UNGDOMSBROTTSLIGHET. Kriminologiska institutionen

Transkript

1 Kriminologiska institutionen UNGDOMSBROTTSLIGHET - En kvalitativ studie om orsaker och svårigheter kopplade till ungdomars avhopp från kriminella gäng, enligt professioner som arbetar brottsförebyggande Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Höstterminen 2015 Johanna Einarsson

2 Sammanfattning Syftet med studien var att härleda i hur kriminologiska teoribildningar och diskurser replikeras hos professioner i utlåtanden om vad som bidragit till att ungdomar hoppat av kriminella gäng samt de konsekvenser de mött inför avhoppet. Förhoppningen med studien var att bidra till förståelse om vad för stöd ungdomar behöver i avhoppandeprocessen. Frågeställningarna löd: (1) Av vilka orsaker hoppar ungdomar av kriminella gäng, enligt professioner som arbetar brottsförebyggande? (2) Vilka svårigheter möter ungdomarna i samband med avhoppet, enligt professioner som arbetar brottsförebyggande? Studiens vetenskapsteori utgick ifrån resenärsmetaforen där jag tillsammans med intervjupersonerna producerat kunskap (Kvale & Brinkman, 2014:72). Studien hade även ett konstruktivistiskt förhållningssätt. Teorier som användes var Sampsons och Laubs teori om vändpunkter (1998, 2006), Beckers stämplingsteori (1998) samt Lemerts teori om sekundär avvikelse (1998). Intervjupersonerna valdes ut genom ett målstyrt urval med kriterier om att yrkesrollerna skulle arbeta med kriminella ungdomar och/ eller brottsförebyggande arbete. Studien genomfördes sedan med kvalitativa intervjuer: Två på plats och två över telefon. Materialet analyserades med en tematisk analys uppdelad i två teman: avhoppets orsak och avhoppets svårigheter. Underteman har sedan återfunnits samt analyserats separat och sökt stöd i teorier och tidigare forskning. Avhoppets orsak visade sig bottna i olika faktorer såsom partnerskap, familj, domslut eller hot. Avhoppets svårigheter gick att härleda i faktorer som direkt berör gänget men även i samhälleliga faktorer som bristande stöd och försvårade arbetsmöjligheter.

3 Innehållsförteckning 1 Inledning Bakgrund Problemformulering Syfte och frågeställningar Centrala begrepp Ungdom Avhopp Gäng Teori Vetenskapsteori Vändpunkter Stämpling Outsiders Sekundär avvikelse Tidigare forskning Leaving the gang - Logging off and moving on Continuities and Changes in Criminal Careers Paper II: Vändpunkter och att upphöra med brott Paper III: Intermittency-processer i kriminella karriärer Metod Metodval Urval Tillvägagångssätt Forskarroll och förförståelse Maktassymetri Analysmetod... 14

4 5.8 Vetenskaplig kvalitet Etiska överväganden Resultat och analys Tema: Avhoppets orsak Tema: Avhoppets svårigheter Diskussion Litteraturförteckning Litteratur Källor från Internet Bilaga Intervjuguide... 32

5 1 Inledning 1.1 Bakgrund Enligt BRÅ:s kriminalstatistik respektive SCB:s befolkningsstatistik utgörs den mest brottsaktiva gruppen i samhället av ungdomar (Estrada 2007: 31-31). Värt att beakta är att detta inte är synonymt med antal brott som begås utan en överhängande del utav den registrerade brottsligheten är begångna av vuxna gärningspersoner (Estrada 2007: 32). För ungdomar innefattar ofta debutbrotten engångsföreteelser, sett till lagföring (Brå 2011: 22). Riskfaktorer för att utveckla ett kriminellt beteende kan öka i det fall det föreligger bristande anknytning mellan ungdomen och föräldrarna vilket kan härledas till hårda uppfostringsmetoder och/ eller föräldrar med missbruk eller kriminell anknytning. Riskfaktorer kan även härröras till bristande ekonomi (Brå 2009: 8). Ungdomsbrottsligheten tenderar emellertid att övergå med stigande ålder (Estrada 2007: 32). De flesta avbryter därmed sin kriminella livsstil redan i ungdomen men hos en del fortlöper kriminaliteten i vuxen ålder (Moffitt, refererad i Brå 2009: 11). Forskning påvisar dock att ju tidigare kriminell debut desto mer kriminellt aktiv och desto fler återfall (Brå 2011: 23). Debutbrotten tenderar att dels innefattas av så kallade strategiska brott, till exempel rån, brott mot allmän verksamhet och tillgrepp av motorfordon. Dessa brott tenderar även att utgöra en hög riskfaktor för återfall och fortsatt kriminell livsstil (Brå, 2011: 5-6) samt riskfaktor för upprättande av kriminella gäng (Brå 2011: 9). Domar har även visat på att de strategiska brotten, till skillnad från andra brott, tenderar att begås av kriminella gäng (Brå 2011: 8). Sarnecki redogör för en självrapporterad undersökning utförd med syfte att studera huruvida ungdomar (pojkar) begår brott tillsammans med kamrater eller ensamma. Resultatet visade på att endast ett fåtal begått brott ensamma och att majoriteten begått brott ibland med kamrater och ibland ensam eller alltid tillsammans med kamrater (Ward 1998, refererad i Sarnecki 2009: 288). 1.2 Problemformulering Även om de flesta ungdomars kriminella livsstil avstannar i takt med stigande ålder kan man inte undgå det faktum att individer, om än ett fåtal i jämförelse, stannar kvar (Estrada 2007: 32). Därför är det viktigt att se till andra orsakssamband som medverkar till att ungdomar avslutar gängkriminalitet samt att beakta de riskfaktorer som föreligger för att ungdomarna stannar kvar till följd av svårigheter som tillkommer i avhoppandeprocessen. Är individen dessutom ansluten till ett kriminellt gäng är det förenat med svårigheter att ta sig ur utan stöd (Göteborgs Stad). Ännu återstår mycket att utforska inom livsloppskriminologin och just åldersrelaterad brottslighet är ett tämligen outforskat område (Sampson & Laub 2006: 17). Att utöka kunskaper om varför ungdomar hoppar 1

