. TIDSKRIFT I S:JÖVÅQSENDET 1771 MED F5RSTÅNO OCH STYRKA. KUNGLÖRLOGsMANNA SÄLLSKAPET. N:r l 1976

Transkript

1 . TIDSKRIFT I S:JÖVÅQSENDET 1771 MED F5RSTÅNO OCH STYRKA KUNGLÖRLOGsMANNA SÄLLSKAPET N:r 1976

2 TIDSKRIFT I SJÖV ÄSENDET F ö R ST A UT GIVNINGSAR KUNGL ö RLOGSMANNASÄLLSKAPET KAR LSKRONA POSTGIRO Huvudredaktör och ansvarig utgivare: Kommeodör B. G R A N A T H, Womar Yxkusgatan 40, Stockbom, teefon 08/ Redaktör: Kommeodörkapten B. Å H L U N D, I.Anp Raden 54, Täby, teefon 08/ Annonser: Redaktör A. O B ~ U S, Registervägen 28, Bromma, teefon 08/ Tidskrift i Sjöväsendes och Kung örogsmannasäskapets expedition i Stockhom: Kasteet, Kastehomeo, Fack, Stockhom 100, teefon Expeditionstid i september-apri, måndagar k Tidskrift i Sjöväsendet utkommer med ett häfte varannan månad. Prenumeratic nspris 25 kronor per år, i utandet 30 kronor. Prenumeration sker enkast genom att avgiften insätts på postgirokonto Inbetaningskort utsänds med första häftet årigen. Förfrågningar angående kostnader m m för annonsering stäs direkt ti huvudredaktören. Införda artikar, recensioner o dy honoreras med c:a 35 kronor per sida. För införd artike, som av KöS anses särskit förtjänt, kan författaren beönas med säskapets medaj och/eer penningpris. Bestämmeser för Kung. örogsmannasäskapets tävingsskrifter återfinns på omsagets tredje sida, i haftena nr och 6. Karskronavarvets nybygge nr 3 8 r HMSVISBORG Kustfottans nya faggskepp Meddeanden TIDSK RIFT SJ OVÄSENDET 139 årgång3n 1 häftet INNEHÅLL Aktuet, historiskt och itterärt kring Musköbasen Av UNO WILLERS Sjöofficeren och fackitteraturen Av LARS WEDIN Försvar av en miitärförsaming Av C-A MALMBERG Hangöudd Av P A DUBOV o. o o o o o o o.. 41 Särtryck av införda artikar kan bestäw hos huvudredaktören inom en mdnad efter uttivningsdageno Sid 5 I 13 Det andra moderna 1ninfartyget från Karskronavarvet. Konstruerat i samarbete med Försvarets Materieverk för att kunna ösa ett ferta uppgifter: minfartyg i 1<-rig, utbidningspattform fred, stabsfartyg, depåfartyg och måfartyg. ~ KARLSIRONA ~VARVET AB Fack Karskrona

3 Det finns tas svenska män som fått utbidning på våra optiska instrument. Vi har nämigen tiverkat sikten och annan optik åt försvaret sedan 1940 KUNGL ORLOGSMANNASALLSKAPET Meddeanden Nr 6/ Ordinarie sammanträde i Stockhom den 4 november 1975 (Utdrag ur protoko) Kompassvinkemätare för arrnem stridsvagnssikte OPS 1 för stridsv;agn S Spegerefexsikte för 40 mm akan m/48 1. Meddeade ordföranden att sedan föregående sammantriide edamoten R Smith avgått med döden. Ordföranden yste frid över hans minne. 2. Förrättades va av styreseedamöter, utom ordförande, viken väjs v id högtidssamman trädet. Vada bev ti ordinarie sty reseedamöter, edamöterna Stefenson, Fernander och Gärdin samt ti suppeant edamoten H omberg. Besutet innebär nyva av Stefenson och Homberg och omva av övriga. 3. Förrättades va av revisorer och suppeanter för dessa. Vada bev ti reviso rer edamöterna Edgren och L. Werner samt ti suppeanter edamöterna Gester och Jedeur-Pamgren. Besutet innebär nyva av Werner och omva av de övriga. 4. Förrättades va av v aberedning. Vada bev edamöterna Bom, Schoerner och Kassmyr med Bom som sammankaande. Besutet innebär omva av samtiga. 5. Faststädes å rsavgiften för år 1976 ti oförändrat 35 kronor, innefattande prenumeration på Tidskrift i Sjöväsender. 6. Faststädes sammanträdesdagar för Säskapet under år Förrättades inva av hedersedamöter. Invada bev i nämnd ordning: ; det ska vi fortsätta-med för det kan- ~r' $ ~v~s~rv~~~r IT~~T~~8~~0NT AB.Fack Teegram : Jungnerinstrum stockho m " SOLNA 1 Teex: 1592 Jungner s direktör generadirektör professor generadirektör Sture Ödner Nis Lundquist Sten Carsson Ove Ljung 8. Förrättades inva av ordinarie edamöter. Invada bev i nämnd ordning: kommendörkapten kommendör k a p ten översteöjtnant kommendörkap ten Oa Backman Nis Heström Lars-Göran Persson Gustaf Samueson

4 9. Förrättades inva av korresponderande edamöter. Invada bev nämnd ordning: avdeningsdirektör, civiingenjör Gunnar Tengstrand styresmannen, fiic Oe Cederöf jur doktor Bo Johnson Stockhom den 28 november BO GRANATH sekreterare ordinarie edamoten ordinarie edamoten ordinarie edamoten ordinarie edamoten korresponderande edamoten korresponderande edamoten ordinarie edamoten Sten Puke Torsten Sahin Car Engdah Car Skarin John Osen Car E Ljungberg Ragnar Smith. 7. Föredrog edamoten B AsgJrd utdrag ur sin årsberättese i vetenskapsgrenen "Krigsfartygs konstruktion. Maskin- och eektronik. Teeteknik" med titen "Skeppstekniska aspekter på den senaste fartygsutveckingen". 8. Nedade ordförande sitt ämbete med ett anförande om p ågående utredning om försvarsgrenschefens stäning och försvarsgrensstabernas organisation. Nr 7/ Högtidssammanträdet i Karskrona den 17 november 1975 (det 204 :e) (Utdrag ur protoko) 1. Högtidssammanträdet hös i närvaro av H M Konungen, 47 heders-, ordinarie och korresponderande edamöter, särskit inbjudna gäster samt regementsofficerare och vederikar från de miitära förbanden i Karskrona. Regionmusiken under edning av regionkapemästare Foke N isson medverkade. 2. Infördes tistädeskomna nyinvada edamöter, nämigen hedersedamoten P-0 Ljung, ordinarie edamoten G Samueson, korresponderande edamöterna G Tengstrand och B Johnson. Ordföranden häsade de nyinvada väkomna i Säskapet. 3. Ti ordförande för kommande arbetsår vades hedersedamoten Lundva. 4. Föredrog sekreteraren berättesen över Säskapets verksamhet under det gångna arbetsåret. 5. Tikännagav ordföranden av Säskapet besutade beöningar, nämigen Kung Örogsmannasäskapets dipom, hedersomnämnande och penningbeöning 300 kronor ti major Wiiam Backund, Kung örogsmannasäskapets dipom, hedersomnämnande och penningbeöning 200 kronor ti kapten Björn Efgren, Kung Orogsmannasäskapets dipom, hedersomnämnande och penningbeöning 200 kronor ti redaktör J ur g Meister. Stockhom den 30 december BO GRANATH sekreterare Nr 8/ Ordinarie sammanträde i Stockhom den 16 december 1975 (Utdrag ur protoko) 1. Vades edamoten B Stefenson ti föredragande i vetenskapsgrenen "Strategi. Taktik med sambandstjänst. Navigation och sjöfart" för arbetsåret Hö hedersedamoten Wiers ett anförande med titen "Aktuet, historiskt och itterärt kring Musköbasen". 3. Föredrog edarrioten H ansson ett utdrag ur sin årsberättese i vetenskapsgrenen "Strategi. Taktik med sambandstjänst. Navigation och sjöfart" med titen "Svensk försvarsprofi". Stockhom den 31 december BO GRANATH sekreterare 6. Uppäste ordföranden namnen på de edamöter, som under det gångna arbetsåret ämnat Säskapets krets. Därefter föredrog sekreteraren tisammans med edamoten G Samueson minnesteckningar över de bortgångna 2 3

