1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Maldiverna 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Maldiverna är en republik med stark presidentmakt. Landet består av ungefär öar, varav 200 bebodda. Befolkningen uppgår till cirka invånare. Landet styrs av president Maumoon Abdul Gayoom, som i oktober 2003 omvaldes för sjätte gången. Gayoom har styrt Maldiverna i 28 år och är därmed den asiatiske ledare som suttit längst vid makten. Den nya konstitution, som trädde i kraft 1998, innebar ett försiktigt steg mot demokrati. Parlamentet (Majlis) har på senare tid kunnat rikta viss kritik mot presidenten, som har oinskränkt makt i landet. Maldiverna är ett muslimskt land som tillämpar sharialagar. Trots vissa förbättringar under senare år finns inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna och regeringen kritiseras regelbundet av människorättsorganisationer. De senaste åren har delvis präglats av politiska oroligheter, inklusive upplopp, godtyckliga arresteringar och påtryckningar mot oberoende medier. Turbulensen och det ökade demokratiseringstrycket har resulterat i en rad reformlöften från regeringens sida. Vissa av dessa löften har infriats. Bland annat har en kommission för mänskliga rättigheter bildats (även om ledamöterna föreslås av presidenten). Övriga föreslagna konstitutionella förändringar innebär att presidenten ska väljas direkt av folket, att ett premiärministerämbete upprättas och att politiska partier skall tillåtas agera. I juni 2005 godkände parlamentet ett regeringsförslag om att politiska partier får bildas inför ett flerpartival. Ett bakslag inträffade dock i augusti 2005 i och

2 med arresteringen av Mohamed Nasheed, ordförande för oppositionspartiet Maldives Democratic Party (MDP). Nasheed anklagades för terrorism och brott mot den maldiviska staten. I oktober 2005 dömdes människorättsaktivisten Jennifer Latheef (dotter till MDP:s grundare Mohamed Latheef) till tio års fängelsestraff för sitt deltagande i en demonstration Regeringens agerande under 2005 ledde till ett ökat tryck från opposition och människorättsorganisationer. I mars 2006 publicerade regeringen en plan för vidare reformer kallad "Roadmap for the Reform Agenda". Ett av huvudåtagandena i planen var att allmänna och fria val skulle hållas inom ramen för det nya flerpartisystemet. Under våren 2006 gick regeringen och oppositionen med på att inleda inofficiella samtal, med Storbritannien som värd och observatör. Tre samtalsrundor har hittills ägt rum (23 juni, 17 juli samt 31 augusti) på Westminster House (den brittiske ambassadörens residens i Sri Lanka). Regeringen och MDP undertecknade sedermera ett avtal som går under namnet the Westminster House Agreement. Oppositionen har enligt uppgift gått med på att inte uppmuntra till offentliga och potentiellt våldsamma offentliga demonstrationer i utbyte mot regeringens löfte att släppa politiska fångar och att snabba på de demokratiska reformerna. Enligt avtalet ska en ny konstitution stå färdig före den 7 november Allmänna och fria flerpartival ska genomföras i september Regeringen ska också ha gått med på att luckra upp lagen om offentliga sammankomster, att avstå från godtyckliga arresteringar, att implementera de av riksåklagaren föreslagna reformerna av det maldiviska rättsväsendet, samt att genomföra reformer i polisväsendet. Som ett direkt resultat av avtalet frisläppte regeringen i juli och augusti 2006 ett antal personer som frihetsberövats under oppositionens demonstrationer. Regeringen beslöt även att lägga ned brottsanklagelserna mot 19 av de häktade. De mest framträdande politiska fångarna (inklusive MDP:s ordförande Mohamed Nasheed och Jennifer Latheef) har släppts fria. Sammanfattningsvis kan sägas att MR-situationen i Maldiverna utvecklats i positiv riktning under 2006, även om mycket kvarstår att göra. Oppositionen beskyller fortfarande president Gayoom för att förhala processen och för att ha genomfört halvhjärtade reformer. 2

