Oro för brott i Stockholms stad

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Oro för brott i Stockholms stad En kvantitativ studie om oro för brott inom olika geografiska områden Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Höstterminen 2014 Felicia Johansson Zetterlund

2 Sammanfattning Denna studie syftar till att försöka ta reda på om oro för att utsättas för brott kan påverkas av den anmälda brottsligheten inom specifika stadsdelsområden i Stockholms stad. Med utgångspunkt i den socialekologiska teorin, där brottslighet anses ha en förklaring på samhällsnivå snarare än individnivå, görs ett försök för att se om den anmälda brottsligheten kan förklara människors oro för att utsättas för brott. Tidigare forskning som gjort har handlat om att förstå varför brottslighet skiljer sig åt mellan olika geografiska områden och andra studier har gjort försök att förstå rädsla för brott och vad som bidrar till människors rädsla. Få studier har kombinerat dessa två inriktningar. Undersökningen utförs genom att studera material från Trygghetsundersökningen år 2008 och sedan jämföra det med den anmälda brottsligheten under samma tidsperiod. Resultatet visar att oro för brott skiljer sig åt mellan de olika stadsdelsområdena och samma stadsdelsområden återkommer när det gäller vilka områden där man är mest orolig respektive minst orolig för alla de olika brotten som studeras. Däremot är kopplingen mellan oro och anmäld brottslighet inte lika tydlig. I vissa områden stämmer det in och i andra inte. Det bör därför finnas andra förklaringar till oro.

3 1. Inledning Syfte och frågeställningar Disposition Definitioner 3 2. Bakgrund Teoretiska utgångspunkter Tidigare forskning 6 3. Metod Material Data om oro för utsatthet Data om anmäld brottslighet Reliabilitet och validitet Etik Ogiltiga svar Resultat Oro för utsatthet Anmäld brottslighet Alternativa förklaringar till oro för utsatthet Social tilltro Analys Ogiltiga svar Diskussion Förslag till framtida forskning 24 Litteraturförteckning 25 Bilagor 26

4 1. Inledning Det finns inte en absolut definition av kriminologi, men ordets ursprung säger oss ändå att det handlar om läran om brott och även ämnen som kan kopplas till brottslighet (Sarnecki, 2009, s. 28). Därför kan den kriminologiska forskningen te sig mycket bred, med många möjliga utgångspunkter. Något som har stor plats inom forskningen är försök till att förklara varför vissa individer begår brott. Ofta anses Cesare Lombroso som den moderna kriminologiska forskningens fader. Genom vetenskapliga undersökningar kom han fram till att brottsligt beteende var medfött och att man med blotta ögat kunde se vem som var brottsling eller ej. Även om dessa idéer idag är förkastade så utgör de en viktig grund för den fortsatta biologiska och psykiatriska forskningen om brottslighet (Sarnecki, 2009, s. 164). Strax efter den biologiska kriminologins framväxt skapades en ny, sociologisk riktning i USA på Chicagoskolan. På tidigt 1900-tal började det uppmärksammas att brottsligheten inom olika områden i ett samhälle ser olika ut och man började intressera sig för vilka faktorer som kan förklara detta. Fortsatt forskning har också visat att brottsligheten kan skilja sig kraftigt åt mellan olika städer och även inom samma stad. Den socialekologiska teorin fokuserar på att förklara brottslighet på samhällsnivå istället för individnivå, som den biologiska forskningen. Det jag vill få fram är att det inte finns endast ett sätt för att förstå kriminalitet och skillnaderna mellan sätten kan vara stora, dock inte alltid lika extrema skillnader som när man jämför med Lombroso. Men vad som skiljer individer som begår brott eller inte begår brott kan nog anses som den eviga frågan inom krimminologin. Rädsla för brott är en annan del av kriminologin och kan ses som en form av viktimisering, särskilt om individen ändrar sitt beteende på grund av sin rädsla. Rädsla för brott började uppmärksammas mer och mer i Sverige på 1990-talet, främst i media. Men någon omfattande forskning kring ämnet har inte gjorts här i Sverige (Heber, 2007, s ). Rädsla för brott kan förklaras av många olika faktorer, där media ofta ses som den främsta anledningen till varför många upplever rädsla. Många av Stockholms förorter har dåligt rykte och många människor har gemensamma fördomar om dessa områden, ofta kopplade till kriminalitet. Media hjälper till att sprida ordet om Stockholms farliga förorter, där det ofta är viktigt att få med ortsnamnet i rubriken. Människor hämtar kunskap om brott från medierna, till exempel uppfattningen om att brottsligheten ökar. Där sprids en bild av brottsligheten som inte alltid stämmer och de bidrar därmed med rädsla till sina läsare (Heber, 2007, s. 76 och 210ff). I den här studien vill jag kombinera dessa två riktningar, socialekologisk teori och teori om rädsla för brott, genom att undersöka om rädslan för brott kan förklaras av brottsnivån inom olika geografiska områden. Eftersom forskningen om rädsla för brott är relativt ny i Sverige och den socialekologiska teorin har ungefär 100 års forskning bakom sig, ska det bli intressant att försöka hitta gemensamma nämnare mellan dessa två då det ena perspektivet fokuserar på samhället och det 1

5 andra på individen. För att undersöka om brottslighet skiljer sig åt i olika områden och om individer som bor i ett område med hög brottslighet är oroligare att utsättas för brott än individer som bor i ett område med låg brottslighet, behövs det kunskap ifrån bägge inriktningar Syfte och frågeställningar Syftet med den här studien är att undersöka om det finns variationer av oro för att utsättas för brott i olika stadsdelsområden och om dessa variationer kan förklaras av den anmälda brottsligheten. Jag vill ta reda på om oron för att utsättas för brott ser olika ut beroende på vilket stadsdelsområde i Stockholms stad man bor i. Med hjälp av statistik från den anmälda brottsligheten för varje stadsdelsområde vill jag se om de områdena där rädsla är hög också har en hög anmäld brottslighet. Jag tolkar resultaten utifrån den socialekologiska teorin inom kriminologi, som menar att brottslighet varierar mellan olika områden i ett samhälle, därför gör jag antagandet att det även bör finnas variationer i anmäld brottslighet. Om oro för brott är rationell torde områdena med hög rädsla också ha hög anmäld brottslighet. Frågeställningarna som jag ska försöka besvara i denna studie är: - Skiljer sig oro för brott åt mellan olika stadsdelsområden i Stockholms stad? - Hur ser förhållandet ut mellan oro för brott och anmäld brottslighet i olika stadsdelsområden i Stockholms stad? 1.2. Disposition Här nedan som en fortsättning på inledningsdelen följer en beskrivning av olika begrepp jag använder mig av, men som kanske har en annan innebörd utanför denna studie. I nästa kapitel redogör jag för mina teoretiska utgångspunkter och tidigare forskning om närliggande ämnen som kan hjälpa till att tolka resultaten från den här studien. I den tredje delen presenteras det material som använts och det beskrivs hur materialet har använts. Materialen kommer ifrån tre olika källor och har bearbetas på olika sätt. Kapitel tre fortsätter med en redogörelse för etiska överväganden som gjorts. Där finns även ett delkapitel som handlar om validitet och reliabilitet och hur god validitet och reliabilitet önskas och tros uppnås i den här studien. Resultatet presenteras i den fjärde delen, först resultatet om oro för brott och sedan om den anmälda brottsligheten. I nästa kapitel följer en analys över resultaten och även förslag på andra faktorer som kan påverka resultatet. Jag tar även upp hur jag ser på det stora interna bortfallet som uppkom under enkätundersökningen. Denna uppsats avslutas sedan med en slutdiskussion och förslag till fortsatt forskning. 2