5 KOCKUMS 1980 Den här biden av Kockums är kanske förvånande för den som inte föjt vår utvecking på nära hå. Men inte för oss. Vi vet att det är industrisidan som kommer att växa snabbast dom närmaste aren. Och det är så vi vi ha det. Inte for att vi är oroade över varvets framtid - tvärtom. Sr.arare för att efterfragan pa industrigru ppens produkter är sa stor. Bade i Sverige och internationet. Redan idag är Kockums en bred svensk foretagsgrupp. Med drygt anstä da. Med ti verkning bade inom och utom andet och med en forsäjningsorganisati on som täcker stor re deen av värden. Det här är vad vi gör: fartyg. Varvet ar ett av varidens främsta Speciaiserat pa stora och tekn 1skt avancerade fartyg sasom LNG- och LPG-tankers artygsutrustningar. Som gor ivet ombord betyd i gt säkrare. Badepa vara egna och pa konkurrenternas fartyg. tu nga transportfordon. Tuffa. taiga tipptruckar och traktordumpers. För transporter savä ovan som under jord. stationära puveranäggningar. Pneumatiska. För agring och transport av cement, ka k. past. ivsmede osv. skogsbruksmaskiner Någ ra av vä rdens mest avancerade. skogsindustriutrustning. skräddarsydda anäggningar för sagverks- och massaindust rin. fo rskning och utveckmg. For anpassning av Stiringmotorn ti kommersiet bruk. För kvaitetskontro av frysta ivsmede. Nu kanske biden karnar. Om det sedan b1r exakt 1980 som varvet och industrigruppen bir ika stora är mindre intressant. Det intressanta är att Kockums atid kommer att stå för utvecking. kvaitet och fram synt personapoitik. Oavsett hur vagen utar. :.CKOCKUMS Kockums - mycket mer än ett varv Hedersedamoten UNO WILLERS Aktuet, historiskt och itterärt kring Musköbasen Mitt intresse för den skä r g~rdsarkipeag, som igger mean Muskö och fast andet, genombruten av Mysingen, väcktes redan tidigt. Som skopojke bodde jag sommaren 1925 i en av mina förädrar förhyrd via p~ H immesö. Vi bev aa förtjusta i trakten och Himmesö-sommaren upprepades ett par g~nger. N~gra ~r sena re kom vi att s~ oss ner p~ havön Skeppshomen, där jag s~ sm~ningom bev ägare ti en iten jordbruksfastighet, en de av en avsöndrad fräseägenhet. Med oav~rigt intresse, iband med oro, iband med gada förväntningar, har jag föjt Musköbasens tikomst. Att min famij var deägare i en föreg~ngare ti Musköbasen, nämigen Gustav II Adofs gama Nyhamn, stod inte kart för mig förrän Orogsmannasäskapets edamot Georg Hafström pubicerade en epokgörande undersökning i Tidskrift i Sjöväsendet Traditionen hade änge hävdat att Nynäshamn en g~ng hade föreg~tts av det historiska Nyhamn. Med stöd av b a ett omfattande kartmateria kunde Hafström visa att s~ inte var faet. N y hamn ~g i stäet mean fastandet och ön Skeppshomen, p~ gama kartor kaad Fottans Angshome. Jag ska här utan anspr~k p~ ett djupt kunnande, berätta itet historiskt och itterärt kring denna trakt och i denna skidring vi jag gärna infoga mina egna iakttageser av det aktuea. J ag börjar här med den itteraturhistoriska kommentar man kan foga ti denna s kärg ~rdsarkipeag. Det ädsta beägget p~ ett s~dant itterärt intresse är troigen en mycket känd iten dikt, vars okaisering dock är ganska okänd. Ostgöten Samue Hedborn, känd som en av nyromantikens skader och änge verksam som prästman, r~kade i början av 1800-taet hamna hos famijen Levin som informator. Famijen Levin hade stora jordbesittningar b~de p ~ Muskö och H errö. Hedbarn besökte b~da öarna, även om han bodde denn a informationsperiod p ~ Herrö g~rd. Där tikom hans kända dikt, vaggvisan Ute b~ ser sommarvind Göken ga i högan ind Dessa indar beskuggar ännu den gama g~rden. Vaggvisans sutrader ger en direkt anknytning ti havshorisonten : Skeppet gungar ätt p ~ v~g Med sitt sege, mast och t~g G~ n gar sig ~ t främmand' and M ~ nga ~r senare tibragte en annan a v v~ra författare, vida mera känd än H edborn, en sommar som informator p~ en annan av traktens g~rdar, 5

6 Hammersta. Det var August Strindberg, som också prövade sig på informatorsarbetet. Det var 1866 och han har utförigt dröjt vid episoden i Tjensteqvinnans son. Också han bev hänförd av traktens naturskönhet. "Der öppnade sig pötsigt en tafa, som kom honom att frysa af förtjusning. Fjärdar och homar, fjärdar och homar, ångt, ångt ut i det oändiga, han hade, fastän stockhomare adrig sett skärgården förr och viss te ej!war han var." Det hör ti saken, att Strindberg kommit ti Hammersta, som igger en bit in i andet, andsvägsedes med häst och vagn. Den unge August hade vid denna tid vissa prästeriga paner för framtiden. Det bev bekant i socknens prästgård och han engagerades som vikarie för en söndagspredikan. Det var den 15 jui Strindberg stod i predikstoen, nervös inför föreraget. Han ägnar i sin skidring inte ett ord åt den gama medetida sockenkyrkan, då som nu en sevärdhet av hög kass. Den trakt, som hade inspirerat både Hedbom och Strindberg, var Osmo socken ängst i söder på Södertörn. Efter dem har föjt många andra: Harry Martinson, som var bofast i " Midsommardaen" några år, Ivar Lo som vid sidan av sitt sociaa pionjärarbete ger oss gimtar från socknens natur, och Moa Martinson, som hade sin torpstuga just på sockengränsen mot Sorunda, Sten Seander och Erik Bomberg, som i dikt fångade visioner utåt Mysingen och Danziger Gatt, under segatser i mitten av 20- taet. Strindberg återvände i "svenska foket" ti sin första skärgårdssommar. Han taar här om "det gama Sotaskär" - ett gammat namn som redan förr appicerats på Osmo, "på Häringes förtroade egor, midt emot det kassiska Hammersta". Men också kyrkan hade dröjt kvar i hans minne, och han ät Car Larsson ge en bid av en av dess berömda aegoriska vavmåningar - av yckans hju. Ett av skäen för att Strindberg fick rycka in som predikant var att kyrkoherden " upphört att predika för åderssvaghet". Vi kan tiägga, att kontraktsprosten Georg Heen, född 1786, vid denna tid var 80 år. När han fyra år senare gick bort, efterträddes han av si n son Gustaf. Denne hade 1851 disputerat i Uppsaa på en avhanding med titen " Om Osmo socken i Södertörn". Barnfödd i den gama prästgården hade han under ungdomsåren grundigt ärt känna sin vackra hembygd. Författaren har tyd igen mest håit sig på andbacken - i varje fa ägnar han inte många ord åt övärden. Dess stota maritima förfutna tycks ha varit honom het okänt. Moa Martinson och Harry Martinson - med tvekan har jag nämnt dem inti varandra. En av de gånger jag besökte Moa i hennes torp berättade hon en he de om Harry - sa nnerigen inte med den käreksfuhet som prägade deras tidigare aians. Band annat berättade hon om en iten äventyrig utfykt ti Muskö i yngre år. Hon hade cykat ti Lunds gård, sen bivit rodd över ti Norra Skeppshomen. Så tog hon sig ti fots eer cykande över Himmesö och H errö. Och sen nya roddturer ti Yxö och Muskö. Vid den sista sjöpassagen hade vädret hårdnat ti och båten hade äckt, men fram kom hon ti en bekant på Muskö. Fera år senare hade hon berättat om den kompicerade expeditionen för Harry och försökt att ocka honom med sig på en ny tur - men det ycka- 6 des inte. "Han har skruti t mycket om sina sjöbedrifter men i sjäva verket är han en jäka andkrabba", havropade hon ti mig. "Audiatur et atera pars", säger ett gammat atinskt ordstäv. Martinson efterträdde Ein Wägner i Svenska akademien. Vid den föjande middagen råkade jag sitta bredvid honom och Pär Lagerkvist. D enne frågade: "Hur stäer Du Dig ti matriarkatet, Harry?" Den sistnämnde svarade: "Har man varit gift med Moa eonstrieror i fera år då är man inte anhängare ti matriarkatet". Det skärgårdsperspektiv som Strindberg hade från sin utkikspunkt i trakten av Hammersta, inrymde också ett parti av Muskö, som ju nu står i centrum för vår uppmärksamhet. Det finns två goda käor för vår kunskap om denna ö. Des är det en biografi över kaptenen v id fottan Gustaf Lewin, författad av en av hans avkomingar, Eva Lewin. Det är en bok som med titen "En gustaviansk sjöofficer" säkerigen ästs av många maritimt intresserade. En mindre omfattande och mera okänd käskrift finns het enket i vårt första svenska konversationsexikon. Det kom ut i mitten av 1840-taet. Initiativtagare, redaktör och utgivare var bokhandaren Per Gustaf Berg ( ). Fragmentariska rester av hans arkiv har tidigare kommit ti Kung bibioteket, men ännu inte bivit utnyttjade. De bevarade papperen visar att detta uppsagsverk - i fyra band - har ett mycket mera dokumentariskt värde än vaniga uppsagsböcker. Berg skickade nämigen ut ett frågeformuär ti aa socknar inom andet och uppmanade deras sjäasörjare att sända in en så fuständig skidring som möjigt av vederbörande socken. Paraet med denna aktion annonserade han i Aftonbadet och uppmanade enskida personer att skicka in biografiska notiser ti exikonet. Bevarade svar på denna fråga visar att utgivaren noggrant föjt det inkommande materiaet. Just Muskö har en ång artike som innehåer en rad notiser om öns historia och topografi som förut varit reativt okända. För några månader sedan konfronterades KB med något som bör kaas för en kartografisk sensation. Då den står i direkt ansutning ti Muskö-kompexet vi jag ge en något utförigare kommentar. En i Zurich bosatt affärsman och boksamare har nyigen gjort ett ytterst intressant fynd. Han förvärvade för några år sedan en ädre hoändsk sjöat!as. I denna fann han inkistrad ett svenskt kartbad a v mycket stort intresse. Såvitt de efterforskningar, som företagirs av en rad speciaister vid KB, visat, torde detta kartbad vara unikt. Det är en karta över större deen av Sveaand av Andreas Bureus och denna kan rubriceras som "Sveriges andra egentiga kartverk". Det första är Andreas Bureus' karta över Lappand från år 1611, viken har varit känd sedan änge i två variantexempar. Mäarkanans existens har däremot hittis varit het okänd. A ven om Mäarkanan kronoogiskt måste stå tibaka för Lappandskartan, kan den å andra si dan ge en rikare kuturhistorisk beysning åt svensk kartografi än Lappandskartan. Bureus' Mäarkarta öppnar het nya perspektiv på svensk kartografi. Genom dedikationen får man en förkaring ti Bureus' goda hoändska kontakter som gjorde att hans sutiga stora Norden-karta från år 1626 omedebart assimierades av dåtidens främsta kartografer i Nederänderna. Och mycket taar för att man också indirekt genom den har fått reda på den boktryckare vid denna tid som engagerades för att trycka en karta i Sverige. Mäarkanan in- 7

