Att upphöra och inte återuppta sin kriminella karriär

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Att upphöra och inte återuppta sin kriminella karriär En kvalitativ studie av kognitiv förändring Examensarbete för kandidatexamen i kriminologi, 15hp Kriminologi Grundnivå Vårterminen 2018 Jonas Ismael Hamidi & Allis Pettersson

2 Sammanfattning Syftet med denna studie är att, genom Giordano, Cernkovich och Rudolphs (2002) teori om kognitiva förändringar, få djupare förståelse för vad det är som kan vara avgörande för att personer upphör med sina kriminella karriärer och vad det är som får individerna att upprätthålla upphörandet. För att kunna uppfylla syftet genomfördes fem semistrukturerade intervjuer med personer med kriminellt förflutet där de själva fick berätta vad som gjorde att de upphörde med att begå brott och vad som kunde vara avgörande för att inte återuppta sin kriminella karriär. Intervjuerna analyserades genom Giordano et al's teori om kognitiv förändring som beskriver vilka steg en individ måste genomgå för att upphöra med sin kriminella karriär. Utifrån teorin identifierades olika anledningar till intervjupersonernas upphörande, bland annat ålder, ohälsa och vilja till förändring samt anslutning till en organisation som stödjer och hjälper före detta kriminella. Upprätthållandet motiverades dels med att intervjupersonerna nu har en familjerelation som de inte vill förlora, men även att de nu har arbete och andra förpliktelser som förloras om de återupptar sin kriminella karriär. 2

3 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte och frågeställning Teori Bakgrund till teorin om kognitiv förändring Giordano et al s teori om kognitiv förändring Tidigare forskning Förändringar under den kriminella karriären Kognitiv förändring Metod Förförståelse och vetenskapsteori Urval Utformning av intervjuguide Genomförande Validitet och reliabilitet Analysmetod och kodning Etiska ställningstaganden Maktasymmetri Definitioner Resultat och analys Tiden före upphörandeprocessens början Openness to change (öppenhet till förändring) Openness to hooks for change (öppenhet till hooks för förändring) Identity transformation (identitetsförändring) Changes in the meaning/desirability of the behaviour (förändring i betydelse/behov av det tidigare beteendet) Avslutande analys om kognitiv förändring och tidigare forskning Diskussion Vidare forskning Referenser: Bilaga

4 1. Inledning Livsloppskriminologi innebär, i en övergripande bemärkelse, studier av brottslighet som är longitudinella av naturen, men även forskning som syftar till att studera kontinuitet och förändring i brott hos enskilda personer över tid (Carlsson, 2014: 14 15). Under en brottslig individs liv har individen en kriminell karriär som beskriver dennes kriminella period i livet, från att individen begår det första brottet till det sista (ibid:16). För majoriteten av alla människor är den kriminella karriären kort och centrerad kring tonåren och ungdomsåren innan den avtar till att bli i stort sett obefintlig i vuxen ålder (Brå, 2009:8). Det finns många kriminologiska teorier om varför människor slutar begå brott, allt ifrån att man biologiskt mognar till att bli vuxen och då skapar nya roller och relationer som motverkar brottslighet (ibid:29) till teorier om olika former av livshändelser som skapar förändring, exempelvis äktenskap (Sampson & Laub, 1993:8 9). Om, och i så fall när, en sådan förändring sker finns det olika former av anledningar till att inte vilja återgå till den kriminella karriären, utan istället fortsätta leva ett liv utan kriminalitet. Idag finns det många olika organisationer i Sverige som hjälper och stödjer personer i brott, för att de ska kunna leva ett liv utan att begå brottsliga handlingar och ett liv utan droger. Dessa organisationer arbetar bland annat med att förebygga återfall, det vill säga upprätthållandet av upphörandet. Arbetet innebär exempelvis att de personer som väljer att upphöra med sin brottslighet får arbeta med sina inre processer för att genomgå en förändring till att istället bli en laglig person. Att upphöra kan både vara komplext och problematiskt. Sampson och Laubs (1993) teori är en av de mest använda inom livsloppskriminologin och är väl undersökt i en svensk kontext för att studera upphörandeprocessen (se Carlsson, 2012; Sarnecki & Sivertsson, 2013). Teorin har enligt Giordano, Cernkovich och Rudolph (2002) brister som de problematiserade och utvecklade, vilket resulterade i deras teori om kognitiv förändring. Giordano et als (2002) teori om kognitiv förändring som förståelse till upphörandet har inte studerats i samma utsträckning som Sampson och Laubs (1993) teori i en svensk kontext och är därför relevant att undersöka i vår studie. 4

5 1.1 Syfte och frågeställning Syftet med denna studie är att, genom teorin om kognitiva förändringar, få djupare förståelse för vad det är som kan vara avgörande för att personer upphör med sina kriminella karriärer samt vad som gör att upphörandet upprätthålls. Frågeställningarna blir således: 1) Vad var avgörande för att intervjupersonerna skulle upphöra med den kriminella karriären? 2) Vad är det som får intervjupersonerna att inte återuppta sin kriminella karriär? 2. Teori I vår studie kommer intervjupersonernas upphörande från kriminalitet analyseras utifrån Giordano et al's (2002) teori vilket presenteras i resultatet. För att kunna identifiera vad som var avgörande för intervjupersonernas upphörandeprocesser utgick vi från teorin om sociala band när vi skapade intervjuguiden (se metod 4.3), därför introduceras den i början av teoriavsnittet. Därefter presenteras teorin om age-graded theory of informal social control, då denna närmast kan förstås som en livsloppsteoretisk version av teorin om sociala band. Slutligen presenteras teorin om kognitiv förändring då denna kan förstås som ett svar på teorin om age-graded theory of informal social control Bakgrund till teorin om kognitiv förändring Ursprunget till Giordano et al s (2002) teori om kognitiv förändring återfinns hos Hirschi (1969) som ställde frågan: varför begår man inte brott? istället för frågan varför begår man brott?. Författaren identifierade fyra olika former av sociala band (anknytning, åtagande, delaktighet och övertygelse) som en individ kan ha till sin sociala omgivning som innefattar både band till andra människor, men även till samhället som personen befinner sig i som svar på sin fråga. Om en person har brist på någon eller några av dessa band eller har svaga band kan det resultera i att personen är mer benägen att bryta mot samhällets etablerade normer och regler, exempelvis genom att begå brott (ibid:16). Hirschi studerade dock endast ungdomsbrott och ur ett tvärsnittsperspektiv, men har senare använts av andra forskare för att förklara annat än ungdomsbrottslighet. Sampson och Laub (1993) vidareutvecklade Hirschis teori (1969) när de konstruerade sin teori om informell social kontroll och undersökte vad som gör att en persons kriminella karriär förändras under livet. Sampson och Laub använde det material som Glueck och Glueck samlade in under 1940-talet som bestod av information om 500 vita pojkar från 5

