Början av en kriminell karriär

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Början av en kriminell karriär En kvalitativ intervjustudie med kriminella unga vuxna Examensarbete för masterexamen i kriminologi 30hp Kriminologi Avancerad nivå Vårterminen 2014 Alexandra Zamparutti

2 Förord Jag vill börja denna uppsats med att tacka dem som har gjort min studie möjlig. Tack till projektledarna i den sociala insatsgruppen, som hjälpt mig komma i kontakt med intervjupersoner till denna studie. Tack till mina intervjupersoner som så generöst delat med sig av sina livshistorier. Tack till Anna Skördäng för konstruktiv feedback och uppmuntran i uppsatsskrivandet. Tack till min syster Rebecca Zamparutti för hjälp med språket. Sammanfattning Syftet med denna uppsats var att beskriva livsförlopp för individer med en kriminell livsstils. Jag har studerat processer som lett fram till att de intervjuade började begå brott och tolkat dessa utifrån teorin om sociala band. Min frågeställning var: Hur beskriver de intervjuade sina liv fram till att de började begå brott? Jag har genomfört kvalitativa livsförloppsintervjuer med deltagare i en social insatsgrupp. Jag utgick i denna studie från ett dynamiskt livsförloppsperspektiv och min utgångspunkt för analys av intervjuerna tog jag i Hirschis (1969) teori om sociala band och den utveckling av denna teori för livsförloppsforskningen som har gjorts av Sampson och Laub (1993). Denna teoretiska ansats har visat sig användbara för att tolka resultaten av denna studie. Resultaten tyder på att de intervjuade under barn- och ungdomstiden hade flera, både strukturella och individuella, riskfaktorer för att utveckla problem som brottslighet och drogbruk. Bland annat hade flera ogynnsamma hemförhållanden, som splittrad familj, många byten av bostadsort och ekonomiska svårigheter. Flera av de intervjuade beskriver också segregationen i bostadsområdet som en viktig påverkansfaktor under uppväxten. Att börja begå brott har i tidigare studier kopplats till svag anknytning till skola och familj (Soothill m.fl., 2009:68) och detta stämmer väl överens med resultaten i denna studie. Majoriteten av de intervjuade började skolka redan i tidig skolålder och ett samband mellan skolk (svag anknytning till skolan) och brottsdebut tycks finnas. Jag fann även att omhändertagande av unga har försvagat anknytningen till familj och skola och även påverkat de ungas övertygelse om lagar och normers validitet. 2

3 Innehållsförteckning Sammanfattning 1. Inledning 4 2. Bakgrund 5 3. Problemformulering och syfte 7 4. Teori Livsförloppet och sociala band Sociala band Kritik av teorin 9 5. Tidigare forskning Riskfaktorer Sociala band till skola och familj Metod Intervjudeltagarna Urval och bortfall Min roll som intervjuare och utvärderare av den sociala insatsgruppen Kunskapssyn och förförståelse Genomförande Bearbetning och analys av intervjuerna Validitet och reliabilitet Etiska överväganden Reflektioner kring undersökningens metod Resultat och analys Riskfaktorer Anknytning till familj Delaktighet och åtaganden i skola och fritidsaktiviteter Övertygelse om lagar och normers validitet Avslutande diskussion och slutsatser Litteraturförteckning Bilagor 44 3

4 1. Inledning Att studera kriminalitet genom att titta på förändringar i individers brottslighet över tid, har kommit att bli en viktig del av kriminologin. De övergripande frågor som man vill besvara inom livsförloppskriminologin är: varför och hur människor börjar begå brott (onset), fortsätter (persistence) och upphör (desistance). Det vill säga hur kriminaliteten varierar inom en individs livsförlopp till skillnad från att studera hur kriminalitet varierar mellan olika grupper av individer (Sampson & Laub, 1993:6f, Carlsson, 2014:14f). Det finns två huvudsakliga perspektiv inom livsförloppskriminologin, det statiska och det dynamiska. Det statiska perspektivet ser kriminalitet som ett uttryck för en benägenhet att begå brott som orsakas av individens egenskaper, som till exempel låg självkontroll och spänningssökande. Dessa egenskaper anses utvecklas i tidigt (redan kring åtta års ålder), för att sedan vara stabila genom livet (Soothill m.fl. 2009:18f). Upphörande med kriminalitet är enligt denna modell en följd av en mognadsprocess, där individen helt enkelt växer ifrån de egenskaper som bidrog till benägenheten att begå brott (Sampson & Laub, 1993:9f, Carlsson, 2014:27). Den statiska modellen har utvecklats av Gottfredson och Hirschi och förespråkas framförallt av dem och Terrie Moffit. Moffit menar att det finns två typer av kriminella, de som enbart begår brott i tonåren (adolocent-limited offenders) och de som begår brott över större delen av livet (life-course persistent offenders). Hos den grupp som bara begår brott i tonåren är kriminaliteten starkt kopplad till umgänge med andra ungdomar som begår brott. I övergången till vuxen ålder slutar dessa individer begå brott då detta beteende inte längre passar in i rollen som vuxen. Den andra gruppen, som begår brott över större delen av livet, däremot utvecklar tidigt egenskaper som förknippas med brottsbenägenhet (låg självkontroll, spänningssökande m.m.) och dessa fortsätter begå brott också i vuxen ålder (Piquero, 2004:11). Den statiska modellen stöds inte helt av empiriska studier, då mycket tyder på att människor även i vuxen ålder förr eller senare upphör med kriminalitet (Sampson & Laub, 1993:12f, Carlsson, 2014:28ff). Det dynamiska perspektivet, som förespråkas av framförallt Robert Sampson och John Laub, ser inte kriminalitet och brottsbenägenhet som stabila egenskaper, utan som något som ständigt förändras över tid. De har utgått från Travis Hischis teori om sociala band och utvecklat en dynamisk teori som även förklarar förändring i brottsligt beteende över tid (Sampson & Laub, 1993:15ff). Jag har i denna uppsats utgått från det dynamiska perspektivet på kriminalitet över livsförloppet och undersökt hur individer (som i vuxen ålder har kriminella karriärer) beskriver sitt livsförlopp fram till att de började begå brott. 4