6 1.3. Definitioner Stadsdelsområde syftar i den här studien till de 14 stadsdelsförvaltningarna som Stockholms stad är uppdelat i. Stadsdelsförvaltningarna är en sammanslagning av olika stadsdelar med geografisk närhet, som bildar ett stadsdelsområde (Stockholms stad, 2014a). I de fall när jag skriver om områden är det också stadsdelsområde jag syftar till. Stadsdel är däremot ett mindre geografiskt område och kommer inte att diskuteras närmare i den här studien. Oro för brott är i den här studien en uppskattning som boende i de olika stadsdelsområden gjort själv på en ordinalskala med fyra alternativ. Deltagare i enkätundersökningen har fått uppskatta sin oro för att utsättas för olika typer av brott. Oro för brott är alltså en subjektiv uppskattning och definitionen av de olika svarsalternativen kan säkert variera mellan deltagare. Jag använder sedan deltagarnas svar och gör om dessa till endast två kategorier, ofta pratar jag om dessa som minst orolig eller mest orolig. I enkätundersökningen används ordet oro för brott, medan i den tidigare forskningen jag tagit del av används främst rädsla för brott. Jag tolkar dessa två begrepp som synonymer till varandra, men väljer ändå att använda båda uttrycken. Oftast använder jag oro för brott när jag hänvisar till enkätundersökningen och rädsla för brott när det gäller tidigare forskning. I den tidigare forskningen gör de en skillnad mellan oro och rädsla, vilket presenteras under det stycket. Därför väljer jag att använda olika två uttryck som är formulerat på samma sätt som i original sammanhanget. Oro för utsatthet används också synonymt till dessa två begrepp. Anmäld brottslighet är den registrerade brottsligheten, de brott som har anmälts till polisen. Den anmälda brottsligheten gäller här inte alla anmälda brott, utan endast några stycken som motsvarar de brott som tas upp i enkäten. Vilka brott som räknas in i anmäld brottslighet tas upp under avsnitt 3.3. När jag pratar om hög eller låg brottslighet i ett område i den här studie handlar det om många eller få anmälda brott sett till antalet invånare. Brottsligheten här avser ingen faktisk brottslighet och tar ingen hänsyn till något mörkertal. 2. Bakgrund Jag börjar här med att beskriva hur den socialekologiska teorin uppkom och begrepp som utvecklats från den. Sedan tar jag upp rädsla för brott, då skriver jag om olika kategoriseringar och definitioner av rädsla, som till viss del skiljer sig från min egen definition i den här studien. Jag fortsätter med teorier om varför vi är rädda för brott och teorier om medias roll när det gäller rädsla. Efter att ha skapat en teoretisk bakgrund till mitt ämne fortsätter jag med tidigare forskning. Där tar jag upp olika studier som utförts som bland annat är en modernare fortsättning på den socialekologiska teorin och olika studier om rädsla för brott. 3

7 2.1. Teoretiska utgångspunkter Den socialekologiska teorin växte fram under Chicagoskolans tid och bottnar främst i den geografiska forskningen från den tiden (Sarnecki, 2009, s. 171). Forskarna Robert Park och Ernest Burgess och deras elever gjorde kopplingar mellan det urbana samhället och Darwinistisk teori. Det urbana samhällets styrs av olika krafter som man även kan hitta i naturen, där konkurrens (competition) är en av de allra starkaste krafterna. Konkurrensen om de begränsade resurserna i samhället delar in samhället i olika zoner, där människor som bor i samma zon delar vissa karaktäristika. En av dessa begränsade resurser i samhället är mark och infrastruktur och områden som är attraktiva får också ett högre värde (Srinivasan, 2007, s ). Ur socialekologin kom the concentric zone theory, som användes för att förklara olika sorters problem i samhället, där brott är ett av dessa problem. Utifrån användningsområdet för olika områden i en stad, i detta fall Chicago, delades staden in i fem koncentriska ringar. Närmast utanför stadskärnan fanns byggnader i dåligt skick och de attraktiva zonerna fanns längre ut i det urbana landskapet. Att klättra på bostadsstegen, alltså flytta från ett dåligt område till ett bra kallade de för succession (Srinivasan, 2007, s. 107). Den innersta zonen, stadskärnan, kallas för zon 1 och är affärsdistrikten. Zon 2 kallas för övergångszonen. Det är här de fallfärdiga byggnaderna finns och det är också den äldsta delen av staden. I zon 3 hittar vi bostäder som tillhör utbildade arbetare. Bostäder till höginkomsttagare, så som villor, finns i zon 4 och zon 5 är förstäder, där till exempel pendlare bor (Sarnecki, 2009, s.171). Park och Burgess arbete handlade om sociala problem i allmänhet och med det som bakgrund började två andra forskare från Chicagoskolan att inrikta sig på brottslighet eller mer specifikt varför brottsligheten var högre i vissa områden och lägre i andra. Shaw och McKays teori om social disorganization studerar samhället på en makronivå istället för att fokusera på individen, som många andra kriminologiska teorier gör. Kortfattat utgörs teorin av att de olika områdena i en stad klassificeras på en skala från hög till låg desorganisation, där områden med hög desorganisation har hög brottslighet och vice versa. För att motverka brottslighet måste den sociala desorganisationen motverkas (Kurbin, 2010, s. 828). Områden som är socialt organiserade och områden som är socialt desorganiserade skiljer sig åt, speciellt tre faktorer: solidaritet (gemensamma normer och värderingar), sammanhållning (invånarna känner varandra) och integration (invånarna umgås med varandra). Anledningen till att dessa faktorer är så viktiga är för att de skapar en informell social kontroll. I ett område med hög social organisation där invånarna värderar liknande saker, som till exempel trygghet, och umgås med varandra och då även bryr sig om sin grannes trygghet, i ett sådant område är det större sannolikhet att man finner till exempel en neighbourhood watch-grupp som fungerar som en form av brottsprevention (Kurbin, 2010, s. 829). 4

