Informationssystem för regionala grönområden. Metodstudie med tillämpning på Hanvedenkilens rekreativa värden

Transkript

1 Informationssystem för regionala grönområden Metodstudie med tillämpning på Hanvedenkilens rekreativa värden

2 Rapporter Att handla i framtiden Grönstrukturen Sex röster om Stockholmsregionens framtid Det regionala arvet Rinkebykonferensen Nio gånger i livet Tankar om framtiden Våra näringar Minsta möjliga intrång Sociala konsekvenser Planning of the Stockholm region Planeringen i Stockholmsregionen Rörlighetens värde Stockholmsregionens internationalisering Du är med och formar framtiden i Stockholmsregionen Migration och förnyelse av Stockholmsregionen Migration över Östersjön till Stockholmsregionen Regioner, handel och tillväxt Scenarier för utbildning i Stockholmsregionen Kompetensutveckling och utbildning i Östersjöregionen Bilaga: Kompetensindikatorer för Östersjöregionen Dagens ungdom är morgondagens vuxna Utvecklingspolitik i tre storstadsregioner Regionala skillnader i Stockholms län EU Capital Regions towards Sustainable Mobility Stockholmsregionen i världen Vatten i Stockholmsregionen Social atlas över Stockholmsregionen Storstadspolitik i debatt och handling Bostad? Underlag för regionplan Framtidens skärgård Energiförsörjningen Stockholmsregionens roll för Sveriges tillväxt Storstadskonkurrens i norra Europa Blåstrukturen i Stockholmsregionen Upplevelsevärden Kvinnorna, näringslivet och framtiden Program & förslag Stockholmsregionens framtid, skiss till en långsiktig strategi Vill du delta i dialog om Stockholmsregionens framtid? Regionplan 2000 Program Debatten om Stockholmsregionens framtid Samrådsredogörelse Program för ekonomisk tillväxt, förnyelse och integration i Stockholmsregionen Program för kompetensutveckling och FoU i Stockholmsregionen Stockholmsregionens framtid En långsiktig strategi En region för framtiden Regionplan Trafiken i regionplan Ekonomisk tillväxt, förnyelse och integration Kompetensutveckling och FoU Östersjöperspektivet RUFS 2001, Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen RUFS 2001, Samrådsredogörelse Stockholmsregionen 2030, sammanfattning Stockholm Region 2030, Summary Beställ gratis från Regionplane- och trafikkontoret Box 4414, Stockholm Tel Fax e-post: rtk@rtk.sll.se Omslagsfoto: Sonia Eriksson, Conec Inlaga foto: Bette Malmros Christer Sandqvist Illustrationer: Anders Djerf ISSN Pro Repro Curbo&Larsson AB, Stockholm

3 Förord Denna rapport är en av flera rapporter som avser att fördjupa kunskapen om Stockholmsregionens grönstruktur. Målet är att förbättra underlaget för såväl den regionala som den kommunala planeringen. Rapporten sammanfattar ett utvecklingsarbete, som visar hur man samlat och systematiskt, men ändå på ett flexibelt sätt, kan hantera viktig information om regionens grönstruktur för olika behov. Ett parallellt utvecklingsprojekt presenterar metoder att beskriva grönområdenas sociala värden. Arbetet med dessa båda projekt har skett i samråd med en gemensam referensgrupp med representanter från kommuner samt Länsstyrelsen och Regionplane- och trafikkontoret. I den samordnade pilotstudien för Hanveden har planerande tjänstemän från kommunerna Stockholm, Haninge, Botkyrka och Huddinge medverkat. Denna rapport har utarbetats av Ingemar Thörnqvist, Agneta Schill, Sonia Eriksson och Ana Norlén vid Tyréns Infrakonsult samt Eva Asplund, KTH. Kajsa Bernergård har varit projektledare på Regionplane- och trafikkontoret. Stockholm i december 2001 Börje Wredén t.f. regionplanedirektör Läsanvisning En överblick över rapportens syfte, uppläggning och slutsatser får man genom att läsa Kapitel 1 Studiens resultat i korthet Kapitel 2 En metodutveckling Kapitel 7 Fortsatt metodutveckling Grundläggande förutsättningar samt vald beskrivningsmodell framgår av Kapitel 3 Viktiga utgångspunkter Kapitel 4 Tillgång till grönområde Kapitel 5 En gemensam informationsstruktur. Hur information om regionala grönområden kan beskrivas och analyseras belyses i Kapitel 6 Information om regionala grönområden för rekreation Den gröna kilen som planeringsnivå och ansvarsområde framhålls på flera ställen i rapporten Kapitel 1 Studiens resultat i korthet Kapitel 3.7 Delregionalt ansvar för planering av gröna kilar GIS-tillämpningar exemplifieras ytterligare i Bilaga 1 GIS som verktyg för analys och redovisning 3

4 Innehåll Förord 3 Läsanvisning 3 1. Studiens resultat i korthet 5 2. En metodutveckling 7 3. Viktiga utgångspunkter 8 Regionplan Gröna Kilar 8 En skogsbacke i Handen 8 Regionalt miljöprogram 9 Kommunala grönplaner 9 Knäckfrågor 9 Delregionalt ansvar för planering av gröna kilar Tillgång till grönområde 11 Grundbegrepp 11 Grönområde för rekreation 11 Närhet till rekreationsområde 11 Två aspekter på tillgång En gemensam informationsstruktur 13 Motiven 13 Kraven 13 Informationsstrukturen Information om regionala grönområden 18 för rekreation Rekreationsområde 18 Hanvedenkilen Storlek och bredd Naturtyp Rekreationsvärde Tysthet Framkomlighet Sätt att nå grönområden 32 Färdsätt Barriärer kring grönkil Portar Bostadsområde 38 Bostads- och bebyggelsetyp Lokal grönytestandard Analyser 42 Analysernas syfte och innehåll Störzoner Avståndszonering Strövområden, promenadområden, utflyktsmål Exempel på fördjupade analyser Befolkningsunderlag/nyttjande Bostadsområdens tillgång och brist på rekreationsområden Svaga zoner Grönområden med intressekonflikter 7. Diskussion om metodutveckling 57 Ett informationssystem för regionala grönområden 57 Informationssystemets tillämpning för regionen 57 Anpassning till kommungemensam planering 58 Behov av fortsatt utvecklingsarbete 58 BILAGA 1. GIS som verktyg för analys och redovisning 59 Datafångst 59 GIS för att organisera kartdata 59 GIS som analysverktyg 61 Presentationsmöjlighet av GIS-data 63 4

