Vad gör du när Jesus besöker dig? Av: Johannes Djerf

Transkript

1 Vad gör du när Jesus besöker dig? Av: Johannes Djerf I tron på att en predikan inte ska vara så dålig att den inte kan predikas mer än en gång och i tron på att nattens tankar som kom till mig ändå kan säga dig något idag så vill jag ta med dig till två händelser i Jesu liv som vill tala om mötet med Jesus, den här adventssöndagen. Och vi börjar i Nasaret. Där det är lördag morgon. Och det ligger en stor förväntan i luften inne i synagogan (Bild) Det var många som hade hört att Jesus var hemma. Han som vuxit upp mitt ibland dem och som nu var en känd lärare. Man hade hört att hans undervisning hade spridit sig och vänt många människors hjärtan till Gud. Så Människorna som hade samlats denna morgon var väldigt stolta över Jesus tror jag. De skulle få lyssna till en av deras egna och spänningen var förstås väldigt hög. Dagens text ifrån lagen (bild), alltså moseböckerna som man läste 6 gånger och så läste en sjunde man ifrån en profettext,(bild) Och just när de hade kommit fram till den sjunde läsningen så hade det blivit Jesus tur att läsa. Som bibelnörd så tycker jag sånt här är häftigt för när Jesus tar skriftrullen av tjänaren som slagit upp dagens text åt honom och börjar läsa så läser han just de här orden "Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år ifrån Herren. och så stannade han. Precis innan orden om hämndens dag så rullade han ihop skriftrullen, gav den till en tjänare som troligen hade de största pingisbollarna till ögon du kan tänka dig. Hela synagogan vibrerade av känslor. Vad skulle han säga? Alla ögon var fästa på honom. Efter en hel del mummel ibland besökarna så börjar Jesus prata. Men han ger dem inte någon lång utläggning som de kanske förväntat sig utan säger bara en enda mening. I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar. Va, vad menar han? Menar han att all den längtan som de hade, allt deras hopp på en messias, en befriare, hade fått ett svar. Glädje, befrielse, frihet, har allt detta fått sin uppfyllelse i honom? De kände hur det började bubbla i deras inre. För det var ord fulla av nåd och kärlek. Inom dem så steg en frimodighet och plötsligt så kände de att de ville ge sitt vittnesbörd till honom. De ville på något sätt visa att de prisade honom för orden som han precis talat. För det kändes verkligen som att orden ifrån Jesaja var givna till att höra ihop med Jesus.

2 Det som fanns på deras insida av längtan efter att möta Gud, att få uppleva frihet som Jesaja talade om i skriften började för en stund bli verklighet för dem och hjärtat bubblade bara mer och mer och mer när de tittade på Jesus. Men, så är det som att det plötsligt tar stopp. Det är som att allt hopp tystnar och förnuftet börjar plötsligt forma många av de samlades tankar istället. vänta nu, det är ju Jesus, Josefs son, snickaren! Visst är vi stolta att han blivit känd runt omkring, men stoppa pressarna för ett ögonblick. Han är ju ifrån Nasaret, precis som oss. Hallå! Nasaret, denna obetydliga och lilla stad. Dessutom är han son till en vanlig sketen snickare! Nae, detta kan inte vara Messias! Det låter kanske märkligt men nu så ville man inte ha mer. Hyllningarna tystnade och övergick ganska snart till att många blev ursinniga och till slut så jagar de faktiskt ut Jesus ut ur synagogan och ut ur staden troligen mot denna klippa som staden låg på. (bild) När Jesus ville möta människorna i Nasaret, så lade de locket på. Ifrån att gett sitt vittnesbörd och prisa honom i hopp om att han är den utlovade messias så blev de plötsligt motståndare till vad de själva för en stund upplevt som riktigt. Och visst kan vi känna igen oss. När Jesus vill möta oss, visa vem han verkligen är. När Jesus vill befria oss, ge oss av sin glädje och det liv som flödar över så lägger vi locket på. Vi har känt hur Guds närvaro möter oss, börjar påverka oss, skapar en längtan efter att handla och säga ja, Jesus kom som du vill och möt mig. Men sedan är det som att det tar stopp någonstans, det finns en sorts spärr som vi hakar i, när det börjar bli för overkligt och vi låter inte det som vi för en stund upplevde som riktigt komma tillräckligt nära, förändra oss och fylla på vårt hjärta så som Gud vill. Vi är rädda för vad som ska hända. Vi är rädda för det vi inte vet så mycket om, som vi inte prövat innan. Som när jag och Lisa var i Israel. Varje kväll så fanns det berg av olika sallader, frukter, röror, kött och såser att äta. Allt du kan tänka dig ingick! Det såg otroligt gott och vackert ut, allt var fantastiskt uppdukat och alla grytorna var öppna och det luktade så gott men jag lade locket på och tog ändå bara det som jag var van vid. Kycklig och ris och inget mer varenda kväll. Fruktansvärt tråkigt i längden! Och det är en bra bild på hur vi ibland svarar Jesus när han vill möta oss. Vi vill bara ha det som vi själva vet funkar. Och vi är rädda för att testa något nytt, ta ett steg närmre. Men vet du, Gud vill beröra dig med allt han har, med allt det som vi faktiskt har tillgång till. Allt ligger dukat framför oss. Vi läser orden ännu en gång som Jesus citerade ifrån Jesaja 61. HERRENS Ande är över mig, ty HERREN har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka.