7 tar atså en centra ro i Sveriges ädsta kartografi. På denna nyfunna Bureuskarta finns Avsnabbens namn med, men däremot icke Nyhamns eer Muskös. Detta är het förkarigt, då Avsnabben ju sedan urminnes tider varit en viktig svensk fottbas. Kartan är gjord med sådan ingående kunskap att Bureus sjäv måste ha besökt området. Ett 15-ta år senare kom han igen. Troigen genom hans informationer hade den svenska statsedningen orienterats om vika goda basmöjigheter för fottan som fanns inom denna skärgårdsarkipeag. Och här kommer Georg Hafströms utredning om Nyhamn in i biden. När Axe Quist gav ut sin stora historik över Osmo socken, så hävdade han att Nynäshamn var identiskt med det gama Nyhamn. Det är i och fö r sig märkigt, då författaren har begagnat sig av Eva Lewins bok. H on hade vid dess utgivande tigång ti ett manuskript med en sjävbiografi av Gustaf Lewin. Hon har där noterat att "ännu under Gustaf II Adofs tid existerade i dess närhet det då under namn af Kungshamn kända kronans skeppsvarf... ". För <Jtt återgå ti Harry Martinson och hans bok Midsommardaen, som kom 1938, så ger han redan på första sidan sjöperspektivet. Det är emeertid här rotat i andsbons förestäningsvärd: "År efter år samma process; evigt gamma och evigt ny: den nordiska sommaren kommer ti oss, med våren främst på gajonen. Den kommer astad från Pomonia och Sankta Fores och den fortsätter in över and med gofströmsvärme och vårig snöpog, högt upp i uften omkretsad av jusa monskockar trumpetande tranfockar... Varje år upprepas i hastigare tempo och tunnare gestatning den ånga smätningsprocessen efter istiden för årtusenden sedan... " Det är som vi ser universaa perspektiv och man får ingenting från Södertörns kustand. Jag äste dessa rader i ett exempar av Martinsons bok, viket har sin speciea historia. Första gången jag förstod att det åg ett djupt avar bakom örogshamnsprojektet på Muskö måste ha varit i början av år Jag var kansiråd i UD och en av mina chefer var Dag Hammarskiöd, vid denna tid regeringsedamot. Han hade i en amän beredning hört taas om projektet och erinrade sig att jag hade en iten gård åt det hået. Vi gjorde upp att träffas en vintersöndag och ta oss ut ti Muskö. Färden bev ganska kompicerad: på skidor, i båt och bi o s v. Under färden underhö mig Hammarskiöd med en de itterära spekuationer. Osökt kom han att berätta om Harry Martinsons bok. När vi några dagar senare träffades i UD, berärtade han att han hade funnit att han hade två exempar av denna numera säsynta originauppaga. Det ena skänkte han nu ti mig med tack för säskapet vid söndagsutfykten. Efter detta hörde jag mer och mer taas om den kommande Muskö-basen. För bygget av en hög bro i våra trakter var jag inte entusiastisk, så änge som meningen var att den nästan skue komma att beskugga vår ia gård. Jag ska inte referera aa detajer i vägförhandingarna. De berörda markägarna enades om ett gemensamt försag ti Kronans representant, genera Magne. Försaget innebar utan tvekan en viss förängning av vägsträckan, men det accepterades, och nu går atså vägen ti Muskö från högbro över Lunda strömmar, över Himmesöandet, passerande södra och norra skeppshomens marker, så igen över Himmesö marker fram ti H errö. Det gadde markägarna på öarna att Widbynäs' ägare också var tifredsstäd med den nya vägsträckningen. D et första aternativet panerade en biväg som skide hans bostadshus från tennisbanan! När Svenska turistföreningen skue ägna en årsskrift åt "Stranden" dvs den svenska kusten, yckades jag intressera dåvarande marinchefen för att skriva en artike med historisk bakgrund om det nya projektet på Muskö. Marinens grodmanskurs städes i detta sammanhang ti förfogande. Man gjorde upprepade nedstigningar vid den ö som på 1600-taskartorna utpekades som Kranhomen. Enigt kartorna skue där ha egat en större brobänk. Grodmännen orienterades om kartbadet och på botten fann man faktiskt hea brobänken nedsjunken i dyn. En artistiskt begåvad grodman gjorde dessutom en rekonstruktionsskiss. Sjäv var jag inte överraskad över att kartan stämde så bra. Under många år hade j~g hört fiskarna kaga över att man ofta fick nät och revar förstörda genom bottennapp. Cirken suter sig. Den riksviktiga eden ti Musköbasen passerar den pats där den inre basen för 1600-taets svenska fotta var beägen. REGIONHAMN for NEDRE NORRLAND, DALARNA OCH UPPLAND 026/

8 LARS WEDIN Sjöofficeren och fackitteraturen Kapten Lars Wedin tjänstgör pd jagaren Gästrikand. Fast optik och het oberoende siktinje. Systemet med sin fasta optik är konstruerat så att vapnets röreser inte påverkar skyttens riktarbete. Måföjningen bir därför mycket ätt, vare sig mået är stia eer rörigt. Skytten behöver bara håa mået i hårkorset. En eektronisk kakyator i systemet gör de nödvändiga baistiska beräkningarna och riktar automatiskt in torn och edrör med hjäp av servon. Den nya principen i systemet gör att skytten kommer både snabbare ti skott och når större träffsäkerhet än med andra rikt och ededningssystem för stridsvagnar. Svenska armen vade AGA. För sin infanterikanonvagn KV 91 har armen gjort omfattande provskjutningar med utrustningar av oika fabrikat. Mot t. ex. må som rörde sig med 40 km/tim. på upp ti1000 m avstånd uppmättes med AGA:s utrustning så åg träffspridning som AGA Aerotronies AB LIDINGÖ 0,5 m i röreseriktningen. Riktspridningen var 0,25 m och tiden ti skott mycket kort. Dessa provskjutningar pus övriga tekniska egenskaper, pris och everanskapacitet gjorde att man vade ÄGA, i hård internatione konkurrens. Utveckingen inom nästan aa områden går i dag mycket snabbt. Detta avspegar sig b a i det stora antaet facktidskrifter och böcker som f n pubiceras i skida ämnen. Dessa pubikationer fyer fera funktioner: de hjäper fackmannen att håa sig a jour med utveckingen, de breddar ku nskaperna inom det egna och näriggande fack, de ger möjighet ti konstruktiv debatt m m. Inom det miitära ämnesområdet finns det i dag ett tiota tidskrifter. Detta är naturigt, eftersom det miitära facket är så vittomfattande, atifrån psykoogi och historia ti teknik och taktik. Mot denna bakgrund är det överraskande att konstatera viken iten sp ridning miitära facktidskrifter har band sjöofficerare - i varje fa band de yngre. Detta beror ti en de på att tidskrifterna är dyra. På större mässar t ex BOS finns dock tidningarna åtkomiga, men även här inskränker sig ofta "äsningen" ti att "titta på bider". Detta är naturigt eftersom endast kaffe- och unchrasten disponeras och nästa dag är tidskriften man började äsa kanske borta. Ombord saknas dessutom facktidskrifter och aktuea miitär- och utrikespoiriska böcker het. Det intresse, som otviveaktigt fin ns, dödas härigenom ätt. Många andra kan dessutom adrig skaffa sig intresset eftersom de praktiskt taget adrig möter denna itteratur. Dessa förhåanden gör att yngre officerare, de bivande edarna, bir dåigt orienterade om den tekniska utveckingen i vår omvärd. De går dessutom miste om många andra kunskaper som kunde ha breddat deras register. Underrättesetjänst i gger visserigen något utanför ramen för denna artike. Den utgör dock basen för den information som erhås från fackitteraturen. De rent miitära underrätteserna sprids emeertid ti en at för begränsad krets. D et finns atså två probem, som behöver ösas. Fackitteratur måste bi ätt tigängig för aa sjöofficerare. Dessa behöver härutöver uppmuntras att äsa den. Detta kommer visserigen att kosta ite pengar och möda från myndighetens sida. En insats som dock kommer att öna sig vä. Läsning av god itteratur, historia och fackitteratur ger ett breddat vetande och ökad förståese för hur människor ser och har sett på tivaron. Detta utveckar kunskaperna om oss sjäva och våra medmänniskor, viket är nödvändigt för en edare och ger en fast grund att stå på. CM poär;gterar detta i sitt företa ti Starcks Amänna sjökrigshistoria de 3 med orden "Den som vi se framåt och utvecka något nytt måste ha en fast grund att stå på... ". Vidare ger studier av miitära tidskrifter t ex Proeecdings och TIS faktakunskaper i de festa ämnen, som är av betydese för en sjömiitär. Ledarskapsfrågor behandas ex-vis i Proeecdings serie "Leadership forum", där unga offi- 11