5 1. Studiens resultat i korthet Denna rapport redovisar en metodstudie vars syfte är att utveckla och pröva metoder för att närmare beskriva tillgången på regionala grönområden för rekreation. Den fördjupande kunskapen ska i första hand vara användbar för planering på regional och delregional/mellankommunal nivå. Arbetet är genomfört i nära samverkan med det parallella projektet Upplevelsevärden, sociala värden i den regionala grönstrukturen. Som pilotområde har vi gemensamt använt Hanvedenkilen. Representanter för kommunerna Stockholm, Haninge, Huddinge och Botkyrka har också medverkat genom samråd. Metodstudien visar ett sätt att benämna och strukturera information om grönområden, med de gröna kilarna som avgränsning. Därigenom har skapats en grund för ett informationssystem för regionala grönområden. Metodstudien fokuserar på rekreativa värden, men informationssystemet kan användas för att beskriva och analysera även andra värdetyper, som ekologiska och kulturmiljövärden. Utvecklingsarbetet har sammanfattningsvis hanterat följande knäckfrågor: Finna en regional nivå för analys och redovisning som har en ändamålsenlig avgränsning mot den kommunala planeringen. Utforma en begreppsapparat för att beskriva tillgång på grönområden. Ge grunden för ett datorstött informationssystem om regionala grönytor (för rekreation) som är efterfrågat och användbart för kommungemensam planering. Pröva och demonstrera redovisning och analys i GIS-miljö (ArcView). Vi definierar begreppet Tillgång på grönområde med hjälp av begreppen Grönområde och Närhet till grönområde. Med utgångspunkt från detta sker en successiv nedbrytning av egenskaper enligt följande figur. Grönområdets egenskaper Naturtyp Värdetyp -upplevelsevärden, natur- och kulturvetenskapliga värden Läge Storlek och form Framkomlighet/beträdbarhet Tysthet/störning Figur 1. Grönområde Tillgång till grönområde Sätt att nå grönområde Gå (G/C-nät, grön korridor) Cykla (väg, G/C-väg) Åka kollektivt (buss-, pendel-, T-bane-linje) Åka bil (vägar) Via portar /entréer Informationsstruktur för begreppet Tillgång till grönområde. Man kan lägga två perspektiv på begreppet tillgång: 1. Grönområdens värde och nyttjande 2. Bostadsområdens tillgång/brist på grönområde. Vi har valt att i denna studie lägga huvudvikten på det första perspektivet. Det innebär att närmare beskriva grönområdenas olika värdetyper och andra egenskaper av betydelse för rekreation. Därtill hör även potentiellt befolkningsunderlag inom olika geografiska och tidsavstånd. Närhet till grönområde Bostadsområdets egenskaper Bostads-/ bebyggelsetyp Läge Lokal grönytestandard Befolkningstäthet Social struktur 5

6 Information om grönområden, som struktureras på det föreslagna sättet skapar möjligheter till datafångst, informationsutbyte, analys och presentation på ett flexibelt sätt. Kartorna i rapportens kapitel visar exempel på hur grundinformation om grönområden kan redovisas. Kommenterande text diskuterar möjligheter som inte illustreras på karta. Möjligheter till analyser visas i kapitel 6.4 och i bilagan om GIS-tillämpningar. Figur 2. Ett flexibelt uppbyggt informationssystem möjliggör användning för många aktörer och ändamål. Med en väl strukturerad information och med lämplig hjälp av GIS-program och andra grafiska program finns goda möjligheter att anpassa såväl analys som presentation till olika användares/målgruppers behov. Figur 2 illustrerar dessa möjligheter. Vi har funnit att den delregionala eller kommungemensamma nivån är den viktigaste för användning och underhåll av ett informationssystem för regionala grönytor. Här möts det regionala och det kommunala intresset. De kommuner som berörs av en grön kil bör har det största intresset att bygga upp, förvalta och utveckla ett gemensamt informationssystem att användas för egna och gemensamma planeringsbehov. Det ger en strategisk kunskap för en rad användningsområden: Planering och beslut om ytkrävande projekt som vägar, järnvägar, handelsområden, större bostadsområden etc Anpassning av förtätnings- och kompletteringsbebyggelse Utveckling av grönområden till önskvärda kvaliteter för rekreation mm Beslut om tillgänglighetsförbättringar. För den regionala nivån finns möjligheter för RTK att göra önskade sammanlagringar av information från de olika kilarnas informationssystem och vid behov tillföra annan information, göra regionala analyser och presentera resultatet på lämpligt sätt. Ansvaret att etablera, använda, underhålla och finansiera en kils gröna informationssystem bör ligga på de berörda kommunerna och på RTK i samverkan. Berörda kommuner i en kil behöver finna en form för samverkan som kan ta detta ansvar. Slutligen bör påpekas att denna metodstudie har lagt grunden för att skapa ett driftsdugligt informationssystem, baserad på en kraftfull GIS-tilllämpning. För att åstadkomma detta behövs nu ett skede av modellering och systemanpassning, som tillgodoser såväl kommunala som regionala önskemål. Målet är att åstadkomma ett robust och användarvänligt grundsystem, som sedan respektive Kilgrupp och kommun kan använda och komplettera för sina frekventa och prioriterade behov. 6