5 I Sampson och Laub (1993) definieras livsförlopp som pathways through the age differentiated life span och sequence of culturally defined age-graded roles and social transitions that are enacted over time (Sampson och Laub, 1993:8). Två centrala begrepp i livsförloppsforskningen är livsbana (trajectory) och övergång/förändring (transition). En bana eller en riktning i utvecklingen över tid kan till exempel vara en arbetslivsbana, ett förhållande eller en kriminell bana. Med bana menar man långsiktiga beteendemönster som består av en rad av övergångar. En övergång (eller förändring) markeras av händelser inom en bana som till exempel första brottet i en kriminell bana. Övergångar är förändringar i tillstånd som sker mer eller mindre plötsligt (Sampson och Laub, 1993:8). En övergång kan generera en vändpunkt i en bana om förändringen innebär att banan tar en annan riktning. Ett annat begrepp som ofta används när man talar om en kriminell bana är kriminell karriär (Sampson & Laub, 1993:8, Piquero m.fl., 2007:29). En kriminell karriär innebär alltså den longitudinella sekvens brott som begåtts av en person, det vill säga, karriären är tiden från det första brottet till det sista (Soothill m.fl. 2009:2, Carlsson, 2014:15). Kvantitativa metoder har länge varit dominerande inom livsförloppsforskningen och framförallt i Sverige har olika former av register utgjort en viktig källa till kunskap om hur kriminalitet varierar över livsförloppet. Det finns dock frågor som inte kan besvaras genom enbart kvantitativ forskning och därför krävs även kvalitativa studier för att få en mer komplett bild av detta komplicerade ämne (Laub & Sampson, 2001:1f, Carlsson, 2014:20f). Denna uppsats ämnar, genom kvalitativa livshistorieintervjuer med kriminella unga vuxna, bidra till kunskapen om hur kriminella karriärer startar och hur processer som leder fram till det första brottet kan förstås. 2. Bakgrund Intervjupersonerna i denna studie är alla deltagare i en social insatsgrupp i Stadsdel Y och Stadsdel X 1 i Stockholms stad, och det är genom mitt arbete som utvärderare av denna sociala insatsgrupp som jag har kommit i kontakt med intervjupersonerna. Därför vill jag här först ge en liten bakgrund till vad sociala insatsgrupper är och mitt arbete som utvärderare av en sådan insatsgrupp. 1 Namnen på stadsdelarna har avidentifierats för att skydda intervjupersonernas identitet (se vidare avsnitt 5.6 etiska överväganden) 5

6 Sociala insatsgrupper är en form av riktad åtgärd för att hjälpa ungdomar och/eller unga vuxna som riskerar att hamna i, eller befinner sig i grov kriminalitet. Arbetet med sociala insatsgrupper har sitt ursprung i SOU 2010:15 2 och syftet med sociala insatsgrupper är att socialtjänsten, som har huvudansvaret, tillsammans med den lokala polisen ska bilda insatsgrupper. Inom sociala insatsgrupper ska kriminalitet sedan motverkas genom att individuella handlingsplaner skapas för de unga. Handlingsplanerna ska vara dynamiska och kunna anpassas efter de enskilda individernas behov. Beroende på individens behov, kan även Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse, missbruksvården och psykiatrin samt ideella organisationer och näringslivet kopplas till insatsgruppernas arbete (SOU 2010:15). Sociala insatsgruppers uppdrag är att mobilisera samhällets befintliga resurser för att minska kriminaliteten och öka tryggheten, både för deltagarna och för medborgarna i samhället. I årsskiftet 2012/2013 startade en social insatsgrupp i Stadsdel Y och Stadsdel X i Stockholms stad, riktad till unga vuxna i åldern som saknar fast sysselsättning (arbete/studier), som huvudsakligen försörjer sig genom brott och som lever under dåliga sociala förhållanden (som hemlöshet, narkotikabruk m.m.). Dessa personer har tidigare varit i kontakt med socialtjänst och polis under uppväxten och har inte lyckats skapa en socialt trygg tillvaro i myndig ålder (Projektplanen, 2013). Deltagandet i denna sociala insatsgrupp för vuxna är helt frivilligt. Intresset för att delta i denna insatsgrupp är stort och den har cirka 40 deltagare och ännu fler står på en väntelista för att få delta. Fler än 40 deltagare åt gången har inte varit möjligt på grund av begränsade resurser. För att delta i sociala insatsgruppen krävs att deltagarna ger sitt samtycke till att lyfta på sekretessen kring deras personliga uppgifter, detta för att möjliggöra ett samarbete mellan olika myndigheter. I samband med att denna sociala insatsgrupp startades beställde Stockholms stad en utvärdering av den från Stockholms universitet. Utvärderingen består av två delar, en effektutvärdering där insatsgruppens effekt på deltagarnas kriminalitet kommer att studeras med hjälp av data från polisens register. Den andra delen är en processutvärdering, som jag genomfört, där den sociala insatsgruppens struktur och uppbyggnad har dokumenterats och analyserats. Utöver dessa två delar av utvärderingen har jag intervjuat deltagarna i projektet, 2 Regeringen beslutade i februari 2009 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå åtgärder för att förhindra kriminella grupperingars etablering i samhället. Länspolismästaren Carin Götblad utsågs till särskild utredare. Resultatet av utredningen presenteras i SOU 2010:15 Kriminella grupperingar motverka rekrytering och underlätta avhopp, där bland annat Sociala insatsgrupper föreslås som åtgärd. 6

7 dessa intervjuer utgör grunden för denna uppsats och kommer även att användas i utvärderingen (detta beskrivs vidare i uppsatsens metodavsnitt). 3. Problemformulering och syfte En ökad kunskap om hur människors kriminella karriärer utvecklas är viktig till exempel ur ett brottspreventivt syfte. Bättre kunskap kan hjälpa oss att förstå hur kriminella karriärer startar, vilken typ av insatser individer med kriminella karriärer behöver för att upphöra med brott och när olika typer av insatser kan vara effektiva (Laub & Sampson, 2001:3). Syftet med uppsatsen är att beskriva livsförloppet, för individer med kriminella karriärer 3, fram till att de började begå brott, Jag ville alltså studera processer som lett fram till att de intervjuade började begå brott och försöka tolka dessa utifrån teorin om sociala band. Frågeställningen är således: Hur beskriver intervjudeltagarna sina liv fram till att de började begå brott? 4. Teori Det finns flera teorier om varför människor börjar begå brott. Då jag i denna studie ville studera just förändring i kriminalitet över livsförloppet, mer specifikt steget in i kriminalitet, har jag tagit min teoretiska utgångspunkt i Sampson och Laubs dynamiska livsförloppsteori som är baserad på teorin om sociala band. 4.1 Livsförloppet och sociala band Inom livsförloppskriminologi studerar man, som sagt, hur kriminellt beteende förändras över tid; varför människor börjar begå brott, varför de fortsätter med kriminella karriärer och hur och varför kriminella karriärer upphör. Med andra ord hur kriminaliteten varierar inom en individs livsförlopp, till skillnad från att studera hur kriminalitet varierar mellan olika individer eller grupper vilket brukar studeras i traditionella så kallade tvärsnittsundersökningar (Sampson & Laub, 1993:6f, Carlsson, 2014:14f, Devers, 2011:3f). 3 I min studie har jag fått tillgång till mina intervjupersoner genom en social insatsgrupp och intervjupersonerna deltar i denna grupp i egenskap av att de är vuxna som försörjer sig genom kriminalitet och utifrån det har definierats som att ha kriminella karriärer. Denna bedömning har gjorts i samverkan mellan polisen, sociala insatsgruppens projektledare och deltagarna själva. 7