9 cerare ger sin syn på modernt edarskap. Dessa artikar är kanske inte direkt appicerbara här men de ger impuser och nya synpunkter på ämnet. Den rent miitärtekniska utveckingen, nya fartyg, vapen m m behandas också i ett stort anta tidskrifter. Dessa kunskaper hjäper en att bedöma våra egna vapens modernitet och vad vi behöver i framtiden, vi ket är viktigt i försvarsdebatten. Dessutom skapas en bättre bakgrund ti övningar när man sjäv kan bida sig en uppfattning om hotbiden. Av stor vikt för en officerare är att veta något om andra änders doktriner. I Proceedings pubicerades under eva artikar av Sovjets CM om hans syn på historien, utveck ingen, discipin m m. I en avsutande kommentar ti artikeserien skrev amira Seansfied Turner "Jag vi uppmana a a chefer att uppmuntra diskussioner om Gorshkov-serien". Gäer detta ej i ika hög grad svenska officerare? Större vetande ger dessutom möjighet ti och underag för skriftiga och muntiga diskussioner inom kåren. Detta i sin tur skärper inte ektet och ger ökade kunskaper. Dessa behövs ju inte minst i försvarsdebatten och vid samta med "civiister" om försvarsfrågor. Hur ska man då få fer att äsa mer? Här, som i aa andra sammanhang, är ädre kamraters och inte minst chefers föredöme av stor betydese. Om dessa tar upp oika ämnen ti diskussion med hänvisning ti den eer den artiken i en viss tidning, skapas san noikt ett intresse för att äsa artiken i fråga. Kan detta dessutom kombineras med itet propaganda bör det bi ett behov hos åtminstone en de att sjäva studera oika tidskrifter och böcker för att "kunna svara upp". För att detta ska vara möjigt krävs naturigtvis tigång ti facktidskrifter och böcker. Tidskrifter borde kunna cirkuera på fartygen där behovet i dag är störst. Detta förfarande finns i dag för kustfottans ingenjörer och borde även, i modifierad form, kunna användas band sjöofficerare. Kan bara intresset väckas kommer förmodigen en de att sjäva införskaffa fackitteratur. Förutom äsning av facktidskrifter, v iket trots at är en verksamhet för fritiden, måste underrätteser degivas på ett het annat sätt än i dag. Miitära underrätteser är i a m änhet hemiga men de behövs ombord för att ge bakgrund ti övningar och taktik. At för många känner t ex ej ti någon sovjetisk sjörobot som är modernare än Styx och Shaddock. Hur ska de då kunna ära sig att skydda sig mot dem? Detta probem bör kunna ösas med oftare förekommande orienteringar och utgivning av någon form av databad innehåande de väsentigaste uppgifterna om moderna vapensystem i vår närhet. Sammanfattningsvis kan sägas att för att få en modernare, asidigt utbidad sjöofficerskår måste denna kontinuerigt vidga sina vyer och inhämta kunskaper om vår omvärd och dess hi storia. En ökad satsnin g på spridning och äsning av fackitteratur är ett bra och biigt sätt att uppnå detta må. 12

10 Utveckad, testad och tiverkad av BOFOR för ett effektivt"försvar Anti-ubåtsraketsystem SR 375 för ubåtsbekämpning på kort och mededistans Ledamoten C-A MALMBERG Försvar av en miitärförsaming Ett bidrag ti Kung Karskrona amiraitetsförsamings historia De svenska kyrkaförsamingarna indear hea vårt and i ett brokigt mönster som bitar i ett pussespe. De är aa oika varandra ti fokmängd och area och kan bestå t ex a v en stadsde i en stad eer som uppe i Lappand av ett område stort som ett ordinärt svenskt andskap. Insprängda i dessa territoriea församingar finns fem s k icke-territoriea församingar vika framförat genom sin medemsansutning skijer sig från övriga församingar. Dessa är: Hovförsamingen i Stockhom, Finska och Tyska församingen i Stockhom, Tyska församingen i Göteborg och Kung Karskrona amiraitetsförsaming, den enda nu kvarvarande miitärförsamingen i riket. Anda tis för några år sedan hade denna församing en systerförsaming i Skeppshoms församing i Stockhom som emeertid genom K Maj :ts besut uppöstes den 1 jan Avveckingen av Skeppshoms församing var en föjd av fottans fyttining från Stockhom ti Swckhoms södra skärgård. Härigenom ändrades förutsättningarna för Skeppshoms församing att bestå som en sjävständig kyrkoförsaming. Besutet föregicks av en ferårig utredning. För att utreda de probem, som var förknippade med en uppösning av församingen, uppdrog K Maj:t den 4 mars 1960 åt då varande hovrättsrådet, numera regeringsrådet Georg Ericsson, vid tifäet syssesatt med agärenden i statsrådsberedningen, att med numera stiftssekreteraren i Stockhoms stift Lars Ericson verkstäa en utredning med syfte att avvecka Skeppshoms församing och därvid undersöka hur den andiga vården inom marinen i Stockhomsområdet borde bedrivas i fortsättningen. Besutet om utredningen framkaade ingen oro i Skeppshoms församing, som förstod att dess tid var ute men vä inom de andra icke-territoriea församingarna. Röster för avvecking av dessa har tid efter annan hörts och får givetvis ökad styrka i en tid, då ikriktningssträvanden gör sig gäande inom statig och kommuna förvatning. Man kunde atså icke utan skä uppfatta utredningen som ett iavarsande tecken på att även dessa församingar skue dragas in i en farozon. Amiraitetsförsamingen i Karskrona hade störst anedning att känna så, då departementschefen i direktiven ti utredningsmannen anmod:;.de denne att vid undersökningen av den andiga vården inom marinen i Stockhomsområdet också göra viss utredning rörande motsvarande förhåanden inom Karskronaområdet "även om några för en förändring avgörande omständigheter inte nu kan utan vidare anföras". Att farhågorna inom församingen icke var ogrundade visade sig redan året 13

11 därpå, då K Maj :t vid amiraitetspastor Car Ossian Emgårds pensionering den okt 1961 icke föjde Lunds domkapites försag att återbesätta tjänsten med ordinarie innehavare utan besöt att den tis vidare skue uppehåas med vikarie. Utredningsmannen gick variga fram vad Amiraitetsförsamingen beträffar. Först i jan 1965 kom han ti Karskrona för att sondera terrängen vid ett sammanträde med representanter från Amiraitets- och Karskrona stadsförsaming, Karskrona o.tad och marinen. Varken kyrkiga eer kommunaa myndigheter i Karskrona stod främmande för en ändrad kyrkig indening av staden. Karskrona uppevde vid mitten av 1960-taet en intensiv utvecking med tikomsten av nya bostads- och industriområden norrut i staden och inkorporering av angränsande kommuner. Storkommunen började ta gestat. Förändringar i befokningsäget med vikande befokningsta i innerstaden och en ökad bosättning i de norra stadsdearna aktuaiserade frågan, om den kyrkiga indeningen, som gick tibaka ti stadens grundäggning på 1680-taet, nu kunde anses vara tifredsstäande med två kyrkor, Fredrikskyrkan och Amiraitetskyrkan, iggande nära varandra på Trossö, under det att de nya bostadsområdena norrut i staden saknade kyrka. Karskrona stadsförsaming, som panerade att bygga en kyrka i Kungsmarken, aborerade med tanken att åta denna bi en församingskyrka för en ny församing norr om Sunna kana. Om detta reaiserades skue Karskrona atså få tre församingar. När en kyrkig indening efter dessa injer diskuterades vid ovannämnda sammanträde, framhö kommunarådet Gunnar Berg, att man från kommunens sida icke hade något att invända mot en dyik ösning. Men frågan kom omedebart i ett annat äge, då utredningsmannen framhö, att K. Maj :t troigen skue motsätta sig en uppdening av staden i tre församingar. Han påpekade att kyrka och stat har en oika syn på församingars storek, att man från kyrkigt hå strävar efter församingar som icke överskrider människor men att statsmakten icke gör erinringar mot betydigt större församingar. Att Karskrona stads representanter efter detta kungsord icke vågade stå fast vid tre församingar ska de icke astas för. Det förefö reaistiskt att utgå ifrån att det - inom det gama stadsområdet - bott skue få finnas två församingar. Men vika? Det hade varit hasstarrigt att i detta äge envist vifta bort at ta om förändringar. Församingsformer och församingsgränser är förvisso icke sakrosankta. Tid efter annan måste de omprövas med öppen bick för vad som bäst gagnar tidens människor. Amiraitetsförsamingen utesöt icke att vissa förändringar i organisatoriskt avseende kunde gagna både henne och stadsförsamingen. Men under inga förhåanden vie hon upphöra som en sjävständig församing, då detta skue menigt inverka på de människor hon vie tjäna i ivets oika skiften och troigen medföra att församingskyrkan, den äskade Urica Pia, skue förvandas ti en ödekyrka. Ett gudstjänstiv skue måhända - under gynnsamma omständigheter - håas uppe en iten tid men så småningom tyna bort. För vem sku e ombesörja a a de tjänster, som bär uppe ett gudstjänstiv, om en församing icke ängre svarade härför, vem skue predika, vem skue 14 spea på orgen, vem skue öva kyrkokörer, vem skue dagigen ägna kyrkan den omsorg, som hon kräver för att vara ett andigt hem för människor? Några friviiga skue en tid försöka för att snart nog finna att a deras möda ändock bara bev ett fattigmansverk mot vad det var förr. Snart nog skue tysrnaden och ensamheten breda ut sig. Odekyrkan skue vara en verkighet. De farhågor vi hyst om vad som väntade oss ökades under sammanträdets gång. Trots att de miitära representanterna av oika grader varmt försvarade Amiraitetsförsamingen och i den enigt kommendör H. Bong såg ett enande band mean a marin persona fick man ändå, bakom utredningsmannens försiktiga uttaanden, det intrycket, att eckesiastikdepartementet redan fät domen över henne. Det började se dystert ut för oss. Och bättre bev det inte sedan utrednings mannen efter hemkomsten ti Stockhom i ett brev ti kyrkorådets ordförande i kartext dekarerade "att - enigt hans uppfattning - Amiraitetsförsamingen svårigen kan bestå i fortsättningen i dess nuvarande form". Då det främsta hindret för församingen att få forteva tycktes vara dess struktur såsom icke-territorie arbetade vi under våren 1965 med oika församingsmodeer för att kunna bevara vad bevaras kunde. Ett försag var att ombida församingen ti en territorie församing omfattande de södra och västra dearna av Trossö, Björkhomen, Ekhomen och Satö. Inom detta område bodde något över personer. Denna församing skue visserigen få en annan karaktär än den nuvarande Amiraitetsförsamingen men oskattbara kyrkiga och kuturea värden skue bevaras. Marinen skue även i framtiden ha tigång ti en kyrka som den kunde betrakta som sin. Ett annat försag var att församingen trots en viss territorie begränsning skue stå öppen för a ti örogsbasen hörande persona och atså få vissa ikheter med den danska marinförsamingen i Köpenhamn, Homens församing. Försagen var nödösningar, som varken vann gehör hos utredningsmannen eer - viket man kan förstå - hos stadsförsamingen, som icke vie se sitt område beskuret i innerstaden. Frestesen att ge upp försvaret av församingen spred sig in i kyrkorådet och kom i öppen dager, då representanter från vårt kyrkoråd i apri 1965 inbjudits av stadsförsamingens kyrkoråd för att överägga om en ändrad församingsindening i Karskrona. Kommendörkapten, numera kommendör Victor Tomerhjem och jag kände besvikesens tagg ångt in i både kropp och sjä, då vi ensamma fick kämpa på barrikaderna för Amiraitetsförsamingens fortsatta bestånd medan övriga deegater ade ner sina vapen och taade om kapituation. Det behövdes ett brandta av en kvinnig kyrkvärd, fröken Tyra Nisson, vid kyrkorådets sammanträde några dagar senare för att ingjuta ny kampvija i en modfäd trupp. Traditioner är värdefua men ingen församing kan eva enbart på sådana. Under de år utredningen fortgick sökte kyrkorådet, amiraitetspastor, övriga anstäda och friviiga krafter att på oika sätt stimuera och främja församingsivet. För att betona att vi vie vara en församing "i tiden" besöt kyrkostämman redan 1962 att anta den nya församingsstyreseagen, oaktat de icke-territoriea församingarna kunde, om de så vie, håa fast vid "den ordning 15