7 2. En metodutveckling Inledning/uppdraget I arbetet med Regionplan 2000 (RUFS 2000) har Region- och trafikplanekontoret och Länsstyrelsen i Stockholms län uppmärksammat behovet att vidareutveckla kunskapen om regionens grönstruktur. (se även kapitel 4.1). Man avser gemensamt göra detta i form av följande fyra delstudier som sammantaget kan ge denna kunskapshöjning: 1. Sociala värden inom grönstrukturen 2. Tillgång på grönområden för rekreation i olika delar av regionen 3. Ekologiska värden och deras känslighet i grönstrukturen 4. Det ekonomiska värdet av grönstrukturen. Av dessa fyra studier har de två första genomförts i nära samverkan. Anlitade konsulter är Scandiaconsult för Sociala värden och Tyréns Infrakonsult för Tillgång på grönområden. Inledningsvis var uppgiften att göra generella studier gällande hela regionens grönstruktur och att sedan tillämpa de allmänna principer som då framkom på ett pilotområde, förslagsvis Järvakilen. Huvudfrågan var också hur man kan aktualisera En skogsbacke i Handen med hänsyn till förändrade förutsättningar. Efter ett inledande fördjupat programarbete justerades emellertid uppläggningen i samråd med beställaren på så sätt, att huvuddelen av arbetet lades på en pilotstudie för Hanvedenkilen. Samtidigt vidgades också uppgiften till att skapa en grund för att utforma ett datorstött geografiskt informationssystem (GIS) för regionens grönytor, vari de fyra delstudierna enligt ovan kan sammanföras. Tills vidare ligger tyngdpunkten innehållsmässigt på sociala värden och tillgången på dessa. Målet är att på sikt åstadkomma ett informationssystem som på ett mångsidigt och flexibelt sätt kan beskriva tillgången på grönytor av olika slag för framtida planerings- och beslutsituationer på kommunal och regional nivå. Arbetet har organiserats så att konsulterna genomför utvecklingsarbetet i nära samråd med beställaren och en referensgrupp med personer från sex kommuner och från Länsstyrelsen. Arbetets uppläggning och innehåll diskuterades på gemensamma möten. Dessutom genomfördes arbetsseminarier i respektive kommun som berörs av Hanvedenkilen (Haninge, Huddinge, Botkyrka och Stockholm). Syftet med dessa kommunmöten har varit att anpassa och förankra informationssystemets struktur och innehåll så att det motsvarar behoven i en mellankommunal planering för ett kilområde och dess omgivande bebyggelse. En strategisk kunskap En god kunskap om tillgång på grönytor är värdefull som underlag för såväl den regionala och mellankommunala planeringen som för den kommunala markanvändningsplaneringen samt för enskilda större anläggnings- och byggnadsprojekt. För en tätortsregion i expansion får kunskapen om tillgången på olika slags grönytor en strategisk betydelse. I denna rapport beskriver vi en metodik för analys och redovisning av tillgång på grönytor som ska kunna användas i flera sammanhang. Här några viktiga användningsområden: Planering och underlag för beslut om - ytkrävande projekt (vägar, järnvägar, handelsområden, golfbanor etc) - större bostadsområden - lokala nagga i kanten projekt Anpassning av förtätnings- och kompletteringsbebyggelse till önskvärd grönytestandard. Modifiering och utveckling av grönområden till önskvärda kvaliteter med hänsyn till deras sociala, ekologiska eller kulturvetenskapliga värde, samt störningskänslighet, befolkningstryck, slitage. Beslut om tillgänglighetsförbättringar (GC-vägar, bättre portar till grönområden handikappanpassning, anpassad kollektivtrafik etc). Anpassning av grönyteinformation till kommande GIS-tillämpningar. 7

8 3. Viktiga utgångspunkter Regionplan 2000 Enligt samrådsunderlaget för Regionplan 2000 (RUFS 2000) är målet att alla delar av regionen ska ha god tillgång till grönområden av god kvalitet. En fortsatt befolkningstillväxt leder till att exploateringstrycket ökar på obebyggda områden. Ställningstaganden till en eventuell exploatering av den obebyggda marken behöver underbyggas med kunskap om grönområdenas betydelse och funktion, för såväl människa som för den biologiska mångfalden. RUFS 2000 konstaterar att det råder en obalans i planeringen för den regionala grönstrukturen. Det finns svagheter i dialogen mellan olika aktörer och en oklar ansvarsfördelning liksom brister i kunskapen om hur regionens grön- och strövområden egentligen används. Kommunerna efterfrågar generellt sett ett bättre planeringsunderlag som stöd vid avvägningar mellan olika intressen och uppslag om hur man kan utveckla grönområdena. Det spridda markägandet, krav på högre avkastning i skogs- och jordbruket samt brist på skötselplaner, kunskap och resurser medverkar till en osäkerhet om möjligheterna att vidmakthålla strövområdenas värde. RUFS 2000 föreslår vidare att en eller flera grönkilar bör studeras närmare med ambitionen att förbättra planeringsverktygen. Sammanfattningsvis ger RUFS 2000 följande slutsatser och rekommendationer gällande grönstrukturen: Planeringen av grönstrukturen behöver vara en permanent mellankommunal verksamhet. Grönstrukturens användning och dess sociala betydelse behöver karläggas bättre. Förvaltning och skötsel av grönstrukturen behöver uppmärksammas i planeringen. Gröna Kilar Rapporten Grönstrukturen i Stockholmsregionen 1996 ger en god samlad bild av regionens grönstruktur där de gröna kilarna utgör grunden för redovisningen. I de tio kilarna kan man ströva i mer eller mindre obruten natur från de centrala delarna av regionen ut mot landsbygden. Varje kil innehåller natur- och kulturvetenskapliga och sociala värden. Värdekärnorna består av områden som innehåller flera olika värden/ typer. Kilområdena har inte överlappande värden, men binder samman värdekärnorna i kilen. Inom kilarna är Svaga zoner och konfliktområden särskilt avgränsade. Kilarna binds samman av Gröna länkar. Utanför kilarna anges tio Utflyktsområden. Hanvedenkilen har sex värdekärnor och fem kilområden och tre gröna länkar. 3.3 En skogsbacke i Handen En Skogsbacke i Handen RTK 1985, presenterar en regiontäckande beskrivning av bostads- områdens tillgång på grönytor, klassade utifrån den praktiska tillgängligheten. Parametrarna är rum och tid; storleken på grönområdena och den tid det tar att ta sig dit från olika bostadsområden. Styrkan med En skogsbacke... är att den ger en bild av brister och svagheter i tillgängligheten till grönområden för olika ändamål och att den klargör skillnader i tillgång i olika delar av regionen. Översikten ger information om vilka bebyggelseområden som har brister och vilka som skulle drabbas om deras grönområden skulle tas i anspråk för andra ändamål eller delas upp i mindre bitar. Man kan också använda den för att bedöma vilka förbättringsåtgärder som skulle ge stor effekt etc. Redovisningen är fortfarande aktuell i sina huvuddrag, men behöver aktualiseras i flera avseenden: Utredningen bygger delvis på nu föråldrade förutsättningar Kvaliteten och egenskaperna hos de gröna områdena, utöver areal och läge i relation till bebyggelsen, har bara delvis beaktats; Samma mall har lagts över hela regionen centralt, halvcentralt och perifert; Kartunderlaget är alltför översiktligt för att man på ett enkelt sätt skall kunna bedöma konsekvenser för grönområdestillgången av exploateringsförslag samt möjligheter till förbättrings- och kompensationsåtgärder; Redovisningen och dess underlag kan inte uppdateras på ett enkelt sätt. 8