8 De två forskarna Robert Sampson och John Laub har, i boken Crime in the making (1993), utvecklat en åldersgraderad teori om sociala band och kriminalitet. Den åldersgraderade teorin är en dynamisk teori som är baserad på Hirshis kontrollteoretiska 4 teori om sociala band (se nedan) och förklarar både stabilitet och förändring i kriminalitet över tid Sociala band Enligt teorin om sociala band är avvikande och kriminella handlingar ett resultat av att en individs band till det konventionella samhället är svaga eller har brutits (Hirschi, 1969:16). Travis Hirschi beskriver fyra typer av band till samhället som hindrar människor från att avvika från normer: anknytning, åtaganden, delaktighet och övertygelse. Sociala band uppstår genom att människor på olika sätt interagerar med sin sociala miljö. Således är en stark anknytning till andra människor, enligt Hirschi, grunden till internaliseringen av normer och därigenom till vårt samvete. En individ som har en svag anknytning till andra har inte i tillräcklig utsträckning internaliserat samhällets normer och är fri att bryta mot normen och agera i strid mot andra människors förväntningar och önskemål (Hirschi, 1969:17f). För barn och unga är det framförallt anknytningen till föräldrarna som är av stor betydelse. Ett starkt emotionellt band till föräldrarna innebär att föräldrarna har en psykologisk närvaro hos barnet och att barnet söker sina föräldrars åsikt. Även när föräldern inte är där kan barnet överväga vad föräldern skulle tycka om ett visst beteende och agera därefter (Kubrin, m. fl. 2009:170). Människor investerar sin tid och energi i olika aktiviteter som utbildning, arbete och att skapa sig ett gott rykte i samhället. Att begå en avvikande handling, till exempel ett brott, innebär att man riskerar att förlora det som man investerat genom tidigare konventionella handlingar. I den sortens band, Hirschi kallar dem för åtagande, finns alltså en rationell aspekt där risker kan vägas mot vinster. Om man har investerat mycket tid och energi, exempelvis i att bygga upp ett gott rykte eller ett företag, kan man genom att begå brott riskera att förlora ryktet och/eller företaget. Därför väljer man att avstå från den avvikande handlingen (Hirschi, 1969:20f). En annan typ av sociala band, delaktighet i konventionella aktiviteter, innebär att människor ofta inte har tid att engagera sig i avvikande beteenden. En person som har arbetstider att 4 Kontrollteorierna, varav Hirschis är en, har gemensamt att de istället för att studera brottslighetens orsaker söker förklara konformitet och varför människor inte begår brott. En grundtanke är att människor avstår från att begå brott på grund av den kontroll som det omgivande samhället och/eller vi själva (självkontroll) utövar på vårt beteende (Sarnecki, 2009:239f). 8

9 passa, möten, familj att ta hand om och olika fritidsaktiviteter har helt enkelt inte tid över för att begå brott (Hirschi, 1969:22). Slutligen menar Hirschi att en övertygelse om normer och lagars giltighet hindrar oss från att avvika. Ju mindre övertygad en person är om lagens giltighet, desto mindre viktigt anser han/hon att det är att följa lagen och desto lättare är det att bryta mot den utan att uppleva obehag (Hirschi, 1969:26). Dessa typer av sociala band samverkar med varandra. En person med stark anknytning till konventionella människor/institutioner har sannolikt också åtaganden inom konventionella aktiviteter. Åtaganden såsom exempelvis ett arbete förutsätter ofta delaktighet i konventionella aktiviteter. Även anknytning till andra konforma människor och övertygelse om normers validitet samvarierar ofta. Stark anknytning till exempelvis föräldrar som har en stark övertygelse om normers validitet påverkar sannolikt barnets övertygelse om detsamma (Hirschi, 1969:27ff). Band till det konventionella samhället är alltså, enligt teorin om sociala band, något som hindrar människor från att begå brott och om de försvagas har människor lättare att bryta mot lagen. Sampson och Laub menar att band till olika institutioner är olika viktiga i olika åldrar. I barn och ungdomen, som studeras i denna uppsats, är de sociala banden till familj och skola de viktigaste och brister i dessa kan förklara brottslighet i barn och ungdomen. Enligt Sampson och Laub finns sedan en kontinuitet i avvikande från barndomen till vuxen ålder. Men i vuxen ålder finns flera faktorer som kan påverka den sociala kontrollen, de viktigaste är arbete och äktenskap. Förändringar i sociala band till familj och arbete kan delvis förklara förändringar i kriminalitet senare i livsförloppet (Sampson & Laub, 1993:7). 4.3 Kritik av teorin Som mot alla teorier så finns det en del kritik mot teorin om sociala band och dess giltighet. Jag kommer ta upp den mest förekommande kritiken här och diskutera den i relation till min egen studie. De olika typerna av band i Hirschis teori är nära relaterade till varandra och en vanlig kritik av teorin är att Hirschi inte specificerat hur de är relaterade till varandra. Hirschi menade dock att anknytningen till föräldrar har en central roll och att denna anknytning kan ses som det viktigaste och som det band som har störst inflytande på de andra typerna av band. Även andra forskare har bekräftat att anknytningen till föräldrarna spelar en avgörande roll och att detta band också påverkar de andra banden, så som deltagande och åtagande i konventionella 9

