Bön som grund Av: Johannes Djerf

Transkript

1 Bön som grund Av: Johannes Djerf När man har gjort en sak väldigt länge, så pass länge att det blivit en god vana så tror jag att man ständigt behöver återkomma till varför man gör det och varför det är viktigt för en, för att man också ska se hur god den verkligen är. Jag hade som ett exempel en vana att köpa blommor till Lisa under en period, i början av vårt förhållande innan vi gifte oss ska väl tillägas. Och då jag märkte att hon blev väldigt glad och då jag var smått nervös för att hon skulle släppa taget om mig, så fortsatte jag ju självklart köpa blommor var gång jag var på Ica och handlade. Men det märkliga var att ju mer blommor hon fick ju mer avtog den här glädjen och förtjusningen över att få, och efter ett tag med viss vägledning av Lisa själv med tipset att förnya mitt sätt att visa kärlek, så märkte jag att ett Jag älskar dig utan blommor kunde omfamnas mer än med blommor. Alltså det var inget fel på blommorna, men vanan, grjejen att bara köpa blommor hade blivit större än grunden till varför jag gjorde det. Och om blommorna skulle fortsätta vara en god vana så behövde jag komma tillbaka till grunden till min handling. Och jag tror att på samma sätt så behöver vi i vår gemenskap som lärjungar till Jesus på den här platsen, ständigt komma tillbaka till grunden. I allt det som innebär att vara en del av församlingen och alla de samlingar och verksamhet som fortgår vecka efter vecka, år efter år, så behöver vi om och om igen stanna upp och fråga oss vad som är det viktigaste. Så att vi inte tappar det goda som vill ta oss djupare, ge oss näring till att växa, glädjen som finns i att tillhöra en församling och livet nära Jesus. När den första kristna gemenskapen formas av de som tagit emot Guds ord om frälsning i Jesus som korsfäst, och genom hans död också lämnat ett gammalt liv för att leva i hans uppståndelse kraft. Så står det i apg.2:42. Det var grundpelarna som byggde den första församlingen där Herren varje dag ökade skaran med nya människor som kom till tro, v.47.jag läste en annons häromdagen då en församling söker pastor, då det står att vi söker dig som kan uppnå församlingstillväxt, en formulering som jag reagarede lite på. Jag kan förstå den längtan som finns bakom orden, och jag är medveten om det dike som finns i att inte se sitt eget ansvar och uppgift som Gud gett oss i att så och skapa förutsättning för människor att lära känna Jesus, med det är viktigt att lyfta det vi nyss läste att Herren ökade skaran med nya människor. Det är av Guds kraft, Det är ett Guds verk när människor låter sig finnas av honom och inget som vi själva ska uppnå av oss själva. Vi hade medlemsintagning här för två veckor sedan, vilket jag tror att vi alla drömmer om skulle bli vanligt för våra söndagar. Men vägen dit tror jag inte är det som vi kanske först och främst tänker på, i form av någon stark ledare eller nytänkande och storslagen verksamhet. Utan jag tror att dessa fyra pelare ordet, gemenskapen, brödsbrytelsen, alltså nattvarden, proklamationen av vad Jesus gjort på korset, och bönerna som har sin grund i vem Gud är, fortfarande är grunden och som vi behöver återkomma till som viktigt som goda vanor, för att vara en församling som förnyas.

