Varför begår ungdomar inte brott, Travis Hirschi?

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Varför begår ungdomar inte brott, Travis Hirschi? En kvantitativ studie om kopplingen mellan kön, socioekonomisk status, anknytning och brottsaktivitet Examensarbete för kandidatexamen i kriminologi, 15 hp Kriminologi Grundnivå Höstterminen 2018 Sandra Moss & Natasha Nellhag

2 Sammanfattning Hirschis teori om sociala band har använts för att förklara brottslighet under många år, det är en av de dominerande teorierna inom kriminologin. Trots teorins dominans har den även mottagit mycket kritik, vilken inspirerat oss till att använda och prova teorin i denna studie. Syftet med vår studie är att undersöka huruvida Hirschis teori om sociala band går att applicera på flickor såväl som pojkar. Vi ämnar även undersöka huruvida socioekonomisk status påverkar ungdomars brottsaktivitet och hur det kan analyseras inom ramen för teorin om sociala band. Frågeställningarna som besvaras i denna studie är: Påverkar anknytning ungdomars brottsaktivitet? Påverkar anknytning ungdomars brottsaktivitet olika beroende på kön? Påverkar ungdomars socioekonomiska status deras anknytning och deras brottsaktivitet? Datamaterialet som används i studien kommer från en tvärsnittsundersökning i form av Stockholmsenkäten för året Enkäten delades ut till ungdomar i årskurs 9 samt andra året på gymnasiet. En sekundäranalys på materialet genomfördes med anknytning som oberoende variabel, brottsaktivitet som beroende variabel samt kön och socioekonomisk status som testvariabler. Vid utförandet av de univariata, bivariata samt multivariata analyserna har statistikprogrammet SPSS använts. Chi2-test användes för att testa resultatets statistiska signifikans och Kendalls tau-c användes som sambandsmått. Studiens resultat talar för att det finns ett negativt samband mellan Stockholms ungdomars brottsaktivitet och deras anknytning, vilket är statistiskt signifikant. Sambandet är dock inte starkt nog för att anknytning ensamt ska kunna förklara ungdomarnas brottsaktivitet. Sambandet mellan brottsaktivitet och anknytning gäller för både flickor och pojkar, även om sambandet är starkare för pojkarna än för flickorna. Vi kan även se att socioekonomisk status inte har någon stor påverkan på varken brottsaktivitet eller anknytning. Dock kan vi konstatera att sambandet mellan brottsaktivitet och anknytning var starkare för ungdomar med låg socioekonomisk status i förhållande till ungdomar med hög socioekonomisk status. Nyckelord: sociala band, anknytning, ungdomsbrottslighet, kön, socioekonomisk status.

3 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte och frågeställningar Teoretisk referensram Teorin om sociala band Problematiska aspekter av teorin Hypoteser Tidigare forskning Sociala band och socioekonomisk status Sociala band och kön Metod Data Sekundäranalys Bortfall Variabler Oberoende variabel Beroende variabel Testvariabler Kön Socioekonomisk status Validitet och reliabilitet Statistiska metoder Chi2-test Kendalls tau-c Resultat Univariat analys Anknytning Brottsaktivitet Kön Socioekonomisk status Bivariat analys Multivariat analys Multivariat analys med kön Multivariat analys med SES Analys Anknytning och brottsaktivitet Kön, anknytning och brottsaktivitet... 28

4 6.3 SES, anknytning och brottsaktivitet Slutsatser Vidare forskning Referenslista Bilaga Bilaga

5 1. Inledning Inom det kriminologiska fältet finns flera dominerande teoritraditioner, vilka ämnar förklara brottslighet. Kontrollteorier tillhör en tradition vilken utgår ifrån en tanke om människan som egoistisk av naturen och att den sociala kontrollen är det enda som hindrar hen från att begå brott. En av de ledande kontrollteorierna är Hirschis teori om sociala band (Kempf, 1993: 143). Enligt Hirschi (2002: 34) kan kunskap om varför människor begår brott erhållas genom att undersöka konforma människor och vad som stoppar dessa från att agera brottsligt (Hirschi, 2002: 34). Kvinnor är konforma i högre utsträckning än män och så var även fallet då Hirschi utformade sin teori (Estrada, Bäckman & Nilsson, 2015: 1272; Messerschmidt, 1993: 3). Trots detta valde han att enbart fokusera på pojkar och det är resultatet för dessa pojkar som teorin är baserad på (Messerschmidt, 1993: 3). Hans data bestod av både flickor och pojkar, men han valde att plocka bort flickorna ur materialet. Anledningen till detta framkom inte i studien, dock hade han en fotnot i sitt metodkapitel där han skrivit att han valt bort flickorna och ämnade återkomma till att studera dem vid ett senare tillfälle. Trots denna fotnot återkom han aldrig till att studera flickors konformitet (Hirschi, 2002: 35 36). På grund av Hirschis val, att enbart studera pojkar, har han erhållit mycket kritik från feministiskt håll. Kritikerna menar att det rimliga valet för Hirschi hade varit att plocka bort pojkarna från materialet och enbart fokusera på flickorna, eftersom flickor är konforma i större utsträckning än pojkar (Messerschmidt, 1993: 3). Ytterligare kritik som Hirschi fått handlar om det faktum att teorin påstås vara generell, trots att den inte kan förklara pojkars och mäns höga brottsaktivitet i förhållande till flickors och kvinnors (Messerschmidt, 1993: 2 3). Socioekonomisk status är också en aspekt vilken Hirschi inte tar mycket hänsyn till. Han menade att sambandet mellan socioekonomisk status och brottslighet är svagt och att det svaga sambandet bäst kunde förklaras inom ramen för teorin om sociala band (Hirschi, 2002: 65 66). Han ifrågasatte även Merton och hans teori, som är en av de dominerande teorierna gällande just socioekonomisk status som orsak till brott (Hirschi, 2002: ). Hirschi (2002: 227) yrkade på att svaret ligger i individbaserad kontrollteori snarare än strukturella teorier. Det råder ingen konsensus kring definitionen av socioekonomisk status, trots att begreppet används frekvent. I denna studie kommer socioekonomisk status innebära en sammanvägning av ekonomiska resurser såsom boende, sysselsättning och utbildning (Bradley & Corwyn, 2002: 372). 1

