Påverkan av kön, bostadsområdet och collective efficacy för anknytning till vårdnadshavare och ungdomsbrottsligheten

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Påverkan av kön, bostadsområdet och collective efficacy för anknytning till vårdnadshavare och ungdomsbrottsligheten - En studie baserad på Stockholmsenkäten Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2016 Josephine Valdés Tiiro

2

3 Sammanfattning Trots att det är sagt att det är många ungdomar som begår brott, är det några ungdomar som begår brott i större utsträckning än andra. Sociala band-teorin och tidigare studier menar att ungdomar vars anknytning är svag till sina föräldrar, i större utsträckning begår brott, än de ungdomar som har en stark anknytning. Tidigare studier och teorier har även visat att kön och bostadsområde kan påverka ungdomsbrottsligheten. Studierna menar att pojkar begår fler brott än flickor och personer som är bosatta i områden med låg socioekonomisk status begår fler brott än personerna som bor i områden med hög socioekonomisk status. Collective efficacy menar även att den upplevda tryggheten i ens bostadsområde har effekt på individers brottslighet. Trots att det redan finns både teorier och tidigare forskning om hur kön, bostadsområdet och collective efficacy påverkar ungdomsbrottsligheten anser jag att det är av intresse att se om dessa faktorer påverkar samvariationen mellan anknytning till vårdnadshavare och ungdomsbrottsligheten i Stockholm. På grund av det ovannämnda är syftet med denna undersökning att studera om kön, ens bostadsområdet och collective efficacy påverkar samvariationen mellan anknytning till föräldrar och ungdomsbrottsligheten i Stockholm. Materialet som använts i denna studie har hämtats ur Stockholmsenkäten år 2014 som utförs av Stockholms stad vartannat år. Stockholmsenkäten mäter olika beteenden bland ungdomar för att kartlägga beteendena för framtida preventiva insatser. Studiens frågeställningar har besvarats genom en logistisk regressionsanalys utifrån variablerna: ungdomsbrottsligheten, vårdnadshavares uppmuntran, vårdnadshavares vetskap, kön, bostadsområde samt upplevd trygghet (collective efficacy) i ens bostadsområde. I analyserna var ungdomsbrottsligheten den beroende variabeln. Resultatet i denna studie visade att samtliga variabler, det vill säga anknytning till förälder/vårdnadshavare, kön, bostadsområde och collective efficacy har en signifikant effekt för ungdomsbrottsligheten. Resultatet visar även att samvariationen mellan anknytning till förälder/vårdnadshavare och ungdomsbrottsligheten blev i en viss mån mindre när kön, bostadsområde och upplevd trygghet lades till i den logistiska regressionen, men det fanns fortfarande en signifikant samvariation mellan samtliga variabler. Nyckelord: Ungdomsbrottslighet, anknytning till vårdnadshavare, kön, bostadsområde, collective efficacy.

4 Innehållsförteckning Sammanfattning Inledning Syfte Frågeställning Teori Anknytning inom sociala band-teorin Kön, intersektionalitet och könsroller Collective efficacy inom social desorganisation-teorin Tidigare forskning Anknytning och brott samt kön Bostadsområde, collective efficacy och brott Metod Datamaterialet Bortfall Etiska aspekter Enkät som metod Sekundäranalys Variabler och operationalisering Brott som beroende variabel Variablerna för anknytning till föräldrar/vårdnadshavare) Variabeln kön Variablerna bostadsområde och collective efficacy Reliabilitet och validitet Analysmetoden Resultat Beskrivande statistik Den logistiska regressionsanalysen Diskussion Studiens begränsningar Framtida forskning Slutsatser Referenser Elektroniska resurser Bilaga

5 1. Inledning En del personer börjar begå brott i vuxen ålder, men det finns personer som börjar att begå brott redan i tidig ålder. Ungdomsåren är en av de viktigaste perioder i en människas liv, eftersom det är då individen formas från att vara ett beroende barn till en oberoende vuxen (Olsson & Fritzell, 2015:871). Det sägs att de flesta ungdomar 1 någon gång i sitt liv har begått brott och därmed ses de som en av de mest brottsaktiva grupperna i samhället (Socialstyrelsen, 2013:19). Trots detta är det ett fåtal ungdomar som står för den största delen av ungdomsbrottsligheten. Den svenska kriminalstatistiken har visat att misstänkta, anmälda och lagförda ungdomar i Sverige har minskat de senaste åren, men en större del av ungdomsbrottsligheten upptäcks aldrig (BRÅ, 2016). Mörkertalet bidrar till att ungdomsbrottslighet ses som ett av de primära samhällsproblemen idag och därför blir det både viktigt och intressant att studera (BRÅ, 2016). Det finns flera faktorer som kan bidra till att människor begår brott men de bakomliggande omständigheterna är sällan enkla. Forskning har dock konstaterat att många av dessa ungdomar har både problem i hemmet och i skolan (BRÅ, 2016). Sociala riskfaktorer så som en svag anknytning till ens skola, ens vänner och framförallt till sina föräldrar/vårdnadshavare anses påverka ungdomsbrottsligheten (Ring, 1991:102ff; Ring, 2013:35). Studier har även visat att ungdomens bostadsområde har en effekt på ungdomsbrottsligheten (Wikström, 1991:131). Brottsförebyggande rådet (BRÅ) genomförde en statistisk granskning av en skolundersökning gällande ungdomars beteende som besvarats av niondeklassare i skolor i Sverige Resultatet visade att svenska ungdomars sociala bakgrund, familjestruktur, boende, föräldrarnas socioekonomiska klasstillhörighet/status, utbildning samt invandrarbakgrund påverkade ungdomars brottsbenägenhet (Ring, 2013:32f). Studien konstaterade dessutom att ju bättre relation en ungdom hade till sina föräldrar, vänner och skolan, desto mindre benägna var dem att begå brott 2. Relationen till föräldrarna ansågs vara en av de viktigaste under ungdomens uppväxt (Ring, 2013:35). Studier som har undersökt ungdomsbrottslighet har visat att pojkar begår fler grövre brott än flickor, men att flickor begår fler snatteribrott än pojkar (Estrada, 2007:34; Socialstyrelsen, 2013:23). Chicagoskolan har under en längre tid studerat skillnader i olika bostadsområden och dess relation till brottslighet (Sampson, 2011:31ff). Det var dock först under 2000-talet som relationen mellan bostadsområden och brottslighet blev ett centralt forskningsområde (Sampson, 2011:46ff). Faktorer som fattigdom, geografisk isolering av minoritetsgrupper, splittrade familjer samt en instabil 1 Vad en ungdom är svårt att definiera då det inte finns någon tydlig åldersspann, dock kan en säga att det är en livsfas där individen övergår från barn till vuxen (Estrada & Flyghed, 2007:11; Olsson & Fritzell, 2015:871). 2 Teorier och forskning har applicerats även på barn, men föreliggande studie studerar endast ungdomar. 1