3 3 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) samt de fakultativa protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet. Maldiverna anslöt sig den 19 september 2006 till konventionen samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. Maldiverna har inte anslutit sig till det fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet. - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR). Maldiverna anslöt sig till konventionen den 20 september Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD). Maldiverna ratificerade Maldiverna har inte fullgjort sin skyldighet att rapportera till FN:s konventionskommitté för avlägsnandet av rasdiskriminering för åren 1993, 1995, 1997, 1999, 2001, 2003 och Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW) samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. Maldiverna ratificerade konventionen 1993 men har reserverat sig mot artiklarna 7 och 16. Maldiverna har inte fullgjort sin skyldighet att rapportera till FN:s konventionskommitté för åren 1998 och Maldiverna ratificerade det fakultativa protokollet i juni Konventionen mot tortyr (CAT) samt det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr. Maldiverna anslöt sig till konventionen Maldiverna har inte fullgjort sin skyldighet att rapportera till FN:s konventionskommitté Det fakultativa protokollet ratificerades Konventionen om barnets rättigheter (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn. Maldiverna ratificerade konventionen 1991 men har reserverat sig mot stycke 1 av artikel 14 samt artikel 20 och 21. Maldiverna rapporterade till FN:s konventionskommitté De två fakultativa protokollen ratificerades 2004 respektive Flyktingkonventionen samt det tillhörande protokollet från Maldiverna har inte undertecknat eller ratificerat.

4 - Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Maldiverna har inte undertecknat eller ratificerat. 4 MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Det finns inga uppgifter om politiska mord eller avrättningar utan föregående rättegång. Enligt Amnesty International dog en intagen i Maafushi-fängelset under 2003 av de skador säkerhetsstyrkorna åsamkade honom. Den efterföljande undersökningen, beordrad av president Gayoom, hävdade att naturliga orsaker låg bakom den intagnes död. När ytterligare ett par intagna dött efter att ha blivit utsatta för misshandel utbröt uppror på Maafushifängelset. Även på gatorna i huvudstaden Malé utbröt oroligheter i september 2003 till följd av dödsfallen. Presidenten tillsatte två utredningar efter händelserna och har ställt konstitutionella reformer i utsikt. De två offentliga utredningarna kom fram till att tillsynen av fängelserna samt rehabiliteringen av fångar måste förbättras. I augusti 2006 ratificerade presidenten ett lagförslag om förändringar i Human Rights Commission Act. Den nya lagen innebär bland annat att Maldivernas kommission för mänskliga rättigheter (HRCM) har rätt att besöka fängelser och häkten utan förhandstillstånd från regeringen. Lagen förbjuder tortyr eller annan omänsklig behandling. Brottslingar kan dock bli dömda till piskning under islamisk lag. Människorättsorganisationer rapporterar om våld och missförhållanden i arrestlokaler. Maldivernas fängelsestandard beskrivs generellt som undermålig. Politiskt motiverade försvinnanden har inte rapporterats. 4. Dödsstraff Dödsstraff kan utdömas enligt strafflagen men verkställs i praktiken inte. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Konstitutionen förbjuder godtyckliga frihetsberövanden. Ingen får hållas i förvar mer än 24 timmar utan att få veta vilket brott denne anklagas för, och skall sedan ställas inför rätta inom sju dagar. Borgen förekommer inte. Husarrest förekommer som straff liksom förbud att lämna sin hemö. Amnesty International har rapporterat om att aktivister för mänskliga rättigheter på Maldiverna utsätts för godtyckliga arresteringar, dåligt bemötande och misshandel.

5 5 Det finns inga rapporter om att människor tvingats i exil. Mediauppgifter gör dock gällande att ett mindre antal maldivier sökt och fått asyl i Storbritannien. Regeringen förbjuder ibland personer som gjort sig skyldiga till brott från att besöka vissa av landets öar. Medborgare har rätt att resa utomlands och återvända. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Enligt konstitutionen från 1998 är domstolsväsendet inte självständigt i förhållande till den exekutiva makten. Presidenten kan påverka domstolsväsendet genom sin makt att tillsätta och avsätta domare. Därtill har presidenten rätt att bekräfta eller ogiltigförklara domar samt besluta om omprövning. Det finns tre domstolar: en för civilmål, en för brottmål och en för familje- och ungdomsmål. Högsta domstolen i Malé är självständig i förhållande till Justitieministeriet. Privaträtten är underställd islamisk sharialag. Konstitutionen stipulerar att en person skall antas oskyldig tills dess hans skuld är bevisad och att den anklagade har rätt till försvarare. När sharialagarna tillämpas, såsom vid äktenskapsbrott eller arv, jämställs två kvinnors vittnesmål med en mans. De flesta rättegångar är offentliga. Regeringen har utarbetat en "National Criminal Justice Action Plan " med syfte att skapa ett effektivt och rättvist rättssystem. Planen berör ett flertal specifika områden som till exempel användningen av bevismaterial i rättegångar, polisens rättigheter och skyldigheter och drift av fängelser. Enligt Amnesty International har planen potential att stärka och förbättra rättssystemet på Maldiverna. 7. Straffrihet Det finns inga uppgifter om att straffrihet skulle förekomma. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Det är förbjudet enligt lag att göra yttranden som strider mot islam, hotar allmän ordning eller utgör förtal. Det finns ingen lagstadgad pressfrihet och regeringen respekterar inte heller någon sådan rättighet i praktiken. Självständiga massmedier i egentlig mening saknas. Journalister praktiserar självcensur. Reformplanen som presenterades i