10 aktiviteter och övertygelsen och tron på samhällets lagar och normer (Kubrin m. fl. 2009:172f). Andra forskare har kritiserat att bandet delaktighet skulle hindra människor från att begå brott. De menar att det inte behöver ta speciellt lång tid att begå ett brott och hypotesen är ju att en person som är delaktig i konventionella aktiviteter inte har tid att ägna sig åt avvikande beteenden. Denna kritik hör samman med den ovan nämnda, att banden är nära relaterade till varandra, och andra forskare har föreslagit att koncepten delaktighet och åtaganden bör integreras, eftersom delaktighet och åtaganden tillsammans kan förklara varför personer som är involverade i konventionella aktiviteter inte begår avvikande handlingar (Kubrin m. fl. 2009:171f). Jag har i min studie valt att se på de olika banden som integrerade och samverkande, då det i många fall har varit svårt att studera dem separat. I resultatdelen av uppsatsen beskriver jag mina resultat utifrån de olika banden och diskuterar hur de samverkar. Ett ytterligare mål för kritik av Hirschis teori är hans syn på anknytning till kamrater (Kubrin m. fl. 2009:182f). Flera andra forskare, framförallt förespråkare för socialinlärningsteori och differentiella associationer 5 (Sutherland, 1955:77f, Soothill m.fl., 2009:103f), menar att unga som har stark anknytning till kamrater som begår brott, eller är involverade i andra avvikande beteenden, har större risk att själva börja begå brott (ibid). Hirschi själv menade att stark anknytning till andra, oavsett om de begår brott eller inte, minskar benägenheten att begå brott. Han menade vidare att unga som har starka sociala band till konventionella personer och aktiviteter i övrigt, sannolikt inte skapar starka band till kriminella kamrater. Detta ifrågasätts som sagt av många forskare och det stöds inte av forskningen på området (Kubrin m. fl. 2009:183). Flera forskare har därför föreslagit att Hirschis teori om sociala band bör kompletteras med teorin om differentiella associationer för att förklara hur anknytning till andra kriminella ökar risken att börja begå brott (Box, 1983:178, Church m.fl. 2012:1036). Jag håller med om den kritik som framförts ovan vad gäller anknytning till andra kriminella ungdomar och tycker själv att Hirschis teori skulle gynnas av att inkorporera teorin om differentiella associationer. Jag har dock i denna studie valt att främst studera banden till skola 5 Sutherland menar att det i samhället finns en konflikt mellan en kriminellkultur och en icke- kriminellkultur och att individer drar sig till den kultur de mest förknippar sig med. Kriminellt beteende lärs sedan in av andra kriminella i denna kultur (Sutherland,1955:77f, Soothill m.fl., 2009:103f). 10

11 och familj och uteslutit band till kamrater, eftersom familj och skola, enligt Sampson och Laubs åldersgraderade teori är de viktigaste institutionerna i ungdomen (Sampson & Laub, 1993:7). En ytterligare kritik av teorin är kopplad till svårigheterna att testa den, det vill säga hur kan man till exempel mäta anknytning till föräldrarna? (Kubrin m. fl. 2009:173f). Hirschi själv formulerade fem olika mått på anknytning till föräldrarna (föräldrars övervakning/tillsyn, emotionell anknytning, barnets identifiering med föräldrarna, disciplinär teknik och intimitet i kommunikationen mellan barn och föräldrar) och varje mått hade en skala för att mäta styrkan. Efterföljande forskning på sociala band har ibland kritiserats för att de använder alternativa operationaliseringar för att mäta de olika elementen i sociala band till olika institutioner (Kubrin m. fl. 2009:173f). I metodavsnittet 5.7 Reflektioner kring undersökningen, kommer jag att diskutera denna kritik i förhållande till min egen studie. Teorin och de olika elementen av sociala band används i dagens forskning ofta mer löst definierat än i Hirschis ursprungliga teori. 5. Tidigare forskning Det finns ingen allmän konsensus för hur början av en kriminell karriär ska definieras. Vissa forskare fokuserar på officiella brottsregister och använder första polisgripandet eller första domen för ett brott som ett mått på när den kriminella karriären börjar. Andra använder självrapporterade data, till exempel individens egna uppgifter om första gången de begått ett brott (Soothill m.fl., 2009:59). Jag har i denna studie använt mig av denna senare definition och ser början av den kriminella karriären som den tidpunkt då de intervjuade själva berättar att de började begå brott. Detta val motiveras dels av den typ av studie jag gjorde, jag hade bara tillgång till respondenternas egna berättelser, och dels tycker jag att det finns fördelar med självrapporterade uppgifter, bland annat eftersom många brott aldrig upptäcks och officiella register därför kan ge en snedvriden bild av när den kriminella karriären börjat (Piquero m.fl, 2007:3). Även självrapporterade data har naturligtvis sina begränsningar, respondenterna kan lämna felaktiga uppgifter antingen medvetet för att de ljuger eller för att deras minnen fallerar då de försöker återberätta något som hänt flera år tillbaka i tiden (se vidare i metodavsnittet) (Soothill m. fl., 2009:74). I detta avsnitt tar jag upp tidigare forskning om hur sociala band och andra faktorer kan inverka på människors livsförlopp och steg in i kriminalitet. 11

12 5.1 Riskfaktorer Så kallade riskfaktorer är något som ofta diskuteras när det gäller varför människor börjar begå brott. Inom livsförloppskriminologin anses riskfaktorer kunna påverka framtida kriminella karriärer. Riskfaktorer är förutsättningar eller händelser som ökar sannolikheten för kriminellt beteende. Det kan handla om individuella egenskaper, familjeförhållanden eller sociala och strukturella faktorer (Carlsson, 2014:36f). Forskning på riskfaktorer tyder på att dåliga förutsättningar inom ett område ofta påverkar förutsättningarna även inom andra områden. Ogynnsamma hemförhållanden som splittrad familj, flera byten av bostadsort, ekonomiska svårigheter och dåligt stöd hemifrån med läxor och skolarbete kan till exempel påverka en individs skolprestationer och så vidare. Forskning på riskfaktorer har också visat att ju fler riskfaktorer en individ har desto större är sannolikheten för framtida brottslighet (Nilsson, 2002:62). Byte av bostadsort under uppväxten påverkar förmodligen anknytningen till skola och kamrater, då en flytt ofta innebär att man också byter skola och flyttar ifrån sina tidigare kamrater. Riskfaktorer kan alltså kopplas till sociala band teorin eftersom svaga sociala band till skola och familj (se vidare nedan) ses som förutsättningar som ökar risken för kriminalitet (Sampson & Laub, 1993:80,93, 103). På samma sätt finns det faktorer som minskar sannolikheten för brottslighet skyddsfaktorer. Även här handlar det både om individuella egenskaper, familjeförhållanden och sociala och strukturella faktorer. Trots att en person har många riskfaktorer i barndomen är det inte säkert att denne kommer att utveckla en kriminell karriär. Det är också möjligt att en person med få riskfaktorer och många skyddsfaktorer kommer att utveckla en omfattande brottskarriär. Detta kallas för prediktionsproblemet eller problemet med falska positiva och falska negativa. En person med många riskfaktorer och få skyddsfaktorer som förutspås utveckla en kriminell karriär och inte gör det är en falsk positiv prediktion. En person som inte förväntas bli kriminell (utifrån antal riskfaktorer och skyddsfaktorer) men blir det trots allt är en falsk negativ (Soothill m.fl. 129f). 5.2 Sociala band till skolan och familjen Enligt Sampson och Laubs åldersgraderade teori om sociala band är, som sagt, skolan och familjen de viktigaste institutionerna för social kontroll för barn och ungdomar (Sampson & Laub, 1993:7). Skolan beskrivs ovan som en skyddsfaktor, genom att ungdomar som går i skolan inte har lika mycket fritid till att begå brott (Soothill m.fl, 2009:68), med Hirschis termer så är 12