8 Det kan uppfattas som svårt att applicera denna teori på ett nutida, svenskt samhälle. Och det är det. Många av deras slutsatser som dras är baserade på den dåvarande situationen i Chicago, så man skulle till och med kunna säga att det är svårt att applicera på någon annan stad överhuvudtaget, även andra amerikanska städer. Men kärnan i teorin fokuserar kring att det till största delen är yttre faktorer, så som boendesituation, ekonomi eller andra social problem, som kan ge förklaringen på varför en individ begår brott eller ej. Olika områden i ett samhälle har olika hög brottslighet och det är faktorer inom dessa områden som bidrar till brottslighet. Brottsligheten följer inte med individen som flyttar till ett bättre område. Grunden i teorin, om att studera brott på samhällsnivå och se samhället som en helhet istället för enskilda individer, det är det jag vill ta med mig från den socialekologiska teorin till min studie. I nästa avsnitt, 2.2., tar jag upp hur Shaw och McKays teori har använts i modern forskning och visar varför det fortfarande är aktuellt idag. Teorin om collective efficacy (social tilltro) liknar den om socialt desorganiserade områden. Där social kontroll och sammanhållning skapar en social tilltro inom grannskapet. Om invånarna i samhället har samma förväntningar på hur livet där ska vara och bryr sig om sin egen och andras trivsel i området, är det större chans att de utövar någon form av social kontroll för att uppnå detta (Morenoff, Sampson & Raudenbush, 2001, s ). Något som påverkar den sociala tilltron är omflyttningen. Om det är hög omflyttning, att många flyttar ut och in till ett område, skapas inte sammanhållning mellan invånarna och den sociala kontrollen uteblir. Det tar tid att skapa sociala band till ett samhälle och vid hög omflyttning stannar invånarna där under kortare perioder, alltså hinner de inte skapa några sociala band. Då blir den sociala tilltron lidande (Sampson, Raudenbush & Earls, 1997). I del 1.3. tog jag upp min definition av begreppen oro för brott och rädsla för brott. Begreppens betydelser varierar från person till person, men det finns en relativt vedertagen definition som beskrivs i litteraturen med tre olika typer av reaktioner på brott: riskbedömning, värdering och emotion. Riskbedömning tar jag inte upp i den här studien, men handlar kort om att man bedömer risk för brott utifrån sin närmiljö. Värdering är det som jag använder mig av främst, alltså oro för brott och skulle kunna förklaras som en reflektion över brottslighet som kan vara både kognitiv eller affektiv. I ett generellt perspektiv kan det betyda hur en individ tycker och tänker kring vilka brott som är allvarligast eller vilken typ av brott som bör prioriteras. På individuell nivå kan det vara att man tänker på den oro man känner inför att råka ut för ett brott. Den emotionella reaktionen på brott är rädsla. Oro för brott är inte nödvändigtvis kopplat till en emotionell reaktion, men det är rädslan. Rädslan kan yttra sig som oro eller fysiologiska responser och är en negativ reaktion för individen (Heber, 2007, s ). Det finns en del teorier kring vad som kan tänka sig påverka vår rädsla för brott, däribland medias påverkan som fått en ganska stor plats. Vi börjar dock med två andra förklaringar. När 5

9 människor pratar om brott med varandra ökar rädslan för brott. Det är vid sådana samtal som till exempel vanliga platser blir till farliga platser att vistas på. Många som råkar ut för brott berättar om detta för bekanta, vilka för detta vidare till sina bekanta. På så sätt sprids historien om ett brott, som blir närmare en själv än till exempel det som rapporteras i media (Heber, 2007, s ). En annan faktor är kriminalpolitiken och medborgarnas egna ansvar till brottsprevention och att skydda sig själva. Medborgarna har fått ett större ansvar från kriminalpolitiskt håll, att till exempel medverka i nattvandringar. Det är det ökande medvetenheten om den brottslighet som finns runt omkring anses öka oron för utsatthet, men även det egna ansvaret och pressen den medför (Heber, 2007, s ). Medias rapportering av brott anses vara en stor bidragande faktor till människors rädsla för brott. Det är inte att de rapporterar om brott, utan hur de rapporterar om brott som anses påverka. Mycket plats i media går åt till att rapportera om brott som är ovanliga och kan uppfattas som spännande att läsa om. Medan brott som är vanliga och inte lika spännande får mindre utrymme. Det verkar därför som att brott som mord är vanligare än vad det faktiskt är, eftersom det rapporteras mer om det än till exempel mindre brott så som snatteri (Heber, 2007, s ). Det finns två teorier om medial rapportering av brott kopplat till rädsla för brott. Först har vi kultiveringsteorin som handlar om att TV skapar en orealistisk och skrämmande bild av hur brott ser ut i verkligheten. Den hemska bilden av brott på TV gör att människor känner sig räddare (Heber, 2007, s. 171). Den andra är teorin om mediernas dagordningsfunktion. Media har möjligheten att avgöra vilka ämnen som är värda att diskuteras och bestämmer på så sätt vad medborgarna ska läsa eller höra (Heber, 2007, s. 172). Medias roll har en stor plats i den tidigare forskningen om rädsla för brott, det är däremot inte något som den här studien syftar till att studera vidare. För att uttala sig om huruvida media skulle kunna påverka resultatet för rädsla i den här studien skulle det krävas en djupare analys i vad som rapporterats och hur det rapporteras. Detta är dock inte något som det inte funnits tillräckligt mycket tid för att utföra i denna studie. Medias roll tas därför upp här ändå eftersom det är svårt att undvika när man diskuterar rädsla för brott, även fast det inte kommer användas för att diskutera resultaten i någon större utsträckning Tidigare forskning En studie som har genomförts för att testa Shaw och McKays teorier om socialt desorganiserade områden genomfördes i Storbritannien. I områden med låg ekonomisk status, etnisk mångfald och hög omflyttning fann man även högre brottslighet (Sampson & Groves, 1989, s. 774). Viktiga fynd från denna studie är att de lyckades föra in Shaw och McKays makroperspektiv på brottslighet i modern tid och visa att det fortfarande är aktuellt, även i andra delar av världen än USA (Sampson & 6