6 Boston mellan år med brottsligt beteende (samt en kontrollgrupp med 500 pojkar som inte var brottsligt avvikande) och följde sedan upp dem igen på 1980-talet för att intervjua dem om hur deras liv hade utvecklats (ibid:25ff). Utifrån dessa intervjuer började Sampson och Laub med att bekräfta Hirschis tes att ju svagare eller icke-existerande en persons sociala band är, desto större är risken för att personen kommer att begå brottsliga handlingar. De menar även att den informella sociala kontrollen från exempelvis familjen och liknande ständigt förändras under individens liv. Det innebär även att man ser förändringar i personens avvikande kriminella beteende (ibid:243). Utifrån detta utvecklade Sampson och Laub (1993) teorin age-graded theory of informal social control som innebär: om individens sociala band till samhället är svaga är det större sannolikhet att individen fortsätter med sin brottsliga karriär från ungdomen in i vuxen ålder. Sampson och Laub använder sig av Elders två koncept som kan vara avgörande under en persons liv. Det första konceptet är banor (trajectory) som utvecklas under personens liv som kan vara avgörande för personens framtid, exempelvis karriärval, att bli förälder, en sjukdom eller kriminellt beteende (ibid:8). Det andra konceptet är övergångar (transitions) som kan innefatta stora livshändelser som giftermål eller en anställning (ibid:8). Sampson och Laub menar att dessa två koncept tillsammans skapar vändpunkter (turning points) som kan vara avgörande för hur en person kan förändra sin bana, antingen positivt eller negativt (ibid:8 9). Det är av vikt att vara bekant med både Hirschi (1969) och Sampson och Laubs (1993) teorier för att förstå den teori som här används. 2.2 Giordano et al s teori om kognitiv förändring Giordano, Cernkovich och Rudolph (2002) använder sig av Sampson och Laubs (1969) teori men menar att det fanns en begränsning i det material de använder i sin forskning och i den teori de utvinner. Därför har de valt att göra en liknande longitudinell studie fast med både kvalitativa intervjuer samt kvantitativa data med ett urval av vuxna, kriminella kvinnor och män med skiftande etnicitet för att inte få en lika homogen grupp som i Sampson och Laubs fall (ibid:991). Samtliga av dessa kriminella personer hade gemensamma attribut: låg utbildningsnivå, dysfunktionell uppväxt, fattigdom, bristfällig bostadssituation samt återkommande kontakt med rättsväsendet. Dessutom redovisar de även att kvinnorna i större utsträckning än männen försökte hålla sig borta från kriminalitet tack vare sina barn, detta för 6

7 att kvinnorna skulle kunna vara bättre mammor samt att de i större utsträckning än männen hade fått ett religiöst uppvaknande (ibid:1052). Vidare menar författarna, till skillnad från Sampson och Laub, att individens personliga inställning är särskilt viktig under de tidiga stadierna av förändringsprocessen. Till en början måste individen vara medveten om de olika utlösande faktorer som kan resultera till en förändring. Faktorerna kan exempelvis vara förändringar i individens sociala närmiljö vilket kan utmynna i en vändpunkt (ibid:1000). För att man ska kunna genomgå en förändring måste individen vara öppen för en möjlig förändring (openness to change). Om individen är det, möjliggör det för nästa steg som innebär att individen även kan bli öppen för hooks till förändring (openness to hooks for change). En hook innebär en möjlighet till en potentiell vändpunkt, det kan exempelvis vara att man får en anställning eller träffar en partner. Om individen väljer att ta hooken till förändring utmynnar det i en identitetsförändring (identity transformation) vilket i sin tur innebär att individen börjar konstruera en bättre bild av sig själv jämfört med den gamla problematiska bilden. Detta kan innebära att individen ersätter sin uppfattning om sitt jag och börjar resonera kring att någon som jag inte skulle kunna utföra någonting sådant. Identitetsförändringen leder i sin tur till att individen ändrar sitt behov och betydelsen till det tidigare beteendet (changes in the meaning/desirability of the behavior) vilket innebär att individen inte längre ser det tidigare beteendet som positivt, relevant eller möjligt (Giordano, 2016:15 16). Om individen då ändrar sin inställning till det tidigare beteendet gör det att viljan att begå kriminella handlingar minskar (Giordano et al. 2002:1002). Författarna menar således att för en individ kan det uppstå många situationer som skulle kunna få denna att förändra sitt beteende, det vill säga en potentiell vändpunkt, men om individen inte är öppen för förändring kommer inte detta att ske. 3. Tidigare forskning Detta avsnitt syftar till att presentera en del av den tidigare forskningen inom samma område som denna studie kommer att behandla. Forskningen om förändringar i brottsfrekvens under den kriminella karriären och varför människor upphör med sin brottslighet är omfattande och därför valdes ett begränsat antal ut, då en fullständig presentation inte skulle vara möjlig inom ramen för denna studie. 7