3 Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna, till att predika ett nådens år från HERREN och en hämndens dag från vår Gud, för att trösta alla sörjande. Guds ande, har sänt honom att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta står det, och jag tycker det är vackert. Livet kan vara fullt av sår både till kropp och till själ men Jesus kommer till dig med sin förbandslåda för att linda om dina sår (visa) Föra samman allt igen, sätta ihop allting på nytt. Allt som gått fel och allt som gått sönder lägger han sitt varma förband om, och läker det som är trasigt. Detta är första hjälpen, brukar vi säga, inte andra, inte tredje utan första. Det är en hjälp som alltid kommer behövas. Och frågan är till dig idag. Låter du Jesus vara din första hjälp? Han är sänd, han har kommit för att ropa ut frihet för dig som känner dig fången. För dig som är fången av frågor utan svar, för dig som är fången av rädsla att ta nya steg, För dig som är bunden av gamla minnen och sorg, så finns det befrielse! Även om det låter helt overkligt och inte går ihop med vårt förnuft! Vad gör du när Jesus besöker dig? Jesus längtar efter dig. Bordet med allt det goda som ger frid ligger framdukat vågar du äta eller lägger du locket på? För att förtydliga denna längtan som Jesus har att få komma dig nära så tänkte jag att vi även ifrån oljebergets sluttning skulle närma oss staden Jerusalem tillsammans med Jesus. Jesus har lämnat Nasaret för ett bra tag sedan och är nu på väg mot hans sista dagar i livet. Han vet om det. Och han är fast beslutsam står det att gå och genomlida döden för din och min skull. Och Ifrån denna bild (bild) så ser vi hur det såg ut ifrån Oljebergets sluttning på väg mot Jerusalems murar. Runtomkring oss ligger en enorm judisk kyrkogård (bild) Detta är då en nytagen bild ifrån när jag var där för några veckor sedan, men denna kyrkogård räknas som världens äldsta kyrkogård och låg där på samma sätt även när Jesus gick nedför berget tillsammans med hans lärjungar. När lärjungarna tittar på alla gravar så kan jag tänka mig hur de i deras inre börjar titta tillbaka på allt de varit med om den senaste tiden. Hur Jesus gett dem och många andra människor läkedom och ja, till och med liv. De hade bokstavligt fått sett hur människor kommit tillbaka ifrån döden. Men inte minst hur Jesus väckt hoppet i människors hjärtan så att allt till kropp och själ kändes levande.

