Specialistsjuksköterskeprogrammet

Transkript

1 Specialistsjuksköterskeprogrammet Patienters postoperativa upplevelse av i-gel supraglottic airway device versus endotrakeal intubation gällande smärta i hals, heshet, sväljsvårigheter och allmänt obehag. Författare Niklas Rosengren Examensarbete i Vårdvetenskap Inriktning Anestesi Handledare Camilla Fröjd Examinator Ewa Billing Avancerad nivå, 15 hp VT 2011

2 SAMMANFATTNING Syfte: Att undersöka huruvida patienterna upplever det postoperativa förloppet avseende smärta i hals, heshet, smärta vid sväljning samt generellt obehag beroende på om endotrakealtub (ETT) eller i-gel supraglottic airway device (SAD) använts i samband med generell anestesi vid elektiv kirurgi. Metod: I denna kvantitativa tvärsnittsstudie samlades informationen in på formulär. Parametrarna skattades av patienterna med hjälp av visuell analog skala (VAS). 60 patienter tillfrågades konsekutivt till studien och 13 föll bort vilket resulterade i 47 patienter som fullföljde studien. Resultat: Gällande graden av smärta i hals, heshet, sväljsvårigheter och allmänt obehag postoperativt så skattade sammanlagt sju deltagare i grupperna med ETT och i-gel ett VAS värde över 3. Patienter som haft ETT upplevde signifikant mer heshet, och sväljsvårigheter än patienter som haft i-gel. Slutsats: Denna studie visar att patienter som får ETT eller i-gel skattar sina besvär avseende smärta i hals, heshet, sväljsvårigheter och allmänt obehag i en låg frekvens. Dessutom påvisas att majoriteten av de som skattar besvär gör detta i de lägre segmenten av VAS skalan. Nyckelord: Postoperativ, i-gel, endotrakealtub, smärta, heshet, sväljsvårigheter, allmänt obehag.

3 ABSTRACT Aim: To examine how patients perceive the postoperative recovery in regards of pain in the throat, hoarseness, dysphagia, and general discomfort due to the endotracheal tube (ETT) or the i-gel supraglottic airway device (SAD) used in general anaesthesia during elective surgery. Method: This quantitative cross-sectional study gathered information on forms. The parameters were estimated by patients using visual analogue scale (VAS). 60 patients were asked consecutively to the study and 47 patients completed. Results: The level of pain in the throat, hoarseness, dysphagia and general discomfort postoperatively were estimated by a total of seven participants in the group with ETT and i-gel as higher VAS values than 3. Patients with ETT perceived significantly more hoarseness and dysphagia than patients with i-gel. Conclusion: This study shows that patients with ETT or i-gel estimates their complaint regarding pain in the throat, hoarseness, dysphagia and general discomfort in a low frequency. It also demonstrates that the majority of those who estimate these parameters do so in the lower segments of the VAS scale. Keywords: Postoperative, i-gel, endotracheal intubation, pain, hoarseness, dysphagia, general discomfort.

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 Introduktion Endotrakeal intubation Larynxmask I-gel supraglottic airway device Smärta och heshet Sväljsvårigheter Smärta och obehag hos män och kvinnor Problemformulering Syfte Frågeställning 5 2 Metod Design Urval Inklusionskriterier Exklusionskriterier Datainsamlingsmetod Procedur Bearbetning och analys Projektets betydelse Etiska aspekter 7 3 Resultat Vilken grad av smärta i hals, heshet, sväljsvårigheter samt 9 generellt obehag rapporterar patienter som haft ETT respektive i-gel? 3.2 Vilken grad av smärta i hals, heshet, sväljsvårigheter samt generellt 11 obehag rapporterar män respektive kvinnor som haft ETT respektive i-gel? 3.3 Är det någon skillnad i upplevd smärta, heshet, sväljsvårigheter och 13 allmänt obehag mellan de som haft ETT och de som haft i-gel?