6 Inspirerade av den feministiska kritiken mot Hirschi samt hans svaga fokus på socioekonomisk status ämnar vi studera teorin om sociala band i förhållande till just kön och socioekonomisk status. Hirschi (2002: ) beskrev teorin som generell, vilket innebär att den borde kunna förklara samtliga fall av brottslighet oavsett kön eller andra bakgrundsfaktorer. Vi ämnar nu testa teorin för att undersöka hur generell den faktiskt är. Vi kommer dock enbart undersöka en aspekt av det sociala bandet, nämligen anknytning. Dock hänger alla aspekter av det sociala bandet ihop, vilket innebär att om en aspekt är stark tenderar även de andra att vara det (Hirschi, 1969: 296). 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka huruvida Hirschis teori om sociala band går att applicera på flickor såväl som pojkar. Vi ämnar även undersöka huruvida socioekonomisk status påverkar ungdomars brottsaktivitet och hur det kan analyseras inom ramen för teorin om sociala band. Detta syfte mynnar ut i våra frågeställningar: Påverkar anknytning ungdomars brottsaktivitet? Påverkar anknytning ungdomars brottsaktivitet olika beroende på kön? Påverkar ungdomars socioekonomiska status deras anknytning och deras brottsaktivitet? 2. Teoretisk referensram Utgångspunkten i denna studie är Hirschis (1969) teori om sociala band. Teorin har genomsyrat hela arbetet, från skapande av syfte och frågeställningar till analys och slutsats. I detta avsnitt redogör vi för vad teorin innebär med fokus på aspekten anknytning, samtidigt som problematiska aspekter av teorin diskuteras och våra hypoteser redogörs för. 2.1 Teorin om sociala band Teorin om sociala band tillhör en samling av teorier vilka brukar benämnas kontrollteorier. Kontrollteorier är fokuserade på att studera varför människor avstår från att begå brott snarare än varför människor väljer att begå brott. Kontrollteorierna utgår ifrån att anledningen till varför människor avstår från att begå brott beror på olika typer av kontroll i samhället. Beroende på vilken kontrollteori som står i fokus är det olika typer av kontroll som framhålls viktig för att hindra människor från att begå brott. Hirschi (1969: 289) menar att människor avstår från att begå brott på grund av deras sociala band till samhället. Det är när detta band bryts eller 2

7 försvagas som individen är fri att avvika. Desto svagare bandet är desto mer ignorerar individen samhällets konventionella regler och börjar agera mer utifrån egna intressen. Det sociala bandet består av fyra aspekter: anknytning, åtagande, delaktighet och övertygelse (Hirschi, 1969: ). Anknytning är den första aspekten av individens sociala band, vilket syftar på en persons anknytning till andra människor. Det finns normer i alla samhällen och dessa normer avgör hur människor agerar samtidigt som de avgör vilka beteenden som anses vara avvikande. Samhällets normer kan således sägas vara internaliserade i samhällets invånare (Hirschi, 1969: 291). Om en individ bryter mot samhällets vedertagna normer så agerar denne i motsats mot människors förväntningar och förhoppningar. Om individen inte bryr sig om andra människors förväntningar och förhoppningar så är hen fri att avvika. En känslighet för andra människors åsikter är således viktigt för att individens anknytning ska vara stark (Hirschi, 1969: 291). En individ kan ha stark eller svag anknytning till olika institutioner eller grupper. Det kan exempelvis vara anknytning till familj, skola eller vänner. Vilken grupp som är viktigast att ha god anknytning till är svårt att svara på (Hirschi, 1969: 299). God anknytning till föräldrarna innebär en nära relation där barnet värderar sina föräldrars åsikter. Om stark föräldraanknytning finns är tanken att barnet, när en möjlighet att begå brott uppstår, tänker för sig själv: vad skulle mina föräldrar tycka om jag gjorde detta? För att uppnå stark föräldraanknytning, rent konkret, är det viktigt att föräldrarna vet var barnet är samt vad hen gör (Hirschi, 2002: 88 89). Samtidigt är det viktigt med kommunikation mellan barn och föräldrar, barnet ska känna att hen kan dela med sig av sina tankar och känslor (Hirschi, 2002: 90). Anknytning till skolan är också en viktig aspekt av begreppet anknytning. För att undersöka huruvida en elev har god anknytning till skolan eller ej kan indikatorer såsom intresse för skolarbete, trivsel och betyg ses till (Hirschi, 2002: ). De tre andra aspekterna är åtagande, delaktighet och övertygelse. Åtagande innebär att individen har förpliktelser vilka hen lagt tid och energi på, exempelvis utbildning. Har individen sådana åtaganden finns det mer att förlora för individen om hen begår brott (Hirschi, 1969: 292). Delaktighet handlar om individens delaktighet i konforma aktiviteter, exempelvis arbete eller en fritidsaktivitet. Är individen delaktig i sådana aktiviteter kommer hen inte ha tid att begå brott (Hirschi, 1969: 293). Övertygelse handlar om i vilken grad individen tror på det konventionella samhällets regler och lagar, om hen anser lagarna vara legitima och rimliga är det större chans att hen väljer att anpassa sig efter dem (Hirschi, 1969: 296). 3

