Others Av: Johannes Djerf

Transkript

1 Others Av: Johannes Djerf [Youtubeklipp (The Empress of Ireland: my immortal) start1:27.] Klockan är 16.30, 28 maj 1914 och fartyget Empress of Ireland har nyligen lämnat hamnen I Quebec, Kanada, och påbörjat sin resa mot Liverpool. Fartyget hade fungerat problemfritt i flera år nu och var inne på sin 96:e resa. Det var ett säkert fartyg och de flesta människorna som hade stigit på den här dagen hade inte en tanke på att det kunde vara deras sista resa. Titanics resa för två år sedan över Atlanten hade slutat i katastrof, men att samma sak skulle hända igen, att ytterligare ett fartygs resa skulle sluta i att hundratals människoliv gick till spillo, kändes otänkbart. Det var helt osannolikt, men det var just det som skulle komma att hända, och denna gång skulle ännu fler människor omkomna. Under färden nedför Saint Lawrencefloden uppstod kraftig dimma, vilket innebar svåra förhållanden före radarns tid. Klockan 01:38 den 29 maj siktades "SS Storstad"s positionsljus, varpå Empress of Ireland ändrade kurs efter signaler via mistluren. Men troligen missförstod fartygsbefälen varandra och cirka klockan 01:55 dök plötsligt "Storstad" upp ur dimman och rammade rakt in i sidan på Empress of Ireland, som skadades under vattenlinjen. Empress of Ireland började ta in vatten mycket snabbt genom ett enormt hål på över 30 kvadratmeter och sjönk på endast fjorton minuter. Få människor fick chans att ens reagera innan det var för sent, och när tragedin var fullbordad hade 1027 av 1477 passagerare förlorat livet. Det finns en grupp ibland dessa människor som många av de överlevande kommer ihåg och kan berätta om och som jag hittar nämnda på nästan alla hemsidor jag tittar på om den här katastrofen, och det är en grupp ungdomar ifrån den kanadensiska frälsningsarmén. En av berättelserna kom från en vuxen man som hamnat i vattnet och just insett att hans liv skulle vara förbi inom loppet av några minuter, då han plötsligt såg en ung flicka simma emot sig. När hon för en stund vunnit sin kamp mot vågorna hade hon kastat sin flytväst, sin egen chans att överleva, till honom. Men trots att han ville överleva så kändes det inte rätt. Hon var yngre än han. Det var bara en flicka. Han hade kastat tillbaka flytvästen till henne och uppmanat henne att i stället rädda sitt eget liv.

2 Men då hade flickan blivit rasande och kastat tillbaka västen till honom med ord som han aldrig skulle glömma. Ta den! Jag kommer att dö bättre än dig! Vad var det som gjorde att denna unga tjej och den här gruppen av kristna, medvetet valde att sätta andra människor före sig själv? Hur kom det sig att de under de här 14 korta minuterna hann tänka jag måste rädda någon annan istället för att jag måste rädda mig själv. Jag tror att mycket hade att göra med det som deras ledare William Booth predikat om. Han hade dött bara knappt två år tidigare, men hans undervisning levde kvar inom dem. Varje år hade han skickat ut telegram till alla sina medarbetare världen över med instruktioner om vad man skulle fokusera på och vilken inriktning de hade i arbetet i frälsningsarmén under den närmsta tiden. Men under den sista tiden så hade hans telegram blivit kortare och kortare. Det sista telegrammet innan hans död hade bara innehållit ett ord. Den grundläggande inriktningen på hela det kristna livet. Others. Andra. Vad han sa var alltså att om ni fokuserar på andra människor så kommer era liv bli rika. När andra människor går före er själva, så kommer ni förstå vad det kristna livet handlar om. Andra människor. Det ordet och den livsstilen gjorde att unga människor en kall natt i maj 1914 till och med var beredda att offra sina liv, eftersom de kunde vara till hjälp för någon annan. De hade förstått det som Paulus skriver om i Filipperbrevet kap.2:3-5, och låtit det bli handling. Vi läser. Det här är ord av omsorg till församlingen i Filippi ifrån Paulus. Det fanns en antydan till oenighet mellan två kvinnor som hette Euodia och Syntyche, som vi kan läsa om i kap.4. Det står inte mer om dem, mer än att Paulus uppmanar dem att vara eniga. Men jag tror att han vet att om några är osams så smittar det av sig, det sås frön över hela församlingen av splittring, så därför vädjar han om enighet i hela hans brev. Och i dessa versar så uppmanar han dem och även oss, som även har brevet i vår hand idag, att vi inte ska vara självupptagna och stolta. Jag tror inte detta handlar om att inte vara flitig och satsa på det man vill. Att inte vilja lyckas i det som man är bra på eller att inte tro på sig själv. För visst är det gott att lyckas och vi ska absolut tro på oss själva. Men Jag tror att Paulus menar att det blir fel när du och jag bara har själviska mål i det som vi gör.