6 boendesituation 3, kunde förklara olika bostadsområdens och dess invånares utsatthet för brottslighet (Sampson, 2011:46). Dessa bostadsområden var ofta segregerade och invånarnas socioekonomiska situation höll ofta låg standard. Personer som var bosatta i dessa områden hade också en bredare etnisk variation (Sampson, 2011:46). Utifrån detta myntades även begreppet collective efficacy 4, det vill säga den sociala kontrollen samt den förväntade sociala kontrollen i bostadsområdet och visade sig ha ett samband med brottslighet (Sampson, 2011:152). Wikström utförde en studie i Stockholm som visade att ungdomar som var bosatta i segregerade områden och som begick brott ofta hade problem i hemmet, vilket påverkade deras levnadssätt och beteende (Wikström, 1991:131). Stockholms stad utför vartannat år en självrapporterad enkät på ungdomar som är bosatta i Stockholm, som mäter olika beteenden bland dem. Enkäten kallas Stockholmsenkäten (Bergler & Sandahl, 2015:9). Materialet från enkäten kartlägger ungdomarnas beteenden för att öka kunskap och förståelse för olika problembeteenden som finns i dagens samhälle. Studien görs även för att se hur de olika beteendena förändras över tid (Bergler & Sandahl, 2015:9). Stockholmsenkäten innehåller frågor om relationer till andra människor, olika problembeteenden samt upplevelser i bostadsområde, som kan hjälpa oss att se hur ungdomsbrottsligheten, relationer, anknytning till föräldrar/vårdnadshavare, och upplevd trygghet ter sig bland ungdomarna i Stockholm. Att studera hur beteendena och faktorerna ter sig är viktigt för den framtida preventionsplaneringen inom Stockholms stad och kan hjälpa samhället i hur en ska förhålla sig till olika problembeteenden så som ungdomsbrottsligheten (Bergler & Sandahl, 2015:9). Att studera detta kan även hjälpa de som arbetar med barn och unga i deras förebyggande arbete mot dessa problem. Genom att ge en bild över vilken betydelse faktorerna; anknytning till vårdnadshavare, kön, bostadsområde samt collective efficacy har för ungdomsbrottsligheten. 1.1 Syfte Det finns flera faktorer som påverkar ungdomsbrottsligheten. Tidigare forskning har visat att ungdomars anknytning till föräldrar/vårdnadshavare påverkar ungdomsbrottsligheten (Ring, 1999:102ff; Ring, 2013:32ff). Studier har även visat att faktorer som kön, bostadsområde och bostadsområdets collective efficacy påverkar brottsligheten (Estrada, 2007:34; Sampson, 2011:36, 46; Socialstyrelsen, 2013:23, Wikström & Loeber, 2000:1110). Men påverkar dessa faktorer 3 Instabil boendesituation är exempelvis att ens boende är enbart tillfälligt och som individen kan bli av med när som helst. 4 Den kollektiva förmågan, det vill säga den trygghet och gemenskap som kan finnas i ett bostadsområde och som upplevs av de individer bosatta i bostadsområdet (Sampson, 2011:152). 2

7 varandra och framförallt ungdomsbrottsligheten? För att svara på den frågan blir därför är syftet med denna undersökning att studera om anknytning till vårdnadshavare och ungdomsbrottsligheten blir påverkad av ovannämnda faktorer i Stockholm. 1.2 Frågeställningar Påverkas samvariationen 5 mellan anknytning till vårdnadshavare och ungdomsbrottsligheten i Stockholm av kön? Påverkas samvariationen mellan anknytning till vårdnadshavare och ungdomsbrottsligheten i Stockholm av bostadsområde 6? Påverkas samvariationen mellan anknytning till vårdnadshavare och ungdomsbrottsligheten i Stockholm av den upplevda collective efficacy i bostadsområdet? 1. Teori I teoriavsnittet kommer de teorierna som är centrala i föreliggande undersökning och i kriminologisk forskning att presenteras. Nedan kommer anknytning utifrån sociala band-teorin presenteras. Teorin är central för denna studie då syftet är att studera om samvariationer mellan anknytning till vårdnadshavare och ungdomsbrottsligheten. Då studien även ska studera om samvariationen mellan anknytning och ungdomsbrottslighet påverkas av kön, bostadsområdet samt ungdomens upplevda trygghet i sitt bostadsområdes kommer även kön och collective efficacyteorin presenteras i detta avsnitt. 2.1 Anknytning inom sociala band-teorin Teorin om sociala band är en väl utvecklad teori av Hirschi som menar att faktorer som anknytning, engagemang och involvering samt tron 7 har en stor betydelse för ungdomsbrottsligheten (Hirschi, 2002). Teorin menar att de sociala relationerna, som relationen till sina vårdnadshavare, sina kamrater och sin skola, har en avgörande roll under en individs uppväxt och individens beteende (Hirschi, 2002:16ff). Barn och ungdomar behöver framförallt känna att ens familj, framförallt att ens förälder/vårdnadshavare är involverade och hängivna i barnet och ungdomens liv och uppväxt, för att de ska kunna utveckla egna sociala-, kognitiva- och beteendefärdigheter. De hjälper också barn och unga att interagera med andra människor (Hawkins & Weis, 1985:80). Då relationen med 5 Med samvariation menar jag samband men inte orsak-verkansamband 6 Utifrån demografiska faktorer. 7 Tron avser individens tro på anknytning, engagemang och involvering. 3