4 Himlen hade blivit påtaglig och upplevelsen var total. Och just nu, när de såg porten till den heliga staden framför sig och tittade på Jesus så fick de bara ett ord i deras inre, ifrån profeten Sekarja: Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl. Lärjungarna tittade på varandra och innan de riktigt tänkt efter så mycket vad de gjorde så började de ta av sig sina mantlar och lade ner dem i smutsen för att på något sätt visa sin tacksamhet. Och de kände hur en sång började nunnas fram inom dem, och inom några sekunder så sjöng de som de aldrig gjort förr. Det kvittade om någon sjöng falskt, för sången stämde. Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn! De sjöng den om och om och om igen, de kunde inte sluta. Några fariséer som följde Jesus och hans lärjungar i folkmassan kunde dock inte stämma in i sången och de säger åt Jesus att få hans lärjungar att tiga. Men Jesus svarar dem Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa!. Och om ni tittar en gång till på bilden och tänker på hur det ser ut runt omkring så är det som att håret reser sig på armarna tycker jag. Även om människornas rop skulle tystna så skulle de tusentals stenarna runt omkring dem som var ett minne för de döda ropa ut att Jesus är kung! Jesus är Herre över liv och död! Genom de orden så tror jag att tårarna rann nedför lärjungarnas kinder, och sången blev bara högra och högre ljuvligare och starkare för varje steg de gick. Sången ifrån berget gick igenom dalen och in i staden som gjorde att allt kom i rörelse. Precis som du kanske känner att du vill röra på dig, dansa lite, sjunga med när du hör någon viss sång ifrån välta tält t.ex. Och även de började ta av sina mantlar och lägga ut på vägen och herr och fru palmkvist började skära av kvistar ifrån palmerna för att hylla honom. De hade förväntat sig att få se en stor och hög häst som bar segerfursten in i staden. Så ingenting stämde egentligen med mannen på åsnan. Bara ropet som kom ifrån lärjungarna berättade om himmelens hälsning. Och frågan är, skulle de tro på dem, skulle ta emot sången i deras hjärtan? När Jesus kom närmare staden så står det så här i Luk.19: Jag vet inte hur ofta du låter dina tårar komma nedför dina kinder, men jag tror att vi alla vet hur det är. Någon kanske gråter när man är glad. Som en tjej som jag spelade med en sommar på missionsbåten shalom. Vi spelade i kompbandet.

5 Jag trummor och hon piano, och varje gång jag eller någon annan i bandet spelade fel så började hon skratta, och om vi log eller skrattade tillbaka så brast hon i ett sådant skratt som inom några sekunder innebar att hon också grät! Tårarna sprutade i stora floder, och då överdriver jag inte. Hon var så lycklig! Tårarna kunde rinna en hel konsert. Hon kunde inte få stopp på dem. Helt fantastiskt. Så tårar kan många gånger höra ihop med glädje. Man kan också bli rörd till tårar av något vackert som man ser, eller något mäktigt och stort som man får uppleva som att få vara med om ett under som Gud gör i en annan människas liv, eller efter ett stort engagemang se någon idrottsstjärna ta guld, eller se på film hur de till slut får varandra och ger varandra den där smäktade och fuktiga avslutningskyssen... då gråter jag oftast faktiskt. Jag är liten film snyftare, och det är jag stolt över. Men det som jag tror att de flesta av oss förknippar tårar med är sorg. När saker och ting inte blir som vi tänkt oss. När trötthet bekymmer, trasighet, sår, sjukdom, död, orättvisor, lidande och inte minst när nöd för andra människor drabbar oss, så skapar det tårar. Jag kan många gånger gråta när jag ser människor välja bort Guds kärlek och inte vill ha med honom att göra. Och inte minst när jag ser hur människor kan kalla sig kristna men lever som att Gud inte bryr sig om vad de gör med sin vardag och sina liv. Som redan är nöjda, som inte vågar närma sig Guds bord med allt det goda och underbara som han har utan nöjer sig med kyckling och ris. Människor som säger sig ha frid med Gud men söker och söker efter frid och lycka i helt andra saker än Gud själv. Det gör ont och det skapar tårar. Och det var detta som drabbade Jesus, även om min nöd och din nöd inte kan komma i närheten av den smärta som Jesus kände för människorna i Jerusalem. När Jesus hör sången ljuda ifrån staden, så brister Jesus ut i gråt. Han gör inget segertecken, utan hans ansiktsuttryck visar bara tårar, tårar som jag tror håller sig kvar hela vägen in i Jerusalem. Han kunde inte längre hålla tillbaka sin klagan. Så många gånger hade han räckt ut sina händer till ett folk som behövde honom. Kom till mig! Alla ni som törstar, kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram! Han ville ge dem allt, men ingen lyssnade. Han längtade efter varje människas hjärta som just nu stod och sjöng sången om honom, men inte ville ha med honom att göra, och tårarna rann. Jerusalems hjärta var stängt för honom. Jerusalem var fullt av människor som kunde sin teologi och hade stor kunskap. Men det var ändå stängt för teologins huvudperson Jesus.