5 4 Diskussion Resultatdiskussion Metoddiskussion Slutsats Klinisk betydelse 17 5 Referenser 18 Bilaga 1: Datainsamlingsformulär 22 Bilaga 2: Informationsbrev och brev för godkännande 23 Bilaga 3: Informationsbrev till verksamheten 24 Bilaga 4: Godkännande från verksamhetschefen 25

6 1 INTRODUKTION 1.1 Endotrakeal intubation. Under lång tid var det enda sättet att hålla en fri luftväg att anlägga en trakeotomi men trots detta visade sig dödligheten vara stor, framför allt bland barn som drabbats av difteri. Pediatrikern Joseph O Dwyer besvärades av detta och uppfann den endotrakeala tuben och hans mest välfungerande endotrakeala tub döptes till Fell-O Dwyer vilket är en tub gjord i stål med en konformad gummidel som läggs i trakea (Wiedemann, 2005). Watson (1980) beskriver vidare utvecklingen av endotrakealtuben (ETT) mot gummimaterial med inbyggd kuff och vidare mot pvc-material för engångsbruk. Tidigare hade flergångsprodukter använts och vanligast förekommande efter de metallaktiga tuberna var Sir Ivan Magills utformning av de röda gummituberna för flergångsbruk (Halldin & Lindahl, 2000). Den endotrakeala tuben förs enligt Chipas och Ellis (2010) ner i halsen, via stämbanden med hjälp av ett laryngoskop och väl på plats så blåses kuffblåsan upp med ett adekvat tryck för att på så sätt förhindra luftläckage och att maginnehåll rinner, via tuben, ner i lungorna. 1.2 Larynxmask Larynxmasken (LMA) utvecklades i Storbritannien i början på 1980-talet av Dr Brain som kombinerade en Goldman-mask med en ETT. Försöken gjordes först på kadaver och därefter testades den i en studie på människor, vilken publicerades 1983 (Brain, 1983). Till Amerika kom LMA i början på 1990 talet och slog då igenom som en revolution inom anestesin. Utformningen av traditionella, kuffningsbara LMA har inte ändrats nämnvärt sedan Dr Brains prototyp. Masken förs fortfarande ner blint och kuffas då den förmodas vara på plats. Det stora samtalsämnet när det gäller LMA är dess oförmåga att säkra luftvägen till ett hundra procent avseende aspirationsrisken. Vid ventilationstryck över 25 mmhg blir magsäcken oundvikligen fylld med luft vilket bidrar till ökad aspirationsrisk. När masken kuffas får detta tryck inte överskrida 40mmHg då det överstiger vävnadernas perfusionstryck och då leder till risk för nekros (Chipas & Ellis, 2010). Trots den relativt oförändrade designen på LMA finns det på marknaden flera förekommande märken och modeller. De vanligaste förekommande är enligt SFAI (Svensk Förening för Anestesi och Intensivvård) LMA classic som i stort sett är oförändrad sedan uppkomsten, LMA fasttrach som är specialgjord för att möjliggöra endotrakeal intubation via LMA samt 1

7 LMA Proseal som fungerar vid övertrycksventilation då den har ytterligare kuffningsmöjligheter. 1.3 I-gel supraglottic airway device (SAD) En av de senaste LMA på marknaden kom 2007 och heter i-gel. Det är en larynxmask i det avseendet att den appliceras på samma sätt och till samma lokalisation som konventionella LMA men denna har ingen kuffning. I stället är i-gel utformad i ett mjukt material och på ett sådant sätt att den bättre anatomiskt passar mot larynx och därför inte behöver kuffningen och således sparas tid vid applicering då ett moment helt försvinner. I-gel har dessutom en separat kanal inbyggd där sugning kan ske med sugkateter för att på så sätt avlasta magsäcken och därmed minska risken för aspiration (Gatward et al., 2008). Det är lätt att tro att stor skicklighet och klinisk träning krävs då detta moment utförs blint men det har visat sig att även otränade utövare klarar av att använda i-gel tillfredsställande (Wharton et al., 2008). Konventionell LMA har sedan användandet blev erkänt setts som en mer skonsam metod jämfört med ETT för att säkra luftvägen hos patienter som genomgår generell anestesi % av alla patienter vars luftväg säkrats med konventionell ETT har postoperativt halssmärta att jämfört med dem som fått luftvägen fri med hjälp av en LMA där 5-35% upplever postoperativ halssmärta. Ibland är resultaten så spridda att uppemot mer än dubbelt så många upplever postoperativ halssmärta efter ETT jämfört med konventionell LMA (Higgins, Chung & Mezei 2002; Mc Hardy & Chung, 1999; Prerana & Surekha 2006). Hamdan, Kanzai, Rameh, Rifai & Sibati (2008) beskriver dock i sin studie hur patienter där LMA använts upplevde större röstnedsättningar och svaghet i rösten två timmar postoperativt jämfört med dem som fått luftvägen säkrad med hjälp av ETT. I-gel SAD har sedan introduktionen på marknaden 2007 utvärderats i ett antal studier. När det gäller påverkan på halsen och upplevelserna av detta postoperativt finns det studier som jämför konventionella LMA modeller med i-gel och bland annat Keijzer et al. (2009) beskriver hur i-gel minskar smärta i hals och dysfagi postoperativt efter en, tjugofyra och fyrtioåtta timmar jämfört med en LMA av konventionell typ. Samma resultat kommer Amini och Khoshfetrat (2010) fram till i sin studie som primärt handlar om luftvägstryck vid olika typer av LMA. Dock har det framkommit att det ibland inte finns någon statiskt signifikans i de postoperativa upplevelserna mellan konventionella LMA och i-gel. Påpekas bör att denna 2