6 av kriminella gäng är kriminologiskt relevant att undersöka för att möjliggöra en utökad kunskap om ungdomsbrottslighet i kriminella gäng och därtill bidra till utveckling av insatser och åtgärder kopplade till detta. Kunskapen om orsaker till att ungdomar hoppar av kriminella gäng samt dess svårigheter hoppas jag ska kunna bidra till att brottsförebyggande åtgärder i största möjliga mån motsvarar ungdomarnas behov av stöd och verkar förebyggande för fortsatt kriminell livsstil i vuxen ålder. 1.3 Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att studera hur kriminologiska teoribildningar och diskurser replikeras hos professioner i utlåtanden om vad som bidragit till att ungdomar hoppat av kriminella gäng samt de konsekvenser de mött i såväl processen att lämna som efterföljande. Att belysa detta ska bidra till förståelse för vilket stöd ungdomar i kriminella gäng behöver, enligt professioner verksamma inom brottsförebyggande arbete. För att undersöka detta har frågeställningarna formulerats enligt följande: (1) Av vilka orsaker hoppar ungdomar av kriminella gäng, enligt professioner som arbetar brottsförebyggande? (2) Vilka svårigheter möter ungdomarna i samband med avhoppet, enligt professioner som arbetar brottsförebyggande? 2 Centrala begrepp 2.1 Ungdom Att åldersavgränsa begreppet ungdom är inte helt lätt och någon exakt definition finns ej heller (Estrada & Flyghed 2007: 11). Det finns emellertid ett antal definitioner som mer eller mindre pekar åt samma håll. Enligt en psykologisk definition är ungdomen varken barn eller vuxen utan befinner sig mellan dessa stadier, det vill säga strax innan tonåren och strax efter tonåren (Feldman 2014: 404). Här framgår alltså inte en exakt åldersavgränsning vilket även Estrada och Flyghed påpekar (Estrada & Flyghed 2007: 11). De framhåller även att begreppet ungdom stiger allt högre i åldrarna. Ungdomen betraktas att inträda vuxen ålder då denne tar eget ansvar för sitt liv genom till exempel försörjning via lönearbete. Detta drar emellertid mer och mer ut på tiden till följd av längre utbildningar och/ eller arbetslöshet (Estrada & Flyghed 2007: 11-12). Åldersavgränsningen för ungdom är därför inte alltför snäv i denna uppsats utan ungdomen betraktas att infinna sig emellan en ålder om 12 och 23 år. 2.2 Avhopp Begreppet avhopp syftar till ett avslut av kriminella aktiviteter. Att definiera begreppet helt konkret medför emellertid svårigheter då ett avslut inte nödvändigtvis behöver vara oåterkalleligt utan kan 2

7 komma att brytas i det fall det sker ett återfall. Att vilja hoppa av syftar alltså till strävan eller önskan om att avsluta kriminella aktiviteter som sker i anknytning till ett kriminellt gäng. Begränsas definitionen till ett definitivt avslut går man miste en viktig aspekt i det fall de svårigheter kopplade till avhoppet och att komma tillbaka till det konventionella samhället eventuellt föranleder ett återfall. Ett, i begynnelsen, avsiktligt avhopp skulle därmed riskera att hävas. Definitionen av begreppet avhopp utgår därför utifrån Carlssons (2014) ena redogörelse av intermittency som beskriver avslutet som ett resultat av förändrade värderingar och därtill en vilja att avsluta den kriminella karriären. Avslutet är dock inte definitivt utan svårigheter att anpassa sig till det ickekriminella livet kan bidra till ett återfall (Carlsson 2014: 107). 2.3 Gäng Det finns en rad definitioner av begreppet gäng. Gängstrukturer skiljer sig åt från stad till nation och amerikanska gäng skiljer sig åt från bland annat europeiska (Sarnecki 2007: 157) vilket innebär att samtliga definitioner inte är möjliga att applicera världen över. Sarnecki redogör för en tämligen öppen definition vilken är möjlig att applicera utefter nordiska levnadsförhållanden - socialt nätverk (Sarnecki 2007: 160). Ett socialt nätverk utgörs av ett minimiantal om två individer vilka inte behöver misstänkas för samma brott men som sammanlänkas genom att de deltar gemensamt i kriminella aktiviteter (Sarnecki 2009: ) såväl direkt som indirekt (Sarnecki 2007:160). För att närma mig en mer bestämd version utav kriminella gäng har jag utgått ifrån de redogörelser som intervjupersonerna givit i frågor om vilka gäng ungdomar brukar vara ansluta till samt vilka uppgifter som ungdomar har i dessa gäng, se bilaga: Intervjuguide. Det har dels framgått att ungdomarna oftast är med i gatugäng tillsammans med vänner som vuxit upp tillsammans. De kan även vara undergrupper till större gäng med äldre kriminella. Det har även framgått att gänget kan bestå utav vänner bestående av 3-10 personer som kan syssla med bus eller snatteri. Det kan röra sig om att ungdomarna blir springpojkar och utnyttjas av äldre kriminella till att leverera, transportera eller sälja narkotika. Det har även redogjorts för att typer av gäng skiljer sig åt beroende på var i Sverige man befinner sig. 3 Teori 3.1 Vetenskapsteori Min forskarroll kan betraktas i enlighet med resenärsmetaforen. I beskrivningen av resenären samtalar denne med de han möter på sin resa. Liknelsen med resenären finns i att jag som intervjuare samtalat med intervjupersoner och givit dem möjlighet att berätta sina versioner av 3