8 ens föräldrar ses som en av de viktigast relationer kommer föreliggande studie enbart kolla på relationen mellan ungdomarna och vårdnadshavarna och inte kamraterna och skolan. Anknytningen till en förälder/vårdnadshavare 8 kan ha en betydande roll för vilka val en individ gör i livet, där anknytningen kan vägleda individen till att inte begå brott. Föräldern/vårdnadshavaren fungerar som en social kontroll för att ungdomen inte ska begå brott (Hirschi, 2002:88). Det är en stor sannolikhet att en ungdom med stark anknytning inte begår brott, på grund av risken att göra förälder/vårdnadshavare besviken (Hirschi, 2002:83). Individen som har en bra relation till sin förälder/vårdnadshavare, tänker mer på att inte bryta mot de normer, ideal och värderingar föräldern/vårdnadshavaren har format under individens uppväxt (Hirschi, 2002:86). De ungdomar som begår brott, har ofta en svagare anknytning till sin förälder/vårdnadshavare och tar mindre hänsyn till relationen och de konsekvenser som brottet kan leda till (Hirschi, 2002:88). Anknytning är centralt i föreliggande studie då jag ämnar att studera samvariationen mellan anknytning till förälder/vårdnadshavare och ungdomsbrottsligheten och om det påverkas av andra faktorer. Sociala band-teorin har även fått en del kritik. Teorin tar inte hänsyn till att en människa har ett aktivt val, utan menar att det endast är relationerna till andra människor som påverkar om en individ begår brott eller ej (Nilsson & Möllmann Lundberg, 2013:7). Kritiken kan påverka föreliggande undersökning då det är samvariationen mellan anknytning till vårdnadshavare och ungdomsbrottsligheten som kommer att studeras, och ingen variabel som kontrollerar för individens aktiva val. Teorin tar inte heller upp något om relationerna förändras över tid. Teorin menar att om individen en gång har haft en dålig relation kommer relationen inte att repa sig (Nilsson & Möllmann Lundberg, 2013:7). Detta påverkar denna studie då materialet endast mäter den relationen som ungdomarna har till sina vårdnadshavare under materialinsamlingen och det går inte att kontrollera om relationen kan ha förändrats och om det har påverkat respondenternas beteenden. 2.2 Kön, intersektionalitet och könsroller Kön är något som är socialt konstruerat, utifrån de sociala strukturer som råder i samhället, där kvinnan ska vara den omhändertagande och tillgivna och där mannen ska visa framfötterna och vara kreativ (Lander, 2003:33). Redan från födseln kategoriseras barn in i antingen det kvinnliga och manliga könet och fortsätter att existera genom interaktioner mellan människor i samhället (Gemzöe, 2014:85). Crenshaw (1991) myntade begreppet intersektionalitet som sedan blev en teori. Intersektionalitet menar att det finns maktförhållanden och maktskillnader mellan kön, etnicitet, 8 Studier har visat att det räcker med att ha en stark anknytning till en förälder (Hirschi, 2002: Rankin & Kern, 1994:505). 4

9 sexualitet, sociala strukturer och personliga egenskaper, där de ojämlika maktrelationerna ses som socialt konstruerade (Burgess-Proctor, 2006:35). Den sociala konstruktionen av kön gör att individer lever efter vissa antagande och normer om hur hen och samhället ska vara och på så sätt skapas olika maktrelationer. Detta skapar skillnader mellan män och kvinnor, där mannen överordnar kvinnan. Utifrån dessa maktrelationer mellan kön och de maskuliniteter och femininiteter som råder i samhället uppmuntras pojkarna till att vara mer risktagande och äventyrslystna och flickorna till att vara mer passiva och försiktiga (Goodey, 1997:402). Det finns också många i samhället som uppfostrar sina barn till att tänka utifrån kön och har vissa förväntningar på sina barn utifrån vilket kön barnet har. Könsroller kan även förklara varför det finns skillnader mellan flickor och pojkar, då flickor konstrueras till att vara snälla och pojkar till att vara bråkiga. Föreställningar kring brott går även att applicera in könsroller, då brott ses som typiskt maskulint och laglydighet ses som typiskt feminint (Lönnkvist, 2004:55f). Om en flicka eller en kvinna begår brott ses hon ofta som avvikande och dålig, då hon går emot den kvinnliga normen och könsrollen. Detta kontrollerar kvinnan till att inte begå brott eller inte berätta om sina brott, då kvinnan inte vill sticka ut från mängden och den kvinnliga normen (Lander, 2003:39). Detta är viktigt att lyfta fram då i föreliggande undersökning kommer att studera om kön påverkar samvariationen mellan anknytning till vårdnadshavare och ungdomsbrottsligheten Collective efficacy inom social desorganisation teorin Teorin social desorganisation menar att den plats en individ är bosatt kan ha en effekt på personens brottslighet. Områden som är heterogena och med invånare som har låga inkomster, splittrade familjer (hög andel ensamstående föräldrar), instabila boendesituationer och hög in- och utflyttning i området har en högre brottslighet bland sina invånare (Wikström, 1991:167). Sampson et al. grundade collective efficacy-teorin från social desorganisations-teorin. Sampson et al. menade på att det finns bostadsområden som präglas av fattigdom och låg socioekonomiska status vilket i sin tur kan påverka personers brottslighet. Precis som Shaw (1942) beskrev Sampson att det finns ett samband mellan ungdomars brottslighet och deras bostadsområde. Ungdomar bosatta i the transition areas 9 begår fler brott än de ungdomar bosatta i mer välbärgade områden (Sampson, 2011:36). Sampson et al. utgick från Chicagos stadsstruktur precis som social desorganisationsteorin. Men collective efficacy-teorin har också applicerats på andra amerikanska städer. Sampson 9 Så kallat utvecklingsområde- där området domineras av människor som har låg ekonomi. 5

10 jämför även detta fenomen med Stockholm, där det också har påvisats en relation mellan brottslighet och bostadsområdet (Sampson, 2011:19f). Collective efficacy utgår utifrån två faktorer; den sociala sammanhållningen och den gemensamma förväntningen av kontroll i ens bostadsområde, där önskan och förmågan att ingripa när avvikande beteende uppstår i området, som exempelvis brott, är eftertraktat (Sampson, 2011:152f). Människor vill ha en gemensam trygghet och tillit bland sina grannar i sitt bostadsområde; för bostadsområdets eget bästa. De bostadsområden med en bra collective efficacy, det vill säga en bra social sammanhållning och gemensamma förväntningar av kontroll i bostadsområdet, gör området mer åtråvärt då det visar på en social ordning i området. Segregerade bostadsområden med låg socioekonomisk status, det vill säga the transition areas, är de bostadsområden som oftast inte bildar collective efficacy. När det inte finns samma förväntning av kontroll och social sammanhållning i bostadsområdet bland invånarna, blir det lättare för en individ att begå brott, framförallt för ungdomar (Wikström, 1991:167). De bostadsområden med en hög social kontroll och sammanhållning är de bostadsområdena som oftast har höga bostadspriser, som personer med en hög socioekonomisk status eftertraktar. Personer med en låg socioekonomisk status hamnar i transition areas som har billigare bostadspriser men som även är mer utsatta (Sampson, 2011:36). Den kritik som finns mot teorin collective efficacy är att den talar om viljan och förmågan i att ingripa när ett avvikande beteende sker, men ser inte på det faktiska ingripandet som finns i ett bostadsområde (Gerell, 2010:15). Teorin collective efficacy är central för denna studie, då föreliggande studie kommer studera om ungdomarnas bostadsområde och upplevda collective efficacy påverkar samvariationen mellan anknytning till förälder/vårdnadshavares och ungdomsbrottsligheten. Undersökningen kommer endast att studera ungdomars upplevda collective efficacy och inte vuxnas collective efficacy, vilket kan vara problematiskt då ungdomar och vuxna kan ha olika upplevelser av collective efficacy i bostadsområdet. 3. Tidigare forskning Det finns tidigare forskning som har använt sig av de ovannämnda teorier och kopplingar till ungdomsbrottslighet. Både anknytning och collective efficacy har uppkommit genom tidigare forskning som utgått från sociala band-teorin och social desorganisation-teorin. I detta avsnitt kommer först den tidigare forskningen kopplat till anknytning, kön och brott att presenteras, följt av collective efficacy och brott. 6