6 mars 2006 omnämner att ny lagstiftning gällande pressfrihet skall införas, men detta har ännu inte skett. Radio- och TV-kanaler ägs eller kontrolleras av regeringen eller regeringstrogna personer. 200 tidningar och tidskrifter finns registrerade hos myndigheterna, men av dessa är det endast tre dagstidningar som publiceras regelbundet. Tidningar som kritiserar regeringen förekommer om än i begränsad omfattning. Det finns inget förbud mot import av utländska tidningar såvida de inte innehåller pornografi eller annat material som står i strid med islamiska värderingar. Ett särskilt pressråd, etablerat av regeringen 1993, bestående av regeringsföreträdare, privata medierepresentanter och jurister, har till uppgift att utöva tillsyn över journalister och främja professionell kompetens i media. Religionsfriheten är inskränkt. Enligt konstitutionen är islam (sunni) statsreligion och regeringen tolkar detta som att alla medborgare måste vara muslimer. Presidenten har vid ett flertal tillfällen uttalat att ingen annan religion än islam skall tillåtas i landet. Utländska medborgare tillåts dock utöva andra religioner i landet om det sker privat och utan att uppmuntra lokalbefolkningen att delta. Regeringen förbjuder icke-muslimska missionärer att försöka omvända människor eller anordna offentliga gudstjänster. Import av religiösa symboler är inte tillåten. Religiös litteratur får emellertid importeras för personligt bruk. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Presidenten nomineras i dagsläget av parlamentet, Majlis, och mandatet bekräftas sedan i en folkomröstning. De föreslagna konstitutionella förändringarna skulle bland annat innebära att presidenten istället väljs direkt av folket. För att bli vald till president krävs att personen är av manligt kön och bekänner sig till den sunnimuslimska tron. Maldivernas president och regeringschef sedan 1978 omvaldes 2003 för en ny femårig mandatperiod. Enligt observatörer från South Asian Association for Regional Cooperation (SAARC) förrättades valen i en fri och rättvis ordning. Presidenten har en stark ställning enligt 1998 års konstitution och utser regeringen, domarna och en sjättedel av parlamentets ledamöter. Presidenten innehar även positionen som riksbankschef. På senare tid har Majlis blivit allt självständigare och har utmanat regeringen och dess politik. 6

7 7 Politiska partier är inte förbjudna men motarbetas. Den försiktiga reformprocessen ledde till att parlamentet i juni 2005 godkände regeringens förslag att tillåta politiska partier inför ett flerpartival. Innan juni 2005 valdes kandidaterna till parlamentets 50 platser in på personliga kvalifikationer, inte partigrund. Parlamentsval skulle ha ägt rum den 31 december 2004, men blev uppskjutet på grund av tsunamin och hölls istället den 22 januari Den statligt tillsatta gruppen Maldivernas kommission för mänskliga rättigheter (HRCM) ansåg dock inte att valet gått fritt och rättvist till. Kvinnor har formellt sett samma möjligheter att bli ledamöter av Majlis under förutsättning att de är muslimer. Endast ett fåtal kvinnor blir emellertid valda till offentliga ämbeten. I parlamentet är sex av 50 ledamöter kvinnor. I regeringen återfinns två kvinnor. Kvinnor förbjuds, som ovan nämnts, att kandidera till presidentämbetet. Alla medborgare över 21 år har rösträtt. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Regeringen förbjuder inte uttryckligen fackföreningar men det finns inga aktiva föreningar i landet. Regeringen erkänner inte strejkrätten. Det finns inga rapporter om försök att bilda fackföreningar eller inleda strejker under Flera föreningar bestående av arbetstagare och arbetsgivare för olika sektorer finns och är tillåtna. Det finns inga lagar som reglerar hälso- och säkerhetsaspekter i arbetslivet. Däremot finns det lokala regler som föreskriver att arbetsgivare ska erbjuda sina anställda en säker arbetsmiljö. Lagen förbjuder inte tvångsarbete och det finns inga rapporter om att sådant förekommer. Det finns inga uppgifter om barn i tvångsarbete. År 1998 utarbetades med ILO:s (International Labour Organization) hjälp två utkast till arbetslagstiftning. Dessa har ännu inte blivit lag. Maldiverna är inte medlemmar av ILO och har inte ratificerat någon av dess åtta centrala konventioner. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Maldivernas indikatorer för hälsa har gradvis förbättrats under de senaste årtiondena. Tillgången till primärsjukvård är god och är gratis eller belagd med låga konsultationskostnader på de yttre öarna. Sjukhusvård i huvudstaden är inte kostnadsfri. Såväl FN som den maldiviska regeringen har identifierat ett