8 studie heller inte primärt inriktat sig på dessa parametrar (Francksen et al., 2009). Således tycks i-gel vara skonsam mot patientens vävnader och ge små postoperativa obehag för patienten. Av ett hundra patienter som genomgick en generell anestesi med i-gel som luftvägssäkring upplevde bara 14% halsont på postoperativa avdelningen och bara 7% hade halsont tjugofyra timmar efter operationen. I övriga parametrar såsom smärta vid sväljning, smärta i käke och mun, smärta vid tal, svullnad i luftvägen, domningar, hörselförändringar och kräkning blev högsta incidensen 4% (Gatward et al., 2008). 1.4 Smärta och heshet Heshet och smärta efter att ha genomgått kirurgi under generell anestesi är relativt vanligt förekommande enligt Ahmed, Abbasi, Bin Ghafoon och Ishaq, (2007), som även beskriver hur smärta och heshet i viss utsträckning tycks korrelera med varandra. Vidare beskriver de hur hesheten är vanligare postoperativt hos människor över 60 år samt hos kvinnor. Även längden på anestesin samt typen av ingrepp tycks spela roll. Att kvinnor drabbas värre av denna smärta och hesheten beskrivs också av Maruyama et al., (2004). Enligt Ahmed et al., (2007), så får 3,5% postoperativ smärta och heshet i hals av LMA jämfört med 26% av patienterna som fått ETT. 1.5 Sväljsvårigheter Att det postoperativt kan finnas obehag i hals och svårigheter att svälja efter att LMA, ETT eller i-gel använts har utretts i flertalet studier (Cattano et al., 2011; Figueredo, Vivar-Diago & Muñoz-Blanco, 1999; Rieger et al., 1997a; Rieger, Brunne & Striebel, 1997b; Seet et al., 2010). Vad som är intressant i dessa är att ofta tycks konventionella modeller av LMA ge större besvär gällande sväljsvårigheter än ETT. Detta är inte beroende av ingreppets art, kön eller ålder (Rieger et al., 1997b). LMA beskrivs i flera studier ge mindre postoperativa besvär beroende på kuffblåsans fyllnadstryck (Figueredo et al., 1999; Rieger et al., 1997b; Seet et al., 2010). Men i-gel saknar kuffblåsa och jämförelser mellan i-gel och konventionella typer av LMA gällande postoperativa besvär har inte gjorts i större utsträckning även om en studie påvisar hur patienter som utsatts för i-gel i signifikant större utsträckning riskerar att drabbas av postoperativa besvär i halsregionen, bland annat sväljsvårigheter (Cattano et al., 2011). 3