8 3.1 Förändringar under den kriminella karriären Hammersley (2011:268) genomförde en studie om drogmissbrukare och hur individernas brottsfrekvens, främst missbruket, varierar under individernas kriminella karriär. I studien analyserades befintliga registerdata där drogmissbrukarna själva hade deklarerat sitt missbruk över tid. Resultatet visade bland annat att missbruket hos användarna plötsligt kan eskalera på grund av olika trauman hos individerna. Hammersley menar att individerna behöver genomgå terapeutisk behandling efter dessa trauman för att man ska försöka få dem att hålla sig borta från drogerna och annan brottslighet (ibid:269ff). McNeill och Maruna (2008) har sammanställt forskning om kriminellas upphörande (desistance) av brottslighet. De visar att upphörande från utförandet av kriminella handlingar inte är en händelse eller ett tillstånd som en individ uppnår utan att det är en process eller ett pågående arbete (ibid:225). McNeill och Maruna menar att den vanligaste anledningen till att en individ upphör att begå brott är ålder, då de vanligaste brotten såsom inbrott, misshandel och skadegörelse är brott som är koncentrerade i ungdomsåren (ibid:226). Om en individ har upphört med kriminella handlingar och börjat engagera sig i samhället menar författarna att individen inte längre vill begå brott, för att individen antingen anser att det är meningslöst eller för riskabelt då en sådan handling skulle äventyra individens nya identitet som laglig (ibid:231). Författarna menar även att vissa före detta kriminella även vill ge tillbaka till samhället genom att visa att det går att förändras genom att exempelvis hjälpa personer som fortfarande är kriminella. Detta åtagande hos den som har upphört är ytterligare en anledning för individen att inte begå nya brott, för då förlorar personen all sin trovärdighet och ger dessutom samhället ytterligare en anledning att misstro personer med kriminellt förflutet (ibid:234). Jacques och Wright (2008:1013) genomförde intervjuer med drogförsäljare som har upphört med sin kriminella karriär. De fann att om försäljarna blivit utsatta för brott i samband med egen brottslighet kan det resultera i en vändpunkt. De menar att nyvunna sociala band kombinerat med egen utsatthet för brott leder till upphörande. En orsak är att upphörandet skulle kunna utmynna i en kontroll över framtida utsatthet av brott, att individen undviker att bli utsatt för brottslighet igen. I likhet med Jacues och Wright kan även Cusson och Pinsonneaults (1986:72ff) studie förklara upphörandeprocessen, det vill säga att individens vilja till förändring kan frammanas av starka, yttre (och plötsliga) händelser eller faktorer. Författarna genomförde 17 intervjuer med före detta rånare för att undersöka varför de 8

9 upphörde att begå brott. Cusson och Pinsonneaults resultat visade bland annat att intervjupersonernas upphörande kunde vara en följd av utomstående och plötsliga händelser, exempelvis att bli skjuten av polis eller att bli utsatt för mordförsök (ibid:74). Istället för att själv bli utsatt för brott finns det även andra förklaringar till upphörandet. Exempelvis det Sampson och Laub (2005:17 18) menar, att individen kan knife off, vilket innebär att individen skapar en ny situation som skär bort det förflutna från nutiden. Detta fungerar vidare som ett verktyg för att kunna upphöra med sin brottslighet och skapa distans till sitt tidigare liv. 3.2 Kognitiv förändring Det finns ett flertal forskare som har analyserat den kognitiva förändringen vid upphörande av brottslighet. McMahon och Jump (2018) följde 21 stycken pojkar mellan åren under sex månader i deras process att sluta begå brott (ibid:3). Materialet samlades in via intervjuer med pojkarna och intervjuer med någon som har en nära relation till pojkarna, exempelvis deras föräldrar (ibid:7). Pojkarna delades sedan upp i två grupper, en grupp med 6 stycken pojkar som under studiens tid upphörde att begå brott samt en grupp med 15 stycken pojkar som fortsatte att begå brott. Deras eventuella brottslighet är endast baserad på vad de själva har berättat, då forskarna inte har kontrollerat deras uppgifter mot polisanmälningar eller domar (ibid:7). Utifrån materialet fann författarna att pojkarnas egna uppfattning var att de själva måste bestämma sig för om de ska avstå från brottslighet eller inte, men författarna betonar även vikten av att skapa nya relationer för att kunna distansera sig ifrån tidigare negativa influenser. Författarna menar även att hooks for change var avgörande för pojkarna då de kom i kontakt med och involverades i pro-sociala institutioner, vilket hjälpte dem att utveckla nya icke-kriminella identiteter (ibid:10 11). De pojkar som fortsatte att begå brott under studien och efter studien hade inte tillräckliga hooks för att de skulle avstå att begå brott. Personerna kan likaväl avstå från brottslighet i framtiden när just den hooken som individerna behöver blir tillgänglig (ibid:14). Kreager et al. (2016) har gjort en kvantitativ studie på ungdomar som experimenterar med marijuana för att förstå varför vissa ungdomar endast experimenterar under ungdomen medan andra fortsätter med allvarligare droger i vuxenlivet (ibid:135). Författarna har använt sig av en tidigare longitudinell enkätstudie som genomfördes i två delstater i USA där ungefär 6000 ungdomar fick svara på frågor om sin erfarenhet och inställning till olika substanser, bland 9

10 annat marijuana och alkohol. Ungdomarna fick besvara enkäten en gång om året, från att de gick i 6:e klass till tredje året på gymnasiet, för att få ett material som kan följa upp hur ungdomarnas inställningar förändrades över tid (ibid:142). Resultatet visade att de ungdomar som aldrig hade testat substanserna var mer negativa till substansen än de som hade testat, men att denna negativitet gick mer mot positivitet desto äldre dem blev. Första året på gymnasiet var ungdomarna som inte hade testat marijuana lika positiva till drogen som de som hade testat den (ibid: 146). Resultatet visade även att om individen har vänner som har brukat, eller som är positiva till substanserna, tenderar detta till att göra individen mer positiv till substanser. Andra faktorer, såsom höga betyg, stark relation till båda föräldrarna och positiv inställning till skolan i allmänhet, minskade positiviteten till substanser (ibid: ). Författarna menar att deras resultat kan förstås utifrån Giordano et al's teori då identitetsförändringen sker om individerna ändrar sina inställningar till substansbruk som direkt influerar framtida beteenden. Det gör att de endast begår brott under sin ungdom och inte vidare in i vuxenlivet (ibid:153). Cid och Marti (2017) har undersökt vilka teorier som kan förklara upphörandeprocessen från brottslighet hos personer som har frigivits från fängelser i Spanien. De genomförde kvalitativa intervjuer i två omgångar med 67 stycken män som var dömda för olika brott. Första omgången under sista veckan i fängelset och andra omgången efter 1 till 2 år. I den andra omgången intervjuades endast 36 stycken av dem totala intervjupersonerna, varav 26 stycken inte kunde lokaliseras, två stycken inte ville genomföra en andra intervju och två stycken hade avlidit (ibid: ). Utifrån materialet identifierade författarna bland andra teorin om kognitiv förändring och menar att intervjupersonerna har öppenhet för förändring till ett lagligt liv som sedan övergår till en identitetsförändring där de inte längre ser sig själva som kriminella. Cid och Marti (2017) menar även att vissa av deltagarna började sina förändringar genom att se kritiskt på sina tidigare kriminella liv innan de fann hooks. Författarna bekräftar däremot att Giordano et al's teori om att hooks for change är en stark mekanism för att upprätthålla upphörandet från brottslighet, oftast i kombination med att ha stöd från familjen och/eller en partner, spendera tid på utbildning eller att få ett arbete (ibid:1447). Berg och Cobbina (2017) har istället studerat kvinnliga brottslingar och hur deras kognitiva förändring och närmiljö kan förklara vad det är som gör att man upphör med sin brottslighet eller varför man fortsätter (ibid: 1522). De har genomfört 37 stycken intervjuer som innefattar både kvinnor som har upphört att begå brott och kvinnor som har fortsatt med kriminalitet. 10