8 verkligheten och tillsammans har vi konstruerat en version av kunskap (Kvale & Brinkman, 2014: 72). Skillnaden kan ställas vid malmletarmetaforen vilken söker efter en kunskap som redan finns men ännu inte är upptäckt men betraktar den funna kunskapen som given och allmängiltig (Kvale & Brinkman, 2012: 71). Studien präglas genomgående av ett konstruktivistiskt förhållningssätt. Slutsatserna som framkommer i denna uppsats kan inte betraktas som allmängiltiga då jag som forskare endast belyser versioner av verkligheten. Jag har en föreställning om att den kunskap som denna uppsats producerar inte är definitiv utan verkligheten som speglas betraktas vara konstruerad och i ständig förändring (Bryman 2012: 37). Intervjupersonernas berättelser skiljer sig åt i viss mån till följd av olika yrkeserfarenheter och analysen innehåller därmed till viss del olika tolkningar av verkligheten (Bryman 2012: 475). Ingen av versionerna betraktas vara mer eller mindre allmängiltig utan tillsammans bygger versionerna en bild av verkligheten (Bryman 2012: 475). Som intervjuare samverkar jag med intervjupersonen i producerandet av kunskap. Det är inte enbart intervjuuttalandet som skapar kunskap utan det är jag som intervjuare som fattar beslut om vilka frågor som ska ställas och vilka ämnen ljuset faller på. Kunskapens resa sker i samverkan mellan intervjuare och intervjuperson. Därför betraktas resultatet vara en social konstruktion (Kvale & Brinkmann 2014: 233). I denna studie betraktas de professioner vilka arbetar brottsförebyggande att göra anspråk på konstruktionen om ungdomsbrottslighet i kriminella gäng (Sohlberg & Sohlberg 2011: ). Man kan alltså betrakta det som att dessa är med och framställer den sociala identitet vilken associeras till ungdomsbrottsligheten (Sohlberg & Sohlberg 2011: 252) 3.2 Vändpunkter Sampson och Laub utgår i huvudsak från Hirschis teori om social kontroll men ser till skillnad från Hirschi till dess förändringsmöjligheter under livsförloppet (1995: 17) och har därtill utvecklat dess förklaringsmodell till kriminella aktiviteter (Sampson & Laub 2006: 54). Orsaken till att vissa fortsätter att begå brott medan andra slutar är emellertid tämligen oviss (Sampson & Laub 2009: 13) och skiljer sig åt från individ till individ (Sampson & Laub 2006: 25). Brottsligt beteende som startats av faktorer som bristande sociala band i barndomen kan förändras i takt med sociala band som tillkommer i övergången till vuxen ålder (Sampson & Laub 1995: 249). Sociala band kategoriseras utefter Hirschis fyra element i teorin om social kontroll. Dessa element utgörs av band i form av anknytning (till konventionella relationer), åtaganden (aktiviteter det lagts ned engagemang på), delaktighet (i arbete och fritidsaktiviteter) samt övertygelse (till samhällets förhållningsregler). Dessa element antas att avhålla individen från att begå avvikande handlingar (Hirschi 1998: ). Sampson och Laub redogör för två processer vilka samverkar i lämnandet avslutande (termination) och avståndstagande (desistance). Begreppet avståndstagande refereras 4

9 till de processer vilka verkar stödjande till avslutandet av kriminaliteten och kan dels härledas i benägenheten eller möjligheten till att begå brott (Sampson & Laub 2006: 21, 23). Sampson och Laubs föreställning går ut på att nedgång i brottslighet kan härledas till att det finns mer att riskera i takt med att individen utvecklar och lägger ned engagemang på sociala band (2006: 41). Sampson och Laub redogör för två centrala begrepp i livsförloppet (life-course) vilka inbegriper kurser (trajectory) och övergångar (transitions). Kurser innefattar olika sekvenser av övergångar och innebär processer vilka löper under en längre period, såsom självkänsla, äktenskap, skola eller föräldraskap. Övergångar är däremot mer kortvariga och abrupta förändringar, såsom det första jobbet. Dessa kan vara åldersrelaterade men behöver nödvändigtvis inte vara det. Såväl kurser som övergångar kan vara sammankopplade och bidra till vändpunkter (Sampson & Laub, 1995: 8-9). Dels kan avslut härröras till den mognad som individen erfar i takt med stigande ålder och med stigande ålder sker även en nedgång i återfallsbenägenhet (Sampson & Laub, 2006: 26-27). De har funnit att sociala band såsom partnerskap, oavsett om partnern också sysslar med avvikande beteende eller inte, socialt kapital och arbete korrelerar med minskningar av kriminalitet i vuxen ålder (Sampson & Laub 1995: 220, 248). De påpekar emellertid att minskriningen är ett resultat av den anknytning och det ömsesidiga omhändertagande som kan medföras i partnerskapet och att minskningen av kriminalitet inte nödvändigtvis är ett resultat av enbart partnerskapet i sig självt (Sampson & Laub 2006: 41, 43). De har funnit att såväl ungdomar som vuxna vilka erfarit institutionalisering, fått negativa konsekvenser senare i arbetslivet. Det har även visat sig att dålig anknytning till såväl partner som arbete i stället ökar riskfaktorerna till avvikande beteende (Sampson & Laub 1995: 248). Belastningsregister överlag bidrar även till svårigheter i tillskaffande av arbete (Sampson & Laub 1995: 221). En delaktighet i arbete kan emellertid föranleda en känsla av mening och värdighet i livet och för unga (män) kan arbetet bidra till en upplevelse av att vara användbara samt att bli tagna seriöst. Delaktighet i till exempel arbete samt anknytning i partnerskap föranleder att stora delar av individens liv upptas av detta och att mindre tid och därtill möjligheter återstår till avvikelser (Sampson & Laub 2006: 47). Det har emellertid visat sig att arbete inte har bidragit till avståndstagande för de under 27 år (Sampson & Laub 2006: 48). Det finns ytterligare begränsningar med synsättet själva brottsligheten kan bidra till en dålig anknytning till redan existerande arbete eller partnerskap vilket således bidrar till en ökning av kriminalitet (Sampson & Laub 1995: 249). Vissa ungdomar har även upplevt positiva effekter av institutionalisering medan vissa upplever negativa effekter, som nämnts ovan. Skillnaderna kan dels härröra i hur länge institutionaliseringen löpt men det kan även i efterhand, när individen senare i livet upplever positiva förändringar, upplevas som en positiv effekt och som en avgörande vändpunkt (Sampson & Laub 1995: 223). För ungdomar kan institutionalisering bidra till en ökning av kriminalitet i det fall den ger negativa effekter avseende skolgång och gemenskaper (Sampson & 5