2 Och jag tänkte idag lyfta bönerna. Av dessa fyra grundpelare så kommer bönen sist, men jag tror inte det är för att bönen är minst viktig utan för att den tillsammans med Guds ord som kommer först, ramar in gemenskapen och nattvarden för att de upplevs tillsammans. Apostlarnas lära var det som Jesus egna lärjungar hade lärt sig av Jesus. Det som de hade tränats i under deras 3 åriga vandring med Jesus var det som de skulle träna andra i, det är vad ett lärjungaskap är. Och det som de delar med sig utav är också det som man kan säga utgör stora delar av det som är vårt nya testamente idag. Men Guds ord är mer än bara en lära eller en kunskap, och i bönerna, i en levande gemenskap med Gud som hans son Jesus Kristus gjort möjlig i hans död och uppståndelse, så skapas det liv som Jesus undervisat om och som de var och än var ämnade för, det ser vi inte minst i den osjälviska och utgivande gemenskap som formas. Så som Jesus var, så formas hans lärjungar till att vara. Det är därför vi ber. Bön är helt enkelt att släppa in Jesus och låta hans ord bli något helt annat än bara ord. Det finns så många sätt att beskriva bön, men jag tror att detta sammanfattar bön väldigt bra, utan att förlora något. Det är att släppa in Jesus för att bli den som vi är skapad till. Till församlingen i Laodicea som hade blivit blinda av rikedomar och i deras perspektiv oberoende av hjälp ifrån både människor och Gud, säger Jesus i upp.3:20. Deras verklighet var att de var rika och inte saknade någonting. Men Guds verklighet var en annan. I hans ögon var de fattiga och nakna och han står och klappar eller bultar som det står i en annan översättning. Jesus står inte bara och tussar lite blygt och försiktigt utan han är angelägen om att få komma in och hålla måltid, ha gemenskap och ge av det som är av hans rike, så att vi kan vara närvarande och se det som verkligen är viktigt. Någon kanske säger att be är bara för den som behöver fly ifrån verkligheten, men här ser vi att det är tvärtom, då församlingen vänder sig bort ifrån Gud, och det som de tror är verkligen gör dem istället blinda och verkligheten står fortfarande och knackar på dörren. Det är helt enkelt i bönen som du tar emot verkligheten ifrån Gud, som din egen. Ditt liv blir helt enkelt mer närvarande när du ber och formas av närvaron av Jesus. Vår plan för vårt liv, är oftast väldigt enkel och rak utan några hinder på vägen, men livet är inte så. Och för den som vill följa Jesus, som är livet själv, kommer att upptäcka att vägen är betydligt krokigare än vad vi tror och kanske önskar. Jag hittade en väldigt bra bild häromdagen som förtydligar detta väldigt bra (bild), där perspektivet min plan och Guds plan ritats upp. I ps.34 så står det att den rättfärdige måste lida mycket. Och Paulus han säger detta också i apg.14:22, att vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike, och därför så uppmanar han de församlingar som han besöker, att förbli i tron, förbli nära Jesus i gemenskapen med honom. David fortsätter i hans psalm att säga att Herren räddar den rättfärdige, ur allt. Han skall bevara alla hans ben, inte ett enda av dem skall krossas. Herren friköper sina tjänares själar, ingen som flyr till honom skall stå med Skuld! Därför behöver vi fortsätta som en god vana att be.