11 3.1 Anknytning och brott samt kön Hirschi studerade de ungdomar som var delaktiga i Richmond Youth Project i USA. Ungdomarna fick fylla i en enkät som mätte olika aspekter inom sociala band-teorin så som anknytning till föräldrar, skola och vänner och vad för effekt de hade för ungdomarnas brottslighet (Hirschi, 2002:35f). Den självrapporterade datan som Hirschi hade samlat in visade att en svag anknytning till föräldrar, skola och vänner hade ett samband med ungdomsbrottsligheten. Problematiken i Hirschis studie var att han uteslöt flickors sociala band och brottslighet, vilket gör att studien endast kan uttala sig om pojkars sociala band och brottslighet och inte flickors (Hirschi, 2002). Uteslutningen av flickor gör att studien inte kan uttala sig om ungdomspopulationen, då sambandet mellan sociala band och brottslighet kan skilja sig åt mellan flickor och pojkar. Föreliggande studie kommer därför att inkludera både flickor och pojkar. Även andra studier har konstaterat att ungdomar med svag anknytning begår brott i större utsträckning än individer med stark anknytning (Hoeve et al., 2012:773). En studie som syftade till att studera vad som var bakomliggande faktorer till varför ungdomar begår brott visade att flickor och pojkars brottslighet skiljde sig åt (Jenkins, 1997:337ff). Resultatet i studien visade att ungdomar, vars föräldrar var mindre delaktiga i ungdomens liv och skolgång, begick mer brott än ungdomar som hade delaktiga föräldrar. Studie visade dessutom att pojkar begick fler brott än flickor (Jenkins, 1997:353). I USA utförde Rankin och Wells (1990) en sekundäranalys på ett material 10 bestående av högstadiepojkars svar på en självdeklaration som utfördes varje år på samma pojkar tills de tog studenten (Rankin & Wells, 1990:146f). Studien syftade till att studera om föräldrars disciplin och anknytning till ungdomarna påverkade ungdomsbrottsligheten. Studien visade att pojkarnas anknytning till sina föräldrar hade ett signifikant samband med ungdomsbrottsligheten, där pojkar med en stark anknytning begick färre brott 11 (Rankin & Wells, 1990:159). Rankin utförde en liknande undersökning med Kern (1994) på material från National Survey of Youth 12. Skillnaden var att materialet från National Survey of Youth studerades både pojkar och flickor. Undersökningen studerade relationen mellan ungdomars anknytning till sina föräldrar och olika problembeteenden som brott 13 (Rankin & Kern, 1994:499). Resultatet från Rankin och Kerns undersökning visade att ungdomsbrottsligheten och anknytningen till föräldrarna hade ett samband, där en svag anknytning var en orsak till varför ungdomar begick brott (Rankin & Kern, 1994:503f). Studien visade även att 10 Materialet var insamlat år 1966 av Bachman. 11 Disciplin var inte lika betydande som anknytningen men påverkade också ungdomsbrottsligheten (Rankin & Wells, 1990:159). 12 Materialet samlades in år 1972 av Gold. 13 Studien tog också del av social learning theory. 7

12 det endast krävdes stark anknytning till en förälder för att ungdomarna skulle begå färre brott (Rankin & Kern, 1994:504ff). Studier har också visat hur familjestrukturen påverkar ungdomsbrottsligheten, där fattigdom inom familjen, större familjer samt många bostadsbyten (residential mobility) var några bakomliggande faktorer till en individs brottslighet (Laub & Sampson, 2003:97). Även föräldrarnas brist på tillsyn och svaga anknytning till ungdomen fungerade som förklaringar till varför ungdomarna begick brott 14 (Laub & Sampson, 2003:97). Demuth och Brown (2004) använde sig av ett datamaterial från en longitudinell studie baserad på ungdomars hälsa i USA från år 1995 för att mäta familjestrukturens effekt på ungdomsbrottslighet (Demuth & Brown, 2004:59, 65). Studien fann att ungdomar med splittrade familjer hade ett samband med ungdomsbrottslighet 15 (Demuth & Brown, 2004:69f). Studien visade också att föräldrars involvering och tillsyn i ungdomars liv minskade brottsbenägenheten hos ungdomar (Demuth & Brown, 2004:71). Studien konstaterade även att pojkar hade en större benägenhet att begå brott än flickor, dock är studien baserad på ungdomar i USA och därför är det av intresse att se om detta ter sig i Sverige (Demuth & Brown, 2004:71). I Sverige genomförde Jonas Ring forskning på svenska ungdomar som visade att det fanns ett samband mellan anknytning till föräldrar, skola och kamrater och brottslighet (Ring 1999:102ff). Undersökningen var baserad på ungdomars självdeklarerade brottslighet i årskurs nio i grundskolan. Frågorna i var byggd på det internationella projektet the International Self-Report Delinquency Study (Ring, 1999:7). BRÅ tillsammans med Ring utförde även en liknande studie där urvalet bestod av elever i årskurs nio i grundskolor i Sverige mellan åren (Ring, 2013:15). Studien som var baserad både på självdeklarerad brottslighet samt den registrerade brottsligheten i Sverige visade att pojkar oftare begick grövre brott än flickor, så som våldsbrott, grövre tillgreppsbrott och skadegörelse 16 (Ring, 2013:12f,19ff,55). Studien visade också att ungdomar var mer benägna att begå brott om deras föräldrar inte hade någon vetskap om vad ungdomarna gjorde på fritiden och om relation mellan föräldrarna och ungdomarna var bristande. De ungdomar vars föräldrar hade bra vetskap samt bra relation med ungdomen, var mindre benägna att begå brott (Ring, 2013:34f, 57). Både BRÅ:s och Rings studier har visat att relationen till föräldrar, skola och kamrater påverkar ungdomsbrottsligheten, speciellt ungdomarnas egna attityder till föräldrar, skola och kamrater 14 Studien visade även föräldrars hotfulla disciplin påverkade ungdomsbrottsligheten, dock inget som kan studeras i föreliggande studie. 15 Framförallt om ungdomen bodde ensam med en fadersfigur. 16 Brott som snatteri och narkotika användning var jämt fördelat mellan de två könen men flickor hade druckit sig berusade och skolkat allt mer än pojkar (Ring, 2013:55). 8