13 delaktigheten i konventionella aktiviteter ett band som hindrar från avvikande (Hirschi, 1969:22). Detta resonemang har, som redan nämnts, kritiserats då det egentligen inte krävs särskilt mycket tid för att begå ett brott. Sampson och Laub skriver dock i Crime in the making att flera studier, inklusive deras egen, visar att ju starkare ungas band till skolan är desto lägre är sannolikheten att de begår brott (Sampson & Laub, 1993:100). I bandet anknytning till skolan har fyra olika element identifierats; skolprestation, pedagogiska ambitioner och förväntningar, delaktighet i skolaktiviteter samt skolrelaterad känsla av tillfredsställelse. En del tidigare studier tyder på att dåliga skolprestationer har det starkaste sambandet med brottslighet, men dessa element samvarierar ofta och det är svårt att avgöra om skolprestationen påverkar delaktighet i skolaktiviteter eller tvärtom (Sampson & Laub, 1993:101ff). Även att skolka från skolan har visat sig vara ett beteende, särskilt i tidig ålder, som tyder på svaga band till skolan och bristande övervakning, som kan leda till problem längre fram (Nilsson, 2002:62, Sampson & Laub, 1993:101ff). Likt starka band till skolan, så minskar risken att unga begår brott genom starka band till familjen, enligt sociala bandteorin (Sampson & Laub, 1993:64ff). I Sampson och Laubs välkända, longitudinella studie (som baserats på det stora datamaterial som forskarparet Glueck och Glueck samlat in) fann de att svaga band till familjen i form av dålig anknytning till föräldrarna, bristande övervakning och disciplin var korrelerat med kriminalitet (Sampson & Laub, 1993:95f). Flera andra forskare har studerat hur familjeförhållanden och familjestruktur påverkar ungdomars risk att börja begå brott. Christopher Kierkus och John Hewitt har undersökt just familjestrukturens koppling till ungdomsbrottslighet. De har genomfört nationellt representativ tvärsnittsundersökning av ungdomar mellan 12 och 17 år i USA, där de via telefon intervjuat både föräldrar och ungdomarna (Kierkus & Hewitt, 2009:126). De har även kontrollerat sambandet mellan familjestruktur och ungdomsbrottslighet mot faktorer som kön, etnicitet och socioekonomisk status, familjens storlek, bostadsområde och ålder (Kierkus & Hewitt, 2009: 129f). De menar att resultaten av studien visar att barn i icke-traditionella familjestrukturer, till exempel familjer där föräldrarna är skilda eller där barnen bara har kontakt med den ena föräldern, i större utsträckning börjar begå brott jämfört med barn som bor tillsammans med båda föräldrarna, oavsett faktorer som kön, etnicitet, socioekonomisk status, familjens storlek och bostadsområde (Kierkus & Hewitt, 2009:129f). 13

14 Mack m.fl. har genomfört en intervjustudie med ett nationellt representativt urval av amerikanska gymnasieelever (Mack m.fl. 2007:55). De finner inget samband mellan familjeförhållanden/familjestruktur (skilda föräldrar, ensamstående förälder osv.) och brottslighet (Mack m.fl. 2007:60). De finner inte heller stöd för att bristande övervakning ökar risken för kriminalitet, däremot finner de visst stöd för att god anknytning (god relation) mellan förälder och barn innebär minskad risk för kriminalitet (Mack m. fl. 2007:63). Resultaten i de ovan nämnda studierna är något motstridiga, vad de dock har gemensamt är att de finner stöd för att god anknytning till föräldrarna minskar risken för kriminalitet. Skillnaderna i resultaten kan möjligen kopplas till att de olika studierna använt olika operationaliseringar för att mäta de olika elementen i anknytningen (se 4.3 Kritik av teorin). Myndigheternas omhändertagande av unga 6, har visat sig vara förknippat med brottslighet. Personer som i ungdomen placerats på olika former av boenden är överrepresenterade både i kriminalstatistiken och i fängelsepopulationen. Men sambandet mellan omhändertagande av myndigheterna och brottslighet tycks vara mer komplicerat än så. Även bland unga, som omhändertas och placeras på boenden, och som inte varit i kontakt med polisen tidigare ökar sannolikheten att de börjar begå brott under tiden de är placerade (Soothill m.fl. 2009:70f). Denna ökning kan ha flera orsaker, dels innebär en placering ofta att de sociala banden till familjen och till skolan försvagas, vilket är riskfaktorer för brottslighet. (Soothill m.fl, 2009:71f). En annan förklaring till att unga börjar begå brott under placering är att personalen på boendet oftare anmäler de ungas brott till polisen, jämfört med om de hade bott hos sina föräldrar som mer sällan anmäler sina egna barn. Detta betyder alltså dels en ökning av brott som anmäls till polisen men det kan även innebära en officiell stämpling 7 av den unge som kriminell, som i sin tur ökar risken för framtida brott (Soothill m.fl. 2009:72). 6 I Sverige kan personer under 18 år tvångsomhändertas enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Grunder för omhändertagande kan både vara bristande hemförhållanden och den unges egna beteende. Vård enligt LVU innefattar bland annat placering på hem för vård eller boende (HVB-hem), särskilda ungdomshem eller familjehem. 7 Begreppet stämpling innebär kortfattat att, om avvikande handlingar möts av negativa reaktioner från samhället riskerar individen att identifiera sig själv som en avvikare och fortsätta med avvikande/kriminella beteenden som överensstämmer med denna negativa självbild. På så sätt stämplas individen som en avvikare av sig själv och/eller andra (Becker, 2006:22f, Sampson & Laub, 1997:6, Soothill m.fl, 2009). 14

