga att arbeta som chaufför i ett serviceyrke. Vi ser emellertid en ordentlig utbildning och träning, både kring bemötande och kring handhavande av bussens olika tillgänglighetsfunktioner och säkerhetsrutiner som avgörande för om Skånetrafiken skall lyckas med sin lovvärda och ambitiösa ambition att öka tillgängligheten till kollektivtrafiken. Kanske kan ett steg vara att på något sätt certifiera eller legitimera vissa chaufförer för att köra på de säkra linjerna. Vi har en känsla av att vissa reseleverantörer klarar att leverera bättre tillgänglighetskvalitet än andra. I Helsingborg har vi flera gånger sett personer med rullstol resa med buss (ej testresor) och som fungerat alldeles utmärkt. I andra städer är klagomålen ganska kompakta. Hur reseleverantörerna utbildar sin personal (kanske också vilka de anställer), verkar ha en avgörande betydelse för restillgängligheten. I vår rapport, Hela resan - Fungerar den? 2009:1, pekade vi på behovet av en fungerande klagomålshantering. Att klagomål tas emot och att den klagande blir väl bemött av denna funktion, har vi fått höra vid ett flertal tillfällen. Men tyvärr upprepas felen ändå och klagomålen får uppenbart inte behövlig respons hos reseleverantören eller når honom inte. Vi ser utbildning och urval av chaufförer, bättre återföring av klagomål, rapportskyldighet av chaufförerna vid brister samt att rutiner för handhavande av utrustning som några grundbultar för att ytterligare öka tillgängligheten i kollektivtrafiken. Vi tror att det är viktigt att det finns ett personligt ansvar i botten, både för brister i bemötande och utrustning som inte fungerar. Tillgänglighetsarbetet är bra på väg, men det återstår en del innan säkra bussresor är verkligt säkra. En av testresenärerna berättar om sin resa: När jag reste från Lund till Malmö syntes det med en gång att chauffören var van vid utrustningen. Han slog upp rampen utan problem och spände fast min rullstol. Innan han gick till förarplatsen frågade han om det kändes bra. Han var lika säker och artig när jag skulle stiga av. Visst går det att göra säkra resor säkra. Bakgrund Skånetrafiken är en förvaltning inom Region Skåne. Det yttersta ansvaret för att det finns ett bra nät med tåg och bussar i Skåne, ligger på Region Skånes politiker. Det är Region Skåne som anger riktlinjer till nämnden för kollektivtrafik och Skånetrafiken som utvecklar trafiken. Det är Skånetrafiken som planerar, 7

9 upphandlar, marknadsför och ger information om trafiken. All trafik inom Skånetrafiken körs av olika entreprenörer. Ett uttalat trafikmål och en strategi är att öka tillgängligheten i kollektivtrafiken, så att även personer med funktionsnedsättningar kan använda den. Ett annat mål är att fler personer, som idag är beroende av färdtjänst eller privatbil, skall kunna använda kollektivtrafiken i högre utsträckning. En förutsättning för detta, är då att kollektivtrafiken är tillgänglig. För att uppnå detta måste tillgängligheten ses ur flera perspektiv. En kollektivtrafik med hög tillgänglighet kan skapa ett oberoende och en frihet, som färdtjänsten inte alltid kan bidra med. Det ger även många andra samhällsvinster. Uppdraget HSO Skåne kontaktades av Skånetrafiken under hösten 2009 och tillfrågades om vi kunde teståka de busslinjer som benämndes säkra. Dessa utvalda linjer skall hålla en hög tillgänglighet för personer med rörelseeller synnedsättning. HSO Skånes uppdrag gällde personer med nedsatt rörelseförmåga. Efterhand utökades uppdraget till att gälla de busslinjer som hade minst 25 procent anpassade hållplatser för personer med rörelsenedsättning. Variationen mellan i antal procent anpassade hållplatser var från 25 till 83 procent. Ingen busslinje hade samtliga sina hållplatser anpassade. Skånetrafiken gav oss i uppdrag att testa hela reskedjan. Det innehöll test av information före resa, eventuellt service på kundcenter, hållplatsernas utformning, bemötande och service ombord, trafikinformation och hur de hanterade eventuella synpunkter till deras trafikupplysning. I testet skulle det även ingå att se hur fastsättning av rullstol i regional trafik fungerade. Skånetrafiken har gett ut en checklista till sina entreprenörer som anger vilken service som förare skall lämna till kunder som har en funktionsnedsättning. Denna checklista handlar om bemötande och anger hur bussförare skall bete sig gentemot resenärer med funktionsnedsättning. I vårt uppdrag att testa bemötande och service, var denna checklista ett viktigt underlag. Skånetrafiken var också noga med att påpeka i sitt uppdrag till oss, att testresorna skulle göras så normalt som möjligt och inte misstänkas vara i form av just testresor. Vi skulle därför inte resa i grupp, eftersom det inte är vanligt. Däremot kunde man gärna använda sig av medhjälpare i form av assistent eller annan ledsagare. 8