8 De fyra aspekterna skapar tillsammans individens sociala band till samhället. En person behöver således besitta alla aspekter för att kunna anses ha ett starkt socialt band. Dock tenderar aspekterna att hänga ihop, vilket innebär att om individen besitter en aspekt tenderar hen att även besitta de andra. Så om en person har stark anknytning till konforma individer tenderar hen att även ha viktiga åtaganden, vara delaktig i konforma aktiviteter och ha en tro på samhällets regler (Hirschi, 1969: 296). 2.2 Problematiska aspekter av teorin Teorin om sociala band har mottagit mycket kritik genom åren, vilket redan adresserats i studiens inledning. Det är dock inte bara kritiken som bör redogöras för. Det finns nämligen vissa problematiska ställningstaganden som görs genom användandet av teorin, vilka bör diskuteras. Teorin om sociala band är en av flera kontrollteorier, vilka utgår från kontroll som ett positivt fenomen. Det finns flera problematiska aspekter med att utgå från ett sådant synsätt, nedan kommer vi att diskutera detta och nyansera bilden av kontroll. Det är stora skillnader i brottsaktivitet mellan könen, denna skillnad har dock minskat i Sverige på senare år (Estrada et al., 2015: 1272). Steffensmeier och Allan (1996: 466) menar att de traditionella kriminologiska teorierna delvis kan hjälpa till att förklara könsgapet i brottsaktivitet. Exempelvis antas den sociala kontrollen vara mer omfattande gentemot kvinnor, vilket ligger i linje med kontrollteoretikernas antaganden. Även Chesney-Lind (1989: 20 21) menar att den sociala kontrollen är mer omfattande gentemot kvinnor. Hon utgår ifrån att det råder en patriarkal struktur i samhället, vilken lett till en underordning av kvinnor och en överordning av män. Denna struktur påverkar både relationer, exempelvis familjerelationer, samtidigt som den påverkar institutionerna i samhället. Den sociala kontrollen gentemot kvinnor kan användas som ett verktyg för att bibehålla kvinnornas underordning i samhället (Chesney-Lind, 1989: 19). I motsats till kontrollteoriernas utgångspunkt, om kontroll som någonting positivt, belyser Chesney-Lind (1989: 21) kontrollens baksida. Den omfattande kontrollen riktad mot flickor kan exempelvis orsaka spänningar och konflikter i relationen mellan föräldrar och deras döttrar. Dessa konflikter kan leda till att flickorna lämnar hemmet (Chesney-Lind, 1989: 24). Chesney-Lind (1989: 23) menar vidare att kvinnor som begått brott ofta blivit utsatta för sexuella övergrepp som unga av någon i deras närhet. Om exempelvis en pappa eller styvpappa utnyttjar sin dotter sexuellt, kan han använda både formell och informell social kontroll som ett verktyg för att behålla makt över henne. Om den utnyttjade dottern försöker rymma hemifrån kan han få hjälp av samhällets institutioner för att återta kontroll över henne. Flickorna som rymmer hemifrån kan inte heller söka arbeten eller gå i skolan, då de 4

9 riskerar att upptäckas av myndigheterna. Detta leder ofta till att de börjar med kriminella aktiviteter, såsom drogmissbruk och prostitution (Chesney-Lind, 1989: 24). Utifrån detta perspektiv är alltså kontroll en del i att försöka upprätthålla könsmaktsordningen i samhället samtidigt som det snarare skapar brottslighet än förebygger det. Kopplingen mellan socioekonomisk status och brottslighet visar på ytterligare ett exempel där användandet av kontrollteori är problematisk. Det är inte helt kartlagt i vilken grad socioekonomisk status är kopplat till brottslighet (Wikström & Butterworth, 2006: 60). Nilssons (2002: ii) studie av fängelsepopulationen visar dock på en stor skillnad i socioekonomisk status mellan fångar och övriga i samhället. De personer som sitter i fängelse tenderar att, innan sin fängelsetid, ha varit arbetslösa i större utsträckning, haft sämre boendesituation och sämre ekonomi än resten av befolkningen. Detta kan således indikera en koppling mellan en persons socioekonomiska status och deras brottsaktivitet. För en kontrollteoretiker skulle lösningen på en överrepresentation av socioekonomiskt utsatta bland de kriminella vara att öka kontrollen av dessa grupper (Hirschi, 2002: 16). Ökad kontroll går dock att kritisera, och det finns bland annat flertalet neo-marxistiskt inriktade kriminologer som gjort detta (De Giorgi, 2013: 25). De anser att det kapitalistiska systemet medfört en samhällsförändring vilken de kritiserar, och att fokus i samhället skiftat från att vilja minska den ekonomiska orättvisan till att istället straffa och kontrollera de socioekonomiskt utsatta (De Giorgi, 2013: 31). Utifrån detta perspektiv går det definitivt att vara skeptisk mot ökad kontroll, om den används för att bibehålla orättvisor och ekonomiska klyftor. Det är dock viktigt att ha i beaktning att den typ av kontroll som fokuseras på här är den formella kontrollen, vilket är kontroll utövad av samhällets institutioner såsom polis och kriminalvård (Östberg, 1991: 82). Det Hirschi (2002) fokuserade på var främst den informella kontrollen och den halvformella kontrollen. Informell kontroll utövas av exempelvis familj medan halvformell kontroll utövas av institutioner eller personer vilkas huvudsakliga syfte inte är att kontrollera, exempelvis skola och lärare (Östberg, 1991: 82). Utifrån ovanstående resonemang kan det således finnas problematiska aspekter med användandet av en kontrollteori, då det finns mycket legitim kritik mot teorierna såväl som mot utövandet av kontroll. Kontroll är inte nödvändigtvis ett positivt fenomen och åtgärder mot brottsaktivitet som innefattar kontroll bör reflekteras kring. Dock fokuserar vi framförallt på anledningen till varför ungdomar begår brott och inte på eventuella åtgärder mot brott. Vi använder kontrollteorin som ett verktyg i vår analys, snarare än att vi håller med om de utgångspunkter och slutsatser som är kopplade till teorin. 5

10 2.3 Hypoteser Våra hypoteser utgår från Hirschis teori om sociala band och innebär således en tro på att det finns ett negativt samband mellan anknytning och brottsaktivitet. Detta innebär att ungdomar som har en låg grad av anknytning är mer brottsaktiva än ungdomar med hög grad av anknytning. Hirschi menar att hans teori är generell och borde således kunna appliceras på flickor såväl som pojkar. Detta antagande utgår vi från i vår andra hypotes, vilket kan ses nedan. Socioekonomisk status ska kunna förklaras inom ramen för teorin om sociala band, enligt Hirschi. Detta innebär att om de ungdomar som har låg socioekonomisk status är mer brottsaktiva så bör de även ha lägre grad av anknytning. H1: Det finns ett negativt samband mellan anknytning och brottsaktivitet. H2: Graden av anknytning påverkar flickors brottsaktivitet i lika stor utsträckning som det påverkar pojkars. H3: Socioekonomisk status förklarar inte brottsaktivitet ensam, utan inom ramen för graden av anknytning. 3. Tidigare forskning Sedan teorin om sociala band introducerades år 1969 har det förekommit en mängd olika empiriska tester av teorins validitet (Kempf, 1993: 147). Forskare har undersökt teorins generaliserbarhet genom att undersöka teorin i relation till andra grupper än pojkar, vilka Hirschi studerade, samt till andra typer av grövre brott (Kempf, 1993: ). På grund av mängden tidigare forskning som finns var vi tvungna att göra en avgränsning gällande vilken typ av tidigare forskning vi ville redogöra för. Vår studie fokuserar på sambandet mellan ungdomars anknytning och deras brottsaktivitet, samtidigt som kön och socioekonomisk status används som testvariabler. Därför valde vi att fokusera på den tidigare forskning vilken undersökt sambandet mellan ungdomars brottslighet och deras sociala band samtidigt som kön och/eller socioekonomisk status använts som ytterligare variabel. 3.1 Sociala band och socioekonomisk status En studie som berör orsaker till ungdomsbrottslighet genomfördes i Storbritannien av Wikström och Butterworth år De undersökte flertalet bakgrundsfaktorer, däribland föräldrarnas sociala klass samt ungdomarnas sociala band (Wikström & Butterworth, 2006: 6). Föräldrarnas sociala klass mättes genom deras yrken, samt huruvida de var arbetslösa eller ej (Wikström & Butterworth, 2006: 62). Vad gäller sociala band ser Wikström och Butterworth (2006: 90) också 6