10 Groves, 1989, s. 799). Materialet som användes i studien kom från en enkätundersökning utförd i England och Wales på 1980-talet, kallad British Crime Survey. För att kunna mäta social organisation, tittade de på åtta aspekter som kan ha verkan på detta. Först har vi socioekonomisk status som operationaliserades genom att slå samman mått på utbildning, yrke och inkomst. Hur hög omflyttningen var i ett område, avgjordes av hur många av de svarande som hade sitt barndomshem endast 15 minuters promenad bort eller kortare. I enkäten fanns fem olika alternativ om etnisk tillhörighet som användes. Dessa tre aspekter, socioekonomisk status, omflyttning och etnisk tillhörighet, var Shaw och McKays originalaspekter när det gäller social organisation. I den här studien användes även lokala vänskapliga relationer, där de svarandes anger hur många vänner denne har inom ett 15 minuters promenad avstånd; medverkan i organisationer, vilken typ av sociala- eller fritidsaktiviteter man utför under en vecka; social kontroll av ungdomsgrupper, där svarande svarat på om de upplever att det finns störande ungdomsgrupper närvarande i ens bostadsområden; splittrade familjer, andelen skilda eller separerade och hem med ensamstående föräldrar; och urbanisering, där deltagande områden delades in i två: centrala stadsdelar och övriga (Sampson & Groves, 1989, s. 782ff). För att testa social tilltro gjordes en studie av Sampson, Raudenbush och Earls (1997, s ) där de med hjälp av ett material från the Project on Human Developement in Chicago Neighborhoods och med vetskap om de olika grannskapen i Chicago och geografiska gränser så som vägar eller parker, delade de in de 847 folkräkningsområdena till 343 grannskapskluster. I dessa grannskapskluster valdes 8782 boende ut för att bli intervjuade i sina hem. För att mäta social kontroll fick deltagare svara på fem frågor om hur troligt det var att en granne skulle ingripa om de till exempel såg att ungdomar i området sprayade graffitti. Fem frågor ställdes igen för att testa social sammanhållning och tillit. Dessa frågor handlade om huruvida man kommer överens med sina grannar och om man kan lita på dem till exempel. Det märktes tydligt att social kontroll och social sammanhållning gick hand i hand. Om man litar och kommer bra överens med sina grannar så är det mer troligt att man skulle ingripa om det skulle hända något i bostadsområdet. För att mäta brottslighet i grannskapsklusterna fick deltagare svara på frågor om det nyligen begåtts något brott i området, till exempel bråk med vapen eller rån. Sedan fick de svara på en fråga om sin och sina familjemedlemmars egen viktimisering. Det sista de kollade på var mord som begåtts inom varje kluster. Eftersom att mord har en högre anmälningsstatistik jämfört med andra våldsbrott, ansågs mord vara det mest tillförlitliga anmälda brottet att använda sig av (Sampson m.fl., 1997, s. 920). Efter deras analys fann de ett starkt negativt samband mellan social tilltro och våldsbrott (uppfattat våld, egen viktimisering och mord enligt ovan). Ett starkt positivt samband kunde utläsas mellan socialt utsatta områden och uppfattat våld och mord. Ett visst positivt samband fanns även till 7

11 egen viktimisering. För faktorer som omflyttning och etnicitet varierade sambanden beroende på brottskategorierna (Sampson m.fl., 1997, s. 922). Studier som gjorts i Sverige har visat att i utsatta stadsdelsområden bor individer kvar endast under kortare perioder, likt övergångszonen inom concentric zone theory. Detta ses som ett problem eftersom den sociala stabiliteten i området sjunker (SOU, 1998:25, s. 75). Det är just den sociala stabiliteten som skiljer socialt organiserade och desorganiserade områden åt. Andra studier, både med vuxna och ungdomar, visar att oron för att utsättas för brott är högre i utsatta områden än övriga stadsdelar (SOU, 1998:25, s. 76). I en studie gjord i Stockholm jämfördes förorter med olika typer av boendebebyggelse med varandra gällande bland annat otrygghet. Man tittade på fyra områden med hyresrätter, två med hyresrätter, bostadsrätter och villor och sedan på två områden med bostadsrätter och villor. Då fann man att i de områdena som dominerades av hyresrätter kände man sig i allmänhet otryggare än vad individerna som bodde i områden med blandad bebyggelse eller egna hem (Brå, 2008:16, s. 19). I Anita Hebers avhandling om rädsla för brott skriver hon baserat på statistik från Statistiska centralbyrån att rädslan för att utsättas för brott tenderar att vara högre i storstäder jämfört med mindre samhällen. Rädslan för brott var högre, men även andel invånare som utsatts för någon typ av våld var högre. Man kan alltså se en rationell rädsla för brott i storstäderna (2007, s. 51). Vid en undersökning med flera trygghetsmätningar från olika kommuner i Sverige som underlag, fann man att det som förklarade skillnaderna i otrygghet mellan kommunerna bäst var den anmälda brottsligheten. Rädsla för brott varierade inte bara mellan kommuner, utan även inom. Ett urval av boende i stadsdelsområdet Liljeholmen deltog i en enkätstudie angående rädsla för brott. Där visades det sig att i två områden inom Liljeholmen skiljde sig rädslan markant. Dessa två områden låg precis bredvid varandra och hade liknande brotts- och problemnivå, ändå var 7 % i det ena området oroliga för brott medan samma siffra i det andra området var cirka 50 % (Heber, 2007, s. 52). I en studie med djupintervjuer valdes 20 individer ut som skilde sig från varandra sett till bland annat bostadsort inom Stockholm. Frågorna under intervjuerna handlade om brottslighet i allmänhet men även om oro och rädsla för brott. Många av intervjupersonerna menar att den största kunskapen om brottslighet får de via media och där får de även sin information om brottsutvecklingen. Några menar också att medias beskrivning av brott gör dem rädda för att utsättas för brott och att de ibland kan undvika ställen där de hört att ett brott har begåtts. Andra områden som deltagarna undviker är olika förorter till Stockholm. Anledningarna till varför de undviker förorten går lite isär, någon menar att det är mycket människor där och därför känns det otryggt, medan en annan menar att det är få människor i förorten och därför är det inte lika säkert. De flesta som säger att det är otryggt i förorten bor inte där och verkar inte heller varit i något av de områdena som de 8