3 För att se verkligheten och för att se vilka vi är och den väg som Gud har för oss. Och finner vi en väg utan hinder, så leder den förmodligen ingenstans! När vi som församling vänder oss mot Jesus så ger det oss ett rätt fokus, då bön vänder sig till Gud och hans verklighet som också är vår verklighet som hans barn. Och nästan varje gång vi vänder blad i vår Bibel så möter vi detta som en dröm ifrån Gud. Att få se relationen med honom återupprättad och att vi på nytt skall erkänna honom som vår Herre. Han vill på nytt ge oss välsignelse, det liv av överflöd som bara finns i finns i honom och ett namn som inte skall utplånas. I Jes.56 så säger Gud att jag skall ge dem glädje i mitt bönehus, en bönens hus som är till för alla folk. En dröm som i sammanhanget handlar om Israels folk och Guds tempel. Men som jag tror också kan ses utifrån hur Gud alltid har drömt om en kommunikation till varje människa och ge oss en glädje som är oförstörbar. Gud älskar oss och vill ha vår uppmärksamhet. Det är för detta Jesus kom. Det är för detta Jesus lever. Det är för detta han dog, för vi ska vara hans. Det är därför det står i evangelierna om hur han välter bord och driver bort dem som gjort tempelplatsen till ett köpcentrum istället för en böneplats. Guds dröm för mänskligheten höll på att försvinna. Och då och då så försvinner den också ifrån oss, då vi ersätter bönen med religiöst tingeltangel eller vårt lärjungaskap med en byggnad och en massa verksamhet. Inte för att underskatta det vi gör i vår församling men det ger ingenting av det liv som den är ämnad till om inte bönen får ha första plats och utgöra grunden som vi står på. Mitt hus ska vara ett bönens hus. Inte i första hand ett sångens hus, eller predikantens hus eller ett allaktivitetshus, utan bönens hus. Allt av aktiviter och sång har sin plats. Men först och främst är det ett bönens hus. Det är vår kallelse som församling att vara vända mot Gud. Det är vår kallelse som människor att ha gemenskap med Gud, att vara nära Jesus. En dröm ifrån Gud som jag tror också behöver bli vår, att var gång någon kliver in genom dörren till kyrkan så skall människor redan där känna doften av bön. När människor möter mig, så skall de få känna doften av gemenskap med Gud. Jag tror att många av oss säkert har mött på sådana människor någon gång, som bara andas Jesus, och det finns inget som är mer tilldragande. Och en församling, som har bönen som första prioritet drar människor in i Guds närvaro. Och därför så tror jag att det är viktigt att vi idag, liksom varje gång vi möts behöver lyssna till Guds dröm för oss. När vi läser så vi att Jesus rensade templet två gånger, vilket jag tror är ett tydligt budskap i att vi behöver om och om igen rannsaka vad vi behöver lägga åt sidan, för att bönen ska vara vår grund, och det som vi präglas av. I Luk. 5:16 så står det att Jesus drog sig ofta till öde trakter och bad. Bön var viktigt för Jesus, och det vi i regel alltid kan veta är att det som är viktigt för Jesus, det är viktigt för oss! Ryktet om Jesus hade spridits sig och det står att stora skaror samlades för att lyssna till honom och bli botade från sina sjukdomar. Men i vimlet av allt folk, och inför allt arbete så behövde Jesus be. Med andra ord, bön först, arbete sen. Vilket jag tror gäller oss inför allt vad vardagens möten med människor, arbete och uppgifter innebär. Och det gäller också i allt vårt arbete som församling. Ingenting bättre kan hända oss än att förlora oss i bön och låta allt annat stå åt sidan.