11 till aspekten anknytning. De mäter anknytning genom att se till ungdomarnas relation till sina föräldrar och till skolan. De kommer fram till att social klass inte har en betydande roll för att avgöra vilka ungdomar som kommer begå brott. Den enda brottskategori där det finns ett litet samband mellan låg social klass och brottslighet är stöld (Wikström & Butterworth, 2006: 245). Det finns dock ett signifikant samband mellan anknytning och brottsaktivitet, vilket innebär att desto svagare band ungdomen har till föräldrarna och till skolan desto mer troligt är det att individen begår brott (Wikström & Butterworth, 2006: 95; 98). Forskarna använde även kön som en variabel i sin studie, vilket kommer att diskuteras vidare under rubriken 3.2. Ytterligare en forskare som studerat sambandet mellan ungdomsbrottslighet och sociala band är Jonas Ring. År 1999 undersökte han data från den Nationella skolundersökningen om brott för att utröna varför ungdomar begår brott. Han undersökte ungdomars anknytning till föräldrar, skola och kamrater i form av frågor gällande bland annat föräldrakontakt, skoltrivsel och kamratsämja. Hans resultat visade att det finns ett negativt samband mellan ungdomars anknytning och deras brottsaktivitet (Ring, 2017: 117). Ring använde även socioekonomisk status som en bakgrundsfaktor, detta genom att undersöka ungdomarnas föräldrars inkomstoch utbildningsnivå (Ring, 2017: 102). Han kom fram till att socioekonomisk status inte är direkt kopplat till brottsligt beteende utan menar att det även i de fallen går att förklara genom ett bristfälligt socialt band (Ring, 2017: 118). Han menar dock att det rimligtvis kan antas att merparten nämnda faktorer i studien tenderar att till viss mån påverka varandra och således vara delar av en större, mer eller mindre, sammanflätad process (Ring, 2017: 119). Sampson och Laub (1994) studerade tre dimensioner av informell kontroll inom familjen kopplat till ungdomsbrottslighet. Dessa dimensioner var disciplin, övervakning och anknytning. De undersökte även strukturella faktorer såsom familjens ekonomi (Sampson & Laub, 1994: 525). Deras studie byggde på sekundärdata innehållande information om kriminella och konforma pojkar mellan 10 och 17 år gamla (Sampson & Laub, 1994: 526). Anknytning mättes genom att se till pojkarnas relation med deras föräldrar, frågor rörande hur varm och kärleksfull relationen var användes (Sampson & Laub, 1994: 530). Deras resultat visar att det finns ett samband mellan informell kontroll och brottslighet. Det finns ett positivt samband mellan disciplin och brottslighet medan det finns ett negativt samband mellan övervakning och brottslighet samt anknytning och brottslighet (Sampson & Laub, 1994: 531). Detta innebär således att anknytning till föräldrarna samt övervakning av ungdomarna har en preventiv funktion relaterat till brottslighet. Detta gäller inte för disciplin, då hårdare disciplin leder till ökad brottsaktivitet i Sampson och Laubs studie. De kommer även fram till att familjens 7

12 ekonomi påverkar den informella kontrollen. Desto sämre ekonomi en familj har desto sämre anknytning har föräldrarna till barnen, samtidigt som de har mindre fungerande övervakning av barnen (Sampson & Laub, 1994: 533). Detta stämmer väl överens med Hirschis teori om sociala band. Han menade att strukturella faktorer, exempelvis ekonomi, bäst kunde förklara brottslighet inom ramen av det sociala bandet (Hirschi, 2002: 65 66). Socioekonomisk status, vilket vi använder oss av, är ett bredare begrepp än ekonomi. Dock är familjens ekonomiska situation en del av den socioekonomiska statusen. Sammanfattningsvis visar ovanstående forskning på ett negativt samband mellan anknytning och brottslighet, desto sämre anknytning ungdomarna haft desto mer brottsaktiva har de varit. Både Ring ([1999] 2017) och Sampson och Laub (1994) kom fram till att strukturella faktorer så som ekonomi eller socioekonomisk status inte ensamma kunde förklara brottslighet. Det fanns dock ett visst samband mellan strukturella faktorer och brottslighet, men det sambandet kunde bäst förklaras inom ramen för teorin om sociala band. Med det menas att ungdomar som kom från familjer med låg socioekonomisk status hade ett svagare socialt band vilket i sin tur ledde till högre brottsaktivitet (Ring, 2017: 118; Sampson & Laub, 1994: 533). Wikström och Butterworth (2006: 245) kom istället fram till att ett samband mellan brottslighet och social klass helt saknades, med undantag för ett svagt samband mellan låg social klass och stöldbrott. 3.2 Sociala band och kön Torstensson (1990: 103) genomförde forskning på longitudinella data, vilken bestod av pojkar och flickor födda 1953 och som bodde i Stockholm år Longitudinella data innebär att data samlats in på samma urvalsgrupp vid flera tillfällen eller över en tidsperiod (Bryman, 2011: 79 80). Data i Torstensons studie samlades in under 30 år, från att individerna i urvalsgruppen föddes tills dess att de fyllt 30 år. Fokus i studien låg på flickorna och det är sambandet mellan flickors brottslighet och deras sociala band som undersöks. Hon undersöker flera aspekter kopplade till ungdomarnas sociala band, såsom anknytning till skolan, övertygelse, delaktighet och åtagande (Torstensson, 1990: 105). Hon undersöker dock inte anknytningen till föräldrarna. Resultatet visar på ett negativt samband mellan flickors brottsaktivitet och deras sociala band, detta samband är dock svagt och kan inte förklara majoriteten av flickornas brottslighet (Torstensson, 1990: ). Styrkan på det sociala bandet är således inte en stark indikator för flickornas brottslighet. Dock gäller detta även studier som undersökt pojkar, då liknande resultat framkommit (Torstensson, 1990: 113). 8

