Vilja lyckas. Rätt väg

Transkript

1 Vilja lyckas Rätt väg Till Fadern genom Mig Predikan av pastor Göran Appelgren Läsningar: Ps 23; Joh 14:1-11; SKR 538. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni. Thomas sade: Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen? Jesus sade till honom: Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom Mig. Joh 14:4-6 Att vilja lyckas är något som tycks vara inskrivet i människans innersta väsen. Vi vill nå framgång. Det kan vara hur vardagligt som helst om vi bjuder på mat, vill vi att det ska smaka bra. Om vi köper en present vill vi att den ska uppskattas. Vi kallar det inte framgång, men det är det handlar om. Igår var det tusentals människor som sprang Stockholm Marathon. Där handlar det i högsta grad om att lyckas, nå framgång, vinna. Den som står överst på prispallen får erfara ett oerhört starkt bejakande av framgången. Lika viktigt som att nå framgång är att veta vägen dit. Ja, vägen är viktigare, för utan den finns ingen framgång. Man försöker hitta de bästa metoderna. När man bjuder på mat, vill man hitta ett spännande recept, bra råvaror, och så vill man ha ett visst lugn omkring sig vid själva tillagandet. Idrottsutövarna söker också efter den bästa metoden. Tyvärr vet vi att en del söker fel metod. Skandaler med doping är alltför vanliga inom idrottsvärlden. Vi ser här hur frestelsen att nå framgång lockar in individen på fel väg. Den oärliga vägen rymmer många faror, och leder alltid till något fördärvligt. Vad skulle kunna kännas mer förödmjukande än att ha nått prispallen och sedan bli utbuad för att man har valt fel metod, oärlighetens och fuskets metod?! En del av dem som är framgångsrika på idrottsarenorna uttrycker ibland sin glädje över framgången genom att de kysser marken, blickar mot skyn eller knäpper händerna. De tycks vilja säga att de har fått hjälp och kraft från ovan. De vet att de måste träna och kämpa, att de har en stor egen kraft, men de erkänner att inspirationen till prestationen kommer från ett annat håll. 1

2 Andlig framgång Detta handlar om naturlig framgång. Men också när det gäller andlig framgång vill vi lyckas, nå fram till målet. Vad är då målet för det andliga livet? Jo, det är att bli en god människa, att nå himlen. Att komma till himlen är en bild som är viktig för barn. När de får sjunka in i sina egna tankar, finns en dröm om det eviga livet, där allt är bra, där de är duktiga och stora, där inget ont finns. För en vuxen finns den längtan också, men vi uttrycker hellre målet som att vilja bli en god människa. Det eviga och nuet möts. Den som blir en god människa, tar emot himlen i sitt inre. När den människan vaknar upp i det andra livet, uppstår hon i himlen, därför att himlen redan finns inom henne. Utmaning Utmaningen för den som vill bli en god människa har två nivåer: Den första är avgörande och grundläggande. Det handlar om att inte göra ont för att sedan kunna göra gott. Att inte vilja det onda är början. Ja, redan att inte vilja göra ont är att göra gott enligt Nya Kyrkans Skrifter: Så mycket som någon skyr det onda, så mycket gör hon goda gärningar. Levernesläran, nr 21 Göra gott På nästa nivå handlar det om att göra gott på rätt sätt, med rätt motivation i sitt sinne. Ingen kan komma till himlen som inte vill göra gott. Därför säger Jesus till lärjungarna och till oss: Vägen känner ni. Men gör vi det? Och om vi känner vägen går vi på den?! Jesus fortsätter: Och vart jag går, det vet ni. Med dessa ord pekar Herren på ett samband mellan vägen och målet. Vart jag går handlar förstås om himlen. Men det förstår inte alla lärjungarna. Inte heller förstår alla människor det idag. Inte ens vi själva förstår det alltid. Många gånger handlar vi som om vi inte visste vad målet är himlen. Många säger, och vi säger ibland, samma sak som Thomas: Herre, vi vet inte vart du går. Joh 14:5 Thomas hade tydligen ännu inte begripit att Herren Jesus inte skulle bli kung över ett rike på jorden. Han var och blev och är kung över det himmelska riket. Herrens rike inte av denna världen Vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni. I sitt samtal med Pilatus förklarar Han detta mycket tydligt: Mitt rike är inte av denna världen. Vore Mitt rike av denna världen, hade väl Mina män kämpat för att jag inte skulle falla i judarnas händer. Men nu är Mitt rike inte något jordiskt rike. Joh 18:36 Dagens text är hämtad från det långa tal som Jesus höll för lärjungarna den kvällen som nattvarden instiftades. Här försöker Han få dem att förstå att livets mål är att bli en god människa, och den som anträder den vägen kommer in i Guds rike. Han försö- 2