9 1.6 Smärta och obehag hos män och kvinnor Flertalet artiklar påvisar sambandet mellan kön och smärta, där kvinnor visat sig uppleva en högre grad av upplevd smärta (Berkley, 1997; Keefe et al., 2000; Maruyama et al., 2004; Singh, Gabriel & Lewallen, 2008). Dock avhandlar dessa studier inte patienters upplevelse smärta orsakad av luftvägsutrustning. Axenbratt och Sultan (2010) beskriver skillnader i män och kvinnors upplevelse av obehag av LMA och påvisar en större grad av obehagskänsla postoperativt hos kvinnor. Dock beskriver Brimacombe et al., (2000) bland annat smärta vid användandet av LMA gentemot vanlig mask och finner där ingen statistisk skillnad mellan könen i graden av upplevd smärta. Författaren har sökt studier som behandlar postoperativa upplevelser gällande i-gel och konventionell ETT. Den enda artikeln som påträffats under sökningarna gällde skillnaderna i i-gel och ETT vid tryckkontrollerad ventilation hos patienter som genomgår generell anestesi med muskelrelaxantia. Denna artikel berör inte patienters postoperativa upplevelse (Uppal, Fletcher & Kinsella, 2009). 1.7 Problemformulering Att det inte finns någon vetenskaplig studie avseende patienternas postoperativa upplevelse efter att ETT använts jämfört med i-gel är en brist. Flera studier tyder på att användandet av LMA ger mindre obehag/smärta postoperativt än ETT (Higgins et al., 2002; Mc Hardy & Chung, 1999; Prerana & Surekha, 2006) och att i-gel ger mindre obehag/smärta postoperativt än konventionella typer av LMA (Amini & Khoshfetrat, 2010; Gatward et al., 2008; Keijzer et al., 2009). Samtidigt beskriver Cattano et al., 2011 hur personer som utsatts för i-gel, storlek 5, löper större risk att postoperativt drabbas av obehag/smärta jämfört med en konventionell typ av LMA. Om smärta och obehag av i-gel eller ETT korrelerar med kön är inte helt klart då relevanta uppgifter om detta är svårt att finna. Som sjuksköterska är det var och ens yrkesmässiga skyldighet att sätta sig in i nya forskningsrön och alltid eftersträva att ge patienterna den bästa vården i riktlinjer med aktuell evidens inom området (ICN:s etiska kod för sjuksköterskor, 2007). Vi sjuksköterskor är också skyldiga att arbeta kunskapsbaserat enligt Patientsäkerhetslagen (SFS, 2010:659). Det är viktigt att dessa områden undersöks och belyses då det idag är en brist på kunskap om detta vilket bidrar till att personal drar egna slutsatser utan vetenskaplig grund. 4

10 1.8 Syfte Syftet med denna studie är att undersöka om det finns skillnader i patienters postoperativa upplevelser av smärta i hals, heshet, sväljsvårigheter samt generellt obehag beroende på om ETT alternativt i-gel supraglottic airway device använts då patienten genomgått elektiv kirurgi i generell anestesi samt att undersöka om det finns olikheter mellan könen i upplevelserna. 1.9 Frågeställning 1, Vilken grad av smärta i hals, heshet, sväljsvårigheter samt generellt obehag rapporterar patienter som haft ETT respektive i-gel? 2, Vilken grad av smärta i hals, heshet, sväljsvårigheter samt generellt obehag rapporterar män respektive kvinnor som haft ETT respektive i-gel? 3, Är det någon skillnad i upplevd smärta, heshet, sväljsvårigheter samt allmänt obehag mellan de som haft ETT och de som haft i-gel? 2 METOD 2.1 Design Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie. 2.2 Urval Patienter som genomgått elektiv kirurgi i generell anestesi har tillfrågats att deltaga i studien enligt konsekutivt. Samtliga deltagare som tillfrågats har varit patienter på en dagkirurgisk operationsavdelning vid ett mindre sjukhus i Mellansverige mellan 7:e mars 2011 till 15:e april Inklusionskriterier Patienter mellan år och American society of anaesthesiologists classification, (ASA), klass 1-2 inkluderades i studien. ASA-klasserna är sex till antalet och ASA-klassificeringen är en metod för att bedöma en patients preoperativa hälsotillstånd och identifiera riskfaktorer vid anestesi där klass 1 är lägsta risk och klass 6 är högsta. 5