10 Laub 2006: 51). Huruvida händelser blir vändpunkter som lyckas avhålla individen från att begå avvikande handlingar är givetvis individuellt (Sampson & Laub 1995: 231) och vissa händelser i individens liv kan vara en vändpunkt för just den individen men inte för en annan. Vad som däremot krävs för att händelsen ska betraktas som en vändpunkt är att det är en förändring med tydlig omvändning till en ny livsinriktning med en tillräcklig varaktighet (Sampson & Laub 2006: 36). De förklarar vidare att brottslighet har fler orsaker än försvagade sociala band och att individens egna val och handlingar påverkar livsförloppet (Sampson & Laub 2006: 38). De redogör även för vikten av att beakta rutinaktiviteter för att förstå kriminalitet under livsförloppet. Med rutinaktiviteter menar de den möjlighet som finns, som varierar över tid, till umgänge med likasinnade (brottslingar) och möjligheten som finns till att begå brott (Sampson & Laub 2006: 39). Sampsons och Laubs (1995, 2006) redogörelser kommer i denna uppsats användas som förklaringsmodell till de förändringar som kan uppkomma i ungdomens liv och därtill innebära förändrade attityder och därtill beteendemönster till plats för en konventionell livsstil. 3.3 Stämpling Outsiders Enligt Becker utgörs handlingar betraktade som rätt respektive fel av sociala regler. Dessa reglers ursprung kan dock variera i stor grad. Endera är de lagstadgade, endera är de baserade på traditionella föreställningar som är mer informella av sitt slag (Becker 1998: 187). Oavsett om reglerna är lagstadgade eller inte tenderar deras skapare och upprätthållare att utgöras av de som har makt genom sin sociala position genom kön, etnicitet eller klass (Becker 1998: 196). Den person som inte följer reglerna och begår handlingar som av omgivningen är bedömda som avvikande från gängse regler tenderar att betraktas som en opålitlig person, med andra ord en outsider. Denna outsider behöver inte betrakta den dömande omgivningen som regelrättiga individer utan kan å andra sidan betrakta dessa som egentliga outsiders (Becker 1998: 187). Överlag tenderar avvikande handlingar att vara i sådan form att de strider mot genomsnittet men med detta synsätt är flera attribut eller handlingar att betrakta som avvikande. Därmed kan detta förhållningssätt att tolka avvikande beteende ses som banalt och därmed ger detta utrymme att betrakta individer som egentligen inte har brutit någon regel, som outsiders ändå (Becker 1998: 189). I hur stor utsträckning och på vilket sätt individen utifrån andra och av sig själv betraktas som en outsider har emellertid sitt ursprung i hur väl förankrade dessa regler är samt i hur stor grad individen betraktas som lik respektive olik omgivningen (Becker 1998: 188). Det kan även härröras i varifrån ungdomen kommer. Ungdomar ifrån slumområden grips i högre utsträckning än ungdomar från mer välbärgade områden (Becker 1998: 193). I denna uppsats är omgivningens definition av outsiders 6

11 som orsak av lagöverträdelser, applicerbart. Detta belyses genom att individen stämplas till följd av utdrag ur belastningsregistret Sekundär avvikelse Att andras reaktioner är så pass starka inför en enskild avvikelse att de föranleder sekundär avvikelse är tämligen ovanligt (Lemert 1998: 200). I det fall det uppstår så tillkommer den enligt följande förlopp: Individen begår en (primär) avvikelse och erfar därtill påföljd vilket föranleder ytterligare (primär) avvikelse. Individen inleder i takt med detta en irritation gentemot de som utför påföljderna. I takt med påföljder inleds en stigmatisering, ifrån samhället eller gemenskapen, gentemot den avvikande individen. Individen accepterar i takt med detta den sociala status som applicerats utifrån varpå individen fortsätter att avvika i enlighet med den (Lemert 1998: 201). Teorierna beskriver hur stämplingen som outsider tillskapas (Becker 1998) samt processen att hamna i sekundär avvikelse (Lemert 1998) men det framgår inte om det finns någon möjlighet för att detta kan förändras över tid. Jag vill med användandet av denna teori inte definiera vem som bär ansvar för vad utan endast belysa vilka effekter stämpling och kategorisering som outsider kan bli för ungdomen som avhoppare. Stämplingsteorin används i denna uppsats för det bemötande som ungdomen erfarit efter sitt avhopp och som påverkat ungdomen negativt. 4 Tidigare forskning I detta kapitel är två separata vetenskapliga artiklar presenterade vilka delvis haft ett gemensamt fokus på livsloppskriminologi. Deckers och Pyroozs (2011) studie tar upp avhopp från kriminella aktiviteter i kriminella gäng, något som liknar syftet med denna studie. De har använt sig av kvalitativa intervjuer vilket kan likställas med metoden i min studie. En stor skillnad är dock att intervjuerna i den studien ägt rum med förstahandskällor. Studien skiljer sig även från min i det avseendet att inte haft ett uttalat fokus på ungdomar specifikt, även om det framgått att de flesta inträden skett vid en ålder om år och de flesta avhoppen vid en ålder om års ålder. Åldersspannet och dess resultat kan därmed ändå sättas i jämförelse till min studie. Studien är dock genomförd i Nordamerika (Decker & Pyrooz 2011). Levnadsförhållanden kan därmed inte betraktas vara identiska med nordiska förhållanden. Carlssons (2014) studie berörde emellertid kriminalitet i Sverige vilket kan likställas med min studie. Studien har till viss del samma fokus som Decker och Pyrooz (2011), nämligen fokus på livsförlopp och kriminellt avhopp. Däremot berörde studien varken gängkriminalitet eller ungdomar vilket till stor del skiljt sig från min studie. Även då metoden likt min var kvalitativa intervjuer 7

12 baserades den emellertid på livshistorieintervjuer. Dock framgår även i Carlssons studie att avhoppet till stor del skett i övergången från ungdom till vuxenlivet (Carlsson 2014: 109). Som komplement till Deckers och Pyroozs (2011) studie, har Carlssons (2014) studie bedömts som relevant då resultatet appliceras på nordiska förhållanden och har därtill kunnat ställas i jämförelse till min studie. Studien innehåller flera paper och med anledning av att denna uppsats till stor del berört faktorer i upphörandet samt att det finns möjlighet att ett avslut inte är definitivt utan istället kan röra sig om ett tillfälligt uppehåll, beaktas två paper vilka berör nämnda faktorer. 4.1 Leaving the gang - Logging off and moving on Studien genomfördes genom intervjuer med unga vuxna mellan år ifrån tre olika städer i Nordamerika: St. Louis, Fresno och Los Angeles (Decker & Pyrooz 2011: 2) Ett avsiktligt urval utgjordes av intervjupersoner som motsvarade [ ] egenskaperna hos grupper som sannolikt kommer att ha ett stort antal nuvarande och tidigare gängmedlemmar 1 (Decker & Pyrooz 2011: 2) vilka utgjordes av fängelseintagna, individer med villkorlig frigivning eller skyddstillsyn (Decker & Pyrooz 2011: 2) samt högrisk -individer (Decker & Pyrooz 2011:3). Karaktärsdragen hos gängen skilde dock från städer emellan där vissa gäng bland annat var mer väl förankrade än andra (Decker & Pyrooz 2011: 3). Resultatet av studien visar att ingången i gängen skedde vid en ålder om år. Utträdet skedde senare än vad tidigare skol- och samhällsstudier påvisat. Decker och Pyrooz studier visade att utträdet skedde kring års ålder. Skillnaden förklarades med att urvalet skiljt sig och att de tidigare studierna baserats på skolungdomar vilka under denna period tenderar att erfara mognadsutveckling (Decker & Pyrooz, 2011: 5). Decker och Pyrooz förklarade att deras studie visat på möjligheterna att denna mognadsutveckling motverkas av gängmedlemskapet (Decker & Pyrooz 2011: 5). Studien visade även på att engagemanget i gängen påverkas av hur väl individen varit förankrad i gänget genom bland annat symboler, deltagande, vänskap och status. Deras hypotes var att ett lämnande av gängen kan vara en effekt av minskat band till det. Resultatet visade dock på liten skillnad i engagemang mellan tidigare och nuvarande medlemmar vid tiden för högst engagemang där till och med forna gängmedlemmar visat på högre engagemang än nuvarande. Detta påvisade att även starkt förankrade medlemmar kan upphöra sitt deltagande (Decker & Pyrooz 2011: 6). Dock påvisade resultatet även att det sker en nedgång i förankring vid själva tidpunkten för lämnandet. Lämnandet kan ha varit en effekt av förändringar i såväl det kognitiva som i individens sociala roll. Däremot har de tidigare medlemmarna tenderat att ta med sig sin forna gängidentitet även om de inte längre varit aktiva (Decker & Pyrooz 2011: 7). Decker och Pyrooz redogör även för den självrapporterade orsak, process och konsekvens av att lämna gänget vilket de delar upp i push-faktorer, där gänget inte längre betraktas som lika tilltalande, och 1 Översättning från engelska 8