12 som förut varit övio-" - så skedde i Skeppshoms församing. Genom detta besut avskaffades de~1 gama kyrkostämman och ersattes av fum~ktige viket medförde ökade ekmannainsatser i församingens arbete. Ett försammgshem, som änge saknats, inreddes i KFUM-gården vid Aamedan i ett kvarter, som rymmer några av de ädsta husen i Karskrona, ett församingsbad började utges och sändas ti aa hem i församingen, gudstjänstivet stimuerades med ökade ansag ti kyrkokörer och ungdomskörer, korum förnyades med insag av ky~kspe m m. I sommartid började Urica Pia att håas öppen i ökad utsträcknmg och guider anstädes för att ta emot en atmer ökande turistström. Utredningsmannen hö oss änge i ovisshet om vad han tänkte föreså K Maj:t. Först i apri 1968 föreåg hans betänkande under rubriken Avvecking av Skeppshoms församing och Amiraitetsförsamingen i Karskrona. Därmed tycktes sutkapitet vara skrivet för de båda marinförsamingarna. Som två gama uttjänta fartyg skue de båda föras ti upphuggningskajen och förintas. Betänkandet föresog att Skeppshoms församing skue uppösas den 1 jan 1969 och att Amiraitetsförsamingen under året skue uppgå i Karskrona stadsförsaming varvid "frågan om dening av den nuvarande stadsförsamingens område i två församingar föresogs få anstå". Den andiga vården vid KOS som hittis omhänderhafts av Amiraitetsförsamingens prästerskap skue överföras ti särskit utsedda miitärpastorer i ikhet med faet vid andra förband. Jag vi gärna tro att utredningsmannen framade sitt betänkande - åtminstone vad Amiraitetsförsamingen beträffar - med tungt hjärta efter a den äskvärdhet han visat vid våra sammanträffanden både officiet och privat i Karskrona och i Stockhom och finner ett senkommet stöd för mina tankar härvidag i en instruktiv artike av honom betitad "Något om intentionerna bakom 1961 års församingsstyreseag" (I Församings- och pastoratsförvatning, sept 1975) där han ger intressanta inbickar i departementets arbete med försag ti ny agstiftning, hur ärendena förbereds av jurister och poitiker... och nu kommer poängen... "för vika endast en rege finns: författaren har att föja de intentioner regeringen eer departementschefen ger uttryck för vid den s k beredningen a v ärendet". Personigen bev jag rörd av senare häften i hans försag att "nuvarande amiraitetspastorn viken innehar tjänsten som ångtidsvikariat sedan år 1961 och uppnår pensionsådern 1975 knyts ti stadsförsamingen och får behåa sin tjänstetite och öneförmåner i ikhet med vad som medgavs i fera fa vid pastoratsindeningsreformen år 1961 ". Betänkandet sändes på remiss ti ett stort anta civia och miitära myndigheter med anmodan att före den 1 nov 1968 inkomma med yttranden. Med spänning avvaktades dessa. Från början kunde man utgå från att betänkandets försag skue gias av de statiga verken i Stockhom såsom Kammarkoegium och Statskontoret viket senare också visade sig vara faet. Kammarkoegium instämde i utredningsmannens åsikt att "det för de festa framstår som både oämpigt och otidsenigt att en specie yrkesgrupp bidar en särskid kyrkoförsaming". Men vik- 16 tigare för oss var hur Karskrona stadsförsaming och kommunaa myndigheter i Karskrona skue stäa sig. Lyckigtvis - om jag så får säga - hade intresset för en ändrad kyrkig indening i Karskrona svanat sedan Stadsförsamingen hö fortfarande fast vid att bygga en kyrka i Kungsmarken men ansåg inte tiden vara mogen för en församingsdening. Därti kom att 1958 års Kyrka-Stat-utredning, edd av statsrådet Ava Myrda, nu efter ett 10-årigt arbete framagt sitt betänkande med försag om kyrkans skijande från staten. I detta äge föresog kyrkofumäktige i stadsförsamingen att en avvecking av Amiraitetsförsamingen skue få anstå tis denna fråga bivit avgjord. Kyrkorådets ordf köpman Berthod Svensson, som under hea utredningstiden taat för Amiraitetsförsamingens fortbestånd, hade verksamt bidragit ti detta besut. Ett iknande stäningstagande som stadsförsamingen gjorde Karskrona kommun och Länsstyresens i Bekinge yttrande gick kart i vår favör. Därmed hade den tidigare uppbrutna försvarsinjen i staden sutits igen och vi i Amiraitetsförsamingen kunde med förnyat hopp fortsätta vårt försvar av henne. Som en man städe sig de marina myndigheterna bakom ett avstyrkande av betänkandets försag. C OrB S och C KOS betonade det värde församingen har för samhörigheten mean marinens persona och kommendör Gunnar Norström framhö att " denna samhörighet går betydigt utanför stadens gränser och berör många av marinens persona i andra städer och ombord på våra fartyg". Kommendör Hans Gottfridsson befarade att amiraitetskyrkans nuvarande stäning som evande kyrka successivt skue försvagas om en församingsavvecking kom ti stånd. Sjävfaet skue yttrandet från CM bi ett tungt vägande ord. Dåvarande stabspastorn Gösta Appetofft har i ett personigt brev ti undertecknad meddeat att yttrandet föregicks av ett samråd mean representanter från marinstaben, FortF, FCF m f under viket Victor Tornerhjem framträdde som "förespråkare för församingens fortsatta existens. Och detta gjorde han inte bara av "traditionsskä" o dy utan av rent sakiga skä. Varför ägga ned en aktiv och evande församing bara av någon sjävpåhittad principgrund (icketerritoriea församingar ska bort). Han tog oss aa med storm". CM:s yttrande undertecknat av gen.major Henrik Lange med kommendörkapten H. Petreius som föredragande framhö b a att "det är ett kart marint önskemå, att Amiraitetsförsamingen får forteva i sin nuvarande status. Den utgör en samande institution för marin persona ävensom för annan ti marin verksamhet knuten persona i Karskrona viket ofta understryks av församingens medemmar". Fråga är om icke Lunds domkapites yttrande bev den starkaste savan som avsköts mot betänkandet. Först sattes ikformighetskravet ur spe: "Att åta den enas (Skeppshoms församing) av yttre omständigheter framtvingade avvecking få ti föjd att den andra (Amiraitetsförsamingen) som är fut funktionsdugig och uppvisar ett aktivt församingsiv, nu också skue avveckas endast för att tifredsstäa principen om 'en enhetig panering och handäggning' vore att driva ikformighetskravet för ångt". 17