11 2.2.2 Exklusionskriterier Kognitiva svårigheter, ej svensktalande, akuta operationer, ASA klass >2, svårintuberad patient, patienter som haft/har problem/smärta i hals senaste 10 dagarna, body mass index (BMI) >35, tid på postoperativ avdelning mindre än 1 timme, fler än två försök att applicera luftvägsutrustningen samt de fall där metoden för att säkerställa luftvägen blivit bytt under anestesin. 2.3 Datainsamlingsmetod Studien har baserats på ett datainsamlingsformulär, (se bilaga 1), där information angående patientens ålder och kön har fyllts i preoperativt av mottagande anestesisjuksköterska. Val av luftvägsutrustning, (ETT eller i-gel), antal intubationsförsök, eventuellt byte av luftvägsutrustning under anestesiförloppet och operationstiden har dokumenteras peroperativt av ansvarig anestesisjuksköterska på operationssalen. Postoperativt har skattningen av smärta i hals, heshet, sväljsvårigheter och allmänt obehag i hals skett med hjälp av visuell analog skala (VAS) genom att patienten då skattar sina besvär på en linjär skala. På denna skala har sjuksköterskan sen läst av en siffra från 0-10 där 0 är minsta tänkbara smärta/obehag och 10 är värsta tänkbara smärta/obehag. Dokumentation av patienternas skattning av parametrar har skett vid ett tillfälle, cirka 1 timme efter ankomst till den postoperativa avdelningen. Datainsamlingsformuläret har initialt försetts med patientens personnummer (klisterlapp) och ett oberoende nummer, 1-100, finns sedan tidigare på formuläret. Detta nummer har ingen korrelation med patientens personnummer och fullständig anonymitet försäkras då personnumret avlägsnats av sjuksköterska så fort formuläret är färdigifyllt och innan författaren har tagit del av materialet. Att formuläret försetts med patientens personnummer är för att minska risken för förväxling av dataformulär med annan patient. 2.4 Procedur 60 patienter tillfrågades konsekutivt om deltagande i studien. Samtliga patienter besökte aktuell operationsavdelning för att genomgå elektiv kirurgi och tillfrågades av mottagande personal i anmälningskassan om deltagande i studien samt blev tilldelade ett informationsbrev, (se bilaga 2), där eventuellt medgivande till studien skulle ges. 52 patienter som tillfrågades valde att ge sitt skriftliga medgivande till deltagande i studien. Dessa patienter fick då ytterligare information om studien och om att avhopp från studien kan göras när som helst utan anledning. Datainsamlingsformuläret följde sedan med patienten och 6

12 dennes pappersjournal under hela anestesiförloppet och vidare in på den postoperativa avdelningen. Efter att patienten, via sjuksköterska, på postoperativa avdelningen skattat de olika parametrarna enligt VAS så lades formuläret, avidentifierat, på angiven plats för författaren att hämta. 2.5 Bearbetning och analys När samtliga formulär var ifyllda tog författaren del av dessa och först och främst bekräfta att samtliga formulär var avidentifierade. Efterson studien är av kvantitativ typ så har statistisk bearbetning av data gjorts med hjälp av version 19 av dataprogrammet Statistical package for the social science, (SPSS), från IBM. För att använda SPSS har en manual och en skrift använts som stöd (Institutionen för vårdvetenskap och sociologi/sjuksköterskeutbildningen, 2008; Wahlgren, 2008). Frågeställning ett och två besvarades med deskriptiv statistik i löpande text, figurer och tabeller. Frågeställning tre besvarades med analytisk statistik där ett oberoende t-test har gjorts för att se om det föreligger skillnad i den postoperativa upplevelsen av i-gel och ETT. Oberoende t-test används för att se om det uppmätta värdet är statistiskt signifikant, dvs. att resultatet med största sannolikhet ligger i populationen (Eliasson, 2010). Författaren har valt att sätta signifikansen till 95% sannolikhet (p=<0,05). 2.6 Projektets betydelse Betydelsen med projektet är att öka den kunskap som finns i vården avseende hur patienter upplever halsbesvär efter att de har genomgått generell anestesi. Denna studie kan öka vårdpersonalens förståelse att kunna ge patienterna en bättre postoperativ vård. Samtidigt kan vårdpersonal på bättre grund avgöra vilken luftvägsutrustning som är lämplig för patienten och vilken effekt denna har på patientens postoperativa upplevelser. 2.7 Etiska aspekter Ett informationsbrev om den planerade studien samt en ansökan om att få utföra densamma skickades till berörd verksamhetschef i god tid innan studiens start (bilaga 3 & 4). Studien godkändes utan anmärkning av verksamhetschefen. Avdelningschefen på berörd postoperativ avdelning/operationsavdelning var sedan tidigare kontaktad och likaså medicinskt ledningsansvarig anestesiläkare (MLA) och bägge dessa fick ytterligare informationsbrev innan studien startade. All personal på avdelningarna fick innan studiens start information muntligt vid morgonmöte där även synpunkter kunde lämnas. 7