12 nämner. Av de som bor i de förorter som uppfattas som otrygga anser de att det endast är otryggt på vissa plaster eller tiden, till exempel i centrum på kvällen. Ofta kopplar de ihop det med att många ungdomar samlas där och att det lätt blir bråk då. Annars känner de sig trygga i sitt bostadsområde (Heber, 2007, s. 95ff). Med syftet att undersöka hur rädsla för brott beskrivs i medier gjordes en studie med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Materialet som analyserades var artiklar från fyra stora tidningar med sitt säte i Stockholm. Artiklar rörande rädsla eller oro för brott i Sverige valdes ut till totalt 167 artiklar. Något som återfinns i många artiklarna är att brottsligheten ökar och blir allt grövre, även rädsla för brott ökar. En intressant del i detta är att det man fann i artiklarna, till exempel att antalet vapen ökar, finner man även i den ovan nämnda intervjustudien när deras kunskap om brott efterfrågas. Vilket återigen visar att mycket av den kunskap om brott som allmänheten har kommer ifrån olika medier (Heber, 2007, s. 180ff). Utifrån den forskning jag har tagit del av känns det som att en stor del av de sociala förklaringarna om brottslighet hänger ihop med till exempel socioekonomisk status eller social tillit. En undersökning som jag tar upp använder anmäld brottslighet som en delfaktor i sin förklaring, men då endast statistik om mord. Den främsta förklaringen till rädsla för att utsättas för brott verkar vara media och medias rapportering av brottslighet. Jag vill kombinera forskningen om sociala och geografiska faktorer som förklaring till brott och rädsla för utsatt för brott, eftersom jag upplever att det inte fått så stor plats i tidigare forskning. Först vill jag se om oro för brott kan förklaras av var en individ bor, alltså en geografisk faktor och om det skiljer sig åt mellan olika områden. Jag vill sedan se om oron för brott i de olika stadsdelsområdena kan förklaras av den anmälda brottsligheten i just det området. 3. Metod Jag har använt tre olika statistiska material för att få fram den information jag vill granska närmre. Datamaterialet från Stockholms stad har jag analyserat i SPSS, medan statistiken på den anmälda brottsligheten har jag fått fram via Brottsförebyggande rådets hemsida. Jag har även använt mig av befolkningsstatistik från Statistik om Stockholms hemsida. De två senare materialen har jag inte analyserat vidare i ett dataprogram, utan använt för att få fram den anmälningsstatistiken som jag använder mig av i den här studien Material Statistiken som delen om oro för utsatthet bygger på kommer från en enkätundersökning, Trygghetsmätningen, som gjordes i Stockholm stad år Deltagarna valdes ut genom ett 9

13 slumpmässigt urval och enkäten skickades ut med post till individer i Stockholms 132 stadsdelar. Dessa stadsdelar utgör de 14 stadsdelsområdena, som man i vardagligt tal ofta kallar för stadsdelar. I varje stadsdel gjordes ett urval på 250 individer, med undantag för invandrartäta stadsdelar (vilket syftar till att mer än 40 % av de boende är invandrare). Eftersom deltagandet i dessa stadsdelar förväntades vara lägre så gjordes istället ett urval på 300 individer. För att öka deltagandet i undersökningen skickades det ut tre påminnelser, även dessa med post och till sist även en telefonuppföljning. Efter alla påminnelser slutade deltagarantalet på individer, en svarsfrekvens på 65 %. Svarsfrekvensen varierade mellan stadsdelsområdena och den var lägst i Rinkeby-Kista med 50 % och högst i Älvsjö med 69 %. Cirka 56 % av de deltagande var kvinnor och ungefär en tredjedel av alla deltagare var kvinnor mellan år. Männen i samma åldersgrupp utgör cirka 25 % av alla deltagare. Jag använder mig även av statistik om anmäld brottslighet via Brottsförebyggande rådet och befolkningsstatistik från Statistik om Stockholm som tillhandahålls av Stockholm stad. Hur jag har använt mig av den statistiken förklaras i del Data om oro för utsatthet För att ta reda på i vilken utsträckning invånare i Stockholms kommun är oroliga för att utsättas för brott har jag tittat närmare på en fråga i enkäten som handlar om huruvida man är orolig för att utsättas för sex olika typer av brott. I enkäten finns det fyra olika svarsalternativ, men i tabellerna i resultatdelen har svarsalternativen är inte orolig och ganska sällan slagits ihop, samma sak med ganska ofta och mycket ofta, för att skapa bättre överskådlighet. Jag gjorde en korstabell för varje brott, där man ser hur stor andel som valde de olika sammanslagna svarsalternativen och i vilket stadsdelsområde de bor i, inklusive det interna bortfallet. Det interna bortfallet anges i tabellerna om ogiltigt svar och är en sammanslagning mellan två olika sorters ogiltigt svar. Den största andelen består av deltagare som valt att inte ange något svar på just den frågan, men att enkäten i sin helhet anses som besvarad. Den mindre andelen består av svar där deltagare har angett fler än ett svar, vilket inte var tillåtet på den frågan som jag valt att studera. I resultatdelen har jag valt att ordna stadsdelsområdena efter vilket område som har störst andel minst oroliga boende. De får då placeringen 1. Eftersom det interna bortfallet varierar både när det gäller fråga och stadsdelsområden, kan de som har fått placering 1 även ha en större andel oroliga än det stadsdelsområde som fått placering 2. Samma sak gäller för det området som har lägst andel trygga invånare. Det området får då placering 14. Placeringen har inget värde i sig utan är en placering endast baserad på hur deltagare i studien har angett sina svar. Resultaten är listat eftersom jag vill se i vilka områden man känner sig oroligast respektive minst oroliga. Att lista stadsdelsområdena efter 10