13 Sammanfattningsvis finner alltså Torstensson (1990) ett negativt samband mellan styrkan på det sociala bandet och brottsaktivitet för flickor. Hon menar även att det resultatet liknar resultatet som tidigare funnits gällande sambandet mellan pojkars sociala band och deras brottsaktivitet. Även Wikström och Butterworth (2006: 95; 98) kommer fram till att det finns ett negativt samband mellan graden av anknytning och brottsaktivitet gällande både flickor och pojkar. Slutligen finner även Ring (2017: 109) ett negativt samband mellan anknytning och brottslighet hos ungdomar. Unga pojkar tenderar att begå brott i större utsträckning enligt resultatet i studien, dock finns det i många fall ett starkare samband mellan variabeln som indikerade dålig anknytning och brottslighet hos unga flickor än hos unga pojkar. 4. Metod I metodavsnittet presenteras datamaterialet vi valt att basera vår studie på, samtidigt som tillvägagångssättet i studien och dess kvalitet diskuteras. Vi kommer även presentera våra variabler samt de statistiska metoder vi valt att använda oss av. 4.1 Data Vår studie bygger på statistisk data från Stockholmsenkäten Stockholmsenkäten delas ut till skolor i Stockholms län och genomförs vartannat år. Det är elever från årskurs 9 på grundskolan samt elever från år 2 på gymnasiet som svarar på enkäterna, vilket görs anonymt under lektionstid. Syftet med studien är att kartlägga problembeteende samt de risk- och skyddsfaktorer som finns (Markör, 2014: 4). År 2014 var det 16 kommuner som deltog och de fick in godkända svar, vilket motsvarade en svarsfrekvens på 78% (Markör, 2014: 9). Det materialet vi erhållit innefattar framförallt de elever som gått i skolan i Stockholms stad, vilket bestod av godkända svar. Utöver det finns vissa undantag, då 8,2 % av vårt erhållna material haft annan skolkommun än Stockholm alternativt inte svarat på frågan. Sammantaget bestod materialet vi utgått ifrån av elever. Alla kommunala skolor i Stockholm var ålagda att delta i undersökningen, medan friskolor deltog frivilligt (Markör, 2014: 4). Ett urval har inte genomförts för undersökningen då enkäterna skickats ut till alla skolor i Stockholm (Markör, 2014: 5). Vi kan således inte säga att populationen i undersökningen är Sveriges ungdomar, då undersökningen enbart genomfördes i Stockholm och inte resten av landet (Bryman, 2011: 199). Istället får vi utgå från Stockholms ungdomar som populationen för vilka vi, i ett senare skede, kan dra slutsatser om. 9

14 Det finns vissa begränsningar kopplade till populationen i vår studie. Ett urval genomfördes inte i den ursprungliga undersökningen då Stockholmsenkäten genomfördes i alla kommunala skolor i Stockholm samt vissa friskolor. Vi ville dock kunna uttala oss om ungdomar i Stockholm, inte bara de ungdomar som gick i en av de deltagande klasserna år Med ungdomar syftar vi på personer mellan år. Att vi ville kunna uttala oss om ungdomar i Stockholm i allmänhet ledde oss till att använda Chi2-testet för att se huruvida slumpen skapat sambanden som kunde ses i undersökningen. Detta beslut går dock att ifrågasätta då det bara är ungdomar som gick i de valda klasserna år 2014 som var med. För att vi med säkerhet skulle kunna uttala oss om hur det ser ut för ungdomar i Stockholm skulle vi egentligen behöva materialet från flera år. Då hade vi kunnat jämföra de olika resultaten baserat på år och se om sambanden liknade varandra. För att kunna uttala oss om hur det ser ut för ungdomar i Sverige, inte bara Stockholm, skulle vi behöva liknande material från andra städer alternativt skulle undersökningen behövt bestå av ett representativt urval som speglar hela Sverige och inte bara Stockholm. En ytterligare aspekt som kan göra vårt urval mindre representativt är det faktum att kommunala skolor var tvungna att delta medan friskolor kunde avstå Sekundäranalys Vi har genomfört en sekundäranalys på valt material för studien, vilket innebär att data samlats in av andra forskare. I detta fallet är det Stockholms stad som stått för insamlingen. Materialet ansågs vara lämpligt för vårt ändamål eftersom insamlingsprocedurerna varit ytterst noggranna samtidigt som urvalet är representativt för de grupper av individer vi avser att uttala oss om. Vid insamlandet av den ursprungliga datan var dock syftet ett annat än vårt syfte med denna studie, vilket innebär att frågorna i enkäten var utformade utifrån ett annat syfte än vårt. Dock innebär ett redan insamlat material en enorm tids- och ekonomisk besparing, vilket istället ger oss goda förutsättningar för fler och mer djupgående analyser eller eventuellt andra tolkningar än väntat (Bryman, 2011: ). Nackdelen med den här typen av analysmetod är, som nämnt ovan, att vi till viss del behöver anpassa oss efter det sikte den primära studien hade, till skillnad från om vi samlat in vårt eget material. Då hade enkäterna kunnat anpassas exakt efter de fokusområden vi önskar för vår studie, istället för att som i nuläget utgå från en förutbestämd, fast informationsgrund med eventuell avsaknad av vissa nyckelvariabler. Dessutom bör sägas att det tar tid att lära känna ett material som forskaren själv inte samlat in, exempelvis hur det har organiserats och kodats (Bryman, 2011: ). 10