9 Regionalt miljöprogram I Stockholms läns miljövårdsprogram 2000 är ett viktigt mål att Bevara regionens struktur av grönska och vatten. I avsnittet om grönstruktur och naturskydd påtalas bl a behovet att säkra tillgången till naturmark för invånarna i tätorterna. Programmet beskriver översiktligt grönstrukturen och naturskyddet i länet och formulerar ett antal problembilder och förslag: Många grönområden hotas av exploateringar. Varje satsning på infrastruktur innebär ett ingrepp som måste kunna värderas. Det råder stor brist på medel att skydda värdefull skog. Staten och markägarna behöver ta ett större gemensamt ansvar för de värden som inte kan återskapas inom överskådlig tid. Det behövs en gemensam begreppsmodell för begreppet grönstruktur. Kommunerna behöver i ett mellankommunalt samarbete bygga upp en gemensam bild av grönstrukturens form och innehåll. Kommunala grönplaner En översiktlig genomgång av de kommunala grönplaner som förekommer i länet, visar att kommunernas planering för grönytor varierar mycket, både vad gäller omfattning/ambition och på vilka begrepp man använder. Det senare gäller i synnerhet de lokala grönytorna. I en underlagsrapport finns en sammanställning av de olika begrepp som förekommer i kommunernas grönplanering). Samordningen mellan kommunerna när det gäller de regionala grönytorna eller kilarna är ofta svag. Dock finns ett mellankommunal samrådsorgan för Järvakilen. Knäckfrågor I ett utvecklingsarbete som avser lägga grunden för ett informationssystem om regionala grönytor finns det anledning att ta ställning till ett antal frågor som rör arbetets avgränsning och innehåll. Dit hör avvägningen mellan den regionala och den kommunala planeringsnivåns krav på överblick respektive detaljinformation. Strategiska frågor är även vilken begreppsapparat som kan accepteras och hur ett informationssystem ska kunna utformas så att det när det gäller frekventa rutiner ska kunna hanteras av handläggare utan expertkompetens. I korthet har vi formulerat följande kravspecifikation för det utvecklingsarbete som ska leda fram till ett fungerande informationssystem för regionens grönytor: Finna en regional nivå för analys och redovisning som har en ändamålsenlig avgränsning mot den kommunala/lokala planeringsnivån. Utforma en begreppsapparat för att beskriva regionala grönområden, som kan fungera tillsammans med kommunernas varierande sätt att använda begreppen lokalt. Diskutera begreppen promenadområden/strövområden, utflyktsområden/mål och aktivitetsområde samt dess kartmässiga redovisning. Anpassa information och grönytor till regiondelar av olika karaktär: staden, halvcentrala bandet, perifera områden. Finna ett sätt att karaktärisera lokal grönytestandard inom bebyggelseområden, som har relevans i det regionala perspektivet. Bygga upp en begreppsapparat och en informationsstruktur som lätt kan överföras till GIStillämpningar och som möjliggör flexibla analyser och redovisningar. Ge grunden för ett datorstött informationssystem om regionala grönytor (för rekreation), som är efterfrågat och användbart för kommungemensam planering. 9

10 Delregionalt ansvar för planering av gröna kilar Kunskap om regionens gröna ytor (grönstruktur) behövs för olika ändamål hos olika aktörer på regional, delregional och kommunal nivå. Detta projekt avser i första hand grönområden av regionalt intresse. Därför har arbetet utgått från de gröna kilarna, som är ett etablerat begrepp i den regionala och kommunala planeringen. Det finns flera motiv att här koncentrera sig just på de gröna kilarna: De utgör stommen i den regionala grönstrukturen. De är en strategisk del i regionplanens beskrivning och analys av markanvändning. De ingår som viktig förutsättning i kommunal översiktsplanering och grönyteplanering. De innehåller regionens produktiva skogsmark, där skogsbruket behöver samordnas med rekreativa och andra intressen. Marken inom kilarna ägs till större delen av kommunerna, vilka därmed kan utöva starkt inflytande på markanvändningen och dess regionala samordning. En samordning mellan berörda kommuners planering och agerande inom en grön kil är förutsättning för en långsiktig utveckling av dess kvaliteter. Kort sagt är det på den delregionala kilnivån som regionala, kommunala intressen möts. Från den regionala nivån kommer genensam information. Från den kommunala nivån kompletteras med lokal information. Information kan utbytas mellan nivåerna. Den kan detaljeras eller aggregeras. Denna slutsats innebär också att det bör vara delregionalt och kommungemensamt ansvar för att lämplig information om det gröna kilarna kommer fram och är så strukturerad och tillgänglig så att den tillgodoser viktiga kommunala och mellankommunala behov, men också kan sammanlagras i den regionala planeringen. Hur samverkan inom en grönkil organiseras är en nyckelfråga. Vi föreslår att det skapas ett permanent forum för samverkan inom de grönkilar där så är motiverat. Där bör berörda kommuner och RTK vara obligatoriska aktörer. För Hanvedenkilens del, har på Huddinge kommun initiativ förekommit diskussioner om lämplig organisationsform, exempelvis en stiftelse. För Järvakilen finns redan en planeringsgrupp med Länsstyrelsen som sammanhållande part. Kommunal nivå Figur 3. Samverkan mellan regional, delregional och kommunal nivå är nödvändig för ett fungerande informationssystem om regionala grönområden. Delregional nivå (gröna kilar) Regional nivå 10

11 4. Tillgång till grönområde Grundbegrepp Vi definierar Tillgång till grönområde för rekreativa ändamål med hjälp av följande två begrepp Grönområde och Närhet, vilka utgör grunden för val av indata i ett informationssystem. GRÖNOMRÅDE NÄRHET till grönområde TILLGÅNG TILL GRÖNOMRÅDE Grönområde är i denna metodstudie delar av en grönkil (Hanvedenkilen). Hanvedenkilen utgör den yttre ramen för metodstudien. Inom denna finns grönområden av olika slag: Grönområden med olika sociala naturvärden (upplevelsevärden). Där ingår speciella egenskaper av betydelse för rekreation som storlek, form, tysthet, framkomlighet, beträdbarhet, aktivitetsanläggningar mm. Grönområden med natur- eller kulturvetenskapliga värden. Dessa kan samverka eller konkurrera med de sociala värdena. Inom dessa områden bedrivs mestadels ett aktivt skogs- eller jordbruk. Närhet avser möjligheterna för människor att ta sig från bostadsområde till grönområde för olika typer av upplevelser. Denna metodstudie fokuserar således på sociala/rekreativa värden, för vilka närhet är särskilt viktig. För natur- och kulturvetenskapliga värden har närheten en annan betydelse. Grönområde för rekreation Det som ger ett grönområde dess rekreationsvärde uppfattas mycket olika av skilda människor. Vi har valt att använda följande egenskaper för att så långt möjligt innefatta dessa olika värderingar: Upplevelsevärde Beträdbarhet/framkomlighet Störning Läge, storlek och form. Av dessa egenskapstyper har typen Upplevelsevärde varit föremål för en särskild studie: Upplevelsevärden sociala värden i den regionala grönstrukturen RTK, Det är ett utvecklingsarbete som föreslår att man använder sju olika upplevelsevärden, för att beskriva de viktigaste och vanligast förekommande sociala värdena i större (regionala) grönområden. Närhet till rekreationsområde Fortsättningsvis använder vi begreppet rekreationsområde som synonym till grönområde för rekreation. För att beskriva egenskapen närhet fordras kunskap dels om sätt att nå rekreationsområde dels om det bostads- eller bebyggelseområde varifrån närheten ska räknas. Till rekreationsområdet kan man ta sig till fots, med cykel, egen bil eller med kollektiva trafikmedel. Vissa portar eller entréer in till grönområden underlättar orienteringen och tillgängligheten. Bostadsområdens typ, läge, befolkningstäthet, mm ger grundläggande information. Detta tillsammans med aktuella färdsätt ger underlag för beskrivning av närhet i termer av distans och tid. 11

