Herren behöver dem. Av: Johannes Djerf

Transkript

1 Herren behöver dem Av: Johannes Djerf Jag tänkte börja med att fråga om någon vet vilken produkt som denna logga tillhör? (bild). Karlsson Klister, det som är känt för att kunna laga allt. Det lagade mina glasögon varje gång när jag var liten och är fortfarande av hög kvalitet. Klistret är sedan länge förknippat med en åsna och en av deras mest känna reklamslogans är. När ditt hjärta brister, laga det med Karlsons klister. Nu vet många av oss tror jag att just det kanske inte riktigt stämmer, men det är ändå en väldigt bra bild på det som vi ska prata om idag. Och vill du veta varför, så är mitt kloka råd att följa med i predikan utifrån den text som Daniel läste för oss som inledning. Men vi ber först en kort bön. När jag slutade gymnasiet för 10 år sedan så sa jag till mig själv att jag ska aldrig flytta till småland. Jag hade under 3 års tid gått på skola i Vimmerby, bara 2 mil ifrån den östgötska gränsen, men ändå tyckte jag att det var en för märklig, grå och tråkig plats att bo på. Landskapet kändes alltför platt, människorna förstod sig inte på hockey, de kunde inte säga R, och tyckte och tänkte väldigt mycket annorlunda i allmänhet, än vad jag gjorde kändes det som. Men 1 år efter studenten så flyttade jag faktiskt själv in i en lägenhet i Forsheda, mitt i småland, där jag aldrig skulle bo. Och efter 5 år så flyttade jag hit till Törestorp. Hur kan det komma sig? Ja, det kan man undra. Men jag tror sanningen är att jag bara hade sett en väldigt liten del av småland när jag sa sådär till mig själv en gång. De förstår sig fortfarande inte på hockey i småland och de kan fortfarande inte säga R, det som jag själv fick gå till en talpedagog för att lära mig säga när jag var liten, men det känns faktiskt som att jag efter 10 år kan säga att det var inte så grått som jag trodde. Amen. Gymnasiet i Vimmerby representerade inte hela småland utan det fanns en dold berättelse för ögat som var den egentliga sanningen. En del som just nu faktiskt är mitt hem och som jag älskar. Och sådär är det ofta tycker jag. Man kan bestämma sig tidigt för hur något eller någon är och man tror att man vet hela sanningen men oftast så finns det en dold berättelse, en annan bild, en annan historia som är den egentliga verkliga berättelsen, och oftast så krävs det heller inte så mycket för att ändra en känsla eller en bild av något. Och idag när vi firar första advent så tänkte jag kort lyfta fram en sådan riktig doldis som vi inte alltid tänker på i texten.

2 Som utspelar sig mer som en parentes i det stora sammanhanget långt borta ifrån den stora händelsen när Jesus rider in i Jerusalem. Långt borta ifrån jublet och alla viftande palmblad, i en annan del av småland om ni förstår vad jag menar, men som är helt avgörande för folkets sång. Jag tänker förstås på ägaren till åsnan och åsnans föl. Vi vet ingenting om den här åsnemannen. Vi vet inte vad han heter. Vi vet inte vad han jobbar med, vi vet inte om han har någon familj, eller om han har någon kännedom alls om vem Jesus är. Det enda vi vet är att han äger ett åsnesto och ett föl och att han bor i Betfage. En by som troligtvis låg på östra delen av olivberget. Men ingen vet riktigt säkert, utan platsen är obestämd. Och det är vad vi vet om honom. Att det är en man utan namn ifrån en plats som ingen vet vart det ligger. Och när Jesus talar med de två lärjungar som ska hämta mannens åsnor, så beskrivs han som någon som kanske säger något. Vilken färgstark kille! När evangelisten Lukas berättar den här berättelsen så skriver han faktiskt att ägaren säger något, då han frågar lärjungarna, varför tar ni åsnan, vilket är en förstålig fråga tycker jag, men vi får också veta att han nöjer sig med svaret Herren behöver dem. En liten berättelse i sammanhanget men som berättar om något stort. Att när Jesus kallar på dig och mig att dela med sig av våra tillgångar, det som du äger både materiellt och inte minst i dig själv så är det vettigt att släppa på dem och ge det man har till honom. För det du har kan vara en liten del för att något stort ska kunna ske. Precis som den här mannen som kanske inte kände sig som någon, men vars åsnor ändå var en del i Guds plan sedan århundraden tillbaka att berätta om Jesus som Kung. För när lärjungarna såg på dessa åsnor och sedan på Jesus så blev profeten Sakarjas ord levande för dem. Deras ögon öppnandes och de såg det som profeteten sade för 500 år sedan Se, din konung. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl. Och de tog av sig sina mantlar och lade på åsnorna, även den åsna som inte Jesus just skulle sitta på. Ett tillvägagångssätt som berättade att man ärade en konung. Genom åsnorna som de fått låna av denna man så formades sången om kungen hos dem, Hosianna, Davids son, välsignad är han som kommer i Herrens namn. En sång som spred sig ifrån berget rakt igenom dalen och in i staden ibland människorna då det står att hela staden kom i rörelse. Alla former av uttryck och känslor visade sig i ett enda ögonblick i en tro på att Jesus är kung. Just för att en man som vi inte vet någonting om, lät Jesus ta det som var hans. Vill du ge det du har till Jesus? För på samma sätt så behöver Gud dig. Gud vill använda den som du är, och det som du har där du står just nu.