11 Resultatet visade att 75 procent av kvinnorna egentligen inte var motiverade att börja begå brott igen efter deras frigivning. När de åkte tillbaka till sina gamla kvarter, där bland annat mycket missbruk förekom, orsakade det att många föll in i gamla mönster med att själva missbruka eller att de exempelvis såg möjligheter till att komma över snabba pengar genom rån och liknande (ibid:1532). Författarna tolkar sitt resultat genom Giordanos et al. teori och menar att det är extra viktigt att ha genomgått en inre kognitiv förändring om individen inte kan ändra på sin fysiska närmiljö då den kan leda till att återgå till ett kriminellt liv. Den kognitiva förändringen gör att kvinnorna får en möjlighet att kunna undvika att återuppta sin kriminella karriär, även om de är kvar i samma brottsbejakande kontexter (ibid:1541). Harris (2016) har dock studerat sexualförbrytare och hur deras upphörandeprocess har sett ut, när det kommer till att sluta att begå sexualbrott. Harris har genomfört 60 stycken kvalitativa intervjuer i nordöstra USA med personer som har dömts till fängelsestraff för sexualbrott, men som vid intervjutillfällena hade avtjänat sina straff och levde i frihet (ibid:1718). I 86 procent av fallen bestod brotten av olika former av sexualbrott mot barn men även av incest, våldtäkt mot vuxen person och innehav av barnpornografi (ibid:1719). Författaren fann fyra olika huvudanledningar till att männen slutade att begå sexualbrott: ålder, ånger, lära känna och hantera sina utlösande faktorer till brotten (triggers) samt egen motståndskraft för framtida brott (ibid: ). Harris menar att dessa fyra olika anledningar går att förstås genom Giordano et al. (2002) då de beskriver olika steg i den kognitiva processen till förändring. Harris fokuserar på Giordano et al. teori i avsnittet om intervjupersonernas egna motståndskraft och ånger då de numera tar avstånd från sina tidigare handlingar och inte vill begå sådana igen (ibid:1729). I denna studie kommer berättelser och citat från våra intervjupersoner att studeras och analyseras med stöd av Giordano et al s (2002) teori samt med hjälp av den tidigare forskningen som beskriver förändringar i den kriminella karriären (Hammersley, 2011; McNeill & Maruna, 2008; Jacques & Wright, 2008; Cusson & Pinsonneaults, 1986; Sampson & Laub, 2005). Därefter kommer vi att jämföra vår studies resultat med den tidigare forskningen som tillämpar Giordano et al s (2002) teori som ramverk (McMahon & Jump, 2018; Kreager et al., 2016; Cid & Marti, 2017; Berg & Cobbina, 2017; Harris 2016). 11

12 4. Metod Kvalitativ metod, till skillnad från kvantitativ metod, är inriktad på att skapa förståelse av den sociala verkligheten och hur individer tolkar sin omgivning (Bryman 2012:341). En kvalitativ intervju är en process som skapar kunskap i relationen mellan intervjuare och intervjuperson (Kvale och Brinkmann 2014:34). Syftet med denna studie är att, genom teorin om kognitiva förändringar, få djupare förståelse för vad det är som kan vara avgörande för att personer upphör med sina kriminella karriärer samt vad som gör att upphörandet upprätthålls. För att undersöka detta anser vi att kvalitativa intervjuer är lämpliga då intervjupersonerna själva kan berätta om sina egna erfarenheter för att skapa förståelse kring deras världsuppfattning (Sohlberg & Sohlberg 2013:113). 4.1 Förförståelse och vetenskapsteori För att kunna tolka något behövs det förförståelse som alla människor bär med sig utifrån sina egna erfarenheter och upplevelser (Bergström och Boréus, 2012:31). Eftersom vi skrev frågorna utifrån Hirschis teori om sociala band (1969) och hade för avsikt att analysera resultatet med hjälp av Giordano et al s (2002) teori, har det självklart färgat intervjuerna. På så sätt kunde vi känna igen teorin i intervjupersonernas svar och fråga mer om det, vilket även kan innebära att vi förbiser annan information (Kvale och Brinkmann, 2014:149). Det kan även vara så att vi både omedvetet och medvetet ställer ledande frågor för att försöka få intervjupersonen att prata om någonting som vi själva vill komma åt som passar in på det förväntade resultat som vi har (ibid: ). Den vetenskapsteoretiska förståelse vi har i denna studie är fenomenologisk som innebär att kunskapen söks i det som människor medvetet uppfattar eller i det som individen själv har upplevt. Utifrån detta synsätt tolkar vi det som intervjupersonerna säger som sanning, då det är så intervjupersonerna har upplevt ett händelseförlopp (Sohlberg & Sohlberg, 2013:80). 4.2 Urval I Sverige finns flera organisationer som arbetar med att stödja personer till att upphöra med sin kriminalitet och hjälpa dem in i ett nytt nätverk och en ny miljö med lagliga personer. Vi tillämpade bekvämlighetsurval då vi tidigare har haft kontakt med organisationen i en tidigare kurs. Då organisationens medlemmar, som består av före detta kriminella, även lämpade sig i 12