15 6. Metod Då jag sedan cirka ett och ett halvt år tillbaka har arbetat med utvärderingen av en social insatsgrupp i Stockholm (se avsnitt 2. Bakgrund) och inom ramen för denna utvärdering skulle genomföra intervjuer med deltagarna i sociala insatsgruppen, såg jag inför arbetet med min masteruppsats en god möjlighet att genom dessa intervjuer också samla in material till denna uppsats. Jag har genomfört kvalitativa livsförloppsintervjuer med deltagarna i insatsgruppen och delar av dessa intervjuer har jag valt ut som material för denna uppsats. Metoden för insamling av material har varit semistrukturerade intervjuer, där jag på förhand utformat en intervjuguide 8 med vissa specifika teman som jag vill beröra under intervjun. Frågorna i en semistrukturerad intervju behöver inte nödvändigtvis komma i en viss ordning, och har inte heller gjort det i mina intervjuer. En fördel med denna intervjuteknik är att intervjudeltagarna tillåts berätta mycket fritt och att intervjuaren har möjlighet att ställa frågor som inte är med i intervjuguiden och anpassa intervjun efter vad intervjudeltagaren berättar (Bryman, 2011:414f). 6.1 Intervjudeltagarna Urvalet av intervjudeltagare i denna studie består av samtliga deltagare i den sociala insatsgruppen (som beskrivits i avsnitt 2. Bakgrund). I insatsgruppen deltar cirka 40 personer, varav två är kvinnor. Samtliga intervjuade har invandrarbakgrund, ungefär hälften är födda i Sverige med utrikesfödda föräldrar och hälften är själva födda utomlands och har invandrat till Sverige. Att alla har invandrarbakgrund är starkt kopplat till de områden som insatsgruppen genomförs i. Denna sociala insatsgrupp riktar sig till personer i två stadsdelsområden som har bland de högsta andelarna invånare med invandrarbakgrund (här definierat som utrikesfödda och inrikesfödda med utrikesfödda föräldrar) i Stockholm 9. Deltagarna i den sociala insatsgruppen har mycket gemensamt med varandra. De är alla i ungefär samma ålder, några är i den yngre delen av åldersgruppen mellan 20 och 25 år, men de flesta är mellan 26 och 29 år. De kommer från stora familjer och de flesta började begå 8 Se bilaga 9 I stadsdel X har 90,8 procent av befolkningen invandrarbakgrund och i stadsdel Y har 87,4 procent av befolkningen invandrarbakgrund jämfört med 33,5 procent i hela Stockholm Uppgifter om befolkningsstatistik är hämtade från och gäller år

16 brott och använda droger redan i tidig ålder. Gemensamt för de flesta är att de har ganska låg utbildningsnivå, många av dem hoppade av grundskolan och endast några av dem har läst på gymnasiet. När det gäller anknytning till arbetsmarknaden så är denna mycket begränsad för samtliga, de flesta har någon gång i livet arbetat extra eller haft svart jobb. Istället för arbete så har de försörjt sig huvudsakligen genom kriminalitet, de mest vanliga brotten är stöld, rån och narkotikabrott. Jag tycker mig kunna urskilja två något olika grupper bland de intervjuade. Den ena gruppen har haft allvarligare problem och började begå brott i tidigare ålder, dessa omhändertogs och placerades ofta av socialtjänsten i tidiga tonåren och har senare begått mer allvarliga brott som grova rån och de avtjänat flera fängelsestraff i vuxen ålder. Den andra gruppen har i viss mån begått mindre allvarliga brott och de har haft färre kontakter med polis och andra myndigheter. Vid tiden för intervjun var alla intervjudeltagare inskrivna i den sociala insatsgruppen och de var mer eller mindre motiverade till att upphöra med sin kriminella livsstil. Några av dem brukade fortfarande droger vid tiden för intervjun, men ingen har berättat att de fortfarande begick några andra brott. De flesta saknade egen bostad och var antingen inneboende hos familj, släktingar, vänner eller hemlösa. Tidpunkten för intervjuerna i relation till hur länge personerna deltagit i sociala insatsgruppen varierar. Vissa har intervjuats kort efter att de skrivit in sig och andra har redan varit med ett par månader innan de intervjuats. Detta har mest berott på praktiska skäl. 6.2 Urval och bortfall Jag har intervjuat 30 deltagare, en kvinna och 29 män. Då det bara finns en kvinna med i materialet kommer uppgifter om henne inte särredovisas. Detta för att skydda hennes anonymitet. Då hennes livshistoria inte heller skiljer sig på något signifikant sätt från de andra intervjuade saknar detta betydelse för den övergripande bilden av studiens intervjudeltagare. Kriminologisk forskning har traditionellt varit fokuserad på män och mäns brottslighet medan kvinnors brottslighet ofta har lämnats utanför diskussionen (Chesney-Lind & Morash, 2013:288). Även i studier där data initialt samlats in för både män och kvinnor har kvinnorna sedan uteslutits ur analysen (bland annat för att det likt i mitt fall funnits för få kvinnor för att de ska kunna särredovisas) och teoribildningen har syftat till att förklara mäns kriminalitet (Nilsson, 2002:116, Estrada & Nilsson, 2012:196f). Då jag bara intervjuat en kvinna kan jag inte göra någon jämförelse mellan kvinnor och män i denna studie, något som hade varit intressant då flera studier tyder på att män och kvinnors kriminella karriärer ter sig olika (McIvor m.fl. 2004:181ff, Estrada & Nilsson, 2012:212). Ett alternativ i min situation skulle kunna ha varit att utesluta intervjun med kvinnan ur analysen, men jag har som sagt valt att 16