13 Enligt Lag om etikprövning av forskning som avser människor (SFS, 2003:460), som gäller all forskning i Sverige avseende människor eller biologiskt material från människor, så måste en etisk prövning göras om kriterierna enligt 3-5 uppfylls. Så är inte fallet med denna studie och dessutom har alla medverkande gett sitt skriftliga samtycke och informerats enligt 16. Författaren anser dessutom att då beslutet om vilken patient som skulle få vilken typ av luftvägsutrustning inte påverkats utan att det var upp till ansvarig anestesiolog att välja metod enligt gängse rutiner så behövs ej etisk prövning då patientens behandling ej påverkats av studien. 3 RESULTAT 60 patienter totalt tillfrågades om att deltaga och sammanlagt valde 52 (87%) patienter att delta. Tre deltagare exkluderades på grund av bristfälligt ifyllda formulär. En deltagare exkluderades då denne hade halsont sedan tidigare och en deltagare exkluderades då en echmanledare använts under det andra intubationsförsöket vilket misstänks påverka resultatet. Det sammanlagda borfallet uppgår till 13 patienter (23 %). Av de 47 deltagarna som fullföljde studien fick 20st ETT (33%) och 27st fick i-gel (44%). I gruppen ETT var tio deltagare kvinnor (50%) och tio deltagare var män (50%). Motsvarande i i-gel gruppen var tio deltagare kvinnor (37%) och 17 deltagare män (63%). Sammanlagt var 27st (57%) män och 20st (43%) var kvinnor, (se figur 1). Figur 1 Fördelning av luftvägsutrustning mellan könen 8

14 3.1 Grad av smärta i hals, heshet, sväljsvårigheter samt generellt obehag patienter som haft ETT respektive i-gel rapporterar. Av de som fick ETT så upplevde sju patienter smärta i halsen postoperativt. Av dessa hade en VAS över tre men ej högre än VAS fem. Motsvarande antal av de patienter som fick i-gel och som upplevde smärta i hals postoperativt var tre till antalet och bara en angav VAS högre än tre. Ingen av dessa angav ett värde högre än VAS fyra, (se figur 2). Figur 2 VAS värden för parametern smärta i hals fördelat på luftvägsutrustning och kön Antalet patienter som upplevde heshet postoperativt var i gruppen med ETT 15 och i gruppen med i-gel sju. Det högsta registrerade värdet för heshet för ETT var VAS fyra och bara två patienter angav VAS värde högre än tre. För i-gel var högsta VAS värde tre, (se figur 3). 9

15 Figur 3 VAS värden för parametern heshet fördelat på luftvägsutrustning och kön Sväljsvårigheter postoperativt upplevdes av sammanlagt nio patienter varav sju stycken i gruppen ETT och två stycken i gruppen i-gel. Bara i ETT-gruppen uppgavs ett VAS värde över tre och det var VAS fem, (se figur 4). Figur 4 VAS värden för parametern sväljsvårigheter fördelat på luftvägsutrustning och kön 10

16 I parametern allmänt obehag så skattade sex patienter i gruppen ETT att de upplevde ett obehag och en angav VAS värde högre än tre. Högsta värdet som angavs för ETT var VAS fyra. I gruppen i-gel så uppgav åtta patienter att de hade postoperativt obehag i halsregionen och en angav ett VAS värde högre än tre. Högsta värdet som angavs var VAS fem för i-gel, (se figur 5). Figur 5 VAS värden för parametern allmänt obehag fördelat på luftvägsutrustning och kön 3.2 Grad av smärta i hals, heshet, sväljsvårigheter samt generellt obehag som män respektive kvinnor som haft ETT respektive i-gel rapporterar. I gruppen med ETT är medelvärdet för postoperativ smärta i halsen hos män m=0,80 (SD=1,23) och hos kvinnor m=0,80 (SD=1,62) vilket kan jämföras med gruppen i-gel där män och kvinnor skattar smärtan m=0,35 (SD=1,00) och m=0,00 (SD=0,00). Gällande heshet så skattar män och kvinnor i gruppen ETT m=1,30 (SD=1,06) och m=2,1 (SD=1,52) till skillnad från gruppen i-gel där män skattar m=0,59 (SD=1,00) och kvinnor m=0,40 (SD=0,84). I parametern sväljsvårigheter skattas besvären i gruppen ETT till m= 0,40 (SD=X0,70) av männen och av kvinnorna m=1,00 (SD=1,63) I i-gel gruppen är motsvarande siffror för män m=0,12 (SD=0,49) och för kvinnor m=0,10 (SD=0,32). Allmänt obehag för de med ETT skattas hos män till m=0,50 (SD=1,08) och hos kvinnor till m=0,90 (SD=1,37). För de med i-gel skattas det allmänna obehaget hos män till m=0,71 (SD=1,45) och hos kvinnor 11