13 denna studie valde vi att återuppta kontakten med organisationen på två olika orter i Sverige för att öka antalet möjliga intervjupersoner (Bryman, 2011:194). Organisationerna kontaktades först via mail med bifogat informationsbrev om oss själva, syftet med studien samt hur många intervjupersoner som önskades. Efter ett par dagar utan svar ringde vi respektive organisation och bokade intervjuer med de två personerna som svarade. Denna typ av selektion benämns som bekvämlighetsurval och består av sådana personer som för tillfället råkar finnas tillgängliga för forskaren (Bryman, 2011: 194). Vårt mål för studien var att totalt intervjua sex till åtta personer, hälften kvinnor och hälften män om det var möjligt. Vi ansåg att det var ett rimligt antal givet studiens tidsbegränsning och övriga ramar. Det innebar att vi enskilt skulle intervjua tre till fyra personer på vardera plats med reservation för bortfall, för att få ett tillräckligt underlag för studien samt en jämn fördelning på varje intervjuplats (Kvale & Brinkmann, 2014: ). När de första två personerna var intervjuade kunde ytterligare fler kontakter etableras med andra intervjupersoner på respektive plats. Detta benämns som snöbolls- eller kedjeurval och är i viss bemärkelse ett slags bekvämlighetsurval (Bryman, 2011:196). Vid ett sådant sorts urval får forskaren kontakt med ett fåtal personer som är relevanta för studien för att därefter hitta andra relevanta intervjupersoner i dess närhet (ibid:196). 4.3 Utformning av intervjuguide Vi har valt semistrukturerade intervjuer för att kunna svara på våra frågeställningar och för att ha en möjlighet att ställa följdfrågor vartefter intervjupersonen svarade, samt för att hålla samtalet flytande (Bryman, 2011:415; Kvale och Brinkmann, 2014: ). För att få en bredare uppfattning om intervjupersonernas liv före, under och efter den kriminella karriären, valde vi att skriva frågor utifrån Hirschis beskrivning av de sociala banden samt med inspiration från de frågor Hirschi hade formulerat till den enkät som han bygger sin teori på (Hirschi, 1969). Hirschis sociala band beskriver således olika anledningar till varför en person inte begår brott och utifrån detta gjorde vi en intervjuguide för att kunna undersöka varför de började begå brott, varför de upphörde och hur de sociala banden ser ut idag som gör att de inte återupptar sin kriminella karriär. Vi skapade en kategori med frågor om intervjupersonens tidigare brottslighet samt de fyra sociala banden som har varsitt huvudtema (se bilaga). 13

14 De olika temana påbörjades genom öppna frågor för att sedan specificeras i olika underkategorier som vi var intresserade av, exempelvis med temat anknytning som började med frågan Vilka personer var viktiga för dig när du växte upp? för att sedan gå vidare in på kategorier där föräldrar, vänner och eventuellt andra personer som var betydelsefulla för individen. Dessutom var vi intresserade av hur dessa olika kategorier har förändrats under intervjupersonens liv, vilket gjorde att vi frågade om relationer både när intervjupersonen var barn, tonåring och nu i vuxen ålder (se bilaga). 4.4 Genomförande Efter kontakten med respektive plats erbjöd vi oss att komma till dem för att genomföra intervjuerna, främst för att de inte skulle behöva ta sig till en annan plats men även för att de skulle känna sig trygga i intervjusituationen. Detta för att en bekant miljö kan skapa en trygghet hos intervjupersonen (Kvale och Brinkmann, 2014: ). Vi valde att dela upp oss geografiskt och ta en plats var för att kunna intervjua så många som möjligt på kort tid på respektive plats. På platsen där Allis intervjuade ringde hon i förväg och bokade en intervju till följande dag med personen som svarade i telefonen. Väl på plats var intervjupersonen upptagen med en annan intervju, istället frågade intervjupersonen de andra på kontoret om någon kunde tänka sig att bli intervjuad. I och med detta snöbollsurval fick Allis tag på två intervjupersoner som ville delta. En av dessa ville inte bli inspelad, vilket respekterades, istället togs fältanteckningar. Efter de två intervjuerna bokade Allis en till intervju med den upptagna personen till dagen efter, då den intervjun genomfördes. På platsen där Jonas intervjuade ringde även han i förväg och bokade in en intervju ett par dagar efter med personen som svarade i telefonen. Under intervjun togs en paus för lunch som serverades i lokalen. I lunchrummet befann sig andra personer tillhörande organisationen som Jonas frågade om de kunde tänka sig att bli intervjuade, varpå tre personer uppgav att de kunde tänka sig att delta. Av dessa tre intervjuer blev endast en intervju genomförd då de andra två personerna senare avböjde sin medverkan av olika anledningar, vilket respekterades. 14

15 Samtliga intervjupersoner berättade att de har intervjuats tidigare och att de är vana vid att tala om sina egna erfarenheter, vilket gjorde att intervjupersonerna ganska ingående talade om sina livserfarenheter och tidigare brottslighet. Totalt genomfördes därmed fem intervjuer, tre av Allis och två av Jonas. Intervjupersonerna bestod av fyra män och en kvinna i åldrarna år. Intervjupersonerna har varit brottsfria mellan 3 16 år och drogfria mellan 9 månader och 16 år. Intervjuerna varade mellan 1 4 timmar och resulterade i totalt 11 timmar intervjumaterial, varav 10 timmar behövdes transkriberas då en intervju som pågick i en timme dokumenterades med fältanteckningar. Samtliga intervjupersoner arbetar idag på olika sätt inom missbruks- och brottsförebyggande verksamheter. Egentligen önskades som sagt ha ett jämnt antal män och kvinnor, vilket hade uppfyllts om ingen hade avböjt sin medverkan. Men på grund av bortfallen kunde detta inte uppfyllas. Trots detta visar en rapport från Brå (2017) att kvinnor står för nästan en femtedel (17%) av samtliga lagföringar under 2016 vilket innebär att våra intervjupersoner speglar den populationen i könsfördelning (ibid:6). Trots denna fördelning avser vi inte att göra något anspråk på representativitet som gör det möjligt att generalisera till hela populationen. 4.5 Validitet och reliabilitet Reliabilitet i kvalitativa studier är någonting som måste diskuteras olika beroende på vad det är för studie som genomförs. I vår studie där intervjupersonerna kan uppleva att det är känsliga ämnen som vi frågar efter kan det medföra att intervjupersonen kan välja att anpassa sina svar. Det kan ske medvetet eller omedvetet, beroende på vad intervjupersonen förväntar sig att vi vill höra eller att intervjupersonen vill försköna eller förvärra sina berättelser. Vi har inte kontrollerat uppgifterna som intervjupersonerna lämnade, till exempel ålder, domar eller brott de har begått. Det kan innebära att om någon replikerar denna intervju med samma personer är det inte självklart att intervjupersonernas utsagor skulle vara identiska med de i vår studie (Kvale och Brinkmann 2014: , 295). För att öka reliabiliteten i resultaten ska gärna fler än en person transkribera intervjuerna, detta för att kunna jämföra utskrifterna med varandra för att säkerställa att överföringen från talspråk till skriftspråk blir så adekvat som möjligt (ibid: 217,225). För att transkriberingen skulle vara så nära det verkliga samtalet som möjligt valde vi att skriva ut pauser genom att göra punkter..., skriva ut när personerna skrattar samt versaler när vissa ord betonades. I denna studie har vi valt att endast transkribera varandras intervjuer för att lättare sätta oss in i 15