12 Två aspekter på tillgång Den valda uppbyggnaden av begreppet tillgång gör det möjligt att analysera och redovisa två aspekter på Tillgång till grönområde. (Här med ett socialt perspektiv). 1. Grönområdens värde och nyttjande. Här sätts förekomsten av grönområden med olika egenskaper i centrum. Det tillåter en analys av ett grönområdes egenvärde samt dess potentiella befolkningsunderlag och nyttjande som rekreationsmark. 2. Bostadsområdens tillgång på grönområde. Här sätts bostadsområdet i centrum. Det tillåter en analys av olika bostads/bebyggelseområdens tillgång/brist på gröna rekreationsytor av olika slag. Det är i princip vad rapporten En skogsbacke i Handen beskriver. En utveckling av denna analys är möjlig bl a genom att tillföra information om grönområdenas olika värde samt bostadsområdenas lokala grönytestandard. Båda dessa perspektiv behövs för att ge underlag: dels för en aktiv grönområdesplanering som utvecklar och anpassar grönområden till deras speciella egenskaper (naturvärde, befolkningstryck, slitagekänslighet etc) dels för en bebyggelseplanering som beaktar tillgången till grönområden som en viktig del i bostadsområdens kvalité. I denna rapport exemplifierar vi främst det första perspektivet, nämligen grönområdens värde och nyttjande. Den informationen är ett viktigt underlag för en aktiv grönområdesplanering på delregional nivå. Tillgång till grönområde Grönområde Närhet till grönområde Grönområdets egenskaper Naturtyp Värdetyp -upplevelsevärden -natur- och kulturvetenskapliga värden Läge Storlek och form Framkomlighet/beträdbarhet Tysthet/störning Sätt att nå grönområde Gå (G/C-nät, grön korridor) Cykla (väg, G/C-väg) Åka kollektivt (buss-, pendel-, T-bane-linje) Åka bil (vägar) Via portar /entréer Bostadsområdets egenskaper Bostads-/ bebyggelsetyp Läge Lokal grönytestandard Befolkningstäthet Social struktur Figur 4. Begreppet Tillgång på rekreationsområde. Grundläggande egenskapstyper. 12

13 5. En gemensam informationsstruktur Motiven Tillgången på grönytor för rekreation och friluftsliv är en högt värderad kvalité hos boende och verksamma i Stockholmsregionen. Kunskap om grönområden efterfrågas i en mängd olika planerings- och beslutssituationer och av olika aktörer och yrkeskategorier. Information om grönområden finns dokumenterad i olika källor; bl a i regionala och kommunala inventeringar, planer och program samt i underlag för beslut om stora infrastrukturprojekt. Informationen ges normalt i form av tryckta skrifter, vars syfte ofta är att ge en allmän kunskap, men lika ofta för att tillgodose ett speciellt kunskapsbehov kopplat till en planerings- eller beslutsprocess. Viktiga delar av kunskapen blir med åren inaktuell. Den kan också vara svår att använda för andra ändamål och på ett flexibelt sätt, då den är framtagen i ett speciellt syfte. Samtidigt går utvecklingen snabbt när det gäller tekniken att publicera geografisk bunden information i digital form, och att dessutom göra den tillgänglig på Internet. Uppgiften att utveckla och fördjupa kunskapen om tillgången på gröna områden i regionen och att samtidigt göra redovisningen GIS-anpassad har framtvingat frågan om hur informationen ska struktureras för att kunna användas effektivt i de nya geografiska informationssystemen. Informationsstrukturen påverkas också av önskan att informationen lätt ska kunna användas för frekventa behov både i den regionala och den kommunala planeringen. Det kräver i sin tur att man använder begrepp som så långt möjligt är gemensamma för regional och kommunal planering. Slutsatsen av det sagda är att kunskap om tillgången på gröna ytor i regionen bör hanteras i ett informationssystem där aktuell information lagras och varifrån man kan hämta information på ett flexibelt sätt och med vars hjälp man kan göra angelägna och frekventa analyser. Kraven Ett informationssystem som visar tillgången på grönområden för människors rekreation och friluftsliv bör ha följande egenskaper: 1. Vara transparent, dvs kunna visa bakomliggande information och motiven för val av denna. 2. Hänvisa till datakällor och mer detaljerade redovisningar. 3. Vara lätt att uppdatera samt flexibelt för olika användningsbehov på regional och kommunal samt på projeknivå. 4. Använda begrepp, som accepteras både i kommunal och regional planering. 5. Vara anpassat till kraven i gängse GISprogramsystem (främst Esri/ArcView och MapInfo och Autodesk). 13

14 Informationsstrukturen Informationssystemet har följande grundstruktur. Informationen avser en grönkil Informationen knyts till ett grönområde I grönområden förekommer tre värdeaspekter - rekreation - ekologi - kulturmiljö. Till grönområde kan även knytas information om - naturtyp - areell produktion - byggnader och anläggningar - planer, bestämmelser och avtal - markägande. Information som är av generellt intresse för flera värdeaspekter lagras separat, men kan kombineras med all annan information. Grundinformation indata Fortsättningsvis behandlar vi huvudsakligen värdeaspekten rekreation, dvs Rekreationsområde Närhet - sätt att nå rekreationsområde - bostadsområden. Följande figur visar de egenskaper som vi föreslår ska kunna ingå i ett informationssystem för gröna rekreationsområden i en grön kil. Figur 5. Ett grönområdes generella egenskaper och värdeaspekter. Figur 6. Informationsstruktur för grönt rekreationsområde 14