13 associerades med brottslighet 17 (Ring, 1999:102ff; Ring, 2013:32ff). Ungdomarnas sociala bakgrund var också kopplat till ungdomars brottsbelastning, där ungdomarna som hade ett högt belastningsregister ofta kom från en splittrad familj, där föräldrarna var arbetslösa och bodde i en lägenhet 18 (Ring, 2013:32). Forskare menar att brott är stämplat som ett manligt fenomen och att unga män associeras ofta med våldsbrott och grövre brottslighet 19 (Estrada, 2007:34; Nayak & Kehily, 2013:53; Socialstyrelsen, 2013:29). Både Rings undersökning och den registrerade brottsligheten i Sverige har visat att pojkar var överrepresenterade gällande de grövre brotten. Den undersökning som Ring utförde visade även att föräldrar som berömde och uppmuntrade sina ungdomar samt hade en bra vetskap om vad ungdomen gjorde på fritiden, resulterade i att ungdomar begick färre brott. Flickor med en bristande relation till sina föräldrar var mer brottsbenägna än pojkar med en bristande relation till sina föräldrar (Ring, 1999:124). Detta är inget som kommer att studeras i föreliggande studie, då det krävs djupare analyser än det som finns utrymme för i denna studie. 3.2 Bostadsområde, collective efficacy och brott Wikström utförde en undersökning i Stockholm, som utgick från både McKay och Shaws social desorganisation-teorin samt Sampsons collective efficacy-teorin (Wikström, 1991:166). Stockholm har en annan stadsstruktur än amerikanska städer som Chicago, som social desorganisation-teorin och collective efficacy-teorin är utformade efter. Därför kan det vara svårt att applicera dessa teorier på det svenska samhället (Wikström, 1991:166). Dock menar Wikström att zonen som representerar Chicagos transition area efterliknar en del av Stockholms stadsdelar, där låg socioekonomisk status och segregering förekom. Forskningens resultat visade att de mer segregerade områdena i Stockholm, hade mer brottslighet bland sina invånare än de mer välbärgade områdena 20 (Wikström, 1991:146). Studien kunde även koppla boendesituationen i områdena till brottslighet. Om majoriteten av lägenheterna i ett område var hyreslägenheter förekom det mer brottslighet (Wikström, 1991:154f). Studier har också visat att låg socioekonomisk status hos en individ kunde medföra låg självkontroll, låg efficacy och dålig hälsa hos individen (Sampson, 2011:154). Olsson och Fritzell (2015) utförde en sekundäranalys på Stockholmsenkäten 21, som var ämnad att studera om det fanns några skillnader mellan olika skolor i Stockholm gällande ungdomars 17 Studierna visade även att relationen mellan föräldrar, skola, kamrater och brott påverkar varandra. 18 Även ungdomens invandrarbakgrund kunde påverka till ens brottslighet (Brå, 2013:32). 19 Brott som är grövre brottslighet och har hårdare straff än normalbrott. 20 Även vissa delar av södra innerstan i Stockholm hade hög brottslighet (Wikström, 1991:146). 21 Vilket även föreliggande studie kommer att göra. 9

14 alkoholkonsumtion, droganvändning och brottslighet. Sekundäranalysen syftade till att se om det fanns individuella variationer i skolorna som påverkade alkoholkonsumtionen, droganvändningen och ungdomsbrottsligheten 22 (Olsson & Fritzell, 2015:872). I undersökningen användes en variabel som skulle mäta collective efficacy i skolmiljö. Skolorna delades in i olika kategorier utifrån elevernas bakgrund samt deras föräldrars utbildning och ursprung (Olsson & Fritzell, 2015:873). Resultatet visade att det fanns en variation mellan skolorna i Stockholm. Alkoholkonsumtionen och droganvändningen var större i de skolorna som hade bättre förutsättningar och brottslighet var större i de skolorna med sämre förutsättningar (Olsson & Fritzell, 2015:876f). Collective efficacy påverkade alla tre faktorerna, de skolorna med mer collective efficacy hade desto mindre risk för alkoholkonsumtion, droganvändning och ungdomsbrottslighet (Olsson & Fritzell, 2015:877). Olsson och Fritzells (2015) studie liknar föreliggande studie då bada studierna undersöker ungdomsbrottslighet och collective efficacy. Det som skiljer dom åt är att i föreliggande studie är det ungdomarnas bostadsområde som ska studeras och inte skolmiljön och att Olsson och Fritzell dessutom undersöker alkohol- och narkotikakonsumtionen. Wikström och Loeber utförde en studie i Pittsburgh som skulle undersöka hur individuella riskfaktorer och bostadsområdets riskfaktorer kunde ha påverkat unga pojkars brottslighet 23 (Wikström & Loeber, 2000:1110). Studien mätte unga pojkars beteende, brottslighet samt olika bakgrundsfaktorer genom ett flertal självrapporteringsenkäter 24 (Wikström & Loeber, 2000:1122f). De individuella riskfaktorerna som studerades var anknytning till föräldrar, skola och vänner samt impulsivitet och attityder. Bostadsområdets riskfaktorer bestod av den genomsnittliga socioekonomiska statusen bostadsområdet erhöll och bostadsområdets boendetyp (som bostadsrätt, hyresrätt och liknande) (Wikström & Loeber, 2000:1119ff). Resultatet visade att det var större sannolikhet att pojkarna hade begått brott om de hade fått höga värden i de individuella riskfaktorerna än de pojkarna med låga värden. Det visade sig också att de pojkar som också hade växt upp i ett bostadsområde med många av de ovannämnda riskfaktorerna hade i en större utsträckning begått ett flertal brott (Wikström & Loeber, 2000:1126ff). 4. Metod I detta avsnitt kommer jag att beskriva den metod jag har använt, vad för datamaterial som har 22 Så som våldsbrott och stöldbrott. 23 Studien syftade också till att se om faktorerna var kopplade till om de unga pojkarna hade en tidig eller sen debut gällande brott. 24 Ett exempel på en av självrapporteringsenkäterna var en version av Child Behavior Checklist och Self-Reported Delinquency. 10