17 inkludera intervjun i min studie och se på män och kvinnor som en grupp. Detta beslut hörde som sagt samman med att kvinnans berättelse om sitt livsförlopp i detta fall inte skilde sig signifikant från männens. Fyra personer har tackat nej till att delta i intervjun efter att jag har presenterat min studie. Dessa fyra har förklarat att de tackat nej på grund av att de inte vill berätta om sina personliga erfarenheter av kriminalitet och annat. Ytterligare ett par stycken har tackat nej till att delta i intervju utan att träffa mig. Dessa har tackat nej då personal i insatsgruppen har gjort en första förfrågan och därför har jag ingen information om varför de tackat nej. Ett fåtal av insatsgruppens deltagare har inte fått förfrågan om att delta i intervjun på grund av att de har tyngre pågående narkotikabruk eller behov av hjälp från psykiatrin. I dessa fall har personalen bedömt att de vill avvakta med att tillfråga dessa personer om att delta i intervjun tills att deras livssituation stabiliserats. En viktig fråga när det gäller bortfallet i en studie, är hur det kan tänkas påverka resultatet (Nilsson, 2002:51). I denna studie är det möjligt att de som inte deltagit i intervjun skiljer sig från de som deltagit. Det är möjligt att de som inte intervjuats har svagare band och en större misstro till det konventionella samhället, jämfört med de som har intervjuats. Dessutom har personalen i insatsgruppen haft en viss möjlighet att styra vilka som intervjuats. 6.3 Min roll som intervjuare och utvärderare av den sociala insatsgruppen Genom mitt arbete som utvärderare av den sociala insatsgruppen har jag spenderat en del tid på deras fältkontor, där jag intervjuat personalen och gjort fältobservationer i utvärderingssyfte. Under dessa besök har jag ibland träffat deltagare som varit där samtidigt, jag har då presenterat mig själv eller presenterats av personalen som utvärderare av sociala insatsgruppen från Stockholms universitet. När jag skulle börja med intervjuarbetet insåg jag hur viktigt det blev att försöka separera intervjuerna från den övriga utvärderingen, inte bara på grund av att jag även ville använda materialet till min uppsats utan framförallt för att jag skulle kunna få information i intervjuerna som personalen i insatsgruppen inte känner till. Ett krav för deltagarna i insatsgruppen är att de inte begår brott och om det skulle komma till personalens kännedom att de begått nya brott under tiden de deltar i verksamheten så riskerar de att förlora sin plats. Jag har därför varit tydlig med, både gentemot personalen och intervjudeltagarna, att information som framkommer i intervjuerna inte kommer att föras vidare till personalen. Jag har dock personligen inte upplevt det som ett problem att jag även arbetat med utvärderingen, 17

18 eller att jag skulle ha någon lojalitet mot personalen som stod i konflikt med uppdraget att intervjua deltagarna. Det var också viktigt att intervjudeltagarna förstod vilken roll jag hade, att jag inte hörde till personalen, att jag inte hade några kopplingar till polisen eller till socialtjänsten, utan att jag var en utomstående forskare. I intervjustudien kan det ha funnits en risk att de intervjuade inte litar på sin anonymitet och tror att jag ska föra vidare information om dem till insatsgruppens anställda eller till polisen. Jag har varit mycket medveten om denna möjlighet och att bygga upp tillit har därför varit en viktig del i intervjusituationen (Ryen, 2004:63ff). Detta försökte jag göra just genom att vara tydlig med vem jag var och vad syftet med intervjun var och försöka skapa en lugn och avslappnad intervjusituation. I vissa fall har det tagit längre tid att få igång ett samtal och intervjudeltagarna har varit mer reserverade, i andra fall har jag upplevt att det redan från början har varit en öppen och tillitsfull intervjusituation. Maktobalans är något som ofta diskuteras som ett problem i intervjusituationer (Kvale,1997:26). Intervjudeltagarna kan känna sig i underläge, eftersom det är intervjuaren som har makten och som ställer frågorna och styr intervjun (Bryman, 2011:438). Jag intervjuade mina intervjupersoner i egenskap av att de är kriminella. De flesta av dem har haft mycket kontakt med polisen och är vana vid förhör (som är en typ av intervju). I ett förhör är makten fördelad till förhörsledaren och den förhörde är i underläge. Det var mycket viktigt för mig att försöka skapa en intervjusituation där makten var mer jämnt fördelad för att det inte skulle påminna om en förhörssituation. Till exempel (som också beskrivs i avsnitt 5.6 Etiska överväganden) att påminna intervjupersonen om deras rätt att hoppa över frågor om det känns jobbigt Kunskapssyn och förförståelse Kvale (1997) skriver att intervjuaren i intervjuforskning kan anta olika roller beroende på vilken syn på kunskap man utgår ifrån. För att beskriva dessa roller använder sig Kvale av metaforerna malmletare och resenär (Kvale, 1997:11). Malmletaren söker efter malm (kunskap) som ligger begravd i den intervjuades inre och som inte påverkas av malmletarens (intervjuarens) metoder. Kunskap ses här som någonting objektivt. Som resenär skapar man kunskapen tillsammans med den intervjuade. I resenärmetaforen har man en postmodern konstruktiv syn på kunskap. Kunskapen är inte något objektivt och fast som går att gräva fram utan kunskapen utvecklas i samspelet mellan forskaren och den intervjuade (Kvale, 1997:11f). 18

19 Jag ser mig själv som en resenär i denna studie, jag skapade kunskap tillsammans med mina intervjudeltagare. Min förförståelse påverkade vilken kunskap jag hittade och jag påverkades också av mina intervjudeltagare. Forskarens förförståelse påverkar forskningsprocessens alla led. Vår förförståelse påverkar vad vi väljer att studera, vilka frågor som ställs, val av teori, val av metod och hur vi tolkar resultaten. Förförståelse kan ses som ett sorts bagage som forskaren bär med sig. Den består av individuella erfarenheter, världsuppfattning, utbildning, intressen och så vidare och utan förförståelse är det inte möjligt att tolka materialet (Bergström & Boréus, 2005:25,35). Min förförståelse i denna studie präglas av min roll som kriminologistudent och som utvärderare av den sociala insatsgruppen. Genom utvärderingsarbetet hade jag fått en del information om den sociala insatsgruppens deltagare, dels om hur deras livssituation ser ut i dagsläget och i viss mån information om deras bakgrund. Denna information var dock mycket begränsad men den skapade ett intresse hos mig för att ta reda på hur dessa deltagares liv hade sett ut och hur de kommit till var de är idag. Till exempel hade jag redan innan jag påbörjade intervjustudien vetskap om att många av deltagarna inte hade gått ut grundskolan. I egenskap av kriminologistudent kände jag också till kriminologiska teorier som belyser skolans vikt för ungas utveckling vilket ledde mig till den teoretiska ansatsen sociala band. 6.4 Genomförande För att få tillgång till intervjudeltagare har jag först vänt mig till den sociala insatsgruppens personal och informerat dem om vad intervjuerna kommer att behandla och vilka förutsättningar som gäller (anonymitet och frivillighet etcetera). Därefter har personalen informerat sina deltagare och gjort en första förfrågan om att delta i intervjun. Detta tillvägagångssätt har varit mycket framgångsfullt, många av deltagarna ville delta i intervjun och jag tror inte att jag hade haft samma framgång om jag själv gjort den första förfrågan. Därefter bokade jag en tid för mitt möte med respektive intervjuperson. Ett upprepat problem har varit att intervjupersoner inte har dykt upp på avtalad tid, vilket har ställt höga krav på tålamod från min sida. Jag har ofta fått vänta på intervjupersoner upp till två timmar och flera gånger har vi fått avtala en ny tid en annan dag. En praktisk lösning på detta kom att bli att endast planera intervjuer senare på eftermiddagarna, då intervjupersonerna som missade sina intervjuer gjorde det för att de försov sig på förmiddagen. När jag träffade intervjudeltagaren gick jag igenom syftet med intervjun, deras anonymitet, frivillighet, möjlighet att avbryta intervjun och vilka övriga förutsättningar som gäller för 19