13 pull-faktorer, som inte har med gänget i sig att göra, som kompletterande orsaker till lämnandet. Hälften uppgav att pull-faktorerna utgjordes främst av orsaker berörande familj, såsom att få barn. Andra vanliga orsaker var arbete, närstående (partner), och flytt (Decker & Pyrooz 2011: 12). En stor del uppgav att push-faktorerna utgjordes främst av att medlemmen vuxit ifrån gänglivet. Andra uppgav att rättväsendet utgjorde en orsak till lämnandet och några uppgav trakasserier från polis som orsak (Decker & Pyrooz 2011: 12). I processen att lämna gänget har de redogjort för att majoriteten inte behövde utföra några omvälvande handlingar för att lämna. Gänget ska ha uppträtt förstående så länge orsaken till lämnandet var godtycklig, såsom familjära orsaker (Decker & Pyrooz, 2011: 13). Dock har före detta gängmedlemmar uppgett att de, trots lämnandet, fortlöpande behandlas som gängmedlemmar, dels av polisen men även av rivaler till det tidigare gänget (Decker & Pyrooz 2011: 14). Decker och Pyrooz redogör för vilka konsekvenser den före detta gängmedlemmen följaktligen mött som effekt av lämnandet. Resultatet visade på att en del erfarit attacker från gängrivaler. En lite mindre andel har erfarit attacker från egna gängmedlemmar. Många uppger att de fortfarande behandlas som gängmedlemmar av polisen (Decker & Pyrooz 2011: 15). Det är också polisen som uppfattats att vara minst benägen att observera att den före detta gängmedlemmen inte längre är aktiv, därefter kommer de rivaliserande gängen. Det före detta gänget var de som visade på mest benägenhet att över tid acceptera lämnandet (Decker & Pyrooz, 2011: 15-16). 4.2 Continuities and Changes in Criminal Careers Paper II: Vändpunkter och att upphöra med brott En undersökning om livsförlopp och vändpunkter i kriminalitet har genomförts med [ ] en närstudie av två livshistorieintervjuer (Carlsson 2014: 105). I likhet med tidigare nämnda pullfaktorer i Deckers och Pyroozs studie (Decker & Pyrooz 2011: 12) beskriver Carlsson att upphörandet med brott har att göra med livsförändringar såsom familj, relationer och arbete vilka sedermera bidrar till förändringar i bland annat social kontroll och självbild vilka kan leda till upphörande av kriminalitet (Carlsson 2014: 105). Carlsson redogör vidare för att förändringsprocessen är komplex (Carlsson 2014: 105) och påpekar att det är av stor vikt att beakta kontexten och inte sätta någon händelse i företräde (Carlsson 2014: 106). Carlsson förklarar vidare för att han använder vändpunkter som ett tolkningsredskap (Carlsson 2014: 106). Carlsson förklarar att de två livshistorieintervjuerna är lika vad gäller barndom, social status, tidig debut i kriminalitet, drogbruk, variation vad gäller brottslighet samt processer för denna variation (Carlsson 2014: 106). Vad som tidigare framgått, av Deckers och Pyroozs studie, tycks flera push- och pull-faktorer ha samverkat (2011:12). Även Carlsson förklarar med en av dessa livshistorier att flera processer 9

14 verkat tillsammans för en förändring där ingen av dessa enskilt tycks kunna genomföra en förändring (Carlsson 2014: 106) Paper III: Intermittency-processer i kriminella karriärer Carlsson förklarar inledningsvis att denna studie handlar om den period som rör sig om ett tillfälligt uppehåll och inträffar mellan den kriminella karriärens start och avslut (Carlsson 2014: 106). Detta är en viktig distinktion som inte framförs i Deckers och Pyroozs (2011) studie. Syftet med studien var att undersöka detta kvalitativt (Carlsson, 2014: ). Carlsson har redogjort för två typer av intermittency där ena avser en paus vilken gradvis innebär ett upphörande av kriminalitet och tenderar att uppstå tidigt och betraktas naturlig och egentligen inte avsiktlig och ses inte heller som ett resultat av förändrad livsstil (Carlsson 2014: 107). Carlsson redogör även för den andra typen av intermittency vilken istället orsakas av en vilja, orsakat av en förändring i värderingar, att avsluta den kriminella karriären till plats för en ny form av livsstil. Dessa pauser är längre och när det väl sker ett återfall tenderar det att vara mindre allvarligt. Att individen återfaller beror dock på den frustration som tillfaller då individen upplever svårigheter och inte överkommer de hinder som tillkommer till att anpassa sig till den nya, icke-kriminella, rollen (Carlsson 2014: 107). Denna skildring av risken för återfall är en viktig faktor vilken inte belysts i Deckers och Pyroozs studie (2011) studie. Carlsson belyser sedan under sammanfattande slutsatser att upphörandet främst sker i ungdomens övergång till vuxenlivet och att själva brottsligheten, som möjligen tidigare givit status, i övergången till vuxenlivet i stället bidrar till marginalisering (Carlsson 2014: 109). Även Decker och Pyrooz (2011) tar upp avslut som resultat av mognadsutveckling som påvisats i tidigare studier (Decker & Pyrooz, 2011: 5) vilket kan associeras med stigande ålder. Dock påvisade Deckers och Pyroozs (2011) studie att mognadsutvecklingen kan hämmas av gängmedlemskapet (Decker & Pyrooz, 2011: 5) vilket Carlssons (2014) studie inte berör i samband med att den inte fokuserar på gäng. Förändringsprocessen kan dels vara ett resultat av individens förändrade syn på brottsligheten och att ett marginaliserat liv sätts i ljuset. Sociala förändringar kan även bidra till en utveckling och vilja att avsluta en kriminell karriär (Carlsson, 2014: 109). Carlsson påpekar vidare att det är viktigt att beakta att inte endast viljan räcker. Det krävs även såväl materiella som sociala resurser därtill (Carlsson 2014: 110). 5 Metod 5.2 Metodval Som metod för denna studie valde jag att genomföra kvalitativa intervjuer. Att valet föll på kvalitativa intervjuer var med anledningen av studiens syfte. Det fanns inte någon avsikt att mäta 10