3 Du kanske känner att du inte har någonting som Gud skulle behöva i hans stora berättelse, du känner dig inte som någon speciell, ifrån Törestorp en plats som knappt någon utanför vårt sammanhang vet vart det ligger. Men Gud behöver dig och det du har ändå för att berätta att han är hela världen och livets kung. Och vet du, det kan till och med vara det bästa att du känner att du inte är någon. När du säger att jag är någon, så har Gud alltid väldigt svårt att kunna använda dig. Men när vi kan komma till punkten att jag inte är någon i mig själv, så kan Gud börja använda dig och det som han har gett dig, för att sången om kungen ska sprida sig. Jag fick själv uppleva det där på ett märkligt sätt för två veckor sedan då flera av er kanske kommer ihåg när jag stod här uppe och inte hade någon predikan ifrån den text som jag hade tänkt. Jag var helt tom där jag stod. Jag hade förlorat all kontroll som jag gärna vill ha när jag ska predika. Och jag hade i dubbel bemärkelse gånger 4 kommit till en punkt där jag kände, jag är ingenting, Vilket var Guds startsignal för att berätta för mig att jo, det är du visst, i mig är du det, i min berättelse så är du behövd, och jag använder dig. Det fick jag bekräftat om och om igen under hela dagen ifrån olika sorters människor ifrån olika platser, att min lilla berättelse som jag ändå hade delat ifrån mitt tomma huvud och mitt ingenting, hade blivit något, och en stor del i många människors liv med Gud. Det hade blivit rörelse i staden pågrund av att Jesus till slut hade fått låna mina åsnor. Gud väljer med andra ord inte som vi gör. Han ställer inte upp varken åsnor eller människor på ett led och granskar dem, och väljer efter vad vi kan eller inte kan. Han jämför oss inte med några andra utan han väljer efter att han behöver det han behöver, punkt slut. Det handlar inte om att Gud är en krävande Gud som behöver dina pengar, din tid och ditt engagemang för att allt ska funka, Det handlar inte om att han vill slita ut dig till max, utan det handlar om nåden att få vara behövd. Nåden att få vara behövd. Jag tror ni vet vad jag menar. Det är det där lyckliga tillståndet då man får veta att man är behövd, att man är viktig i ett sammanhang där man tycker att man inte gör något för att egentligen vara det, men man är det ändå. Det är en helt underbar känsla. Och så ser Gud på dig och hela ditt liv. Gud behöver dina åsnor. Gud är allsmäktig, och han skulle kunna klara allt själv i sin makt, men han vill inte det.utan i hans kärlek så gör han sig hela tiden beroende av dig, på samma sätt som han gjorde sig beroende av den här mannens åsnor. Gud vill att du ska upptäcka och se att ditt liv kan få vara till välsignelse för någon annan.

4 Att du är behövd i hans stora berättelse, i en annan del av småland, som barn, som tonåring, som vuxen och ända till sista dagen då du lever ditt liv här på jorden. Ibland verkar det som att många, inte minst i kyrkan och vår församling tyvärr, får för sig att man slutar att vara behövd av Gud vid en viss tid i livet eller vid en viss ålder, men det är en lögn som vi behöver hjälpa varandra med och istället visa på denna sanning av nåd och kärlek. Vår vän och Missionär Evert Nilsson, som numera är bosatt i Hillerstorp har levt i 90 innehållsrika och välsignade år, då 52 av dem har varit i Sydafrika. Ändå säger han att Livet är inte färdigt än. Gud har uppgifter åt oss så länge vi lever, en inställning som är i helt linje med Guds inställning till dig. Du är behövd. Herren behöver dina åsnor. En verklighet som gjorde att åsnemannen lämnade åsnorna till lärjungarna på en gång. Kanske hade han aldrig känt sig behövd. Kanske hade han aldrig känt sig viktig. Men plötsligt var han det. Då det är viktigt att komma ihåg att den här mannen inte var där framme mitt i centrum, mitt i staden, mitt i folkvimlet, han stod inte längst fram i ledet, där vi kanske tror att man måste vara om man ska få uppleva och vara med om något. Men Jesus visar här än en gång, som så många andra gånger i evangelierna att det är inte där framme som allt händer utan att Gud vill möta oss i det lilla, i lugn och ro, och visa att vi behövs där vi just nu står. Det avgörande är inte hur vi har det andligt sett just den här dagen. Utan när Jesus idag vill komma ridande in i ditt liv så kommer han till ditt liv så som det är just nu, inte så som det borde vara. Det viktigaste är inte att hela tiden hålla sig framme utan att vara beredd att ha dina åsnor redo när budskapet kommer. Det handlar om att vara beredd att låta Jesus stiga in i mitt liv, även om det inte skulle passa i min tid, utan att låta Jesus komma när tiden är inne. Och Jesus säger i mark.1:15 att Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Och det är det som advent handlar om. Att låta Guds son, världens ljus stiga in i mitt mörker, rakt in i mitt liv så som det ser ut nu, och visa att han är kung, och att är där jag är som jag är behövd och älskad. Kommer du ihåg Karlssons klister och bilden på åsnan (bild). Precis som du använder detta åsneklister för att laga saker och ting, så använd dina åsnor för att låta Jesus visa att han är den som lagar allt, han är den som gör att allt kommer i rörelse, till och med om hjärtat håller på att brista. Låt din berättelse vara en annan del av småland.

5 En del i Guds stora berättelse om sanningen. Att livet aldrig är så grått som det ser ut att vara. Amen