3 ker framför allt att få dem att förstå att Han är Gud själv och att Han därför är vägen till det riket, eller den som kan visa vägen. Lärjungarna tror att de vet vem Gud är, Jehovah, Israels Gud. De förstår att Gud är störst av allt, att Gud har all makt. Jesus försöker att få dem att förstå, att Han är den Guden. Jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern. Joh 16:28 Nu går jag till Honom som har sänt Mig. Joh 16:5 Nu går jag till Fadern. Joh 16:17 Nu lämnar jag världen och går till Fadern. Joh 16:28 Orealistiska drömmar Svårigheten för lärjungarna och för oss människor idag är, att vi å ena sidan drömmer oss bort till något overkligt, å andra sidan inte förstår att uppskatta det som vi har alldeles inpå oss. Vi säger: Jag skulle vilja bli en bättre människa. Skulle men tror inte att det går. Men vad problemet än är, finns medel för att nå målet. Jag skulle vilja lära mig kinesiska för att jag är intresserad av arkeologi. Det är det till synes overkliga målet. Sedan kommer undanflykterna. Men verkligheten är, att det finns konkreta medel: att gå en kurs, flera kurser i kinesiska, att öva flitigt hemma vid köksbordet. När det handlar om vår gudsbild gäller samma sak: Många människor försöker skaffa sig en levande gudstro. Det är drömmen. Men medlet ser de inte: Jesus Kristus. De ser inte, att Gud är så nära. Detta försökte Jesus få lärjungarna att förstå. Dröm inte om en himmelsk Fader, som finns bortom allt förstånd. Han är redan här: Vore Gud er Fader, så skulle ni älska Mig, ty jag har utgått från Gud och från Honom är jag kommen. Joh 8:42 Synlig Gud Det fanns många skäl för Herren Gud att uppenbara Sig som Människa på jorden. Ett viktigt skäl var att visa en bild av Sig själv som vi kan ta till oss och bära med oss. Människan av idag klarar inte av att dyrka en osynlig Gud. Därför, bland annat, kom Herren till jorden. Jesus kom och Han gick. Han kom för att tala om vem Han är, tala om att Gud finns hos människorna. Emanuel Gud med oss. Men när Han skulle gå tillbaka till Sitt himmelska ursprung, hade en del lärjungar ännu inte förstått. Thomas sa: Herre, vi vet inte vart du går. Joh 14:5 Därför blev det också obegripligt, när Han talade om vägen. Thomas sa: Vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen? Joh 14:5 Flera gånger hade Jesus talat om att Han skulle försvinna, gå någonstans. Om lärjungarna hade förstått att han var Fadern uppenbarad som Människa på jorden, hade de förstått att vägen Han talade om var vägen till Fadern, till Honom själv i Gudomsgestalt. 3

4 Människans mål är att bli en god människa. All godhet kommer från Herren, från Hans innersta väsen som är Kärleken. Det är det som är Fadern i himlen. Vi kan ta emot godhet i vårt eget hjärta bara om vi börjar gå på vägen. Därför binds vägen samman med målet, vägen till godheten. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni. Vittne för godheten Jesus kom som ett vittne från godheten, Fadern, och Han gick tillbaka till godheten, Fadern, som Sanningen vittnar om. Genom Herren Jesus kommer vi till godheten. Vi går till godheten genom Honom, genom vägen som är Han. Sanningen är vägen till godheten. Det är det som är medlet. Så enkelt är svaret, men det enkla svaret är det lätt att försumma. Det Jesus gav oss var sanningen. För att återknyta till drömmarna om framgång ska vi drömma om godhet, men vi ska använda medlen också. Därför ska vi lyssna på Herren, när Han säger: Ingen kommer till Fadern utom genom Mig. Joh 14:6 Det som Mig, alltså Herren själv, står för här, är sanningen. Jesus, Sonen, är uppenbarad sanning, ett konkret medel som är satt i våra händer. Den som vill godheten, använder det medlet. Ingen kan komma och säga att man vill finna godheten men samtidigt säga att man inte vill lyssna på sanningen som är medlet. Det är detta som menas med följande ord i Johannes, kapitel 10: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare. Godheten kan bara nås med sanningen som hjälp. Det säger sig självt, att motsatsen det falska inte kan leda till godhet. Detta leder oss in på den andra delen av frågan om hur man gör gott. Det första är att inte göra ont, alltså att vända sig bort från egoismen. Göra gott på rätt sätt Det andra handlar om att göra gott på rätt sätt. Jesus fortsätter med att säga att Han är dörren. Vi drömmer om godhet, och vi har kommit så långt att vi försöker avstå från att göra ont. Men frestelsen är stor: vi tillskriver oss själva kraft. Herren uppmanar oss på många ställen att göra oss av med den villfarelsen. Men det kan vara trösterikt att veta, att vi inte drar någon dom över oss, om vi inte klarar oss ur den villfarelsen, för det står i Nya Kyrkans Skrifter så här: Alla som av religion gör det goda, både kristna och hedningar, är behagliga inför Herren, och blir efter döden upptagna i himlen. Sanna kristna religionen 536 4