3 När det inte räcker med att lyckas utan man vill också att andra människor misslyckas, så att andra kan lyfta upp mig och beundra mig istället än andra. Du kanske satsar och vill ha alla rätt på matteprovet i skolan, men du vill att andra ska misslyckas så att de andra i klassen bara får berömma dig och komma ihåg dina resultat. Eller du kanske hjälper en människa som mår dåligt, just för att andra ska komma ihåg dig och tycka att du är en fin kille eller en härlig tjej, som människor pratar om. Är ni med? Alltså det är goda saker vi kan och ska göra, men det är så lätt att vi gör det med fel inställning. Jag vet om att vi är många, mig inräknad, som har längtat många gånger och gör det fortfarande då och då, att själv få vara upphöjd, att själv få stå i rampljuset. Vi vill själva få vara den som människor kommer till för att få råd eller att själv få vara en känd person, en stjärna och bli smickrad av andra. Det är många gånger vi strävar efter detta i skolan, i fotbollsklubben och även i kyrkan. Jag vet hur jag ibland kommit på mig själv inför en Gudstjänst att min inställning är att andra människor ska tycka jag är en bra pastor. Jag vill att andra ska tycka om mig och tycka om det jag säger, vilket inte är så konstigt kanske men många gånger har ödmjukheten inför det som Gud vill säga istället gått förlorat, jag vet det. Det är självklart att jag vill predika Guds ord, men just den här strävan efter att få människor börja prata om mig, tycka om mig och se mig har ibland faktiskt tagit över. Ödmjukheten som man innerst inne längtar efter har förändrats till självupptagenhet och högmod, inte minst när man märker att människor lyssnar på en och uppskattar en för det man gör. Detta jobbar jag mycket med och jag tror att många utav er kan känna igen er i mina tankar. För att ha hög status, ha ett gott inflytande och anseende är en ännu större frestelse än att bli rik, tror jag. Jag läste i en bok i veckan att de i England hade auktionerat ut registreringsnumret VIP 1, för ett pris av pund. Alltså över 1 miljon svenska kronor för en registreringskylt på bilen! Antagligen därför att så många vill räkna sig som Very Important Persons. Det är inget fel i att känna sig viktig. Vi behöver uppskattning, vi behöver känna oss som viktiga personer. Vi behöver bli sedda och höra att det man gör är bra, jag behöver det, oh vad jag behöver det. Men vi måste vara oerhört vaksamma, så det inte blir vårt mål när vi ger utav oss själva.

4 Avståndet mellan att ta emot uppskattning som något värdefullt och gott att bära med sig är ibland inte så långt. Det är väldigt lätt att fastna i det och bli stolt och upptagen av sin egen duktighet. Detta är själva kärnan i människans problem. Därför uppmanar Paulus oss att istället vara ödmjuka och sätta andra människor högre än oss själva. Det innebär inte att vi absolut måste räkna alla andra som mer begåvade. Att alltid tycka att andra är bättre än en själv, när han eller hon kanske inte är det. Zlatan måste liksom inte tycka att alla andra är bättre än han på fotboll, när det inte är så. Då blir det ju falsk ödmjukhet. Men vi behöver alla en inställning, då vi tycker att andra är viktigare än oss själva. Annars förlorar vi hela den kristna trons hjärta. För den kristna tron handlar om andra. Others. På köksbordet hemma har jag och min fru en kalender där vi kan läsa tänkvärda ord varje dag. I Torsdags så stod det så här Storheten kommer sällan till den som söker den. Det är de som osjälviskt ger av sig själva som andra minns som verkligt stora människor. De orden tycker jag passar in väldigt bra här. För tänk bara på den kanadensiska frälsningsarmén. Det är inte så många som vet att det faktiskt fanns en brittisk känd politiker med på fartyget Empress of Ireland. Det är inte så många som kan berätta om skådespelarparet som fanns med. Men de flesta överlevande kan berätta om de kristna unga människorna som tänkte på andra före sig själva. De var de riktigt stora människorna. Och jag tror att om du ska berätta om människor som berört dig, så är det människor som tänkt på andra före sig själv. Människor som stängt av tv:n för att lyssna på det som du tänker på. Människor som stigit upp mitt i natten för att hämta dig ute på vägen när bensinen tagit slut eller som gett dig pengar när det egentligen inte borde finnas några pengar att få. Människor som ger av sin tid, sin tröst, sin hjälp, sin kärlek och förbön. Det är de människorna vi kommer ihåg. När människor ska berätta om deras hjältar i livet så är det ofta man hör att det är mamma eller pappa. Det kanske låter lite barnsligt för någon men det är ju inte konstigt alls. För det är många föräldrar, som offrat nästan allt för att deras barn ska få det så bra som möjligt. Det är verkligen de stora hjältarna. Och i en tid som vår, där människor är mer själviska och måna om sitt eget än någonsin, så behöver vi som Jesu lärjungar göra detsamma.