20 intervjun. De personer som ville delta fick även ta del av skriftlig information och skriva under ett samtycke till att delta i studien. Därefter frågade jag om jag fick deras tillåtelse att spela in intervjun på band. Majoriteten av intervjuerna har spelats in på band, endast två deltagare har sagt nej till att spelas in och då har jag istället antecknat deras svar under intervjuns gång och sammanfattat och renskrivit intervjun direkt efter att den genomförts. De semistrukturerade intervjuerna jag genomfört är av livsförloppskaraktär och fokuserade på undersökningens huvudteman. Deltagarna har ombetts berätta fritt om; familj, uppväxt, utbildning, arbete, kriminalitet, narkotikabruk, myndighetskontakter och deltagande i social insatsgrupp. Samtliga intervjuer har genomförts i ett enskilt rum på sociala insatsgruppens fältkontor (se vidare diskussion om plats för intervjuerna i avsnitt 6.6 Etiska överväganden) Bearbetning och analys av intervjuerna Ur de två intervjuerna som inte spelats in på band har jag bara korta citat, då det inte var möjligt att skriva ner längre citat ordagrant under intervjun (Bryman, 2011:428). De intervjuer som har spelats in på band har transkriberats. I snitt varade en intervju 30 minuter. Ett par intervjuer blev mycket korta (cirka 15 minuter) och ett par blev längre (cirka 50 minuter). Jag började transkribera intervjuerna parallellt med den fortsatta datainsamlingen. Den första analysen började alltså i och med transkriberingarna (Bryman, 2011:429f). Från början övervägde jag att bara transkribera de delar av intervjuerna som var relevanta för mitt syfte, något som kan göras för att spara tid, då transkriberingsarbetet är mycket tidskrävande (Bryman,2011:429, Kvale, 1997:156). Men då jag tyckte att det var mycket svårt att i ett så tidigt stadium avgöra vad som skulle komma att bli relevant valde jag istället att transkribera hela intervjuerna. När datainsamlingen var helt färdig och alla intervjuer var transkriberade började jag göra en mer systematisk analys av materialet. Bryman skriver att det, jämfört med analys av kvantitativa data, finns få etablerade och allmänt accepterade metoder för att analysera kvalitativa data (Bryman, 2011:511). Kvalitativ forskning kritiseras dessutom ofta för bristande transparens och att forskaren inte beskriver hur de olika stegen i forskningsprocessen, kanske framförallt analysen, har gått till (Bryman, 2011:370). Jag ska här försöka vara tydlig med och beskriva hur analysen har gått till i denna studie. Jag började den mer systematiska analysen av materialet genom att läsa igenom transkriberingarna för att få en bild av materialet i sin helhet. På grund av den stora mängden 20

21 material hade jag redan under de första genomlyssningarna och läsningen av transkriberingarna börjat göra anteckningar för att kunna få en översikt av materialet. Eftersom detta är en studie av livsförlopp där jag studerat flera faser i livet beslutade jag mig att först sortera allt utskrivet material efter vilken period i livet det rörde sig om för att skapa en kronologi. I intervjuerna hoppar intervjupersonerna fram och tillbaka mellan olika perioder, vilket är naturligt eftersom de inte har ett färdigt manus över sitt liv utan kommer på saker efter hand som de vill berätta. Denna första sortering resulterade i de fyra kategorierna familjeförhållanden/bakgrund, barndomsåren, skolålder och vuxenålder. Då utrymmet i en masteruppsats är begränsat valde jag efterhand att endast fokusera på livsförloppet fram till deltagarens första brott (av det ovan nämnda kategorierna valde jag alltså att titta närmare på de tre första). Valet att fokusera på just denna del av livsförloppet i uppsatsen är kopplat till det material som jag samlat in, där beskrivningarna av denna del av livsförloppet var mer utförliga. Därefter läste jag igenom materialet i varje kategori för att hitta teman i de olika tidsperioderna. Med min förförståelse (se avsnitt Kunskapssyn och förförståelse) och den teoretiska ansats och tidigare forskning som jag förhöll mig till identifierade jag teman i de olika kategorierna. Denna form av analys kallas analytisk induktion. Jag har utgått från en vetenskaplig frågeställning och hypotetiska förklaringar av problemet (teori på området och tidigare forskning) och sedan samlat in data (intervjuer). De teman (eller koder) som identifieras inspireras av teori och tidigare forskning, samtidigt som det finns utrymme för att finna nya teman och modifiera teori och hypoteser (Bryman, 2011:511ff). Efter att jag sorterat materialet i olika teman som kopplas till min teoriram; strukturella riskfaktorer, anknytning till familjen, anknytning och delaktighet till skola, delaktighet och åtaganden i fritidsaktiviteter och övertygelse om lagar och normer. Därefter läste jag flera gånger igenom citaten i temana och valde ut citat som var representativa för mina resultat (Kvale, 1997:239ff). Språket i citaten har bearbetats i viss mån för att underlätta läsbarheten, detta gäller naturligtvis främst grammatik och ordföljder, innebörden av citaten har inte på något sätt förändrats (Bryman, 2011:431, Kvale, 1997:241). På grund av den stora mängden intervjumaterial som jag samlat in blev analysarbetet mycket omfattande och tidskrävande. Det hade kanske varit bättre att göra färre intervjuer för att få mer tid till analysen. Att jag ändå valde att göra 30 intervjuer berodde dels på att jag tyckte att det var otroligt intressant att ta del av mina intervjupersoners livsberättelser, jag upplevde 21