15 Grundinformationen görs tillgänglig som kartor och egenskapsredovisningar i text och tabeller, vanligen i digital form. Varje egenskapsredovisning är självständig och kan fritt kombineras med annan. Informationen lagras bara på ett ställe i systemet. Datakällan är vanligen digital, men det förekommer även att analog information har tolkats och digitaliserats in i systemet. Det är möjligt att komplettera/utveckla indata om så erfordras utan att därmed förändra grundstrukturen. Analyser Med väl definierad och strukturerad indata som grund kan grönområden analyseras på önskvärt sätt. Det kan gälla förekomst/omfattning/fördelning av rekreativa/sociala värden, natur och kulturvärden, tillgänglighet i förhållande till bostadsområden och stadsdelar, nyttjande, befolkningsunderlag inom olika tidsavstånd, geografiska intressekonflikter etc. Orsaker till god eller dålig tillgänglighet kan göras tydlig som underlag för slutsatser om åtgärdsbehov. En viktig typ av analys är den som visar vilka områden som uppfyller olika kvalitetsvillkor vad gäller storlek, form, upplevelsevärde, tillgänglighet i form av restid etc. Exempel på sådana egenskapsvillkor för rekreationsområden är: Minsta storlek och bredd, längsta avstånd från bostäder, högsta bullernivå, natur- och kulturvärde av lägst regionalt intresse, viss typ av upplevelsevärde, befolkningsunderlag inom viss restid, etc. Exempel på frågeställningar som analyser (med stöd av GIS) kan belysa: Förekomst av bostadsnära grönområden promenadområden. Förekomst av stora rekreationsområden för heleller halvdagsvistelse strövområden. Förekomst av rekreationsområden med speciella upplevelsevärden. Närhet till olika rekreationsområden inom olika tidsavstånd med olika fortskaffningsmedel (per fot, cykel, buss). Tillgång till rekreationsområde för visst bostadsområde/stadsdel. Hur olika upplevelsevärden förhåller sig till varandra förstärker eller konkurrerar. Hur olika upplevelsevärden är utsatta för störningar och intrång. Identifiera grönområden med intressekonflikter. Konsekvenser av exploateringsföretag. Konsekvenser av skogsavverkningar. Effekter av tillgänglighetshöjande/-begränsande åtgärder - inom Hanvedenkilen - till Hanvedenkilen Identifiera grönområden med intressekonflikter. Hur man når en grön port. Vilka grönområden man når från en given Grön port. Hur många människor som bor inom 10, 30 respektive 60 minuter från ett grönområde (med ett eller flera upplevelsevärden). Jämförelse med Gröna Kilars redovisning av värdekärnor. Framtida kilstruktur och dess gränser med hänsyn till antaganden om framtida bebyggelse, permanentisering, friluftsanläggningar etc. 15

16 Redovisningar Informationssystemet ger möjlighet för redovisningar som kan användas som underlag för planering och beslut. Det ska kunna tillgodose behoven både för utveckling av bebyggelse med tillhörande grönområden och för utveckling och bevarande av grönområden av särskild betydelse. Vissa redovisningar är av generellt och allmänt intresse och används även i form av tryckta kartor eller som färdiga kartor som tas från Internet. Andra redovisningar behövs för tillämpningar som anpassas till aktuella behov och då är det nödvändigt att utnyttja det GIS-baserade informationssystemets hela flexibilitet. Olika användaregrupper har skilda behov. Kommunala och regionala planerare använder informationen professionellt på ett allsidigt sätt, vilket kräver tillgång till hela systemet med dess analysmöjligheter. Allmänhet och friluftsmänniskor önskar lättillgänglig och pedagogisk information om aktiviteter i naturen och hur den bäst kan nås. Detta kräver tryckta kartor och enkla sökvägar via internet (WEBB-lösningar). Figur 7. Informationen om gröna områden behöver presenteras på olika sätt beroende på hur och av vem den ska användas. 16

17 Grönområdets egenskaper Naturtyp Värdetyp -upplevelsevärden -natur- och kulturvetenskap Läge Storlek och form Framkomlighet Tysthet Egenskapsinformation Sätt att nå grönområden G/C-väg, grön korridor Bilväg, G/C-väg Buss-, pendel-, T-bane-linje Bilvägar Portar /entréer Analyser Bostadsområdets egenskaper Bostads-/ bebyggelsetyp Läge Lokal grönytestandard Befolkningstäthet Social struktur Exempel Avstånd (distans tidsavstånd) Framkomlighet Befolkningsunderlag, möjligt nyttjande Bostadsområdens tillgång/brist på grönytor Exempel som är bostadsnära av visst upplevelse/rekreationsvärde per fot, cykel, kollektivtrafik, bil för visst bostadsområden för viss befolkning där intressekonflikter finns etc Figur 8. Väl strukturerad information ger möjlighet till flexibla analyser av tillgång på grönområden. 17

18 6. Information om regionala grönområden för rekreation I detta kapitel redovisar vi en rad exempel på hur information om grönområden för rekreation kan struktureras och presenteras. Det är områden som är av regionalt intresse, det vill säga områden som ligger inom flera kommuners gränser och/eller som besöks av människor från andra kommuner. Redovisningar av natur- och kulturmiljövärden av regionalt och riksintresse ingår även eftersom de har starka samband med rekreativa värden. Det finns exempel både på egenskapsbeskrivningar och på analyser samt hur de kan presenteras. Exemplen fördelas i fyra huvudavsnitt, varav de tre första visar basinformation och det fjärde visar olika slags analyser som belyser begreppet tillgång. Rekreationsområde (6.1) Sätt att nå grönområden (6.2) Bostadsområde (6.3) Analys (6.4) Varje delavsnitt består av en allmänt beskrivande text samt en eller flera kartexempel med kommentarer om datakällor m m. Rekreationsområde Hanvedenkilen Som avgränsning av regionala grönområden har vi utgått från de gröna kilarna i Grönstrukturen i Stockholmsregionen 1996 och prövar informationssystemets tillämpning på Hanvedenkilens norra och centrala del. Motivet för avgränsningen är att de gröna kilarna har en central roll i den regionala och kommunala fysiska planeringen. Kilgränserna utgör däremot inga absolut yttre systemgränser i informationssystemet för regionala grönområden. Det finns gröna ytor även utanför kilgränserna som har betydelse i synnerhet för bostadsnära rekreation och för sambanden med lokal grönytestandard. I den fortsatta kommungemensamma planeringen för respektive grönkil finns det skäl att löpande ta ställning till avgränsningens aktualitet och relevans. Storlek och bredd Vi utgår från etablerade begrepp och mått vad gäller användning av rekreationsområden. Motiv för valda gränser är huvudsakligen hämtade ur En skogsbacke i Handen som i sin tur bygger på tidigare studier. Egenskapsvillkoren för storlek och bredd, är användbara mått främst när tillgången på sammanhängande grönområden är liten. I Hanvedenkilen finns områden som är smala och uppsplittrade som Magelungens kilområde men också stora sammanhängande områden som Kvarnsjön-Grindsjöns kilområde och Hanvedens och Borbergets värdekärna. För att grönytorna ska ha ett särskilt värde för promenader eller strövtåg i naturen bör de ha en minsta storlek. Följande mått anges i En skogsbacke i Handen : För bostadsnära promenadområden 0,3-1 km 2 en godtagbar storlek och för strövområden 3-10 km 2. Bredden eller djupet har också betydelse för grönområdets funktion. För promenadområden är en minsta bredd av ca 50 m tillräcklig för att uppfylla funktionskraven. Ett strövområdes bredd bör vara minst 500 m. 18