14 alfabetiskt ordning hade varit neutralare men försvårar överskådligheten, därför har jag gjort på detta sätt. Att ge en placering gör det också lättare att jämföra mellan tabellerna Data om anmäld brottslighet Statistiken över den anmälda brottsligheten kommer från Brottsförebyggande rådet (Brå). I statistikdatabasen över anmälda brott kan man göra egna tabeller utifrån vad man själv är intresserad av. Det första steget är att välja brott. För att kunna jämföra den anmälda brottsligheten med de brott som finns som alternativ i enkäten, är jag endast intresserad av att hitta brott som motsvarade de som finns efterfrågade i enkäten. Statistiken över den anmälda brottsligheten är alltså endast över några utvalda brott och inte alla brott som har begåtts i de olika områdena. Brottskategorierna ser inte likadana ut i enkäten och i statistiken, så därför valde jag de anmälda brott som jag tyckte motsvarade de brotten i enkäten bäst. Detta finns lista här nedan i tabell 1. Tabell 1. Brott i enkäten och motsvarade brottsrubricering i den anmälda brottsligheten. Brott som det anges i enkäten Brott som det anges i statistikdatabasen Överfall eller våld i den offentliga miljön Våldsbrott: Misshandel inkl. grov: mot kvinna 15 år eller äldre: utomhus och mot man 15 år eller äldre: utomhus Överfall eller våld i hemmet Våldsbrott: misshandel inkl. grov: mot kvinna 15 år eller äldre: inomhus och mot man 15 år eller äldre: inomhus Inbrott i din bostad Sexuella trakasserier Stöld-, rån- och häleribrott: inbrottsstöld: i bostad (lägenhet & villa) Sexualbrott: sexuellt ofredande (ej blottning): mot barn år och mot person 18 år eller äldre Våldtäkt Sexualbrott: våldtäkt inkl. grov: mot personer 15 år eller äldre Rån Våldsbrott: rån inkl. grovt: mot person (ej funktionsnedsatt) Brottstyperna stämmer inte helt överens men motsvarar varandra i den mån det var möjligt. Till exempel, den andra brottstypen är överfall eller våld i hemmet och i statistikdatabasen blir brottskategorin misshandel inomhus. Överfall och misshandel behöver ju inte betyda samma sak, och även om ett brott begås inomhus behöver det inte vara i offrets hem. Så det finns trots allt en del skillnader mellan brottstyperna. Jag har valt att ta med individer som utsatts för brott från 15 års ålder när det alternativet fanns. Det yngsta personen som deltog i trygghetsmätningen var vid den tiden 11

15 cirka tio år. Eftersom det inte fanns någon gräns vid den åldern i statistiken från Brå valde jag att gå uppåt i åldern för att inte få med åldrar som ej varit med och svarat på enkäten. Nästa steg är att välja region och där valde jag Stockholms kommuns 14 stadsdelsområden. Perioden är samma år som Trygghetsundersökningen genomfördes, alltså år Efter att ha angett allt detta fick jag fram antalet brott som begåtts per brottstyp i valda stadsdelsområden. Eftersom jag inte kan använda endast antalet brott för att jämföra anmäld brottslighet mellan stadsdelsområdena, räknar jag ut antalet anmälda brott per invånare. Varje stadsdelsområdes befolkningsmängd kommer från Statistik om Stockholm (2013). Där finns även 2008 års befolkningsantal och det är de siffrorna som jag utgår ifrån. Ett index för alla stadsdelsområden skapas för att kunna jämföras med oron för att utsättas för brott, där stadsdelsområdet med minst antal brott per invånare är listad först Reliabilitet och validitet I kvantitativa undersökningar är det viktigt att hela tiden tänka på studiens reliabilitet och validitet. Reliabilitet är undersökningens tillförlitlighet, om undersökningen har utförts på ett korrekt sätt. Till exempel om urvalet är representativt för den grupp man vill undersöka, om fler än man själv kommer fram till samma sak eller om man helt enkelt räknat rätt. Validitet har att göra med om man faktiskt mäter det man avser att mäta. En undersökning kan ha hög reliabilitet medan validiteten är låg. Så även om undersökningen är tillförlitligt betyder inte det att resultatet vi får fram är svaret på det vi ville undersöka (Thurén, 2007, s. 26). Det finns några faktorer som kan hjälpa till att avgöra en undersöknings reliabilitet inom kvantitativ forskning: stabilitet, intern reliabilitet och interbedömarreliabilitet. Om måttet är stabilt skulle man få samma resultat om man utförde undersökningen en gång till efter det första tillfället. Dock finns det en del problem med att stabilitet som en indikator på reliabilitet, till exempel tid mellan tillfällena. Lämpligt exempel för denna undersökning är om en individ svarar att denne inte är orolig för att utsättas för brott och sedan vid nästa tillfälle ett år senare är samma individ mycket ofta orolig för hen nyligen utsattes för ett brott. Utifrån detta scenario är alltså reliabiliteten på undersökningen låg eftersom den inte är stabil (Bryman, 2011, s ). Den första Trygghetsmätningen gjordes år 2008 och sedan dess har ytterligare två mätningar gjorts. Mellan mätningen från 2008 och den senast år 2014 kan man inte se några större skillnader på resultatet (Stockholms stad, 2014b). Den undersökningen jag gör utförs endast på materialet från 2008, men om inga stora skillnader kan ses borde även stabiliteten för min undersökning vara hög. För att kunna avgöra stabiliteten helt borde även de andra två Trygghetsmätningarna som gjorts analyseras för att se om resultatet för just det som jag undersöker blir detsamma. Det är dock inget som har gjorts här. Att det inte finns några större skillnader mellan 2008 och 2014 års mätningar kan ändå betyda att det finns vissa skillnader. Den 12