16 den andras intervjusituation och för att kunna materialet bättre än att bara läsa hela transkriberingen var för sig (ibid: ). Med anledning av studiens tidsbegränsning samt de många timmar av materialet som spelades in, valdes utförandet av transkriberingen av samtliga intervjuer att inte genomföras av båda två. Därmed delades transkriberingen upp. På grund av att det är svårt att uppnå en god reliabilitet samt extern validitet i en kvalitativ studie uppstår det svårigheter att generalisera ett resultat till den stora populationen av människor som upphör med sin kriminalitet. Vår avsikt är inte att generalisera till en population, utan istället generalisera resultatet till teori (Bryman, 2011:352, 369). Den interna validiteten i denna studie kommer att stärkas genom att analysen mellan resultat och teori kommer motiveras med hjälp av citat från intervjupersonerna (Kvale och Brinkmann, 2014:123; Bryman, 2011:352). 4.6 Analysmetod och kodning Inledningsvis samlades materialet in och transkriberades. Materialet kodades sedan gemensamt av oss båda genom att vi läste samtliga transkriberingar och kodade de olika sociala bandens förekomst hos varje person. Sedan kategoriserades de sociala banden i tre olika huvudteman: sociala band under brottskarriären, sociala band vid upphörandet av brottsligheten samt de sociala banden som motivation till att upprätthålla sitt upphörande från den kriminella karriären (Kvale & Brinkmann, 2014: ). Till en början var vi intresserade av Hirschis (1969) sociala band-teori och därför kodades materialet utifrån de sociala banden, men i analysfasen framträdde andra teoretiska perspektiv som vi ansåg relevanta och intressanta för att förklara materialet. Det huvudsakliga teoretiska perspektivet som användes och var framträdande i analysfasen var Giordano et al's (2002: ) teori om kognitiv förändring. Materialet analyserades sedan genom tematisk analys (Bryman, 2011:527) utifrån Giordano et al's (2002) fyra steg om kognitiv förändring. 4.7 Etiska ställningstaganden Inom all vetenskaplig forskning finns det olika former av etiska problem att förhålla sig till beroende på vad som ska undersökas. Inom samhällsvetenskapen finns ett ständigt dilemma mellan forskningskravet och individskyddskravet. Forskningskravet innebär att samhället och dess medlemmar ska sträva efter att fortsätta forska för att de kunskaper vi har ska förbättras, både kunskapsmässigt och metodologiskt. Individskyddskravet innebär att individen som 16

17 undersöks inte ska utsättas för fysisk eller psykisk skada eller att deras integritet inte ska utsättas för kränkande intrång (Vetenskapsrådet, 2002:5). För att individskyddskravet ska följas har Vetenskapsrådet (2002) formulerat fyra forskningsetiska principer som forskaren ska ta hänsyn till. Informationskravet uppfylls i och med att forskaren informerar deltagaren om vad undersökningen har för avsikt att undersöka samt att deltagaren är informerad om förutsättningarna för intervjun (ibid:7 8). Denna information förmedlades både i mailutskicket till organisationerna där vi sökte intervjupersoner samt i början av intervjun. Detta var viktigt i denna studie då vi var medvetna om att det kunde vara besvärligt för intervjupersonen att prata om sitt privatliv (Kvale & Brinkmann, 2014:99). Ett exempel på att kvalitativa intervjuer kan vara känsliga var när en av intervjupersonerna började gråta vid ett tillfälle under en av våra intervjuer, när intervjupersonen berättade om sin uppväxt. Detta hanterades med respekt och förståelse och intervjupersonen gavs möjligheten att ta en paus. Samtyckeskravet innebär att intervjupersonen ger samtycke till att medverka i intervjun samt är informerad om att det är helt frivilligt att medverka och att intervjupersonen hela tiden har möjlighet att avbryta sin medverkan utan konsekvenser (Vetenskapsrådet, 2002:9 10). Dessutom fick intervjupersonerna godkänna att intervjun spelades in med ljud innan intervjun påbörjades. Konfidentialitetskravet innebär att intervjupersonerna ska hållas anonyma samt att andra uppgifter som framkommit i undersökningen som kan göra att en intervjuperson blir identifierbar inte ska förekomma i studien (ibid:12). Intervjupersonerna fick informationen om att de kommer vara anonyma, dessutom fick de möjligheten att välja egna alias men samtliga sa att de kunde bli kallade för sina egna namn. Trots detta har vi valt att använda andra namn i vår studie för att upprätthålla konfidentialitetskravet. Nyttjandekravet innebär att det material som har samlats in i en studie varken får användas för kommersiellt bruk eller spridas vidare till obehöriga (ibid:14). Detta följs då samtliga intervjupersoner informerades om detta samt att transkriberingarna och ljudfilerna från inspelningarna kommer tas bort efter att denna studie är färdigställd. 17