19 Avgränsning av Hanvedenkilen Beskrivning Kartan visar Hanvedenkilens läge och avgränsning i stort och dess förhållande till bebyggelse och kommunikationer. Den markerade ramen visar det kartutsnitt som flertalet kartutskrifter omfattar. Underlag Hanvedenkilens begränsning är hämtad från Grönstrukturen i Stockholmsregionen (RTK 1996). Strandlinjer, kommungränser, spår och bebyggelse kommer från den topografiska kartan samt vägnätet från den blå kartan. Kommentarer Allmänna vägar visas i samlade kategorier med hänsyn till vägtyp. Bebyggelsekategorierna visas med gemensam färg. N km 19

20 Naturtyp Redovisningen av naturtyper ger en översikt av landskapets karaktär i stort. Naturtyperna är grovt klassificerade i kategorier som ger en grund för vidare bedömning och analys av rekreationsmöjligheterna, men också av natur- och kulturmiljövärden. Valda kategorier som redovisas här är skog, åker, övrig öppen mark, våtmark och sjö/ strand. Ytterligare information som kan tillföras är t ex gammal skog (<40 år), urskog, mosaiklandskap samt ängs- och hagmark. 20

21 Naturtyper Beskrivning Kartan visar Hanvedenkilens naturtyper, mycket grovt klassificerade som ett generellt informationsunderlag för att bl a bedöma förutsättningar för rekreation av olika slag. Ytor som inte är åtkomliga för friluftsliv, exempelvis grustag och flygfält, redovisas inte (dvs är vita på kartan). Underlag Topografiska kartan. Kommentarer Mer detaljerad information kan tillföras, när så erfordras, t ex gammal skog. N km 21

22 Rekreationsvärde Vi har valt att här visa information om värdetypen Rekreation inom Hanvedenkilen på följande kartor: De gröna kilarnas värdekärnor (karta sid 21) Upplevelsevärden (kartor sid 22 och 23) Regionala och nationella intressen för naturvård och kulturmiljö (karta sid 25). Förutom dessa tre typer av information kan även följande information läggas till i tillämpliga delar Ekologiskt särskilt känsliga områden enligt kommunernas översiktsplaner. Skyddsförordnanden enligt Miljöbalken (Naturreservat, Kulturreservat, Naturminne, Biotopskyddsområde, Djur- och växtskyddsområde etc). Natura 2000-områden. Naturområden med skötselplaner eller skötselavtal. Upplevelsevärden Upplevelsevärden redovisas enligt den modell som föreslås i rapporten Upplevelsevärden, Rapport 4, RTK Det är följande upplevelsevärden: 1. Orördhet och mystik 2. Skogskänsla 3. Frihet och rymd 4. Artrikedom och naturpedagogik 5. Kulturhistoria 6. Aktivitet och utmaning 7. Service och samvaro Som grund för avgränsningen av dessa värdeområden finns egenskaper som här redovisas separat, som t ex tystnad och störzon. Karta sid 22 visar en sammanlagring av samtliga sju upplevelsevärden, vilket ger en uppfattning om den samlade värdenivån för ett område. Det ger också underlag för en analys av var rekreationsintressen kan samverka och var det kan finnas risk för konkurrens eller konflikt. Karta sid 23 visar hur ett upplevelsevärde Aktivitet och utmaning kan redovisas. Här bildas ett mycket värdefullt område. Områden som endast omfattas av någon parameter kallas Värdeområde. Det omger ofta ett Mycket värdefullt område och kan fungera som en slags buffertzon, dvs en förutsättning för själva kärnans värde. Vissa upplevelsevärden kräver dock en buffertzon, t ex som skydd mot höga bullernivåer. Även för övriga upplevelsevärden finns motsvarande värdering i två nivåer. För att ett informationssystem för en grön kil ska vara komplett fordras att även natur- och kulturmiljövärden redovisas på ett sätt som korresponderar med hur sociala upplevelsevärden redovisas. Värdekärnor Karta sid 21 visar värdekärnor enligt Grönstrukturen i Stockholmsregionen, dvs områden som innehåller flera olika värden; sociala, natur- och kulturvetenskapliga värden. I denna sammanvägning har sannolikt de natur- och kulturvetenskapliga värdena dominerat. Regionala och riksintressen Karta sid 25 visar länsstyrelsens och kommunernas avgränsning av regionala och riksintresseområden för naturvård och kulturmiljövård. Denna värdering är under omprövning, varför redovisningen här av t ex kulturmiljövärden inte är helt aktuell. Riksintressen för friluftslivet täcker i princip hela Hanvedenkilen och redovisas därför inte på kartan. Analys av samverkan och konflikt Information om olika upplevelsevärden, som kan kombineras sinsemellan och som kan kompletteras med information om natur- och kulturmiljövärden (som ofta är av vetenskapligt intresse) ger möjlighet till att belysa samverkande och förstärkande värden och intressen, men också konkurrerande intressen och potentiella konflikter. 22

23 De gröna kilarnas värdekärnor Beskrivning Kartan visar områden som innehåller flera värdetyper med hög värdenivå. Underlag Grönstrukturen i Stockholmsregionen, RTK Kommentarer Kartans bild av värdekärnor visar att stora delar av Hanvedenkilen innehåller områden av stort värde för såväl natur- och kulturmiljövården som för rekreation och friluftsliv. N km 23

24 Upplevelsevärden Beskrivning Kartan visar samtliga sju upplevelsevärden sammanlagda. Siffrorna anger typ av upplevelsevärden. 1. Orördhet och mystik 2. Skogskänsla 3. Frihet och rymd 4. Artrikedom och naturpedagogik 5. Kulturhistoria 6. Aktivitet och utmaning 7. Service och samvaro Underlag Utvecklingsprojektet Upplevelsevärden. Kommentarer Siffrorna visar hur många värdetyper som varje delområde innehåller. Detta kan göras tydligare genom en klassning med raster- eller färgmarkering. N km 24

25 Upplevelsevärdet Aktivitet och utmaning Beskrivning Kartan visar upplevelsevärdet aktivitet och utmaning med ett inre område (mycket högt värde) och en yttre (högt värde). Underlag Utvecklingsprojektet Sociala värden i grönområden. Kommentarer Kartans avgränsningar bygger på förekomsten av ett flertal egenskaper/parametrar av betydelse för ett aktivt friluftsliv (attraktiv natur, spår, leder, friluftsgårdar, sportanläggningar, sjöar m m). N km 25