15 4.1.2 Bortfall Det finns flera olika typer av bortfall att ta hänsyn till, dels den ursprungliga studiens bortfall och dels bortfallet för vår sekundäranalys av den ursprungliga studiens data. I den ursprungliga undersökningen, vilken Stockholms stad genomförde, finns både externt och internt bortfall. Externt bortfall innefattar de skolor, klasser och elever som inte besvarat enkäten av olika anledningar. De hade inte heller något uppsamlingstillfälle där de elever som inte närvarade dagen för besvarandet av enkäten. Det externa bortfallet är framförallt problematiskt med hänsyn till de elever som inte var närvarande. Anledningen till det är faktumet att elever som har hög frånvaro ofta har högre grad av avvikande beteende (Begler & Sandahl, 2014: 13). Det är således möjligt att de som skolkar också har en högre brottsaktivitet. Det kan alltså vara så att den ursprungliga undersökningen samt vår studie visar en lägre grad av brottsaktivitet bland ungdomar än den verkliga brottsaktiviteten. Brottsförebyggande rådet är ansvariga för den Nationella skolundersökningen, vilken innefattar liknande frågor och tillvägagångssätt som Stockholmsenkäten. Den Nationella skolundersökningen hade samma problem med externt bortfall som Stockholmsenkäten. Detta ledde dem till att genomföra en bortfallsanalys år 2005, vilken innebar att de elever som inte närvarade vid det ursprungliga enkättillfället fick besvara enkäten vid ett senare tillfälle. Denna bortfallsanalys visade att det inte fanns någon signifikant högre brottsbelastning bland de ungdomar som var frånvarande än bland de som var närvarande (Brå, 2008: 9). Detta skulle också kunna vara fallet om en bortfallsanalys skulle göras på Stockholmsenkäten, dock har inte en sådan gjorts än. Det interna bortfallet för den ursprungliga undersökningen innefattar bortfallet på enskilda frågor; att vissa elever hoppar över en eller flera frågor i enkäten. Det interna bortfallet är i genomsnitt 4,9 % för enkäten 2014 (Markör, 2014: 12). Vissa av frågorna vi valt att använda i skapandet av våra variabler har högt internt bortfall, vilket är viktigt att ha i åtanke. Frågorna angående föräldrarnas utbildningsnivå har absolut högst internt bortfall. Bortfallet för frågan gällande pappans utbildningsnivå är 15,2% medan bortfallet för frågan gällande mammans utbildningsnivå är 13,7% (Markör, 2014: 12). I vår studie måste vi dels ta hänsyn till det ursprungliga bortfallet, vilket är beskrivet ovan, samtidigt som vi måste ta hänsyn till bortfallet i vår egen studie. Vad gäller variabeln socioekonomisk status, vilken vi skapat med hjälp av indexering, är det interna bortfallet ett stort problem. Det interna bortfallet ligger på 45,5 % för den variabeln. Bortfall är ett problem med enkätundersökningar och det finns inte riktigt någon lösning på det problemet. Systematiskt bortfall är det bortfall som är mest problematiskt, vilket är när personer med liknande egenskaper är de som faller bort (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen, 2018: 108). Det är svårt att minimera bortfallet i vår studie då det är en sekundäranalys av ett redan insamlat 11

16 material. Dock vill vi se till så att det stora interna bortfallet gällande socioekonomisk status inte är systematiskt. Ett systematiskt fel som skulle kunna förekomma är om det är ett väldigt stort bortfall i vissa områden medan det i andra områden är ett väldigt litet bortfall. Om ett område som generellt har lägre socioekonomisk status skulle ha ett större bortfall än ett område med hög socioekonomisk status skulle det kunna leda till ett missvisande resultat. För att undersöka huruvida bortfallet gällande socioekonomisk status är systematiskt eller ej valde vi att undersöka varje område för sig för att få fram respektive områdes bortfall. Vi kom fram till de flesta områden hade liknande bortfall på mellan 30 55%. Rinkeby och Värmdö var de områden som hade högst bortfall på strax över 55 % medan Nynäshamn och Danderyd hade lägst bortfall på strax under 30 %. Anledningen till att vår studie har ett större bortfall än den ursprungliga undersökningen beror på att vi kodat om vissa svar, exempelvis har svarsalternativ som annat och vet inte kodats om till missing vilket innebär att de som svarat det faller bort. De andra variablerna har inte lika högt bortfall efter omkodningen. Variabeln som mäter anknytning har ett bortfall på 20,2 %, variabeln som mäter brottsaktivitet har ett bortfall på 2,4% och variabeln som mäter kön har ett bortfall på 4,3%. 4.2 Variabler Nedan presenteras våra variabler, hur de är skapade samt kodade. I en orsaksrelation finns det alltid minst en variabel som om den förändras kommer åstadkomma en förändring i en annan variabel. Den variabel som påverkar kallas för oberoende variabel och betecknas ofta som x, medan den variabeln som påverkas kallas för beroende variabel och betecknas som y (Djurfeldt et al., 2018: 138). I vår studie är Anknytning den oberoende variabeln medan Brottsaktivitet är den beroende variabeln. Anledningen till det är att vår hypotes utgår från att det är anknytningen som påverkar brottsaktiviteten och inte tvärtom. Det finns däremot inte möjlighet för oss att fastslå orsakssamband rent tidsmässigt då den data vi utgår ifrån är tvärsnittsdata, således har vi istället fått fram sambandsriktningen genom våra teoretiska utgångspunkter. Oftast kan den oberoende variabeln inte ensam förklara variationen i den beroende variabeln, utan oftast är det flera variabler som påverkar utfallet i ett orsakssamband. I vår studie skulle detta innebära att anknytning inte ensam kan förklara brottsaktiviteten hos ungdomarna. För att undersöka ett orsakssamband mer djupgående görs därför oftast en multivariat analys, vilken kan hjälpa till att undersöka den beroende variabeln i ljuset av fler variabler. Dessa variabler, som undersöks tillsammans med den beroende och oberoende variabeln, kallas för testvariabler och betecknas som z (Djurfeldt et al., 2018: 269). Vi har valt att använda kön och socioekonomisk status som 12

17 testvariabler. Användandet av testvariabler har flera funktioner, dels att försöka finna andra bakomliggande förklaringar till variationen i den beroende variabeln och dels att se hur originalsambandet påverkas när en eller flera testvariabler införs (Djurfeldt et al., 2018: 269) Oberoende variabel Vår studie utgår från Hirschis teori, vilken hävdar att ungdomars sociala band påverkar deras brottsaktivitet. Det sociala bandet är alltså den oberoende variabeln i Hirschis resonemang. Vi mäter inte alla aspekter av det sociala bandet utan enbart anknytning och har därför utgått från just anknytning som den oberoende variabeln. Vi kommer att se till ungdomarnas anknytning till föräldrar och skolan, då det är dessa relationer som det finns frågor kring i den ursprungliga enkäten. För att kunna operationalisera begreppet anknytning bröt vi ner både föräldraanknytning och anknytning till skolan i flera delar. Vi började med att bryta ner föräldraanknytning. Hirschi (2002: 88 90) har en bred definition av anknytning där många aspekter är delaktiga. I just föräldraanknytning fokuserar han mycket på övervakning och en känslighet för föräldrarnas åsikter. Det behöver inte vara hård övervakning, i form av begränsad frihet för barnet, utan snarare att föräldrarna vet var hen är och vad hen gör. Utifrån detta har vi valt att studera just övervakning och en känslighet för föräldrarnas åsikter. De frågor vi använt oss av för att mäta övervakning är: Vet dina föräldrar/vårdnadshavare var du är när du är ute med kamrater på kvällar? samt: Vet dina föräldrar/vårdnadshavare vilka kamrater du umgås med på din fritid? Dessa frågor är snarlika de Hirschi (2002: 88 89) använde i sin studie för att mäta övervakning. Känslighet för föräldrarnas åsikter mäter vi genom påståendet: Jag bryr mig om vad mina föräldrar/vårdnadshavare säger. Begreppet föräldraanknytning består nu av tre variabler, två som mäter övervakning och en som mäter känslighet för föräldrarnas åsikter. För kodning av svarsalternativen för dessa variabler se bilaga 1. Hirschi (2002: ) menar att anknytning till skolan kan operationaliseras genom att se till exempelvis intresse för skolarbetet och trivsel (Hirschi, 2002: 120). Även vi har valt att fokusera på intresse för skolarbete och trivsel i skolan. Intresse för skolarbete mäts genom påståendena: Skolarbetet känns meningslöst och de flesta av mina lärare har intressant undervisning. Trivsel i skolan mäter vi genom följande påståenden: Jag trivs bra i skolan och jag ser fram emot att gå till lektionerna. För kodning av svarsalternativen gällande variablerna som mäter anknytning till skolan se bilaga 1. 13