5 Vi behöver ta emot William Booths ord och Paulus ord om att lämna självupptagenheten och fokusera på andra. Hela Törestorp behöver människor vars första fråga inte är vad kan jag tjäna på om jag gör så här utan istället Hur kan jag hjälpa någon annan. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras, sade Paulus. Nu menar inte jag att vi idag ska börja lova Gud några heliga löften om att om jag någonsin är ombord på en båt som sjunker, och om det inte finns flytvästar till alla, så ska jag vara den som blablablabla. För det är oerhört bekvämt att idag sitta och lova saker som man någonstans anar att man aldrig kommer behöva uppfylla! Det är väldigt lätt att bestämma idag att jag ska ge mer pengar i kollekten till människor på andra sidan jorden som behöver mer mat. Just för att du vet om att du aldrig kommer möta dem. Vi har distans till problemen och det är oerhört mycket lättare att älska alla eskimåer och indianer som vi aldrig sett eller anar att vi aldrig kommer att möta på. Därför vill jag att vi istället idag uppmuntrar varandra att börja leva våra liv för människor runt omkring oss. Jag vet att det är svårare och kräver mycket mer att gå fram till den mobbade killen på skolan eller knacka på hos sin granne och fråga om de behöver något än att ge en 100 lapp i kollektboxen, men det är där, när vi slösar bort våra liv på andra människor som vi finner livets mening! Det är där i våra vardagshandlingar ibland vår familj, våra vänner, våra arbetskamrater och församlingsmedlemmar som vi kan visa att vi ser till deras bästa. Det är där vi kan visa att vår mat inte är den viktigaste, vår tid är inte den viktigaste, Att vara en i gänget är inte det viktigaste, våra böner för oss själva är inte det viktigaste, utan det viktigaste är att andra ska vara mätta, andra ska få tid för det som de brinner för och älskar. Det viktigaste är att den personen som inte mår bra ska må bra och få ha en kompis. Det viktiga är våra böner för dem, deras tro på Jesus och att de ska må bra. Det kommer förändra andra, och inte bara det, utan det kommer även förändra dig. Det var så Jesus förvandlade vårt liv. Vi fortsätter och läser, Fil.2:6-8. Jesus släppte taget om sin ställning för din skull. Han valde att inte ta för sig av allt som hörde till honom till. Han var jämlik Gud. Han var kungars kung och Herrarnas Herre och ändå avstod han ifrån allt, för din skull. Han var en stjärna, den största av alla, men valde att bli en tjänare, för din skull. Han blev slav för att göra dig fri.

6 Han strävade inte efter att klättra uppåt på karriärstegen, utan han steg ner istället för att du skulle få rätt till livet. Den inställningen uppmanar Paulus oss att ha. Vi kan givetvis aldrig upprepa det som Jesus gjorde på korset. Men Vi är kallade att släppa på vår själviskhet, just den här kvällen! Vi är kallade till att vara beredda att stiga ner och att älska Gud och andra människor i ödmjukhet. Att överge vår självupptagenhet och sätta Jesus och andra människor i centrum. Vi är inte kallade att bli stjärnor för vi, du och jag är redan stjärnor i Guds ögon! Så vi behöver inte sträva efter det i allt. Vi är istället kallade till att vara tjänare. För allt handlar om others. Andra. Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan. (Jes.57:15) Inbjudan