17 till m=1,00 (SD=1,33). Detta åskådliggörs nedan i figur 6 samt tabell 1 och 2. Figur 6 Medelvärden för VAS i de olika grupperna med luftvägsutrustning uppdelat i kön. Tabell 1: Medelvärden för VAS hos män i de olika grupperna med luftvägsutrustning. Män Smärta i hals Heshet Sväljsvårigheter Allmänt obehag ETT Mean 0,8 1,3 0,4 0,5 Std. Deviation 1,229 1,059 0,699 1,08 I-gel Mean 0,35 0,58 0,12 0,71 Std. Deviation 0,99 1 0,49 1,45 Tabell 2: Medelvärden för VAS hos kvinnor i de olika grupperna med luftvägsutrustning. Kvinnor Smärta i hals Heshet Sväljsvårigheter Allmänt obehag ETT Mean 0,8 2,1 1 0,9 Std. Deviation 1,62 1,52 1,64 1,37 I-gel Mean 0 0,4 0,1 1 Std. Deviation 0 0,84 0,32 1,33 12

18 3.3 Skillnaden i upplevd smärta, heshet, sväljsvårigheter och allmänt obehag mellan de som haft ETT och de som haft i-gel. Patienter som hade ETT (n=20) hade signifikant mer heshet än patienter med i-gel (n=27), (m=1,70, SD=1,34 vs m=0,52, SD=0,94), t=0,01, df=45 och p <0,05. Dessutom hade patienter med ETT (n=20) signifikant mer sväljsvårigheter postoperativ än de patienter med i- gel (n=27), (m=0,70, SD=1,26 vs m=0,11, SD=0,42), t=0,028, df=45 och p <0,05. I parametrarna smärta och allmänt obehag finns det ingen statistiskt signifikant skillnad mellan de olika grupperna av luftvägsutrustning, (se tabell 3). Tabell 3: Medelvärden för VAS i de olika grupperna med luftvägsutrustning oavsett kön. Luftvägsutrustning N Mean Std. Deviation Smärta i hals ETT 20 0,8 1,4 i-gel 27 0,2 0,8 Heshet ETT 20 1,7* 1,3 i-gel 27 0,5 0,9 Sväljsvårigheter ETT 20 0,7* 1,3 i-gel 27 0,1 0,4 Allmänt obehag ETT 20 0,7 1,2 i-gel 27 0,8 1,4 * p= <0,05 4 DISKUSSION Gällande graden av smärta i hals, heshet, sväljsvårigheter och allmänt obehag postoperativt så skattade sammanlagt fem deltagare i gruppen med ETT ett värde över VAS tre jämfört med de som fick i-gel där två deltagare angav högre VAS värde än tre. I gruppen ETT återfanns VAS värdena över tre i samtliga parametrar medan gruppen i-gel hade VAS värden över tre i parametrarna smärta och allmänt obehag. Antal kvinnor i gruppen ETT som skattade någon av parametrarna högre än VAS tre framgår till fem stycken medan antalet män är noll. I gruppen i-gel är däremot antalet kvinnor som skattar någon parameter högre än VAS tre noll medan männen uppgår till två stycken. Patienter som haft ETT upplevde signifikant heshet, och sväljsvårigheter än patienter som haft i-gel. Denna skillnad har visat sig vara statistiskt säkerställd. I parametrarna smärta och allmänt obehag finns ingen säkerställd skillnad att påvisa mellan grupperna ETT och i-gel. 13