18 Vi har nu 7 variabler vilka tillsammans mäter anknytning. Vi skapade ett index av dessa variabler för att skapa en variabel vilken visar en elevs medelvärde av anknytning. Alla elever kommer nu få ett värde på variabeln anknytning vilket motsvarar deras medelvärde av de ingående variablerna. Deras värden sträcker sig mellan 1 4, där 1 är den lägsta graden av anknytning och 4 är den högsta graden av anknytning. Vi har sedan klassindelat variabeln, alla värden mellan 1 till 2 klassificeras som låg grad av anknytning, alla värden över 2 till och med 3 klassificeras som medel grad av anknytning och alla värden över 3 till och med 4 klassificeras som hög grad av anknytning. Denna variabel är av skaltypen ordinal, då värdena går att rangordna och klassificera men en matematisk innebörd saknas för värdena (Djurfeldt et al., 2018: 42). Låg grad av anknytning är mindre än hög grad av anknytning men avståndet mellan dem är godtyckligt Beroende variabel I Stockholmsenkäten ställs flertalet frågor vilka berör brottsaktivitet. Vi kommer dock inte använda oss av alla frågor, vilket diskuteras mer under avsnitt 4.3. Frågorna vi utgick ifrån var uppbyggda på samma sätt, följande fråga ställdes: Hur många gånger har du gjort följande saker under de senaste 12 månaderna? Sedan följde en brottslig handling, exempelvis snattat. Svarsalternativen var: ingen gång, 1 2 gånger, 3 5 gånger, 6 10 gånger och mer än 10 gånger. De brottskategorier som inkluderats i detta index var: stöld, skadegörelse, inbrott, våldtäkt och misshandel. Vi kodade om alla svarsalternativ så att de fick ett värde vilket motsvarade minimivärdet i respektive svarskategori, exempelvis kodades 1 2 gånger till 1 och 3 5 gånger kodades till 3. Vi gjorde så för att kunna få totalsumman av antalet brott för varje ungdom när indexet skulle skapas. Indexet skapades genom att addera alla ingående variabler vilket gav oss en totalsumma av antalet brott varje person begått. Vi valde också att ha med de som bara svarat på vissa av frågorna, för att minska bortfallet. När vi fått totalsumman av brottsaktivitet så klassindelades variabeln. Den klassindelades på samma sätt som de ingående variablerna, vilket var: 0 brott (0), 1 2 brott (1), 3 5 brott (3), 6 10 brott (6) och fler än 10 brott (11). Vi har nu en variabel som mäter brottsaktivitet, som är på ordinal skalnivå Testvariabler Nedan beskrivs våra testvariabler, kön och socioekonomisk status. Båda är dikotoma vilket innebär att de bara har två värden (Bryman, 2011: 321). 14

19 Kön Variabeln kön utgår från en frågeställning i enkäten gällande om eleven är pojke eller flicka. Frågan har alltså två svarsalternativ. Vi har valt att koda pojke som 1 och flicka som 2. Könsvariabeln är på nominalskala, vilket innebär att värdena är klassificerade men de går inte att rangordna (Djurfeldt et al., 2018: 42). Könsvariabeln har bara två alternativ, pojke eller flicka, vilket vi anser vara problematiskt. De elever som inte identifierar sig som vare sig pojke eller flicka har ingen möjlighet att svara exempelvis annat. Detta kan leda till att de hoppat över frågan, då svarsalternativen var så begränsade. Dock verkar inte det vara ett stort problem då det interna bortfallet för könsvariabeln enbart är 4,3 % Socioekonomisk status Socioekonomisk status, vilket även kan benämnas SES, är en av våra testvariabler. Det finns flera definitioner av begreppet socioekonomisk status. Vi kommer främst att utgå från graden av ekonomiskt kapital samt utbildningsnivå (Bradley & Corwyn, 2002: 372). Ungdomarna som studeras är minderåriga vilket leder oss till antagandet att de bor hemma hos sina föräldrar. Detta behöver dock inte vara fallet för alla ungdomar, det är inte omöjligt att tänka sig att ungdomar i gymnasiet flyttat hemifrån. Oavsett om ungdomarna bor hemma eller ej så bör deras boendesituation kombinerat med föräldrars utbildningsnivå ge oss en indikation på vilken SES de har. Vi valde att göra SES-variabeln dikotom. Anledningen till det är de ursprungliga variablernas olika natur, utbildningsvariablerna skulle exempelvis kunnat delas in i tre klasser: låg, medel och hög utbildning. Dock skulle variabeln som mäter boende vara svår att klassindela på liknande sätt. Föräldrarnas utbildningsnivå mäts med hjälp av frågan: Vilken högsta utbildning har dina föräldrar? Där svarsalternativen är folkskola/grundskola, gymnasium, universitet/högskola eller vet inte. Ungdomarna besvarar frågan angående både deras mamma och pappa. Vilket ledde oss till att skapa två likadana variabler, en för mammans utbildningsnivå och en för pappans. Vi kodade om svarsalternativen på de ursprungliga variablerna så att både folkhögskola/grundskola och gymnasium fick värde 1. Universitet och högskola kodade vi om till 2. Klasserna för utbildningsvariabeln blev därför: Gymnasium eller lägre (1) och Vidareutbildning (2). Alternativet Vet inte kodades om till missing, precis som uteblivna svar. Ekonomiskt kapital mäts genom att se till familjens boendesituation. Den ekonomiska delen av SES är svår att operationalisera utifrån vår data, då vi inte har tillgång till föräldrarnas 15