13 Sedan sköt domkapitet utredningsmannens åsikter om en miitärförsaming sönder och samman: Utredningsmannen skriver: "Det viktigaste skäet (för en avvecking) är dock att det för de festa framstår som både oämpigt och otidsenigt att en specie yrkesgrupp bidar en särskid kyrkoförsaming". Om detta huvudargument kan endast sägas, att det visar brist på insikt i den aktuea församingsprobematiken. Såvä i den internationea kyrkiga debatten som i vårt eget and har under de senaste decennierna just frågan om den geografiskt avgränsade församingens berättigande väckts. Man ifrågasätter om territoriaförsamingen ti sin struktur verkigen svarar mot den moderna människans situation och uppevese av samhörighet. Grannskapet är inte på samma sätt som förr den naturiga gemenskapsgrunden, särskit inte i städer och större tätorter, där andra bindningar skär tvärs igenom samhäet. Fackig eer idee föreningstihörighet, anknytning ti ett arbetskoektiv, ett företag, en yrkesgrupp, en kår utgör ofta starkare band än sjäva bosättningen. Kyrkan försöker att orientera sig i riktning mot dessa nya gruppgemenskaper och koektiv. - Att i detta äge kaa Amiraitetsförsamingen, som vä enigt modern terminoogi närmast kan betecknas som företagsanknuten, d v s verksam band persona och anhöriga av skida kategorier inom ett storföretag, oämpig och otidsenig är fuständigt feaktigt. Från kyrkig synpunkt kan tvärtom en renodad Amiraitetsförsaming anses vara en värdefu föregångstyp av församing. Att den är mycket uppskattad just som gemenskapsfaktor för de berörda personagrupperna kom ti tydigt uttryck vid den visitation som undertecknad biskop i november 1967 hö i församingen." Aven utredningsmannens försag att den andiga vården vid KOS skue handhavas av särskit utsedda miitärpräster bemöttes av domkapitet, som menade att en bevarad Amiraitetsförsaming med en av församingens båda präster som miitärpastor vid sidan av församingstjänsten sku e innebära en bättre ösning. Domkapitets yttrande var enhäigt och undertecknat av biskop Martin Lindström med stiftssekreterare Göran Göransson som föredragande. Amiraitetsförsamingens kyrkofumäktige och kyrkoråd vie icke overksamma avvakta vad som nu kunde bi fö jden av de inkomna yttrandena. Vid kyrkorådets sammanträde den 5 nov 1968 utsågs, enigt fumäktiges intentioner, en deegation å fem personer för att bevaka ärendet. För att denna skue få ökad tyngd yrkade amiraitetspastor på att några representanter från kommunen skue ingå i deegationen. Denna kom att bestå av föjande: förvatare Aarik Karsson, förvatare Åke Andersson, kommunarådet Gunnar Boström, annonschef Åke Paurud och kommendörkapten Victor Tornerhjem. Under den vinter som föjde hö deegationen kontakt med Utbidningsdepartementet, som nu ersatt det gama eckesiastikdepartementet, och med domkapitet i Lund och strax innan ärendet skue avgöras tog den personig kontakt med regeringen. Den 29 maj 1969 kom Utbidningsdepartementets besut: Amiraitetsförsamingen i Karskrona skue få eva kvar, Skeppshoms församing skue upphöra den 1 jan Besutet väckte amän gädje i Karskrona. Vi borde håa tacksägesegudstjänst... sa den gama fröken Augusta Puke, trogen kyrkogångare... Gud har 18 hört våra böner. Och i församingens kyrkbad skrev amiraitetspastor: "Vi vann efter åtta års kamp. Men Skeppshoms församing förorade och sjunger sin svanesång. Men när församingen ägger upp sitt skepp för atid står den 86-årige am iraitetspastorn, dr. G. A. Brandt, fortfarande vid rodret med sekonden, den 85-årige amiraitetspredikanten Gustav Bureus vid sin sida. Faggan i topp för Skeppshoms församing. Vi kommer att sakna den. Vi får sega vidare. Men segern förpiktar." Men försvaret av Amiraitetsfö rsamingen kunde icke betraktas som fu föjt förrän frågan om återbesättande av am iraitetspastorstjänsten med ordinarie inneha vare också fått sin ösning. Kyrkorådet trodde att ärendet skue tas upp av Utbidningsdepartementet som en direkt föjd av dess besu t i församingsfrågan men ingenting hördes därifrån, och domkapitet i Lund meddeade i en skrivese den 22 sept 1971 att det icke ansåg sig böra ta initiativ i frågan "om man i en nära framtid vi i större sammanhang ta upp frågan om pastorats- och församingsindeningen i Karskrona". Det var emeertid församingen obetaget att sjäv göra framstäning ti K Maj:t. Kyrkorådet tog fasta p å domkapitets ord och hemstäde i skrivese ti! K Maj:t des att amiraitetspastorstjänsten skue besättas med ordinarie innehavare, des att den i andra församingar gäande prästvasagen skue tiämpas i stäet för 1864 års regemente, som fonfarande gäde, och senast hade tiämpats, då författaren år 1957 utsetts ti ord amiraitetspredikant. Enigt detta regemente skue prästva förrättas av en vakorporation omfattande c:a 30 personer, bestående av kyrkorådet och ett anta eektorer, utsedda av de oika kårerna och staterna inom örogsstationen. Befähavande amiraen skue efter vaet ge förord åt någon av de sökande. De gama bestämmeserna var svåra att tiämpa på grund av ändrade organisationsformer, den befähavande amiraen hade försvunnit vid OrB S :s tikomst och kvinnorna i församingen var nästan het undanträngda av den maniga dominansen vid vaproceduren. Skrivesen föranedde en muntig förfrågan från Kammarkoegium men vederbörande tycktes förirra sig in i djungen av gama bestämmeser om församingen och försvann i tysthet. D å min pensionsåder närmade sig, besöt kyrkorådet p å nytt att aktuaisera frågan, då man i en tid av prästbrist fick räkna med att en vikariatstjänst icke skue ocka någon sökande. Kyrkorådets ordförande, faggjunkare Bengt Jacobsson, tog upp frågan med "kyrkominister" Hans Gustafsson, som uttryckte sin förvåning över att ett vikariat fått bestå i över 13 år. Liksom Döben vid Jutas svepte aa medikamenter under bordet, gjorde statsrådet Gustafsson med a a gama bestämmeser och dekreterade att tjänsten omedebart skue edigförkaras som ordinarie. Härvid skue prästvasagen tiämpas och utnämningen första gången tikomma Regeringen. Så skedde. Som ende sökande b ev undertecknad utnämnd den 20 febr Därmed hade den ånga kampen för Amiraitetsförsamingen fått sitt s ut. Det var icke första gången hennes existens varit hotad, antagigen icke heer den sista. Från den tid, då de eckesiastika förhåandena inom fottan ydde under Amiraitetskonsistoriet, upphävt 1826, finns ett sigi med ett skepp under 19

14 sege med den Asmäktiges öga över masttopparna och devisen... Undique tuta ramen... som fritt kan översättas så: Det båser från a a hå, ikvä är hon trygg. Den devisen har ofta kunnat skrivas över Amiraitetsförsamingen i Karskrona. Ledamoten GOSTA LILJEKVIST Sjöhävning och fartygs sjödugighet Projekt-, Kass-, Arbetsoch Maritningar Rör,- maskinarrangemang Krängningsförsök stabiitetsberäkningar Kontrooch Besiktningsarbeten för Nybyggen/ Reparenter samt Ombyggnadsritningar Fartygskonstruktioner AB Box Uddevaa - Te. 0522/ växe och Fartoyskonstruksioner A/S Nordisea 7, Oso 9, Te INTRODUKTION Ett fartygs röreser 1 SJOgang är mycket svårberäkneiga. I de festa fa har man fått nöja sig med jämförande bedömningar. Likaså har beräkning av de dynamiska spänningar, som uppstår i ett fartygsskrov då det framföres i svår sjö, måst förenas med ganska grova säkerhetsmarginaer på grund av osäkerheten i beräkningarna. Under 1950-taet utveckades emeertid metoder att statistiskt beskriva havsvågor och deras inverkan på fanygsröreser. De nya metodernas tiämpning har underättats genom tigången på datorer, utan vika det sku e ha varit omöji gt att hantera det stora siffermateria som erfordras. Det har på kort rid producerats en mängd itteratur med teorier som beskriver havers röreser och om oika sätt att beräkna vågornas påverkan på fartyg. Det bör därför vara angeäget för sjöfarare och andra som på oika sätt har att ta hänsyn ti havers växingar att veta något om den vetenskap som utveckats på detta område. Här har eftersträvars att i möjigaste mån förenka frams täningen. I denna strävan och även av tryckeritekniska skä har de matemariska uttrycken koncentrerats ti bider, v ika gjorts så överskådiga som möjigt. För fuständig matematisk uppföjning krävs en mer vetenskapig framstäning än som här återgivits. HAVSVÄGOR Sjöhävning bidas på en havsyra som en sumpmässigt föränderig oregebunden rörese. Innan man började tiämpa statistiska metoder vid studiet av havsvågor tänkte man sig sjögången förenkad ti ångsträckta regebundna vågor morsvarande en rrokoid- eer sinuskurva. Vikendera av dessa former som vades hade reativt iten betydese, då båda formerna är ångt avägsna från det verkiga utseendet av oregebunden sjö sådan den bidas genom vindens inverkan på havsytan. Om man skue väja att ikna sjögången vid en regebunden sinusformad kurva skue man få strikta matematiska samband mean vågängd, vågperiod och våghastighet. Vågperioden kan också uttryckas genom sitt inverterade värde som är vågfrekvens. För en sinusformad våg gäer under förutsättning av oändigt stort vattendjup de matematiska samband som framgår av fig 1. För praktiska beräkningar behöver man ej kräva ett oändigt vattendjup. Om vattendjupet är större än eer ika med hava vågängden och vågutningen är 20

15 Vågängden.\ c T Våghöjden= H 2 q.)., c = 2TT där c = ve.ghastigheten och T =den tidsperiod, som erfordras för att vä gtoppen ska färdas sträckan A H -=;:; definierad vågutning ~ gtz T=v~ eer 'A= --i:rrdär g =tyngdkraftens acceeration Vågfrekvensen { = + Cirke.frekvense n W = 2iC{ = 2 -( Fig Sinusformad våg vid oändigt vattendjup som skenbar. Ovan angivna storheter kan observeras och protokoföras vid studium av oregebunden sjö, men för att få praktiskt användbara värden måste man göra en föjd av systematiska mätningar som ger medevärden. Hur detta kan tigå ska beröras ängre fram. Man taar ofta om det signifikanta värdet på b. a. våghöjden. Den signifikanta våghöjden definieras som medetaet av de 33 1 /:J % högsta vågorna i en rapporterad serie. Om man på en punkt av havsytan aväser tidsintervaet så som framgår av fig 2 mean på varandra föjande vågtoppar i en stor serie, så kan man indea aväsningarna i grupper för oika tidsintervaer så som närmare framgår av fig 3. Här har antaet aväsningar inom varje grupp avsatts som ordinata med procentue fördening, viket ger ett s. k. hi stogram. 20 Ordinatan utgör procentue ande av antaet räknade vågtoppar inom angivet tidsi nterva mindre än eer ika med 1/20 kan de i fig 1 angivna uttrycken anses gäa. Oregebundna vågor kan betraktas som sammansatta av ett stort anta sinusformade vågor med oika frekvens och med sumpmässig fortpantningsriktning. I oregebunden sjögång kan man studera den vertikaa röresen hos en punkt på vattenytan och avsätta dennas höjdäge som en funktion av tiden. Man kan då som exempe få fram en kurva iknande den i fig 2. O Kurvan visar karaktären av oregebunden sjö o O 11 Fig 3 Histogram Kurvan återger vertika rörese hos en punkt på vattenytan i oregebunden sjögång avsatt!om funktion av tiden t Tidsintervaet T och vaghöjden H ~arierar Skenbar vå g~ängd ~ va~ierar, men vågängde n framgår ej av biden Fig 2 Vertika rörese hos en punkt på Yatte~tan Tidsintervaet mean två på varandra föjande tydiga vågtoppar varierar som framgår av figuren iksom också våghöjden. Båda dessa storheter får betraktas som skenbara eftersom de ju ej anger någon bestämd storek. Vågängden framgår ej av figuren men även denna är hea tiden varierande och definieras 22 Kurvformen sådan den återgivits i fig 3 är karakteristisk för detta sag av observationer. Det finns atid ett periodta omkring viket det största antaet vågor är koncentrerat (i visat histogram vid 4 sek period). Antaet vågor med mindre periodta avtar hastigt, medan antaet vågor med större periodta utdrages över ett område med fera periodgrupper. Ju mera regebunden sjön är, desto närmare ansuter histogrammet ti en statistisk fördening som benämnes "Rayeigh-fördening", viken utgör en osymmetrisk sannoikhetsfördening av sumpvis uppträdande (stokastiska) variaber. Histogrammets form ger en uppfattning om sjöns oregebundenhet. Ett smat och högt histogram vittnar om reativt regebunden sjö medan ett brett, ägre tyder på mera oregebunden sjö. Om man vi studera ett fartygs beroende av vågorna räcker det ej med att utgå från ett histogram av ovanstående sag. Då måste man i stäet använda sig av ett s. k. energispektrum för att karakterisera oregebunden sjö. 23

