Predikan 6 dec 2009 Värnamo Allianskyrka. Guds rike är nära

Transkript

1 Predikan 6 dec 2009 Värnamo Allianskyrka Guds rike är nära Jag kunde inte låta bli att låta tankarna fara iväg en aning när jag satt här i kyrkan för ett par veckor sedan och lyssnade till Anders Bengtsson när han berättade om SAMs missionsarbete, så som det ser ut idag. Han lät oss som lyssnade fara iväg ut över världen och göra besök i vitt skilda områden både i Asien och Afrika men också i Sverige. Mina tankar stannade kvar hos ett folk mitt i Afrika, närmare bestämt hos buduma-folket i Tchad. Ett mycket fattigt folk som består av ungefär människor som lever och bor vid Tchadsjön, där läskunnigheten ligger omkring 1%. Där arbetar Margareta Karlsson, utsänd av SAM i samarbete med Folk och Språk, med att hjälpa människor till läskunnighet. Just då försvann jag i mina tankar Jag hade nämligen alldeles nyligen läst om Tchad-sjön, där alltså budumafolket bor. För 40 år sedan var denna sjö världens sjätte största sjö. Till ytan stor som hela Småland ungefär. Sedan dess har sjön krympt till att bli så stor som Öland ungefär. Ta fram en geografibok när du kommer hem, och jämför Öland och Småland, så förstår du skillnaden. Har du

2 tillgång till Internet kan man lätt söka på Tchadsjön och se bilder från satelliter som beskriver skillnaden. Vad vi däremot har svårt att förstå, det är vad detta innebär för människorna som lever där. Men man kan ana. Öknen får fäste. Maten, i form av fisk, försvinner. Vattnet som både ska släcka törsten och vattna jordarna dunstar bort. Människor tvingas iväg, långt bort för att på andra platser söka möjlighet till överlevnad. Det slutar inte sällan i att man hamnar i antingen slumområden utanför storstäderna, eller i väldiga flyktingläger som rymmer tals människor. Hur ska det gå för budumafolket? Det vet vi inte, men om deras framtidshopp bokstavligt talat grusas av den globala uppvärmningen, så kan vi ändå inte överge dem. För mitt i det liv som de lever, behöver de bli sedda, förstådda, hjälpta i sin nöd. Och de behöver också genom den omsorg de möter, få lära känna Jesus Kristus. Kan detta ske genom en enda kvinna, Margareta? Jag tror det, för i den minsta av människor finns en växtkraft som kan få öknen att blomma i andlig bemärkelse. Och i den lilla surdegen finns kraft nog att genomsyra en stor, stor deg. Detta är de liknelser som evangelietexten påminner oss om idag ifrån Matteus kap 13. Jesu liknelse om senapskornet och om

3 surdegen. Men jag vill läsa först texten ifrån Jakobs brev 5:7-11 Textläsning Det är helt i sin ordning att det en av söndagarna i advent talas om att Herrens ankomst är nära. Advent betyder ankomst, och när vi firar advent kan vi fira att Herren kom en gång till jorden, men vi ska också fira och påminnas om att Jesus ska komma tillbaka. Han ska komma lika synligt som jag ser dig och du mig. Han ska sätta sina fötter på Oljeberget, varifrån han lyftes upp inför sina lärjungars ögon. Jesus ska alltså komma tillbaka. För många av er är detta känt, men för många, även troende, så är detta om Jesu återkomst ganska fördunklat. Nog kan vi predikanter ha en skuld till det, och mycket finns att säga. Och på tal om mission, så är det utan tvekan så att när undervisningen om Jesu återkomst varit aktuell och på tapeten så har missionsivern också varit stor. När Jakob talar om detta i sitt brev så använder han bonden som exempel, han skördar och väntar på lämplig nederbörd och väntar och hoppas på lagom med sol och han väntar och han rensar i ogräset och väntar. Men så en dag är det dags för skörd. Och då är bonden redo med skörderedskapen. Det är mycket väntan innan skörden kan bärgas. Så ser Jakob på detta med att Jesus ska komma tillbaka. Man

4 väntar. Man visar tålamod och uthållighet. Båda dessa ord är viktiga. Tålamod handlar om att vänta ut det rätta tillfället, att inte låta sig stressas av alla budskap och påtryckningar. Uthållighet handlar om att ha rätt tempo, så att man inte tömmer ut sina krafter. I mina öron låter det som ett långdistanslopp. Det är maraton snarare än hundra meter, eller det är ett vasalopp snarare än sprintlopp. Men i alla lopp närmar man sig målet! Det är inte oväsentligt. Alla lopp har ett mål och förr eller senare når man dit. Jag vågar påstå att vi är på upploppet i historiens skeende. Jag är ingen stor uttolkare av de profetiska budskapen som beskriver hur det ska vara när Herrens ankomst är nära, men jag tycker nog att, för att använda bilden av bonden, att skördefältet börjar vitna till skörd. Herren kommer snart! Har jag då visat uthållighet i tron, eller har jag vänt tankarna åt annat håll och låtit lura mig av hetsen att fylla mina egna behov först av allt. Både Jesus och Jakob är tydliga i den varningen. Jakob skriver just innan texten vi läste att de som samlat rikedomar här på jorden har anledning att gråta och klaga, för rikedomen kommer att förmultna och märkeskläderna ätas upp av mal, guldet kommer att rosta. Men, den som visar tålamod och uthållighet i