15 specifika begrepp och koda dem, som generellt en strukturerad, kvantitativ intervju bygger på (Bryman 2012: 413). Bryman beskriver de kvalitativa intervjuerna som ett fokus på intervjupersonens intressen snarare än forskarens samt fokus på intervjupersonens detaljerade svar (Bryman 2012: 413). I samband med att min studie initialt hade en tämligen bestämd riktlinje antog intervjumetoden en semistruktur. Bryman beskriver den semistrukturerade intervjun som vilande på en intervjuguide vilken huvudsakligen kommer att följas i sin ordning men att detta inte är ett måste utan det ges utrymme för nya frågor anpassade till intervjupersonens svar (Bryman 2012: ). Fokus var därmed riktat till intervjupersonens uppfattningar och metoden gav en möjlighet att följa intervjupersonens rytm och vara flexibel inför dennes uppfattningar om vad som var väsentligt och inte. Bryman beskriver kvalitativa intervjuers möjlighet att ställa uppföljnings- och följdfrågor och ändra frågornas ordning och formulering (Bryman 2012: 413). Intervjuerna byggde initialt på en intervjuguide men mitt förhållningssätt var inte att begränsa mig till denna utan gav mig själv möjlighet att såväl ställa följdfrågor eller hoppa över frågor i det fall det fanns behov av det. Hade detta däremot varit en kvantitativ studie hade detta förhållningssätt, enligt Bryman beskrivning, utmanat studiens reliabilitet och validitet (Bryman 2012: 413). 5.3 Urval Med ett målstyrt urval valdes intervjupersoner ut utefter mina frågeställningar. (Bryman 2012: 350). Urvalskriteriet var att intervjupersonerna skulle bestå av yrkesroller som i olika utsträckning arbetar med kriminella ungdomar och/ eller brottsförebyggande arbete. Dessa kriterier var anpassade efter studiens tema. I målstyrda urval är det vanligt att basera urvalet på flera nivåer för att öka generaliserbarheten (Bryman 2012: 350). Detta saknade dock relevans i denna studie då det inte strävades efter ett generaliserbart resultat. Hade jag varit ute efter ett generaliserbart resultat hade antalet intervjupersoner i denna studie dessutom varit för lågt. Det hade då krävts ett mer representativt urval utifrån en större population (Karlsson & Pettersson 2012: 62). Urvalet består av totalt fyra intervjupersoner. Två av dem arbetar med ungdomar varav den ena arbetar i en organisation som hjälper kriminella tillbaka till samhället och den andra arbetar med öppenvård och behandling samt har arbetat som fältassistent. En av intervjupersonerna arbetar inte i kontakt med avhopparna direkt men arbetar i en organisation som arbetar med brottsförebyggande frågor lokalt. En annan av intervjupersonerna arbetar i en organisation riktat till individer utsatta för hot som behöver hjälp och stöd, dels med att hoppa av kriminella gäng. Urvalet i stort har kunnat bidra med kunskaper om lokalt brottsförebyggande arbete samt kunskap utifrån sina yrkeserfarenheter i kontakt med kriminella avhoppare. Intervjupersonerna är inte presenterade i kronologisk ordning. 11

16 5.4 Tillvägagångssätt Initiala kontakten med deltagande intervjupersoner ägde rum via e-post där jag redogjorde för bland annat studiens syfte, se kapitel 5.9 Etiska Överväganden. Att ta det på mail var fördelaktigt då intervjupersonerna fick det skriftligt och hade möjlighet att ta del av informationen igen. Två av intervjuerna genomfördes på plats och två över telefon. Samtliga intervjuer varade ungefär en halvtimme. Tre av fyra intervjuer spelades in varav två av intervjuerna ägde rum på intervjupersonernas respektive kontor och spelades in via utrustning i mobiltelefon. Enskilda kontor utan utomstående ljud underlättade inspelningens kvalitet men även bekvämligheten i intervjuförfarandet. Att spela in intervjuer var positivt i den bemärkelsen att det gav mig som intervjuare fritt utrymme att fokusera helt på intervjusituationen samt omlyssna i efterhand (Kvale & Brinkmann 2014: 218). En av dessa intervjuer genomfördes per telefon, då jag befann mig ensam i min bostad. Inspelningen skedde i detta fall genom högtalartelefon och via dator. Denna form av inspelning inverkade emellertid på ljudkvalitéten vilket föranledde att det inte var helt lätt att transkribera då vissa ord var svåra att höra. Detta påverkade emellertid inte resultatet då de relevanta citaten för studien hade god ljudkvalitét. En av intervjuerna genomfördes per telefon och spelades inte in i enlighet med intervjupersonens önskemål. Även vid detta tillfälle befann jag mig ensam i min bostad. Att intervjua per telefon underlättade processen att föra anteckningar då det gav möjlighet fokusera på detta utan att det skulle påverka vissa processer i en intervju på plats, som kroppspråk och att vara delaktig genom ögonkontakt. Detta kan dock vara till nackdel då vi vid ett telefonsamtal inte kan beakta nämnda processer. Fokus var däremot inte att studera dessa varför jag inte ser nackdelen som betydande för intervjuns syfte. Vikten var emellertid att vara effektiv i antecknandet vilket var en utmaning. Av förklarliga skäl går det inte att minnas allt ordagrant men anteckningarna hjälpte till viss del på vägen. Anteckningar kräver dock inte samma tidsmässiga resurser som en transkribering av inspelning och blir därtill snabbare redo för analys, vilket kan ses som en fördel (Kvale & Brinkmann 2014: 190). Kvale och Brinkmann beskriver att en telefonintervju kan medverka till en effekt av att intervjuaren vågar ställa bland annat känsliga frågor som inte skulle ha ställts vid ett möte ansikte mot ansikte (2014: ). Detta var något jag med noggrannhet reflekterade över innan intervjuerna oavsett intervjuform. Jag ser dock inte att denna effekt har avspeglats på någon av mina telefonintervjuer då det användes samma intervjuguide till samtliga. De följdfrågor som ställts kan jag inte se som direkt orsak av att det var just en telefonintervju. 12