16 För varje enskid vågkomponent i ett vågsystem är totaa energin per ytenhet proportione mot våghöjden H eer vågampituden h. Vågenergin per ytenhet bi r ett enket uttryck som framgår av fig 4, vari vattnets täthet och tyngdk raftens acceeration in går. Vågenergi per ytenhet= f~g h 2 eer i«;>qh 2 där <f= vat tne t s t ä t het q = t yngdkraftens acceeratioo H =våghö j d. h : vågampit ud Om man tiser att frekvensgrupperna bir at mindre, ökar antaet individue a grupper och närmar sig ett oändigt anta, varvid trappstegsdiagrammet övergår ri en kontinueri g kurva med abscissavärden från no ti oändigheten. Kurvan utgör ett vågenergispektrum. Vågenergin per ytenhet är, som tidigare visats, direkt proportione mot kvadraten på vågampituden hos de individuea sinusformade vågorna, vika tisammans bygger upp det oregebundna mönstret hos det aktuea vägsystemet. Den totaa ytan un der kurvan i fig 4 motsvarar därför vågenergin hos det oregebundna vågsystemer. Den ur vågenergispektru m erhåna vågenergin ska i fortsättningen beteck nas E. På Nord-Atanten och även på andra hav har en mängd vågobservationer utförts och man har härav erhåit ett stort statistiskt materia. Av detta materia har framtagits oika sag av medeta som funktion av den vågenergi E, som uträknats. Beroende på hur stor omfattning observationerna har, kan man få oika storek på vani gast förekommande vågampitud, p å medetaet av största vågampitud m f sådana värden. Några exempe ur statistiskt materia från Nord-Atanten på sannoika storheter i vågsystem uttryckta som fu nktion a v vågenergin E har angivits i tabe 1. f' ~5 f~ f? Fi g 4 Vågerergispektrum f~ r: ~ Som tidigare nämnts kan man tänka sig havsvågorna som en summation av ett stort anta sinusformade vågor med oika vågängder och oika fortpantningsriktningar och får då en vågyta som nära ansuter ti reaistiska förhåanden ti havs. Resutatet kan iknas vid ett spektrum med frekvenser inom ett stort område på samma sätt som ett jusspektrum sammansatt av ett stort anta stråar med oika frekvenser. Om aa vågor med en medefrekvens f, uttages från en kontinueri g fö jd av indivi duea vågor kan dessa fördeas över ett smat band av frekvenser omkring f. Om vidare en sådan ackumuering av vågkomponenter gö res för varje frekvensinterva, så har man fördeat ett ändigt anta enka sinusvågor med mede f rek venser f1, f2, f a... f n. Karakteristiska egenskaper för a a dessa sinusvågor är med viss approximation given genom frekvensen f. Man har atså för vågorna: period, vågängd och medevågampitud. De rektangar, som man på samma sätt som i det föregående nämnda histogrammer får för varje frekvens f, kan angivas och uppritas så att deras yta bir en funktion av vågampitudernas kvadrat. Stapediagrammet i fig 4 bidar grund för ett energispekrrum. A(f) är uttryck för en funktion, i viken frekvensen ingår. Rektangarnas höjder är avsatta som kvadratvärden av denna funktion. 24 Tab V~ g storek s om funktion av vågener gin E pa Nordatant en Ampitud hos vanigast förekommande v~ go r o, 101.JE Medeampitud för aa vågor -"- -"- de Y.3 högsta - "- _,._ de Yto -"- 0, 886 -v'e 1,416 -JE 1,800 /E Tab 2 Vågampitud som medeta vid oika s tort anta observationer på Nordatanten Anta observationer Vågampitud i medeta 1,87 /E 2 ; 12 VE 2;28 -!E 2,43 VE 2,60 /E 2,73 /E Det går ej att förutsäga, när de verkigt stora vågorna uppträder, men man kan från tiräckigt stort observationsmateria dra sutsatser om hur ofta de fö rekommer och viken storek de har. 25

17 Av stort anta observationer på Nord-Atanten erhåes oika medeta för största möjiga vågampitud beroende på hur många observationer som registrerats, viket framgår av tabe 2. På iknande sätt kan man som framgår av tabe 3 få uppgift om hur storeken på den exceptionet höga vågen kan variera i förhåande ti den signifikanta våghöjden beroende på observationsmateriaets storek. nespektrum för fut utveckad sjö vid oika vindstyrka en. Neumann Ordinatafunktionen har bi:ir storeksordningen ft~-s Tab } Medeta för den exceptionet h~ga vågen på Nordatanten som funktion av den signifikanta våghöjden H~ Anta obsrvationer Exceptionet h~g våg medeta 1,32 H,~ 1,50 Hy 3, 61 H,~ 1,72 H~ 1,84 Hy 3, 93 Hy 3 En förutsättning för uppgifterna i tabe 1-3 är att oförändrad vädersituation är rådande d v s att E har samma värde under hea observationstiden. Man taar iband om ampituder och iband om våghöjder och begår ej atför stort fe om man räknar med våghöjden som dubba ampituden, även om detta ej är matematiskt korrekt. Av vad som sagts framgår hur vågampitud och våghöjd varierar. Ej heer vågperioden har konstant värde i oregebunden sjö utan varierar hea tiden. Man måste därför räkna med medetaet av aa periodvärden uppmätta exempevis som angivits i fig 2. Den verkiga eer sanna perioden kan ej mätas i oregebunden sjö utan är ett värde som kan erhåas först genom utgående från det vågspektrum, som gäer för det aktuea havsområdet vid den rådande vädersituationen. Då ett vågspektrum ät grundäggande för hea den vetenskap som behandar sjöhävning och fartygets uppträdande i sjögång är det nödvändigt att studera ett sådant närmare. Vågenergispektrum Vågenergispektrum i matematisk form har konstruerats och föresagits av fera forskare. Darbyshire, Bretschneider, Neumann, Pierson, Moskowitz är exempe på de mest kända. Deras energispektra sk ij er sig ganska mycket från varandra devis beroende på att de studerat oika havsområden. Aa är överens om att vågenergin uppkommer genom överförande av vindenergi ti vattenytan och att ett energispektrum bir het oika för oika vindhastigheter. Det är vidare en förutsättning att vinden verkar under reativt ång tid med konstant hastighet för att stationära förhåanden ska uppstå. För ett fut utveckat energispektrum krävs också en viss vindsträcka s k "fetch". E Fig 5 indhastighet 40 kn 20,6 m/ s Vindhastighet 30 kn = 15,4 m/s Vindhastighet 20 kn = S,o =10,3 m/s Kumuativ spektrumkurva Om ovanstående spektrumkurva för 30 kn vindhastihet integreras från höger ti vänster erhåes denna kumuativa kurva, vars högsta värde E motsvarar totaa vågenergin -per ytenhet vid rådande vädersituation V8 ~ ene rgispektrum Denna ordinata motsvarar streckade arean ovan f=

18 E Jo 2.s 2. 1,5, o 0,5 E "i. s 4.o 3,s 3.o im Kumu ativt spektrum för vindhastighet från 10 ti 20 kn med vindvaraktivit eten i t i mmar som paramet er För att finna sign. våghöjd medevåghöjd J.fo högs ta våg ' ö j d ~==~I~O~k~n========~~==~~==~~~~~~; 2.o, s. o O,s... a!i.. O,oa 0.1o 0.12 Oy, 0,11. 0,18 0,2o O, n 0,24 0,21. 0,28 0,3o f =t 12k' iokn 'u tipicera VE me d 2, 83, 77 3, 60 Kumuativt spektrum för vindhastighet från O ti 20 kn med anbåsningssträcka i nautiska mi som parameter För beräkning av oika våghöjder gäer samma som ovanstående. ~~~----~-=--~==~--~~~~~~SNM o f~t Som exempe ska Neumanns teorier tiämpas. På abscissaxen avsättes då vågfrekvensen f och ordinatan får representeras av ett uttryck som framgår av fig S. Denna figur visar även hur ett vågspektrum förändras för oika vindhastigheter. Beroende på vindhastigheten täcker vågområdet med för beräkningar värdefu energi ett mer eer mindre brett band av frekvenser. Med ökad vindstyrka fyttar det viktiga frekvensområdet mot mindre frekvensvärden (större periodta). I ett energispektrum framstä es de enskida frekvensernas ande av totaa energin. Genom integration av en spektrumkurva sådan den visats i övre deen av fig S erhåes ett uttryck för totaa vågenergin. Om man integrerar från höger och avsätter erhåna deytor som ordinator i ett axesystem med samma abscissaxe som för spektrumkurvan, får man ett kumutativt spektrum (Co-Cumuative spectra CCS) som i fig 5. Här bir största ordinatan (vid ägsta frekvens) ett värde på totaa vågenergin per ytenhet. I rätt skaa motsvarar det största ordinatavärdet i figuren det ovan omtaade värdet E, av viket man som tidigare nämnts kan dra sutsatser om förekomsten av oika stora vågor. Neumann och hans medarbetare har gjort upp serier av systematiska kumuativa kurvor för varierande tid som vinden verkar och för varierande "fetch" och naturigtvis vid varierande vindstyrka. Ett par exempe på sådana kurvsystem visas i fig 6. De grundar sig på statistiskt materia från Atanten. Uppstäningen av kurvorna som ett uttryck för energin har fördeen att de kan ge energin även hos ännu ej fut utbidade vågor, där baans ännu ej uppnåtts med tiförd energimängd från vinden. Fut utveckad sjö för en given vindhastighet får man ej förrän aa vågor i ett spektrum med frekvenser från no ti oändigheten finns med. Teoretiskt får man ej detta förrän vinden verkat under oändigt ång tid över en oändigt ång sträcka. Men praktiskt och med god matematisk approximation kan man räkna med ändiga värden både för varaktighet och sträcka. Tabeer finns uppgjorda på minimitid och minsta anbåsningssträcka som man kan räkna med vid oika vindhastighet. Den i det föregående nämnda storheten E såsom ett uttryck för vågenergin är ej den direkta energistorheten. Denna har här kaats U och dess storek framgår av fig 7, i viken även det matematiska uttrycket för ordinatan i Neumanns spektrum har angivits. Detta gäer endast under förutsättning av s k ångkammig sjö. Det finns ett mera kompicerat uttryck som tar hänsyn ti att vinden ej kommer från enbart en riktning utan från oika hå inom en viss spridningsvinke. Då bir överensstämmesen med verkigheten bättre, där man har den mera reaistiska korrkammiga sjön. Neumanns uttryck för vågenergin är som synes proportionet mot 5-te potensen av vindstyrkan i m/s. Andra forskare har ansett att potensen S är vä hög, men dess storek är beroende av varifrån det statistiska materiaet har hämtats. Neumanns teorier grundar sig på förhåandena på Nord-Atanten. Andra forskare har utarbetat energispektra som ser ut att skija sig ganska mycket från Neumanns även om utgångsmateriaet hämtats från samma havsområde. Trots detta kan dock en god överensstämmese föreigga ifråga om den erhåna signifikanta våghöjdens beroende av vindstryrkan. Fig 6 Exempe på kumuativt spektru' enigt Neumann (Diagrammen f örenkade här) 29