15 använts och hur materialet har samlats ihop. Här kommer jag även att ta upp bortfall, de etiska aspekterna och enkät som metod och sekundäranalys. Avslutningsvis kommer operationaliseringarna av variablerna, reliabilitet och validitet samt analysmetoden att presenteras. 4.1 Datamaterial Datamaterialet som jag har haft som underlag i föreliggande studie kommer ursprungligen från en självrapporterad skolundersökning kallad Stockholmsenkäten. Stockholms Stad har utformat denna enkät i uppdrag från Socialförvaltningen. Materialet kommer från en undersökning som gjordes år Detta är en tvärsnittsdesign som samlar in data från ett flertal fall vid en utsatt tidpunkt för att generera mätbara uppgifter om ett flertal variabler (Bryman, 2011:64). Stockholmsenkäten är en återkommande enkät som syftar till att studera hur ungdomars problembeteenden samt risk- och skyddsfaktorer i Stockholm ser ut, för att kunna redogöra olika preventionsinsatser i Stockholms stad. Den syftar även till att kartlägga drogvanor, kriminalitet, skolkning, mobbning och hur detta förändras över tid. Frågorna i enkäten handlar om respondentens relationer till sina vårdnadshavare, vänner och sin skola samt respondenternas attityder till alkohol, fritidsaktiviteter och förhållanden. Det ställs även frågor om ungdomars problembeteende som droganvändning, brottslighet och psykisk ohälsa. Stockholmsenkäten har utförts vartannat år sedan 1970-talet, dock med vissa modifieringar på frågorna. Urvalet består av elever i årskurs nio i grundskolan och årskurs två i gymnasiet som studerar vid kommunala eller fristående skolor inom Stockholms stad 25. Skolorna i Stockholms stad rekryterades via informationsbrev till rektorerna i respektive skola samt telefonsamtal (Markör, 2014:5f). Materialet från Stockholmsenkäten som föreliggande studie använder sig av inkluderade de elever som har angett Stockholm som sin hemkommun. I studien deltog 160 skolor och elever, vilket utgjorde en svarsfrekvens på 76 procent. Detta är relativt representativt för populationen födda år 1996 och 1998 i Stockholms stad som studerar 26. Möjligheten att generalisera blir på så sätt lättare (Markör, 2014:10; Bryman, 2011:179f, 300ff). 25 Fristående skolor fick bestämma själva om de ville delta medans kommunala skolor blev tillsagda att delta. Därför är det ett färre antal fristående skolor som är med i studien (Markör, 2014). 26 Ungdomar födda år 1996 och 1998 i Stockholm. 11

16 4.2 Bortfall Det finns dock ett bortfall i föreliggande undersökning som består av ett individbortfall som kan påverka representativiteten och generaliserbarheten. Individbortfallet i denna studie är på 22 procent och det interna bortfallet i denna studie ligger mellan 28 och 68 procent för de olika modellerna i analysen (Markör, 2014:9,12). Denna studie har en svarsfrekvens på över 50 procent (78 procent godkända), som gör att bortfallet blir godtagbart (Bryman, 2011:231). Individbortfallet är de individer som skulle deltagit i materialinsamlingen men som inte var delaktiga, detta kan exempelvis bero på att deltagarna har varit sjuka eller skolkat under datainsamlingstillfället. Det interna bortfallet är de individer som inte har besvarat vissa frågor i enkäten. Detta kan vara på grund av frågornas innehåll som kan ha uppfattats som känsliga för individen, alternativt att de har glömt att besvara frågan (Markör, 2014:12). På grund av det interna bortfallet då vissa individer inte hade besvarat fullständigt i enkäten, blir de individerna räknade som bortfall i analyserna i denna studie. Bortfallet kan påverka föreliggande resultat, då det är troligt att de individer som inte svarat i enkäten skiljer sig från de individer som har besvarat den. Detta kan leda till att resultatet inte går att generalisera på grund av skeva resultat som inte överensstämmer med verkligheten (Bryman, 2011:231). Bortfallet i föreliggande studie kan också medföra en över- eller underskattning av föreliggande resultat, speciellt vid mått på brott och andra känsliga frågor, som kan ha undvikits att besvaras. Detta kan vara viktigt att ha i åtanke när tolkningen av resultatet utförs, då resultatet kan ha blivit påverkat. Ett problem som en kan identifiera med denna undersökning är att den exkluderar de ungdomar som innehar samma ålder som gymnasieeleverna men som inte fortsatt att studera på gymnasienivå. Detta kan vara problematiskt då de ungdomar som är exkluderade kan medföra viktig statistik om olika riskbeteenden, då de kan ha andra upplevelser kring de frågor som studeras i denna undersökning. Om dessa individer hade inkluderats i studien hade de kunnat ge en betydande statistik för både föreliggande studie och Stockholms stad om deras beteenden. Dessutom hade materialet på så sätt blivit mer representativt för ungdomspopulationen i Stockholm. Ett annat problem med materialet är att respondenterna endast är högstadieelever i årskurs nio och gymnasieelever i årskurs två i Stockholm, vilket gör att materialet och resultatet endast blir representativt för Stockholms ungdomspopulation och inte hela Sveriges ungdomspopulation. 4.3 Etiska aspekter Stockholms stad har tagit hänsyn till de etiska aspekterna, vilket underlättar för mig i användandet 12