17 De två första intervjuerna som spelades in transkriberades kort tid därefter varav analysen påbörjades inom ett par dagar då minnet efter intervjuerna fortfarande var färskt. När de andra intervjuerna senare ägde rum var analysen redan påbörjad samt teman och underteman redan skapade, dock med utrymme för fler underteman som sedermera utvecklades. 5.5 Forskarroll och förförståelse I kvalitativa studier finns en överhängande risk att forskarrollen inverkar på den kunskap som produceras i studien och därtill dess kvalitet. I fråga om vetenskaplig kvalitet innebär detta att analysen och resultaten som presenteras i denna uppsats i största möjliga mån ska vara transparenta, kontrollerade och korrekta. Mer om det finns att läsa i kapitel 5.8 Vetenskaplig kvalitet, på sida 15. Min roll kan även inverka på den kunskap som produceras. Band till intervjupersoner kan resultera i att viss information sätts i ljuset medan annan information undanhålls vilket ger inverkan på resultatet (Kvale & Brinkmann 2014: 111). Dock befarar jag inte att detta förekommit i denna studie i samband med att det inte funnits något band sedan innan till någon av intervjupersonerna. Begreppet förförståelse inbegriper processer om bland annat fördomar, erfarenheter eller utbildning (Bergström & Boréus 2014: 31). Förförståelsen kan ha inverkan på hur jag formulerar mina tolkningar av resultaten och hur detta följaktligen uppfattas av läsaren (Sohlberg & Sohlberg 2011: 73). Förförståelsen inverkar på alla som tar del av material och ger utrymme för vida tolkningar, oavsett om det gäller att återskapa en utsaga eller att förstå en färdig rapport (Bergström & Boréus 2014:31). Innan denna studie påbörjades hade jag ingen större kunskap eller kännedom om gängbrottslighet bland ungdomar förutom det jag tidigare läst i kurslitteratur eller fått höra via diverse medier. Jag hade dock en föraning om att ett avhopp var förenat med svårigheter samt att detta kunde vara en följd av gängets struktur att hålla kvar individen eller svårigheter att ta sig in i det konventionella samhället. Jag hade även en förförståelse om att svårigheter i att hoppa av kunde härröras i eventuella förpliktelser eller skulder till det före detta gänget. Framför allt hade jag en förförståelse om att inte allt handlar om egen vilja. Förvisso har alla ett eget ansvar för sina handlingar men det är viktigt att beakta de andra spelregler som råder i samhället som kan inverka på individens förmåga att ta detta ansvar. Vidare förförståelse genererades då jag tog del av tidigare forskning inom området. Detta gav föraningar om att gängmedlemmen skulle komma att betraktas som gängmedlem även efter avhoppet. Detta frambringade ytterligare frågor om just gängmedlemskapet i intervjuguiden, som kanske inte hade funnits där utan min förförståelse. 5.6 Maktassymetri Trots friheten i samtalet som speglas i mitt val av metod kan man inte undgå det faktum att det föreligger maktförhållanden. Bortsett från att det är jag som valt ut vilka potentiella 13

18 intervjudeltagare jag tillfrågat, så är det de tillfrågade intervjudeltagarna företrädelsevis som bestämt om och på vilka villkor de velat delta. Min intention har varit ett jämbördigt samtal där fokus såväl som intresse i huvudsak har byggt på intervjupersonens berättelser och erfarenheter (Kvale & Brinkmann 2014: 52). Det har inte heller funnits någon strävan efter att bedöma dess sanningshalt (Kvale & Brinkmann 2014: 55) då jag anser att det inte går att finna en objektiv kunskap utan betraktar mig själv och intervjupersonen som de som tillsammans skapar kunskap (Kvale & Brinkmann 2014:188). Även om intentionen från min sida inte varit att avsiktligt utöva makt så kan emellertid en rad maktförhållanden ha förekommit. Det är jag som har bestämt intervjuämnet och frågorna därtill och det är även jag som kommit att avgöra vilka ämnen som betraktats som intressanta. Intervjun har haft en tydlig tematisering och frågor är formulerade för att besvara frågeställningarna utan att vara allt för ledande. Efter intervjun är det också jag som väljer vilka ämnen som tagits upp som faller i mina intressen för denna studies syfte och som jag därefter analyserat och tolkat (Kvale & Brinkmann 2014: 52). Intervjupersonerna har emellertid fått möjlighet att lägga till information efter att jag ställt alla mina frågor, se bilaga: Intervjuguide. Detta kan betraktas som ett undantag i denna maktassymetri och således ha minskat den något. Det kan även ha förelegat motkontroll till detta maktförhållande från intervjupersonens sida. Motkontroll syftas till det fall då intervjupersonen möjligen valt att till exempel kringgå en viss fråga till följd av dominansen som föreligger hos intervjuaren (Kvale & Brinkmann 2014: 52). Den kan även ha minskats till följd av att intervjupersonerna har yrkeserfarenheter om ett område som jag som intervjuare inte haft uttalade kunskaper om (Kvale & Brinkmann 2014: 186). 5.7 Analysmetod Från intervjumaterialet finns ett flertal värdefulla citat och anteckningar att ta med. Att presentera samtliga citat och anteckningar skulle emellertid medföra såväl upprepningar som mycket text. Spänningen i mina intervjupersoners berättelser skulle därför ha riskerats att hamna i skuggan av radvis med texter att genomplöja (Kvale & Brinkmann 2014: ). Kapite 6 Resultat och analys kombineras därför med citat, skildringar och sammanfattningar. Att låta citat eller anteckningar tala för sig själv kan förringa det faktum att materialet är en pågående dialog. Att analysera och tematisera utsagor bidrar istället till ett utvecklande av det redan sagda (Kvale & Brinkmann 2014: ). Analysen har därför skett genom att tematisera materialet genom en tematisk analys. Definitiva utformningar av analysmetoden saknas emellertid men dess fokus på teman återfinns i flera andra analysmetoder (Bryman 2008: 528). Genom att med noggrannhet läsa igenom transkriberingar och anteckningar fann jag ett antal teman och underteman kopplade till dem. Detta kan förklaras som ett resultat av de teman som intervjufrågorna företrädelsevis baserades utefter. Däremot skiljde sig underteman åt vilket kan vara ett resultat av att mina frågor 14