20 inkomstnivå. Dock har vi tillgång till hur de bor samt vad de har för sysselsättning. Ekonomiskt kapital kan nämligen mätas genom att se till individens arbetssituation samt deras materiella tillgångar (Bradley & Corwyn, 2002: 372). Dock har vi valt att inte använda oss av föräldrarnas sysselsättning då det interna bortfallet blev extremt högt. Många av ungdomarna hade fyllt i flera svarsalternativ, vilket innebar att de uppgav att deras mamma eller pappa både arbetade och var arbetslös. Vi ansåg det också svårt att kategorisera föräldraledig/tjänstledig och ange vilken grad av SES denna kategori bör tillhöra. Detta leder dock till att variabeln som mäter SES tagits fram på relativt begränsade data, vilket i sin tur försämrar validiteten. Detta diskuteras mer ingående i avsnitt 4.3. Ekonomiskt kapital mäts alltså genom frågeställningen: Vad bor du i för typ av bostad? Svaren som ungdomarna kan välja mellan är: Hyreslägenhet, bostadsrätt, radhus/kedjehus/parhus, villa eller annat boende. Vi har valt att koda om alternativet annat boende som missing, då vi inte känner till de elevernas boendesituation. Vi gjorde sedan boendevariabeln dikotom, där vi kodade hyreslägenhet som 1 medan de andra alternativen kodades som 2. Klasserna för variabeln blev således: Hyr boende (1) och Äger boende (2). Vi har nu 3 variabler vilka mäter SES, dessa är: Utbildningsnivå mamma, Utbildningsnivå pappa och Boende. Dessa variabler skapade vi ett index av, vilket i sin tur utgör den nya variabeln: SES. Efter ovanstående omkodningar så spänner de tre variablerna mellan 1 2, där 2 är den högsta graden av SES och 1 är den lägsta graden av SES. Vid skapandet av vårt index har vi valt att addera svaren på de tre variablerna för att sedan dividera detta med tre. Vilket ger oss respektive elevs medelvärde av SES. Detta medelvärde sträcker sig mellan 1 2. Vi har sedan genomfört en klassindelning av variabeln, klasserna efter detta var: Låg SES och hög SES. De som fått ett medelvärde under 1,5 hamnade i gruppen låg SES medan de som fått ett medelvärde över 1,5 hamnade i gruppen hög SES. 4.3 Validitet och reliabilitet För att mäta en studies kvalitet kan forskaren se över hur hög reliabiliteten respektive validiteten är i undersökningen. Reliabilitet syftar just till pålitligheten hos ett mått på ett begrepp (Bryman, 2011: 160). Dåliga mätinstrument i form av exempelvis otydliga frågor i en undersökning eller tvetydiga svar kan bidra till bristfällig reliabilitet. Hög reliabilitet har även att göra med möjligheten att replikera forskningen; samma undersökning bör uppnå liknande resultat om denne genomförs under två eller fler skilda tillfällen (Djurfeldt et al., 2018: 104). Validitet inom forskning handlar om huruvida studien mäter det som avses att mäta, låg validitet innebär alltså att mätfokus varit missriktat (Thurén, 2007: 26). I vårt fall handlar det om hur väl de frågor i 16

21 enkäten vi valt att analysera faktiskt behandlar, speglar och ger svar på det vi avser att undersöka. Resultatet som erhålls i denna studie bör inte antas spegla den kompletta och verkliga brottsaktiviteten för ungdomar i Sverige. Dels bygger den på en självskattning bland ungdomarna samtidigt som den endast berör en del av brottsaktiviteten, under en viss tidsperiod, av en specifik grupp ungdomar och endast i Stockholm. Rent validitetsmässigt kan studien dock hålla en tämligen hög nivå då syftet är att mäta just ungdomars brottsaktivitet i Stockholm. Då studien är baserad på en sekundäranalys av redan befintliga data har frågeställningar samt studiens syfte till stor del anpassats utefter materialet, vilket således ökar möjligheterna för oss att mäta det som vi avser att mäta. Variabeln brottsaktivitet har vi operationaliserat genom att inkludera handlingar vilka skulle anses vara brottsliga enligt svensk lag samtidigt som vi valt de handlingar som vi tror att ungdomarna uppfattar som brottsliga. Vi inkluderade exempelvis inte planka på tunnelbanan och använda falsk legitimation, då vi ansåg att det är något som de flesta ungdomar gör utan att reflektera över handlingens olagliga status. Vi valde även att inte inkludera burit vapen, till exempel kniv eller knogjärn då vi ansåg att kniv skulle kunna bäras av ungdomar utan brottslig agenda, exempelvis scouter. Vi har även valt bort frågor som berör narkotikabruk, då dessa frågor är utformade på ett helt annat sätt än övriga frågor om brott. De övriga frågorna om brott rör brottsaktivitet det senaste året medan frågorna om narkotika handlar om total användning under hela livet. För exakta frågor om brottsliga handlingar se bilaga 2. Anknytning som variabel kan definieras på olika sätt, vi valde att använda föräldraanknytning samt anknytning till skolan för att skapa variabeln anknytning. Gällande föräldraanknytning handlar frågorna om hur bred inblick och hur engagerade föräldrarna är i ungdomarnas liv, till exempel huruvida de känner till var ungdomarna befinner sig på fritiden och vilka de umgås med. Även om resultatet kan bli detsamma (icke-brottsligt beteende) går det att analysera om kontrollen det innebär att föräldrarna känner till ungdomarnas umgänge samt aktiva liv utanför hemmet innebär att de har en stark anknytning eller om det snarare handlar om disciplin. Sträng disciplin hemma behöver inte nödvändigtvis innebära en stark anknytning, utan som tidigare nämnt kan det snarare vara kontraproduktivt ifråga om brottsprevention. Å andra sidan kan ett starkt emotionellt band mellan barn och föräldrar innebära att barnet är mer bekväm med att berätta om sin fritid och sitt umgänge (Hirschi, 2002: 90). Vi anser därför att variabeln som mäter anknytning i vår undersökning håller hög validitet. Likaså gällande frågan om huruvida 17