8 8 antal nyckelområden där landet släpar efter; näringsbrist hos barn, hög mödradödlighet, begränsad tillgång till rent dricksvatten och undermåliga sanitära förhållanden. Enligt FN kommer Maldiverna med stor sannolikhet att uppfylla millenniemålen att halvera andelen underviktiga barn till år Trots detta är andelen undernärda barn fortfarande hög, drygt 25 procent. Mödradödligheten är relativt hög, 110 döda per födslar. Som jämförelse dör i Indien 540, i Bangladesh 380 och i Sverige 2 mödrar per födslar. Enligt en regeringsrapport från 2004 hade 30 procent av befolkningen periodvis otillräcklig tillgång till rent dricksvatten. Situationen förvärrades delvis av tsunamin, som förstörde ett antal grundvattenreservoarer på öarna. De sanitära förhållandena har förbättrats avsevärt under det senaste årtiondet. Till exempel minskade andelen av befolkningen utan tillgång till toaletter från drygt 60 procent 1990 till sex procent år Utvecklingen har dock inte hunnit lika långt på de perifera atollerna som på huvudöarna. FN har även uppmärksammat brister i ungdomshälsan och bristande preventiva åtgärder för att komma tillrätta med tonårsgraviditeter och hiv/aids. En genomgående faktor i Maldivernas utveckling är standardskillnaden mellan huvudöarna och de mer avlägsna atollerna. Som ovan nämnts avspeglar sig geografiska skillnader även i tillgången till sanitära lösningar, dricksvatten, mödradödlighet och näringsbrist hos barn. 12. Rätten till utbildning Lagen föreskriver inte obligatorisk utbildning, men regeringen tillhandahåller grundläggande och kostnadsfri grundskola för alla barn. Läskunnigheten är mycket hög, cirka 98 procent. I klasserna 1-5 går 99 procent av alla barn i skolan. Därefter följer kraftiga avhopp och i klasserna 8-10 går endast 50 procent av barnen kvar i skolan. Pojkar och flickor har samma rätt till utbildning, men flickors utbildning på gymnasienivå hindras ofta då föräldrarna inte tillåter att flickorna får lämna sin hemö för att kunna fortsätta sin skolgång. Det finns inget universitet på Maldiverna. Utbildningssektorns andel av statens budget år 2000 var 17,8 procent. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard

9 Maldiverna är ett av de länder i Asien som ligger närmast uppfyllandet av FN:s millenniemål. Landet rankas på 96:e plats av 177 i 2005 års UNDP Human Development Index, strax efter Sri Lanka, som är Sydasiens högst rankade land. Maldivernas BNP per capita var år 2003 cirka 2300 USD. Maldiverna drabbades hårt av tsunamin i december Förlusten i människoliv var knappt 100 personer men många tusen blev hemlösa och en stor del av infrastrukturen förstördes då endast nio av landets öar klarade sig undan översvämning. De två stora näringsgrenarna i landet, turism och fiske, drabbades hårt av tsunamin. Detta ledde till svåra budgetproblem under 2005, men en avsevärd ekonomisk återhämtning har skett under Skillnader i levnadsstandard och tillgång till offentliga tjänster hänger i hög grad ihop med landets komplicerade geografi. Avlägsna öar och atoller har inte samma möjligheter att ta del av samhällstjänster. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Den rådande muslimska sharialagstiftningen innebär inskränkningar av kvinnors rättigheter. Män kan lättare begära skilsmässa, har större arvsrätt och deras vittnesmål i rättegång tillskrivs högre trovärdighet än kvinnors. Människorättsorganisationer hävdar att våld inom hemmet och andra typer av kvinnovåld inte är vanligt förekommande. Kvinnor är i något högre grad läskunniga än män, 98 procent mot 96 procent bland männen. Tradition och kulturella normer hindrar dock fortfarande kvinnor från att delta i det politiska livet. Andelen kvinnor i beslutande församlingar och på offentliga poster är låg. Regeringen har dock startat en kampanj för att få fler kvinnor att engagera sig. År 2000 skapade regeringen rådgivande jämställdhetsorgan. Syftet är att stärka kvinnors roll i samhället och att tillförsäkra kvinnor lika deltagande i landets utveckling. År 2002 utsågs den första kvinnliga ambassadören med placering i Sri Lanka. Enligt konstitutionen kan en kvinna inte utses till president. I juni 2004 föreslog presidenten ett tillägg till den idag rådande konstitutionen där en förändring av detta förbud inkluderats. Regeringen har i det nationella programmet för utveckling "Vision 2020" uttryckt sin politiska vilja att arbeta för ökad jämlikhet i Maldiverna. Det återstår att se vilka av de föreslagna förändringarna som verkligen kommer att genomföras. Enligt människorättsorganisationer utsätts kvinnor som i domstol döms till förvisning från sin hemö i vissa fall för sexuella trakasserier och övergrepp av 9