19 var öppna och gav varierande svar beroende på yrkesrollernas arbetsmässiga erfarenheter. Bryman beskriver den tematiska analysens utgångspunkt i att skapa ett index utav dessa teman respektive underteman vilka kan presenteras i en matris och då företrädelsevis med lite material. Jag har dock valt att inte presentera analysen i en matris då citat och skildringar varit långa och många samt att en presentation i flödande text gav positiva effekter för överskådligheten. I enlighet med Ryans och Bernards rekommendationer har jag använt mig av följande faktorer i sökandet efter underteman teman som förekommer upprepat, liknande respektive skilda beskrivningar av företeelser samt tidigare nämnda teorier. Detta är förvisso inte samtliga rekommendationer de framhåller men det har varit dessa som passat undersökningens syfte. Andra rekommendationer har varit till exempel lokala uttryck eller metaforer (Bryman 2012: ), något som däremot inte motsvarar studiens syfte men som däremot hade varit av fördel om jag haft för avsikt att mäta hur de beskriver orsaker eller svårigheter. Teman samt underteman har kunnat härledas dels genom intervjufrågor men även genom beaktande av teorier och tidigare forskning, såväl likheter som olikheter. 5.8 Vetenskaplig kvalitet Begrepp som reliabilitet och validitet är främst applicerbara i kvantitativa studier (Bryman 2014: 351). I samband med att urvalet i denna uppsats varken är representativt eller utgör tillräckligt stora populationer blir det inte heller tal om generaliserbarhet. Bidragandet av kunskap bidrar därmed till att en generaliserbarhet kan antas. Uppsatsens utgångspunkt blir således att den präglas av genomskinlighet och reflexivitet (Karlsson & Pettersson 2012: 62). Genomskinlighet kan uppnås genom att analysen av resultatet presenterar respektive citat och skildringar och hur dessa tolkats. Man kan emellertid anta att förförståelsen kan ha inverkat på vilka frågor som ställts och sättet de ställts på samt hur materialet slutligen tolkats. Intervjupersonernas förförstålse kan också inverka på svaren (Karlsson & Pettersson 2012: 60). Förförståelsen kan även ha bidragit till att jag fått upp ögonen för vissa underteman och inte andra. Dessutom har jag till stor del tolkat dem utefter de teorier och den tidigare forskning som jag valt att utgå ifrån. Allt material är dessutom inte med, dels för att det mängdmässigt och med hänsyn till uppsatsens syfte och frågeställningar inte finns utrymme för alla citat eller anteckningar. Därför är det viktigt att påpeka att det är mitt jag som till stor del producerar kunskapen (Kvale & Brinkmann 2014:292). Dock presenterar kapitel 6 Resultat och analys vilket citat eller anteckning och vilket tema som jag kopplat till vilken teori och/ eller tidigare forskning vilket utgör genomskinligheten i uppsatsen (Bergström & Boréus 2012: 43). Även om begreppet reliabilitet inte brukar nämnas i fråga om intervjuer finns ändå en viktig aspekt att beakta beträffande just intersubjektiv reliabilitet. En intervjus reliabilitet kan stärkas i det fall två personer transkriberar intervjun. I denna studie är det endast jag som transkriberat ljudfilerna och även om jag tycker mig ha skrivit uttalanden ordagrant samt att jag har lyssnat om dem för att 15

20 jämföra med det jag redan skrivit, finns dock utrymme för att annan skulle tolkat annorlunda vilket i så fall skulle kunna härledas i inspelningens kvalitet eller misstolkande av uttryck. Att jämföra varandras transkriberingar kan därmed bidra till en kvantifierad reliabilitetskontroll (Kvale & Brinkmann 2014: ) vilket saknas i denna studie. Det resultat som finns att tillgå i kapitel 6 Resultat och analys kan emellertid visa på att intersubjektiviteten är god. Med detta menas att mina resultat till stor del kan finna stöd i tidigare nämnda forskningar och teorier (Bergström & Boréus 2012:42). Det finns dock en poäng i att analysera trovärdigheten i källan genom att överväga hur pass insatta intervjupersonerna är i intervjuämnet. I detta fall består inte intervjupersonerna av ungdomar direkt utan av personer som i olika uträckning arbetar med brottsförebyggande arbete. Urvalet kan därför betraktas att utgöras av såväl andrahands- som tredjehandskällor (Bergström & Boréus 2012: 43). I detta fall är det av vikt att belysa konstruktivismen i arbetet och att det är professioner som ger utlåtanden om ungdomar och alltså inte ungdomar direkt, se kapitel 3.1 Vetenskapsteori. I kapitel 6 Resultat och analys framgår att versionerna i vissa fall skiljer sig något och detta kan härröras till respektive persons yrkeserfarenheter. Men i vissa fall har det uppstått liknande skildringar vilka kunnat söka stöd i tidigare forskning och teori. 5.9 Etiska överväganden Initialt har de etiska förhållningssätten i denna uppsats sitt ursprung Vetenskapsrådets publikation om Forskningsetiska principer vilket innehåller ett grundläggande individskyddskrav med fyra huvudkrav berörande informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002: 6). De fyra, deltagande intervjupersoner kontaktades i första ledet via e-post där jag redogjorde för mitt namn, vad och var jag studerade. Jag redogjorde för att jag skrev mitt examensarbete, vad detta skulle handla om, att jag skulle komma att genomföra intervjuer som metod till analysen samt vad intervjutemat skulle komma att handla om. Första e-postmeddelandet innehöll även information om frivillighet, anonymitet, att de insamlade uppgifterna inte kommer användas för annat syfte än forskning och att de har rätt avbryta medverkan när som helst, även efter intervjun. I vidare e-postmeddelande där vi bokat tid har jag även frågat om det är ok att spela in intervjun. Vid tillfället då intervjun ägt rum har jag återigen redogjort för informationen som fanns att tillgå i det första e-postmeddelandet. Jag har även redogjort för att de inte behöver besvara frågor om de inte vill. De som redan gett sitt godkännande om inspelning, ställde jag åter frågan om det varit ok att jag satt igång inspelningen. För att skydda deltagarnas rätt till anonymitet har alla intervjutranskriberingar, intrevjuanteckningar och ljudfiler varit lagrade på enheter endast tillgängliga för mig. Uppgifter om intervjudeltagares riktiga namn finns inte heller antecknade i intervjutranskriberingar eller intervjuanteckningar. 16