26 26

27 Natur- och kulturmiljövärden Beskrivning Kartan visar vilka delar av Hanveden som är klassade som riks- och regionala intresseområden för naturvården och kulturmiljövården. Underlag Intresseområdena är hämtade från Länsstyrelsens digitala och analoga kartmaterial. Kommentarer Kartan visar de klassificeringar för naturvård och kulturmiljö som tagits fram för den regionala och kommunala översiktsplaneringen. Motsvarande klassifiering av riksintressen för friluftslivet täcker i princip hela Hanvedenkilen och visas därför ej särskilt på kartan. Här avgränsade områden sammanfaller delvis med vissa upplevelsevärden, t ex artrikedom och naturpedagogik samt kulturhistoria. Jämför karta sid 17. N km 27

28 Tysthet Med tysta områden avses här områden där buller från trafik, industri och andra verksamheter understiger 45 db(a) uttryckt som ekvivalent ljudnivå. Vid ljudnivån ca 40 db(a) kan man ostört höra skogens sus och fågelsång, vilket är av särskilt stort värde för människors naturupplevelse. Redovisningen är hämtad från en RTK-promemoria från 2000 Tysta områden, som i en regional skala visar tysta naturområden. Den viktigaste bullerkällan i Hanveden är biltrafiken. Flyg och industriell verksamhet är andra viktiga störningskällor. Redovisningen bygger på schematiska beräkningar och bör kunna förfinas för delområden bl a med hänsyn till olika bullerkällors skilda karaktär. Inom Hanvedenkilen finns förhållandevis stora sammanhängande områden som är tysta med de här givna villkoren. Ställer man kravet att ljud från vägtrafik inte ska uppfattas, minskar de tysta områdena betydligt. Förekomst av buller från små flygplan och olaglig terrängkörning kan vara mycket störande, men kan inte enkelt hanteras i ett informationssystem. 28

29 Tysthet Beskrivning Kartan visar de områden där ekvivalenta bullernivåerna är beräknade att understiga 45 db(a), sk tysta områden. Underlag RTK-promemorian Tysta områden Underlagskartan bygger på beräkningar av buller från kartlagda bullerkällor som vägar, skjutbanor, flygplatser etc. I underlaget visas också bullerkällor och bullerzoner i fyra steg från <45dB(A) till >65dB(A). Kommentarer Redovisningen bygger på mycket schabloniserade beräkningar. N km 29

30 Framkomlighet Med begreppet framkomlighet avser vi möjligheten att ta sig fram inom ett grönområde och möjligheten att beträda marken. Syftet med att visa framkomligheten är dels att visa hur mycket av grönområdet som man lätt kan ta sig fram genom, dels att ge underlag för beslut om åtgärder som ökar framkomligheten. För att åskådliggöra framkomlighet i grönområdet kan visas de anläggningar som underlättar framkomligheten, t ex mindre vägar, cykelvägar vandringsleder och stigar (stigtäthet). Dessutom kan visas de egenskaper som försvårar framkomligheten, t ex snårskog, våtmark, sjöar, topografiska barriärer eller hårt trafikerade vägar. En viktig del av framkomligheten är möjligheterna att beträda marken. Exempel på mark som är beträdbar endast del av året är våtmark och åker, som inte är tillgänglig sommartid men lämpar sig väl för skidåkning på vintern. Grönytor som inte alls är tillgängliga är t ex instängslad betesmark, avspärrade områden kring grustäkter och tippar. Egenskapen framkomlighet är inte statisk utan kan snabbt förändras med ändrad markanvändning eller genom aktiva åtgärder. Åkern skogplanteras; betesmarken övergår till äng och stängslet kan tas bort; våtmarken blir beträdbar genom att spänger läggs ut. Kravet på löpande uppdatering är därför stort. Vi föreslår en förenklad sammanvägd klassindelning i fyra klasser: god, begränsad, dålig samt avspärrat. Begreppet framkomlighet är komplex, varför kriterierna för en klassindelning närmare bör studeras och prövas praktiskt. Orienteringskartor innehåller ytterligare information om framkomligheten men finns endast tillgängliga för delar av grönområdena. Med stöd av dessa och höjddatabas samt vegetationskartering kan informationen om framkomligheten förbättras exempelvis med branta områden och ogenomtränglig skogsmark. 30

31 Framkomlighet / beträdbarhet Beskrivning Kartan visar faktorer som påverkar möjligheterna att ta sig fram inom grönområdet Hanveden, till fots eller med cykel. Sjöar och åkermark visas. Underlag Vandringsleder, cykelleder, enskilda och allmänna vägar från blå kartan. Åkermark och våtmark från topografiska kartan. Information om busslinjer och hållplatser är hämtade från SL och digitaliserade på ett översiktligt sätt. Kommentarer Förslag till klassificering av framkomlighet/beträdbarhet: (Redovisas ej här) 1 God 2 Begränsad 3 Dålig 4 Avspärrat N km 31

32 Sätt att nå grönområden Tillgängligheten till grönområdena är helt beroende av på vilket sätt de kan nås på ett bekvämt sätt. Färdsätt Utöver möjligheten att gå har vi valt att belysa följande transportsätt: Cykel Bil Buss Tunnelbana och pendeltåg Det vanligaste sättet att förflytta sig till bostadsnära grönområden är att promenera. I en regional skala är det emellertid inte möjligt eller ändamålsenligt att markera gångvägar separat. Det kan bäst göras i kommunens redovisning av promenadområden. Ett väl utbyggt cykelnät gör att ett område med höga rekreationskvaliteter kan nås och användas av många. Förutom bilvägar redovisas även större gång-/cykelvägar som leder fram till och in i grönområden. Enskilda vägar innebär här viktiga möjligheter för cykel och bör därför redovisas när de har betydelse för tillgängligheten till strövområden. Många använder bil för att snabbt nå utflyktsmål som friluftsgårdar och för att nå ut i skog och mark. Därför visas samtliga allmänna vägar. I vissa fall kan även enskilda vägar vara öppna för allmän trafik och ha betydelse för tillgängligheten. De ingår dock ej i denna metodstudie. Möjligheten att komma till strövområden och utflyktsområden med kollektivtrafik kan visas genom busslinjer samt tunnelbane-, och pendeltågslinjer, som leder till eller in i området. Även viktigare hållplatslägen och turtäthet kan ingå. Busslinjenät och turtäthet är kvaliteter som relativt lätt kan anpassas till behoven från friluftslivet, t ex när det gäller friluftgårdar. Det ska vara möjligt att även visa vilka gång-/ cykelvägar som har en extra hög kvalitet genom att de är handikappanpassade eller genom att de går från bostadsområdet via gröna korridorer. Även cykelvägar med låg trafiksäkerhetsstandard bör kunna visas (t ex bilvägen till Lida friluftsgård). 32