10 män på den ö där de placeras. En tredjedel av dem som döms till spöstraff är kvinnor. Det finns inga uppgifter om handel med kvinnor och barn till, från eller inom landet. 15. Barnets rättigheter Nästan alla barn går i grundskola. Som tidigare nämnts har undernäring av barn samt tillgång till sanitära lösningar och dricksvatten pekats ut som problemområden för Maldiverna, särskilt på de yttre öarna. Flickor och pojkar har samma rätt till skolgång och hälsovård. Maldivernas lagstiftning reglerar också barnens rättigheter. Regeringen har konstaterat att det har förekommit fall av utnyttjande och misshandel av barn. Ett nationellt råd till skydd för barnets rättigheter har bildats. Det finns inga rapporter om barnarbete inom tillverkningsindustrin. Däremot arbetar barnen ofta i familjens jordbruk, hjälper till med fiskeverksamhet och i mindre familjeföretag. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Den maldiviska befolkningen är en blandning av indiska, singalesiska och arabiska grupper som flyttat till öarna och som sedermera smält samman. Inga uppgifter tyder på etniska motsättningar. I konstitutionen uttrycks allas lika rätt inför lagen, men specificerad diskrimineringslagstiftning till exempel mot etnisk och sexuell särbehandling saknas. Det fanns inga rapporter om diskriminering av personer med hiv/aids. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexuella handlingar är förbjudna på Maldiverna. Manlig homosexualitet är belagt med livstidsstraff. Det finns dock inga uppgifter om att sådana straff utmätts. 18. Flyktingars rättigheter Maldiverna har ingen särskild flyktinglagstiftning. Antalet flyktingar som kommer till Maldiverna är mycket litet. Maldiverna har inte anslutit sig till FN:s flyktingkonvention. 10

11 Funktionshindrades rättigheter Det finns ingen lag som särskilt reglerar funktionshindrades eller mentalt sjukas rättigheter. Vid regeringens folkräkning år 2003 befanns människor vara funktionshindrade. Enligt icke-statliga organisationer är detta en underskattning av antalet personer med funktionshinder. De flesta funktionshindrade tas om hand av sina familjer. Elever som är funktionshindrade integreras i vanliga skolor. Regeringen tillhandahåller fri medicin till alla psykiskt sjuka och mobila enheter besöker dessa patienter som vanligen bor kvar hos sina familjer. År 2003 infördes en ändrad byggnadslagstiftning som gjorde handikappanpassning ett krav vid nybyggnationer. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Några oberoende organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter finns inte i Maldiverna trots att förbud mot att bilda sådana inte föreligger. Det finns ett fåtal mindre maldiviska människorättsorganisationer som är baserade i Europa. Utländska organisationer bland annat internationella Röda Korset och Amnesty International har tillåtits att besöka Maldiverna för att studera läget för mänskliga rättigheter. De besökande delegationerna har emellertid inte kunnat verka fritt i landet. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Amnesty International presenterade en rapport i februari 2005 som bland annat innehöll rekommendationer för att stärka de mänskliga rättigheterna på Maldiverna. Internationella Röda Korset, ICRC, har avtal med regeringen att få obehindrat tillträde till alla fängelser. ICRC har rapporterat att två besöksrundor till olika fängelser i Maldiverna ägt rum under FN har bland annat stöttat bildandet av Kommissionen för mänskliga rättigheter i Maldiverna (HRCM) år 2003 efter förslag från Maldivernas president. Efter oroligheterna i början på augusti 2005, då omkring sju personer från oppositionspartiet arresterades för att ha demonstrerat på årsdagen av Maléoroligheterna 2004, skickade EU en delegation till Maldiverna för att inhämta fakta om läget. Utifrån delegationens slutsatser slog EU i september 2005 fast att det var viktigt att de anhållna får en rättvis rättegång och att de demokratiska reformerna i landet fortgår.