10 De testresenärer som använde rullstol, skulle också ha rullstolar som inte överskrider de maxmått som Skånetrafiken anger. Genomförandet av testresorna Inför uppdraget att testa busslinjerna har vi gått ut till våra medlemsorganisationer och informerat om uppdraget och sökt efter testresenärer. Utgången har varit att samtliga testresenärer skulle ha någon form av rörelsenedsättning, men inte nödvändigtvis vara rullstolsburna. Vår ambition har också varit att få en åldersmässig spridning bland testresenärerna. Totalt har 36 personer med olika grad av rörelsenedsättning varit engagerade i att teståka de olika busslinjerna. Deras ålder har varierat från 10-årsåldern till ganska högt upp i åldrarna och det har varit såväl män som kvinnor. Testformulär Testresenärerna fick själva välja när de skulle åka och hur många busslinjer de ville testa. De flesta testade flera busslinjer, men några har bara testat någon enstaka linje. I de flesta fall har testlinjerna utgått från deras egen geografiska närhet. Testresenärerna har fått tre olika dokument att fylla i efter genomförd resa. Ett dokument var ett allmänt testformulär med uppgifter om busslinje, information de använde före resan, användning av kundcentra, trafikupplysning, byte av buss och eventuellt ledsagarservice. Nästa testformulär var busshållplatsens utformning och det tredje formuläret handlade om bemötandet. Formulären skulle fyllas i efter genomförd resa, för att inte deras uppdrag som testresenär skulle avslöjas. Ett stort problem med att testresandet var att vi i Skåne fick uppleva en osedvanligt lång tidsperiod av kall och snörik vinter. Hela Skåne låg snötäckt under denna period och tåg- och busstrafik drabbades under perioder av kaos. Att under dessa förutsättningar skicka ut personer med dels ovana att resa med buss och dels med rörelsenedsättning var inte lätt. Således fick vi under de första månaderna av året avvakta med teståkandet. Några enstaka resor genomfördes och visade då problem att på grund av upplogade vallar ta sig till hållplatser eller från hållplatser till buss. Testresenärerna Målsättningen var att få en blandad grupp av testresenärer. Detta uppfylldes och av de totalt 36 personer som teståkte, hade 15 rörelsesvårigheter av lättare karaktär. Några av dessa hade kryckor, käppar eller rullator. 21 personer använde manuell rullstol, elmoped eller elrullstol. Några av testresenärerna hade även balanssvårigheter, afasi, hörsel- eller synskada. Ett tiotal testresenärer har också haft en assistent eller god vän med sig som ledsagare. Busslinjerna Några linjer har vi inte lyckats få testresenärer till. Detta innebär att vi har testat cirka 90 procent av de utpekade linjerna, vilket vi ändå anser vara ett bra resultat. Några av busslinjerna har testresenärerna försökt att åka med vid ett flertal tillfällen, men inte lyckats på grund av att fordonet inte var anpassat. Några busslinjer har rests fram och tillbaka och det är därför totalt cirka 118 resor som genomförts. 9

11 10

12 HSO Skåne är en samarbetsorganisation för huvuddelen av Skånes handikappföreningar. Dessa har närmare funktionshindrade medlemmar i länet. HSO Skånes uppgift är att arbeta med övergripande frågor som är gemensamma för medlemsföreningarna. Prioriterade arbetsområden är tillgänglighet, vård, rehabilitering/habilitering, hjälpmedel, social service, bemötandefrågor m m. Vaktgatan 3, Helsingborg Tfn Fax E-post: info@skane.hso.se 11