19 4.1 Resultatdiskussion Resultatet i denna studie påvisar att i två parametrar, heshet och sväljsvårigheter så föreligger det en signifikant skillnad avseende skattning på VAS skalan gällande de patienter som haft ETT. Detta beskriver även Hamdan et al., (2008), när de påvisar att 47% av patienterna som studerats har heshet efter två timmar på postoperativ avdelning jämfört med denna studie där heshet förekom i någon grad hos 75% av deltagarna haft ETT (n=15). Cattano et al., (2011), beskriver hur i-gel ger symtom i likhet med allmänt obehag i en relativt stor utsträckning hos sex av de 25 deltagarna, även om dessa symtom som högst skattas som medelsvåra. I denna studie uppgår antalet deltagare med i-gel som upplever någon form av allmänt obehag till åtta av 25 stycken. I parametern smärta så visar studier att i grupper av patienter som fått ETT förekommer smärta i någon grad hos 28% till 58% av deltagarna (Ahmed et al., 2007; Hamdan et al., 2008; Higgins et al., 2002; Maruyama et al., 2004) vilket kan jämföras med resultatet i denna studie där 35% av deltagarna (n=7) skattar någon grad av postoperativ smärta i halsen efter att ha fått ETT. I gruppen för i-gel framkommer i denna studie att 9% (n=3) av deltagarna skattar någon grad av smärta vilket kan jämföras med studier där frekvensen av smärta i någon grad förekommer hos 6% till 17% av deltagarna (Amini & Khoshfetrat, 2010; Francksen et al., 2009; Gatward et al., 2008). I studien av Keijzer et al., (2009), så skattar 4% (n=4) av deltagarna som fått i-gel mild smärta, 1% (n=1) av deltagarna skattar mellansvår smärta och 1% (n=1) av deltagarna skattar svår smärta. Det kan jämföras med liknande grupper i denna studie där 11% (n=3) av deltagarna som haft i-gel skattade mild smärta, 4% (n=1) av deltagarna mellansvår smärta och 0% (n=0) av deltagarna skattade svår smärta. Det visar på svårigheter att jämföra resultat då studierna är olika utformade gällande beskrivning av resultaten och metoden att insamla data. I parametern sväljsvårigheter hos patienter som haft i-gel så beskriver Amini & Khoshfetrat, 2010; Francksen et al., 2009; Gatward et al., 2008;Keijzer et al., 2009, en förekomst av sväljsvårigheter i någon grad hos 0% till 13% av deltagarna vilket kan jämföras med denna studie där 7% (n=2) av deltagarna hade någon grad av sväljsvårigheter. I denna studie är båda dessa deltagare i gruppen med mild skattning. Keijzer et al., (2009) redovisar även i sitt resultat hur skattning av sväljsvårigheter förekommer hos 3% (n=3) av deltagarna. De flesta av dessa deltagare skattar sina besvär i gruppen med milda besvär men det förekommer 14

20 medelsvår skattning av sväljsvårighet hos 1% (n=1) av deltagarna. Då författaren inte funnit någon tidigare studie som fokuserar och jämför patienters postoperativa upplevelser i samband med användandet av ETT och i-gel så är det svårt att finna liknande resultat. Dock har tidigare studier i likhet med denna påvisat en låg förekomst av postoperativa komplikationer hos patienter som haft i-gel. De flesta patienter som skattar sina upplevelser gör detta i det lägre segmenten av skalorna (Amini & Khoshfetrat, 2010; Francksen et al., 2009; Gatward et al., 2008). Vissa studier som avser patienters postoperativa upplevelser samlar in data cirka 24 timmar efter operationens avslut eller gör upprepade mätningar under flera timmar och ibland dagar efter utskrivning (Ahmed et al., 2007; Cattano et al., 2011; Francksen et al., 2009; Higgins et al., 2002; Keijzer et al., 2009; Maruyama et al., 2004; Rieger et al., 1997). Andra studier har i likhet med denna valt att enbart utvärdera postoperativa upplevelser inom den tid som patienten ligger på postoperativ avdelning (Amini & Khoshfetrat, 2010; Gatward et al., 2008; Hamdan et al., 2008). I motsats till andra studier av Berkley, 1997; Keefe et al., 2000; Maruyama et al., 2004; Singh et al., 2008 men i likhet med Brimacombe et al., 2000 så påvisas i denna studie ingen säkerställd skillnad i upplevelserna mellan könen. Författaren anser att det finns risk att det snäva tidsintervallet mellan uppvaknande ur anestesin och utvärderingen av postoperativa symtom i denna studie kan ha inverkan på resultatet då patienten troligtvis fortfarande är påverkad av anestesiläkemedel. Att inte deltagarna i studien får smärtlindring enligt standardiserade tabeller har troligtvis också en påverkan på resultatet då patienten får smärtlindring helt individuellt och beroende på ansvarig sjuksköterska. Inom ramen för denna uppsats så fanns inte möjligheter att påverka dessa potentiella felkällor utan skattningen av parametrarna var tvunget att ske relativt snabb inpå uppvaknandet då majoriteten av patienterna gick hem inom en tretimmars period från uppvaknande. 4.2 Metoddiskussion Studien är av kvantitativ design och urvalet är konsekutivt vilket är en form av ickesannolikhetsurval. Denna metod har ingen urvalsram vilket innebär att det inte går att säga att urvalet representerar någon större mängd människor än just de som deltar i studien (Eliasson, 2010). Dock är styrkan i det konsekutiva urvalet att deltagarna inte bedöms innan urvalet sätts igång och på så sätt inte påverkas av författaren. I denna studie var alla som deltog patienter som genomgick elektiv kirurgi under generell anestesi. Dessutom är samtliga deltagare inom 15