6 Hur är det i ditt liv? Hur är det med ditt hjärta? Jag frågar dig ännu en gång. Vad gör du när Jesus besöker dig? Är adventssångerna som vi sjunger idag bara fina sånger som är mysiga att sjunga när julen börjar närma sig eller låter du dem beröra ditt hjärta? Det finns en tid då du kanske tydligare hörde hans röst och levde med Guds beröring i ditt liv. Men det handlar inte om vad som hände för ett år sedan och inte ens igår. Hela vårt liv är en sökningstid! Varje dag vill Jesus möta dig med allt det goda han har! Jesus tårar är inte uttryck för överkänslighet utan det handlar om allvaret i att kasta bort tillfället att möta Jesus. Och det är kanske en ovan tanke att möta en adventssöndag men jag tror att Jesus gråter högljutt och klagande för dig varje gång som du som du säger, nae Jesus, jag kan inte tro på dig, det är för bra för att vara sant. Eller nae Jesus, inte idag, nästa advent kanske, men inte idag, nu vill jag bara sjunga och känna julstämning. Eller Ok Jesus kom och möt mig, men inte för mycket. Kom inte med något nytt som jag inte vet något om. Du får inte komma för nära, och du får inte göra mig annorlunda bara. Då tror jag Jesus gråter för ditt hjärta. Inte inom den grekiska mytologin, inte inom den judiska tron så finns det någon jude som gråter över sitt folk, inte inom islam och inte inom någon annan religion finns det någon Gud som gråter över ditt och mitt förhållningssätt till honom. Men Jesus grät. För han var angelägen om varje människas hjärta. Han är angelägen om ditt hjärta. Han älskar dig så mycket in i minsta detalj. Han vill förbli kung i ditt inre, inte bara en vacker sång. Våra sånger handlar inte bara om fladdrande stearinljus och julgranar utan om honom. Han ställer sig mitt i vägen för dig idag och han säger med tårarna rinnandes nerför kinden Om du bara ville lyssna, om du bara förstod vad din frid tillhör. Om jag bara fick möta dig som den jag är, med glädje, helande, mina första hjälpen låda, befrielse, frihet och tröst. Jesus gick hela vägen till korset för att göra detta möjligt för dig. Han gick rakt in i Jerusalems portar även om han visste att de glada människorna inte skulle ta emot honom som den han var. Och medans vi fortfarande var syndare och inte ville ta emot honom så gick han hela vägen mot korset och det smärtsammaste av allt, döden. Jesus älskade världen så mycket, Jesus älskar dig så mycket för att ingen av oss ska gå under utan ha ett evigt liv. Därför frågan dig, vem du än är även idag. Får jag komma till dig? Jag vill möta dig. Jag vill dig allt du behöver. Jag ger dig verklig frid. Vad svara du? Vad gör du idag, just nu, när Jesus vill besöka ditt hjärta och stanna.