4 Jesus var i behov av stillhet hos hans far. Vi läser på flera ställen att han gick tidigt upp på morgonen för be. Där klarnade visionen, där fick hans nerver vila, där hämtade han ny kraft. Och då motståndet hade blivit starkare ifrån de judiska ledarna så läser vi i luk.6:12 att Jesus på kvällen söker sig upp till ett berg för be. Och troligen utan att ha planerat det står det att han stannade där hela natten. Med allt det som fanns inom honom av att ständigt vara utsatt av sataniska attacker och frågor om inriktning inför framtiden fick honom att stanna. Och där mitt i natten så ser vi att han finner vila i Gud, han får en ny kraft och han får ljus över framtiden, över frågor när det gällde vilka som skulle vara apostlar och föra hans budskap vidare. För väl tillbaka från sin bönenatt så utväljer han de 12 och han är beredd att på nytt konfronteras med sjukdom, trasighet och orena andar. Det står i vers 19 att allt folket ville röra vid honom, eftersom kraft gick från honom och botade alla. Detta är bönens väsen. Gud som vi ber till ger oss vila, leder oss vidare när vägen känns omöjlig, och ger oss kraft som är av Guds rike. Tänk på bilden jag visade innan med Guds plan, där vägen gick upp och ner och där hinder stod i vägen, men det fanns alltid en fortsättning. Och det perspektivet ger bönen. Bönen leder dig på Guds väg och en större förståelse i vad som är Guds vilja, och förlöser den kraft du behöver för att ta dig framåt! I bönen så berättar Gud att själv skall jag gå framför dig, höjderna skall jag jämna ut. Kopparportarna skall jag spränga och järnbommarna skall jag bryta sönder!, som det står i jes.45. För en tid sedan så var jag hembjuden till en äldre dam i Hillerstorp. Hon ville dela sitt vittnesbörd om Jesus och be tillsammans, vilket man inte tackar nej till. Och när vi satte oss ner, så tog hon fram en pärm med en massa nedskrivna namn och en massa tidnings urklipp. Till en början så trodde jag det var en slags samling av minnen, men det visade sig vara en bönepärm. Alla namn och bilder var på personer i lägenhetshuset där hon bodde, det var hela hennes familj och släkt, vänner, det var namn på alla församlingens medlemmar, det var namn på pastorer som varit och är, och ledare i församlingen och i församlingarna runtomkring, till och med jag och min familj fanns med, och det fanns med personer som hon kanske bara hälsat på en gång för många år sedan, men känt att hon ska jag be för. Och hon hade den goda vanan att 4 gånger om dagen, morgon, förmiddag, eftermiddag och kväll böja sina knän på köksgolvet och be för alla de namn som fanns i denna pärm. Hon kände helt enkelt att Gud kallat henne till att tjäna i bön. Och hon berättade hur hon vid flera gånger sett Jesus sitta bredvid henne, gett henne vila, ledning och kraft. Så pass stark att hon vid vissa tillfällen inte kunnat röra sig. Bön gjuter kraft in i ditt liv när du går i hans tjänst. När det står om bönerna i apg.2 som vi läste som inledning så kanske var det så att de fortfarande följde de judiska bönetimmarna som fanns med i templet och synagogans gudstjänster. Den personliga bönen fanns där på ett nytt sätt, men som i t.ex. kap.3 så ser vi att Johannes och Petrus är på väg till templet för att också be. Och utifrån denna bönekvinna som jag träffade och utifrån Jesus egna exempel som vi sett, så finns det något visst över att bestämma sig för tid och plats för att be.

5 Inte för att visa på någon religiös handling eller för att Gud behöver det, det är Jesus väldigt tydlig med när han ber oss att gå in vår kammare och be där ingen ser. Men för vår egen skull, som dagligen brottats med tid och att få allt att fortsätta snurra mellan arbete, fritid och familj, så tror jag det kan vara väldigt viktigt att ha disciplin, och att låta Gud få den plats i vårt liv som vi var och en behöver. Sedan är det tydligt att bönen finns med som en gemensam kraftkälla. Ett gott exempel är församlingens gemensamma bön i apg.4. Johannes och Petrus hade blivit hotade av stora rådet i Jerusalem, som förbjudit dem att fortsätta att tala, undervisa och att handla i kraften av Jesu namn. Och när församlingen får höra detta så ber dem v Församlingen, som det står om var omtyckta av allt folket, möter här för första gången motstånd. Då de börjar med att bekänna Gud som Herre. Och de proklamerar sin övertygelse att Jesus var syndfri, att han var Messias och att han genom sin död uppfyllde Guds vilja. De ville visa ropa ut att detta var deras eniga övertygelse och att det är på denna nåd som de kommer inför Gud i bön. Det var inte på grund utav de själva som de kunde sträcka