17 av deras datamaterial. Informationskravet uppfylldes genom att projektledarna för Stockholmsenkäten gav ett informationsbrev om studien till både rektorer samt lärare och elever i skolorna. I enkätens försättsblad fanns det även information om studiens syfte och innehållet i frågorna som ingick i enkäten, vilket stärkte informationskravet (Vetenskapsrådet, 2002:7f). Trots att de kommunala skolorna i Stockholms stad är ålagda att delta i Stockholmsenkäten, tas samtyckeskravet i beaktande, då det är ett frivilligt deltagande för de enskilda respondenterna (Markör, 2014:4). Det är godtagbart att kommunala skolor är ålagda att svara, då uppgifterna har kommit från myndigheterna i Sverige och materialet är dessutom konfidentiellt (Bryman, 2011:131f; Vetenskapsrådet, 2002:9ff). Försättsbladet i enkäten berättade även om respondenternas anonymitet och avrådde deltagarna att skriva sina personuppgifter, då studien behandlar känsliga ämnen (Vetenskapsrådet, 2002:7f). På så sätt uppfylldes konfidentialitetskravet, då inga namn och personuppgifter togs i samband med studien kan ingen spåra enskilda svar till en individ. Stockholmsenkäten har även tagit del av nyttjandekravet, genom att datamaterialet inte kommer att användas i något annat syfte än i forskningssyfte och planering av preventiva insatser (Markör, 2014:4; Vetenskapsrådet, 2002:12f). Resultatet från Stockholmsenkäten är dock offentliga handlingar som hela befolkningen kan ta del av. 4.4 Enkät som metod Stockholmsenkäten är en enkätstudie som har sina fördelar då det är både en billig och smidig metod. Föreliggande enkät skickades till alla skolorna som skulle delta, vilket är tidseffektivt (Bryman, 2011:228). Enkät som metod gör att det också blir lättare för en forskare att koda in materialet i exempelvis SPSS, då forskaren inte behöver tolka och definiera innehållet innan inkodningen av datan. Om en hade använt sig av exempelvis strukturerade intervjuer som metod, hade självaste utförandet av undersökningen tagit längre tid. Det hade även varit tidskrävande att besöka ett flertal skolor i Stockholm för att få ett representativt urval. Risken för intervjuareffekt försvinner vid enkät som metod, då respondenten inte blir påverkad av någon intervjuare i sina svar i besvarandet av känsliga frågor 27, som kan vara känsligt att besvara i en intervju (Bryman, 2011:228f). Respondenterna är också i högre grad anonyma i en enkät till skillnad från en intervju, som gör att det blir mer fördelaktigt att använda enkät som metod. Dock är det lättare att förvränga svaren i en enkät, då ingen kan läsa av ansiktsuttryck och reaktioner på frågorna. Nackdelar med enkäter är att inga följdfrågor kan ställas till respondentens svar och att ingen hjälp kan ges till 27 Stockholmsenkäten ställer frågor om ungdomars brottslighet, narkotika- och alkoholkonsumtion och andra problembeteenden, vilket kan ses som känsliga frågor. 13

18 respondenten om deltagaren har frågor gällande enkäten (Bryman, 2011:229). Stockholmsenkäten har för det mesta kryssalternativ, vilket kan ses som en strategi för att få så många svar som möjligt av respondenterna. Kryssalternativ är till fördel för de individer med skrivsvårigheter, som kan ha svårt att uttrycka sig vid öppna frågor. Det är även fördelaktigt för de individer som vill undvika alltför personliga frågor och svar. Att inte vara personlig i sina svar kan även upplevas som stötande för individer som vill förklara sina upplevelser. Kryssalternativ i en enkät kan också vara problematisk då svarsalternativen blir lika i frågorna, vilket gör att de olika frågorna kan upplevas som likadana. Detta kan göra att respondenterna svarar per automatik och engagerar sig inte i vad dem egentligen svarar och kan på så sätt orsaka bortfall (Bryman, 2011:230). Dock skiljer sig frågornas innehåll i Stockholmsenkäten, om olika problembeteenden, och kan på så sätt hålla kvar respondenterna. Det positiva med att utföra en skolundersökning med enkäter är att risken för att det är någon annan person som fyller i enkäten är liten. Detta är annars problematiskt med exempelvis postenkäter som skickas hem, då fel person i hushållet kan fylla i enkäten än den som enkäten är ämnad för (Bryman, 2011:231). Emellertid finns det en risk att en lärare fyller i Stockholmsenkäten, för att manipulera och förvränga resultatet. När det kommer till en enkät som ska besvaras i skolan, finns det risker för att respondenterna (eleverna) diskuterar frågorna och svaren sinsemellan eller tjuvkikar på en annan respondents svar. Detta kan påverka att deltagarna inte ger uppriktiga svar, då de inte vill vara annorlunda och bryta mot de normer som existerar (Bryman, 2011:230). 4.5 Sekundäranalys I denna studie har jag utfört en sekundäranalys på Stockholmsenkätens datamaterial, det vill säga att jag utgår från redan insamlad data som tidigare samlats in och studerats av forskare. Enkäten är administrerad av Stockholms stad, vilket gör att den får ett högt förtroende och validitet då den ses att ha en god kvalité. Det fördelaktiga med att samla in eget datamaterialet är att materialet hade konstruerats efter ens egna preferenser, men materialet hade troligtvis inte blivit lika omfattande (Bryman, 2011:301). Dessutom täcker det redan insamlade materialet de variabler som är av intresse i föreliggande studie. En fördel med att använda sig av sekundärdata är att mer fokus kan läggas på att analysera datamaterialet, istället för att lägga ner tid på att samla in data och koda in (Bryman, 2011:301f). Då föreliggande studie var uppsatt att utföras under en specifik tidsperiod hade det varit tidskrävandet att samla in sitt eget material. Ett problem med sekundäranalyser är att den som studerar materialet inte är bekant med det sedan tidigare (Bryman, 2011:304), vilket kan 14

19 påverka huruvida att jag uppfattar materialet annorlunda än de personer som arbetat tidigare med datamaterialet. 4.6 Variabler och operationalisering Nedan följer det en beskrivning av vilka frågor från Stockholmsenkäten som jag har använt mig av i denna studie samt hur jag har operationaliserat frågorna. Alla variabler har reliabilitetstestats 28 med hjälp av Cronbachs alfa. För att variablerna ska anses reliabla bör värdet överskrida 0,7 i Cronbachs alfa (alfa ligger mellan 0-1) (Bryman, 2011:162; Djurfält et al., 2010:104). Cronbachs alfan ( ) för samtliga operationaliseringar kommer även att presenteras Brott som beroende variabel För att kunna besvara frågeställningarna i denna studie behövdes en variabel som kunde mäta ungdomsbrottsligheten. Ungdomsbrottsligheten är den beroende variabeln i studie, för att se om de andra variablerna påverkar ungdomsbrottsligheten. Variabeln ungdomsbrottslighet i denna studie är baserad på frågan i Stockholmsenkäten: Hur många gånger har du gjort följande saker de senaste 12 månaderna?. Innan operationaliseringen gjordes, hade frågan fem svarsalternativ: Ingen gång, 1-2 gånger, 3-5 gånger, 6-10 och Mer än 10 gånger. Efter operationaliseringen omvandlades svarsalternativen till en dikotom variabel: ingen gång = 0, begått brott = 1. Det fanns ett internt bortfall i brottsfrågan, som kommer att beskrivas i tabellen över beskrivande statisk som ej uppgett/vet inte, men inte inkluderas i några analyser. Jag har valt att exkludera bortfallet i analyserna då det är svårt att sätta ett värde på vad ett ej uppgett/vet inte-svar har och jag vill se om resterande variabler förhåller sig till ungdomsbrottsligheten. Jag har valt att göra denna variabel dikotom då det ligger i intresse att se om personer som inte begått brott och personer som begått brott skiljer sig åt och inte hur många brott respondenterna har begått. Dessutom har majoriteten angett att de inte har begått något brott och därför blir det av intresse att se om det finns en relation mellan anknytning till vårdnadshavare och ungdomsbrottsligheten, oavsett hur många brott ungdomen har begått. 28 Reliabilitet är om studiens tillförlitlighet som handlar om mätinstrumentets och mätningens pålitlighet (Bryman, 2011:160,49). 15