5 tron på Jesus Kristus, kan känna att man är redo för att möta honom när han kommer. Då kommer vi att sjunga adventssångerna, tänker jag mig, Han kommer, Hosianna, han kommer! Jag vill också gärna läsa ifrån Jesajas profetia om när Herren skall komma. Jesaja kap 35 Textläsning Oerhört vackra ord, oerhört hoppfulla ord. För en värld som kämpar med att sjöar torkar ut, floder sinar, åkrar dammar bort, så finns det hopp. En gång skall öknen jubla och det förtorkade landet blomma. Frågan man ställer sig, och argumentet man hör är ju följande: Ja, om Gud ändå ska återupprätta sin skapelse när Jesus återvänder, så finns det väl ingen anledning att engagera sig för klimatet och miljön. Ett argument, som inte får stå oemotsagt. För vad var det Jakob sa, arbeta uthålligt, ha tålamod, var som bonden, som väntar, men medan han väntar rensar han ogräset, han gödslar marken, han arbetar tills skörden kan bärgas. För mig handlar det om att vi som Guds folk skall fullfölja vårt uppdrag uthålligt ända tills den dag då Jesus kommer tillbaka. Uppdraget är av olika sort. Det handlar om uppdraget att förvalta skapelsen. Det uppdraget gavs åt människorna när Gud skapade. Det handlar om att förvalta

6 evangeliet, genom att gå ut och berätta om Jesus, nära och långt borta. Det uppdraget gav Jesus oss när han lämnade sina lärjungar. Det handlar om uppdraget att visa genom sitt liv vad det är att vara en lärjunge. Det uppdraget fick de troende när de fylldes av den helige Ande. Uppdraget måste fullföljas på alla plan. Vi som vet att jorden har en skapare, skall förvalta skapelsen till dess att skaparen ger oss nya direktiv. Vi som vet att människorna behöver Jesus, ska vittna om honom tills Jesus kommer tillbaka. Vi som är fyllda av den helige Ande, ska låta de gåvor som anden gett oss blomma ut till tjänst för varandra och för Guds rike. Kom igen! Sitt inte och avverka ännu en gudstjänst av tusenden. För du och jag har väl inte blivit vaccinerade mot Herrens tilltal? Vaccinationen mot influensan skyddar oss mot viruset. Du är väl inte vaccinerad mot Guds tilltal. Risken finns att vi inte hör det Herren faktiskt vill säga sin församling, utan går hem ännu en gång, visserligen, som vi uttrycker det välsignade, men frågan är om vi helt enkelt bara tyckte att det var lite trevligt

7 Förra söndagen så avslutades predikotexten med orden Hör, du som har öron, vad Herren säger till församlingarna. I Jesajatexten talas om dövas öron som skall öppnas och i evangelietextens sammanhang talar Jesus i liknelser för, som han säger: Matt 13:14 Därför talar jag till dem i liknelser, ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår inte. Gäller dessa ord också mig? Att jag borde nog för länge sedan ha förstått, fast jag inte förstått. Sett fast jag inte sett, hört fast jag inte hört. Att Herren är nära! Att Jesus snart kommer tillbaka! Att uppdraget som givits åt oss skall fullföljas Inte imorgon, utan idag. Att förvalta och vårda Guds skapelse. Att förvalta och sprida Guds glada evangelium med tro och räddning genom Jesus Kristus. Att genom våra liv visa vem det är som är Herre i våra liv! Ska du följa med? Vill du vara med? Det finns en väg att gå, och vi går idag: Citera Jesaja Den skall kallas den heliga vägen. Ingen oren får beträda den. Där finns inga lejon, där kommer inga rovdjur. Men de återlösta vandrar där, de som Herren friköpt vänder

8 åter. De kommer till Sion med jubel, krönta med evig glädje. Fröjd och glädje följer dem, sorg och suckan flyr. AMEN Vad gör vi nu när predikan är över? Överlåter oss till Gud? Bestämmer oss för att ge av våra tillgångar? Vi behöver dem inte själva Engagerar oss i Himlen har ett tak (Diakonias kampanj för miljön) Skriv på en lista på dator i församlingsvåningen? Förvaltarskapet kräver ett uppvaknande inför skapelsens feber. Om inte så för budumafolket och andra folk i liknande situationer. Bön om förändring på riktigt!