sig till härskaren som skapat allt och var över allt, utan genom det Jesus gjort. Alltså, Det är inte bönen vi tror på! Utan vi tror på Jesus! Bönen är ett medel, inte det vi hoppas på. Vi använder och ser inte bönen som en lyckoamulett, som kan ge oss tur eller infria våra önskningar. Utan bönen är ett levande samtal med Gud där det är Jesus som gått hela vägen till vårt hjärtas dörr och som vill komma in. Det här kanske vi tycker är självklart men alltid lika viktigt att lyfta. Grunden för bön är alltid Guds nåd. Bön är inte att banka och slå sig blodig på himmelens dörr. Utan han står vid din dörr, ditt hjärta och du kan bara bjuda in Jesus i alla delar av ditt liv! Vi kanske tycker det är jobbigt att gå och öppna dörren ibland, när vi sjunkit ner i vår soffa, men det kräver inte direkt något av dig, utan det handlar mer om vilja. Och så är det med bönen. Det kräver inget av dig att öppna hjärtats dörr för Jesus, utan det är bara en fråga om vilja. Bönen utmanar helt klart vår bekvämlighet och det är därför som Holman Hunt bara målat ett handtag på insidan av dörren, på hans kända målning utifrån den texten där Jesus står och knackar och vill komma in. Men att ha gemenskap med Gud, att be är inte mer invecklat än att öppna, och släppa in Jesus för att han skall komma och ge av sin kraft. De som bad lade bara fram sin sak för Gud i förtröstan att Gud skulle komma med sin hjälp att fortsätta vara frimodiga Guds ord, och att de skulle få fortsätta se under och tecken i Jesu namn. Trots motstånd så ville de inte gå miste om något av Guds handlande. Och när de slutat att be så skakades platsen där de samlades och de fylldes alla av den helige ande. Gud visar att samma närvaro, samma kraft som lärjungarna fick uppleva då anden föll på pingstdagen var nu nära på precis samma sätt som då. Gud var mitt ibland dem och hade kraft till att ge dem ny frimodighet, och ny kraft till vara ett vittnesbörd om Jesu uppståndelse!

6 Bön i Jesu namn skakar om platser. Bön skakar om och förändrar människors situationer! Och jag tror att många utav oss fått se denna kraft, på ett märkbart sätt senaste tiden då våra egna planer kastats om och lidande och sjukdom kommit oss nära, och då det har betts kanske mer än någonsin i församlingen och i stugorna. Jag tror många har upptäckt vad Jesus gör med oss personligen när vi ber, vilken kraft som utgjuts ifrån himlen i våra egna liv och inte minst för dem som vi konkret ber för. När den mänskliga logiken säger att våra vänner som går igenom stroke eller cancer och borde vara på botten i sitt liv och i sin tro, så vittnar de om en kraft som bär dem igenom allt. Och då är det inte först bara för att någon tänker på dem och känner medlidande, utan i samtalet med dem, så talar de om en övernaturlig kraft som bär dem på grund av att andra ber för dem! Och med ett leende så säger dem att deras tro på Jesus aldrig varit starkare än vad den är nu! Är ni med!? Bön förlöser Tro. Bön förlöser kraft! Bön, gör all skillnad i världen, till och med i Himlen, det är Alf ett vittnesbörd om som idag sitter med i vår Gudstjänst Aposteln Johannes ser i sin syn av Himmelen i Uppenbarelseboken 8, en ängel som lägger fram alla de heligas böner på det gyllene altaret inför tronen, och när detta sker så beskriver Johannes att det är helt tyst, kanske en halvtimme. Bönerna ifrån människor på jorden får hela evigheten att stanna upp och släpper fram vår tid, kanske en halvtimme. Skönt uttryck tycker jag. Alltså våra böner går rakt in i himlen, samlas noga upp, tas på allvar, ges plats och tid att besvaras! Och när vi ber, så får vi det som är av Himmelen, av Guds rike som inte äger något av varken sorg, sjukdom eller lidande. Bön är när Himlen landar på jorden. Och med den vetskapen så kan vi veta att all bön till han som sitter på tronen, Jesus Kristus förändrar! Bön är ingen börda. Bön är inte något som är tungt. Jesus kommer till dig för att ha måltid med dig. Vilket innebär glädje. Det innebär fest. Och med den grunden, fortsätt att ha som god vana att bjuda in Jesus, fortsätt att be..