18 4.8 Maktasymmetri Makt i kvalitativa intervjuer är förekommande både för intervjupersonen och för personen som intervjuar. Intervjuaren har makten genom att ofta vara mer akademiskt bildad, bestämmer ämnet, har skrivit frågorna samt styr intervjun åt det håll som intervjuaren vill (Kvale och Brinkmann, 2014:52). Intervjupersonen som intervjuas har de forskningsetiska principerna som rättigheter i intervjusituationen genom att exempelvis få välja att avstå att svara på en fråga eller lämna intervjun utan några konsekvenser. Dessutom är forskaren helt beroende av den information som intervjupersonen förmedlar för att kunna utföra sin forskning (Vetenskapsrådet, 2002:5, 7 8). I intervjusituationen blev intervjupersonernas makt märkbar vid flera tillfällen, exempelvis då en av intervjupersonerna inte ville bli inspelad eller där två intervjupersoner avböjde sin medverkan. I själva intervjusituationen var det annars vi som intervjuare som hade makten genom att vi styrde samtalet efter intervjuguidens frågor. Men det var intervjupersonerna som själva fick formulera sina svar och även välja om de inte ville svara på en fråga vilket innebär att de hade kontroll över intervjusituationen. 4.9 Definitioner Upphörande. I denna studie har vi valt att använda ordet upphörande (av exempelvis en brottskarriär) istället för avslut. Detta på grund av att varken vi som intervjuare eller intervjupersonerna vet om de någon gång i sitt liv kommer begå nya brottsliga handlingar. Vi kan således inte uttala oss med säkerhet att det är ett definitivt avslut. McMahon och Jump (2018:7) hänvisar till Farrington och beskriver att man endast vet helt säkert att en individ har slutat begå brott när individen är död. Drogfri och brottsfri. I resultatet gör vi skillnad på när intervjupersonen blev drogfri och när intervjupersonen begick sitt senaste brott. Skälet till det är att de själva gör den uppdelningen inom organisationen, där drogfrihet är avgörande för att man ska få förbli medlem. Samtliga intervjupersoner har haft olika former av missbruk av olika droger som är olagliga i Sverige, men idag inkluderar organisationen även lagliga substanser som har beteendeförändrande effekt på brukaren, exempelvis ser organisationen alkohol som en förbjuden drog som leder till avstängning om den brukas. 18

19 5. Resultat och analys Inledningsvis presenteras intervjupersonerna i korthet, tillsammans med en inledande analys av deras livssituation före det att upphörandeprocessen kan sägas ha inletts. Därefter undersöks och analyseras upphörandeprocessen utifrån de steg Giordano et al. (2002: ) visat att personer genomgår när de upphör med brottslighet. Intervjupersonerna består av: Robin 34 år, begick sitt första brott vid 5 års ålder och sitt senaste brott för ca 7 år sedan. Han har varit drogfri i ca 9 månader. Tony 41 år, blev introducerad till brottslighet av sin pappa vid väldigt tidig ålder, innan han själv förstod att det var brottsligt. Tony begick sitt senaste brott för 8 år sedan. Han har varit drogfri i 7 år och 5 månader. Leif 60 år, begick sitt första brott när han var 5 år gammal och sitt senaste brott för 12 år sedan. Han har varit drogfri i 12 år. Lena 57 år, begick sitt första brott när hon var ca 7 år gammal och sitt senaste brott för 16 år sedan. Hon har varit drogfri i 16 år. William 24 år, begick sitt första brott när han var 9 år gammal och sitt senaste brott 3 år sedan. Han har varit drogfri i 3 år Tiden före upphörandeprocessens början Påbörjandet av den kriminella karriären kan i flera avseenden förstås utifrån vad Hirschi (1969:16 26) skulle säga är skälet till att personer börjar begå brott. Intervjupersonernas anknytning till föräldrar och syskon har varit bristfälliga under barndomen men har idag, i vissa fall, förbättrats efter upphörandet. Intervjupersonernas barndom bestod av att de hade svårigheter under skolgången och avslutade således inte grundskolan. Intervjupersonernas övertygelse om vilka brott som de själva ansåg vara legitima förändrades åt allt grövre brott i takt med att den kriminella karriären fortskred. Många av dem beskrev själva att de blev förvånade över sina egna handlingar. Flera av dem hade visserligen olika former av deltidsarbete under sin kriminella karriär, inom exempelvis bygg- och restaurangbranschen, men så småningom övergick livet till att vara präglat av kriminalitet och missbruk på heltid. Under deras kriminella karriär var delaktigheten hos intervjupersonerna för det mesta inte knutna till konventionella aktiviteter. Ett exempel är detta citat där Tony beskriver hur en vanlig dag kunde se ut under den kriminella tiden: 19

20 Det kunde vara så att jag vaknade på morgonen, slängde i mig några benzotabletter för att jag skulle fungera, om det fanns någon öl så drack jag några öl, just för att jag tyckte om den här blandningen benzo och alkohol. [...] Sen så ringer jag någon polare, någon polare kommer och plockar upp en för jag har ju inget körkort. Sen drar vi till en restaurang och käkar dagens och sen så ut och snurra och jaga pengar, försöka driva in saker och försöka jaga pengar och droger och träffa andra kriminella och andra människor och se vad vi kan göra för affär idag. När intervjupersonerna talar om tiden då de var aktiva i kriminalitet, präglas beskrivningarna av liknande berättelser om drogbruk, att begå olika typer av brott exempelvis inbrott, utpressning eller försäljning av droger till andra personer. Beskrivningarna genomsyras av jakten på droger och pengar. Termen att göra en affär som antyds i intervjuutdraget ovan, används vanligen i samband med arbete, och föreslår att Tony i stort sett likställde kriminaliteten med en form av arbete, som genomförs för att dra in pengar och få vardagen att gå runt. Intervjupersonernas tid i den kriminella karriärens mer intensiva skede kan sägas ha präglats av en låg grad av social kontroll, relativt ostrukturerade rutinaktiviteter i relation till det konventionella samhället, i linje med Sampson och Laubs (1993:243) teori, och därmed också Giordano et al s (2002: ) utgångspunkter inför det att upphörandeprocessen ska påbörjas. I fallet med de individer som utvecklat en relativt allvarlig, lång kriminell karriär, är utgångspunkten för individens upphörandeprocess ofta präglad av social exkludering, stigmatisering, utmattning och trötthet (se exempelvis Carlsson, 2014). 5.2 Openness to change (öppenhet till förändring) Som noterades i teori-avsnittet, menar Giordano et al. (2002:1000) att processen för att upphöra att begå brott inleds med openness to change som innebär att en individ själv finner ett inre behov till förändring. Det finns flera anledningar till varför någon blir öppen till förändring. I detta citat illustrerar Leif sin openness to change genom att beskriva vad det var som gjorde att han upphörde sin kriminella karriär: Konsekvenserna Eller Jag har haft strokar. Små strokar. 24 stycken När jag liksom åkte in och liksom tände av och sådär då kom det, fan jag vill nog leva. Jag fick ju en son till då och det var mycket det som drev på liksom att aa fan nu Jag vill nog lära känna den sonen jag har fått nu i alla fall så att jag får en chans till... Så det hade nog jätteinverkan. Men sen det att jag nej, jag vill inte dö jag vill kunna leva här och det har jag absolut trott på. Om det hade varit innan då började jag missbruka igen, då sket jag i det liksom Jag kör tills jag dör liksom. 20