5 Vi drar ingen dom över oss, genom att leva kvar i föreställningen, att vi gör gott av egen kraft, så länge vi gör gott för att vi vet att det är Herrens vilja, men vi gör oss själva en otjänst. Lugnare inombords Därför ska vi försöka lägga livet i Herrens händer. Då blir det lugnare inombords. Vi gör vårt bästa, men allt gott som vi förmår göra, tillskriver vi till slut Herren. Då kan vi fullt ut lita på att Han tar sig an alla våra bekymmer och behov. Orden i den älskade psalm 23 får liv: Herren är min herde, mig skall intet fattas. Precis så blir det då: ingenting kommer att fattas. När vi ser att Herren ombesörjer våra väsentliga behov, speciellt de andliga, infinner sig en oskuldsfull ro. Inget kommer att fattas, och om det fattas idag, så kommer det att ges till oss imorgon. Eller så inser vi imorgon att det vi inte har inte heller behövs. Genom att göra Herren levande för vår inre syn, får Han större makt över våra liv. Jesus Kristus är vår Gud. Gud är ingen annan, osynlig kraft bortom vår fattningsförmåga. Den oändliga Kärleken som fyller tillvarons innersta står öppen för oss, om vi erkänner att Herren Jesus är vägen dit. Det vi drömmer om finns tillgängligt genom medlet som är Ordet: Det ord som ni hör är inte Mitt utan kommer från Fadern som har sänt Mig. Joh 14:24 Ordets avsändare är den ende Guden, den Gud som vill skänka varje människa all den kärlek och värme hon förmår ta emot. Den Oändlige, ende Gudens medel är att ha gjort Sig Själv synlig som vår Herre Jesus Kristus. Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom Mig. Joh 14:6 Eller formulerat på ett annat sätt: ingen kommer till godheten utom genom sanningen. Med den sanningen hittar vi rätt väg, och vi vet vart vi är på väg. På väg att upptäcka vårt sanna jag det som Herren vill att varje människa hittar. Den vägen känner ni. Och vart jag går, det vet ni. Amen! 5

6 Ps 23: En psalm av David. Herren är min herde, mig skall intet fattas. Han låter mig vila på gröna ängar. Han för mig till vatten där jag finner ro. Han vederkvicker min själ. Han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont, ty Du är med mig, Din käpp och stav, de tröstar mig. Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. Godhet endast och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i Herrens hus, evinnerligen. Joh 14:1-11: Låt inte era hjärtan oroas. Tro på Gud, och tro på Mig. I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till Mig, för att ni skall vara där jag är. Och vart jag går, det vet ni. Den vägen känner ni. Thomas sade: Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen? Jesus sade till honom: Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom Mig. Om ni har lärt känna Mig, skall ni också lära känna Min Fader. Och härefter känner ni Honom, och har sett Honom. Filippus sade: Herre, låt oss få se Fadern, så räcker det för oss. Jesus svarade: Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna Mig, Filippus. Den som har sett Mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i Mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av Mig själv. Fadern förblir i Mig och gärningarna är Hans verk. Tro Mig: jag är i Fadern och Fadern är i Mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull. (Översättning: Svenska Folkbibeln) Sanna kristna religionen, nr 538: Man bör hänvända sig till Herren Gud Frälsaren, eftersom Han är himlens och jordens Gud, Återlösare, och Frälsare, som är Allsmäktig, Allvetande, Allestädes närvarande, Själva Barmhärtigheten och tillika Rättfärdigheten, och eftersom människan är Hans skapelse och Kyrkan Hans fårahus, samt också därför att Han i det Nya Förbundet flera gånger har befallt, att man skall hänvända sig till honom och dyrka och tillbedja Honom. Människan bör inte uppstiga från något annat håll, det vill säga, hon skall inte uppstiga till Gud Fadern, eftersom Han är osynlig och således omöjlig att närma sig, och därmed kan man inte förbindas med Honom. Därför kom Han till världen och gjorde Sig synlig och tillgänglig. Därigenom gjorde Han förbindelse med Sig Själv möjlig. Ändamålet med detta var att människan skulle kunna frälsas, ty om man inte i tanken hänvänder sig till Gud såsom Människa, försvinner varje begrepp om Gud och blir liksom ett seende ut i rymden, således som i ett tomt intet, eller såsom ut i naturen eller i något inom naturen. Då man hänvänder sig till Herren Gud Frälsaren, så hänvänder man sig även till Gud Fadern. Därför svarade Han Filippus, som bad Honom visa dem Fadern: Den som har sett Mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i Mig? Tro Mig: jag är i Fadern och Fadern är i Mig. (Joh 14:9-11) 6