20 I föreliggande studie har jag valt att inkludera de frågor 29 om brott som kan leda till en kronisk brottslighet (Sandahl 2010:5). Variabeln ungdomsbrottslighets reliabilitet var hög ( =,87). De ungdomar som angav att de hade begått något av brotten som inkluderades i ungdomsbrottslighetsvariabeln hamnade i svarsalternativ begått brott = 1 och de ungdomar som hade uppgett ingen gång på samtliga brottstyper hamnade i svarsalternativet ingen gång = 0. De ungdomar som inte besvarat fullständigt på samtliga brottstyper kodades som bortfall Variablerna för anknytning till föräldrar/vårdnadshavare Då denna studie är ämnad till se om olika variabler påverkar samvariationen mellan anknytning till vårdnadshavare och ungdomsbrottsligheten, kommer studien att använda sig av två variabler som mäter anknytning till förälder/vårdnadshavare. Dessa två variabler har operationaliserats och är baserade på anknytning inom sociala band-teorin, där uppmuntran och vetskap hos föräldrarna är centralt och anses påverka ungdomsbrottsligheten. Det vill säga att de föräldrar/vårdnadshavare som vet vad deras ungdom gör på fritiden och uppmuntrar ungdomen visar på en stark anknytning mellan ungdomen och föräldrar/vårdnadshavare. Därför kommer anknytningsvariablerna att benämnas som vårdnadshavares uppmuntran och vårdnadshavares vetskap framöver. De två anknytningsvariabler Vårdnadshavares uppmuntran 30 och Vårdnadshavares vetskap 31 som operationaliserades har jag valt att inte slå samman, då reliabilitet blev låg ( =,46). Vårdnadshavares uppmuntran ( =,83) hade från början fyra svarsalternativ: stämmer mycket dåligt, stämmer ganska dåligt, stämmer ganska bra och stämmer mycket bra. Efter operationaliseringen av frågorna fick jag fram ett index med svarsvärden mellan fem och 20. Svarsvärdet fem innebär att respondenterna hade besvarat stämmer mycket dåligt på samtliga frågor och svarsvärdet 20 innebär att respondenterna hade besvarat stämmer mycket bra på samtliga frågor. Utifrån svarsvärdena mellan fem och 20 omvandlades de till två olika kategorier som kodades om till låg uppmuntran = 1 och hög uppmuntran = 2. För att fördela respondenter likvärdigt i varje kategori delades svarsvärdena in i låg uppmuntran = 5-15 och i hög uppmuntran = Medelvärdet innan fördelningen av vårdnadshavares uppmuntran var m = 16,57 med en standardavvikelse på s = 3,14. Vårdnadshavares vetskap ( =,76) hade till början svarsalternativen alltid, ibland, sällan, aldrig och vet inte. Innan operationaliseringen skedde, vändes samtliga frågor så att höga värden blev 29 För att se vilka frågor som inkluderades i brottsvariabeln, se bilaga Se bilaga 1 för vilka frågor som inkluderades i variabeln Vårdnadshavare uppmuntran. 31 Se bilaga 1 för vilka frågor som inkluderades i variabeln Vårdnadshavares vetskap. 16

21 svarsalternativet alltid. Vid operationaliseringen fick jag fram ett index med svarsvärden mellan tre och tolv som omvandlades till två nya kategorier: låg vetskap = 1och hög vetskap = 2. Även här för att få respondenter i likvärdiga kategorier delades svarsvärdena in i låg vetskap = 3-9 och hög vetskap = i hög. Medelvärdet innan fördelningen av vårdnadshavares vetskap var m = 9,52 med en standardavvikelse på s = 1,66. I den beskrivande statistiken inkluderades svarsalternativet ej uppgett/vet inte i variablerna Vårdnadshavares uppmuntran och Vårdnadshavares vetskap, för att få med det interna bortfallet. Svarsalternativet ej uppgett/vet inte inkluderas inte i analyserna, då jag anser att det inte går att sätta ett negativt eller positivt värde på ett bortfall Variabeln kön För att studera om kön påverkar samvariationen mellan anknytning till förälder/vårdnadshavare och ungdomsbrottslighet har den dikotoma frågan: Är du pojke eller flicka? med svarsalternativen: Flicka = 2 och Pojke = 1 från Stockholmsenkäten använts. I datainsamlingen hade ungefär 49 procent svarat att de är flickor, ungefär 48 procent hade svarat att de är pojkar samt ett bortfall på ungefär fyra procent som inte uppgett kön Variablerna bostadsområde och collective efficacy För att kunna besvara frågeställning om ungdomens bostadsområde påverkar samvariationen mellan anknytning till vårdnadshavaren och brott har jag skapat en områdesvariabel utifrån frågan: Vilket stadsdelsområde i Stockholm eller vilken kommun bor du i? Då det redan finns ett utarbetat index för Stockholms stad som är indelat i olika stadsdelsområden, har jag valt att exkludera de kommuner som inte tillhör Stockholms stad. De har även exkluderats eftersom Stockholms stads ordinarie arbete inkluderar endast de 14 stadsdelarna som finns inom Stockholms stad (Stockholms stad, 2014). Indexet är ett resursfördelningsindex som fungerar som underlag i fördelningen av resurser för individ- och familjeomsorgen i Stockholm och är format utifrån behovet av sociala insatser (USK, 2010). Fördelning av områdena ser ut på följande sätt och kommer i fortsättningsvis benämnas i områdeskategorin: Område 1: Bromma, Hägersten-Liljeholmen, Kungsholmen, Norrmalm, Södermalm, Älvsjö och Östermalm. Område 2: Enskede-Årsta-Vantör, Farsta, Hässelby-Vällingby och Skarpnäck. Område 3: Rinkeby-Kista, Skärholmen och Spånga-Tensta. För att besvara den tredje frågeställningen om collective efficacy påverkar samvariationen mellan 17