16 enda skillnaden som nämns är att andelen som uppfattar tiggeri som störande har ökat, vilket inte är aktuellt för denna undersökning. Så då gör jag ändå antagandet att resultatet har varit stabilt över tid. Om man har flera olika frågor som man vill undersöka och lägger ihop respondentens olika svar och skapar en totalpoäng, finns det en risk att resultatet blir missvisande eftersom det kan saknas en inre överensstämmelse (Bryman, 2011, s ). Detta är dock inte något som utförs i denna undersökning. Interbedömarreliabiliteten är även den svår att applicera här eftersom det handlar om överensstämmelse när det finns fler än en observatör (Bryman, 2011, s. 160). Något annat som är nära besläktat med reliabilitet är replikation. Om en annan forskare av någon anledning vill kontrollera resultatet som man fått fram gäller det att originalundersökningen är replikerbar. För att en replikation ska vara möjlig måste den första forskaren beskriva så noga som möjligt hur denne har gått till väga för att genomföra sin studie. Replikerbarhet är nödvändigt för att kunna bedöma reliabiliteten (Bryman, 2011, s. 49). Jag har i denna studie försökt att beskriva mitt tillvägagångssätt så exakt som möjligt, för att den ska vara möjlig av replikera men det är också viktigt för att förstå hur jag kommer fram till det jag gör och varför jag utför undersökningen på just det sättet. Jag tycker att jag är mycket tydlig när jag förklarar vilka steg jag utfört, men någon annan som inte gjort dessa steg kanske uppfattar det som otydligt. Det är möjligt att någon annan utan samma förkunskap hade föredragit en tydligare beskrivning, men jag skulle ändå säga att replikerbarheten är hög på denna studie. Som jag skrev ovan handlar validitet om huruvida man faktiskt mäter det man avser att mäta, inom kvantitativ forskning är det ofta mätningsvaliditet man pratar om när man säger validitet. För att ta ett förenklat exempel, om det man vill mäta är vikt och man använder sig av mätinstrumentet måttband så kommer man inte att kunna mäta det man avser att mäta. Om vi mäter ett begrepp flera gånger och resultatet blir olika varje gång, måttet är alltså inte stabilt, blir inte bara reliabiliteten låg utan även validiteten. Om resultatet fluktuerar kan det betyda att mätinstrumentet är fel för det vi vill mäta (Bryman, 2011, s. 50). Det jag vill mäta i den här studien är om oro för brott skiljer sig mellan olika stadsdelsområden. För att göra det använder jag mig av en enkätundersökning där deltagarna har fått svara på hur oroliga de är att utsättas för brott. En enkätundersökning med specifika frågor om oro för brott skulle jag säga är ett valitt mätinstrument för att ta reda på om att utsättas för brott är någon människor oroar sig för. Visserligen kommer resultatet inte kunna generaliseras för alla typer av brott, eftersom det är bara sex typer av brott jag undersöker. Undersökningen sker på stadsdelsområdesnivå, så där får jag även in den faktorn. Om jag istället hade använt mig av en fråga som handlade om man är rädd att gå ut på kvällen när det är mörkt för att ta reda på oro för brott i olika områden, hade validiteten inte varit hög. Man skulle kunna anta att de som inte vill gå ut när det är mörkt ute är oroliga för att de kanske kommer utsättas för ett brott, men det skulle lika gärna 13

17 kunna vara så att de är rädda för att gå ut då för att de helt enkelt är mörkrädda och att den rädsla i sig inte har något med brott att göra Etik Enkätundersökningen är ett sekundärt material och frågornas utformning har jag inte haft möjlighet att påverka. Eftersom undersökningen görs av Stockholms stad får jag anta att enkäten är godkänd och uppfyller de forskningsetiska principer som finns. Dessa principer är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att forskaren ska informera deltagare om olika praktiska delar av undersökningen, till exempel syftet och frivillighet att delta. Samtyckeskravet betyder att deltagarna själva samtyckt att delta i undersökningen utan påtryckningar och att deras deltagande när som helst kan avbrytas. Det tredje kravet om konfidentialitet handlar om att uppgifter om deltagare ska behandlas på ett sådant sätt att deras anonymitet inte äventyras. Det sista kravet innebär att uppgifterna från undersökningen endast ska användas i det angivna syftet, alltså endast användas till forskning (Bryman, 2011, s ). Det finns en del känsliga frågor som ställs i enkäten, några exempel på frågor som jag arbetat med är oro för olika sexualbrott och oro för våld i hemmet när enkäten även skickas hem till undersökningsdeltagarna. Det interna bortfallet på frågorna om rädsla för brott är emellanåt ganska högt, mellan 4,4 % som minst och 16,9 % och vid vissa frågor är andelen internt bortfall högre än andelen som svarat ganska ofta och mycket ofta orolig för att utsättas för brott. Det skulle kunna vara ett tecken på att frågorna som ställs upplevs som känsliga och privata. Det jag kan göra för att värna om de etiska principerna är att behandla materialet på ett sådant sätt att anonymiteten fortfarande kan garanteras. Jag är intresserad av materialet sett till stadsdelsområden och på det sättet blir det omöjligt att identifiera enskilda individer eftersom det är så pass många svaranden inom varje område. Om jag istället tittat på de 132 olika stadsdelarna, hade en identifiering fortfarande kanske varit svår men möjligheterna hade ökat. En annan viktig del för mig är att endast använda det materialet jag arbetat med för just det syftet som jag angav när jag ansökte om tillgång till materialet. Jag bör även när jag är klar med min undersökning radera allt material som jag använt mig av för att kunna genomföra den här studien. Både för att jag själv inte ska kunna missbruka materialet men också för att det av misstag inte ska hamna i obehöriga händer. Det andra materialet som jag använder mig av är offentlig anmälningsstatistik och befolkningsstatistik. Det är alltså inget datamaterial som har tagits fram genom en undersökning och där blir de forskningsetiska principerna inte applicerbara. 14

18 3.5. Ogiltiga svar Det finns olika anledningar till att en deltagare lämnar ett ogiltigt svar, till exempel att frågan anses som känslig. Många typer av frågor kan anses som känsliga, till exempel inkomst eller partitillhörighet. Känsliga frågor kan leda till att deltagare i en undersökning lämnar svar som kanske inte stämmer överens med dennes verklighet och att svaret som ges istället känns mer socialt acceptabelt. Men det kan även leda till internt bortfall eller objektbortfall (Japec et al., 1997, s. 120). Objektbortfallet från enkätundersökningen är 35 % medan det interna bortfallet varierar med frågorna. Däremot är det svårt att avgöra i vilket utsträckning deltagare har svarat sanningsenligt och inte valt något svarsalternativ som anses socialt acceptabelt. Det finns några saker man kan göra för att undvika bortfall vid känsliga frågor. Först och främst kan man avgöra om den känsliga frågan verkligen är nödvändig för enkäten eller om samma information går att få tag på annat sätt. Om de känsliga frågorna är nödvändiga för syftet kan det vara bra att tydligt förklara detta för deltagarna så de förstår varför detta är viktigt att svara på och att vara tydlig med anonymiteten. För att undvika ett objektbortfall kan känsliga frågor läggas i slutet av enkäten, med risken att det interna bortfallet blir högre (Japec et al., 1997, s. 125). Beroende på hur stort det interna bortfallet är kan det leda till svårigheter med att analysera resultatet och att osäkerheter i resultatet blir högre (Japec et al., 1997, s. 21). 4. Resultat Resultatet kommer presenteras i två delar, först resultatet för oro för utsatthet. Det resultatet gäller en fråga om oro att utsättas för sex olika typer av brott. Varje brott redovisas i en separat tabell där samtliga stadsdelsområden är listade (se bilagor). Efter det följer resultatet av den anmälda brottsligheten. Där visas statistiken för alla Stockholms 14 stadsdelsområden och presenteras utifrån anmälda brott per 1000 invånare. Samtliga brott som listas i tabell 1 under stycke 3.3. har slagits samman för varje stadsdelsområde Oro för utsatthet Nedan visas en sammanställning av resultatet när det gäller oro för utsatthet för brott utifrån svaren i enkätundersökningen. Frågorna presenteras i samma ordning som de ställdes i enkäten och det finns därför inget bakomliggande syfte med ordningen. Här redovisas endast några av tabellerna men i bilaga 1a-f finns de fullständiga listorna för samtliga stadsdelsområden. Fokus för presentationen av resultatet kommer att ligga på de stadsdelsområden som hamnat på placering 1-2 samt 13-14, eftersom det annars blir många områden att hålla reda på och det skulle kunna upplevas som rörigt. Den första frågan handlar om oro för våld eller överfall i offentlig miljö (se bilaga 1a), där kan vi se att boende i Kungsholmen och Bromma känner sig minst oroliga för att utsättas för brott. 15