21 Leif beskriver i citatet flera olika anledningar till sin openness to change, främst att hans egna fysiska förutsättningar begränsades efter många strokes men även att han lyckades bli drogfri i fängelset där hans livslust väcktes, vilket ledde till att han ville återfå kontakten med sitt yngsta barn. De andra intervjupersonerna beskrev liknande orsaker till openness to change: fysiska hinder vilket gjorde det svårt att begå nya brott för att kroppen inte orkade längre eller ett längre fängelsestraff med behandling. Detta skapade öppenhet hos intervjupersonerna till att genomföra aktiviteter i fängelset i hopp om att kunna hitta möjligheter till att kunna genomgå en förändring. Detta kan tolkas genom Giordano et al. (2002) som menar att för att en förändring ska ske måste individen på något sätt vara öppen för förändringen, annars så tar inte individen hooken till förändring. En av intervjupersonernas berättelse avviker dock från de övriga då hans inledande steg till att upphöra med brottslighet till synes inte kan förklaras utifrån Giordano et al's teori. Här svarar Robin på frågan om vad det var som gjorde att han slutade begå brott: Det var för 4 år sen, så skulle jag flytta till [ett land i Asien] och blev så svårt misshandlad, jag höll på att bli dödad där borta [...] så jag hamnade i koma. UD fick tag på min storasyster och ba Har du släktingar i [landet]?, Ja jag har min lillebror där, Ja då är det bäst att du åker hit för han överlever inte där. Och så åkte hon dit [...] och helt plötsligt vaknar jag upp och sa Hej! Hur är läget? Vad gör du här? Syftet med Robins flytt till Asien var inte att han skulle knife off det förflutna från framtiden, som ett verktyg för att kunna upphöra med sin brottslighet och skapa distans till sitt tidigare liv (Sampson & Laub, 2005:17 18). Istället skulle han besöka en vän som hade flytt från Sverige för att undvika ett långt fängelsestraff. Väl på plats i landet brukade Robin mycket droger tillsammans med vännen tills den dag då han utsattes för misshandeln som orsakade hjärnskador som han fortfarande har komplikationer av. Utifrån Giordano et al's teori borde inte misshandeln av Robin varit en vändpunkt för honom då han i den situationen inte själv var öppen för förändring. I Robins fall var det istället en yttre faktor som gav honom anledningen till att sedan bli open for hooks for change. Robins upphörandeprocess kan istället förstås genom tidigare forskning då Robins berättelse går i linje med Jacques och Wrights (2008:1013) resultat i deras forskning om drogförsäljare. Där de menar att om drogförsäljare har blivit utsatt för brott i samband med egen brottslighet kan det resultera i en vändpunkt då den brottsutsatta själv vill kunna ta kontroll över att inte bli utsatt igen. Med detta sagt så vet vi inte exakt vad det var för konsekvens från misshandeln som var 21

22 avgörande, antingen rädslan för mer utsatthet, att skadorna var så omfattande att han var oförmögen att begå nya brott, att själva skadan var ett tillfälle som gjorde att Robin blev öppen till förändring eller någonting helt annat. Det vi vet är att Robin menar att denna misshandel utgjorde hans vändpunkt. Med andra ord behöver Giordano et al's (2002) utgångspunkt openness to change som de menar kommer inifrån nyanseras något, för att inte enbart begränsas till inre kognitiva processer utan även externa faktorer som individen inte styr över. Individens vilja till förändring kan därmed frammanas av starka, yttre (och plötsliga) händelser eller faktorer, något som är poängterat i delar av forskningen om upphörande men som tonats ned betydligt till förmån för en förståelse av upphörande som processuell, ofta utdragen över tid och långsam (Cusson & Pinsonneault, 1986:73ff). 5.3 Openness to hooks for change (öppenhet till hooks för förändring) När en individ är öppen till förändring så menar Giordano (2016:15) att det kan leda till openness to hooks for change, vilket innebär att individen i konkret mening blir öppen till olika möjligheter/hooks till att genomföra sin förändring. Lena beskriver hur hon inväntade sin hook, som i hennes fall var polisen: Det var ju när jag torskade då, 2002 torskade jag ju. Då bodde jag i en husvagn och då var det ju liksom jag var så jävla nedgången. Jag var så slut. Så jag orkade inte liksom Jag skulle nog inte orka ta mig in i en villa eller någonting sånt där tror jag. Jag var liksom Ja jag vägde 48 kilo. Aa Och jag vet när polisen kom där jag hade husvagnen då vet jag att jag tänkte att det var fan på tiden liksom. För då visste jag att nu blir jag borta ett tag. För jag visste ju vad de skulle hitta. För jag orkade inte ens gömma drogerna. Så jag gav fan i allting liksom. Vid denna tidpunkt hade Lena ingen ork kvar för att kunna finansiera sitt missbruk genom inbrott eller försäljning. Istället inväntade hon polisen som kunde gripa henne, då hon var medveten om att de spanade på henne och att hon hade tillräckligt mycket droger i husvagnen för att hon skulle få ett fängelsestraff. Lena såg straffet som en möjlighet för henne att kunna få behandling mot sitt missbruk och bli drogfri. De andra intervjupersonerna betonade organisationen de nu arbetade för som en hook för dem. Tony beskriver här varför han gick med i organisationen: Jag gick in i organisationen för att jag behöver en gemenskap som var nykter och drogfri som ville något annat med livet och inte vara kvar i kriminalitet. Man får ju en 22