19 - - ~ -~~-:-~~~~~~~~~~~~ Vågenergin per ytenhet Matematiskt uttryck för ordinatan i ett Neumann-spektrum 2gZ - C C? 9 3 rr 3 w-id e-~ där w::: cirkefrekvens en ~ och v =vindhastigheten i m/s C är en storhet erhåen från praktiska observationer. Av det matematiska sambandet er håes vågenergin per ytenhet U = C~ 3,!05 c:j- 2 v 5 Fig 7 Energistorheter enigt Neumann En grupp forskare som samarbetat ifråga om fartygshåfasthet har som underag för sin verksamhet måst ägna sig även åt studiet av havsvågor. Dessa forskare framade vid en internatione konferens 1964 fö rsag ti vågenergispektrum med utgång både från matematiskt-fysikaiska synpunkter och empiriska. Gruppen går i itteraturen under benämningen ISSC-gruppen. Det matematiska uttrycket för spektrumordinatan en igt denna forskningsgrupp bir reativt kompicerat och ska här förbigås. Ekvationen innehå er våghöjder och vågperioder men vågängden är ej direkt representerad. Våghöjden är en för vågsystemet karakteristisk våghöjd identisk med tidigare här omtaad signifikant våghöjd. Vågperioden är också en karakteristisk period, som ej kan fö rkaras utan att närmare gå in på en de statistiska agar, som tiämpas inom denna moderna vetenskap ifråga om sjöhävning. statistiska synpunkter Eftersom vågorna i sjögång utgör en sumpmässig fördening av en oändig mängd oordnade oika vågor, bör man, som framgår av det föregående, granska oregebunden sjö från statistisk synvinke. Här har tidigare omnämnts hur ett insamat materia om vågor genom gruppering i oika frekvenser kunnat bida fördeningsfunktioner i form av hi stogram och spektra. För sådana fördeningsfunktioner gäer statistiska agar med vars hjäp man i detta faet kan utröna den oregebundna sjöns egenskaper. De s k momenten, som är viktiga statistiska storheter, kan ge information om de vågor som utgör grunden för ett vågenergispektrum. Det finns moment av oi ka ordning som framgår av förkaringar i fig 8. Vågornas period kan beräknas med hjäp av momenten såsom framgår av denna figur. I ekvationen för ett ISSC-spektrum ingår ett periodta som benämnes det "karakteristiska" och även detta kan uttryckas med hjäp av momenten. Det finns andra erfarenheter som kan erhåas ur ett spektrum genom ytterigare studium av momenten men det ska här förbigås. 30 y x d x x Am~~a uttrycket för n:te momentet för en kurva enigt vidstående fig är mn =}".y. dx Om n = O fås o ID 0 =~7y dx d.v.s. ytan o under kurvan I ett energispektrum för oregebunden sjö, däe x motsvaras av frekvensen f och y är en funktion av f som betecknas s(f) bir n:te momentet ~ som är ytan under detta spektrum är ett uttryck för totaa vågenergin per yten~et av vägsystemet. Me d hjäp av momenten kan man beräkna vågornas period. Vågperioden varierar dock med sättet att mäta den ~d\' T% är tidsperioden mätt me an "zero up crossings" och medevärdet för dessa perioder kan uttryckas som Tc där m& och m 2 erhåits ur det spektrum som gäer. och betecknar medeperioden för tidsinte rva mätta mean på varandra föjande tydiga vågtoppar. T 1 är en i ISSC-spektrum ingående karakteristisk period, som med hjäp av momenten kan uttryckas som T=~ 1 m 1 Fig 8 statistiska storheter av betydese för tokning av vågenergi spektrum 31

20 En de av de periodta som i fi g 8 genom momenten angrvns erhåna ur ett energispektrum kan också erhå as direkt genom systematisk uppmätning av sjögången, men då man går vid are för att studera sjögångens påverkan på ett fartyg erfordras den systematiska utformningen av ett energispektrum. Ovan har nämnts att vågängden ej ingå r i ekvationen för ett ISSC-spektrum. Det finn s ej heer någon bestämd urskijbar vågängd i oregebunden sjö. Därför definierar man en "karakteristisk" vågängd uttryckt i den i fig 8 angivna karakteristiska perioden så som angivits i fig 9. Man måste då komma ih åg att denna vågängd bott är en definition utformad som för en regebunden ett ISSC-spektrum kan frekvensfunktionen S(f) skrivas : s(f) = 1,7~ H,z T, (~{)-s e-0,44(1jf) där T,=: (se fig 8) och H 1 2 = spektrumarean T, är en karakteristisk period, som kan uttryckas i en karakteristisk vågängd\ genom att T,=~ (jämför fig ) Även. variaben f kan e rs ~ttas av ett uttryck med variaba vågängden. A. genom att f=~ (jämför fig ) Funktionen S(f) kan omvandas ti en funktion S(n~) och sut- resutatet presenteras s om.s (n-}_)h_2 H,/-;., z viket är en dimensions ös uppstäningsform av ett s.k. "sopespektrum" oc'. viket får utseendet: -~ ' sinusvåg med ett periodta som ingår i spektrumekvationen. Denna vågängd kan såedes ej observeras i det aktuea vågsystemet. Ett vågenergispektrum är vanigen uppstät så som visas i fig 4 med vågfrekvensen som abscissa och någon funktion av frekvensen som ordinata. Ett sådant spektrum kan emeertid omvandas ti dimensionsös uppstäningsform och med frekvensvariaben ersatt av en vågängdsfunktion, viken sedan av praktiska skä kan omvandas ti en ogaritmfunktion. Hur detta tigår ska här ej närmare beskrivas men sutresutatet, kaat för "sope-spektrum", presenteras i fig 9. Denna form av ett spektrum, viket i detta faet bygger på ett ISSC-spektrum som utgångsmateria, har betydese för vidare beräkningar, då det gä er att bestämma ett fartygs röreser i den aktuea sjögången. Praktiska observationer De forskare som studerat sjögång har vanigtvis hämtat sitt statistiska underag från de stora värdshaven som är intressantast för internatione sjöfart e er för stormakternas örogsfottor. Sverige omgivande farvatten har ej haft samma intresse för forskarna och därför har värdefut utgångsmateria både för Ostersjön och Kattegatt saknats ända tis ett begränsat materia framkommir de senaste åren genom samverkan mean marinförvatningen och Starens Skeppsprovningsansrar. Man har härvid utnyttjat kvarvarande fyrskepp som observarionspattformar, så änge dessa ännu fanns kvar. Under senare häften av 1960-raet gjordes under ängre eer korrare tider observationer från föjande fyrskepp : V inga Faden Fasterborev Svenska Björn Finngrundet -,o O. o n - Denna form av spektrum kan användas vid beräkning av ett fartygs r öreser i oregebunden s.jö. Fig 9 I SS C-spektru.m i " s ope-form" t., Fyrpersonaen p å dessa fyrskepp undervisades i sättet att observera våghöjder och vågperioder jämte v indförhåanden, ström m m på bestämda tider under dagen (k 0800, 1200 och 1600) och protokoföra dessa observationer. Vindvågornas period bestämdes såunda genom att räkna antaet tydiga vågtoppar, som passerade under en bestämd tid (tre 60-sekunders interva med ett par minuters meanrum). Den skenbara vågperioden erhös genom att dividera den sammanagda tiden (3 X 60 sek) med antaet räknade vågtoppar. Bedömning av den skenbara våghöjden tigick så att observatören från en ågt beägen utsiktspunkt uppskattade medevärdet på våghöjden för en på något avstånd beägen grupp om två, tre tydigt definierade vågor. Detta upprepades för nästa våggrupp tis tio successi va grupper observerats, varefter medevärdet av dessa tio våghöjder angavs som medevåghöjd. Detta medevärde anses nära överensstämma med här tidigare angivna signifikanta våghöjd. Efter periodgruppering av insamat materia kan energispektrum för oika 32 33