19 Det är relativt lite procentuellt som skiljer dessa två områden åt. I Skärholmen som vi finner längst ner i tabellen, har 65,5 % angett att de inte/sällan är oroliga. Det skiljer nästan 20 % mellan Kungsholmen och Skärholmen på det svarsalternativet. En ganska stor skillnad och det ger oss en bild av att det finns stora skillnader i vilken utsträckning invånare är oroliga att utsättas för brott redan på den första frågan. Frågan som visas i tabell 2 har jag valt att redovisa i dess helhet eftersom det är den första frågan som handlar om ett relativ känsligt ämne, våld i hemmet. Den procentuella skillnaden mellan Kungsholmen och Skärholmen, som båda återfinns på samma placering, är lägre nu och ligger på cirka 14 %. Skillnaderna mellan Kungsholmen och Norrmalm, respektive Rinkeby-Kista och Skärholmen är fortfarande små. Under en procent respektive strax över en procents skillnad. Även fast det skiljer en del mellan Kungsholmen och Skärholmen är den procentuella övergången mellan områdena relativt jämn över hela tabellen. Tabell 2. Korstabell med stadsdelsområde och svarsandelen på frågan om oro för att utsättas för överfall eller våld i hemmet. Stadsdelsområde Är inte orolig/ ganska sällan Ganska ofta/ mycket ofta Ogiltigt svar 1 Kungsholmen 91,8 % 1,3 % 6,9 % 2 Norrmalm 91,6 % 1,3 % 7,1 % 3 Bromma 90,7 % 1,6 % 7,7 % 4 Södermalm 90,5 % 1,1 % 8,4 % 5 Östermalm 90,3 % 1,6 % 8,1 % 6 Älvsjö 87,7 % 3 % 9,3 % 7 Hägersten-Liljeholmen 86,8 % 2,6 % 10,6 % 8 Skarpnäck 85,9 % 2,1 % 12 % 9 Spånga-Tensta 85,7 % 4,2 % 10,1 % 10 Årsta-Enskede-Vantör 84,7 % 3,6 % 11,7 % 11 Farsta 84,5 % 2,6 % 12,9 % 12 Hässelby-Vällingby 84,1 % 3,3 % 12,6 % 13 Rinkeby-Kista 79 % 6,1 % 14,9 % 14 Skärholmen 77,6 % 7,2 % 15,2 % På frågan gällande oro för inbrott som visas i bilaga 1c ser vi återigen Kungsholmen på placering 1 och Skärholmen och Rinkeby-Kista på placering 13 och 14. Här ser vi en hög procentuell skillnaden 16

20 mellan områdena på placering 1 och 14, som ligger på strax över 24 %. Hos Skärholmen och Rinkeby- Kista ser vi en hög andel invånare som är ganska ofta till mycket ofta oroliga för att utsättas för inbrott. Ungefär en fjärdedel för båda områdena har angett detta. Här i tabell 3 ser vi en liten procentuell skillnad mellan områdena som ligger på placering 1 och 14, knappt 14 %. Även här ser vi en procentuellt jämn övergång mellan områdena. Det enda större procentuella glappet finner vi mellan placering 12 och 13, medan svarsfrekvensen är jämnare mellan de övre områdena. Tabell 3. Korstabell med stadsdelsområde och svarsandelen på frågan om oro för sexuella trakasserier. Stadsdelsområde Är inte orolig/ ganska sällan Ganska ofta/ mycket ofta Ogiltigt svar 1 Bromma 89,6 % 1,9 % 8,5 % 2 Norrmalm 89,6 % 3 % 7,4 % 3 Kungsholmen 89,3 % 3,5 % 7,2 % 4 Södermalm 88 % 3,8 % 8,2 % 5 Älvsjö 87,9 % 2,2 % 9,9 % 6 Östermalm 87,9 % 3,4 % 8,8 % 7 Spånga-Tensta 85,8 % 2,9 % 11,3 % 8 Hägersten-Liljeholmen 84,9 % 3,4 % 11,7 % 9 Skarpnäck 83,1 % 4,1 % 12,8 % 10 Hässelby-Vällingby 83 % 4,2 % 12,8 % 11 Farsta 82 % 4,6 % 13,4 % 12 Årsta-Enskede-Vantör 82 % 5 % 13 % 13 Rinkeby-Kista 78,3 % 6,3 % 15,4 % 14 Skärholmen 76 % 7,1 % 16,9 % Det femte brottet som tas upp i enkäten är våldtäkt och här kan vi se att den procentuella skillnaden mellan de olika områdena varierar mer när det gäller det första svarsalternativen. Svarsfrekvensen för det andra svarsalternativet är jämnare mellan de olika områdena. Det varierar med över 14 %-enheter mellan områdena, för det första alternativet. Medan variationerna för det andra svarsalternativet inte ens uppgår 6 %-enheter. Det sista brottet som tas upp är rån. Vi kan se en hög procentuell skillnad mellan Kungsholmen och Rinkeby-Kista, över 23 %. Mellan placering 12 och 13 finner vi återigen ett procentuellt glapp, men denna gång är skillnaden större. Det skiljer nästan 10 % mellan de två områden. Detta glapp förekommer i andra tabeller, men för rån är det som allra störst. 17